Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 44.
1
JT:o 44.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag
till lag, innefattande tillägg till 11 kap. 6 § handels-
halken; gifven Stockholms slott den 13 mars 1891.
Med. öfverlemnande af statsrådets och högsta domstolens i ärendet
förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härigenom, jemlikt 87 § regerings¬
formen, föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till
Lag, innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken.
Härigenom förordnas, att hvad i 17 kap. 6 § handelsbalken stadgas
angående förmånsrätt för afrad, tionde och annan afgäld af fast egendom
skall ega tillämpning jemväl i fråga om afgift, som på grund af löne¬
reglering bör till presterskapet utgå för fastighet å landet eller för sådan
stadsfastighet, hvaraf eljest skolat utgå tionde.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
Ang. Östergren.
/
Bih. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sarnl. 1 Afd. 26 Käft. (N:is 44 och 45.)
1
2
Kongl. Maj:is Nåd. Proposition No 44.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartements ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott onsdagen den li januari 1891,
i närvaro af:
c
Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden herr friherre von Otter,
herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Akerhielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD.
3 ro.
Departementschefen statsrådet Östergren anförde:
»När Eders Kongl. Maj:t den 31 sistlidne december, på sätt då förda
protokoll utvisar, förklarade sig icke vilja godkänna ett af Riksdagen för
dess del antaget förslag till förklaring af 17 kap. 6 § handelsbalken,
innefattande, att hvad i nämnda lagrum stadgas angående förmånsrätt för
afrad, tionde och annan afgäld af fast egendom skulle afse jemväl det
3
Kongl. Mag:ts Nåd. Proposition No 44.
fall, att tionde, vare sig tertial-, smör-, fisk- eller qvicktionde, blifvit ge¬
nom lönereglering utbytt mot bestämda afgifter; så täcktes Eders Kongl.
Maj:t tillika, enär en lagstiftningsåtgärd i det syfte, Riksdagen föreslagit,
vore lämplig och behöflig, lemna mig tillåtelse att vid annat tillfälle
framställa nytt förslag i ämnet. Ett sådant förslag anhåller jag nu få
underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning.
På sätt uti Riksdagens framställning i ämnet antydes, torde den lag¬
stiftningsåtgärd, som nu bör ifrågakomma, icke böra afse annat än att åt
presterskapet bevara den förmånsrätt, som enligt 17 kap. 6 § handels-
balken tillkommit detsamma för den del af dess aflöning, hvilken utgått
under form af tionde eller annan dylik afgäld af fastighet, men genom
de på grund af förordningen den 11 juli 1862 upprättade löneregleringar
blifvit på annat sätt bestämd. Då emellertid ifrågavarande löneregleringar,
på sätt högsta domstolen vid afgifvandet af utlåtande öfver Riksdagens
ofvannämnda förslag erinrat, i allmänhet icke äro så affattade, att de
lemna tillfälle att med säkerhet urskilja, hvilken del af de från fast
egendom utgående afgifter motsvarar före regleringen utgående tionde
och hvilken del utgör ersättning för afgifter af annan natur, måste, derest
det afsedda syftet skall uppnås, förmånsrätten utsträckas till alla de för
fastighet på grund af löneregleringar utgående afgifter till presterskapet,
hvilka kunna i sig innefatta äldre tionde eller annan dylik afgäld. Från
fastighet å landet hafva i allmänhet före regleringarne afgifter af sist¬
nämnda natur utgått till presterskapet, och förmånsrätten synes derföre
böra utan inskränkning omfatta de afgifter, som efter lönereglering skola
för sådan fastighet utgöras. Hvad åter angår afgifter för fast egendom
i stad, torde, då före regleringarne endast för viss sådan egendom tionde
till presterskapet utgått, den begränsning i fråga om förmånsrätten böra
fastställas, att sådan rätt eger rum endast för afgifter från fastighet, för
hvilken tillförene utgjorts tionde. Genom att utsträcka den i 17 kap. 6
§ stadgade förmånsrätt till de fall, nu angifvits, skulle det åsyftade ända¬
målet uppnås.
På nu anförda grunder har jag låtit inom justitiedepartementet upp¬
rätta följande
Förslag till lag, innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken.
Härigenom förordnas, att hvad i 17 kap. 6 § handelsbalken stadgas
angående förmånsrätt för afrad, tionde och annan afgäld af fast egendom
skall ega tillämpning jemväl i fråga om afgift, som på grund af löne¬
reglering bör till presterskapet utgå för fastighet å landet eller för stads¬
4
Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 44.
fastighet, hvaraf före regleringen utgått tionde, såvida den afgift icke
stått längre inne än ett år efter förfallodagen.
Och hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t i nåder förordna
att öfver ifrågavarande förslag högsta domstolens utlåtande må, för det
ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur detta proto¬
koll infordras.))
Till denna, af statsrådets öfrige ledamöter bi¬
trädda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lemna bifall.
Ex protocollo
C. P. Uagbergk.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 44.
5
Utdrag ur protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl.
Maj:ts högsta domstol onsdagen_ den 11 februari 1891.
Andra rummet.
Närvarande:
Justitieråden Wretman,
Hernmarck,
Weuberg,
ÅHLGREN,
Abergsson,
Herslow,
Norberg.
Sedan, enligt högsta domstolens beslut den 27 nästlidne januari, det
till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlemnade förslag
till lag, innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken, mellan
högsta domstolens ledamöter cirkulerat, så företogs nu detta ärende till
slutlig behandling; varande berörda förslag bilagdt detta protokoll.
Justitierådet Norberg, med hvilken justitierådet Herslow förenade
sig, erinrade att, så vidt anginge stadsfastighet, den omständigheten att,
innan lönereglering upprättats, af en dylik fastighet utgått tionde till
presterskapet, icke föranledde dertill att äfven under förändrade för¬
hållanden tiondeskyldighet borde anses allt fortfarande vara med fastig¬
heten förenad, samt hemstälde med anledning deraf, att förslagets be¬
6
Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 44.
stämmelser i denna del måtte så ändras, att förmånsrätt komme att ega
rum endast i det fall att, derest löneregleringen icke mellankommit,
tionde skolat af fastigheten utgå.
Beträffande stadgandet, att för ifrågavarande afgifter förmånsrätt
skulle ega rum endast såvida de icke stått inne längre tid än ett år
efter förfallodagen, hemstälde justitierådet att, enär syftet med förslaget
vore att åt presterskapet bevara den förmånsrätt, som enligt 17 kap. 6 §
handelsbalken före löneregleringarne tillkommit detsamma för viss del
af dess aflöning, men ifrågavarande bestämmelse innefattade en inskränk¬
ning i hvad eljest enligt nämnda lagrum gälde i fråga om tiden för
förmånsrättens fortvaro, samma bestämmelse måtte ur förslaget utgå, så
att föreskrifterna i 17 kap. 6 § handelsbalken jemväl i denna del komma
att lända till efterrättelse.
Justitierådet Abergsson, med hvilken justitierådet Wedberg instämde,
yttrade:
»Då förslaget afser, att afgift till presterskapet för fastighet å landet
skall utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken, vare sig
fastigheten före löneregleringen varit tiondeskyldig eller icke, men att
sådan förmånsrätt för afgift från stadsfastighet skall ega rum allenast
med hänsyn till sådan fastighet (stadsjord), hvaraf, derest löneregleringen
icke förefunnes, tionde fortfarande borde utgå, anser jag det föreslagna
stadgandet böra ändras så, att antydda meningen tydligare uttryckes.
Då syftet med det föreslagna stadgandet är att åt presterskapets
aflöning, i den form den nu utgår, bevara den rätt, som i 17 kap. 6 §
handelsbalken tillerkänts tionden, torde anledning nu saknas att från
tre till ett år inskränka den tid, för hvilken förmånsrätten beräknas. En
sådan förändring, om den eljest vore ändamålsenlig, hvarom jag icke är
fullt förvissad, borde afse icke allenast presttionden och i stället derför
satt afgift, utan äfven möjligen öfriga i samma lagrum omförmälda
fordringar.»
Justitierådet Ählgren, med hvilken justitierådet Hernmarck förenade
sig, instämde i justitierådet Norbergs yttrande rörande ändring i det före¬
slagna stadgandet om förmånsrätt för afgift från stadsfastighet, men lem-
nade förslaget i öfrigt utan anmärkning.
Justitierådet Wretman anförde: »Enär, enligt min åsigt, giltiga skäl
ej förefinnas att, på sätt förslagets ordalydelse medgifver, för afgift till
presterskapets aflönande från fastigheter å landet stadga förmånsrätt äfven
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 44. 7
i annan egendom än deraf tionde eller annan dylik afgäld tillförene
utgått,
samt anledning ej eller synes vara förhanden att inskränka den nu
i lag stadgade tid, hvarunder innestående tionde eger förmånsrätt,
får jag, som anser det böra i lagen tydligen utmärkas, att den deri
omförmäida förmånsrätt eger rum äfven om löneförmånerna icke direkt till
presterskapet utgöras, hemställa, att åt ifrågavarande lag måtte gifvas
ungefär följande lydelse:
Härigenom förordnas att hvad i 17 kap. 6 § handelsbalken stadgas
angående förmånsrätt för afrad, tionde och annan afgäld af fast egendom
skall ega tillämpning jemväl i fråga om afgift, som på grund af löne¬
reglering bör till presterskapets aflönande utgå för fastighet, hvaraf tionde
eller annan dylik afgäld eljest skolat utgöras.»
Ex protocollo
Carl Bohéman.
8
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 44.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 13 mars 1891,
i närvaro af:
o
Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Akerhielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD,
Justitieråden: Skarin,
Hammarskjöld.
2:o.
Departemementschefen statsrådet Östergren föredrog i underdånighet
högsta domstolens yttrande öfver det genom Kongl. Maj:ts beslut den 14
sistlidne januari till högsta domstolen remitterade förslag till lag, inne¬
fattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken.
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde departe¬
mentschefen :
»Ehuruväl 17 kap. 6 § handelsbalken medgifver förmånsrättens fort¬
vara under tre år endast under förutsättning, att fordringsegaren kan visa,
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 44.
att han icke kunnat tidigare utfå sin fordran, och vid sådant förhållande
nu föreslagna bestämmelse, enligt hvilken förmånsrätten skulle, utan dy¬
likt vilkor, fortvara ett år efter det fordringen förfallit till betalning, icke
synes innefatta någon verklig inskränkning i den rätt, som i förevarande
hänseende före löneregleringarne tillkommit presterskapet, anser jag mig
dock med afseende å hvad högsta domstolens fleste ledamöter härutinnan
yttrat och då en förändring af den allmänna regeln i 17 kap. 6 §, om
än, efter min uppfattning, lämplig, icke torde vara för detta fall af sär¬
skild! behof påkallad, böra tillstyrka att orden: »såvida den afgift icke
stått längre inne än ett år efter förfallodagen» uteslutas ur förslaget.
Hvad angår det föreslagna stadgandet om förmånsrätt för afgift från
stadsfastighet, torde, med afseende å hvad i högsta domstolen anförts,
orden: »hvaraf före regleringen utgått tionde» böra utbytas mot: »hvaraf
eljest skolat utgå tionde».
Jag hemställer alltså att förslaget, med nu af mig förordade ändrin¬
gar, måtte af Eders Kongl. Maj:t godkännas och jemlikt 87 § regerings¬
formen föreläggas Riksdagen till antagande.»
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter bi¬
trädda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lemna
bifall; och skulle proposition i ämnet till Riksdagen
aflåtas i enlighet med bilagan litt B vid detta pro¬
tokoll.
Ex protocollo
C. P. Hagbergh.
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 2G Höft.