Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
1
/• "5 c
N:o 57.
Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående sär-
skild föryttring af lägenheter från kr ono eg endomar, som
försäljas; gifven Stockholms slott den 10 April 1891.
Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansären¬
den. för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att med¬
gifva, att, der å kronoegendom, som med tillämpning af gällande be¬
stämmelser försäljes, finnes lägenhet, hvilken anses kunna, utan att
hufvudgårdens försäljning till skäligt pris derigenom försvåras, från
egendomen afsöndras och särskilt för sig afjttras, på Kongl. Maj:t
må ankomma att utan auktion med full eganderätt upplåta sådan lägen¬
het åt innehafvare^ under vilkor,
att, sedan värdet å lägenheten blifvit i den för arrendeuppskatt¬
ningar stadgade ordning utrönt, för lägenheten erlägges en köpeskilling,
motsvarande detta värde;
att köparen skall, derest han sådant åstundan, ega inbetala köpe¬
skillingen under loppet af tio år med en tiondedel årligen, såvida han
för fullgörandet häraf ställer godkänd säkerhet; samt
att upplåtelsen skall eg a rum med iakttagande af de rörande jord-
afsöndring i nådiga förordningen den 6 Augusti 1881 meddelade före¬
skrifter;
hvarjemte Kongl. Maj:t af Riksdagen äskar bemyndigande att
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 37 Höft. 1
2
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 57.
beträffande de sålunda föreslagna upplåtelserna meddela de närmare
bestämmelser, som kunna finnas erforderliga.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
F. v. Essen.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
3
Utdrag af protokollet Öfver finans är end en, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 10
April 1891.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Friherre von Otter,
Herr Wennerberg,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD.
Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen an¬
förde i underdånighet:
»I nådig proposition den 19 Mars 1888 föreslog Eders Kongl. Maj:t
Riksdagen att medgifva, att, då Domänstyrelsen vid pröfning af arrendes-
förslag å kronoegendom, som blifvit efter 1889 års början uppgjordt, funne
lägenhetsinnehafvare, som å egendomen bebodde honom sjelf tillhöriga,
före den 1 Januari 1883 uppförda byggnader, kunna utan men för egen¬
domens skötsel vid lägenheten bibehållas, Domänstyrelsen skulle ega att
bland arrendevilkoren intaga sådana bestämmelser, hvarigenom lägenhets-
innehafvaren och hans hustru förbehölles att mot utgörande till arrenda-
torn af afgäld, som i sammanhang dermed af Domänstyrelsen blefve
faststäld, qvarbo å lägenheten till arrendeperiodens slut, om de så länge
lefde och Domänstyrelsen ej under arrendetiden på grund af deras upp¬
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
förande eller underlåtenhet att utgöra afgälden funne anledning att dem
genom uppsägning från lägenheten skilja, äfvensom att Domänstyrelsen
jemväl skulle ega att, beträffande sådan lägenhet, hvilken Domänstyrelsen
ansåge för egendomen, hvarå den funnes, medföra gagn, meddela så be¬
skaffad! stadgande, att lägenhetens bibehållande till arrendeperiodens ut¬
gång gjordes oberoende af innehafvarens frånfälle eller lägenhetens öfver¬
låtande på annan person.
Denna framställning hlef af Riksdagen bifallen; och meddelades
enligt nådigt bref den 18 Maj 1888 hvad Eders Kongl. Maj:t och Riks¬
dagen sålunda beslutat Domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse.
1 underdånig skrifvelse den 13 Maj 1889 har Riksdagen anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, om och i hvad män sådan
tryggad besittningsrätt, som jemlikt Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens
nyssberörda beslut kunde medgifvas innehafvare af vissa å kronans ut¬
arrenderade egendomar befintliga lägenheter, kunde beredas äfven inne¬
hafvare af dylika lägenheter å de kronoegendomar, hvilka försåldes, samt
till Riksdagen afgifva det förslag, som af en sådan utredning kunde
föranledas.
Öfver denna Riksdagens skrifvelse bär Domänstyrelsen den 18 April
1890 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och dervid tillika öfver-
lemnat inhemtade yttranden i ämnet från Eders Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande i rikets samtliga län.
Hos dessa myndigheter hafva meningarna beträffande den i Riks¬
dagens underdåniga skrifvelse föreslagna åtgärdens lämplighet och om
sättet för dess genomförande varit mycket delade.
Sålunda har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms
län anfört, att med säkerhet kunde antagas, det medgifvandet af den
ifrågasatta förmånen för lägenhetsinnehafvare komme att ofördelaktigt
inverka på den köpeskilling, kronan vid försäljningen hade att påräkna.
Erfarenheten från exekutiva försäljningar af fastigheter visade, huru till¬
varon af intecknade nyttjanderättsaftal, hvarmed de förevarande för¬
månerna skulle blifva temligen likstälda, inverkade rätt mycket på köpe-
skillingsbeloppet och att i vissa fall försäljning ej kunde ega rum med
beståndet af en dylik gravation. Kronan skulle derför säkerligen genom
bifall till förslaget få vidkännas en rätt betydlig uppoffring i form af
minskad inkomst af försäljningen, hvilken uppoffring blefve jemförelsevis
mera betydande, i samma mån fastigheten vore mindre och gravationen
följaktligen i förhållande till fastighetsvärdet större. Under erinran vi¬
dare om det korrektiv mot missbruk af den lägenhetsinnehafvare å ut¬
5
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 57.
arrenderade kronoegendomar beviljade förmånen, som läge i bestämmelsen
att Domänstyrelsen vid sådant förhållande kunde efter uppsägning skilja
dem från lägenheten, har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fram¬
hållit, hurusom något motsvarande stadgande här ej kunde ifrågakomma,
då det ej vore lämpligt, att, sedan kronan försålt en fastighet, Domän-
styrelsen vidare skulle inblandas i förhållandet mellan egaren och lägen-
hetsinnehafvare på hans egendom. Ändamålet med försäljningen af kro¬
nans mindre domäner vore ju, bland annat, att derigenom åstadkomma
eu förenklad förvaltning, men det syftemålet vunnes icke, der Domän-
styrelsen eller annan administrativ myndighet skulle bibehålla en pröf¬
ning af så svår och grannlaga beskaffenhet, som den nyss omförmälda
uppsägningsrätten innebure. Lemnade man åter, såsom ju eljest måste
ske, till domstol att pröfva uppkommande tvister mellan egaren och
lägenhetsinnehafvaren om nyttjanderättens bestånd, kunde befaras, att
dessa gravationer komme att af egaren anses just såsom en olägenhet
af den art, att, enligt hvad som ofvan påpekats, köpeskillingsbeloppet
komme att deraf röna en icke oväsentlig inverkan. Eders Kongl. Majrts
Befallningshafvande medgåfve väl, att en viss billighet kunde åberopas
till stöd för Riksdagens framställning, men på grund af hvad anförts
kunde Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej annat än med en viss
tvekan förorda, att, endast af billighetsskäl och då ingen som helst laglig
rätt förelåge, den förmån beviljades lägenhetsinnehafvarne å dessa fastig¬
heter, som Riksdagen begärt, åtminstone såvida icke kronan ville låta
samma billighetskänsla göra sig gällande i ett annat närliggande, fullt
ut lika ömmande fall, i hvilket man emellertid ännu ej försport någon
likartad hänsyn till billighetens kraf. När fråga här vore om försälj¬
ning af kronans fastigheter, kunde Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
nemligen ej underlåta att erinra om en annan kategori af personer, som
genom dessa försäljningar ofta blefve lidande och ginge miste om en
rätt, som eljest varit dem tillförsäkrad: optionsrätten. Ville man följa
billighetskänsla!) med afseende å lägenhetsinnehafvare, syntes det Eders
Kongl. Majrts Befallningshafvande vara lika giltig anledning att tänka
på någon förmån äfven åt de små arrendatorer, hvilka genom försälj¬
ningen ginge förlustige sin optionsrätt. Eders Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande hade sig bekant fall inom länet, der en mellankomst från det
allmännas sida till förmån för afträdande arrendator!! vore i högsta grad
påkallad, såvida dessa förhållanden borde ordnas efter hvad billighets¬
känsla!! kunde bjuda. Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande ansåge
derföre de optionsberättigade arrendatorernas ställning vara åtminstone
lika behjertansvärd som någonsin de ifrågavarande lägenhetsinnehafvar-
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
nes, och skulle en förmån beredas de senare, borde i sammanhang der¬
med ett skadestånd lemnas jemväl de förre, när de funnes deraf vara i
behof, och detta antingen i form af ett till exempel på fem år förlängdt
arrende, hvarunder försäljningen uppskötes, eller viss andel af köpe¬
skillingen. Endast under förutsättning således att tillfälle samtidigt be¬
reddes att komma de sin optionsrätt beröfvade arrendatorerna till hjelp
från det allmännas sida, när sådant vore af verkligt behof påkalladt, för¬
klarar Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande sig kunna förorda en
åtgärd i det af Riksdagen angifna syftet, hvarvid Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande dock, för att icke gravationen måtte medföra ett
alltför långt i tiden sig sträckande intrång i den nye egarens dispositions¬
rätt öfver sin fastighet, föreslår, att högst fem års besittningstid, räknad
från den nye egarens tillträde till fastigheten, måtte lägenhetsinnehafvare
tillförsäkras.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i IJpsala län förmäler
sig ej underskatta de olägenheter, som den af Riksdagen ifrågasatta lag¬
stiftningsåtgärd skulle kunna föranleda, men har Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande icke desto mindre biträdt Riksdagens i dess under¬
dåniga skrifvelse uttalade åsigt om billigheten af att det skydd, som
beredts lägenhetsinnehafvare å kronan tillhöriga utarrenderade egendomar,
utsträcktes till sådana egendomar, som blefve försålda. Beträffande om¬
fattningen af och sättet för beredande af sådant skydd bär Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande funnit lämpligast, att åt Domänstyrelsen upp-
droges att i hvarje fall pröfva, huruvida och på Indika vilkor vid för¬
säljning af kronoegendom innehafvare af lägenhet måtte vid densamma
behållas, och att, för den händelse sådant bibehållande medgåfves, be¬
stämmelse härom bland köpevilkoren skulle införas samt vederbörande
lemnas tillfälle att genom rättighetens inteckning i egendomen bereda
sig skydd mot ny egare af densamma. Skulle lägenhetsinnehafvare, som
fått dylik rättighet sig medgifven, icke motsvara det tillmötesgående,
som från statens sida blifvit honom visadt, utan på ett eller annat sätt
brista i fullgörande af de honom åliggande skyldigheter, borde, enligt
Eders Kongl. Maj.ds Befallningshafvandes förmenande, det tillkomma
egaren af fastigheten att efter talan vid domstol få lägenhetsinnehafvaren
från lägenheten skild.
Jemväl Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands lön
anser omsorgen för den enskilde från det allmännas sida böra betinga,
att de personer, hvilka kommit att bygga och bo å egendom, som kronan
funne med sin fördel förenligt att sälja, måtte inrymmas i enahanda rätt,
som förunnats med dem likstälda lägenhetsinnehafvare å arrendeegen¬
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
domarna; och har Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande sålunda,
ehuru Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande icke förbisåge olägen¬
heterna häraf, icke tvekat att förorda, det person, som egde och bebodde
före år 1883 uppfördt hus å kronoegendom, hvaraf försäljning komme
att ske, måtte beredas likställighet med de under nådiga brefvet den
18 Maj 1888 inbegripna lägenhetsinnehafvarne, under förutsättning och
vilkor dock:
att, efter förberedande utredning- och pröfning af de förrättnings-
män, som hade sig ålagdt att uppskatta egendomens saluvärde, samt
Domänstyrelsen, det befunnes, att besittningsrätten icke medför synner¬
ligt men för jordeganderätten eller anses hufvudsakligen inverka på
köpeskillingens belopp;
att afgäld för besittningsrätten efter förslag af bemälde förrätt-
ningsmän faststäldes af Domänstyrelsen, företrädesvis och till förebyg¬
gande af tvistigheter, i spanmål att lösas efter årlig markegång, i stället
för i arbetsskyldigliet;
att lägenhetsinnehafvaren på egen bekostnad infredade och under-
hölle stängseln kring det upplåtna, till sina gränser bestämda området;
samt
att uppsägningsrätt medgåfves jordegaren, men endast i fall af
laglig bevisning om lägenhetsinnehafvarens uraktlåtenhet att i rätt tid
utgöra faststälda afgälden eller om hans handlingssätt vore sådant, att
det medförde vanfrejd eller eljest egnadt att störa eller försvåra sam¬
färdseln med honom.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län har er¬
inrat derom, att, innan Eders Kongl. Maj:t utfärdade omordade nådiga
bref den 18 Maj 1888, Eders Kongl. Maj:t inhemtade yttrande från
Domänstyrelsen, som i underdånigt utlåtande den 30 December 1887
anförde bland annat, att de obehag, för hvilka en arrendator kunde
blifva utsatt derigenom, att å egendomen funnes bosatta personer, som
han i händelse af missämja ej kunde från egendomen bortskaffa, vore
af mångahanda slag; att, om å en egendom förefunnes ett större antal
sådane lägenhetsinnehafvare, detta säkerligen skulle verka afskräckande
å spekulanter på arrendet; att upplåtna lägenheter stundom å inegor
funnes till verkligt hinder för egendomens ändamålsenliga brukande eller
ock hade sådant läge å andra delar af egendomen, att deras bibehållande
skulle utgöra hinder för egendomens förbättring genom nyodlingars verk¬
ställande; att åter lägenheter funnes, som förhöjde egendomarnes värde
genom den inkomst de beredde arrendator!! och indirekt kronan, såsom
industriella anläggningar, sommarbostäder, bebyggda tomter vid större
8
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 57.
jernvägsstationer m. m., samt att sådana lägenheter, som afsåges i Riks¬
dagens skrifvelse, icke blifvit i författningsenlig ordning anlagde, utan
tillkommit genom indelningshafvares öfverskridande af sina rättigheter
såsom boställshafvare eller med tillåtelse af arrendator i strid med 8
kapitlet 5 § byggningabalken eller möjligen utan medgifvande. Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bar ytterligare anfört, att i hufvud-
sakligaste öfverensstämmelse med hvad Domänstyrelsen anfört den departe¬
mentschef, som den 19 Mars 1888 anmälde ärendet för Eders Kongl.
Maj:t, yttrade, att en ovilkorligt lemnad försäkran om tryggad besittnings¬
rätt för samtlige hithörande lägenhetsinnehafvare skulle på arrende¬
förhållandena i de orter, der sådana lägenheter förekomma i större
myckenhet, utöfva en alltför menlig inverkan för att en sådan försäkran
borde kunna ifrågakomma, men att, derest åt Domänstyrelsen, på sätt
Styrelsen föreslagit, uppdroges att pröfva och afgöra, i hvilka fall tryggad
besittningsrätt kunde utan alltför stort men för egendomens skötsel
lägenhetsinnehafvare beredas, och denna besittningsrätt tillika ej gjordes
fastare, än att lägenhetsinnehafvare, hvilka genom sitt uppförande visade
sig ej motsvara det tillmötesgående, som från statens sida blifvit mot
honom ådagalagdt, kunde från lägenheten uppsägas, de med åtgärden
förenade olägenheter syntes varda inskränkta inom ett så begränsad t
mått, att desamma icke borde tillmätas afgörande betydelse.
Hvad nu anginge de lägenheter, Indika å sådana kronoegendomar,
som vore afsedda till försäljning, funnes upplåtna till industriell anlägg¬
ning, sommarbostäder, bebyggda tomter vid större jernvägsstationer eller
andra dylika ändamål, har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande an¬
sett lägenhetsinnehafvarne ej vara fullt betjente med, att nyttjanderätt
dem förbehölles under deras och hustrus lifstid. Med såväl kronans
som lägenhetsinnehafvarens bästa syntes det Eders Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande mest förenligt, att sådan lägenhet särskildt för sig emot
lämplig köpeskilling försåldes till lägenhetens innehafvare, derest han
ville köpa densamma, hvarvid Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
likväl påpekat, att någon allmän föreskrift härom icke torde böra med¬
delas, då försäljning af kronoegendom under hand åt enskilde väl torde
i hvarje särskildt fall, efter verkstäld utredning, utgöra föremål för Eders
Kongl. Majrts och Riksdagens pröfning.
Beträffande öfrige lägenhetsinnehafvare har Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande erinrat derom, att Eders Kongl. Maj:t ansett förbehåll
om deras qvar boende i händelse af ny arrendeupplåtelse icke böra med-
gifvas annorledes, än att Domänstyrelsen skulle ega att genom uppsäg¬
ning skilja dem från lägenheten, derest Styrelsen på grund af deras
9
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 57.
uppförande eller underlåtenhet att utgöra afgälden funne anleduing dertill,
äfvensom att, i händelse af egendomens försäljning, en sådan rätt dock
ej kunde uppdragas åt Domänstyrelsen och att, derest den tillerkändes
köparen, förbehållet om lägenhetsinnehafvarens qvarboenderätt uppenbar¬
ligen blefve betydelselöst. Ville man åter tillerkänna lägenhetsinne¬
hafvare en så ovilkorlig rätt, att han endast på grund af vissa vid egen¬
domens försäljning uppgillra och inför domstol styrkta felaktigheter kunde
skiljas från lägenheten, komme. de olägenheter, som Eders Kongl. Maj:t
vid utfärdandet af nådiga brefvet den 18 Maj 1888 genom deri intagna
bestämmelser velat undvika, att framträda dess mer verksamma, i det
de tvifvelsutan i många hänseenden skulle utgöra hinder för det bruk
af egendomen, som köpare kunde anse för det förmånligaste. Det vore
derföre, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förmenande,
anledning att befara, det ett sådant förbehåll, som ifrågasatts, skulle i ej
oväsentlig mån nedtrycka köpeskillingarne för de egendomar, som såldes.
Under anförande slutligen att det syntes mindre lämpligt att vid egen¬
doms försäljning göra förbehåll om besittningsrätt för en lägenhetsinne¬
hafvare, som olagligen och utan kronans medgifvande kommit i besitt¬
ning af lägenheten, då intet förbehåll gjordes vare sig för den, som
innehade ett lagligen anlagdt torp, eller för kronoarrendatorn sjelf, äfven¬
som att, för den händelse upplåtelsen ej vore till hinder för köparen,
något förbehåll knappast erfordrades, bär Eders Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande hemstält, att den af Riksdagen gjorda framställningen icke
måtte föranleda någon vidare åtgärd.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs län förklarar
sig lika med Riksdagen anse de omständigheter, hvilka anförts såsom
skäl för den genom merberörda nådiga bref medgifna besittningsrätten
åt innehafvare af lägenheter, belägne å kronoegendomar, som fortfarande
komme att utarrenderas, till alla delar gälla äfven i afseende å lägenhets-
innehafvarne å de till försäljning ifrågakommande egendomarne; och
som billighetsskälen vore lika behjertad värda i afseende å samtlige om-
förmälde lägenhetsinnehafvare, borde enligt Eders Kongl. Maj ds Befall¬
ningshafvandes åsigt äfven de lägenhetsinnehafvare, som å domäner,
hvaraf försäljning komme att ske, bebodde dem sjelfve tillhörige och före
den 1 Januari 1883 uppförde byggnader, hvilka utan men för egendo¬
mens skötsel kunde bibehållas, tillerkännas rätt att emot vid försäljningen
föreskrifven afgäld till köparen i dagsverken eller penningar få i mannens
och hustruns lifstid å lägenheten qvarbo, derest icke kontraktet med
arrendatorn föreskrefve kortare tid för afträdandet. I afseende å sättet
Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 37 Höft. 2
10
Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 51.
hvarpå och vilkoren, hvarunder den ifrågasatta förmånen kunde lägenhets¬
innehafvare beredas, har Eders Kong! Maj:ts Befallningshafvande före¬
slagit, att pröfningen, i hvilka fall besittningsrätten kunde utan men för
egendomens skötsel medgifvas, måtte uppdragas åt Domänstyrelsen, som
jemväl skulle ega att, efter af vederbörande uppskattningsmän afgifvet
förslag till afgäld och vilkor i öfrigt, upprätta kontrakt om lägenhet,
som ansåges böra vid försäljningen bibehållas; att i kontraktet bestäm¬
melse meddelades derom, att underlåtenhet att inom föreskrifven tid er¬
lägga stadgad afgäld eller åsidosättande af lägenhetsinnehafvaren enligt
kontraktet i öfrigt åliggande skyldigheter eller öfverträdelse af medgift^
rättigheter medförde, om hemmansegaren så påfordrade, enahanda på¬
följder, som i mom. 30 af nådiga kungörelsen den 10 November 1882
funnes för kronoarrendatorer stadgadt, hvadan tvist angående kontraktets
förverkande tillhörde allmän domstols pröfning; samt att vid egendoms-
försäljningen förbehåll gjordes om beståndet af sålunda upprättadt kon¬
trakt,' hvilket lägenhetsinnehafvaren borde berättigas att låta i egendomen
inteckna.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gotlands län har jemväl,
med erkännande af de för beslutet den 18 Maj 1888 grundläggande
billighetsskälens giltighet i afseende å lägenhetsinnehafvarne å egendomar,
som komme att försäljas, och under erinran om de olägenheter, hvilka
vore förbundna med ordnandet af uppsägningsrätten, i hvilket afseende
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett lämpligast att stadga som
vilkor, det den bestämda årliga afgälden skulle punktligen utgöras och
att i motsatt fall egaren skulle hafva rätt skilja innehafvaren från lägen¬
heten, förordat, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att, då försäljning af kronoegendom skulle ega rum, dervid måtte,
efter Domänstyrelsens pröfning, kunna såsom vilkor stadgas, att, i fall
lägenhetsinnehafvare funnes, som å egendomen bebodde honom sjelf till¬
höriga, före den 1 Januari 1883 uppförda byggnader, en sådan lägenhets¬
innehafvare och hans hustru förbehölles rätt att under deras lifstid mot
utgörande å bestämd tid till egendomens egare af viss årlig afgäld, som
af Domänstyrelsen faststälts, qvarbo å lägenheten, derest egendomens
egare ej under tiden på grund af innehafvarens underlåtenhet att utgöra
afgälden funne anledning dem efter uppsägning från lägenheten skilja.
Eders Kongl. Majds Befallningshafvande, i Blekinge län har, under
åberopande af de i Riksdagens underdåniga skrifvelse anförda skäl, hem¬
stält, att lägenhetsinnehafvare å kronoegendomar, som komme att för¬
säljas, måtte i tillämpliga delar tillerkännas enahanda rättigheter, som
enligt nådiga brefvet den 18 Maj 1888 tillkomme innehafvarne af vissa
11
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o Öl.
å kronans utarrenderade egendomar befintliga lägenheter, dock med den
förändring att köpare af kronodomän ej borde ega att genom uppsäg¬
ning innehafvare af lägenhet från densamma skilja i annat fall, än att
denne underläte fullgöra i upprättadt kontrakt om lägenheten åtagna
förbindelser.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kristianstads län fram¬
håller, att, så länge en kronoegendom fortfore att disponeras för stats¬
verkets räkning, det icke kunde vara arrendator!! till synnerlig olägenhet,
om förutvarande lägenhetsinnehafvare finge qvarsitta under längre eller
kortare tid af arrendeperioden mot utgörande af skälig afgäld, i synner¬
het som Domänstyrelsen förbehållits rättighet att uppsäga den lägenhets¬
innehafvare, som dertill gåfve anledning; men anser Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande deremot uppenbart, att ett dylikt qvarsittande, som
kunde fortfara under en lång följd af år, för en köpare af kronoegendom
skulle blifva till stort intrång vid hans beräknade fria disposition öfver
sin förvärfvade egendom; och skulle enligt Eders Kongl. Maj:ts Befall-
ningshafvandes förmenande de dermed följaktiga obehagen, vid hvilka
lägenhetsinnehafvarens personliga förhållande ofta kunde vara det väsent¬
ligast inverkande, icke komma att förminskas, om den i Riksdagens
underdåniga skrifvelse uttalade tvekan i fråga om köparens rättighet att
uppsäga dylika obeqväma lägenhetsinnehafvare gåfve sig uttryck i ett
lagstadgande till deras förmån. Otvifvelaktigt komme lägenhetsinnehaf-
varnes bibehållande att i hög grad minska köplusten, i vissa fall rent
af omöjliggöra försäljningen. I afseende å förslaget att Domänstyrelsen
skulle pröfva och afgöra, i hvilka fäll tryggad besittningsrätt kunde utan
allt för stort men för egendomens skötsel beredas lägenhetsinnehafvare,
erinrar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att, då från billighets-
hänsyn betraktadt alla lägenhetsinnehafvare borde anses hafva lika stor
rättighet att qvarsitta, vägandet af skälen för och emot tillgodonjutandet
af denna förmån blefve eu synnerligen svår och grannlaga uppgift, som
i de flesta fall just på grund af denna sin beskaffenhet komme att sluta
dermed, att alla lägenhetsinnehafvare finge qvarstanna till skada och
förlust för alla öfriga vederbörande. Vidare anför Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, att, ehuru samtliga statens egendomar, hvilka enligt
nu gällande författningar skola försäljas, på sin tid arrenderades under
förutsättning att egendomen skulle komma att vid arrendeperiodens ut¬
gång på samma sätt disponeras, hvarvid de arrendator, som på odlin¬
gar, byggnader och andra förbättringar nedlagt kostnader, kunde egt
grundade förhoppningar att genom förnyadt arrende få ersättning för
dessa arbeten, Riksdagen vid den förändrade lagstiftning, som utan
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
kronoarrendatorernas förvållande flerestädes uti icke ringa män rubbat
deras ställning, likväl ej varit betänkt på något slags skydd eller skade¬
stånd åt dessa arrendator, med hvilka kronan ingått aftal, hvaremot
Riksdagen visade sig högeligen angelägen att bereda tryggad besittnings¬
rätt åt personer, som utan medgifvande från statens sida innehade dess
jord endast på grund af aftal med enskild man; och alldenstund det
ifrågasatta stadgandet om tryggad besittningsrätt åt lägenhetsinnehaf-
varne skulle komma att medföra betydliga förluster för statsverket samt
vålla hvarjehanda stora olägenheter vid dess tillämpning, har Eders
Kongl. Maj ds Befallningshafvande hemstält, att Riksdagens framställning
icke måtte vinna Eders Kongl. Majds bifall, desto mindre som grunden
till samma framställning utan tvifvel måste sökas i äfventyret vid egande-
rättens öfvergång från staten till enskild person, att några individer inom
en eller annan kommun utan den ifrågasätta inskränkningen i jordens
fria disposition kunde blifva afhysta och sålunda komma i behof af fattig¬
understöd, men ordnandet af dylika förhållanden väl torde få blifva
vederbörande kommuners egen angelägenhet, hvarigenom hvarken staten
eller den enskilde drabbades af förlust eller olägenhet.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län har an¬
fört, att, sedan genom nådiga brefvet den 18 Maj 1888 åt lägenhets-
innehafvare å kronoegendom, som skall utarrenderas, medgifvits viss
tryggad besittningsrätt, billigheten syntes kräfva, att någon förmån i
enahanda riktning bereddes lägenhetsinnehafvare å sådana kronoegen-
domar, som skola försäljas, men borde enligt Eders Kongl. Maj:ts Befall-
ningshafvandes mening härvid betänkas, att medan i förra fallet besitt¬
ningsrätten kunde efter Domänstyrelsens pröfning utsträckas till obestämd
tid, beroende på lägenlietsinnehafvarens och hans hustrus lifstid med flera
omständigheter, saken i senare fallet eller vid försäljning af kronoegen¬
dom måste ses ur eu helt annan synpunkt, då från det allmännas sida
skulle meddelas enahanda föreskrifter i syfte att för oviss tid inskränka
köparens dispositionsrätt öfver större eller mindre delar af egendomen, eu
åtgärd, som utan tvifvel skulle vid många tillfällen ej oväsentligt inverka
på skeende högre anbud. Såsom eu annan för såväl statsverket och
lägenhetsinnehafvaren fördelaktig utväg till beredande af skydd åt den
senare har Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande ifrågasatt, att, när
fråga uppstode om kronoegendoms försäljning, åt lägenhetsinnehafvaren
måtte, såvida gällande författning om hemmansklyfning och jordafsön-
dring ej derför lade hinder, medgifvas rätt att efter skedd uppskattning
under full eganderätt tillösa sig det till honom upplåtna jordområdet och
sålunda för alltid skilja detsamma från stamhemmanet, hvarefter detta
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 57. 13
senare borde utbjudas till försäljning. .Kunde lägenhetsinnehafvaren ej
efter viss förelagd tids förlopp inkomma med antagligt anbud och derför
ställa säkerhet, skulle han anses hafva förverkat sin rätt till lägenhetens
förvärfvande i denna ordning. För den händelse åter dylik särskild för¬
säljning af lägenhet ej komme att ega rum, har Eders Kongl.. Maj ds
Befallningshafvande, med erinran om olämpligheten af att utsätta inne¬
hafvare af lägenheter å kronoegendomar, som skulle försäljas, för äfven-
tyret att, såsom en följd af försäljningen, blifva hastigt afhyste, tillstyrkt,
att sådan lägenhetsinnehafvare och hans hustru samt måhända jemväl
deras rättsinnehafvare finge bibehållas vid lägenheten under ett fåtal år
mot erläggande af bestämd afgäld och under vilkor att hans uppförande
eller underlåtenhet att utgöra afgälden härför ej lade hinder i vägen,
under det att han i motsatt fall borde vara pligtig att afflytta och bort¬
taga honom enskildt tillhöriga byggnader efter skedd uppsägning och
tillgodonjuten laga fardag.
Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län
antager, att, derest lägenhetsinnehafvare å kronoegendom, som skall för¬
säljas, finge qvarbo, detta medgifvande, äfven om stadgad afgäld skulle
från lägenheten utgöras till den nye egaren, komme att i många fall in¬
verka menligt vid egendomens försäljning såväl hvad beträffade köp¬
lusten i allmänhet som i fråga om priset å egendomen, hvithet sanno¬
likt skulle nedgå vida mera, än rimligen borde beräknas för det onus,
som sålunda komme att vidlåda egendomen; och då lägenhetsinnehafvare
väl skulle ega rättighet att förvärfva inteckning i egendomen för tryg¬
gandet af sin nyttjanderätt, komme svårigheter att uppstå för nye ega¬
ren, till exempel vid egendomens belåning, om honom deraf gjordes be¬
hof. Mången .anledning kunde dessutom tänkas, hvarför egendomen, be¬
svärad med lägenhetsinnehafvares rätt att derå qvarbo, icke skulle vara
begärlig för den, som eljest skulle vilja förvärfva eganderätt till den¬
samma, Icke utan tvekan har således Eders Kongl. Maj ds Befallnings¬
hafvande anslutit sig till den ståndpunkt, Riksdagen i frågan intagit.
Men då, i stort sedt, de uppoffringar, som kronan finge vidkännas genom
beredande af tryggad besittningsrätt under viss tid åt sådane lägenhets¬
innehafvare å de till försäljning förekommande kronoegendomarne, Indika
bebodde dem sjelfva tillhörige, före den 1 Januari 1883 uppförda bygg¬
nader, för såvidt deras bibehållande vid lägenheterna icke skulle verka
menligt beträffande egendomens skötsel, väl borde anses fullt motvägas
af de fördelar, som genom en dylik anordning skulle beredas individerna
och samhället, som i annat fall säkerligen mången gång skulle nödgas
draga försorg om lägenhetsinnehafvarnes framtida försörjning och vård,
14
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 57..
och då dessa lägenhetsinnehafvare, om tillstånd lemnades dem att fä mot
viss köpeskilling förvärfva eganderätt till lägenheterna, antagligen icke
skulle vara i stånd att begagna sig af dylikt medgifvande, hvilket dess¬
utom i många fall icke lämpligen borde ifrågakomma, har Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, jemte förmälan att någon erfarenhet om verk-
ningarne af beslutet den 18 Maj 1888 ännu icke kunnat förvärfvas, an¬
sett sig böra förorda, det meraberörde lägenhetsinnehafvare bibehölles vid
innehafvande lägenheter. Hvad vidare anginge de vilkor, hvarunder en
dylik förmån borde lägenhetsinnehafvare medgifvas, så finner Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande lämpligt, det äfven i fråga om dem åt Domän¬
styrelsen uppdroges att pröfva och afgöra, när förmånen borde beviljas,
liksom det borde stå Styrelsen öppet att, då stort men genom lägen-
hetsinnehafvares bibehållande skulle uppstå vid egendomens skötsel
eller om eljest särskilda omständigheter sådant påkallade, föreskrifva,
att lägenhetsinnehafvare icke skulle utan tillstånd af egendomens nye
egare få qvarbo å egendomen. I sammanhang härmed har Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande erinrat, att beträffande de mindre till för¬
säljning förekommande kronoegendomar, för Indika arrendeafgiften icke
öfverstege tvåhundra kronor, någon särskild uppskattning eller under¬
sökning på stället icke, så vidt stadgadt vore, föreginge försäljningen,
och föreslagit, att, på det Domänstyrelsen måtte beredas närmare känne¬
dom om de i hvarje fall förekommande förhållanden, som på dess be¬
slut i afseende å lägenhetsinnehafvare kunde inverka, föreskrift måtte
meddelas derom, att, jemväl när fråga vore om dylik mindre krono-
egendom, försäljningen skulle föregås af undersökning på stället, der¬
vid kunde utredas, huruvida skäl funnes för lägenhetsinnehafvares bi¬
behållande vid egendomen eller ej, äfvensom angående de vilkor, som
i förra fallet borde bestämmas. Vid dylik undersökning kunde också
en uppskattning ega rum af hemmanets saluvärde, hvilket för när¬
varande bedömdes allenast på grund af taxeringsvärdering och lokal-
myndigheternas yttranden. Tiden för lägenhetsinnehafvares besittnings¬
rätt syntes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kunna bestämmas
till innehafvarens och hans hustrus lifstid; och borde viss årlig afgäld
utgöras af lägenhetsinnehafvaren till egendomens nye egare till belopp,
som af Domänstyrelsen bestämdes. Vilkoren i öfrigt borde enligt Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förmenande göras så fördelaktiga
för lägenhetsinnehafvaren, som möjligt vore, utan att för mycket be¬
tunga nye egaren af egendomen. Eders Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande hade sålunda förestält sig, att den nye egaren kunde med¬
gifvas rätt att, derest lägenhetsinnehafvaren gjorde sig skyldig till för¬
15
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
seelse eller brott emot honom, derför i allmän lag eller författning
straff vore stadgadt, och lägenhetsinnehafvaren blefve genom laga kraft-
vunnet eller slutligt utslag till straff derför dömd, uppsäga lägenhets-
innehafvaren till afflyttning från lägenheten inom viss tid. Deremot
ansåge Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke lämpligt att för¬
behålla egendomsegaren rätt till dylik uppsägning, för den händelse
att bestämd afgäld icke erlades å förfallotiden eller att lägenhetsinne-
hafvare gjorde sig skyldig till uppförande, som, ehuru i moraliskt hän¬
seende förkastligt, icke vore i gällande lag belagdt med straff.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län har anfört,
att, huru behjertansvärda skälen för den åtgärd, som ifrågasatts, än
vore, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande likväl ansåge, att af¬
görande! rörande besittningsrätt för lägenhetsinnehafvare å de krono-
egendomar, som komme att försäljas, måtte, innan försäljningen egde
rum, efter förutgången pröfning på stället, för hvarje särskilt fall,
underställas Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län har för¬
mält sig icke obetingadt kunna förorda bifall till Riksdagens framställ¬
ning i vidsträcktare mån, än att, derest vid föreskrifven uppskattnings-
förrättning eller genom ansökning af vederbörande lägenhetsinnehafvare
blifvit utrönt, att å kronoegendom, som skulle försäljas, funnes bygg¬
nad tillhörig lägenhetsinnehafvare och uppförd före den 1 Januari 1883,
Domänstyrelsen måtte varda bemyndigad att vid köpets afslutande för¬
behålla lägenhetsinnehafvaren och hans hustru rätt att, så länge de lefde,
låta qvarstå och sjelfva bebo sådan byggnad emot skyldighet att derför
erlägga årlig afgäld, som af Domänstyrelsen bestämdes. Härigenom
skulle inom Skaraborgs län det af Riksdagen åsyftade mål åtminstone i
väsentlig mån blifva uppnådt. Lika med Riksdagen anser Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande emellertid önskvärd!, att de mindre bemedlade
samhällsmedlemmarne i möjligaste mån bereddes ökade tillfällen att
förvärfva fast egendom och att för sådant ändamål befintliga jordbruks-
lägenheter å ifrågavarande kronoegendomar kunde få författningsenligt
afsöndras och särskildt försäljas. Att för alla de vexlande förhållanden,
som härvid förekomme, meddela allmänt gällande föreskrifter anser
dock Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande möta hardt när oöfver-
vinneliga svårigheter. Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande hem¬
ställer således, huruvida icke, innan fråga om försäljning af krono¬
egendom företoges till pröfning, kunde utfärdas kungörelse med före¬
läggande för den eller dem, som dertill funne sig befogade, att inom
bestämd tid inkomma med ansökning i fråga om afsöndrande eller af-
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
skiljande genom hemmansklyfning af viss till sina gränser noggrant
oppgifven förut befintlig jordbrukslägenhet. Då sådan ansökning af-
gåfves, skulle för hvarje särskild! fall pröfvas, om den ifrågasatta ut¬
söndringen eller afskiljande! borde ega ram i sammanhang med egen¬
domens försäljning. I händelse af bifall härtill skulle lägenheten samt
återstoden af kronoegendomen först hvar för sig och derefter gemen¬
samt till försäljning utbjudas; och borde sedan med hänsyn till de er¬
bjudna köpeskillingarnes belopp samt öfriga förekommande omständig¬
heter afgöras, huruvida det ena eller andra anbudet kunde antagas.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vermlands län har, under
anförande att Riksdagens skrifvelse måste antagas hafva afseende alle¬
nast på sådane lägenhetsinneliafvare, som med behörigt tillstånd af
förre boställshafvare eller arrendatorer af kronans egendomar satt sig
ned på dessa och der åt sig uppfört bostad, enär andra, hvilka olofligen
beredt sig en dylik förmån, väl icke gjort sig förtjenta af att samma
deras åtgörande legaliserades, biträdt Riksdagens åsigt om billigheten
af att de förre erhölle tryggad besittningsrätt. Deremot har Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke i likhet med Riksdagen hyst
någon tvekan i afseende å ordnandet af uppsägningsrätten, i det Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förklarat sig anse denna rätt icke
böra tillkomma någon annan än nye egaren af den egendom, hvarpå
lägenhetsinnehafvaren sutte, med mindre lägenheten vid egendomens
försäljning undantoges under viss tid för att derunder och på vilkor i
öfrig!, som Domänstyrelsen funne skäligt bestämma, åt innehafvare!!
fortfarande upplåtas, hvarefter lägenheten skulle återfalla till egen¬
domen; och antager Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att på
sådant sätt en tryggad besittningsrätt lämpligen kunde beredas lägen-
hetsinnehafvarne i fråga.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län har för sin
del i liufvudfrågan anfört följande:
Enligt förordningen angående hemmansklyfning och jordafsöndring
den G Augusti 1881 finge från hemman eller lägenhet afsöndra^ högst eu
femtedel af dess egoområde, men om detta maximum icke öfverskredes,
kunde afsöndringar ske till huru stort antal och med så liten rymd
som helst. Det vore föga antagligt, att å många, om ens någon, af de
kronans utarrenderade jordbruksdomäner, hvilka enligt gällande bestäm¬
melser komme alt försäljas, funnes upplåtna jordlägenheter af samman¬
räknad så stor rymd, att denna öfverstege en femtedel af domänens ego-
område. Det kunde sålunda antagas, att laga hinder i mycket få fall,
om ens något, komme att möta för Domänstyrelsen att före försäljnin¬
gen af sjelfva domänen derifrån för all tid under full eganderätt eller
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 57. 17
under besittning på viss tid och med iakttagande af hvad angående
tiden för nyttjanderättsaftals bestånd vore i lag stadgadt eller ock
till besittning på lifstid afsöndra och till vederbörande lägeuhetsinne-
hafvare. upplåta den jordlägenhet, han besutte, mot köpeskilling, som
borde tillfalla kronan, och mot skyldighet att till stamhemmanets blif¬
vande egare utgöra årlig afgäld i spanmål eller annan lämplig ränte¬
persedel (men ej i dagsverken), hvilken afgäld borde på lägenhetsinne-
hafvarens bekostnad bestämmas i den genom ofvan åberopade författ¬
ning utstakade ordning. I upplåtelsebrefvet, borde lägenhetsinnehafva-
ren dels tillförsäkras förmånen att, i den mån stamhemmanets grund¬
skatter nedsattes genom statens eftergifvande af desamma, tillgodonjuta
motsvarande nedsättning af afgälden, dels ock erinras om angelägen¬
heten att etter upplåtelsens beskaffenhet genom lagfart eller inteckning
af upplåtelsebrefvet betrygga sin rätt mot icke allenast den första, utan
äfven mot hvarje blifvande egare. Då vederbörande förrättningsmän
i samband med uppgörande åt arrendeförslag för mindre kronoegendo-
mar, som enligt Riksdagens beslut år 1888 kunde komma i fråga att
försäljas, tillika skola verkställa uppskattning af egendomens saluvärde,
kunde förrättningsmännen jemväl utreda och afgifva förslag i frågan,
hvilka afsöndringar från det till försäljning afsedda stamhemmanet
lämpligen och lagligen kunde och förty borde före stamhemmanets
utbjudande till salu göras till de lägenhetsinnehafvare, hvilka Domän-
styrelsen pröfvade förtjenta att tryggas i sin besittningsrätt.
I händelse förrättningsmännen skulle finna, att en blifvande köpare
af stamhemmanet komme att i dess skötsel lida allt för stort men, om
en derå befintlig jordlägenhet blefve för alltid eller för mycket lång
tid afsöndrad och till lägenhetsinnehafvaren upplåten, kunde och borde
förrättningsmännen föreslå en viss kortare tid, högst tio år, under
hvilken innehafvaren finge bibehållas vid lägenheten mot viss af för¬
rättningsmännen föreslagen och af Domänstyrelsen faststäld lega till
stamhemmanets egare. Äfven i detta fall borde lägenhetsinnehafvaren
förses med skriftligt upplåtelsebref, till säkerhet hvarför han kunde söka
inteckning i stamhemmanet.
Beträffande ordnandet af lägenhetsinnehafvares eventuella uppsäg¬
ning har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uttalat den åsigt, att
någon svårighet härvid icke förefunnes. Uppsägelse å Domänstyrelsens
sida. vore nemligen icke i och för sig lagligen förbindande för lägen¬
hetsinnehafvaren. Erkände denne uppsägningens befogenhet och efter-
komme han frivilligt densamma, vore allt godt och väl, men i motsatt
Bih. till Riksd. Prat. 1891. 1 Samt. 1 Ajd. 37 Höft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. 'Proposition N:o 57.
händelse egde innehafvaren qvarsitta å lägenheten och Domänstyrelsen
hade icke annan utväg att skilja honom derifrån än att instämma på¬
stående derom till laga domstol, Vid sådant förhållande kunde utan
betänkande enahanda uppsägningsrätt, som tillkomme Domänstyrelsen,
tilläggas nye egaren i det fall, att innehafvare af lägenhet icke fått
densamma för alltid till full eganderätt upplåten, ty den senare vore
icke pligtig att efterkomma egarens uppsägning, utan egde, i händelse
han icke erkände dess befogenhet, uppmana motparten att instämma
sin talan till domstol.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vestmanlands län har
meddelat, att någon tillämpning af nådiga brefvet den 18 Maj
1888 om tryggande af de å utarrenderade kronoegendomar varande
lägenhetsinnehafvares besittningsrätt icke ännu inom länet egt rum och
att således någon ledning vid nu föreliggande frågas bedömande icke
vore att hemta genom deraf vunnen erfarenhet, men har Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande icke desto mindre funnit sig böra uttala
den åsigt, att legaliserad besittningsrätt icke borde tillerkännas lägen-
hetsinnehafvare på sådana kronans egendomar, som komme att försäljas,
alldenstund en sådan besittningsrätt skulle medföra betydlig olägenhet
och förlust för statsverket, utan att i vanliga fall synnerligen stora för¬
delar derigenom bereddes lägenhetsinnehafvarne. För Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande syntes det nemligen som om befintligheten
af lägenheter med tryggad besittningsrätt skulle inverka ofördelaktigt
på köpeskillingen vid egendomens försäljning samt afskräcka en del
spekulanter, då dylika lägenheter alltid måste medföra intrång för en
jordegare, dels derför att denne blefve bunden att å egendomen emot¬
taga personer, med hvilka han i öfrigt icke skulle vilja hafva något
att skaffa, dels emedan egendomen, då nöjaktig säkerhet för besittnings¬
rättens bibehållande icke torde kunna erhållas, med mindre än att af-
handlingen derom vederbörligen intecknades, komme att belastas med
nyttjanderättsinteckningar, hvilka alltid vore till men för sjelfständigt
handhafvande af en egendom, hvarjemte stort men och betydlig tids¬
utdrägt skulle tillskyndas jordegaren, om han inför domstol skulle nöd¬
gas anhängiggöra tvister, huruvida lägenhetsinnehafvaren förverkat sin
besittningsrätt. Icke heller komme, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befall-
ningshafvandes förmenande, genom det åsyftade förslaget lägenhets-
innehafvare i någon synnerligt fördelaktig ställning till jordegaren, då
denne alltid måste känna obehaget af det intrång, smålägenheterna
måste medföra. Hellre borde då förtroende mellan jordegare och lägen-
hetsinnehafvare kunna ernås på frivillighetens väg, och det dagliga
19
Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
exemplet utvisade, att en lägenhetsinnehafvare, som redligen fullgjorde
sina skyldigheter och i öfrigt iakttoge ett ordentligt uppförande, sällan
blefve skild från sin lägenhet, såvida densamma icke genom sitt läge
försvårade egendomens bruk, i hvilket fall han oftast på ett eller annat
sätt erhölle godtgörelse. Särskildt har Eders Kong], Majrts Befallnings¬
hafvande afstyrka att afgäldens bestämmande i dagsverken måtte ske,
då sådant, efter hvad erfarenheten gåfve vid handen, vanligtvis föror¬
sakade split, förvecklingar och rättstvister mellan afgäldsgifvare och
afgäldstagare.
Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Kopparbergs län, som i
likhet med Riksdagen funnit den föreslagna åtgärden med billighet
öfverensstämmande, har på samma gång erinrat om de svårigheter,
hvilka vid det praktiska genomförandet af saken kunde antagas uppstå.
Riksdagen hade sjelf i sin skrifvelse angifvit svårigheten att afgöra,
huruvida uppsägningsrätten skulle kunna tillförsäkras den nye egaren
eller öfverlemnas åt Domänstyrelsen, och framhåller i anledning häraf
Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande olägenheterna af det ena eller
andra till vägagåendet härutinnan. Vidare sätter Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i fråga sättet för afgäldens bestämmande. Det
stadgande, som förefunnes för afgälds sättande å lägenhet, belägen
å utarrenderad kronoegendom, eller att afgälden skulle i sammanhang
med arrendeförslag å egendomen af Domänstyrelsen fastställas, vore
enligt Eders Kongl. Majrts Befallningshafvandes åsigt här icke tillämp¬
ligt, utan borde sådan afgäld bestämmas i likhet med hvad för jord-
afsöndring vore i nådiga förordningen den 6 Augusti 1881 föreskrifvet.
Då emellertid de för dylikt åsättande af afgäld erforderliga kostnader,
orsakade af kronobetjenings och landtmätares förrättningsresor till lägen¬
heten, komme att blifva ganska afsevärda, vore antagligt, att lägenhets-
innehafvaren ofta nog skulle få vidkännas utgifter, som han icke mäk¬
tade gälda. De af Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande sålunda
antydda svårigheter vid tillämpningen af det ifrågasatta stadgandet
vore efter Eders Kongl. Majrts Befallningshafvandes förmenande af
beskaffenhet, att ett generel stadgande om rätt för lägenhetsinnehafvare
å till försäljning afsedda kronoegendomar att bibehållas vid besittnings¬
rätt å lägpnheten icke borde meddelas. Under erinran slutligen att de
egendomar, som skola försäljas, vore jemförelsevis små och antalet
lägenheter derå följaktligen ringa och att frågan således såsom gällande
ett, fåtal lägenhetsinnehafvare vore af ganska liten betydelse, har Eders
Kongl. Majrts Befallningshafvande, för den händelse emellertid att Eders
Kongl. Maj:t skulle anse de antydda svårigheterna kunna öfvervinnas,
20
KongI, Majds Nåd. Proposition N:o 57.
hemställ, att vid inträffande försäljningsauktioner å kronoegendomar
dessa måtte utbjudas dels med bibehållande af derå befintliga lägen¬
heter af den beskaffenhet, hvarom fråga vore, mot utgörande af lägen-
hetsinnehafvaren till köparen af bestämd afgäld, dels utan sådant för¬
behåll, hvarefter på pröfning i hvarje särskild! fall kunde bero, hvilket
anbud Eders Kongl. Maj:t funne vara förmånligast för staten, vare sig
hänsyn toges till den större ekonomiska fördel, som vore att vinna,
eller den vinst i socialt hänseende, som, med mindre köpeskilling för
försåld egendom, ansåges kunna ernås genom beredande af tryggad
besittningsrätt åt lägenhetsinnehafvare.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesternorrlands län har
allenast erinrat, att inom länet numera icke funnes någon för kronans
räkning utarrenderad jordegendom.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län anför, att
det onekligen ofta vore händelsen, att torpare på af kronan till enskilde
försålda egendomar komme i en sämre och osäkrare ställning under
den nye egaren, än hvad de förut varit, och vore detta ett' öde, som
de delade med sina likar på andra egendomar, hvilka genom försälj¬
ning öfverginge från en rik och efterlåten egare till en, som behöfde
af sin egendom draga all den afkomst, honom lagligen tillhörde. Att
söka skydda sina underhafvande för ogynsamma förhållanden, der desse
genom flit och redbarhet gjort sig förtjent^ af egendomsegarens väl¬
vilja, borde emellertid vara kronans skyldighet, så vidt det kunde ske
utan allt för oproportionerliga uppoffringar. Dock kunde enligt Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt ej tillrådas att, såsom Riks¬
dagen ifrågasatt, söka bereda torpare på domäner, som skulle säljas,
trygghet i besittningen på samma sätt, som genom nådiga skrifvelsen
den 18 Maj 1888 vore i afseende å utarrenderade domäner föreskrifvet.
Ett sådant onus på egendomen som att få underhafvande, hvilka icke
stode under eg arens husbondevälde, skulle i oskälig grad nedsätta köp¬
värdet på dessa egendomar, och vore det dessutom omöjligt att ordna
så, att desse torpare st,ode i något verkligt ansvar för uraktlåtna skyl¬
digheter, såvida man icke lemnade den nye egaren uppsägningsrätt
gent emot dem, hvarigenom åter den åsyftade tryggheten i besittnings¬
rätten kunde blifva af föga värde i verkligheten. Ett sätt att lösa
frågan på lämpligt och för alla parter fördelaktigt sätt voré deremot
enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt att genom afsön¬
dring från egendomen eller genom hemmansklyfning före försäljningen
frånskilja den eller de lägenheter, hvilkas innehafvare enligt förut be¬
stämda grunder kunde anses berättigade till en sådan förmån och
21
Kong1, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
hvilka anmälde sig vilja inlösa lägenheten efter värdering, allt under
förutsättning att afsöndringen pröfvades kunna ega rum, utan att det
återstående derigenom så förlorade i värde, att det blefve svårt att
sälja. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade med en sådan
anordning äfven den afsigt att skapa små jordegendomar, hvilka vore
åtkomliga för den penning, som en ordentlig arbetare kunde hoppas
förvärfva. Dessa afsöndringar från kronans egendomar skulle äfven
loeka till efterföljd hos den enskilde, och den motvilja för att afstå
någon del af sina allt för stora hemman, som vore rådande bland bön¬
derna i länet, skulle, efter hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
antoge, genom exemplet gifva med sig till stor fördel för jordens häfd
och landets uppodling. I enlighet härmed har Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande föreslagit, att genom Eders Kongl. Maj:ts medver¬
kan måtte bestämmas, att, der en domän skulle säljas och der det
funnes torpare eller lägenhetsinnehafvare, hvilka enligt de grunder för
åtnjutande af sådan förmån, som Eders Kongl. Maj:t kunde finna skä¬
ligt bestämma, borde bibehållas i sin besittningsrätt till torpet eller
lägenheten och som anmälde sig dertill, denna eller dessa lägenheter
värderades särskildt i sammanhang med hela domänens saluvärdering,
så att det sattes värden på hvarje sådan lägenhet för sig, lika som
egendomen i sin helhet värderades dels med och dels utan ett eller
flera af de ifrågavarande torpen eller lägenheterna, samt att, om dervid
befunnes, att en eller flera lägenheter kunde utan att försvåra försälj¬
ningen af hufvudgården från densamma afskiljas och säljas särskildt,
lägenheten måtte erbjudas innehafvaren emot värderingssumman och de
vilkor för liqviden, som för kronans försålda domäner vore gällande,
hvarefter, sedan innehafvaren bestämt sig, det återstående af egendomen
kunde försäljas på auktion i vanlig ordning.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län har,
jemte meddelande att inom länet funnes allenast ett par sådana lägen¬
heter, som i Riksdagens skrifvelse afsåges, och att dessa vore af högst
ringa beskaffenhet, hvadan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
saknade på erfarenhet grundad insigt om de förhållanden, som borde
utredas, emellertid tillstyrkt, att i konseqvens med bestämmelsen i nå¬
diga brefvet den 18 Maj 1888, angående beredande af tryggad besitt¬
ningsrätt åt innehafvarne af vissa å kronans utarrenderade egendomar
befintliga lägenheter, likadan besittningsrätt måtte medgifvas åt lägen-
hetsinnehafvarne å de kronoegendomar, som komme att försäljas.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län har
tillstyrkt, att innehafvare af lägenheter å de kronoegendomar, som skola
22
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition. N:o 57.
försäljas, måtte komma i åtnjutande af samma förmån som lägenhets-
innehafvarne å utarrenderade egendomar; att Domänstyrelsen måtte få
i uppdrag att pröfva, i hvilka fall tryggad besittningsrätt utan allt för
stort men för egendomens skötsel kunde de derå befintliga lägenheters
innehafvare beredas; och att till framtida skydd åt egendomens egare
borde meddelas föreskrifter till förekommande, så vidt möjligt vore, af
missbruk från lägenhetsinnehafvarens sida af den honom gifna förmånen;
hvarjemte Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande under erinran, det
rättigheten att pröfva, huruvida lägenhetsinnehafvaren i följd af sitt
uppförande borde hafva förverkat förmånen att å lägenheten qvarsitta,
icke lämpligen kunde tilldelas den nye egendomsägaren, som ju vore
part i saken, hemstält, att egendomsegaren endast i det fall skulle få
medelst uppsägning skilja lägenhetsinnehafvaren från hans lägenhet, att
denne underlåtit å föreskrifven tid utgöra stadgad afgäld eller genom
laga kraftvunnet utslag dömts till ansvar för åverkan å egendomen
eller för annat brott, hvarå urbota bestraffning följt; och har Eders
Kongl. Majrts Befallningshafvande föreslagit, att till säkerhet för de
förmåner, som lägenhetsinnehafvaren komme att medgifvas, honom
skulle förbehållas rättighet till inteckning i egendomen.
Eders Kongl. May.ts Befallning slingrande i Kalmar län har, med
erinran om innehållet i nådiga brefvet den 18 Maj 1888, uttalat den
åsigten, att liksom de billighetsskäl, som vid utfärdandet af det nådiga
brefvet vant bestämmande, hade samma betydelse vid bedömande af
nu föreliggande framställning, dock å andra sidan dervid borde tagas
hänsyn till den olika ställning, en arrendator och en köpare intoge till
egendomen. Under det att den förre, som i afseende å egendomens
skötsel vore bunden af bestämda föreskrifter, helt visst ej skulle fästa
någon vigt dervid, att en eller annan lägenhetsinnehafvare tillförsäkrats
rätt att bo å egendomen, så länge han fullgjorde derför stadgade vilkor,
komme deremot en spekulant å till försäljning utbjuden egendom an¬
tagligen att städse taga hänsyn till alla de kontraktsvilkor, hvilka in¬
skränkte den eljest med försäljning följande rättigheten att fritt förfoga
öfver egendomen. Lägenheter af ifrågavarande beskaffenhet medförde
alltid ett visst intrång, och utan tvifvel vore det motbjudande för en
jordegare att veta sig vara bunden vid eu lägenhetsinnehafvare, äfven
om han ej vore obenägen att låta honom sitta qvar, så länge han upp¬
förde sig på ett tillfredsställande sätt. Jordegaren måste jemväl tåla,
att lägenhetsinnehafvaren till bevarande af besittningsrätten meddelades
inteckning i fastigheten, hvilket ock kunde vara honom till större eller
mindre obehag. Till följd af dessa omständigheter torde, enligt Eders
23
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
Kong!. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt, väl i allmänhet, någon minsk¬
ning i köpeskillingen för domänerna komma att inträffa, om derå be¬
fintliga lägenhetsinnehafvare tillförsäkrades rätt att qvarbo. Emellertid
kunde i fråga sättas, huruvida lägenhetsinnehafvares ställning genom de
föreslagna lagbestämmelserna blefve väsentligen bättre, än den nu
vore. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande trodde, att så i allmänhet
icke blefve fallet. Vid fastighetsförsäljningar af enskilde förekomma
det nemligen sällan, att skriftligt förbehåll gjordes om besittningsrätt
för å egendomen boende backstugusittare, och likväl kunde antagas, att
de fall vore jemförelsevis få, då dessa blefve utsatta för jordegares
godtycke. Till Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvandes kännedom hade ej
heller kommit, att lägenhetsinnehafvare å försålda kronoegendomar inom
länet blifvit åt nye egarne hänsynslöst behandlade, och den minskning
i arbetskrafter, som under de senare åren uppkommit inom länet, gjorde
jordbrukaren åtminstone icke benägen att genom afhysning beröfva sig
de arbetsprestationer, som en lägenhetsinnehafvare kunde och borde
lemna. Ehuru Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sålunda anser,
att någon bestämmelse i det af Riksdagen angifna syfte icke i allmänhet
vore behöflig, medgifver Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dock,
att ett och annat fall kunde förekomma, der uttryckligt förbehåll om
besittningsrätt för lägenhetsinnehafvare kunde vara nödvändigt för att
densamma skulle blifva betryggad. Under Indika vilkor detta skulle
ske, borde af Domänstyrelsen pröfvas på grund af det förslag och de
upplysningar, som vid den försäljningen föregående uppskattning af
förrättningsmännen meddelades. Med köparen torde sedermera höra
upprättas skriftligt aftal om de vilkor, hvarunder lägenhetsinnehafvaren
skulle få qvarbo, på det att denne måtte kunna medelst inteckning
bevara sin rätt mot framtida egare af fastigheten. Hvad slutligen an-
ginge den Domäustyrelsen förbehållna rätt att uppsäga å utarrenderad
egendom boende lägenhetsinnehafvare, som genom sitt uppförande icke
motsvarade det tillmötesgående, som staten visat honom, borde samma
rätt, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förmenande, icke
öfverlåtas åt egaren eller administrativ myndighet, utan finge det till¬
komma domstol att skilja mellan egaren och lägenhetsinnehafvaren, i fall
tvist skulle uppstå derom, huruvida den senare förverkat sin besittningsrätt.
Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande i Gefleborgs län har, med
förordande af den utaf Riksdagen ifrågasatta åtgärd, i afseende å dess
genomförande hemstält:
att i sammanhang med den uppskattning af kronoegendom, som
författningsenligt skall föregå densammas försäljning, förslag afgåfves
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
dels å de lägenheter, som borde åt deras innehafvare under mannens
och dåvarande hustruns lifstid bibehållas, dels å den årliga afgäld i
dagsverken eller penningar, som borde till köparen af egendomen
erläggas;
att, sedan dylikt förslag till Domänstyrelsen inkommit, denna
myndighet i sammanhang med uppgörande af öfriga vilkor i fråga om
försäljningen skulle pröfva och afgöra, åt hvilka tryggad besittningsrätt
af förefintliga lägenheter måtte vid försäljningen förbehållas samt de
prestationer, som derför borde en blifvande köpare tillkomma;
att den, hvars besittningsrätt pröfvades böra bibehållas, till säker¬
het för beståndet deraf borde tillförsäkras inteckningsrätt i den egen¬
dom, som skulle säljas, i sin och sin dåvarande hustrus lifstid;
att den tryggade besittningsrättens bestånd måtte göras beroende
deraf, att de bestämda prestationerna i föreskrifven ordning utgjordes
samt att lägenhetsinnehafvaren och hans hustru icke gjorde sig skyl¬
diga till vanfrejdande brott, åverkan å egendomen eller annat lagstridigt
uppförande, oordentligt eller lösaktigt lefverne;
samt att lägenhetsinnehafvare icke finge från nyttjanderätten
skiljas, med mindre han genom domstols utslag blifvit på grund af någon
eller några af ofvannämnda omständigheter förklarad besittningsrätten
förlustig.
Eders Kongl. May.ts Befallningshafvande i Hallands län har biträdt
det ifrågavarande förslaget, hemställande Eders Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande, att vid försäljning af kronoegendom sådan lägenhets¬
innehafvare, som bebodde honom sjelf tillhöriga, före den 1 Januari
1883 uppförda byggnader och pröfvades utan men för egendomens
skötsel kunna vid lägenheten bibehållas, måtte erhålla rätt att, mot i
dagsverken eller penningar bestämd afgäld till köparen, qvarbo å lägen¬
heten i.sin och hustruns lifstid, derest icke kontraktet med arrendatorn
föreskrefve kortare tid, dock med vilkor att lägenhetsinnehafvaren icke
underlåter att utgöra afgälden eller gör sig skyldig till åverkan å
egendomen, annan olaglighet eller förargelseväckande uppförande, i
hvilka fall han skulle hafva förverkat besittningsrätten.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län har anfört,
att, sedan Eders Kongl. Majits Befallningshafvande uti förut afgifna under¬
dåniga yttranden i fråga om dels att åt vissa lägenhetsinnehafvare å kronans
utarrenderade egendom bereda tryggad besittning till de lägenheter de inne¬
hade, dels att på vissa vilkor åt lämpliga personer upplåta odlingslägenheter
och byggnadsplatser å kronoparkerna hufvudsakligen inom Norrland,
hvilka båda frågor med nu framstälda förslag stode i ett nära samband,icke
25
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
tvekat att med afseende å dessa förslags genomförande tillstyrka bifall,
funne sig Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande äfven uti här
föreliggande fall böra hysa samma åsigt. Det hade nemligen synts Eders
Kong]. Maj:ts Befallningshafvande såsom om ensamt billigheten skulle
fordra, att äfven lägenhetsiunehafvare å de kronodomäner, som komme
att säljas, blefve i afseende på tuggad besittningsrätt fullt likstälda
med dem, som funnes å de egendomar, hvilka för kronans räkning
utarrenderades, och då det likaledes ur nationalekonomisk synpunkt
sedt. vore till största gagn för staten, att den mindre bemedlade
och i all synnerhet den så kallade lösa befolkningen fästes vid jorden
och så mycket som möjligt bereddes tillfälle att förvärfva fasta
boningsplatser, har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit,
att de lägenheter, som tilläfventyrs funnes å förstnämnda kategori
af kronoegendomar, för everldelig tid derifrån afsöndrades. Den minsk¬
ning i köpeskillingen, som af sådan orsak möjligen kunde uppstå,
syntes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande af föga eller ringa
betydelse, och förmenar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
att erfarenheten dessutom visat, att det mången gång varit fördelak¬
tigare för statsverket, om vid kronodomäners' försäljning dessa, så vidt
möjligt, sönderstyckats i en mängd mindre lotter,' hvilka alltid varit
begärligare och kunnat betinga högre pris.
Skulle återigen här ifrågavarande lägenheter icke komma att upp¬
låtas annat än på viss tid, har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansett, beträffande frågan huruvida på köparen af egendom kunde öfver-
flyttas Domänstyrelsens nu förbehållna rätt att uppsäga lägenhetsinne-
hafvare, som genom sitt uppförande visat sig icke motsvara det till¬
mötesgående, som från statens sida kommit dem till del, denna rätt
böra lämpligen, äfven i föreliggande fall, uppdragas åt Domänstyrelsen
och icke öfverlemnas åt den nye egarens mången gång godtyckliga
åtgärd.
För egen del . erinrar Domänstyrelsen till en början, att, såsom
Styrelsen framhållit i sitt den 30 December 1887 afgifna underdåniga
utlåtande angående beredande af tryggad besittningsrätt åt innehafvare
af sådana lägenheter, hvarom nu vore fråga, vid utarrendering af krono¬
egendomar, hvarå de vore belägna, lägenheterna icke blifvit i författ¬
ningsenlig ordning anlagda,_ utan tillkommit genom indelningshafvares
öfverskridande af sina rättigheter eller med tillåtelse af arrendatorn i
strid mot 8 kapitlet 5 § byggningabalken eller möjligen utan något
slags medgifvande. Med afseende härå var det, anför Domänstyrelsen
vidare, ej på grund af billighetsskäl, som Styrelsen i sitt föreuämnda
Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 37 Häft. 4
26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
uuderdåniga utlåtande tillstyrkte, att staten skulle vid utarrendering
bereda ett visst skydd åt innehafvare af dylika lägenheter, utan Styrel¬
sen ansåg, att, då dessa lägenhetsinnehafvare utgjorde, åtminstone i
vissa län, en ganska talrik klass samhällsmedlemmar, det kunde vara
af vigt för det allmänna, att något åtgjordes för att skaffa dem en
någorlunda betryggad ställning.
Ur denna synpunkt kunde Styrelsen ej finna någon anledning för
staten att ingripa i fråga om sådana lägenhetsinnehafvare, som här af-
såges, då enligt gällande stadganden det endast vore en mindre del
af kronans domäner, som försåldes, och blott smärre sådana, så att
antalet derå befintliga lägenheter ej kunde vara stort.
Hvad som efter Domänstyrelsens förmenande i första hand borde
komma under ompröfning vore, huruvida sådant skydd i besittnings¬
rätten, som Riksdagen ifrågasatte, vore för dermed afsedda ändamålet
behöfligt. Riksdagens skrifvelse afsåge tryggad besittningsrätt till
sådana lägenheter, som icke vore till men för skötseln af den egen¬
dom, hvarå inkräktning skett. Men om lägenheten icke vore till men,
vore det med köparens egen fördel öfverensstämmande att utan några
vid egendomens försäljning gjorda förbehåll och undantag låta lägen-
hetsinnehafvaren qvarbo, då han derigenom, utan att få vidkännas
omedelbara utgifter, beredde sig eu vida större inkomst af det jord¬
område, som af lägenhetsinnehafvaren disponerades, än om han hade
detsamma under »egen häfd, och derjemte genom tillmötesgående mot
lägenhetsinnehafvaren kunde få såväl den mark, som af denne inne¬
hades, förbättrad som äfven omkringliggande områden så småningom
uppodlade, hvarigenom egendomens värde ökades; och det kunde väl
knappast förutsättas, att den nye egaren pålade lägenhetsinnehafvaren
så ökade utskylder, att denne nödgades mot sin vilja och till egarens
skada bortföra byggnaderna från lägenheten. Helt annat artade sig
förhållandet mellan en arrendator och lägenhetsinnehafvare, då den
förre icke hade samma intresse för höjande af' egendomens värde som
jordegaren. Domänstyrelsen ansåge derföre den af Riksdagen ifråga¬
satta åtgärden icke vara af behofvet påkallad.
Hvad som deremot blefve en gifven följd af att vid egendomsförsälj-
ningar trygga lägenhetsinnehafvare i deras besittning vore, att köpe¬
skillingarna högst betydligt nedginge; och det vore sannolikt, att för¬
säljningar af sådana egendomar, hvarå lägenheter i större antal funnes,
alldeles omöjliggjordes. Äfven för en köpare, som icke funne med
sin fördel förenligt att uppsäga lägenhetsinnehafvare till afflyttning,
kändes det förhatligt att icke hafva oinskränkt dispositionsrätt öfver
27
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
sin egendom och att dessutom möjligen blifva utsatt för tvister och
rättegångar med på egorna boende personer; och han kunde med skäl
frukta, att desse å sin sida just i medvetande af sin genom köpevil-
koren tillförsäkrade qvarboenderätt icke mot honom iakttoge den hof¬
samhet i uppförande och den omsorg i vården af hans jord, som han
hade rätt att fordra. Det läge nära till hands, att en person, som
önskade köpa jord, under sådana förhållanden hellre förvärfvade sig
eganderätt till enskild egendom än till statens.
Men utom den förlust, som staten skulle få vidkännas genom
minskade köpeskillingar för de egendomar, hvartill köpare kunde er¬
hållas, komme staten att drabbas af icke ringa utgifter i och för för-
säljningarne, derest den tryggade besittningsrätten komme att införas.
Det blefve nemligen i sådant fall nödvändigt att i de köpevilkor, som
komme att uppställas, intaga så noggranna bestämmelser, att tvistig-
heter mellan köpare och lägenhetsinnehafvare förekommes; och första
vilkoret derför blefve, att de lägenheter, hvarå tryggad besittningsrätt
skulle meddelas, till sina egor å karta affattades och beskrefves. Do¬
mänstyrelsen kunde icke i någon mån bedöma beloppet af den kost¬
nad, som härför komme att utgå, men att den icke blefve ringa, kunde
med visshet förutses.
På grund af det sålunda anförda och med erinran att i anseende
till den korta tid, som förflutit sedan tillkomsten af nådiga brefvet den
18 Maj 1888 angående tryggad besittningsrätt för lägenhetsinnehaf¬
vare å egendomar, som utarrenderas, någon erfarenhet om verknin¬
garna af deri meddelade bestämmelser ännu icke kunnat vinnas, har
Domänstyrelsen hemstält, att Riksdagens förevarande underdåniga fram¬
ställning icke måtte till någon Eders Kongl. Maj:ts vidare åtgärd
föranleda.
Äfven förutsatt att af de orsaker, Domänstyrelsen anfört, det icke
skulle befinnas lämpligt, att innehafvare af lägenheter å kronoegen-
domar, hvilka komme att försäljas, bereddes sådan tryggad besittnings¬
rätt, som kunde medgifvas lägenhetsinnehafvare å utarrenderade krono-
egendomar, syntes det mig likväl böra komma under närmare öfver¬
vägande, huruvida icke, med anlitande af en utaf visse bland Eders
Kongl. Majtts Befallningshafvande i deras uti ärendet afgifna utlåtanden
antydd utväg, syftemålet med Riksdagens nu ifrågavarande framställ¬
ning åtminstone till någon del skulle kunna vinnas derigenom, att i de
fall, då å kronoegendom, som vore afsedd att försäljas, funnes lägen¬
het, hvilken ansåges kunna, utan att hufvudgårdens försäljning deri¬
genom försvårades, från egendomen afsöndras och särskildt för sig
28
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
afyttras, samt innehafvare!! förklarade sig benägen att med eganderätt
förvärfva den afsöndrade lägenheten, vid saluvärdering å egendomen
eller, der sådan värdering icke författningsenligt bör ega rum, genom
särskild förrättning värdet å lägenhet, hvarom nu är fråga, utröntes
och lägenheten derefter mot värderingssumman hembjödes innehafvaren,
dervid, i syfte att för denne underlätta lägenhetens förvärfvande, be¬
talningsterminerna tilläfventyrs kunde göras flere och utsträckas öfver
en längre tidrymd, än genom nådiga brefvet den 29 Maj 1874 vore
medgifvet för inbetalningen af köpeskillingarne för försålda mindre
kronoegendomar.
Jag anmodade derföre Domänstyrelsen att till Eders Kongl. Maj:t
inkomma med underdånigt yttrande, huruvida och under hvilka vilkor
särskild föryttring af lägenheter å till försäljning afsedda kronoegen¬
domar lämpligen borde ega rum; och har Domänstyrelsen den 30 sist-
lidne December afgifvit underdånigt utlåtande i berörda hänseende,
dervid Domänstyrelsen till en början redogjort för de förberedande åt¬
gärder, som blefve nödvändiga att vidtaga för att en dylik föryttring
skulle kunna försiggå.
Då lägenhet, hvarom nu vöre fråga, icke funnes omnämnd hvarken
i instrumenten öfver de syner, som å egendomen, der den vore belägen,
hållits, eller i äldre arrendeuppskattningsinstrument och lägenhetens till¬
varo således i allmänhet vore för vederbörande myndigheter obekant
samt, äfven der lägenhetens befintlighet vore känd, något slags utred¬
ning icke skett, om densammas belägenhet vore sådan, att den kunde
från egendomen afsöndras och särskildt afyttras, utan att hufvudgår-
dens försäljning derigenom försvårades, blefve först och främst nödigt,
att samtliga egendomar, som författningsenligt skulle försäljas, i god
tid före arrendeperiodens slut besigtigades af domänintendent eller i de
län, der dylik tjensteman icke vore anstäld, af kronofogde med eller
utan biträde af uppskattningsmän.
Om vid denna besigtning visade sig, att lägenhet funnes, som
kunde ifrågakomma att särskildt afyttras, måste karta med beskrifning
upprättas, om icke öfver hela egendomen så åtminstone öfver lägen¬
hetens område, dels derför att tillförlitliga kartor öfver mindre krono¬
egendomar ofta nog ej funnes, dels till förekommande af framtida för¬
vecklingar och rättegångar mellan lägenhetsköparen och stamhemmanets
eg are, hvari kronan gifvetvis måste blifva inblandad i egenskap af
säljare, dels slutligen af den anledning att, då, enligt hvad af flertalet
arrendeuppskattningsinstrument inhemtats, lägenhetsinnehafvare hade
betesrätt för sina kreatur å utmarken med arrendator^ kreatur, ut¬
29
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 57.
brytning af betesmark och kanske skogsmark för lägenhetens behof
måste ske, hvartill dessutom komme, att utfartsväg från lägenheten
måste utstakas och vid försäljningen af stamhemmanet undantagas.
Allt detta måste vara verkstäldt före tredje året innan arrendeperiodens
slut, och derefter kunde arrende- och saluvärdering i författningsenlig
ordning försiggå. Sedermera borde dylik lägenhet åsättas mantal på
sätt och i den ordning, som stadgades i § 13 mom. 3 af nådiga för¬
ordningen angående hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti
1881, hvarefter och sedan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
utslag om mantalsfördelningen delgifvits Domänstyrelsen och tagit åt
sig laga kraft, lägenhetsinnehafvaren måste få del af samtliga hand¬
lingarna och föreläggas viss tid, inom hvilken han hade att till Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afgifva yttrande, huruvida han vore
benägen att med eganderätt förvärfva lägenheten mot åsätta saluvärdet,
i hvilket fall han äfven borde föreläggas att icke allenast afgifva sådant
förklarande, som vore för honom allt framgent bindande, utan ock säker¬
het, som kunde godkännas, för köpesummans erläggande på utsatta
tider. Först derefter kunde hos Eders Kongl. Maj:t framställning göras
om lägenhetens föryttring och öfriga åtgärder för försäljning af stam¬
hemmanet vidtagas.
Gifvet vore, att statsverket för dessa åtgärders vidtagande, synner¬
ligast för landtmäteriförrättniugarna, finge vidkännas utgifter, som
gjorde sådan föryttring af lägenheter, som nu blifvit ifrågasatt, för
statsverket allt utom fördelaktig. Ifrågasättas kunde äfven, huruvida
genom att göra lägenhetsinnehafvaren till hemmansegare under nuva¬
rande förhållanden dennes fördel verkligen tillgodosåges. Önskan att
blifva egare af sin lägenhet på nu ifrågasatt sätt komme nog att förmå
mången lägenhetsinnehafvare att uppbjuda alla krafter för att skaffa
sig penningar till erläggande af första af betalningen å köpeskillingen;
men i stället för att, såsom nu i allmänhet vore förhållandet, lägenhets¬
innehafvaren i årlig afgäld för den jord, som han brukade, erlade vissa
prestationer i dagsverken och annat arbete eller ett mindre belopp i
penningar, skulle han, sedan han blifvit egare till lägenheten, icke
allenast svara för onera och utskylder af den i mantal satta jorden, utan
jemväl årligen inbetala viss del af köpeskillingen, som ensamt för sig
komme att öfverstiga lägenhetens behållna afkastning, och sannolikt i
de flesta fall utbetala ränta å medel, lånade för köpeskillingens gäl¬
dande. Då flertalet af lägenhetsinnehafvarne vore i fattiga omständig¬
heter och afkastningen af jorden icke blefve tillräcklig att både föda
familj och vidkännas dylika för eu lägenhetsinnehafvare jemförelsevis
30
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 57.
dryga kontanta årliga utlägg, skulle i många fall resultatet blifva, att
lägenhetsinnehafvaren, ifrån att vara eu någorlunda bekymmerfri under-
arrendator, genom köpet blefve en skuldsatt mindre hemmansegare,
som kanske inom några år nödgades gå från gård och grund för att
i bästa fall börja på nytt såsom dagsverkstorpare, men då utan egna hus.
Styrelsen ansåge sig äfven böra fästa uppmärksamheten derpå,
att, då här endast vore fråga om lägenhet, som kunde från en egendom
afsöndras, utan att hufvudgårdens försäljning derigenom försvårades,
ett stadgande af den beskaffenhet, som nu afsåges, kunde vinna tillämp¬
ning endast å ett fåtal lägenhetsinnehafvare, då särskild afyttring af
lägenheter, som vore belägna å inegorna eller inneslötes inom hufvud¬
gårdens egoområde, icke kunde, utan att hufvudgårdens försäljning för¬
svårades, ske och till afyttring således skulle ifrågakomma endast det
ringa antal lägenheter, som vore belägna å utegorna vid hufvudgårdens
rågräns mot annan egendom.
Domänstyrelsen ansåge på nu anförda skäl afyttring af lägenheter
å kronoegendomar på ifrågasatt sätt icke böra tillåtas.
Såsom förut vore antydt, hade Styrelsen anledning antaga, att
flertalet lägenhetsinnehafvare å kronans utarrenderade egendomar be¬
funne sig i tryckt ekonomisk ställning, och Styrelsen ansåge derföre
nödigt, att, derest föryttring af lägenheter kom me att ske, betalnings-
vilkoren gjordes så fördelaktiga för köparen som möjligt. Skulle nu
gällande stadgande, att köpeskillingar för försålda kronoegendomar finge
erläggas under loppet af sex år med eu sjettedel årligen tillämpas äfven
vid föryttring af lägenheter, komme antagligen ett högst ringa fåtal
lägenhetsinnehafvare att kunna begagna sig af den förmån, som nu vore
afsigten att bereda dem. En utsträckning af betalningsterminerna blefve
derföre behöflig, men om försäljningen af lägenheterna icke skulle
närma sig formen af gåfva, syntes tiden icke böra utsträckas längre
än till tio år, så att en tiondedel -af köpeskillingen årligen erlades.
Bland öfriga vilkor ansåges, utom de förut antydda, endast behöfva före-
skrifvas, att den skuldförbindelse å köpeskillingen, som lägenhetsinne¬
hafvaren skulle utfärda, skulle vara försedd med till vederhäftigheten
af domaren i orten eller Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande styrkt
borgen, ingången af minst två personer, och att skuldförbindelsen dess¬
utom skulle på köparens bekostnad i lägenheten inteckuas.
Om än, på sätt Domänstyrelsen anfört, det icke ur det allmännas
synpunkt kan anses vara af lika stor vigt, att åt den jemförelsevis få¬
taliga klass af personer, hvilka innehafva lägenheter å kronans till
försäljning afsedda domäner, beredes enahanda tryggade besittningsrätt,
31
Kongl. Majds Nåd. Preposition N:o 57.
som jemlikt nådiga brefvet den 18 Maj 1888 tillgodokommit den långt
talrikare klassen af lägenhetsinnehafvare å de domäner, som fortfarande
utarrenderas, och, i enlighet med hvad Domänstyrelsen likaledes erinrat,
sådan trygghet måhända i de flesta fall ej heller vore behöflig, kan det
likväl icke förnekas, att fall kunna förekomma, då behof af tryggad
besittningsrätt gör sig gällande och då staten såsom jordegare bör finna sig
manad att lemna densamma. Då den ställning, staten intager geut emot
köparen af en kronodomän, är väsentligt olika den, hvari staten befinner sig
gent emot eu kronoarrendator, möta emellertid för meddelandet af bestäm¬
melser om tryggad besittningsrätt för lägenhetsinnehafvare å domäner, som
komma att försäljas, svårigheter, hvilka icke förefinnas, då det gäller kro¬
nans utarrenderade egendomar. I fråga om dessa svårigheter tillåter jag
mig att hänvisa till de uttalanden, som innefattas i åtskilliga af de utaf
länsstyrelserna afgifna utlåtanden, dervid jag särskilt framhåller vansk¬
ligheten att — utan att på samma gång tryggheten göres illusorisk —
mot möjliga öfvergrepp af en lägenhetsinnehafvare finna ett korrektiv,
motsvarande den Domänstyrelsen enligt 1888 års bref tillagda befogen¬
het att utan instämning till domstol från lägenheten skilja en lägenhets¬
innehafvare, som ådagalägger ett klandervärd! uppförande. Men äfven
om man uti nu i frågavarande afseende kunde uppställa bestämmelser,
hvilka utan allt för stora förvecklingar läte sig tillämpa, har saken en
annan sida, som härvid icke får förbises. Det bör nemligen icke för¬
gätas, att det endast är smärre kronoegendomar, som försäljas, medan
de större qvarblifva i kronans ego och fortfarande utarrenderas. Ju
mindre egendomen är, desto angelägnare torde det vara för egaren
eller innehafvaren att kunna fritt disponera öfver de å egendomen
befintliga lägenheter, likasom äfven det personliga förhållandet mellan
jordegaren eller arrendator!! och lägenhetsinnehafvaren får större be¬
tydelse, ju mindre egendomen är. Äfven hvad de smärre egendomarne
beträffar, kunna naturligtvis många fall förekomma, då den blifvande
egaren finner sin uträkning i att, bibehålla befintliga lägenhetsinne¬
hafvare, men i de fall, då detta icke är händelsen, d. v. s. just de fall,
då behof af tryggad besittningsrätt för desse skulle föreligga, kan det
med säkerhet förutses, att tvånget att respektera förut skedda lägen-
hetsupplåtelser skall högst väsentligt nedtrycka priset å egendomarne
och icke sällan rent af omöjliggöra försäljningen.
Lika med Domänstyrelsen anser jag mig derföre icke kunna för¬
orda, att åtgärder vidtagas för att under den af Riksdagen antydda
form bereda tryggad besittningsrätt åt lägenhetsinnehafvare å krono¬
egendomar, som försäljas. Det har likväl synts mig, att en annan
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
utväg kunde gifvas att, om ock i något mindre utsträckning, vinna
det mål, som åsyftats med Riksdagens förevarande framställning. Sär-
skildt i vissa, tätare befolkade trakter af riket finnas å kronoegendomar,
som ligga i närheten af större byar, fisklägen, jernvägsstationer o. s. v.,
till ganska betydligt antal lägenheter, Indika upplåtits af förutvarande
boställshafvare eller arrendatorer och i regeln torde vara bebygda med
lägenhetsinnehafvaren tillhöriga hus. Nu ifrågavarande lägenheter,
hvilka torde till större delen mera ega karakteren af byggnadstomter
än af jordbrukstorp, bereda visserligen arrendatorn af den kronoegen-
dom, hvarifrån upplåtelsen skett, inkomst genom den afgäld, som till
honom utgöres för lägenheten, men kunna för öfrigt icke anses erfor¬
derliga för skötseln af stamhemmanet. Snarare kan man antaga, att
vid försäljning af ett hemman, derifrån sådana upplåtelser egt rum, en
köpare, framför att för hemmanet med ^beräkning af de upplåtna
lägenheterna erlägga en större köpeskilling, skulle föredraga att för
en mindre summa förvärfva hemmanet utan dessa lägenheter. Å andra
sidan är särskildt i dessa fall lägenhetsinnehafvaren vid egendomens
försäljning i behof af skydd mot en hos köparen tilläfventyrs förefintlig
benägenhet att afpressa honom en oskäligt hög afgäld. Då lägenhetens
förnämsta värde i regeln ligger i värdet af de å lägenheten uppförda,
innehafvaren tillhöriga hus, men detta värde genom husens bortflytt¬
ning skulle väsentligt reduceras och i många fall nedbringas till en
obetydlighet, varder lägenhetsinnehafvaren för att icke gå i mistning
af det, som kanske utgör det hufvudsakliga af hans egendom, ofta
nödgad att underkasta sig en godtycklig behandling från dennyejord-
egarens sida.
Äfven i andra delar af riket än de nyss antydda torde flerestä¬
des å kronoegendomar finnas lägenheter, såväl jordbrukstorp som an¬
dra boningsplatser, hvilka till följd af sin belägenhet i förhållande till
hemmanets öfriga eg or eller eljest på grund af sin beskaffenhet skulle
kunna från stamhemmanet skiljas, utan att dettas brukning derigenom
i någon mån försvårades, och såsom jag redan i förut omförmälda skrifvelse
till Domänstyrelsen antydt, vill det synas mig, att staten, då den säl¬
jer kronoegendom, å hvilken finnas lägenheter af nu antydda slag, bör
bereda lägenhetsinnehafvarne tillfälle att under eganderätt förvärfva
sina lägenheter.
De af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen faststälda bestämmelser
i fråga om försäljning af smärre kronoegendomar bereda visserligen
möjlighet att, der så pröfvas lämpligt, stycka en till försäljning afsedd
egendom i flera lotter och derefter försälja hvarje lott för sig. Vid
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
33
flera tillfällen har ock ett sådant förfaringssätt iakttagits. Som emel¬
lertid enligt nyssnämnda bestämmelser försäljningen ovilkorligen måste
förrättas genom offentlig auktion, är det gifvet, att, derest man på denna
väg ville söka förhjelpa lägenhetsinnehafvarne till vinnande afegande-
rätt, man skulle äfventyra att bringa dem i eu sämre ställning än den,
hvari de kunna antagas komma efter kronoegendomens försäljning.
Medan nemligen den nye egaren antagligen i de flesta fall läte lägen-
hetsinnehafvaren, om ock tilläfventyrs mot förhöjd afgäld, qvarsitta,
skulle lägenhetens utbjudande å auktion säkerligen ofta leda dertill,
att innehafvaren, som antagligen icke vore i stånd att höja sitt anbud
till det värde lägenheten, med rätt att derå bibehålla honom tillhöriga
byggnader, för honom måste ega, blefve öfverbjuden och måste lemna
lägenheten. Skall det med afyttringen afsedda ändamål att bevara
lägenheten åt innehafvaren vinnas, måste derföre denne berättigas att,
sedan värdet å lägenheten blifvit i vederbörlig ordning utrönt, mot
det faststälda värdet lösa till sig lägenheten. Hörd öfver ett af mig
i sådant syfte framstäldt förslag, har visserligen Domänstyrelsen, på
sätt jag redan meddelat, afstyrkt detsamma af skäl hufvudsakligen,
att de för ändamålet från statens sida erforderliga anordningar blefve
allt för vidlyftiga och kostsamma samt att det vore tvifvelaktigt, huru¬
vida lägenhetsinnehafvarens fördel verkligen tillgodosåges derigenom,
att han gjordes till egare af sin lägenhet.
I sistnämnda afseende har Domänstyrelsen uttalat farhåga, att
mången lägenhetsinnehafvare af önskan att förvärfva eganderätt till
sin lägenhet skulle ikläda sig förpligtelser, hvilka han icke mäktade
fullgöra, äfvensom att han såsom egare till lägenheten skulle råka i
en bekymmersammare ställning, än han haft såsom endast brukare
af densamma. Med erinran att, då mantal icke borde åsättas det
försålda jordområdet, köparen icke heller komme att, såsom Domän¬
styrelsen förutsatt, utgöra de onera och utskylder, som särskildt utgöras
af i mantal satt jord, har jag härtill vidare endast att anföra, att, om
det än naturligtvis icke kan förnekas, att nyssnämnda farhåga i ett eller
annat fall kan varda besannad, min öfvertygelse likväl är, att dessa fall
komme att motvägas af ett vida öfvervägande flertal, i hvilka genom
de föreslagna bestämmelserna en tryggad framtid komme att beredas
lägenhetsinnehafvare, som eljest måhända skulle fallit fattigvården till last.
Hvad åter det förstnämnda af Domänstyrelsen anförda skälet be¬
träffar, föreställer jag mig, att saken icke är af den invecklade beskaffenhet,
att den icke bör kunna ordnas utan alltför mycken omgång och kostnad.
Bih. till Rutsch Prof.. 1891. 1 Sami, 1 Afd. 37 Höft.
34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
Att domänintendenten eller, der sådan icke finnes anstäld, vederbörande
kronobetjent besigtigar domänen, innan förslag i fråga om dess disposition
afgifves, är i hvarje händelse i sin ordning, och med den i allmänhet
ringa arealen af de domäner, som skola försäljas, bör det icke möta
afsevärd svårighet för besigtningsförrättaren att bilda sig en öfverty¬
gelse, huruvida bland de lägenheter, som tilläfventyrs finnas å domänen,
en eller annan är af beskaffenhet att kunna från egendomen afsöndras,
utan att hufvudgårdens försäljning till skäligt pris derigenom försvåras.
Finnes detta vara fallet och besigtningsförrättaren tillika efter verk-
stäld förfrågan inhemtar, att lägenhetsinnehafvaren är benägen att
med eganderätt förvärfva lägenheten, bör, der karta öfver domänen
finnes eller anses böra anskaffas, lägenheten utmärkas å denna eller
i annat fall utstakas å marken. Härefter bör lägenhetens värde utrönas
genom uppskattning i sammanhang med den arrende- och saluvärdering,
som författningsenligt bör ega ruin å domänen. Deremot anser jag,
såsom redan blifvit närnndt, icke nödigt, att, på sätt Domänstyrelsen
förutsatt, mantal åsättes lägenheten, utan torde dess skiljande från
stamhemmanet böra ega rum genom afsöndring för alltid i den i
nådiga förordningen den 6 Augusti 1881 stadgade ordning, hvarigenom
större delen af de utaf Domänstyrelsen befarade kostnaderna lära
kunna undvikas. Sedan värdering af lägenheten egt rum, bör den¬
samma mot värderingssumman liembjudas innehafvaren med före¬
läggande för honom att, derest han önskar med eganderätt förvärfva
lägenheten, inom viss tid till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ingifva bindande förklaring i detta hänseende äfvensom säkerhet,
som kan godkännas, för köpeskillingens erläggande å utsatta tider.
Fullgöres detta af lägenhetsinnehafvaren, skall frågan om afsöndringen
af Domänstyrelsen underställas Eders Kongl. Majits pröfning och
godkännande, samtidigt dermed att Domänstyrelsen till Eders Kong!.
Majits godkännande öfverlemnar det högsta vid auktion å stamhemmanet
afgifna anbud. Dervid kan inträffa, att detta anbud icke af Eders Kongl.
Maj:t antages och att Eders Kongl. Majit i brist af antagliga anbud
förordnar, att hemmanets försäljning tills vidare skall inställas, i hvilket
fall äfven frågan om afsöndringen tills vidare förfaller. Antages åter
anbudet å stamhemmanet, lärer Eders Kongl. Maj:t i sammanhang der¬
med pröfva antagligheten af det utaf Domänstyrelsen å till afsöndring
från hemmanet föreslagen lägenhet satta värde. Om detta värde vinner
Eders Kongl. Majits godkännande, har Domänstyrelsen att upprätta
vederbörlig afhandling rörande den skedda jordafsöndringen, hvarjemte
OO
Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 57.
Styrelsen bör ålägga vederbörande att i stadgad ordning och på sin
bekostnad föranstalta derom, att enligt föreskrifterna i § 4 af nådiga
förordningen den 6 Augusti 1881 afgäld varder lagd å den afsöndrade
lägenheten.
Gifvet är, att de områden, som föreslås till afsöndring, måste be¬
gränsas inom det enligt § 2 i nyssnämnda förordning medgifna maximum,
eller en femtedel af stamhemmanets hela egovidd.
För att i möjligaste män underlätta de ifrågavarande jordafsöndrin-
garne torde betalningsvilkoren böra ställas så fördelaktiga för köparen,
som med bevarande af statens fördel låter sig göra. Af detta skäl torde
sålunda köparen böra tillerkännas rätt att, derest han sådant, åstundan,
inbetala köpeskillingen under loppet af tio år med en tiondedel årli¬
gen, hvaremot köparen skall hafva att aflemna skuldförbindelse å köpe-
skillingsbeloppet, åtföljd af till vederhäftigheten styrkt, af minst två
personer ingången borgen för köpeskillingens behöriga erläggande.
Med afseende å den längre tid, hvarunder inbetalningarna på köpe¬
skillingen skulle fortgå, varder ock nödigt, att omförmälda skuldför¬
bindelse i lägenheten intecknas, hvilket bör ega rum på köparens be¬
kostnad.
Med stöd af det anförda hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att med¬
gifva, att, der å kronoegendom, som med tillämpning af gällande be¬
stämmelser försäljes, finnes lägenhet, hvilken anses kunna, utan att
hufvudgårdens försäljning till skäligt pris derigenom försvåras, från
egendomen afsöndras och särskildt för sig afyttras, på Eders Kongl.
Maj:t må ankomma att utan auktion med full eganderätt upplåta sådan
lägenhet åt innehafvare^ under vilkor,
att, sedan värdet å lägenheten blifvit i den för arrendeuppskatt¬
ningar stadgade ordning utrönt, för lägenheten erlägges en köpeskilling,
motsvarande detta värde;
att köparen skall, derest han sådant åstundan ega inbetala köpe¬
skillingen under loppet af tio år med en tiondedel årligen, såvida han
för fullgörandet häraf ställer godkänd säkerhet; samt
att upplåtelsen skall ega rum med iakttagande af de rörande jord-
afsöndring i nådiga förordningen den 6 Augusti 1881 meddelade före¬
skrifter; _ _
lärande .Eders Kongl. Maj:t härjemte vilja af Riksdagen äska
bemyndigande för Eders Kongl. Maj:t att beträffande de sålunda före¬
slagna upplåtelserna meddela de närmare bestämmelser, som kunna
finnas erforderliga.»
36
Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 57.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
yttrat och hemstält, deruti Statsrådets öfriga leda¬
möter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla
och bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta pro¬
tokoll utvisar.
Ex protocollo:
Adolf von Hofsten.
\
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1891.