8
Riksdagens Skrifvelse N:o SO.
N:o 80.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1891.
— _ _ Andra Kammaren — 13 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, om ändring i sättet för ut¬
betalning af den ersättning af statsmedel, som utgår till
egare af vissa skattefrälsehemman.
(Första Kammarens tillf, utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 11.)
(Andra Kammarens tillf, utskotts (n:o 4) utlåtande n:o 9.)
Till Konungen.
Uti kongl. kungörelsen den 3 februari 1888 angående viss ersätt¬
ning af statsmedel till egare af skattefrälsehemman, hvars ränta icke
blifvit af statsverket inlöst, föreskrifves i § 2, att Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, sedan för utbekommande af ifrågavarande ersätt¬
ning hemmansegaren aflemnat skriftlig anmälan och vederbörligt qvitto
å den guldna räntan, tillika utvisande huru denna utgjorts, eger —
derest kammarkollegium redan yttrat sig om räntans egenskap af skatte-
frälseränta och dess kronan afhända belopp i penningar och persedlar —
af under händer varande statsmedel till hemmansegaren anordna den
honom tillkommande ersättning, men att i motsatt fall Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande bör öfversända de aflemnade handlingarne till
9
Riksdagens Skrifvelse N:o SO.
kollegium för meddelande af sådant yttrande, hvarefter och sedan kolle¬
ga yttrande till Eders Kong). Maj:ts befallningshafvande ankommit, med
anordning af ersättningen på nämnda sätt förfares.
Under den tid, som förflutit sedan ofvanberörda kungörelse utfärdades,
lärer emellertid sådan utredning om räntans egenskap af skattefrälse-
ränta m. m., som föreskrifves i kungörelsen, blifvit verkstäld beträffande
flertalet af de skattefrälsehemman, hvilkas ränta ej blifvit af statsverket
inlöst, och i de fall, då en dylik utredning redan skett, eger sålunda
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i orten kännedom om beloppet och
beskaffenheten af den skattefrälseränta, som från hvarje skattefrälse¬
hemman utgår till enskild egare af räntan. Till afhjelpande af den
olägenhet och kostnad, som förorsakas egare af skattefrälsehemman der¬
igenom att han, enligt nu gällande bestämmelser, i allmänhet icke torde
kunna undgå att, för erhållande af beviljad ersättning af statsmedel,
hänvända sig antingen personligen eller genom ombud till Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, anser Riksdagen derför numera föreskrifter
kunna och böra meddelas, genom hvilka Eders Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande finge sig ålagdt att för hvart skattefrälsehemman, rörande
hvilket skattefrälseräntans belopp och beskaffenhet är känd, årligen ut¬
räkna värdet i penningar af skattefrälseräntan och meddela en sådan
uträkning åt kronofogden i orten, samt denne erhölle befogenhet att
till egare af dylikt skattefrälsehemman utbetala den ersättning af stats¬
medel, hvartill hemmansegaren är berättigad. Genom bestämmelser i
nämnda syfte blefve förfaringssättet rörande ifrågavarande ersättnings
uträkning och utbetalning lika med det, som genom kongl. kun¬
görelserna den 5 oktober 1871 och den 2 april 1886 är föreskrifvet an¬
gående grundräntor och kronotionde m. m.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen, hos
hvilken framställning i ämnet skett, härmed anhålla, att Eders Kongl.
Maj:t behagade taga under ompröfning, huru vida icke ofvan omförmälda
kungörelse den 3 februari 1888 må kunna ändras så, att egare af skatte¬
frälsehemman, hvars skattefrälseränta blifvit till beskaffenheten utredd,
men ännu ej af statsverket inlöst, må ega att jemväl af vederbörande
kronofogde vid kronouppbördsstämma uppbära den hemmansegaren till¬
kommande ersättning af statsmedel.
Stockholm den 13 maj 1891.
Med undersåtlig vördnad.
Bill. till Riksd. Prot. 1891. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 16 Haft.
2