Lagutskottets Utlåtande N:o 12.
N:o 12
Ank. till Riksd. kansli den 21 febr. 1891, kl. 11 f. m.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i
gällande lagbestämmelser rörande äktenskaps afslutande
inför borgerlig myndighet.
»Från Andra kammaren kar lagutskottet fått emottaga en inom nämnda
kammare af kerr A. Olsson i Ornakärr väckt motion, n:o 69, så lydande:
I kongl. förordningen angående giftermål emellan kristen ock mosaisk
troskekännare den 20 januari 1863 är' stadgadt, att äktenskap, kvarom uti
nämnda förordning omförmäles, skall i slägtingars eller andra vittnens när¬
varo ingås inför magistrat i stad eller inför kronofogde å landet, ock uti
kongl. förordningen angående främmande troskekännare ock deras religions-
utöfning den 31 oktoker 1873 stadgas jemväl, kura korgerligt äktenskap
enligt nämnda förordning må utan föregående vigsel ingås, ock bestämmes
uti begge dessa förordningar, att borgerlig myndighet, inför hvilken äkten¬
skap må afslutas, vare i stad magistrat ock å landet kronofogde.
Häraf är således klart, att i stad magistrat ock på landet kronofogde
äro de borgerliga myndigheter, inför kvilka dessa äktenskap må afslutas,
men hvad som icke är klart eller tydligt, det är, huruvida magistrats be¬
fogenhet i berörda ändamål är begränsad inom staden till de der kyrko-
skrifne, kvilka för äktenskaps afslutande sig kos magistraten anmäla, och
huruvida kronofogdes befogenhet att afsluta civiläktenskap sträcker sig
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 7 Samt. 7 Höft. (N:r 12).
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 12.
allenast till de personer, som äro kyrkoskrifna inom hans fögderi och i
sådant ärende vända sig till honom för att anlita hans embetsåtgärd.
Icke heller är i det fall, att qvinnan har sin kyrkoskrifningsort i
stad och mannen sin kyrkoskrifningsort på landet, stadgadt, huruvida det
borgerliga äktenskapet skall ingås inför magistrat eller kronofogde. Be¬
stämmelse för det fall, att qvinnan tillhör landet och mannen tillhör staden,
saknas äfven.
Efter hvad jag erfarit, råda olika meningar, huru författningen i detta
hänseende rätteligen skall tolkas. A ena sidan förfäktas den åsigt, att,
när begge kontrahenterna tillhöra stad eller dess område, magistraten i den
stad, der de äro kyrkoskrifna eller der bruden är kyrkoskrifven, anses
vara det enda rätta forum för äktenskapets ingående, och att när begge
kontrahenterna tillhöra ett visst fögderi eller om bruden är i detta fögderi
kyrkoskrifven, ingen annan än den kronofogde, som derinom har sitt
tjenstgöringsområde, är behörig att det borgerliga äktenskapet för dessa
kontrahenter afsluta. Å andra sidan drifves den satsen, att det må bero
på kontrahenterna sjelfve att för äktenskaps ingående vända sig till den
ena eller andra af dessa myndigheter, och att således de, som äro kyrko¬
skrifna -i stad, kunna för sådant ändamål vända sig endera till magistrat
i någon stad eller till kronofogde någonstädes på landet, hvadan de per¬
soner, som äro kyrkoskrifna på landet, kunna för borgerligt äktenskaps
afstötande anlita hvilken kronofogde och hvilken magistrat som helst.
Enligt denna åsigt skulle följaktligen magistrat i stad och kronofogde på
landet kunna utföra dessa förrättningar utan afseende derpå, huruvida kon¬
trahenterna tillhöra den ena eller andra jurisdiktionen. Giltigheten af
äktenskapet skulle bero endast derpå, att det vore ingånget inför magistrat
i någon stad eller inför kronofogde någonstädes på landet, oberoende deraf,
huruvida kontrahenterna i administrativt eller kyrkligt hänseende tillhörde
stads- eller landsförsamling.
Om än skäl kunna tala för författningarnas tillämpning i öfverens¬
stämmelse med såväl den ena som den andra af dessa olika åsigter, visar
likväl det sålunda anförda, att någon oklarhet eller otydlighet härutinnan
föreligger. Den tjensteförrättning, som de borgerliga myndigheterna härvid
hafva att utföra, är dock utan tvifvel af sådan vigt och betydelse, att det
ingalunda bör vara likgiltigt, huruvida det öfverlemnas den ena myndig¬
heten att fritt tolka författningen på ett sätt och den andra myndigheten
att likaledes ensidigt tolka den på ett annat. Begge de olika tolkningarna
af lagens bud kunna tydligtvis icke vara rigtiga. Det ena förfarings¬
Lagutskottets Utlåtande N:o 12.
3
sättet måste anses stridande mot det andra, och. har borgerligt äktenskap
afslutats inför myndighet, som origtigt tillämpat lagens bestämmelser,
synes det under sådana förhållanden afskräde äktenskapet kunna anses
ogiltigt.
För att förebygga oegentligheter, att icke säga olagligheter, i detta
hänseende och för att undanrödja den osäkerhet, som derutinnan nu är
rådande, tillåter jag mig hemställa,
att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning, hvarigenom
stadgas icke allenast magistrats och kronofogdes befogenhet att inom eller
utom sitt tjenstgöringsområde afsluta borgerligt äktenskap, utan äfven
huruvida enskilda kontrahenter, som dylikt äktenskap vilja ingå, må anses
berättigade att, oberoende af den ort, som de i administrativt eller kyrk¬
ligt hänseende tillhöra, vända sig för sådant ändamål till hvilken magistrat
eller kronofogde, de finna för godt att derom anlita.
Såsom motionären anmärkt, innehålla gällande bestämmelser rörande
äktenskaps afslutande inför borgerlig myndighet icke någon uttrycklig före¬
skrift för hvarje af de fall, som i motionen omnämnas; och deraf kan förklaras,
att hos en eller annan kunnat uppstå tvekan i fråga om bestämmelsernas
tillämpning. Ett närmare begrundande af dessa föreskrifters innebörd torde
emellertid undanrödja en sådan tvekan. Utskottet vill i afseende härå er¬
inra, att analogin från bestämmelserna rörande afslutande af kyrkliga
äktenskap, äfvensom tillvaron af anmälningspligt för den myndighet, som
stadfästat ett civilt äktenskap, ställa utom allt tvifvel att, likasom valet af
vigningsorten är fritt för kontrahenterna i ett kyrkligt äktenskap med ena¬
handa anmälningsskyldighet för vigselförrättaren som den för borgerlig
myndighet stadgade, likaså står det öppet för dem, hvilka ämna med hvar¬
andra ingå civilt äktenskap, att, oberoende af kyrkoskrifningsorten, för
äktenskapets afslutande anlita hvilken kompetent statsmyndighet som helst.
Hvad vidare beträffar kronofogdes eller magistrats ifrågasatta behörighet
att utom tjenstgöringsområdct med laga verkan gifva ett civilt äktenskap
dess afskafning, har utskottet allenast att framhålla hurusom, då en för¬
rättning af berörda art är att anse som en akt af embetsutöfning, staten
tillägger densamma giltighet endast då den blifvit verkstäld inom det be¬
stämda verksamhetsområdet.
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 12.
Då således gällande föreskrifter, enligt utskottets åsigt, icke böra
föranleda någon osäkerhet i deras tillämpande, föranlåtes utskottet hem¬
ställa,
att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 21 februari 1891.
På lagutskottets vägnar:
C. A. SJÖCRONA.
Stockholm, P. Palmquists Aktiebolags Boktryckeri, 1891.