Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
1
N:o 7 a.
Ant. till Riksd. kansli den 21 april 1891, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts i statsverkspropositionen
under sjette liufvudtiteln gjorda särskilda framställningar
angående anslag dels till »rikets ekonomiska kartverk»
dels ock till inrättande af en lånefond för fiskerinärin¬
gens befrämjande.
(2:a U. A.)
l:o) Sedan Kongl. Maj:t i den till Riksdagen aflåtna statsverks¬
propositionen vid punkten 3:o) under sjette hufvudtiteln föreslagit, att
Riksdagen måtte, utöfver det å denna hufvudtitel för rikets ekonomiska
kartverk uppförda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma hufvud¬
titel på extra stat för år 1892 anvisa till fortsättande af de ekonomisk-
geografiska kartarbetena i Norrbottens län 31,000 kronor och för de
ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller
tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva, att möjligen uppstå¬
ende behållningar å båda anslagen finge användas äfven till bestridande
af utgifter för det topografiska kartverket, anmärkte utskottet i punk¬
ten 3:o) af sitt utlåtande n:o 7, angående regleringen af utgifterna un¬
der förenämnda hufvudtitel, huru som af statsrådsprotokollet öfver civil¬
ärenden för den 12 sistlidne januari beträffande denna Kong], Maj:ts
framställning inhemtades, att chefen för civildepartementet — efter att
hafva erinrat, huru som Riksdagen hvarje år från och med år 1882
medgifvit, att besparingar å anslaget till det allmänna ekonomiska
kartverket finge användas till de topografiska kartarbetena, samt allt
sedan år 1884 årligen lemnat enahanda medgifvande i fråga om an-
Bih. till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd, 6 Höft. (N:o 7 a.J 1
Ang. anslag
till rikets
ekonomiska
kartverk.
[3.]
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
slaget till Norrbottens läns ekonomiska kartverk — anfört, bland annat,
att, derest Riksdagen bifölle den framställning, Kongl. Maj:t förut samma
dag på föredragning af chefen för landtförsvarsdepartementet beslutat
till Riksdagen aflåta om förhöjning till 90,000 kronor af det årliga an¬
slaget till det topografiska kartverket, det icke vidare komme att blifva
behöfligt att för de topografiska kartarbetena anlita besparingar å de
ekonomiska kartverkens anslag, att åter, om Kongl. Maj:ts nämnda
framställning icke komme att af Riksdagen bifallas, det medgifvande i
afseende å besparingarnas användande, som hittills af Riksdagen lem-
nats, fortfarande vore erforderligt, och att vid sådant förhållande Kongl.
Maj:t äfven i statsverkspropositionen för år 1892 syntes böra af Riks¬
dagen äska ett dylikt medgifvande; och tillkännagaf utskottet, att då
Kongl. Maj:ts berörda förslag om anslag till topografiska kartverket
ännu icke vore af Riksdagen afgjordt, och utskottet ansåge den före¬
varande frågan icke böra till pröfning företagas, förrän beslut i den
sistnämnda blifvit fattadt, utskottet, sedan anslaget till det topografiska
kartverket blifvit af Riksdagen bestämdt, komme att angående det
ifrågavarande anslaget till rikets ekonomiska kartverk afgifva det ut¬
låtande, hvartill förhållandena kunde befinnas föranleda.
Då Riksdagen numera fattat beslut rörande anslaget till det to¬
pografiska kartverket, i det att Riksdagen, efter gemensam omröstning
af båda kamrarne, till fortsättande af generalstabens topografiska ar¬
beten på extra stat för år 1892 anvisat allenast 75,000 kronor, eller
samma belopp, som för innevarande år beviljats, får utskottet härmed
afgifva yttrande öfver Kongl. Maj:ts förstnämnda, i fråga om rikets
ekonomiska kartverk gjorda framställning.
Genom hvad till ofvan åberopade statsrådsprotokoll öfver civil¬
ärenden (sid. 42—-44) blifvit i ämnet anfördt synes det utskottet vara
ådagalagdt, att de extra anslag, som sedan flera år tillbaka, utöfver det
ordinarie anslaget, årligen anvisats till de ekonomiska kartarbetena, äfven
för år 1892 böra till oförändrade belopp beviljas; och vid den utgång
frågan om förhöjning af anslaget till det topografiska kartverket, enligt
hvad ofvan erinrats, nu erhållit, synes all anledning förefinnas' för
Riksdagen att jemväl för nästkommande år göra det medgifvande i
fråga om användandet af möjligen uppstående behållningar å de eko¬
nomiska kartverkens anslag, hvilket Riksdagen de senare åren lemnat.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen må, utöfver det å riksstatens
sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk upp-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
3
förda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma
hufvudtitel på extra stat för år 1892 anvisa till fort¬
sättande af de ekonomisk-geografiska kartarbetena i
Norrbottens län 31,000 kronor, och för de ekonomiska
kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000 kronor,
eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva
att möjligen uppstående behållningar å båda anslagen
må användas äfven till bestridande af utgifter för det
topografiska kartverket.
2:o) Vid punkten 31) under sjette hufvudtiteln har Kongl. Maj:t Ang. läne-
föreslagit Riksdagen att dels, till inrättande af en fond, hvarifrån på i skaffande™f
statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 januari 1891 intagna vil- fiskebåtar
kor och i enlighet med de närmare bestämmelser, som af Kongl. Maj:t ra A
meddelades, finge utlemnas lån ej mindre för anskaffande af fiskebåtar
och fiskredskap, än äfven för anläggande af smärre inrättningar för till¬
godogörande och förädling af fiskets produkter, bevilja ett anslag af
100.000 kronor och deraf på extra stat för år 1892 anvisa 50,000 kro¬
nor, dels ock medgifva, att inflytande räntor å de från fonden utlem-
nade lån finge ingå till fonden, för att tillsammans med dennas öfriga
tillgångar användas för det med fonden afsedda ändamål.
Af åberopade statsrådsprotokollet framgår, att departementschefen
vid föredragningen inför Kongl. Magt af detta ärende till en början
erinrat, huru som vid sistlidna års riksdag af enskilde motionärer väckts
åtskilliga förslag i fråga om befrämjande af fiskerinäringen. Dessa
förslag hade hufvudsakligen åsyftat dels att ett anslag af 200,000 kro¬
nor måtte ställas till Kongl. Maj:ts förfogande i ändamål att deraf
skulle lemnas lån åt behöfvande fiskare för inköp af tidsenliga fiske¬
båtar eller redskap och anläggande af salterier eller andra dermed jem-
förliga inrättningar, dels att eu komité måtte tillsättas med uppdrag
att undersöka anledningen till de missgynnande konjunkturer, hvaraf
den bohuslänska sillfiskebedriften trycktes, samt föreslå de åtgärder,
som borde ifrågakomma för afhjelpande af dessa ogynsamma förhållan¬
den, dels att anslaget till fiskerinäringens understöd måtte höjas med
25.000 kronor för åstadkommande och understödjande af försäkrings-
föreningar för fiskemateriel, dels ock att ett anslag af 48,000 kronor
måtte ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att med 3,000 kronor
tilldelas de landsting eller hushållningssällskap i rikets kustlän, hvilka,
ettdera eller gemensamt, med minst 1,000 kronor bidroge till fiskeri¬
näringens understödjande inom sitt område, med rätt för landstinget
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
eller hushållningssällskapet att utdela 2,000 kronor af det sålunda be¬
viljade beloppet jemte 500 kronor af landstingets eller sällskapets egna
bidrag såsom understöd utan återbetalningsskyldighet till enskilde eller
föreningar, som idkade fiske och vore i behof af understöd till an¬
skaffande af fiskredskap och båtar eller till andra för fisket nödiga åt¬
gärder, såsom inrättande af salterier, eller för transport af den erhållna
fångsten, och återstående 1,000 kronor af statsanslaget jemte 500 kronor
af de utaf landstinget eller hushållningssällskapet anvisade medlen så¬
som lån för fiskerinäringens enahanda befrämjande.
Ehuru Riksdagen hyst den öfvertygelsen, att fiskerinäringen skulle
kunna, derest tjenliga åtgärder vidtoges, erhålla ojemförligt större be¬
tydelse för vårt land än den för närvarande egde, hade Riksdagen
likväl — erinrar departementschefen vidare — icke ansett sig kunna
bifalla någon af de i ämnet väckta motionerna. Deremot både Riks¬
dagen hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kongl. Maj:t måtte efter behörig-
utredning taga i öfvervägande, hvilka åtgärder till fiskerinäringens be¬
främjande, särskild! i de af motionärerne föreslagna syften, borde
vidtagas.
Med anledning af denna anhållan, som innehållits i Riksdagens
skrifvelse den 19 maj 1890 angående regleringen af utgifterna under
riksstatens sjette hufvudtitel, hade Kongl. Maj:t anbefalt dels landt¬
bruksstyrelsen att inkomma med yttrande och förslag beträffande de åt¬
gärder, som till fiskerinäringens befrämjande, särskildt i de uti Riks¬
dagens skrifvelse angifna syften, borde vidtagas beträffande hafsfisket
utefter rikets kuster, med undantag af kustfisket utefter Göteborgs och
Bohus samt Hallands län, hvilka båda läns hafsfisken för närvarande
vore undantagna från styrelsens embetsbefattning, dels ock Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i nämnda två län att inkomma med yttrande
och förslag i samma hänseende, hvar beträffande kustfisket inom sitt
län. Härjemte hade till landtbruksstyrelsen och Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande i Hallands län öfverlemnats, för att tagas i öfvervägande
vid besvarande af nämnda remisser, till förstnämnda myndighet en hos
Kongl. Maj:t gjord ansökning om anslag åt fiskarena vid Mölle och
Nyhamns fiskelägen i Malmöhus län för anskaffande af nya och ändamåls¬
enliga fj^kegarn och till Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande en
af ett större antal fiskare i länet gjord framställning om dels anslag
dels ock lån för fiskerinäringens upphjelpande och utveckling.
På sidorna 123 —132 i statsrådsprotokollet har departements¬
chefen vidare redogjort för innehållet i det utlåtande, landtbruksstyrelsen
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
ö
i ämnet afgifvit; och får utskottet med ledning af samma redogörelse
här återgifva det hufvudsakligaste af hvad styrelsen andragit.
Sedan styrelsen på angifna skäl uttalat den åsigt, att Sverige i
fråga om hafsfisket hade att kämpa med vida större svårigheter än de
i detta afseende lyckligare lottade nationerna omkring Nordsjön, och
att det i följd häraf enligt styrelsens förmenande icke vore att hoppas,
att vårt hafsfiske skulle kunna nå den stora omfattning, som hafsfisket
hos dessa folk egde, har styrelsen framhållit, att hvad våra hafsfiskerier
för sin utveckling under närmaste framtiden behöfde vore icke så mycket
införande af nya fiskemetoder som icke fastmera utvägar för tillgodo¬
görande på bästa sätt af den fångst, som redan nu kunde påräknas, så
att vi kunde behålla våra nuvarande marknader för fiskeriprodukter samt
så långt som möjligt utvidga området för dessa produkters afsättning så¬
väl i färskt som i konserveradt. tillstånd. Då nordsjöfisket framhållits
såsom ett för oss efterföljansvärdt föredöme, ansåge sig styrelsen vidare
böra erinra, att det stora fisket i Nordsjön skedde med större fiskefartyg,
numera allt oftare ångfartyg, hvilka egdes och utrustades af bolag eller
enskilda personer och hvilkas besättning och befälhafvare vore förhyrda
och aflönade såsom på handelsfartyg. Men införandet hos oss af denna
form för fiskets bedrifvande skulle medföra en betydlig förändring uti
de förhållanden, under hvilka vår fiskeribefolkning nu lefde. I vårt
land utgjordes nemligen den fiskeidkande befolkningen — äfven om
man bortsåge från sötvattensfisket — i öfvervägande grad af personer,
hvilka derjemte drefve andra näringar. Våra yrkesfiskare bildade vid
fisket vanligen mindre lag, hvilka gemensamt egde båt och redskap
eller endast den sistnämnda och hvilka delade fångsten efter lott eller
ock sålunda, att hvar toge fångsten på sina garn; och i de fall, att en
person ensam egde båt och redskap, aflönades hans biträden vanligen
med viss andel i fångsten.
Styrelsen har derefter öfvergått till att yttra sig angående de för¬
slag, hvilka åsyftats i Riksdagens ofvanberörda skrifvelse; hvarvid sty¬
relsen, beträffande först frågan om lån åt fiskare för anskaffande af
fiskebåtar in. m.: meddelat en del upplysningar (sid. 125—127 i stats¬
rådsprotokollet) rörande de fonder, som i åtskilliga främmande länder
bildats för berörda ändamål. Under erinran, att de ifrågavarande fon¬
derna kommit till stånd dels (i Irland och Skottland) för att hjelpa
den i ekonomiskt betryck varande fiskeribefolkningen genom att skaffa
densamma tillgång på billigt kapital, dels (i Norge och Danmark) huf¬
vudsakligen för att underlätta uppkomsten af ett större hafsfiske, ehuru¬
väl i sistnämnda land äfven understödjande af mindre fiskeriföretag
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
åsyftats med fonden, har styrelsen vidare anfört, att äfven hos oss
fiskarenas bemödanden att skaffa sig dugliga båtar och redskap behöfde
understödjas, liksom äfven för andra ändamål, såsom för anläggning af
salterier och rökerier o. s. v., understöd medelst lån vore behöfligt.
Styrelsen ansåge sig derför böra förorda inrättande af en lånefond för
dylika ändamål. Härvid vore det emellertid, enligt styrelsens för’
menande, af synnerlig vigt, att fonden icke finge karakteren af ett slags
fattigunderstödsfond, från hvilken under form af lån understöd utdela¬
des åt behöfvande fiskare. För att å ena sidan, genom att låta den
säkerhet, som af eu lånesökande erbjödes, pröfvas af personer i låne-
sökandens hemort, för denne underlätta erhållandet af lånet, och å den
andra sidan bereda staten full trygghet för lånets återbetalning, ansåge
styrelsen nödigt att vid lånens utdelning kommunerna eller hushållnings¬
sällskapen anlitades såsom mellanhänder på det sätt, att de emottoge
och ansvarade för lånen med förbindelse att till de enskilde låntagarne
utlemna dem på samma vilkor, hvarunder de gmottagit desamma. Hus¬
hållningssällskapet eller kommunen skulle dervid ega att af låntagaren
fordra nödig säkerhet för lånets återgäldande. För att tillhandagå hus¬
hållningssällskapet med yttranden i fråga om lån från fonden, liksom
för att i öfrig! till sällskapet afgifva utredningar och förslag i fråga
om åtgärder till fiskets befrämjande, ansåge styrelsen lämpligt, att säll¬
skapets förvaltningsutskott utsåge ett eller flera särskilda utskott, be¬
stående af för fiskerierna intresserade och med fiskarebefolkningens för¬
hållanden och behof förtrogne män.
Styrelsen, som hvad den ifrågasatta lånefondens storlek anginge,
förmält sig anse ett belopp af 200,000 kronor vara fullt tillräckligt,
har jemväl (sid. 128—129 i statsrådsprotokollet) yttrat sig angående
de särskilda vilkor, hvarunder lånen skulle kunna till enskilde utlemnas,
samt beträffande den formella behandlingen af låneansökningarne.
Beträffande derefter det inom Riksdagen väckta förslaget om an¬
visande af medel åt landstingen eller hushållningssällskapen för att af
dem utdelas dels såsom understöd utan återbetalningsskyldighet, dels
såsom lån, har landtbruksstyrelsen af anförda skäl (sid. 129 i stats¬
rådsprotokollet) icke funnit sig kunna förorda berörda förslag i dess
ursprungliga form, men likväl ansett, att till Kongl. Maj:ts förfogande
borde ställas ett anslag, hvarmed orternas sträfvanden för fiskerinärin¬
gens bästa kunde understödjas. Enligt styrelsens åsigt borde emeller¬
tid detta understöd icke inskränkas till hafsfisket; icke heller borde
statens bidrag vara lika för alla län eller områden eller ens lika stort
för samma område hvarje år, utan statsbidragen borde utgå i mån af
Statsutskottets Utlåtande N:o 1 a.
7
behofvet och vigten af de åtgärder för fiskets främjande, som inom
olika delar af landet vidtoges. Det i nyss omförmälda förslag för kust¬
länen afsedda beloppet, 48,000 kronor, ansåge styrelsen till en början
vara tillräckligt för samtliga länen. Förslag till de åtgärder, som i de
särskilda orterna borde vidtagas för fiskerinäringens befrämjande, borde
för öfrigt uppgöras af inom orten utsedde komiterade, och dessa för¬
slag borde derefter åt laudtbruksstyrelsen granskas.
Vidkommande den i Riksdagens skrifvelse jemväl omförmälda
frågan om understödjande af föreningar för försäkring af båtar och fisk¬
redskap har laudtbruksstyrelsen slutligen — under erinran att behofvet
af dylika föreningar i vårt land hufvudsakligen gjort sig känbart vid
drifgarnsfisket vid våra öppna kuster — på anförda skäl (sid. 130—132
i statsrådsprotokollet) hemstält, att för den händelse styrelsens förslag
om eu lånefond för fiskare blefve bifallet, ett belopp af 25,000 kronor
måtte anvisas för åstadkommande, på af styrelsen närmare angifvet
sätt, af försäkringsföreningar för båtar och redskap vid kusterna af
Halland, Skåne, Blekinge, Gotland och Öland.
Efter att hafva redogjort för landtbruksstyrelsens nu omförmälda
utlåtande har departementschefen (sid. 133—135 i statsrådsprotokollet)
refererat de yttranden, som i ärendet afgifvits af Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande i Hallands samt i Göteborgs och Bohus län.
Jemte meddelande att länets hushållningssällskap sökt bispringa
länets fiskare med smärre lån för anskaffande af båtar och redskap och
att detta, så vidt hittills vore kändt, skett utan förlust för sällskapet,
hade — yttrar departementschefen — Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Hallands län framhållit såsom en för fiskerinäringens befrämjande
inom länet vigtig åtgärd, att fiskarena borde sättas i tillfälle att i vid¬
sträcktare mån än genom hushållningssällskapet kunnat ske erhålla
lån för dylika ändamål. Då lånen naturligtvis icke borde tillgodo-
komma andra än sådane fiskare, Indika gjort sig kände såsom redbare
män och hvilka på grund af visad yrkesskicklighet kunde antagas
göra bästa möjliga bruk deraf, borde upplysningar om de lånesökande
i dessa afseenden inhemtas från af vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott utsedde komiterade i orten, hvilka bland annat
skulle hafva att mottaga låneansökningarua samt insända desamma till
förvaltningsutskottets sekreterare med intyg om sökandens person och
hans behof af det sökta lånet. Hvad anginge den säkerhet, som borde
för dylikt lån ställas, ansåge Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att en
förbindelse af minst fyra väl vitsordade fiskare att, en för alla och alla
för en, ansvara för lånet vore hvad skäligen kunde i detta hänseende
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
fordras. Då någon försäkringsinrättning för fiskebåtar och redskap
icke funnes inom länet samt, äfven om eu ifrågasatt förening för för¬
säkring af däcksbåtar komme till stånd, det antagligen komme att dröja
någon tid innan denna förening trädde i verksamhet, syntes försäkring
af den för lånet anskaffade fiskematerielen icke böra föreskrifvas såsom
lånevilkor.
Vidare hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande framhållit, att en
af de främsta åtgärderna, om ej den vigtigaste, för främjande af länets
fiskerinäring vore åstadkommandet af tillräckligt antal lätt tillgängliga
fiskehamnar å dertill lämpliga ställen. I anledning af hvad Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i detta hänseende anfört, hade — upplyser
departementschefen — yttrande infordrats från väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen, hvilket likväl vid förevarande ärendes anmälan i stats¬
rådet ännu icke hunnit afgifvas.
Då anläggningen af inrättningar för tillgodogörande af fiskets pro¬
dukter länge utgjort ett önskningsmål hos fiskarena samt tillvaron af
åtminstone något större salteri inom länet otvifvelaktigt skulle utöfva
ett gynsamt inflytande på fiskets utveckling, hade — yttrar departements¬
chefen — Kongl. Maj:ts befallningshafvande vidare ansett det vara önsk-
värdt, att af medel, som stode till Kongl. Maj:ts förfogande, lån mot
billig ränta utlemnades till enskilde eller bolag, hvilka ville anlägga
dylika inrättningar.
En annan angelägenhet af framstående vigt för fiskarena vore,
enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande, möjligheten att
kunna försäkra däcksbåtarne, hvilka utgjorde fiskarenas värdefullaste
egendom. Fråga hade visserligen varit å bane om åstadkommande af
en försäkringsförening mellan de halländske fiskarena. Men denna för¬
ening hade icke vunnit erforderlig tillslutning, vare sig på grund af
verklig oförmåga att erlägga inträdesafgifterna eller obenägenhet att
ikläda sig ansvaret för betalning af de premier och tillskott, förenin¬
gens bestånd förutsatte. Utan att understöd af allmänna medel lem-
nades till belopp, som gjorde inträdesafgifterna obehöfliga, syntes ock
fortfarande föga utsigt finnas att kunna åstadkomma en dylik förening.
Slutligen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande framhållit vissa
andra åtgärder, hvilka enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt
skulle vara egnade att befrämja fiskerinäringen inom länet, nemligen
dels att premiering af fiskebåtar borde anordnas, dels att ett bogserings-
fartyg borde ställas till fiskarenas förfogande under sillfisketiden på
hösten, dels att medel borde anvisas för anställande af försök med nya
eller förbättrade redskap, dels att statistiska uppgifter angående fisket
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
9
inom länet borde insamlas, dels ock att medel borde anvisas till af¬
löning af fiskeritillsyningsmän vid laxfisket inom Nissans och Åtrans
distrikt.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län hade
— meddelar departementschefen slutligen —- i sitt utlåtande i ärendet
allenast åberopat innehållet af ett utaf intendenten vid länets hafsfisken
A. H. Malm afgifvet yttrande, deruti Malm till en början uttalat såsom
sin åsigt, att det i Riksdagens skrifvelse omnämnda förslaget om an¬
visande af medel till hushållningssällskapens eller landstingens för¬
fogande för fiskerinäringens främjande icke vore af nämnvärd betydelse
för fiskerinäringen inom Göteborgs och Bohus län samt att behofvet
af försäkringsföreningar för båtar och redskap vore för detta län redan
fyldt genom tre inom länet befintliga dylika föreningar, äfvensom lemnat
några antydningar om förhållandena rörande det bohuslänska sillfisket,
samt vidare meddelat, att inom länet funnes två fonder, afsedda att ut¬
lånas till fiskare; och ehuru dessa fonder sammanlagdt icke uppginge till
mera än något öfver 55,000 kronor, hade likväl under årens lopp många
goda fiskefartyg åstadkommits genom lån ur desamma. Denna erfaren¬
het visade, att en större lånefond skulle kunna verka gagneligt. Men
då sedan några år tillbaka behofvet af lifförsäkring för fiskare gjort sig
gällande samt en sammanslutning mellan fiskare för att bereda dem
understöd under sjukdom eller då de eljest vore i nödstäld belägenhet
skulle vara till fördel för fiskarena, borde nämnda lånefond, enligt Malms
förmenande, ordnas så, att den jemväl tillgodosåge dessa två ändamål.
Grundplåten till fonden borde lemnas af staten, men fiskarena borde
sjelfva till fonden bidraga såväl medelst inträdesafgifter som ock genom
vissa terminliga tillskott.
För egen del har departementschefen anfört, att af de åtgärder till
fiskerinäringens främjande, som blifvit inom Riksdagen eller af de i
ärendet hörda myndigheter ifrågasatta, förslaget om inrättande af en
lånefond för anskaffande af fiskebåtar och redskap syntes honom vara
synnerligen bealctansvärdt. Hafsfiske! kräfde nemligen numera, för att
med framgång bedrifvas, jemförelsevis dyrbara farkoster och redskap,
och endast mera undantagsvis vore fiskarena i besittning af det kapital,
som för deras anskaffande erfordrades. Fiskaren vore sålunda hänvisad
Bih. Ull Riksd. Prof. 1891. 4 Samt. 1 Åfd. 6 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
att söka genom lån bereda sig de erforderliga medlen, men härvid
mötte svårigheten att anskaffa en för långifvaren antaglig säkerhet, då
båten och redskapen icke enligt vår lagstiftning härför egnade sig. En¬
ligt hvad i de halländska fiskarenas ofvanberörda framställning uppgif¬
va och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet vitsordats, upp-
ginge kostnaden för en däckad båt om 7 eller 8 tons, hufvudsakligen
afsedd för sillfiske, till 1,600 å 1,800 kronor och för en sumphåf eller
s. k. qvase, som erfordrades för att på ett mönstergilt sätt bedrifva *
fiske efter torsk, flundra, makril o. d., till 2,500 å 3,000 kronor. För
en båt, som skulle vara fullt utrustad för hvarje slag af fiske, beräk¬
nades sjelfva redskapen kosta öfver 4,000 kronor. Ehuru vanligen flera
fiskare gemensamt egde båt och redskap, vore likväl sålunda den summa,
som å en hvar af dem belöpte, rätt betydlig, om hänsyn toges till de
ekonomiska förhållanden, under hvilka fiskarena i allmänhet lefde. Alla
de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, hade också uttalat den me¬
ning, att en dylik lånefond skulle Åverka gagneligt, och denna mening
vunne äfven stöd af den erfarenhet man vunnit i Halland och Bohuslän,
der man sökt att genom lån, från vederbörande hushållningssällskap eller
enskilda föreningar underlätta för fiskarena anskaffandet af båtar eller
redskap. Särskilt borde bemärkas, att der, hvarest man, såsom i Hal¬
land, för närvarande sträfvade att förmå fiskarebefolkningen att till vin¬
nande af ett gynsammare resultat af fisket förskaffa sig sådana dyr¬
barare båtar och redskap, som möjliggjorde ett fiske längre ut till hafs
än tillförene varit brukligt, dessa sträfvanden skulle väsentligen under¬
stödjas genom en sådan lånefond, hvarom nu vore fråga. Då såväl
jordbruket som fabriksindustrien understöddes genom lån af statsmedel,
den förra från odlingslånefonden och den senare från manufakturförlags-
lånefonden, syntes det departementschefen icke heller obilligt, att fiskeri¬
näringen på likartadt sätt understöddes, helst samma närings utöfvare
till följd af omöjligheten att enligt gällande lagstiftning pantsätta sina
båtar och redskap hade svårare än kikare af jordbruk och fabriker att
genom lån i enskilda kreditanstalter förskaffa sig erforderliga medel.
Såväl landtbruksstyrelsen som Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Hallands län hade — fortsätter departementschefen — förordat, att jem¬
väl anläggningen af inrättningar, afsedda för tillgodogörande af fiskets
produkter, såsom salterier o. s. v., måtte understödjas genom lån. Då
tillkomsten af dylika inrättningar måste underlätta afsättningen och till¬
godogörandet af den fångade fisken och således bidraga till ett fördel¬
aktigt ekonomiskt resultat af fisket, ansåge äfven departementschefen
önskvärdt, att tillkomsten af dylika anläggningar befrämjades. För under-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
11
stödjande, medelst lån, af större dylika anläggningar, hvilka drefvos
fabriksmessigt, syntes dock icke några särskilda medel behöfva anvisas,
då för detta ändamål manufakturförlagslånefonden kunde anlitas. Det
vore således endast fråga om smärre Batterier, rökerier o. d., hvilka icke
kunde anses såsom fabriker. För dylika anläggningar — företrädesvis
sådana, hvilka bringades till stånd genom sammanslutning af fiskarena
sjelfva eller hvilka åstadkommos af hushållningssällskapen — ansåge
departementschefen lån böra kunna medgifvas från samma fond, som
bildades för anskaffande af redskap och båtar. Deremot syntes det
departementschefen ingalunda lämpligt att, såsom i intendenten Malms
yttrande föreslagits, med den ifrågasatta lånefonden förena en fond för
lifförsäkring af fiskare och för understöd åt dem.
För att lånefonden skulle kunna komma fiskarebefolkningen till
nytta i önskvärd utsträckning, vore det af vigt att icke fordringarna
på säkerheten för lånen stäldes så höga, att fondens anlitande oskäligt
försvårades. För att hygga statsverket mot förluster hade landtbruks-
styrelsen föreslagit, att lånet skulle från statsverket utlemna^ till veder¬
börande hushållningssällskap eller kommun, som det skulle åligga att
ansvara för lånets återbetalning till staten och som hade att utlemna
medlen till den enskilde låntagaren, sedan sällskapet eller kommunen
funnit den säkerhet, som af denne erbjödes, betryggande. Fn dylik
utväg att trygga statsverket mot förluster kunde visserligen ifrågasättas,
derest lånemedlens fördelning ordnades så, att hushållningssällskapet eller
kommunen finge till sitt förfogande ett visst belopp, som sällskapet eller
kommunen egde efter sitt behag fördela. Men då enligt styrelsens för¬
slag sjelfva afgörande! af hvilka lånesökande skulle erhålla lån från fon¬
den icke skulle tillkomma hushållningssällskapet eller kommunen, inne-
bure den af styrelsen föreslagna utvägen i sjelfva verket icke annat än
en fordran att hushållningssällskapet eller kommunen skulle gå i borgen
för lånet, en fordran så mycket mera obillig som en möjlig förlust skulle
för hushållningssällskapet och i synnerhet för en kommun mången gång
vara rätt känbar, medan den för statsverket vore af mindre betydelse.
Departementschefen ansåge sig dessutom icke böra lemna oanmärkt, att
åtagandet af en sådan förbindelse, hvarom nu vore fråga, svårligen kunde
anses såsom en sådan kommunens gemensamma angelägenhet, att kom¬
munen lagligen kunde ikläda sig densamma.
Då på grund af vår lagstiftning realsäkerhet i båt och redskap
icke kunde ifrågakomma, kunde den, som sökte ett lån för anskaffande
af fiskemateriel, i regeln icke ställa annan säkerhet än borgen. Dylik
säkerhet syntes departementschefen ock kunna vara tillfyllestgörande,
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
såvida tillförlitliga intyg företeddes derom, att låntagaren och löftes-
inännen gjort sig kände såsom redbare och ordentlige män, hvilka efter
bästa förmåga sökte fullgöra sina förbindelser. Der lån söktes af flera
personer, hvilka bildade ett båtlag, syntes man icke ens böra ovilkor¬
ligen fordra borgen, utan såvida sådana intyg som nyss nämnts före¬
teddes om låntagande, borde desses förbindelse att, en för alla och alla
för en, ansvara för lånet vara till fyllest, Vore fråga om lån för an¬
läggning t. ex. af ett rökeri, kunde naturligtvis stundom inteckning-
fordras. — Departementschefen hade ansett sig böra lemna dessa an¬
tydningar om beskaffenheten af den säkerhet, som för lånen borde
lemna», ehuru han ansåge hvarken behöflig! eller lämpligt här, lika
litet som i fråga om lån från odlingslånefonden eller manufakturförlags-
lånefonden, att bestämda föreskrifter lemnades om hurudan säkerheten
för lånen skulle vara beskaffad för att kunna godkännas. I betraktande
af den ringa utveckling, försäkringsväsendet för fiskebåtar och redskap
för närvarande hos oss egde, syntes det departementschefen icke heller
böra stadgas såsom ett oundgängligt vilkor, att båt eller redskap, för
hvars anskaffande lån beviljades, borde hållas försäkrade.
Då de medel, som skulle användas till bildande af ifrågavarande
fond, enligt hvad departementschefen komme att föreslå, skulle komma
att anskaffas utan upplåning, kunde det sättas i fråga, att lånen från
fonden skulle göras räntefria. Departementschefen ansåge sig dock icke
kunna förorda eu dylik åtgärd, hvarigenom fonden till äfventyxs i fiska¬
renas ögon skulle få karakteren af en fattigunderstödsfond. Då möjligen
förluster å utlemnade lån icke kunde i längden helt och hållet före-
kommas, kunde dessutom en, om ock obetydlig, ränta för lånen tjena
att ersätta dylika förluster. Att räntan borde sättas mycket låg vore
gifvet, och departementschefen förestälde sig, att två procent skulle vara
en passande räntefot.
Hvad anginge storleken af lån, som från fonden utlemnades, an¬
såge departementschefen för sin del lämpligt, att lånebeloppets maximum
bestämdes i förhållande till värdet af den båt eller de redskap, som
skulle för lånet anskaffas, eller af den inrättning, hvars anläggning
lånet afsåge att understödja. Då eu möjlighet att från fonden erhålla
lån till hela detta värde kunde förleda lånesökandena att inlåta sig på
mindre välbetänkta företag och framkalla eu skuldsättning i vidsträck¬
tare män än gagneligt vore, syntes lån böra medgifvas endast till be¬
lopp, som motsvarade högst två tredjedelar af nämnda värde.
Amorteringstiden för lån från fonden borde naturligtvis sättas så,
.att lånet slutbetalades, innan båten och redskapen väsentligen förlorat
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
13
i värde. Med hänsyn härtill borde denna tid icke utsträckas utöfver
åtta år. För lån till anläggande af inrättningar för fiskens beredning
mötte visserligen ur denna synpunkt icke betänklighet att sätta amor¬
teringstiden längre, men då en dylik anläggning borde förmå att utan
svårighet inom en tid af åtta år återgälda ett erhållet lån och fonden
komme desto flera till nytta, ju kortare amorteringstiden bestämdes,
vore icke skäl att för dylika anläggningar bestämma en annan amor¬
teringstid än den, hvilken faststäldes för lån, som utlemnades för det
med fonden hufvudsakligen afsedda ändamål.
Då sättet för behandlingen af ärenden rörande lån från fonden
icke nu behöfde definitivt bestämmas, ville departementschefen för när¬
varande inskränka sig till några antydningar om, huru han tänkt sig,
att denna sak kunde ordnas.
När lån från fonden söktes, borde vederbörande hushållnings¬
sällskaps förvaltningsutskott och, der sådana fiskerikomiterade, som i
landtbruksstyrelsens och Kongl. Maj ds befällningshafvandes i Hallands
län utlåtanden omförmäldes, funnes utsedde, jemväl dessa komiterade
yttra sig i frågan, huruvida det företag, för hvilket lån söktes, vore
förtjent att med lån understödjas, samt tillika meddela sådant intyg-
om låntagarens och löftesmännens personer, som departementschefen
ofvan vid frågan om säkerhet för lån från fonden antydt. Möjligen borde
i sistnämnda hänseende upplysningar införskaffas jemväl från veder¬
börande tjensteman i orten, liksom det äfven må hända kunde vara
lämpligt att inhemta Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvandes
yttrande i ämnet. Detta senare borde alltid ske vid låneansökningar
från Göteborgs och Bohus samt Hallands län, så länge hafsfiske! vid
dessa kuster vore undantaget från landtbruksstyrelsens embetsbefattning.
Öfver låneansökningar från andra län borde landtbruksstyrelsen yttra
sig. Sedan ärendet sålunda erhållit erforderlig utredning, borde an¬
sökningen pröfvas af Kongl. Magt, som dervid skulle meddela de när¬
mare bestämmelser i fråga om vilkoren för lånets utbekommande och.
tillgodonjutande, som kunde finnas erforderliga. Sjelfva förvaltningen
af fonden borde åligga statskontoret, som jemväl borde utbetala de be¬
viljade lånen och förvara säkerhetshandlingarna samt till hvilket jemväl
rånte- och kapitalinbetalningarna borde ingåd
Ehuru det naturligtvis icke vore möjligt att för närvarande med
någon större grad af tillförlitlighet beräkna i hvad omfång eu sådan
fond, hvarom nu vore fråga, kunde komma att anlitas, förestälde sig
departementschefen dock att, om till fonden afsattes ett belopp af
100,000 kronor, densamma borde blifva för den närmaste tidens låne-
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
behof tillräcklig. Visade det sig framdeles, att lånebehofvet icke kunde
med detta belopp tillfredsställas, kunde ju då tagas i öfvervägande, huru¬
vida ytterligare medel borde till fonden anvisas.
Af de öfriga åtgärder till fiskerinäringens befrämjande, hvilka
blifvit ifrågasatta, vore, enligt departementschefens åsigt, bildandet af
föreningar till försäkring af fiskebåtar synnerligen förtjent att af staten
understödjas. Äfven åstadkommandet af försäkringsföreningar för fiske¬
redskap syntes böra af staten befordras, såvida dylika föreningar lycka¬
des tillvinna sig en allmännare anslutning bland fiskarebefolkningen.
Huruvida sådant kunde komma att ske, syntes dock ganska tvifvel¬
aktigt, då enda sättet att vinna en verksam kontroll derå, att icke fiska¬
ren sjelf genom vårdslöshet eller annorledes orsakade förlust af försäkrad
redskap, yore en föreskrift att blott en del af det försäkrades värde
ersattes, men detta å andra sidan naturligtvis betydligt minskade för¬
delen för fiskaren att hålla redskapen försäkrad. Då emellertid det
belopp,* hvarmed och det sätt i öfrigt, hvarpå försäkringsförening för
båtar eller redskap borde af staten understödjas, naturligtvis måste blifva
beroende på föreningens omfattning, dess organisation m. m., ansåge
sig departementschefen icke för närvarande, då någon begäran om under¬
stöd för någon viss förening nu icke förelåge, böra tillstyrka äskandet
hos Riksdagen af medel för dylika ändamål, helst det icke vore omöj¬
ligt, derest ansökningar om understöd för åstadkommande af dylika
föreningar skulle under den närmaste tiden göras, att af de medel, som
nu vore å ordinarie stat anvisade till fiskerinäringens understöd, eller
från tillgängliga besparingar bereda tillgång dertill. Bildandet åt för¬
säkringsföreningar skulle sannolikt ock kunna befrämjas derigenom att
fiskare, som förbunde sig att försäkra båt eller redskap, för hvars an¬
skaffande lån från ofvan omförmälda fond söktes, tillerkändes företräde
framför andra till erhållande af lån.
En annan åtgärd, som jemväl syntes böra befordras från statens
sida, vore utseendet i orterna genom hushållningssällskapens försorg af
fiskerikomiterade, hvilka skulle hafva att afgifva förslag och meddela
yttrande i fråga om åtgärder till fiskerinäringens befrämjande. Då bil¬
dandet af dylika komitéer' icke förutsatte anslag af statsmedel, behöfde
departementschefen emellertid icke vidare uppehålla sig härvid.
Såsom departementschefen redan an tyd t, hade det af Kong]. Maj:ts
befallningshafvande i Hallands län framstälda förslag i afseende å in¬
läggningen af fiskehamnar i länet ännu icke hunnit erhålla sådan ut¬
redning, att detta förslag nu kunde blifva föremål för Kong!. Maj:ts
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
15
pröfning. Då öfriga af Kong!. Maj:ts bemälde befallningshafvande
ifrågasatta åtgärder, derest de vid närmare utredning funnes förtjena
afseende, icke kräfde större belopp än att medel dertill tills vidare
efter hand kunde beredas från befintliga tillgångar, syntes anslag för
dessa ändamål icke för närvarande behöfva af Riksdagen begäras. Icke
heller i öfrigt ansåge sig departementschefen för närvarande ega an¬
ledning att förorda framställning till Riksdagen om ökadt anslag till
fiskerinäringens understöd, utom för bildande af den ofvan omförmälda
lånefonden. Denna lånefond syntes dock böra få anlitas till befräm¬
jande af ej allenast hafsfisket, utan äfven andra fisken af betydligare
beskaffenhet i rikets insjöar och floder. Fondens belopp, hvilket, så¬
som antydt, tills vidare borde bestämmas till 100,000 kronor borde
kunna anskaffas genom anslag under loppet af två år.
Såsom vilkor för lån från denna fond syntes departementschefen
böra stadgas:
a) att lån beviljades högst till belopp motsvarande två tredje¬
delar af värdet af båt och redskap, hvars anskaffande med lånet afsåges
att understödja, eller af den inrättning, hvars anläggande lånet afsåge
att understödja;
b) att för lånet skulle ställas säkerhet, som godkändes af Kongl.
Maj:t eller den myndighet, åt hvilken Kongl. Maj:t uppdroge pröf-
ningen deraf;
c) att för lånet skulle erläggas två procent årlig ränta, dock med
skyldighet för låntagaren att, derest förfallet kapitalbelopp icke inom
föreskrifven tid inbetalades, derå erlägga den högre ränta, Kongl. Maj:t
funne skäligt bestämma;
ct) att lånet skulle återbetalas sålunda, att vid slutet af hvarje
af de åtta år, som följde näst efter det, hvarunder lånet eller någon
del deraf lyftats, inbetalades en åttondedel af lånebeloppet, med Kongl.
Maj:t förbehållen rätt att, derest stadgad kapital- eller räntebetalning
icke i rätt tid fullgjordes, tidigare återfordra det oguldna lånebelop¬
pet; samt
e) att låntagaren skulle i öfrigt vara underkastad alla de vilkor
och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga och nödiga.
I öfverensstämmelse med den mening, utskottet sistlidet år ut¬
talade och hvilken då af Riksdagen godkändes, anser utskottet ange-
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
Lägel, att fiskerinäringen i vidsträcktare mån än för närvarande är
förhållandet af staten understödjes, hvarför också åtgärder i sådant
syfte synas utskottet böra af Riksdagen vidtagas. Af de olika förslag-
till näringens befrämjande, hvilka under frågans behandling framkommit,
anser utskottet, efter den utredning, Kongl. Maj:t nu låtit verkställa,
det föreliggande förslaget om inrättande af en lånefond för anskaffande
af fiskebåtar m. m. vara det, som i frågans nuvarande läge måste an¬
ses mest ändamålsenligt, då detsamma dels i jemförelse med öfriga
mera vidtomfattande förslag torde låta sig lättast genomföra, dels ock
torde bäst tillgodose de behof, hvilka göra sig starkast gällande hos
den del af vårt lands fiskeriidkande befolkning, som bedrifver hafsfiske
i större skala. Utskottet håller således före, att början till ett krafti¬
gare befrämjande af fiskebedriften lämpligen bör göras genom inrättande
af en lånefond för detta ändamål.
Mot den föreslagna storleken af fonden liksom mot de särskilda
ändamål, för hvilka lån derifrån enligt förslaget skulle kunna beviljas,
har utskottet icke heller funnit anledning till erinran. Deremot hyser
utskottet i fråga om sättet för sjelfva lånerörelsens anordnande eu från
Kongl. Maj:ts åsigt i viss mån afvikande mening. Utskottet anser
nemligen en lånerörelse af ifrågavarande slag icke böra af staten omedel¬
bart bedrifvas, utan synes densamma böra förmedlas genom veder¬
börande landsting och hushållningssällskap på sådant sätt att från fonden
i mån af tillgång, efter ansökan, utlemnas lån till de landsting eller
hushållningssällskap, hvilka förklara sig villiga att utlemna sålunda er¬
hållna belopp till låneunderstöd för ifrågavarande ändamål. Vid sådant
förhållande och då lånerörelsen följaktligen skulle komma att bedrifvas
på landstingens och hushållningssällskapens risk, torde det också böra
ankomma på dem att, utan särskilda föreskrifter, bestämma den säker¬
het, mot hvilken låneunderstöden må utlemnas.
Tiden för lånens amortering torde, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,
böra bestämmas till åtta år. I afseende å den ränta, som af landsting
eller hushållningssällskap skall för ifrågavarande lån erläggas, har ut¬
skottet deremot ansett den förändring i Kongl. Maj:ts förslag böra ske,
att räntan bestämmes till 3 procent i stället för af Kongl. Maj:t före¬
slagna 2 procent.
Under erinran, att det torde böra öfverlemnas åt Kongl. Maj:t
att utfärda närmare bestämmelser för utlemnande af lån från fonden
till landsting och hushållningssällskap samt att för dessa lån icke torde
vara erforderlig annan säkerhet än landstings- eller hushållningssäll¬
skaps förskrifning derå, får utskottet, på grund af hvad sålunda blifvit
anfördt, hemställa,
Statsutskottets Utlåtande I\:o 7 a.
17
att Riksdagen må dels till inrättande af en fond
för fiskerinäringens befrämjande — från hvilken fond,
i mån af tillgång och på af utskottet ofvan angifna
vilkor, lån må tilldelas landsting eller hushållnings¬
sällskap, som förklarat sig villigt att utlemna låne¬
understöd för anskaffande af fiskebåtar och fiskeredskap
eller för anläggande af smärre inrättningar för till¬
godogörande och förädling af fiskets produkter — be¬
vilja ett anslag af 100,000 kronor och deraf på extra
stat för år 1892 anvisa 50,000 kronor; dels ock med¬
gifva att inflytande räntor å de från fonden utlem-
nade lån må ingå till fonden för att tillsammans med
dennas öfriga tillgångar användas för det med fonden
afsedda ändamål.
Stockholm den 21 april 1891.
På statsutskottets vägnar:
SVEN NILSSON.
Reservationer:
vid punkten 2:o (angående lånefond för anskaffande af fiskebåtar
in. m. :
af herrar V. N. Ekenman, R. G. von Hedenberg, grefve E. C. A.
Piper och E. Fränekel, som ansett utskottet böra hemställa, att den af
Kongl. Maj:t i ämnet gjorda framställning måtte oförändrad af Riks¬
dagen bifallas;
af friherre B. A. Leijonliufvud;
af herr H. P. P. Tamm, som på grund af det ej fullt utredda
skick, hvaruti frågan ännu befinner sig, yrkat afslag å Kongl. Maj:ts
framställning i ämnet;
af herrar S. Nilsson och P. Pehrsson.
Bill. till /likså. Prof. 18dl. 4 Sand, 1 Äfd. 6 Haft.
18 Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
Herrar C. E. Casparsson och O. Jonsson hafva begärt I
nadt, att de icke deltagit i föregående frågors slutbehandling-
skottet.
å anteck-
inom ut-
STOCKHOLM, ISAAC M ARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1891.