Lagutskottets Utlåtande N:o 46.
9
N:o 46.
Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1891, kl. 7 e. m.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till
17 kap. 10 § handelsbalken.
Ett vigtigt spörsmål, hvartill rättsförhållandet emellan myndling och
förmyndare gifver anledning, är frågan, huru länge myndlingen efter för-
mynderskapets upphörande egen den förmånsrätt för sina hos en förutvarande
förmyndare innestående medel, som enligt 17 kap. 10 § handelsbalken, sådant
detta lagrum lyder genom förordningen den 8 oktober 1861, blifvit myndling till¬
erkänd. Detta spörsmål finnes emellertid icke i gällande lag besvaradt. Ifråga¬
varande lagrum torde nemligen närmast afse det förhållande, att förmyndaren
råkat i konkurs under förmynderskapets utöfning, och i 23 kap. 4 § ärfdabalken
meddelas endast bestämmelse om den tid, inom hvilken lemnad redovisning må
af myndling klandras. Vid sådant förhållande har lagskipare^ såsom fram¬
går af flere Kongl. Maj:ts domar, sett sig föranlåten förklara, att förmåns¬
rätten i fråga åtföljer myndlingens fordran, så länge denna hålles vid lif
(se Kongl. Maj:ts domar den 17 juni 1851 och den 29 maj 1854 i Back¬
mans handbok sid. 184 och 185). Den praxis, som sålunda utvecklat sig,
synes utskottet emellertid betänklig för den allmänna krediten och egnad
att föranleda missbruk af hvarjehanda slag. Hvarken ur principiel eller
praktisk synpunkt låter sig enligt utskottets förmenande en slik utsträck¬
ning af förmånsrätt försvaras, och frågan synes endast böra gälla bestäm¬
mandet af den tidpunkt efter förmynderskapets slut, då förmånsrätten bör
upphöra. I sådant afsende förtjenar att omnämnas, huru som lagberedningen
insitt förslag till ärfdabalk i 15 kap. 18 § upptog en bestämmelse af inne¬
hall ^ att, derest den myndig vordne låtit sin fordran stå inne längre tid än
ett år, sedan den genom oklandrad eller eljest godkänd räkning eller genom
dom blifvit stadgad, han icke vidare finge göra anspråk på förmånsrätt för
samma fordran. Enahanda bestämmelse meddelades ock i fråga om tillträ-
Bih. till Likså. Prof. 1891. 7 Sami, 23 Häft. 2
10
Lagutskottets Utlåtande N:o 46.
dande förmyndare eller målsman, som försummat att inom berörda tid utsöka
omyndigs fordran hos förutvarande förmyndare.
Nu har herr J. Ekland, — efter omnämnande af den retning, hvari
lagtillämpningen i förevarande ämne utvecklat sig, äfvensom huru fall före¬
kommit, då förmyndare begagnat myndlings medel i egen rörelse samt affärs¬
vänner till den förre, okunnige om detta förhållande, föranlåtits att bevilja
honom kredit i allt för stor utsträckning — uti eu inom Andra Kammaren
väckt och till lagutskottet hänvisad motion, n:o 86, föreslagit, att, i analogi
med föreskrifterna om förmånsrätt för ogulden ränta, ifrågavarande lagrum
måtte erhålla ett tillägg af innehåll, att förmånsrätt, som der stadgas, icke
skall ega rum »för längre tid än tre år från det myndling myndig blef, utan
att laga förfall styrkas kan.»
På sätt redan blifvit antydt, anser utskottet en inskränkning i af¬
seende å tiden för fortvaron af ifrågavarande förmånsrätt i den allmänna kre¬
ditens intresse vara af behof påkallad. Motionären har emellertid icke be¬
aktat, att en tillämpning af den i 17 kap. 10 § handelsbalken stadgade
förmånsrätt kan komma i fråga jemväl då förmynderskapet fortfar, men
öfverflyttas från en till annan person, som har att i förhållande till sin
företrädare bevaka myndlingens rätt eller då förmynderskapet upphör af
annan anledning än att myndling blifver myndig.
På grund af hvad sålunda blivit anfördt, har utskottet funnit sig böra,
i anledning af motionen, hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kong!. Magt an¬
hålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riks¬
dagen framlägga förslag till sådan lagbestämmelse, hvar¬
igenom den i 17 kap. 10 § handelsbalken stadgade
förmånsrätt för omyndigs fordran begränsas till viss tid,
efter det förmynderskapet upphört.
Stockholm den 5 maj 1891.
På lagutskottets vägnar:
C. A. SJÖCRONA.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1891.