Lagutskottets Utlåtande N:o 19.
7
N:o 19.
Ank. till Riksd. kansli den 12 mars 1891, kl. 12 midd.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring
i bestämmelserna rörande den kommunala rösträtten i stad.
Frågan om ändrade bestämmelser angående den kommunala rösträtten
i stad har vid innevarande riksdag upptagits i tvenne inom Andra Kammaren
väckta och till lagutskottet öfverlemnade motioner, af Indika den ena, n:o
98, afgifven af herr O. Olsson, afser att ytterligare begränsa den kommunala
rösträtten i Stockholm, samt den andra, n:o 143, väckt af herr A. Halm,
innehåller förslag om enahanda ändring i den kommunala rösträtten i rikets
öfriga städer.
Sistnämnde motionär, med hvilken tolf bland Andra Kammarens stads-
representanter instämt, erinrar, huru som nu gällande begränsning af den kom¬
munala rösträtten i stad visat sig icke kunna förhindra, att magten öfver
stadskommunernas angelägenheter till skada för det allmänna glidit öfver i
det förmögna fåtalets händer, och att detta fåtal mängen gång begagnat sin
magtställning på ett sätt, som särskildt för de minst bemedlade samhälls¬
klasserna medfört känbara obi genheter, genom dryga kommunalskatter och
ökad skuldsättning samt anför vidare: »En förändring till det bättre måste
alltså åstadkommas genom en förändring i grunderna för den kommunala
rösträtten i städerna, i syfte att begränsa det förmögnare fåtalets röster så,
att de mindre bemedlade kunna utöfva ett något större inflytande vid till¬
sättningen af städernas förtroendemän. För närvarande gäller, att ingen
eger utöfva rösträtt för större antal röster än som svarar emot en femtionde¬
del af stadens hela röstetal eller för högre röstetal än som svarar mot bevill¬
ning för 10,000 kronor, d. v. s. ingen får ega mer än högst 100 röster.
8
Lagutskottets Utlåtande N:o 19.
En lämplig norm för en af bebofvet påkallad ytterligare begränsning af
sistnämnda röstetal har jag trott mig finna i den af riksdagsordningen stad¬
gade census för valbarhet till Första Kammaren: fyratusen kronors årlig
inkomst af kapital eller arbete. Om denna bevillningssiffra, hvilken berät¬
tigar till inval i vår Första Kammare, jemväl blefve det högsta belopp, för
hvilket de kommunalt röstberättigade i stad finge utöfva rösträtt, synes mig
emot den föreslagna begränsningen icke kunna med fog framställas någon
anmärkning derom, att densamma skulle vara för radikal. Och jag vågar
för den skull framställa om en begränsning af den kommunala rösträtten i
stad derhän, att ingen må få utöfva rösträtt för högre röstetal än som svarar
mot bevillning för 4,000 kronors inkomst, eller med andra ord, att ingen
röstegande må få rösta med mer än högst 40 röster.
På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen för sin del besluter, att § 12 mom. 2 i kongl. förord¬
ningen den 21 mars 1862 skall hafva följande förändrade lydelse:
Ej må någon kunna vid allmän rådstuga utöfva rösträtt för större
antal röster, än som svarar emot en hundradedel af stadens hela röstetal efter
röstlängden, eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar bevill-
ningen för fyra tusen kronors inkomst af kapital eller arbete.»
Herr 0. Olsson, med hvilken elfva af hufvudstadens representanter
inom Andra Kammaren förenat sig, anmärker till en början i likhet med
den förre motionären, att den kommunala rösträttens nuvarande gestaltning-
så väl i stad som på landet sedan länge framkallat ett allmänt spridt miss¬
nöje, som gifvit sig uttryck, bland annat, i upprepade framställningar om
ändring, men att samtliga inom Riksdagen väckta förslag strandat på mot¬
ståndet hos Första Kammaren.
Häruppå fortsätter motionären: » Värre än i de flesta andra kommuner
hafva olägenheterna af nämnda rösträtt gjort sig gällande i Stockholm. Om
än rättvisligen måste erkännas, att under den närmast förflutna tiden mycket
uträttats för hufvudstadens utveckling, som kunnat vara af nytta och äfven
foranledts genom den hastigt tilltagande befolkningen, så lärer å andra sidan
icke kunna förnekas, att genom det bestämmande fåtalets ensidiga åskådning-
stadens allmänna arbeten bedrifvits med en snabbhet och i ett omfång, som
ingalunda varit af nöden och hvarigenom i synnerhet dess finanser på ett
betänkligt sätt för framtiden blifvit blottstäkla och stadens skuldmassa vuxit
med en förskräckande skyndsamhet.
Då stadens budget ännu år 1865 blott uppgick till 2,441,000 kronor,
hade den redan 1870 vuxit till 5,838,000 kronor och 1880 till 8,892,000
kronor samt har nu senast för år 1891 blifvit bestämd till öfver 20 millio¬
ner kronor. Öfver hufvud har den visat tendens att hvart åttonde eller
9
Lagutskottets Utlåtande N:o 19.
nionde år fördubblas. I afseende på skuldsättningen må nämnas, att den¬
samma 1865 blott uppgick till 2,450,000 kronor, år 1870 till 8,497,000, år
1880 till 22,000,000, år 1885 till omkring 48,000,000, men nu utgöres af
66,000,000. Kommunalskatten, som år 1865 blott uppgick till 155 öre,
hade redan 1869 blifvit höjd till 300 öre, samt för 1891 blifyit bestämd till
400 öre med utsigt att snart å nyo höjas.
Hvarje försök att vid valen genom en förändrad sammansättning af
Stockholms stadsfullmägtige åvägabringa större sparsamhet med stadens medel
har strandat på omöjligheten att vid den rådande röstskalan i tillräcklig mån
uppblanda stadsfullmägtige med andra element. Den herskande tiondedelen har
städse genom sträng sammanhållning och enighet vetat förekomma sådant.
Någon annan utväg synes följaktligen icke återstå, än att med stats-
magternas tillhjelp åstadkomma en sådan jemkning i röstförhållandena, att
derigenom det öfverklagade missförhållandet kunde afhjelpas. Och då en
moderat förändring af hufvudstadens kommunala röstskala ej torde kunna
antagas utöfva något nämnvärdt inflytande på Första Kammarens samman¬
sättning och karakter, vågar jag nu ifrågasätta en sådan.
Den principielt rigtigaste grunden för den kommunala rösträtten vore
otvifvelaktigast den lika rösträtten för alla, som betala kommunalskatt,
emedan de alla bidraga med samma qvot af sin inkomst och följaktligen
måste hafva samma intresse af ett lämpligt användande af kommunens medel,
ja, de obemedlade till och med mera, i samma män som deras qvot för dorn
är dyrbarare än för de bemedlade, samt de dessutom betala personliga eller
förbrukningskatter till kommunen.
Då likväl en sådan reform under nuvarande förhållanden måhända
skulle anses för radikal, må det tillåtas mig erinra om att i de flesta andra
länder den kommunala rösträtten är likstäld med den politiska, och att man
med afseende på våra förhållanden skulle kunna föreslå dess bestämmande
efter samma grund, så att alla skulle erhålla lika kommunal rösträtt, hvilka
skatta för 800 kronors bevillning eller derutöfver.
Mot en sådan utväg skulle dock kunna anmärkas, att derigenom ett
stort antal medborgare, hvilka nu ega kommunal rösträtt, om än utan sär¬
deles betydelse, skulle förlora densamma. Och äfven denna utväg skulle
måhända, ehuru praktiska skäl tala för dess anlitande, under nuvarande för¬
hållanden kunna anses nog radikal.
Då återstår intet annat än att fästa sig vid ett omedelbart afhjelpande
af de nuvarande röstbestämmelsernas värsta olägenheter genom en sålunda
förändrad fördelning af rösterna, att fåtalets afgjorda öfvervigt omintetgjor¬
des och en möjlighet bereddes de hittills uteslutna folklagren att i någon
mån göra sina önskningar gällande.
Bill. till Biksd. Prot. 1891. 7 Sami. 11 Häft.
2
10
Lagutskottets Utlåtande N:o 19.
Och med afseende på detta mål torde det enklaste medlet vara att
gå samma väg, som i afseende på städernas rösträtt redan är beträdd och
hvilken i afseende på landtkommunerna länge varit ifrågasatt, nemligen att
minska det högsta antal röster, någon får innehafva.
Skall någon nämnvärd verkan härigenom åstadkommas, synes i afseende
på lrafvudstaden dock nödvändigt, att det bemedlade och jemförelsevis fåtaliga
folklagret tillsammans icke erhåller flere röster än det obemedlade och tal¬
rikare tillsammans, d. v. s. att båda folklagren erhålla ungefär hälften af det
sammanlagda röstantalet.
Af berättelsen angående Stockholms kommunalförvaltning för 1888
framgår, att detta år hela det kommunala röstetalet i hufvudstaden uppgick
till 803,583. Deraf afgingo dock på grund af § 12 i den för Stockholm
gällande kommunalförordningen 204,669 röster. Från de återstående 598,914
borde ytterligare dragas 83,234 röster för dem, som icke egde utöfva röst¬
rätt, då 515,680 röster återstode.
Sammanräknade man nu alla, som egde 1—10 röster, äfvensom grupperna
med 11—20, 21—30 och 31—40 röster efter medeltalen 16, 26 och 37, så
erhölle man å ena sidan 19,636 röstande med tillsammans 185,889 röster.
Tilldelade man sedermera hvar och en af de öfriga 4,425 röstande blott 40
röster, så erhölle dessa å ändra sidan tillsammans 177,000 röster, således
något mindre än den återstående delen. (Se bilagan.)
Det af mig afsedda målet synes följaktligen kunna vinnas genom
minskning af det högsta medgifna röstantalet från 100 till 40.
Mot den af mig föreslagna utvägen skulle möjligen kunna anmärkas,
att röstfördelningen ständigt ändras och att genom den tilltagande välmågan
ständigt allt flere röstegande uppflyttas i den högre beskattade afdelningen,
som således förr eller senare måste blifva öfverlägsen den mindre beskattade.
Men häremot kan å andra sidan invändas, att redan genom antagandet af
40 röster såsom det högsta röstantalet inånga vänner af sparsamhet skulle
inkomma i den högre beskattade afdelningen och att deras antal genom den
fortgående öfverflyttningen sannolikt ständigt skulle tillväxa, utan att deri¬
genom den bättre insigt i kommunala angelägenheter, hvilken med eller utan
skäl anses tillhöra de högre beskattade, skulle minskas.
Min åsigt är derför den, att man skulle kunna bereda de mindre
bemedlade tillfälle till ett rättmätigt deltagande i bestämmandet af kom¬
munens angelägenheter genom att i § 12 af Stockholms kommunalstadga
nföra den förändringen, att i intet fall finge röstas för högre antal röster
iän det, som motsvarade bevillningen för fyra tusen kronors inkomst af kapital
eller arbete. I samband med denna ändring torde äfven böra stadgas, att
Lagutskottets Utlåtande N:o 19. 11
ej någon måtte beräknas för flere röster, än som svarade mot en hundradedel
af valkretsens hela röstetal efter röstlängderna.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, får jag vördsamt
föreslå,
att Riksdagen för sin del måtte besluta, att § 12 mom. 1 af Kong!.
Maj:ts nådiga förordning om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862
måtte erhålla följande lydelse:
Vid valet, som förrättas med slutna sedlar och för öfrigt i tillämpliga
delar efter den ordning, som för val af riksdagsfullmägtige för staden är
eller varder antagen, egen en hvar till deltagande deruti berättigad medlem
af kommunen en röst för bevillning efter art. II bevillningsstadgan till och
med eu krona samt vidare en röst för hvarje derutöfver påförd hel kronas
bevillning efter nämnda artikel; men ej må för någon beräknas flere röster,
än som svara emot en hundradedel af valkretsens hela röstetal efter röst¬
längden, och i intet fall högre antal röster än det som motsvarar bevillningen
för fyra tusen kronors inkomst af kapital eller arbete.»
Den af motionären åberopade rösträttstabell, hvilken finnes bilagd mo¬
tionen, har följande utseende:
»Bilaga
till motion om ändring af § 12 mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862.
Efter berättelsen angående Stockholms kommunalförvaltning för 1888
är denna statistik uppgjord öfver röstande och röster.
Grupp.
|
Röstberättigade.
|
Röster.
|
Summa.
|
1—10
|
4,235
|
1
|
4,235
|
»
|
3,896
|
2
|
7,792
|
|
982
|
3
|
2,946
|
|
1,627
|
4
|
6,508
|
»
|
571
|
5
|
2,855
|
|
136
|
6
|
816
|
|
271
|
7
|
1,897
|
|
989
|
8
|
7,912
|
»
|
320
|
9
|
2,880
|
»
|
508
|
10
|
5,080
|
11—20
|
2,921
|
16
|
46,736
|
21—30
|
1,948
|
26
|
50,648
|
„ 1
|
Transport 18,404
|
—
|
140,305
|
12
Lagutskottets Utlåtande N:o 19.
|
Grupp.
|
Röstberättigade.
|
Röster.
|
Summa.
|
|
Transport 18,404
|
|
140,305
|
31
|
—40
|
1,232
|
37
|
45,584
|
41
|
—50
|
986
|
47
|
46,342
|
Öl
|
—60
|
716
|
57
|
40,812
|
61
|
—70
|
467
|
68
|
31,756
|
71
|
—80
|
380
|
78
|
29,640
|
81
|
—90
|
237
|
87
|
20,619
|
91
|
— 100
|
1,639
|
98
|
160,622
|
|
|
24,061
|
|
515,680
|
Enligt den väckta
|
motionen framgår
|
följande:
|
|
Grupp.
|
Röstberättigade.
|
Röster.
|
Summa.
|
1-
|
—10
|
13,535
|
3,171
|
42,921
|
11-
|
-20
|
2,921
|
16
|
46,736
|
21-
|
-30
|
1,948
|
26
|
50,648
|
31-
|
-40
|
1,232
|
37
|
45,584
|
|
|
19,630
|
40
|
185,889
|
|
|
4,425
|
177,000
|
|
|
24,061
|
|
362,889»
|
Då utskottet nu går att i ett sammanhang afgifva utlåtande öfver
ifrågavarande motioner, vill utskottet till en början erinra, huru som redan
under de förhandlingar, hvilka föregingo antagandet af det förslag till be¬
gränsning åt den kommunala rösträtten så väl i Stockholm som i rikets öfriga
städer, hvilket genom kungörelsen den 9 november 1869 blef lag, framhölls
att den gräns, som då föreslagits, icke kunde göra anspråk på någon allmän¬
giltighet, och att en framtida utveckling af städernas näringslif säkerligen
skulle komma att ånyo skapa ett behof af ytterligare begränsning i ändamål
att förhindra ett förmöget mindretals öfverväldigande inflytande på kommu¬
nens angelägenheter. Enligt utskottets åsigt gör sig ett dylikt behof för
närvarande gällande. De tvenne sistförflutna årtiondena hafva nemligen för
rikets större städer, särskildt hufvudstaden, medfört eu utveckling, som måste
anses storartad. Denna rika utveckling har åstadkommit eu allt starkare
kapitalbildning, och på samma gång har klyftan mellan de högt och lågt be¬
skattade medlemmarne i kommunen blifvit större. En naturlig följd af denna
Lagutskottets Utlåtande N:o 19.
13
utveckling- bär också blifvit, att den inskränkning, som år 1869 infördes,
icke längre förmår göra åsyftad verkan. I de flesta af rikets städer kommer
den kommunala rösträtten, som bekant, till användning endast vid stads-
fullmägtigvalen, och ehuru man får antaga, att dessa val bestämmas af hän¬
syn till stadens bästa, är det likväl af vigt att, så vidt möjligt, söka före¬
bygga att desamma komma att beherskas af ett fåtal röstegande, hvilkas
mening om hvad stadens väl krafvel' mången gång kan stå i strid med det
stora flertalets uppfattning härom. Rättvisan och ett följ driftigt genomförande
af den sjelfstyrelsens princip, på hvilken kommunallagstiftningen hvilar, kräfva,
att de medlemmar i kommunen, hvilka en uttaxering drabbar tyngst, må be¬
redas tillfälle att utöfva behörigt inflytande vid behandlingen af kommunens
angelägenheter.
Lika billigt som detta kraf synes utskottet vara, lika vansklig finner
utskottet emellertid uppgiften att bestämma den plats på röstskalan, der
gränsen bör förläggas. De båda motionärerna hafva i anslutning till nu
gällande form för begränsningen ansett sig böra förorda ett röstmaximum med
blandad, dels relativ, dels absolut karakter, och i sådant hänseende före¬
slagit, att ett högre antal röster icke finge tillkomma någon än som mot¬
svarande Vioo af stadens hela röstetal efter röstlängden och i intet fall högre
än som motsvarar bevillning för 4,000 kronors inkomst af kapital och arbete.
Härvid hafva olika synpunkter varit för dem bestämmande, i det att den
ene, herr Halm, fäst sig vid egenskapen hos sistnämnda belopp att utgöra
census för valbarhet till Första Kammaren, medan herr Olsson väsentligen
stödt sig på ofvan intagna rösträttstabell, hvilken synts honom gifva vid
handen, att den absoluta maximisiffran 40 vore att betrakta såsom en punkt
på röstskalan, der de högre och lägre beskattade valmännens inflytande
vägde i det närmaste jemnt.
Utskottet finner sig emellertid, i saknad af det stöd för ett bestämdt
omdöme härutinnan, som allenast en tillförlitlig och omfattande utredning af
hithörande förhållanden förmår gifva, icke kunna såsom fullt lämplig förorda
någon viss begränsning. Fn senare utredning i ämnet än den, som inne¬
fattas i statistiska centralbyråns senast afgifna berättelse rörande den kommu¬
nala rösträtten år 1871, föreligger icke, och befintligheten af en för hufvud -
staden på de kommunala myndigheternas föranstaltande uppgjord berättelse
om dess kommunalförvaltning för en jemförelsevis så närbelägen tidpunkt
som år 1888 torde icke böra föranleda dertill, att, med frångående af den
vid 1869 års rösträttsreform följda grundsats, särskilda bestämmelser med¬
delas rörande den kommunala rösträtten i Stockholm.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1891. 7 Sami. 11 Haft.
3
14 Lagutskottets Utlåtande N:o 19.
På grund af hvad sålunda anförts, föranlåtes utskottet hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes låta verkställa utredning af samtliga de
förhållanden, som pröfvas inverka på den kommunala
rösträtten i städerna samt derefter för Riksdagen fram¬
lägga förslag till ytterligare begränsning af densamma.
Stockholm den 12 mars 1891.
På lagutskottets vägnar:
C. A. SJÖ GRÖNA.
Reservationer:
af herrar Sjöcrona, Fröberg, grefve Klingspor, Pehrsson Glaeson, Bengtsson,
Syölund och G. Andersson, som ansett, att motionerna Bort afstyrka, samt af
herr Mankell, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till herr O.
Olssons motion.
Herrar L. O. Larsson, J. Anderson och O: Erickson hafva begärt
få antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1891.