Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.
1
\
N:o é.
Ank. till Kiksd. kansli den 7 april 1891, kl. 11 f. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring af §§ 60, 65 och 15 riksdagsordningen.
Uti en från Andra Kammaren till konstitutionsutskottet öfverlem-
nad motion, n:o 178, har herr P. Andersson i Högkil föreslagit:
att i stället för sista stycket i § 60 riksdagsordningen må införas:
Omröstning skall ske öppet efter namnupprop. Befinnas rösterna
lika delade, afgöre talmannen;
att senare delen af § 65 riksdagsordningen »för att vid sådan
omröstning--------genast förstöras» må ändras och
erhålla följande lydelse:
Om vid sammanräkning af de afgifna rösterna dessa befinnas lika
delade, afgöre talmannen i Andra Kammaren; samt
att i sammanhang dermed § 75 riksdagsordningen erhåller föl¬
jande lydelse:
Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna sedlar; iakttages
etc. etc. likasom förut.
Vid 1889 års riksdag framstälde herr Andersson ett med före-
nämnda till alla delar lika lydande förslag till ändring af ofvannämnda
paragrafer i riksdagsordningen. Till stöd för den föreslagna ändringen
framhöll motionären vid detta tillfälle liksom uti ifrågavarande motion
hufvudsakligen, hurusom karakteren af Riksdagens förhandlingar vore
Bih- till Piksd. Prof. 1891. 3 Sami. 4 Käft. (N:o 4).
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.
den, att de skulle vara offentliga. Riksdagstrycket vore tillgängligt
för allmänheten, diskussionen inom kamrarna vore offentlig, och allt,
som derunder yttrades, förvarades i protokollen; men vid det slutliga
afgörandet af en stridsfråga kunde riksdagsmannen dölja sig bakom
den slutna voteringssedeln och insvepa sig i ett hemlighetsmakeri, som
stode i uppenbar strid med karateren af en fullständig offentlighet.
Att öppet och ärligt uttala sin öfvertygelse vore kärt för hvarje sjelf¬
ständig, redbar och tänkande man; för riksdagsmannen vore det en
skyldighet. Man borde derför sätta honom i tillfälle att äfven vid
omröstningar öppet afgifva sin röst och visa, att det hos honom funnes
en man bakom ordet, Det allt mer ökade intresse, hvarmed allmän¬
heten omfattade Riksdagens förhandlingar, berättigade densamma till att
kunna erhålla fullständig kännedom så väl om det sätt, hvarpå besluten
inom riksdagen tillkomme, som ock om hvarje särskild riksdagmans
åsigter i de på dagordningen stående frågorna. Enligt motionärens
förmenande hade allmänna opinionens kraf på öppen omröstning inom
riksdagen år från år ökats och komme fortfarande att ökas. Dessutom
hade nyssnämnda omröstningssätt häfd i åtskilliga, af motionären upp-
gifna, främmande stater och hade der på ett tillfredsställande sätt
bestått profvet.
Uti sitt utlåtande i anledning af berörda vid 1889 års riksdag
väckta motion påpekade konstitutionsutskottet, att motioner med samma
syftemål efter år 1866 framstälts vid ej mindre än nio riksdagar utan
att någonsin hafva vunnit understöd af konstitutionsutskottet eller bifall
af någon af Riksdagens kamrar. Derjemte erinrade utskottet, hurusom
vid frågan föregående behandling hufvudsakligen blifvit framhållet.
Äfven om ur rent teoretisk synpunkt åtskilliga skäl kunde an¬
föras för det öppna omröstningssättet, såsom det naturligaste och mest
manliga, måste likväl frågan bedömas förnämligast ur synpunkten af
dess praktiska gagn för det allmänna. Företräde torde då böra tiller¬
kännas det nu stadgade omröstningssättet, som i vida högre grad än
det föreslagna gjorde det möjligt för en representant att, oberoende af
hvarje påtryckning, som i mera grannlaga och ömtåliga frågor kunde
tänkas inverka på en i allmänhet sjelfständig man, fatta sitt beslut
endast på grund af egen öfvertygelse, om denna ock vore stridande
mot deras, med hvilka han vanligen är liktänkande, eller mot den
mening, som för tillfället ville gälla såsom den allmänna. Ett upp¬
drag, så omfattande som representantens, måste gifvas af förtroende
till och kännedom om representantens karakter och tänkesätt i allmän¬
het, icke allenast på grund af den visshet, man kunde ega om hans
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.
3
röst i en eller annan fråga. För öfrigt antoge i en mängd vigtiga
frågor debatterna i kamrarne karakteren af öppen omröstning. Den
tidsbesparing, som undersundom väntades blifva en följd af det öppna
omröstningssättet, vore tvifvelaktig, enär det snarare kunde antagas,
att representanterna då vida mer än hittills skulle anse sig böra sär¬
skilt motivera, hvarför de deltagit i det ena eller andra beslutet.
Detta skulle otvifvelaktigt blifva händelsen, om en ledamot i följd af
skäl och upplysningar, framstälda under öfverläggningen inom' den
kammare, han tillhörde, skulle finna sig pligtig att frångå en mening,
för hvilken han röstat inom utskott, förutsatt att han icke, just på
grund af den öppna omröstningen, ansåge sig tvungen att, för undvi¬
kande af beskyllningen om bristande fasthet i grundsatser, vidblifva
en mening, hvars rigtighet han fått giltiga skäl att betvifla. Hvad som
till stöd för den öppna omröstningen åberopats från förhållandet inom
utländska nationalrepresentationer, kunde först då tillerkännas någon
egentlig vigt, om det ådagalades, att den främmande plägseden med
fördel läte tillämpa sig på våra förhållanden. I allt fall hade det icke
visat sig, att det hos oss häfdvunna omröstningssättet medfört några
olägenheter. Särskilt berättigade icke det sätt, hvarpå svenska folkets
ombud hittills utöfvat Riksdagens beslutanderätt, till det påståendet,
att en öfvergång till den öppna omröstningen vore af behofvet på¬
kallad. Beträffande dessutom det föreslagna sättet för frågors afgö¬
rande, när rösterna befunnes lika delade, så syntes detta sätt vara
mindre lämpligt, vid det förhållande att talmännen utnämnas af
Konungen.
Såsom ofvan nämnts, har frågan, huruvida den nu föreskrifna
slutna omröstningen bör utbytas mot öppen omröstning, efter den nya
representationsordningens genomförande upprepade gånger varit före¬
mål för behandling inom riksdagen. Vid samtliga dessa tillfällen har
konstitutionsutskottet hemstält, att de i ämnet väckta motionerna icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, och båda kamrarne god¬
känt hvad utskottet sålunda föreslagit. I Första Kammaren har ut¬
skottets hemställan endast vid två riksdagar föranledt omröstning,
nemligen vid riksdagen år 1873, då utskottets hemställan bifölls med
76 röster mot 25, och år 1882, då den bifölls med 79 röster mot 15.
I Andra Kammaren bär utskottets hemställan bifallits utan omröstning
vid riksdagarne åren 1879, 1884 och 1885 samt efter omröstning vid
riksdagarne åren 1867, med 65 röster mot 52, 1873 med 107 röster
mot 55, 1875 med 65 röster mot 42, 1881 med 112 röster mot 53,
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o å.
1882 med 123 röster mot 53, 1886 med 92 röster mot 32, samt slut¬
ligen vid 1889 års riksdag med 109 röster mot 78, Indika afgåfvos för
ärendets återremittering till utskottet.
Med afseende å hvad sålunda tillförene blifvit af utskottet mot
förevarande förslag anfördt, och då kamrarnes upprepade beslut i frå¬
gan, enligt utskottets åsigt, otvetydigt hänvisa på en afgjord obenägen¬
het hos Riksdagen att öfvergå till det öppna omröstningssättet samt
det icke lärer få antagas, att Riksdagens vid så många tillfällen — och
sista gången ej längre tillbaka än år 1889 — uttalade mening i före¬
varande ämne undergått någon förändring, anser sig utskottet -sakna
anledning att föreslå en grundlagsändring i det af motionären angifna
syfte, hvarför utskottet hemställer,
att herr Anderssons förevarande motion icke
måtte föranleda någon. Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 april 1891.
På utskottets vägnar:
O. BERGRIS.
Reservationer:
af herr Hedin, som väl önskar införande af öppen omröstning,
men ej kan gilla förslaget att vid paria vota öfverlemnas afgörande
röst åt talmannen;
af herrar Vahlin och Nilson.
STOOKHOIJH, F. A. NYMANS EFTERTRÄDARE, 1891.