Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
1
N:o 5.
Ank. till Riksd. kansli den 8 april 1891, kl. 12 midd.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om
förändrade bestämmelser i fråga om sättet för val af
riksdagsmän till Andra Kammaren.
Angående förändrade bestämmelser i fråga om sättet för val till Andra
Kammaren hafva vid innevarande riksdag blifvit väckta tre, till konstitu¬
tionsutskottet hänvisade motioner, nemligen: inom Första Kammaren, n:o 1,
af herr af Burén samt inom Andra Kammaren, n:o 2, af herr Beckman och
n.o 162, af herr P. Ersson i Yestlandaholm, med hvilken herr P. Holm
instämt.
Uti berörda motioner föreslås
af herr af Burén:
att Riksdagen ville besluta sådana ändringar i nu gällande riksdags¬
ordning,
att å landsbygden och i valkretsar af flere städer riksdagsmannavalen
skola förrättas endast på ett sätt, medelst elektorer,
att vid val af elektorer val äfven företages till ett lika antal supple¬
anter,
att af dessa valmän de, som inställa sig vid valstället, må af allmänna
medel tillgodonjuta godtgörelse med ersättning för resekostnaden till och från
valstället, och
att den elektor, som utan anmäldt förfall icke inställer sig vid val¬
tillfället, skall höta till kommunalkassan två kronor, men dubbelt, om han
uraktlåter att kalla suppleant;
Bill. till lliksd. Prof. 1891. 3 Sami. 5 Höft. (N:o 5.)
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
af herr Beckman — hvilkens motion tillika innehåller förslag till ändring
af § 25 riksdagsordningen —,
att Riksdagen måtte antaga och till vidare grundlagsenlig behandling
förklara hvilande följande lydelse af nedanstående paragrafer i riksdagsord¬
ningen :
16.
Valen förrättas —-----ett tusen. Sedan elektorer blifvit
utsedcle, företages val till ett lika antal suppleanter.
I de valkretsar — — — — -— magistrat eller dess ordförande.
17.
Vid val af elektorer och deras suppleanter, så ock vid riksdagsmanna¬
val — — ---— tillkommer.
18.
Konungens befallningshafvande — — — — — stadgadt är. Der
elektorsval — — — — — åt den eller dem, som blifvit till elektorer och
suppleanter utsedde, såsom fullmagt meddela — — — — — valprotokollet;
samt af herr Ersson,
att Riksdagen ville besluta sådana ändringar i nu gällande riksdags¬
ordning, att alla riksdagsmannaval till Andra Kammaren förrättas endast på
ett sätt, nemligen medelst användande af det omedelbara valsättet.
De i dessa motioner framstälda ändringsförslag åsyfta alltså dels den
förändring i sättet för anställande af val till Andra Kammaren antingen att,
såsom herr af Buren föreslår, alla val å landsbygden och i valkretsar af
flere städer skola förrättas medelst elektorer, eller ock att, enligt herr Ers-
sons förslag, alla val skola förrättas medelst användande af det omedelbara
valsättet, dels att i de valkretsar, der valen ske medelbart, äfven suppleanter
för elektorerna skola utses; hvarjemte ock föreslås ej mindre ersättning för
resekostnad af allmänna medel för de utsedde valmän, som inställa sig vid
valtillfället, än äfven böter för den elektor, som, utan anmäldt förfall, urakt
åter att dervid inställa sig, eller som försummar att kalla suppleant.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
3
Till stöd för förslaget, att alla riksdagsmannaval å landsbygden och i
de valkretsar, som bestå af flera städer, skola förrättas medelst elektorer,
har herr af Burén i en utförlig motivering hufvudsakligen framhållit, dels
att det omedelbara valsättet i vida högre grad än det medelbara visat sig
medföra de olägenheter, som framträdt derutinnan, att minoritetsval egt
rum, röster kasserats och val öfverklagats, dels ock att genom rätten att
välja mellan de tvenne valsätten oreda försports, då derigenom trakter, som
ett föregående år valt omedelbart, ett senare år fått välja medelbart. —
Herr Ersson åter har till stöd för sitt ofvanberörda förslag påpekat, att det
i riksdagsordningen stadgade medelbara valsättet ifrån böljan ansetts mera
såsom ett öfvergångsstadgande än såsom en absolut gifven regel, samt att
den dagliga erfarenheten, icke minst derigenom att den ena valkretsen efter
den andra öfvergått till det omedelbara valsättet, ådagalagt, att de svårig¬
heter, som vid riksdagsordningens författande ansågos vara förenade med
detta valsätt, visat sig vara af ringa betydenhet. Derjemte har motionären
erinrat derom, att, om än valmännens moraliska skyldighet att begagna sin
politiska rösträtt är lika stor, om valet sker medelbart eller omedelbart, det
dock från valmannens egen synpunkt måste ligga en väsentlig skilnad deri,
att han vid de medelbara valen uppdrager åt eu eller flera elektorer att
faktiskt utöfva denna rösträtt, då deremot i det senare fallet rösträtten till¬
kommer honom sjelf.
Med afseende å fördelarne af medelbara eller omedelbara val anförde
justitiestatsministern vid föredragning af förslaget till nu gällande riksdags¬
ordning i statsrådet den 5 januari 1863:
»I frågan om medelbara eller omedelbara val hyser jag för min del
ingen tvekan att tillerkänna företrädet åt de senare, så vida de förra skola
inom redan berättigade kategorier förrättas genom elektorer, hvilka utses
endast för att förrätta ett visst val, utan att i öfrigt hafva något med hvar
andra gemensamt. Af de valberättigade lärer man nemligen icke kunna
förvänta något intresse för den förberedande åtgärden att välja en elektor,
om de icke hysa intresse för det slutliga resultatet eller utgången af sjelfva
riksdagsmannavalet. Men hysa de intresse för det slutliga resultatet, så utse
de sannolikt till elektor den, som röstar på deras egen kandidat, utan af¬
seende på, huru vida elektorn för denna befattning egen de utmärktaste
egenskaper, hvilka dessutom äro svåra att bedöma; och hela syftemålet med
de medelbara valen är då förfeladt. Härtill kommer, att faran för otillbörlig
inverkan på valen är vida mindre, om denna måste rigtas emot en hel
menighet, än om blott ett ringa antal elektorer behöfver vinnas.
I ett glest befolkadt land äro likväl de omedelbara valen i verkställig¬
heten förenade med svårigheter. Utan föregående öfverläggningar uppkom¬
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
mer nemligen lätt en allt för stor splittring af rösterna, men talrikt besökta
valmöten äro svårare att åstadkomma, ju längre väg de väljande måste färdas
till samlingsplatsen. Sådana mötens oumbärlighet blefve visserligen mindre,
om det föreskrefves, att de väljande endast finge rösta på dem, hvilka fram-
stält sig som kandidater. Men äfven kandidaturen förutsätter, att en politisk
trosbekännelse aflägges inför valmännen, och torde dessutom allt för litet
öfverensstämma med det svenska lynnet för att böra hos oss obligatoriskt
föreskrifvas. Rigtigheten af sjelfva dess grund kan ock ifrågasättas, ty det
är andras förtroende och ej sjelfförtroendet, som är representantkallets rätta
ursprung.
Af sådan anledning hafva i förslaget omedelbara val icke blifvit
ovilkorligt föreskrifna annorstädes än i de städer, hvilka ega att utan före¬
ning med andra utse riksdagsmän. Men frihet att begagna detta valsätt är
likväl lemnad åt hvarje valdistrikt, inom hvilket intresset är nog starkt för
att besegra de lokala hindren. Dessa hinder böra ock i någon män minskas
derigenom, att de väljandes röster uppsamlas inom kommunerna och sedan
sammanräknas af den för alla kommunerna inom ett distrikt gemensamme
valförrättaren. De väljande eller deras komiterade befrias visserligen icke
derigenom från att resa till ett förberedande valmöte, der ett sådant finnes
behöfligt, men de befrias från att resa utom kommunen för rösternas afgif¬
vande, hvilket sällan eller aldrig lärer medhinnas på samma dag som de för¬
beredande öfverläggningarna.
Olägenheterna af de såsom regel uppstäda medelbara valen hafva må
hända i någon mån blifvit förminskade genom det stora antal elektorer, som
blifvit i förslaget bestämdt.»
Hvad justitiestatsministern sålunda anfört, synes utskottet fortfarande
tala för bibehållande af de uti ifrågavarande afseende gällande bestäm¬
melserna.
Att, såsom herr af Burén föreslagit, ovilkorligen föreskrifva medelbart
valsätt för landsbygden och i valkretsar, som bestå af flere städer bör, enligt
utskottets åsigt, desto mindre ske, som, efter det den nuvarande riksdags¬
ordningen trädt i kraft, den öfvervägande delen af dessa valkretsar öfvergått
från det medelbara till det omedelbara valsättet, och det derigenom måste
anses uppenbart, att sistnämnda valsätt är det, som bäst motsvarar de inom
dessa valkretsar förefintliga förhållandena. De olägenheter, som, enligt hvad
motionären antagit, skulle vara företrädesvis förenade med det omedelbara
valsättet, synas häremot ej kunna tillmätas den betydelse, att de böra
orsaka ändring uti grundlagens ifrågavarande stadgande, och finner utskottet
sig för den skull sakna anledning att ingå i granskning af de af motionären
till stöd för detta hans antagande anförda grunder.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
5
Deraf att det öfvervägande antalet valkretsar öfvergått till det ome¬
delbara valsättet, och man på den grund med säkerhet kan antaga, att detta
valsätt för den större delen af landet är det under nuvarande förhållanden
lämpligaste, synes man emellertid ej vara berättigad att draga den slutsatsen,
att det medelbara valsättet nu bör helt och hållet afskaffas. Då nemligen
ett ej ringa antal valkretsar ännu bibehålla detta valsätt, torde det säker¬
ligen ock vara med deras intresse bäst öfverensstämmande att fortfarande få
begagna detsamma; ty vore detta icke förhållandet, synes det vara svårt att
finna någon anledning, hvarför de ej öfvergått till det omedelbara valsättet,
då för detta ändamål blott erfordrats, att förslag derom väckts af de röst¬
berättigade inom en af de till valkretsen hörande kommunerna, samt att ma¬
joriteten af de inom valkretsen röstberättigade uttalat sig för förändringen.
Om inom vissa valkretsar majoriteten af de valberättigade vill fortfarande
välja riksdagsman medelst elektorer, synes något skäl att beröfva di'm rätten
dertill ej kunna hemtas deraf, att inom andra, låt vara flertalet, valkretsar
majoriteten af de derstädes valberättigade ansett för sig fördelaktigt att öf¬
vergå till det omedelbara valsättet. Anledning till en förändring i lagens
bestämmelser skulle först då kunna anses föreligga, om genom bibehållandet
af gällande stadganden synnerliga olägenheter kunde visas .hafva uppkommit
för det flertal valkretsar, som öfvergått till sistnämnda valsätt.
I sådant afseende har särskildt framhållits, att vid förändringar af val¬
kretsar trakter, som valt omedelbart, å nyo måste uttala sig för detta valsätt,
om de vilja bibehålla detsamma, samt att på grund häraf en valkrets kan
blifva nödsakad att välja medelbart emot den åsigt, som inom densamma är
rådande. Då det emellertid endast högst sällan kan komma att inträffa, att
en valkrets, som begagnar sig af den i § 16 riksdagsordningen gifna möj¬
ligheten att öfvergå till det omedelbara valsättet, till något val måste välja
medelbart, kan denna olägenhet ej anses vara af synnerlig betydelse. Ut¬
skottet vill härvid anmärka, att i fråga om de valkretsar, som i förevarande
afseende äro underkastade de största förändringarna, nemligen de, som bestå
af två eller flera städer, det aldrig har inträffat, att någon af dessa saknat
möjlighet att vid hvarje riksdagsmannaval hafva kunnat få välja omedelbart.
Vid de val, som företogos till den i maj månad år 1887 sammanträdande
.riksdagen, måste visserligen 9 af de 11 stadsvalkretsar, som vid regleringen
af de i valkretsar fördelade städerna år 1886 uppkommit, välja medelbart,
ehuru de då säkerligen hellre velat begagna det omedelbara valsättet, till
hvilket de samtliga strax derefter öfvergingo; men dervid är att märka, att
de samtliga hade haft tillfälle att så tidigt besluta öfvergång till det ome¬
delbara valsättet, att det af dem kunnat vid nämnda val användas.
Då således de stadganden lagen innehåller i förevarande afseenden sy¬
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
nas utskottet väl egnade att, utan att synnerliga olägenheter deraf orsakas,
låta hvarje valkrets fa begagna just det valsätt, som för densamma kan vara
det ändamålsenligaste, bör, enligt utskottets åsigt, någon förändring i de¬
samma ej vidtagas, hvarför utskottet hemställer:
l:o. att herr af Burens förslag, att å landsbygden och
i valkretsar af flere städer riksdagsmannavalen skola för¬
rättas endast på ett sätt, medelst elektorer, ej må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt
2:o. att herr Erssons motion, att vid alla riksdagsmanna¬
val till Andra Kammaren det omedelbara valsättet skall
användas, ej må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Beträffande det af herrar af Burén och Beckman väckta förslag, att
vid val af elektorer för utseende af ledamöter till Andra Kammaren äfven
ett lika antal suppleanter skulle väljas, får utskottet erinra derom, att en
motion (motion i Andra Kammaren, n:o 120, af herr P. Svensson i Bräm-
hult) med samma syfte vid riksdagen är 1890 var föremål för kamrarnes
behandling. Det då framstälda förslaget blef af konstitutionsutskottet till¬
styrkt, men af Riksdagen förkastadt.
Genom väljande af suppleanter för ifrågavarande elektorer skulle
visserligen möjligheten för kommuner att blifva utestängda från behörig
inverkan på utgången af riksdagsmannaval, derigenom att utsedd elektor på
grund af förfall blefve hindrad att inställa sig vid valtillfället, väsentligen
minskas. Då emellertid något behof af ändring i grundlagen i det före¬
slagna syftet, enligt utskottets åsigt, ej gjort sig gällande, samt då antalet
af de valkretsar, inom hvilka riksdagsmannavalen ske medelst elektorer,
allt mer och mer minskats, så att vid de allmänna valen år 1887 blott
en af stadsvalkretsarne och 42 af valkretsarne på landsbygden valde medel¬
bart, finner utskottet, hvad motionärerna i förevarande afseende föreslagit,
ej vara af beskaffenhet att böra föranleda ändring i grundlagen; och hem¬
ställer utskottet för den skull,
3:o. att herr af Buréns motion, i hvad den angår att
vid val af elektorer val äfven skola företagas af ett lika
antal suppleanter, äfvensom herr Beckmans motion, i hvad
den afser §§ 16, 17 och 18 riksdagsordningen, ej må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
7
Herr af Buréns motion innefattar, såsom ofvan anmärkts, äfven för¬
slag dels om ersättning för resekostnad af allmänna medel för de utsedde
valmän, som inställa sig vid valtillfället, dels om böter för den elektor, som
utan anmäldt förfall uraktlåtit att dervid inställa sig.
Då utskottet anser, att uppdraget att vara elektor vid riksdagsmanna¬
val är af beskaffenhet att hvarken någon ersättning af allmänna medel för
de med detsammas utförande förenade kostnader bör ifrågakomma, eller
påföljd af böter stadgas för underlåtenheten att fullgöra uppdraget, hemställer
utskottet,
4:o. att herr af Buréns förslag i nyssnämnda afseende
ej må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 april 1891.
På utskottets vägnar:
O. BERGRIS.
Reservation
af herrar Ljungnian, Björkman, Dahn, Elowson, Hedin, Vahlin och
Wikstén, hvilka anfört: »Då samtliga de af flera städer bestående valkretsarne
inom riket ‘bestämt sig för användande af det omedelbara valsättet, och då
den nuvarande föreskriften i § 16 riksdagsordningen om riksdagsmannaval
i dessa kretsar genom medelbara val icke blott måste anses för onödig,
föråldrad och stridande mot befolkningens gång efter annan upprepade
uttalanden, utan äfven medfört och kan, om den bibehålies, fortfarande
komma att medföra den olägenhet för samma valkretsar att de, såsom vid
valen till majriksdagen 1887 i flera fall skedde, mot sin önskan nödgas
använda det medelbara valsättet, hvars undvikande dessutom, så länge "be¬
stämmelsen oförändrad qvarstår, alltid krafvel' eljest onödiga omgångar; så
hafva vi yrkat, det utskottet med anledning af herr P. Erssons i Vestlanda-
holm motion bort tillstyrka Riksdagen att till täflande för vidare grundlags¬
enlig behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse af § 16 riksdags¬
ordningen :
Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 5.
§ 16-
Valen förrättas, för landet, inför — — —------—
— ----— tal af tusen.
I de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, förrättas valen
omedelbart inför magistraten.
Kommuner å landet, som hafva att gemensamt välja riksdagman, ega
dock begagna det omedelbara valsättet, derest flertalet af de röstberättigade
så beslutar. Då förslag härom af de röstberättigade i en kommun väckes
medelst beslut, fattadt inför kommunalstämmas ordförande, varder sådant
meddeladt konungens befallningshafvande, som från öfriga till valkretsen
hörande kommuner infordrar de röstberättigades röster och utfärdar kun¬
görelse om utgången efter ty som de flesta rösterna varit för bifall eller
afslag. I sistnämnda fall kan frågan icke förr, än en tid af fem år derefter
förflutit, å nyo upptagas. Beslutas åter förändringen, träder den i kraft vid
det val, som näst efter en månad från kungörelsens utfärdande inträffar, och
gäller för en tid af minst fem år, hvarefter beslut om dess upphörande kan
på lika sätt som om dess införande fattas.
Vid de omedelbara valen afgifvas rösterna — — — —----
— — — — — — största folkmängden eger.
I stad, som har att ensam sända en eller flera riksdagsmän ----
— — — — — — eller dess ordförande.
Stockholm, Association s-Boktryckeriet, 1891.