Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 43.
1
N:o 4,3.
Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till lag
angående ändrad lydelse af 3, 14, 101, 105, 110, 129 och
136 §§ i Kongl. Muffs förnyade nådiga stadga om skiftes-
verket i riket den 9 november 1866; gifven Stockholms slott
den 13 mars 1891.
Med öfverlemnande af statsrådets och högsta domstolens i ärendet
förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härigenom, jemlikt 87 § regerings¬
formen, föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till
Lag,
angående ändrad lydelse af 3, 14, 101, 105, 110, 129 och 136 §§ i Kongl.
Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket
den 9 november 1866.
Härigenom förordnas, att 3, 14, 101, 105, 110, 129 och 13G §§ i
Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9
november 1806 skola erhålla följande ändrade lydelse:
3 §.
1 mom. Har jord, som hörer till by eller till hemman, deri två
eller flera ega del, genom teg- eller storskifte i flera skiften blifvit lagd;
vill den, som i sådant skifteslag eger ett eller flera hemman eller en
Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 25 Höft. (N:o 43.) 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.
eller flere hemmansdelai', laga skifte erhålla, hafve ock der vitsord till,
utan att å teg- eller storskifte meddelad fastställelse eller eljest ingån¬
gen och stadfästad förening må sådant hindra eller derför i vägen ligga.
2 mom. Ej må redan verkstäld enskiftesdelning, som vunnit laga
kraft, eller skifte, hvilket enligt Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den
20 februari 1821 blifvit såsom enskifte ansedt och faststäldt, eller laga
skifte, hvarå fastställelse meddelats, genom nytt skifte rubbas, utan så
är, att alla, hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas.
3 mom. Hafva genom verkstäld sjösänkning eller annat större
vattenafledningsföretag tillförene sänka egor undergått sådan förändring,
att de kunna häfdas såsom åker, och möter för deras ändamålsenliga
brukande hinder deraf, att vid förut verkstäldt så beskaffadt skifte, som
i 2 mom. omförmäles, egorna erhållit en för deras häfdande såsom åker
olämplig indelning eller delvis lemnats oskiftade, då må, der tjenlig
skiftesläggning ej kan genom egoutbyte beredas, nytt skifte, utan hinder
af bestämmelserna i nämnda mom., kunna verkställas å dessa eg or
jemte den mark, som med dem ligger i det sammanhang, att dess in¬
tagande i den nya delningen är för beredande af lämpligt och redigt
skifte oundgängligen nödigt. Bestrider någon delegare nytt skifte eller
uppstår tvist angående omfånget af den mark, som bör i det. nya skiftet
ingå, behandlas ärendet efter stadgandet i 89 §.
4 mom. Mark, som vid skifte blifvit undantagen för delegarnes
allmänna behof, må, utan hinder af bestämmelserna i 2 mom., skiftas,
der någon delegare det begär och det finnes kunna ske utan de öfriges
förfång.
5 mom, tiar i Gotlands län, före den i följd af Kongl. Maj:ts
nådiga beslut den 20 december 1850 derstädes verkstälda indelning i
skifteslag, laga skifte skett och omfattat allenast en del af egor, som
enligt indelningen utgöra ett skifteslag, ege det skifte ej annan verkan
än storskifte lagligen tillkommer.
14 §.
I det utfärdade förordnandet skall konungens befallningshafvande
förbjuda delegarne, vid påföljd, som lag stadgar för missbruk af rätt i
samfäld skog och mark, att, efter verkstäld gradering å de egor, som
skiftas skola, flåhacka eller skumplöja och derefter bränna jorden eller
bortföra matjord; äfvensom derest skog eller bränntorfmosse å egorna
finnes, hvilket i skiftesansökningen anmälas bör, förordnandet skall inne¬
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 43.
fatta enahanda förbud för delegarne att skog till afsalu eller svedjande
och torfmosse annorlunda än till husbehof nyttja, innan skiftet blifvit
afslutadt och tillträde af lotterne skett samt, derest ersättningen för
ståndskog, plantering eller bränntorfmosse varder, jemlikt 101 §, ge¬
nom förrättning efter skiftets afslutande bestämd, samma förrättning-
vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, ersättningen blifvit genom
laga kraft egande beslut faststäld; och bör detta förbud, på samma
gång som kungörelsen till förrättningens påbörjande, å predikstolen i
den socken, der skifteslaget är beläget, uppläsas. År skogen något
bruk eller annan inrättning till understöd med timmer, ved eller kol
anslagen, må under förbudstiden det vanliga skogsbeloppet af delegarne
gemensamt, efter hvars och ens egolott eller hemmantal i skifteslaget,
till det anslagna behofvet afverkas.
101 §.
Mister delegare jord, hvarå han skog fredat eller plantering gjort,
och får i stället annan jord, derå ingen eller sämre skog eller plantering
finnes; eller varder samfäld skog skiftad och finnes ej å alla lotterne
lika god ståndskog, gånge jemväl derför ersättning ut, efter ty som
skäligt pröfvas. Sådan ersättning bör, efter föregången besigtning af
skogens och markens beskaffenhet, företrädesvis bestämmas i penningar,
att på vissa terminer betalas. Anses denna ersättning åter icke kunna
utan olägenhet utgå i annat än skogsförnödenlieter, bör den utsättas i
visst antal såg- och byggnadstimmer, stafrum ved eller kolmilor, till
utverkning på viss tid, högst tio år, för den eller de delegare, som
lemnat sina sparda skogslotter och i stället fått afbrukad mark, eller
eljest i ståndskog blifvit lidande.
Hvad nu är sagdt om skog och plantering, gälle i tillämplige
delar jemväl om bränntorfmosse.
För ersättningens bestämmande skall landtmätaren enligt de grun¬
der, som i öfverensstämmelse med 54 § beslutas, verkställa värdering
och uppgöra liqvid mellan delegarne; dock må, der sådant i den ord¬
ning, nyss är sagdt, beslutes, med värderingen och liqvidens uppgörande
anstå till dess skiftet i öfrigt blifvit faststäldt; åliggande det i ty fall
landtmätaren att efter kungörelse och kallelser, som i 22 och 23 §§ sägs,
så snart ske kan efter nämnda tid verkställa den för ändamålet erfor¬
derliga förrättning.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.
105 §.
När skiftesmannen på marken utstakat och rörlagt skiftet, samt
anvisat delegarne deras egolotter, vare han skyldig att mot lösen, som,
i fall den ej genast erlägges, genom kronobetjeningen, på skiftesman¬
nens reqvisition, uttagas bör, meddela delegarne alla under förrättnin¬
gen förda protokoll och afskräde föreningar, jemte ego-, häfde- och
delningsbeskrifningarne; och skall i protokollet upptagas samt särskildt
delegarne härvid tillkännagifvas, att förrättningen är slutad, och att den
dermed missnöjde eger, på sätt 129 § innehåller, sine besvär hos ord¬
föranden i egodelningsrätten anmäla. Förenämnde handlingar skola,
mot bevis, som skiftesmannen koncepthandlingarne bifogar, lemnas till
förvar hos den delegare inom skifteslaget, som öfrige delegare dertill
utse, och hos hvilken enhvar, det åstundan har Öppet att handlingarne
granska och afskrifter deraf taga. Försummar skiftesmannen att lemna
protokoll och handlingar, efter hvad nu stadgadt är, ansvare såsom för
tjenstefel samt gifve handlingarne ut vid nytt, på hans bekostnad dertill
utsatt sammanträde; och hafve delegarne i ty fall att besvärstiden från
denna sammanträdesdag beräkna.
Hvad nu är sagdt om skifte, gälle i tillämplige delar äfven om
egoutbyte, så ock om förrättning, som för det ändamål, 101 § omför-
mäler, hållits efter skiftes afslutande.
no §.
Den kostnad, som till skifte fordras, så till landtmätares och
gode mäns aflöning, som till karte- och protokollslösen, äfvensom till
handtlangning, skola, der ej annorlunda är särskildt stadgadt, alla del¬
egare, hvilkas egor dervid ingått, gemensamt vidkännas, hvar och en
eftersom han vid skiftet egolott njutit. Lika med skifteskostnad skall
gäldas kostnaden för förrättning, som för det ändamål, 101 § omför-
mäler, hållits efter skiftets afslutande. I kostnad för annan landtmäteri-
förrättning, som flere rörer, tage en hvar, som deraf nytta häfver, del
efter ty, som skäligt pröfvas.
129 §.
År delegare missnöjd med skifte, vare sig i afseende på egogra-
deringen, bestämde ersättningar, skiftesläggning, eller i öfrigt i någon
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.
af de delar, som icke, enligt 125 §, före skiftets fortsättning och full¬
bordande böra vara slutligen afgjorde; ege då öppet att, inom sextio
dagar, räknade från den dag, skiftesmannen förklarat skiftet vara slu-
tadt, samt protokoll och handlingar, efter 105 §, delegarne lemnat, sine
besvär till ordföranden i egodelningsrätten ingifva.
Öfver verkstäldt egoutbyte, ehvad det skett i förening med laga
skifte eller utan sammanhang dermed, så ock öfver förrättning, som för
det ändamål, 101 § omförmäler, hållits efter skiftes afsilande, må, på
sätt nyss är sagdt, klagan föras i de delar, som ej äro genom delegares
förening eller godkännande af landtmätares och gode mäns beslut i
behörig ordning afgjorde.
136 §.
Klandras ej skifte inom den i 129 § föreskrift^ tid, bör skiftes¬
mannen till egodelningsrätten, vid rättens nästa sammanträde, eller sist
vid nästinfallande lagtima ting, karta och handlingar, för pröfning och
fastställelse, ingifva; och har rätten att, innan fastställelse å skiftet
meddelas, noga tillse och pröfva, att detsamma är lagligen beskaffad^
och bland annat äfven deruti, att egorna icke blifvit delade i flera
skiften, än denna stadga i 87 § högst tillåter, utan att sådan hemställan
hos egodelningsrätten skett, som i 88 § föreskrifven finnes. 1 annan
händelse må någon fastställelse å skiftet icke meddelas, utan antyde
domaren skiftesmannen, att i de olagliga delarne af skiftet nödige rät¬
telser verkställa. Åro felen af större betydenhet, insände domaren
kartan och handlingarne till konungens befallningshafvande, som för¬
anstaltar, att skiftesmannen i laga ordning varder under tilltal stäld.
Finnes skiftet lagligen beskaffad!, då bör rätten detsamma till framtida
efterrättelse fastställa, och bevis derom jemväl å kartan anteckna. I
enahanda ordning bör förrättadt egoutbyte till pröfning och fastställelse
befordras.
Har ersättning för ståndskog, plantering eller bränntorfmosse blif¬
vit bestämd vid förrättning, som jemlikt 101 § hållits efter skiftes af¬
silande, och klandras icke förrättningen inom den i 129 § bestämda
tid; åligge landtmätaren att ofördröjligen till egodelningsrättens ord¬
förande ingifva protokollet öfver förrättningen jemte alla förrättningen
rörande handlingar.
Har vid skifte blifvit bestämdt, att ersättning för ståndskog skall
af delegare i skiftet gäldas, skall egodelningsrättens ordförande oför-
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.
dröjligen, efter det fastställelse å skiftet meddelats, låta i allmänna tid-
ningarne tre gånger och genom konungens befallningshafvande i läns-
kungörelserna en gång införa kungörelse, innehållande uppgift å den
ersättning, som skall från hvarje egolott utgå, och de tider, på hvilka
den skall betalas; är ersättningen bestämd vid förrättning, som jemlikt
101 § hållits efter skiftets afsilande, skall kungörandet ske efter det
förrättningen vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, ersättningen
blifvit genom laga kraft egande beslut faststäld. Kostnaden för kun¬
görandet ersättes af skifteslaget och fördelas så, som angående skiftes¬
kostnader här ofvan sägs.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
Ant). Östergren.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.
7
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott lördagen den 31 januari 1891,
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad.
6:o.
Departementschefen statsrådet Östergren föredrog Riksdagens
skrifvelse den 2 maj 1888, deri Riksdagen, på anförda skäl, anhållit,
det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga för¬
slag till sådana ändringar i skiftesstadgan den 9 november 1866, att
dels de s. k. skiftesliqviderna skulle, der ej delegarne annorlunda öfver-
enskomme, upprättas efter det skiftesförrättningen i öfrigt vunnit laga
kraft, och talan i fråga om samma liqvider särskildt fullföljas, dels ock
mark, som vid skifte undantag^ för delegarnes gemensamma behof,
finge, på derom af delegare framstäf begäran, skiftas, så vida sådant
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.
utan öfrige delegares förfång kunde ske; i anledning af hvilken fram¬
ställning landtmäteristyrelsen afgifvit infordradt yttrande.
Efter att hafva redogjort för innehållet af berörda yttrande an¬
förde departementschefen vidare:
»Hvad först angår Riksdagens framställning så vidt den afser så¬
dan ändring i skiftesstadgan, att mark, som vid skifte undantagits för
delegarnes gemensamma behof, må kunna, under de af Riksdagen an-
gifna vilkor, utan samtlige delegares medgifvande skiftas, så synas de
af Riksdagen åberopade och af landtmäteristyrelsen vitsordade förhål¬
landen vara af beskaffenhet att böra föranleda bifall till framställningen
i denna del. Ett tillägg i sådant syfte torde derföre böra ske i 3 §
skiftes stadgan.
Beträffande åter förslaget att de s. k. skiftesliqviderna skulle, der
ej skiftesdelegarne annorlunda öfverenskomme, skiljas från skiftesför¬
rättningen och upprättas först efter det denna vunnit laga. kraft, så
torde en sådan anordning icke såsom allmän regel kunna tillstyrkas.
På sätt landtmäteristyrelsen erinrat, måste det anses föga lämpligt att
fastställa skiftesplanen utan att i sammanhang dermed bestämma ut-
flyttningskostnaden och dess fördelning, eller att verkställa egograde-
ringen utan att tillika bestämma ersättningen för odlingskostnad eller
för vanhäfd; och den tidsutdrägt och kostnad, som kan föranledas deraf
att, i händelse den vid skiftet bestämda skiftesplanen icke vinner fast¬
ställelse, ifrågavarande liqvider komma att tarfva jemkning, _äro i all¬
mänhet icke af någon afsevärd betydelse. Endast undantagsvis är detta
förhållandet, nemligen vid skifte af omfattande skogsområden eller bränn-
torfmossar, då ofta nog särdeles tidsödande och kostsamma värderingar
erfordras. I dylika fall kan,det vara af vigt att förekomma, att den å
värderingen och liqvidens upprättande använda tid och kostnad varder
i större eller mindre mån onyttig i följd af senare ändringar i sjelfva
skiftet; och för nämnda undantagsfall synes mig derför den af Riks¬
dagen föreslagna anordning böra förordas. I likhet med landtmäteri¬
styrelsen anser jag dock icke heller i dessa fall liqvidens skiljande från
sjelfva skiftet höra medgifvas utan att beslut derom fattas i den ord¬
ning, 54 § skiftesstadgan bestämmer.
Jag tillstyrker alltså, att i 101 § skiftesstadgan måtte göras ett
tillägg af det innehåll, jag nu angifvit. Införes en dylik bestämmelse,
torde jemväl i några andra delar skiftesstadgans föreskrifter böra der¬
efter jemkas. Den i 14 § omförmälda fridlysning bör afse också det
fall aitt, på sätt nu föreslagits, liqvid upprättas först efter det skiftet i
öfrig!, afslutats; bestämmelserna i 105 § böra göras tillämpliga äfven å
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.
ifrågavarande förrättning; i 110 § bör införas uttrycklig föreskrift, att
kostnaden för sådan förrättning skall gäldas så, som beträffande skiftes¬
kostnad är stadgadt, och i 129 § bör upptagas bestämmelse att öfver
förrättningen må klagas i samma ordning, som öfver skifte. Ehuru
liqvid, som upprättats i sammanhang med skifte, icke är undantagen
från den pröfning, 136 § skiftesstadgan föreskrifver, såsom vilkor för
fastställelse, torde dock, med afseende å beskaffenheten af de rätts¬
förhållanden, hvilka genom liqviden regleras, skäl saknas att, äfven när
liqviden upprättas utan sammanhang med sjelfva skiftet, fordra fast¬
ställelse å förrättningen. Kommer emellertid fastställelse icke att i
förevarande fall erfordras, torde det i nämnda lagrum föreskrifna kun¬
görande af liqviden böra ske efter det förrättningen vunnit laga kraft,
eller, i händelse af besvär, ersättningen blifvit bestämd genom, beslut,
som eger laga kraft, likasom ock torde böra meddelas föreskrift, som
bereder egodelningsrättens ordförande tillfälle att, när laga kraft åkom-
mit förrättningen, derom ofördröjligen erhålla kännedom.
På nu anförda grunder har jag låtit inom justitiedepartementet
upprätta följande
Förslag
till lag angående ändrad lydelse af 3, 14, 101, 105, 110, 129 och 136 §§
i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket
den 9 november 1866.
Härigenom förordnas, att 3, 14, 101, 105, 110, 129 och 136 §§ i
Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9
november i866 skola erhålla följande ändrade lydelse:
3 §•
1 mom. Har jord, som hörer till by eller till hemman, deri två
eller flere ega del, genom teg- eller storskifte i flera skiften blifvit lagd;
vill den, som i sådant skifteslag eger ett eller flera hemman eller en
eller flere hemmansdelar, laga skifte erhålla, hafve ock der vitsord till,
utan att å teg- eller storskifte meddelad fastställelse eller eljest ingån¬
gen och stadfästad förening må sådant hindra eller derför i vägen ligga.
2 mom. Ej må redan verkstäld enskiftesdelning, som vunnit laga
Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Samt. 1 Afd. 25 Häft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.
kraft, eller skifte, hvilket enligt Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den
20. februari 1821 blifvit såsom enskifte ansedt och faststäldt, eller laga
skifte, hvarå fastställelse meddelats, genom nytt skifte rubbas, utan så
är, att alla, hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas.
3 mom. Hafva genom verkstäld sjösänkning eller annat större
vattenafledningsföretag tillförene sänka egor undergått sådan förändring,
att de kunna häfdas såsom åker, och möter för deras ändamålsenliga
brukande hinder deraf, att vid förut verkstäldt så beskaffadt skifte, som
i 2 mom. omförmäles, egorna erhållit en för deras häfdande såsom åker
olämplig indelning eller delvis lemnats oskiftade, då må, der tjenlig
skiftesläggning ej kan genom egoutbyte beredas, nytt skifte, utan hin¬
der af bestämmelserna i nämnda mom., kunna verkställas å dessa egor
jemte den mark, som med dem ligger i det sammanhang, att dess in¬
tagande i den nya delningen är för beredande af lämpligt och redigt
skifte oundgängligen nödigt. Bestrider någon delegare nytt skifte eller
uppstår tvist angående omfånget af den mark, som bör i det nya skiftet
ingå, behandlas ärendet efter stadgandet i 89 §.
Mark, som vid skifte blifvit, jemlikt 10 kap. i denna stadga, un¬
dantagen för delegarnes allmänna behof, må ock, utan hinder af be¬
stämmelserna i 2 inom., skiftas, der någon delegare det begär och det
finnes kunna ske utan de öfriges förfång.
4 mom. Har i Gotlands län, före den i följd af Kongl. Maj:ts nå¬
diga beslut den 20 december 1850 derstädes verkstälda indelning i
skifteslag, laga skifte skett och omfattat allenast en del af egor, som
enligt indelningen utgöra ett skifteslag, ege det skifte ej annan verkan
än storskifte lagligen tillkommer.
14 §.
I det utfärdade förordnandet skall konungens befallningshafvande
förbjuda delegarne, vid påföljd, som lag stadgar för missbruk af rätt i
samfäld skog och mark, att efter verkstäld gradering å de egor, som
skiftas skola, flåhacka eller skumplöja och derefter bränna jorden eller
bortföra matjord; äfvensom derest skog eller bränntorfmosse å egorne
finnes, hvilket i skiftesansökningen anmälas bör, förordnandet skall inne¬
fatta enahanda förbud för delegarne att skog till afsalu eller svedjande
och torfmosse annorlunda än till husbehof nyttja, innan skiftet blifvit
afslutadt och tillträde af lotterne skett samt, derest ersättningen för
ståndskog, plantering eller bränntorfmosse, som vid skiftet någon del-
11
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 43.
egare frångått, varder, jemlikt 101 §, genom särskild förrättning efter
skiftets afsilande bestämd, samma förrättning vunnit laga kraft eller,
i händelse af besvär, ersättningen blifvit genom beslut, som egen laga
kraft, faststäld; och bör detta förbud, på samma gång som kungörelsen
till förrättningens påbörjande, å predikstolen i den socken, der skiftes¬
laget är beläget, uppläsas. År skogen något bruk eller annan inrätt¬
ning till understöd med timmer, ved eller kol anslagen, må under för-
budstiden det vanliga skogsbeloppet af delegarne gemensamt, efter hvars
och ens egolott eller hemmantal i skifteslaget, till det anslagna be-
hofvet afverkas.
101 §.
Mister delegare jord, hvarå han skog fredat eller plantering gjort,
och får i stället annan jord, derå ingen eller sämre skog eller plante¬
ring finnes; eller varder samfäld skog skiftad och finnes ej å alla lot-
terne lika god ståndskog, gånge jemväl derför ersättning ut, efter ty
som skäligt pröfvas. Sådan ersättning bör, efter föregången besigtning
af skogens och markens beskaffenhet, företrädesvis bestämmas i pen¬
ningar, att på vissa terminer betalas. Anses denna ersättning åter icke
kunna utan olägenhet utgå i annat än skogsförnödenheter, bör den ut¬
sättas i visst antal såg- och byggnadstimmer, stafrum ved eller kol-
milor, till utverkning på viss tid, högst tio år, för den eller de del¬
egare, som lemnat sina sparda skogslotter och i stället fått afbrukad
mark, eller eljest i ståndskog blifvit lidande.
Hvad nu är sagdt om skog och plantering, gälle i tillämplige de-
laj* jemväl om bränntorfmosse.
För ersättningens bestämmande skall landtmätaren enligt de grun¬
der, som i öfverensstämmelse med 54 § beslutas, verkställa värdering
och uppgöra liqvid mellan delegarne; dock må, der sådant pröfvas
lämpligt och i den ordning, nyss är sagdt, beslutes, med värderingen
och liqvidens uppgörande anstå till dess skiftet i öfrigt vunnit laga
kraft; åliggande det i ty fall landtmätaren att så snart ske kan efter
nämnda tid verkställa den för ändamålet erforderliga förrättning.
105 §.
När skiftesmannen på marken utstakat och rörlagt skiftet, samt
anvisat delegarne deras egolotter, vare han skyldig att mot lösen, som,
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.
i fall den ej genast erlägges, genom kronobetjeningen, på skiftesman¬
nens reqvisition, uttagas bör, meddela delegarne alla under förrättnin¬
gen förda protokoll och afslutade föreningar, jemte ego-, häfde- och
delningsbeskrifningarne; och skall i protokollet upptagas samt särskildt
delegarne härvid tillkännagifvas, att förrättningen är slutad, och att
den dermed missnöjde eger, på sätt 129 § innehåller, sine besvär hos
ordföranden i egodelningsrätten anmäla. Förenämnde handlingar skola,
mot bevis, som skiftesmannen koncepthandlingarne bifogar, lemnas till
förvar hos den delegare inom skifteslaget, som öfrige delegare dertill
utse, och hos hvilken en hvar, det åstundar, har öppet att handlingarne
granska och afskrifter deraf taga. Försummar skiftesmannen att lemna
protokoll och handlingar, efter hvad nu stadgadt är, ansvare såsom för
tjenstefel samt gifve handlingarne ut vid nytt, på hans bekostnad der¬
till utsatt sammanträde; och hafve delegarne i ty fall att besvärstiden
från denna sammanträdesdag beräkna.
Hvad nu är sagdt om skifte, gälle i tillämplige delar äfven om
egoutbyte, så ock om förrättning, som för det ändamål, 101 § omför-
mäler, hållits efter skiftes afslutande.
no §.
Den kostnad, som till skifte fordras, så till landtmätares och gode
mäns aflöning, som till karte- och protokollslösen, äfvensom till handt¬
langning, skola, der ej annorlunda är särskildt stadgadt, alla delegare,
hvilkas egor dervid ingått, gemensamt vidkännas, hvar och en efter¬
som han vid skiftet egolott njutit. Lika med skifteskostnad skall gäldas
kostnaden för förrättning, som för det ändamål, 101 § omförmäler,
hållits efter skiftes afslutande. I kostnad för annan landtmäteriförrätt-
ning, som flere rörer, tage en hvar, som deraf nytta häfver, del efter
ty, som skäligt pröfvas.
129 §.
År delegare missnöjd med skifte, vare sig i afseende på ego-
graderingen, bestämde ersättningar, skiftesläggning, eller i öfrigt i nå¬
gon af de delar, som icke, enligt 125 §, före skiftets fortsättning och
fullbordande böra vara slutligen afgjorde; ege då öppet att, inom sextio
dagar, räknade från den dag, skiftesmannen förklarat skiftet vara slutadt,
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 43. 13
samt protokoll och handlingar, efter 105 §, delegarne lenmat, sine be¬
svär till ordföranden i egodelningsrätten ingifva.
Öfver verkstäldt egoutbyte, ehvad det skett i förening med laga
skifte eller utan sammanhang dermed, så ock öfver förrättning, som
för det ändamål, 101 § omförmäler, hållits efter skiftes afslutande, må,
på sätt nyss är sagdt, klagan föras i de delar, som ej äro genom del-
egares förening eller godkännande af landtmätares och gode mäns be¬
slut i behörig ordning afgjorde.
136 §.
Klandras ej skifte inom den i 129 § föreskrifne tid, bör skiftes¬
mannen till egodelningsrätten, vid rättens nästa sammanträde, eller
sist vid nästinfallande lagtima ting, karta och handlingar, för pröfning
och fastställelse, ingifva; och har rätten att, innan fastställelse å skif¬
tet meddelas, noga tillse och pröfva, att detsamma är lagligen beskaf¬
fad!, och bland annat äfven deruti, att egorna icke blifvit delade i flera
skiften, än denna stadga i 87 § högst tillåter, utan att sådan hemstäl¬
lan hos egodelningsrätten skett, som i 88 § föreskrifven finnes. I an¬
nan händelse må någon fastställelse å skiftet icke meddelas, utan an-
tyde domaren skiftesmannen, att i de olagliga delarne af skiftet nödige
rättelser verkställa. Åro felen af större betydenhet, insände domaren
kartan och handlingarne till konungens befallningshafvande, som för¬
anstaltar, att skiftesmannen i laga ordning varder under tilltal stäld. Fin¬
nes skiftet lagligen beskaffad!, då bör rätten detsamma till framtida
efterrättelse fastställa, och bevis derom jemväl å kartan anteckna. I
enhanda ordning bör förrättadt egoutbyte till pröfning och fastställelse
befordras.
Har ersättning för mistad ståndskog, plantering eller bränntorf-
rnosse blifvit bestämd vid förrättning, som jemlikt 101 § hållits efter
skiftes afslutande, och klandras icke förrättningen inom den i 129 § be¬
stämda tid; åligge landtmätaren att ofördröjligen till egodelningsrättens
ordförande ingifva protokollet öfver förrättningen.
Har vid skifte blifvit bestämdt, att ersättning för ståndskog skall
af delegare i skiftet gäldas, skall egodelningsrättens ordförande oför¬
dröjligen, efter det fastställelse å skiftet meddelats, låta i allmänna tid-
ningarne tre gånger och genom konungens befallningshafvande i läns-
kungörelserna en gång införa kungörelse, innehållande uppgift å den
ersättning, som skall från hvarje egolott utgå, och de tider, på hvilka
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.
den skall betalas; är ersättningen bestämd vid särskild förrättning, som
jemlikt 101 § hållits efter skiftets afsilande, skall kungörandet ske efter
det förrättningen vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, ersätt¬
ningen blifvit genom beslut, som eger laga kraft, faststäld. Kostnaden
för kungörandet ersättes af skifteslaget och fördelas så, som angående
skifteskostnader här ofvan sägs.»
Departementschefen hemstälde att för det ändamål, 87 § rege¬
ringsformen omförmäler, öfver förslaget måtte inhemtas högsta domsto¬
lens utlåtande.
På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter be¬
hagade Hans Maj:t Konungen bifalla hvad departe¬
mentschefen sålunda hemstält.
Ex protocollo
C. P. Hagbergh.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 43.
15
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet inför Kongl.
Majt:s högsta domstol onsdagen den 18 februari 1891.
Andra rummet.
Närv arande:
Justitieråden: Wretman,
SvEDELIUS,
Skarin,
IjILIENBERG,
Hammarskjöld,
Westman,
Thomasson.
T. f. byråchefen, revisionssekreteraren Afzelius fortsatte och slu¬
tade under högsta domstolens sammanträde denna dag föredragningen
af det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlemnade,
i protokollet för nästlidne gårdag omförmälda förslag till lag, angående
ändrad lydelse af 3, 14, 101, 105, 110, 129 och 136 §§ i Kongl. Majt:s
förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 november 1866;
varande berörda förslag bilagdt detta protokoll.
Högsta domstolen ansåg förslaget föranleda följande anmärkingar:
3 § 3 mom.
Då föreskriften i andra stycket af 89 § skiftesstadgan hänförde
sig till 3 § 3 mom. och således, i händelse nu föreslagna tilläggs¬
16
Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition No 43.
bestämmelse upptoges i samma moment, skulle blifva tillämplig jemväl
vid sådan delning af mark, som här afsåges, men för ifrågavarande
fall en förberedande undersökning af den beskaffenhet, 89 § stadgade,
icke syntes vara af behof påkallad eller lämplig, hemstäldes, att den
föreslagna nya bestämmelsen måtte upptagas i ett särskildt moment.
Vidare hemstäldes, att, då orden »jemlikt 10 kap. i denna stadga»
skulle kunna föranleda den, säkerligen icke afsedda, tolkning, att nu
gifna bestämmelse icke skulle gälla om mark, som med tillämpning af
äldre lagstiftning blifvit vid skifte för delegarnes allmänna behof un¬
dantagen, samt i allt fall en dylik hänvisning vore öfverflödig, den¬
samma måtte ur förslaget utgå.
14 §.
Enär, enligt 101 §, ståndskpgsersättning borde utgå icke allenast
i det fall, att skiftesdelegare finge frånträda mark, derå ståndskog
funnes, utan jemväl när vid skifte af samfäld skog icke å alla lotterna
funnes lika god ståndskog, hemstäldes, att orden: »som vid skiftet nå¬
gon delegare frångått» måtte utgå.
Vidare erinrades att, äfven om, på sätt 101 §, enligt nu före¬
slagna lydelse, medgåfve, liqvid komme att upprättas först efter det
skiftet i öfrigt afslutats, liqvidsförrättningen dock icke vore att be¬
trakta såsom en i alla afseenden från skiftet fristående landtmäteri-
förrättning, i följd hvaraf ordet »särskild» framför »förrättning», såsom
möjligen föranledande eu annan uppfattning, borde utgå.
101 §•
Då för uppnående af det med liqvidens skiljande från skiftet af¬
sedda syfte eller att förekomma den tidsutdrägt och kostnad, som för¬
anleddes deraf att, vid förändring af den uppgjorda skiftesplanen, den
derå grundade liqviden måste omarbetas, det syntes nödvändigt att låta
med liqvidens upprättande anstå till dess möjligheten af ändring i
skiftesplanen vore utesluten, men detta icke vore förhållandet förr än
skiftet vunnit fastställelse, hemstäldes, att åt förslagets' bestämmelser i
denna del måtte gifvas det innehåll, att, i händelse beslut fattades om
liqvidens skiljande från skiftet, med liqvidsförrättningen skulle anstå till
dess skiftet i öfrigt blifvit faststäldt.
17
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.
Vidare anmärktes att, då, i händelse samtlige skiftesdelegarne
vore ense om att uppskjuta liqviden, någon pröfning icke kunde ifråga¬
komma, huruvida sådant vore lämpligt eller icke, samt, i händelse del-
egarne stannade i skilda meningar och frågan alltså skulle afgöras af
skiftesmannen och gode männen, desse äfven utan särskild föreskrift
borde bedöma frågan med hänsyn till hvad i hvarje särskilt fall vore
lämpligast, de i andra stycket förekommande orden: — —----
»pröfvas lämpligt och» —--syntes böra utgå.
105 §.
Justitierådet Lilienberg yttrade: Den i början af denna paragraf
meddelade tidsbestämmelse i fråga om skiftesförrättares skyldighet att
aflemna handlingarna kan icke lämpas till den förrättning, som stad-
gandena i paragrafen efter förslaget skulle i tillämpliga delar komma
att gälla; och då denna oegentlighet synes mig med en ringa redak-
tionsförändring kunna åtminstone i någon mån afhjelpas, vill jag för
min del hemställa, om ej det föreslagna tillägget till paragrafen kunde
affatta^ på detta sätt: »så ock då förrättning för det ändamål 101 §
omförmäler hållits efter skiftets afsilande».
no §.
Justitieråden Wretman, Svedelius, Lilienberg, Hammarskjöld, Westman
och Ihomasson ansågo, för att tydligare utmärka att kostnaden för den
särskilda förrättning, andra punkten omförmälde, borde fördelas å alla
delegare, hvilkas egor ingått i skiftet, ordet »skifteskostnad» böra än¬
dras till »skifteskostnaden».
136 §.
Af skäl, som anförts vid 14 §, hemstäldes, att i andra stycket or¬
det »mistad» framför »ståndskog» och i tredje stycket ordet »särskild»
framför »förrättning» måtte utgå.
Vidare anmärktes att, då protokollet öfver liqvidsförrättningen icke
kunde antagas innefatta alla de upplysningar, hvilka för utfärdande af
den i sista stycket omförmälda kungörelse erfordrades, utan för sådant
ändamål för egodelningsrättens ordförande vore nödigt att ega tillgång
Bill. Ull Riksd. Prof,. 1891. 1 Samt. 1 Afd. 25 Höft. 3
18
Kongl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 43.
till öfriga, förrättningen rörande handlingar, föreskriften i andra styc¬
ket borde afse jemväl nämnda handlingar.
I sammanhang härmed ansåg högsta domstolen sig böra fästa
uppmärksamhet derå, att gällande författningar icke innehölle någon
bestämmelse, hvarigenom, i händelse liqvidsfrågan droges under Kongl.
Majt:s pröfning, tillfälle bereddes egodelningsrättens ordförande att, för
utfärdande af nyss omförmälda kungörelse, erhålla del af Kongl. Majt:s
beslut och de i målet ingifna handlingar.
I öfrigt hemstälde högsta “domstolens fleste ledamöter, att enär,
derest beslut fattades om liqvidens skiljande från skiftet, liqvidsförrätt-
ningen i allmänhet komme att företagas först längre tid efter det skif¬
tet afslutats, och vid sådant förhållande tillämpning af de i 27 § skif¬
tesstadgan meddelade föreskrifter, hvilka i brist af särskild bestäm¬
melse syntes böra lända till efterrättelse i fråga om förrättningens kun¬
görande, icke vore för vederbörande rättsegare tillräckligt betryggande,
utan förr*sådant ändamål syntes nödigt att jemväl särskild kallelse, på
sätt 23 § bestämde, tillstäldes de i samma paragraf omförmälde del-
egare, bestämmelse i sådant syfte måtte på lämpligt ställe i försla¬
get införas.
Justitierådet Svedelius, med hvilken justitierådet Skärm instämde,
yttrade: Det torde utan tvifvel vara förslagets mening att innan sådan
förrättning, som i slutet af 101 § omförmäles, af landtmätaren före¬
tages, kungörelse derom bör ske, på sätt i 27 § skiftesstadgan sägs.
Uttrycklig bestämmelse härom synes dock böra i förslaget införas i
likhet med hvad i 106 § skiftesstadgan egt rum.
Justitierådet Westman, med hvilken justitierådet Lilienberg förenade
sig, tilläde:
I händelse tvist uppstår mellan skiftesdelegarne, huruvida sådan
värdering jemte liqvid, som omförmäles i 101 §, skall verkställas i
sammanhang med laga skiftet eller hänskjutas till särskild förrättning
efter skiftet, och delegarne ej enhälligt nöjas med det utlåtande landt¬
mätaren och gode männen derom meddela, synes mig sådan tvist böra
af domstol afgöras före skiftets afslutande och förty hänskjutas till pröf¬
ning af egodelningsrätt i den ordning 125 § föreskrifver. Ett motsatt
förfarande torde kunna i många fall medföra väsentliga olägenheter.
Om nemligen landtmätaren och gode männen ansett värderingen skola
handläggas vid särskild förrättning, och delegares klagomål häröfver
icke pröfvas förr än efter skiftets afslutande, så låter det ju tänka sig
att domstolen, hvilken finner värderingen hafva bort företagas i sam¬
manhang med skiftet, förklarar skiftesförrättningen vid sådant förhål¬
19
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.
lande vara i ofullbordadt skick och derför återförvisar densamma till
förnyad handläggning af förrättningsmännen. Om åter landtmätaren
och gode männen i meddeladt utlåtande funnit värderingen böra hand¬
läggas i sammanhang med skiftet och, vid det* förhållande att någon
pröfning vid domstol af berörda utlåtande ej ifrågakommit, värderingen
med deraf följande liqvid äfven blifvit verkstäld, så kan det ju seder¬
mera inträffa, att vid den af domstol företagna granskning af skiftes¬
förrättningen densamma till följd af origtig skiftesläggning eller andra
felaktigheter antingen undanrödjes eller så väsentligen ändras, att de
för värderingen och liqviden vidtagna åtgärder blifva i större eller min¬
dre mån onyttiga. Då uppkommer just den olägenhet, som man genom
nu föreliggande lagförslag velat förebygga, utan att skiftesdelegare
kommit i tillfälle att före skiftets afsittande vid domstol framlägga de
skäl och omständigheter, som han haft att åberopa till stöd för sitt
yrkande om värderingens hänskjutande till särskild förrättning.
Jag anser derför den föreslagna förändringen i 101 § påkalla ett
tillägg till 125 § i det syfte jag nu omförmält.
Ex protocollo
C. P. Hagbergh.
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.
*
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 13 mars 1891,
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad.
Justitieråden: Skarin,
Hammarskjöld.
1:o.
Departementschefen statsrådet Östergren föredrog i underdånig¬
het högsta domstolens yttrande öfver det genom Kongl. Maj:ts beslut
den 31 sistlidne januari till högsta domstolen remitterade förslag till lag
angående ändrad lydelse af 3, 14, 101, 105, 110, 129 och 136 §§ i
Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9
november 1866.
Efter att hafva redogjort för de i högsta domstolen afgifna ytt¬
randen anförde departementschefen vidare:
»Hvad högsta domstolen anmärkt beträffande 3 § 3 mom., 14,
101 och 136 §§ anser jag böra föranleda ändring i förslaget på sätt
21
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.
högsta domstolen hemstält. I 110 § synes mig det förtydligande,
högsta domstolens fleste dedamöter ansett behöfligt, lämpligen kunna
vinnas genom att i slutet af andra punkten ordet »skiftes» utbytes mot
»skiftets».
På de skäl, högsta domstolens fleste ledamöter anfört, anser jag
mig böra tillstyrka att när liqvidsförrättning f -hålles efter skiftes af¬
silande, utom kungörelse i vanlig ordning, kallelse på sätt 23 § skiftes¬
stadgan bestämmer skall tillställas de i samma § omförmälda skiftes-
delegare; och torde föreskrift i sådant syfte lämpligen kunna upp¬
tagas i 101 §. Deremot finner jag mig icke kunna biträda den af tvenne
ledamöter yttrade mening, yatt rätt till särskild klagan, på sätt 125 §
skiftesstadgan bestämmer, borde medgifvas i fråga om landtmätarens
och gode männens beslut, hvarigenom yrkande om liqvidens skiljande
från skiftet blifvit godkändt eller förkastadt; en sådan rätt synes mig
nemligen icke vara af verkligt behof påkallad och kan lätteligen miss¬
brukas till att obehörigt fördröja skiftesförrättningens fortgång.
Hvad slutligen angår det af högstaMomstolen anmärkta förhål¬
lande, att gällande författningar icke innehålla någon bestämmelse, som
bereder egodelningsrättens ordförande tillfälle att, i händelse liqvids-
frågan dragés under Kongl. Maj:ts pröfning, erhålla del af Kongl.
Maj:ts beslut och handlingarna i målet, så lärer detta förhållande icke
böra föranleda något tillägg till skiftesstadgan, utan torde de i sådant
hänseende erforderliga föreskrifter böra meddelas i den ordning, 89 §
regeringsformen bestämmer; och är jag beredd att, sedan nu ifråga¬
varande förslag undergått grundlagsenlig behandling, hos Eders Kongl.
Maj:t i förenämnda hänseende göra vidare framställning.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte godkänna förslaget med de ändringar, jag nu förordat,
och besluta att jemlikt 87 § regeringsformen framlägga det för Riks¬
dagen till antagande.»
På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter täck¬
tes Hans Maj:t Konungen bifalla hvad departements¬
chefen sålunda hemstält; och skulle proposition i
ämnet till Riksdagen aflåtas i enlighet med bilagan
litt. A. vid detta protokoll.
Ex protocollo
C. P. Ilagbergh.
Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 25 Höft.
4