12
Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 55.
N:o 55.
Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, i fråga om än¬
dringar i nådiga kungörelsen den 11 maj 1883 angående
vilkor en för tidningars och tidskrifters postbefordran;
gifven Stockholms slott den 13 mars 1891-
Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för
denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att för sin del
besluta,
dels att till § 1 mom. 1 af nådiga kungörelsen den 11 maj 1883
angående vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran må fogas
följande tillägg:
Å tidning, som utkommer mindre ofta än en gång i veckan, må
prenumeration ske å enahanda vilkor jemväl vid postanstalt å den ort,
der tidningen utgifves;
dels ock att § 3 af samma nådiga kungörelse må erhålla följande
förändrade lydelse:
Varder, för att såsom försändelse under band med post befordras,
till postanstalt aflemnadt. exemplar af tidning, tidskrift, författningssam¬
ling, handlingar utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v., hvarå ej
prenumeration vid postanstalt egt rum, skall för hvar särskild försän¬
delse, ehvad denna utgöres af ett eller flera exemplar af samma eller
olika tidningar eller tidskrifter m. m., befordringsafgiften utgöra 1 öre
för hvar vigt af 50 gram eller Överskjutande del deraf, dock så, att icke
i något fall afgiften för en särskild försändelse understiger 4 öre, om
den med post eller af landtbrefbärare fortskaffas, samt 2 öre, om den¬
samma å postanstalt behandlas utan att med post eller af landtbref¬
bärare fortskaffas.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
13
I öfrig! varda å tidningar och tidskrifter in. ui., som på före-
nämnda sätt med post fortskaffa, tillämpade de bestämmelser, som i
allmänhet gälla för befordran af korsbandsförsändelser med undantag
likväl för hvad rörande högsta vigten för hvar särskild försändelse fin¬
nes föreskrifvet.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med afl
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
F. v. Essen.
14
Kong! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 13 mars 1891.
Närvarande:
o
Hans excellens herr statsministern friherre Äkerhiclm,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenliaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Akerhielrn,
Östergren,
Groll,
Wikblad.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen
anförde härefter:
Enligt bestämmelserna i § 1 mom. 1 af nådiga kungörelsen den
11 maj 1883 angående vilkoren för tidningars och tidskrifters post¬
befordran får å postanstalt endast prenumereras å tidning eller tidskrift,
som utgifves å annan ort än der ‘prenumeranten bor eller vistas.
I underdånig skrifvelse den 23 november 1888 har generalpost¬
styrelsen anfört, hurusom publicistklubben i Stockholm några år derförut
hos styrelsen gjort framställning om utverkande af sådan ändring i be¬
rörda bestämmelser, att antingen omförmälda inskränkning i rättigheten
att genom postverkets försorg prenumerera å tidningar och tidskrifter
15
Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 55.
helt och hållet borttoges eller ock, om detta icke kunde medgifVas, att
prenumeration genom utgifningsortens postanstalt finge ske å tidning
eller tidskrift, som utkomme en gång i veckan eller mindre ofta.
Nyssberörda inskränkning i prenumerationsrätten hade af publi¬
cistklubben uppgifvits medföra många olägenheter för så väl tidnings-
utgifvarne som för den tidningsläsande allmänheten, framför allt i de
större städerna. Hvad Stockholm särskild! beträffade, hade till följd af
den omtalade inskränkningen den sed utvecklats, att, då prenumeration
å eu derstädes utkommande tidning verkstälts å tidningens egen expe¬
dition, prenumeranten finge sitt exemplar genom tidningsutgifvarens
försorg till sig hemburet, men för en tidning med ett fåtal prenumeran¬
ter på utgifningsorten uppginge kostnaden för denna hemsändning inom
en stad med så stor utsträckning som Stockholm i regeln till ett belopp,
som lemnade föga eller ingen behållning å den erlagda prenumerations-
afgiften. Till följd häraf nödgades tidningsutgifvaren vägra att emot¬
taga prenumeration å tidningens byrå, pell en aflägset boende prenume¬
rant, som icke vore i tillfälle att afhemta sitt exemplar, måste afstå
från att hålla eu dylik tidning. Detta hade uppgifvits vara fallet i
synnerhet med de tidningar, hvilka vore afsedda för de mindre bemed¬
lade klasserna, äfvensom med facktidningar och facktidskrifter.
Efter att hafva i ärendet hört postdirektören i Stockholm, hade
, emellertid generalpoststyrelsen funnit, att fullt skäl förefunvies för det
antagande, att de med ifrågavarande tidningsspridning förenade utgifter
för postverket skulle komma att öfverstiga derför inflytande utgifter,
och hade styrelsen, med afseende derå att en minskning i postuppbörden
troddes vara att emotse till följd af den vid 1884 års riksdag beslutade
nedsättning i flera bland de inländska portosatserna, ansett sig sakna
skäl att hos Eders Kongl. Maj:t göra någon sådan underdånig fram¬
ställning, som af publicistklubben ifrågaställa.
Minskning i postuppbörden hade visserligen, anför generalpost¬
styrelsen härefter, inträdt under år 1885, men långt ifrån i den grad
man befarat, och redan år 1886 voro postverkets trafikinkomster högre
än något föregående år. Denna stigning hade sedan oafbrutet fortgått,
och ur denna synpunkt funnes således icke längre något skäl för post¬
verket att icke åtaga sig en utvidgad verksamhet med prenumeration
å och postbefordran af tidningar och tidskrifter, äfven om denna verk¬
samhet skulle visa sig mindre vinstgifvande eller till och med medföra
någon förlust, det senare naturligtvis endast under förutsättning att en
dylik utvidgning påkallades af ett verkligt behof.
Hvad anginge behofvet för tidningsutgifvarne och allmänheten
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
af eu sådan anordning, att å postanstalt jemväl finge verkställas pre¬
numeration å tidning, utkommande å samma ort som den, der post¬
anstalten vore belägen, syntes den af publicistklubben gjorda fram¬
ställning i ämnet äfvensom åtskilliga på senare tiden framkomna ut¬
talanden utvisa, att detta behof förefunnes hos tidningsutgifvarne. Att
det jemväl för allmänheten, som redan nu kunde vid postanstalterna
prenumerera på utländska tidningar äfvensom å på andra orter utkom¬
mande inhemska tidningar, skulle vara en fördel att kunna få dersamma¬
städes prenumerera på vissa eljest mera svåråtkomliga periodiska publi¬
kationer, kunde nog ej heller förnekas. De dagligen eller flera gånger
i veckan utkommande tidningarna kunde väl i allmänhet sjelfva utan
svårighet ombesörja utdelningen till prenumeranter boende å utgifnings-
orten och torde till och med vara i tillfälle att utföra detta på ett för
allmänheten mera tillfredsställande sätt än postverket, för så vidt icke
postpersonalen skulle ökas i en mån, som medförde allt för stora ut¬
gifter för postverket. Utdelning genom vederbörande utgifvares försorg
kunne nemligen ske omedelbart efter det tidningen blifvit färdigtryckt
och kunde verkställas af en personal, som ej hade några andra försän¬
delser att kringbära, hvarigenom allmänheten således inom kortaste tid
finge tidningarna sig tillstälda. Annorlunda stälde sig förhållandena,
om dessa tidningar skulle utdelas genom postanstalten å utgifnings-
orten. Det läge nemligen i sakens natur, att postförsändelserna måste
utsändas från postanstalterna på bestämda tider, och att dessa tider i
främsta rummet måste blifva beroende på den tid, vid hvilken posterna
ankomme från andra orter, samt sålunda kunde komma att mycket litet
passa in med den ena eller andra tidningens utgifningstid. Dessa
dagligen eller flera gånger i veckan utkommande tidningar skulle så¬
ledes, derest icke för deras skull särskilda utdelningsturer anordnades,
hvilket naturligtvis skulle medföra mycket betydliga kostnader, kunna
komma att ligga obefordrade flera timmar å postanstalten, hvilket åter
icke utan skäl skulle framkalla missbelåtenhet hos så väl tidningsutgif¬
varne som prenumeranterna. Det hade väl ock varit med hänsyn bland
annat till dessa omständigheter som publicistklubben alternativt före¬
slagit sådan ändring i gällande bestämmelser, att prenumeration genom
utgifningsortens postanstalt endast blefve medgifven å tidningar och tid¬
skrifter, som utkomme en gång i veckan eller mindre ofta.
Generalpoststyrelsen hade dock icke funnit sig kunna göra under¬
dånig hemställan om förändrad lagstiftning ens i hela den utsträckning,
sistnämnda alternativ afsåge. Styrelsen hade nemligen trott, att de
svårigheter, som skulle möta för postverket att öfvertaga prenumeration
17
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
för lokalbefordran af dagligen eller flera gånger i veckan utkommande
tidningar, jemväl skulle komma att göra sig gällande i fråga om dylik
prenumeration å tidningar och tidskrifter, utkommande eu gång i veckan.
Dylika, till ett antal af icke mindre än 182 i den vid tiden för aflå-
tandet af styrelsens nu förevarande skrifvelse senast utfärdade taxa
å svenska tidningar och tidskrifter upptagna publikationer torde nem¬
ligen i allmänhet utkomma på bestämd veckodag och såväl utgifvarne
som allmänheten vara angelägna om deras ofördröjliga befordring.
1 flera afseenden olika stälde sig deremot förhållandena med de
mindre ofta än en gång i veckan utkommande periodiska publikatio¬
nerna. Dels syntes det vara just för dessa som behofvet af postverkets
medverkan vid deras spridning till prenumeranter inom utgifningsorten
gjort sig mest känbart, dels torde svårigheterna för postverket att
utan större kostnad åtaga sig deras distribution vara vida mindre. Vid
dessa i allmänhet en gång i månaden eller en gång i qvartalet utkom¬
mande publikationers ögonblickliga utdelning lades icke samma vigt
vare sig af utgifvarne eller af allmänheten som i fråga om de egent¬
liga nyhetstidningarne, hvadan, äfven om prenumeration å dessa publi¬
kationer vid utgifningsortens postanstalt för lokalbefordran komme att
anlitas i större utsträckning, det icke syntes möta några väsentliga
svårigheter för postanstalterna att utan anordnande af särskilda utdel-
ningsturer på ett tillfredsställande sätt verkställa utdelningen.
På grund af det anförda har generalpoststyrelsen hemstält, att
till § 1 mom. 1 af ifrågavarande nådiga kungörelse den 11 maj 1883
måtte fogas ett så lydande tillägg:
»Å tidning, som utkommer mindre ofta än en gång i veckan,
må prenumeration ske å enahanda vilkor jemväl vid postanstalt å den
ort, der tidningen utgifves.»
Sedan generalpoststyrelsens nu föredragna skrifvelse till Eders
Kongl. Maj:t inkom, har, enligt hvad jag inhemta!, hos styrelsen ytter¬
ligare gjorts eu framställning i detta ämne af tidningsmannaföreningens
komiterade, hvilka, i enlighet med nämnda förenings beslut vid möte
i Stockholm den 16 maj 1890, i en till styrelsen ingifven skrift anhållit,
att styrelsen måtte vidtaga åtgärder i det syfte, att prenumeration å
tidningar och tidskrifter, som af utgifvarne anmäldes till lokalprenu¬
meration, finge mot beräkning af vanlig postbefordringsafgift ega rum
äfven å postanstalt i den stad, der tidningen utgåfves, åtminstone hvad
anginge tidningar och tidskrifter, som utkomme en gång i veckan eller
mindre ofta.
Då det synes mig önskligt att i möjligaste mån tillmötesgå de
Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 35 Haft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 55.
under senare lider upprepade gånger framstälda krafvel! på en ut¬
vidgning af postverkets befattning med tidningars och tidskrifters be¬
fordran, men jag med hänsyn till hvad generalpoststyrelsen anfört icke
vågar tillstyrka eu större utsträckning af postverkets skyldigheter i
förevarande hänseende än styrelsen föreslagit, hemställer jag, att Eders
Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen att för sin del besluta, att till
§ 1 mom. 1 af nådiga kungörelsen den 11 maj 1883 angående vilkoren
för tidningars och tidskrifters postbefordran må fogas följande tillägg:
»Å tidning, som utkommer mindre ofta än en gång i veckan,
må prenumeration ske å enahanda vilkor jemväl vid postanstalt å den
ort, der tidningen utgifves.»
I sammanhang med utfärdandet af nådiga kungörelsen den 21
december 1888 beträffande postverkets rätt i fråga om befordran af
bref och brefkort in. in., hvarigenom bland annat statens postverk ut¬
tryckligen förklarades ega uteslutande rätt att mot afgift besörja regel¬
bunden befordran af förseglade eller eljest tillslutna bref äfvensom af
brefkort å de särskilda inrikes orter, der postverket anordnat lokalbref-
befordran, behagade Eders Kongl. Magt genom nådigt bref nyssnämnda
dag anbefalla generalpoststyrelsen att efter verkstäld utredning till
Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt yttrande, huru vida och
i hvilken mån lindring i afgiften för lokalbrefbefordran kunde, vare sig
genom nedsättning af portoafgiften, genom höjning af vigtsatsberäk-
ningen vid enkelt porto eller på annat sätt, utan afsevärd olägenhet
för postverket ega rum.
Till åtlydnad af denna nådiga befallning afgaf generalpoststy¬
relsen den 1 mars 1889 underdånigt utlåtande i ämnet, för hvars inne¬
håll jag nu anhåller att få redogöra.
Generalpoststyrelsen erinrar till en början, att, i öfverensstäm¬
melse med hvad Riksdagen år 1884 beslutat, genom nådiga kungörelsen
den 5 juli samma år angående förändring i portoafgifterna för inrikes
bref och brefkort in. in. förordnats, bland annat, att för lokalbref eller
sådant bref, som å postanstalt behandlas utan att med post eller landt-
brefbärare fortskaffas, afgiften skall utgöra: 5 öre, om brefvets vigt ej
öfverstiger 15 gram, 10 öre, om vigten öfverstiger 15 men ej 125 gram,
och 15 öre, om vigten uppgår till mer än 125 men icke öfver 250
gram. För enkelt brefkort bestämdes afgiften i samma nådiga kun¬
19
Kongl. Maj:t-s Nåd. Proposition N;o 5ö.
görelse till 5 öre och för brefkort, hvilket åtföljes af blankett till svar,
till 10 öre; utgående denna afgift med samma belopp vid lokalbefor¬
dran som vid befordran inrikes orter emellan. Afgifterna för korsbands-
försändelser utgå likaledes med enahanda belopp vid lokalbefordran
som vid annan befordran inom riket. Jemlikt § 3 i den af Eders Kongl.
Magt, efter inhemtande af Riksdagens beslut i ämnet, den 11 maj 1883
utfärdade nådiga kungörelse angående vilkoren för tidningars och tid¬
skrifters postbefordran utgör befordringsafgiften för korsbandsförsän-
delse innehållande exemplar af tidning, tidskrift, författningssamling,
handlingar utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v. 1 öre för hvar
vigt af 50 gram eller Överskjutande del deraf, dock så, att icke i något
fall afgiften för en särskild försändelse understiger 4 öre. Genom nå¬
digt bref den 2 maj 1879 angående förändring af vigtsatserna för post¬
försändelser i följd af metersystemets antagande har Eders Kongl. Maj:t,
med bifall till generalpoststyrelsens derom gjorda framställning, för¬
klarat, bland annat, att befordringsafgiften för affärshandlingar, för
varuprof och mönster samt för sådana trycksaker, som icke draga det
för tidningar och tidskrifter in. in. stadgade lägre porto, skall utgå med
4 öre för hvarje vigt af 50 gram eller del deraf äfvensom att minimi-
afgiften för försändelse innehållande varuprof och mönster skall utgöra
8 öre. Beträffande minimiportot för affärshandlingar har Eders Kongl.
'Magt i nådigt bref den 18 december 1885 angående förändrade be¬
stämmelser rörande postförhållandena mellan Sverige och Norge m. in.
förordnat, att detsamma skall utgöra 10 öre.
Då den vanliga poststatistiken icke lemnar någon upplysning
särskilt om antalet lokalförsändelser, har generalpoststyrelsen i och
för verkställande af en beräkning af postverkets årsinkomst af lokal¬
korrespondensen låtit, med användande af det för dylika ändamål an¬
tagna förfaringssätt, anställa en räkning af samtliga under en vecka i
februari månad år 1889 postbehandlade lokalförsändelser. Do tal, som
dervid erhållits, hafva sedermera multiplicerats med 52, hvarefter gene¬
ralpoststyrelsen med ledning af den sålunda gjorda aproximativa be¬
räkningen af hela antalet lokalförsändelser under ett år beräknat post¬
verkets årsinkomst af ifrågavarande försändelser till följande belopp:
för bref: ej öfver 15 gram . . . 116,922 kronor
öfver 15 till 125gram 12,755 » 60 öre.
öfver 125 till 250 gram 2,363 » 40 » 132,041 kronor.
Transport 132,041 kronor.
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
för brefkort: enkla . . . .
|
|
ir
|
ansport
|
8,099
|
kronor
|
|
|
med förut-
|
|
|
|
|
betaldt svar
|
119
|
11
|
60
|
öre
|
för korsbandsförsändelser:
|
|
|
|
tidningar och tidskrifter
|
3,084
|
kronor
|
64
|
öre
|
andra trycksaker ....
|
8,692
|
11
|
32
|
11
|
affärshandlingar.....
|
270
|
|
40
|
|
varuprof .........
|
212
|
11
|
16
|
11
|
132,041 kronor — öre
8,218 „ 60 „
12,259 „ 52 „
tillhopa 152,519 kronor 12 öre.
Med allseende å denna beräkning anmärker generalpoststyrelsen
att, i brist på uppgifter om antalet korsbandsförsändelser om olika porto-
satser, för samtliga dylika försändelser minimiafgiften beräknats.
Generalpoststyrelsen har vidare anfört, att en nedsättning i por¬
tot för lokalbref ej öfverstigande 15 gram samt för enkelt bref kort vid
lokalkorrespondens från 5 till 4 öre, för lokalbref om två portosatser
och för brefkort med förut betaldt svar från 10 till 8 öre samt för lokal¬
bref om tre portosatser från 15 till 12 öre skulle medföra en minskning
i årsinkomst för postverket af 28,051 kronor 92 öre. Nedsattes ifråga¬
varande afgifter med ytterligare 1 öre eller från 5 till 3 öre, från 10
till 6 öre och från 15 till 9 öre, blefve minskningen i årsinkomst 56,103
kronor 84 öre.
Derest nu gällande vigtsatsberäkning för lokalbref ändrades derhän,
att samtliga lokalbref intill en vigt af 250 gram finge befordras för 5 öre
stycket, skulle detta medföra en minskning i årsinkomst af 7,953 kronor
40 öre. Sammansloges endast de två första vigtsatserna till en, så att
bref intill en vigt af 125 gram befordrades för 5 öre stycket och bref
öfver 125 till 250 gram för 10 öre, skulle eu minskning i årsinkomst
uppstå af 7,165 kronor 60 öre.
Om, med bibehållande af befordringsafgiften för korsbandsförsän¬
delser innehållande tidningar, tidskrifter eller dylikt vid 1 öre för hvar
vigt af 50 gram eller Överskjutande del deraf, minimiafgiften för dylika
lokalförsändelser nedsattes från 4 öre till 2 öre, om vidare portoafgiften
för öfriga korsbandsförsändelser vid lokalbefordran nedsattes från 4 öre
till 2 öre för hvar vigt af 50 gram eller del deraf samt minimiafgiften
för affärshandlingar ändrades från 10 öre till 5 öre och för varuprof
från 8 öre till 4 öre, skulle eu minskning i årsinkomst af 6,129 kronor
76 öre uppkomma.
En minskning af portoafgiften för lokalbref och lokalbref kort från
21
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
5 till 4 öre, från 10 till 8 öre och från 15 till 12 öro skulle, såsom
förut omförrnälts, medföra en årlig minskning i inkomst för postverket
af öfver 28,000 kronor, och skulle ned sättningen ske från 5 till 3, från
10 till 6 och från 15 till 9 öre, blefve den årliga minskningen öfver
56,000 kronor. En minskning i postverkets årsinkomster af öfver 28,000
kronor kunde icke anses såsom oväsentlig och än mer gälde detta na¬
turligtvis om det högre beloppet. Väl hade postverkets trafikinkomster
efter den nedgång i desamma, som egde rum år 1885 i anledning af
den då vidtagna förändringen i det inrikes hrefportot, befunnit sig i
oafbrutet stigande, och visserligen hade postverkets trafikinkomster allt¬
sedan år 1879 hvarje år öfverstigit driftkostnaderna med icke obetyd¬
liga belopp, men någon visshet förefunnes ej att icke eu förändring i
detta gynsamma förhållande förr eller senare kunde komma att inträda.
Att det med år 1889 nedsatta telegramportot kunde medföra en minsk¬
ning i brefutvexlingen lede väl icke något tvifvel, liksom att den allt¬
jemt fortgående utvecklingen af telefonväsendet i än högre grad verkade
i samma rigtning. I allmänhet gälde nog, att en nedsättning i porto-
afgifter framkallade eu ökad korrespondens, men det syntes tvifvelaktigt
om denna regel kunde vara tillämplig äfven då fråga vore om en afgift,
som redan vore så låg som den nu för lokalbref utgående.
Hvad deremot anginge den andra utvägen att bereda lindring i
afgiften för lokalbrefbefordran, nemligen genom höjning af vigtsats-
beräkningen, kunde väl icke den till omkring 8,000 kronor beräknade
minskning i postuppbörd, som skulle blifva en följd af att denna beräk¬
ning ändrades derhän, att samtliga lokalbref intill en vigt af 250 gram
Unge befordras för 5 öre stycket, anses vara af någon synnerligen afse-
värd beskaffenhet, och än ringare skulle minskningen i postuppbörd
blifva, d erest man, i stället för att sammanslå de nuvarande tre vigt¬
satserna till eu, antingen sammansloge de båda första vigtsatserna och
för den nuvarande tredje vigtsatsen bestämde en portoafgift af 10 öre,
i hvilket fall minskningen ej skulle uppgå till mer än något öfver 7,000
kronor eller ock såsom gräns för den första vigtsatsen bestämde exem¬
pelvis 50 gram i stället för 15 gram samt i öfrig! bibehölle den nu¬
varande indelningen, i hvilket senare fall minskningen sannolikt skulle
blifva helt obetydlig, utan att dock generalpoststyrelsen för det dåvarande
vore i tillfälle att närmare angifva huru stor den skulle kunna antagas blifva.
Då generalpoststyrelsen likväl icke ansett sig böra föreslå någon för¬
ändring i nu ifrågavarande hänseende, hade detta bland annat berott
derpå, att nu gällande bestämmelser så nyligen som år 1884 vidtagits
och att, så vidt styrelsen inhemta!, icke några särskilda omständig¬
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
heter förekommit, som syntes påkalla en förändring, helst derigenom
skulle uppoffras den likformighet i vigtsatsberäkningen för lokalbref
och vanliga bref, som nyligen vunnits. Generalpoststyrelsen erinrade
härvid derom att Eders Kongl. Magt med anledning af en xitaf styrelsen
i underdånig skrifvelse den 29 november 1883 gjord framställning, uti
eu den 31 derpå följande december till Riksdagen aflåten nådig pro¬
position föreslog, bland annat, att portot för lokalbref skulle ändras
från dåvarande 6 öre till 5 öre, utan att i sammanhang dermed någon
förändring föreslogs i den för dylika bref då gällande vigtsatsen af 50
gram. I den underdåniga skrifvelse, Riksdagen med anledning af om-
förmälda nådiga proposition den 19 april 1884 afgaf, anmälde Riks¬
dagen, att den funnit propositionen icke kunna oförändrad bifallas, men
att Riksdagen, hvad nu ifrågavarande försändelser anginge, beslutat,
att för lokalbref eller sådant bref, som å portanstalt behandlades utan
att med post eller landtbrefbärare fortskaffas, afgiften för postbehand¬
lingen skulle utgå med hälften af det för så kalladt vanligt bref be¬
stämda belopp eller 5 öre, om brefvets vigt ej öfverstege 15 gram, 10
öre, om vigten öfverstege 15 men ej 125 gram och 15 öre, om vigten
uppginge till mer än 125 men icke öfver 250 gram. Såsom skäl för den
sålunda företagna förändringen anförde Riksdagen, att näppeligen något
skäl torde finnas för den skiljaktighet, som med afseende å vigtsatserna
förefunnes emellan lokalbref och vanliga bref, eller att en försändelse,
som skulle med post befordras, behandlades såsom bref, såvida dess
vigt ej öfverstege 250 gram, under det den högsta vigtsatsen för lokal¬
bref vore faststäld till endast 50 gram, samt att det å andra sidan
äfven syntes ligga en oegentlighet deruti, att, under det ett högre
porto tillämpades å vanliga bref, redan då brefvets vigt öfverstege 15
gram, portot för lokalbref utginge med samma belopp äfven för den
högsta medgifna vigtsatsen. På grund häraf och då någon betänklighet
mot en något högre taxering af de lokalbref, hvilkas vigt öfverstege
15 gram, icke syntes böra möta, enär öfvervägande flertalet dylika bref
icke efter Riksdagens antagande uppnådde denna vigt, ansåg Riksdagen
äfven för lokalbref böra tillämpas en graderad afgiftsskala, afpassad
efter samma vigtsatser som för vanliga bref, så att portot för ett lokal¬
bref städse komme att utgå med hälften af det för ett vanligt bref af
motsvarande vigt stadgade belopp. Såsom förut omförmälts, blef nådig
kungörelse den 5 juli 1884 utfärdad i öfverensstämmelse med hvad
Riksdagen sålunda beslutat.
Generalpoststyrelsen, som således icke funnit sig kunna föreslå
vare sig nedsättning af portoafgifterna för lokalbref och lokalbrefkort
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55. 23
eller höjning af vigtsatsberäkningen vid enkelt porto för lokalbref, hade
likväl trott någon lindring i afgifterna för lokalkorrespondensen kunna
vinnas genom nedsättning af portoafgifterna för korsbandsförsändelser,
som å postanstalt behandlas utan att med post eller landtbrefbärare fort-
skaffas. Bland dessa korsbandsförsändelser vore det egentligen endast
andra trycksaker än tidningar och tidskrifter, som förekomme i något
större antal. Dessa försändelser, bestående af annonskort, cirkulär
prospekt, kataloger, priskurant^' m. m. dylikt, droge för närvarande en
afgift af minst 4 öre samt i de säkerligen många fall, då vigten upp-
ginge till mer än 50 gram, 8 öre eller mera i förhållande till vigten.
Då nu, efter hvad kändt vore, ofta hände, att en och samma person
hade att på en gång afsända ett eller flera hundratal dylika försän¬
delser, vore postafgifteu, om ock liten för hvarje särskild försändelse,
icke utan betydelse i sin helhet. Det lede ej heller något tvifvel, att
för befordran af dylika trycksaker postverket icke på långt när anlitades
så mycket som skulle vara förhållandet, om afgiften vore lägre. General¬
poststyrelsen hölle ock före, att den i det föregående beräknade minsk¬
ning i årsinkomst, som skulle uppkomma genom en nedsättning i porto-
afgiften för lokala korsbandsförsändelser, skulle mer än motvägas
af det ökade antalet dylika försändelser, som eu sådan nedsättning
skulle tillföra postverket-
Hvad styrelsen sålunda anfört egde företrädesvis sin tillämplig¬
het i afseende å andra trycksaker än tidningar och tidskrifter men
med hänsyn till önskvärdheten af att taxebestämmelserna blefve upp¬
elda så systematiskt som möjligt, till lättnad så väl för allmänheten
som för posttjenstemänuen, ansåge styrelsen att, derest lokalportot för
andra trycksaker än tidningar och tidskrifter nedsätta till 2 öre för
hvar vigt af 50 gram eller del deraf, samma förändring jemväl
borde vidtagas i fråga om affärshandlingar och varuprof. Någon ned¬
sättning i den med 1 öre för hvar vigt af 50 gram eller del deraf för¬
tid ningar och tidskrifter utgående afgiften syntes styrelsen ej böra
ifrågasättas, men borde minimiafgiften för dylika försändelser vid lokal¬
befordran lämpligen kunna sättas till hälften af hvad som utgjordes
vid annan befordran och sålunda sänkas från 4 till 2 öre och i öfver¬
ensstämmelse dermed minimiafgiften för affärshandlingar vid lokal¬
befordran sänkas från 10 till 5 öre och för varuprof från 8 till 4 öre.
På grund af hvad generalpoststyrelsen sålunda anfört, hem¬
ställer styrelsen,
dels att Eders Kongl. Maj:t täcktes göra nådig framställning till
Riksdagen derom, att § 3 af nådiga kungörelsen den 11 maj 1883 an¬
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
gående vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran måtte er¬
hålla följande förändrade lydelse:
»Varder, för att såsom försändelse under band med post befor¬
dras, till postanstalt aflemnadt exemplar af tidning, tidskrift, författnings¬
samling, handlingar, utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v., hvarå
ej prenumeration vid postanstalt egt rum, skulle för hvar särskild för¬
sändelse, ehvad denna utgöres af ett eller flera exemplar af samma
eller olika tidningar eller tidskrifter m. m., befordringsafgiften utgöra
1 öre för hvar vigt af 50 gram eller Överskjutande del deraf, dock så,
att icke i något fall afgiften för eu särskild försändelse understiger 4
öre, om den med post eller af landtbrefbärare fortskaffas, samt 2 öre,
om densamma å postanstalt behandlas utan att med post eller landt¬
brefbärare fortskaffas.
I öfrig! varda å tidningar och tidskrifter m. in., som på före-
nämnda sätt med post fortskaffas, tillämpade de bestämmelser, som i
allmänhet gälla för befordran af korsbandsförändelser med undantag
likväl för hvad rörande högsta vigten för hvar särskild försändelse fin¬
nes föreskrifvet»;
dels ock att Eders Kongl. Maj:t, med ändring af bestämmelserna
i nådiga brefven den 2 maj 1879 och den 18. december 1885, i hvad
desamma röra korsbandsförsändelser innehållande affärshandlingar, varu-
prof eller andra trycksaker än tidningar och tidskrifter, täcktes för¬
klara, att befordringsafgiften skall utgöra för försändelse af nämnda
slag, som å postanstalt behandlas utan att med post eller af landt¬
brefbärare fortskaffas, 2 öre för hvar vigt af 50 gram eller del deraf,
dock att minimiafgiften skall utgöra för varuprof 4 öre, och för sådan
försändelse, som innehåller affärshandlingar, 5 öre.
Då efter företagandet af den räkning af postförsändelser, hvarå
generalpoststyrelsens förut omförmälda beräkningar äro grundade, nu
mera förflutit eu tid af omkring två år, har på min anmodan general¬
poststyrelsen, för att med största möjliga noggranhet kunna vid nu
innevarande tidpunkt angifva den sannolika minskning i årsinkomsten,
som skulle uppstå genom den af styrelsen föreslagna nedsättning i
portosatserna för korsbandsförsändelser, låtit under en vecka af näst-
lidne februari månad verkställa eu ny räkning af dylika försändelser,
och har, enligt hvad styrelsen meddelat, denna räkning visat, att post¬
verkets inkomst af korsbandsförsändelser vid lokalkorrespondens nu
mera kan antagas för år räknadt utgöra tillhopa 16,859 kronor 44 öre,
hvadan, under förutsättning, att den lokala utvexlingen af korsbands¬
försändelser icke komme att ökas till följd af den föreslagna nedsätt-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55. 25
ningen i afgiftsberäkningen, samma nedsättning kunde beräknas med¬
föra en minskning i årsinkomsten af 8,429 kronor 72 öre. På sätt
generalpoststyrelsen i den föredragna skrifvelsen anfört, torde emeller¬
tid med säkerhet kunna antagas, att den beräknade minskningen i in¬
komst komme att mer än motvägas af den ökning i antalet af dylika
försändelser, som genom nedsättningen i afgift komme att framkallas.
Då jag, som finner de af generalpoststyrelsen anförda skäl emot
vidtagande för det närvarande af någon förändring i fråga om vilkoren
för lokalbrefbefordringen ega giltighet, deremot i likhet med styrelsen
anser, att en nedsättning i afgifterna för korsbandsförsändelser vid
lokalkorrespondens skulle vara af afsevärdt gagn för den korresponde¬
rande allmänheten på samma gång som nedsättningen, om den hålles
inom de af generalpoststyrelsen föreslagna gränser, synes kunna åväga¬
bringas utan uppoffring från postverkets sida, får jag i underdånighet
tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition till Riks¬
dagen föreslå, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att § 3 af nå¬
diga kungörelsen den 11 maj 1883 angående vilkoren för tidningars
och tidskrifters postbefordran må erhålla den af generalpoststyrelsen
föreslagna förändrade lydelse.
Under förutsättning att hvad jag sålunda tillstyrkt, vinner nådigt
bifall, hemställer jag, att med pröfningen af hvad generalpoststyrelsen
föreslagit i fråga om postbehandlingen af andra korsbandsförsändelser
än de i nämnda författning omförmälda, må få anstå till dess Riks¬
dagen fattat beslut i den nyssberörda till Riksdagen hänskjutna frågan.
Hvad departementschefen sålunda hemstält, be¬
hagade Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af stats¬
rådets öfriga ledamöter bifalla; och skulle nådig pro¬
position till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilagan
— vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Hjalmar Repig.
Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Samt. 1 Afd. 35 Höft.
4