Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 24.
1
N:o 24.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om sjukkassor; gifven Stockholms slott den 31 ja¬
nuari 1891.
Under åberopande af bifogade i Statsrådet och Högsta Domstolen
förda protokoll, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att antaga närlagda
förslag till lag om sjukkassor.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
0 S C A It.
V. L. Groll.
Bill,, till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 13 Käft.
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 24.
Förslag till Lag
om
sjukkassor.
1 §•
Förening för inbördes sjukhjelp, sjukkassa, hvilken består af minst
tjugufem medlemmar samt i enlighet med denna lag antagit stadgar
och utsett styrelse, må kunna, på sätt nedan sägs, varda registrerad.
2 §•
Ansökan om registrering göres hos riksförsäkringsanstalten af sjuk¬
kassans styrelse.
Ansökningen, hvilken må insändas till riksförsäkringsanstalten i
betaldt bref med allmänna posten, skall åtföljas af två till riktigheten
styrkta exemplar af kassans stadgar samt af protokoll vid sammanträde,
der stadgarne antagits och styrelsen blifvit utsedd.
3 §•
Finner riksförsäkringsanstalten sjukkassans stadgar icke stå i strid
med föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller författning, varde
kassan hos anstalten registrerad.
Kungörelse härom skall genom riksförsäkringsanstaltens försorg
införas i allmänna tidningarna samt tidning i orten; och skall det ena
exemplaret af stadgarne, försedt med bevis om registreringen, jemte
underrättelse om hvad enligt denna lag åligger registrerad kassa, oför¬
dröjligen med allmänna posten öfversändas till kassans styrelse.
Vägras registrering, skall underrättelse om detta beslut och om
skälen derför på enahanda sätt tillställas styrelsen.
Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition No 24.
3
4 §■
Styrelse för registrerad sjukkassa skall bestå af svenske undersåtar
och utgöras af minst tre personer.
5 §•
Registrerad sjukkassas stadgar skola angifva:
a) kassans benämning, så affattad att kassan derigenom skiljes
från andra dylika föreningar;
b) ändamålet med kassans verksamhet;
c) vilkoren för inträde i och afgifterna till kassan;
d) i hvilka fall medlem må uteslutas ur kassan och påföljden deraf;
e) understödens beskaffenhet och storlek samt huru länge och under
hvilka vilkor de skola utgå;
f) huru kassans angelägenheter skola handhafvas, styrelsens an¬
svarighet och hvarest styrelsen skall hafva sitt säte;
g) huru de medel, sqm icke äro erforderliga för löpande utgifter,
må göras fruktbärande, kamt huru säkerhetshandlingar skola förvaras
och inventering ske;
li) huru ändring i kassans stadgar må af medlemmarne beslutas; samt
i) huru och i hvilka fall kassan må upplösas, och huru de medel
skola användas, hvilka härvid kunna återstå, sedan samtliga förbindelser
såväl till tredje man som till kassans egna medlemmar blifvit fullgjorda.
6 §•
Ej må registrerad sjukkassas medel, så länge kassans verksamhet
fortfar, användas till andra ändamål än understöd vid sjukdomsfall samt,
der stadgarne sådant medgifva, äfven begrafningshjelp, så ock till be¬
stridande af förvaltningskostnader samt bildande af för dessa ändamål
nödiga fonder.
Begrafningshjelp från registrerad sjukkassa må icke öfverstiga två
hundra kronor.
7 §•
År sjukkassa upprättad i samband med förening, som afser andra
ändamål än sjuk- och begrafningshjelp, skola särskilda stadgar vara
uppgjorda för kassan samt dess medel särskild! förvaltas.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 24.
8 §.
Beslutad ändring i registrerad sjukkassas stadgar eger icke giltig¬
het med mindre den varder af riksförsäkringsanstalten godkänd.
Vägras godkännande, skola skälen derför af riksförsäkringsanstalten
i beslutet angifvas.
Riksförsäkringsanstaltens beslut i fråga, som i denna § afses, skall
tillställas sjukkassans styrelse i enahandra ordning, som i 3 § är stadgad.
9 §■
Registrerad sjukkassas räkenskaper och styrelsens förvaltning skola
årligen granskas af minst två, å allmän sammankomst med kassans
medlemmar utsedde revisorer.
10 §.
Det åligger styrelsen för registrerad sjukkassa att en gång årligen
inom tid, som riksförsäkringsanstalten bestämmer, till anstalten lemna
uppgifter efter faststäldt formulär angående kassans verksamhet före¬
gående kalenderår äfvensom att insända ett exemplar i tryck eller af¬
skrift af senaste revisionsberättelse för kassan samt uppgifva namn
och adress å styrelsens ledamöter.
Dessutom eger riksförsäkringsanstalten, om den så finner nödigt,
låta å stället undersöka registrerad sjukkassas förvaltning.
11 §•
Registrerad sjukkassa kan förvärfva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka, kära
och svara.
Kassan lyder under allmän underrätt i den ort, der styrelsen har
sitt säte; och eger styrelsen att å dess vägnar tala och svara.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2å.
5
För kassans förbindelser äro styrelsens ledamöter och kassans med¬
lemmar icke personligen ansvarige, der sådant ej i stadgarne bestäm¬
mes eller blifvit särskildt utfäst.
Upplöses kassan, må årsstämning å dess borgenärer sökas.
12 §.
Rätt till understöd från registrerad sjukkassa kan ej öfverlåtas
och må förty ej för gäld i mät tagas.
13 §.
Fullgöras icke, oaktadt derom erhållen påminnelse, de skyldigheter,
hvilka enligt denna lag åligga registrerad sjukkassa, ege riks för säkrings-
anstalten besluta, att kassans egenskap af registrerad skall upphöra.
Underrättelse om detta beslut och om skälen derför skall med
allmänna posten ofördröjligen öfversändas till kassans styrelse.
Sedan beslutet vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, blifvit
faststäldt, skall kungörelse om beslutet genom riksförsäkringsanstaltens
försorg införas i allmänna tidningarna och tidning i orten.
14 §.
Beslut om upplösning af registrerad sjukkassa skall anmälas hos
riksförsäkringsanstalten samt genom dess försorg kungöras i enahanda
ordning, som i 13 § sägs.
I förhållande till tredje man eger dylikt beslut ej giltighet, förr
än kungörelse egt rum.
15 §.
Den, som är missnöjd med riksförsäkringsanstaltens beslut i fråga,
som i 3, 8 eller 13 § omförmäles, eger att. deröfver anföra besvär hos
Konungen sist innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag.
Försummas det, hafve han förlorat rätt till talan mot beslutet.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
16 §.
Meddelande!! och beslut af riksförsäkringsanstalten, hvilka angå
sjukkassa, skola densamma afgiftsfritt tillhandahållas.
Kungörelse, hvarom i denna lag stadgas, skall ske på det allmän¬
nas bekostnad.
Denna lag träder i kraft den 1 Juli 1892.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott den 17 oktober 1890.
Närvarande:
Hans excellens lierr statsministern friherre Åkerhielm,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll och
WlKBLAD.
Statsrådet friherre von Otter anmäldes vara af sjukdom hindrad
att tillstädeskomma.
5:o.
Under erinran att kommerskollegium den 31 december 1889 er¬
hållit nådig befallning att, efter inhämtande af öfverståthållareembetets
8 Protokoll i Statsrådet den 17 Oktober 1890.
och Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i länen yttranden, inkomma
med underdånigt utlåtande öfver det af arbetareförsäkringskomitén af-
gifna förslag till lag om sjukkassor, anmälde departementschefen stats¬
rådet Groll, efter gemensam beredning med chefen för justitiedeparte¬
mentet, att kommerskollegium i underdånig skrifvelse den 13 sistlidne
juni, som den 18 nästlidne augusti till civildepartementet inkommit —
med förmälan att sjuk- och begrafningskassors styrelser eller förvalt¬
ningar jemväl lemnats tillfälle att sig yttra — öfverlemnat de till kol¬
legium inkomna yttrandena samt för egen del i ämnet sig utlåtit; och,
hemstälde föredraganden i underdånighet att Kongl. Maj:t behagade
för det ändamål, 87 § regeringsformen omförmäler, öfver nämnda för¬
slag inhemta högsta domstolens underdåniga utlåtande.
Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter bi¬
trädda hemställan täcktes Hans Maj: t Konungen lemna
bifall;
Ex protocollo:
Carl G. Edman.
Stockholm, K. L. Beckman, 1891.
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl.
Majds Högsta Domstol Torsdagen den 18 December
1890.
Andra rummet.
Närvarande:
Justitieråden: Wretman,
Glimstedt,
Herslow,
Skarin,
IjILIENBERO,
Westman,
Huss.
Sedan, jemlikt Högsta Domstolens beslut den 18 sistlidne November,
det till Högsta Domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlemnade fel¬
slag till lag om sjukkassor emellan Högsta Domstolens ledamöter cirku¬
lerat, så företogs ärendet nu till slutligt afgörande; varande berörda
förslag bilagdt detta protokoll.
Angående bufvudgrunderna för förslaget förenade sig Justitieråden
Wretman, Herslow, Skarin, Lilienberg, Westman och Huss om följande
yttrande:
»Enligt förslaget skall lagen allenast afse de sjukkassor, som frivilligt
ställa sig under densamma, och dessa skola härigenom beredas dels eu
Bill. till Biktd. Prat. 1891. 1 Sami. 1 Afä. 13 Haft.
2
Protokoll i Högsta Domstolen den 18 December 1890.
rättsligt ordnad ställning, dels ock vissa förmåner af ekonomisk natur.
I förra hänseendet är någon egentlig skilnad icke gjord mellan de tvenne
olika slag af sjukkassor, »inregistrerade» och »erkända», som förslaget
upptager, utan består skilnaden hufvudsakligen deri, att de erkända
sjukkassorna, vid hvilka afgifterna skola vara beräknade efter försäk-
ringstSkniska grunder, erhålla ett större förvaltningsbidrag än de in¬
registrerade äfvensom i vissa fall årliga understöd derutöfver.
Då emellertid dylika större ekonomiska förmåner böra kunna in¬
rymmas åt de sjukkassor, hvilka ordnat sin verksamhet på försäkrings-
teknisk grund, utan att dessa i öfrigt göras till föremål för särskilda
lagbestämmelser, och sådana lagstadganden icke i och för sig synas
vara af nöden för ifrågavarande sjukkassor, likasom de icke heller lära
förekomma i den hithörande lagstiftningen i utlandet, torde giltigt skäl
saknas att, på sätt förslaget innehåller, i lagen upptaga tvenne olika
slag af sjukkassor.
Hvad beträffar lagförslagets särskilda föreskrifter angående erkända
sjukkassor eller sådana, der afgifterna äro beräknade efter försäkrings-
tekniska grunder, må erinras att, om kassorna, på sätt förslaget med-
gifver, bestämma afgifterna så, att de höjas med medlems stigande
ålder, detta icke torde innebära någon så tjenlig och ändamålsenlig
anordning, att densamma bör af lagstiftningen särskildt framhållas och
uppmuntras; att det för öfrigt icke finnes angifvet huru afgifterna eljest
skola vara bestämda för att anses beräknade efter försäkringstekniska
grunder; samt att det väl i allmänhet torde möta stora svårigheter att upp¬
göra dylika grunder för lokala föreningar af den ringa omfattning sjuk¬
kassor vanligen ega, helst medlemmarna ofta tillhöra olika yrken, hvar¬
jemte, äfven om detta vore möjligt, kassornas inrättande efter sådana
grunder måste göra förvaltningen mera invecklad, än att den väl egnar
sig för personer tillhörande kroppsarbetarnes klass, för hvilka sjuk¬
kassorna egentligen äro afsedda, och hvilka hufvudsakligen i dem
taga de!.
De stadganden, lagförslaget vidare i §§ 26 och 27 innehåller om
skyldighet för en erkänd sjukkassa att i vissa fall mottaga medlemmar
från en annan dylik kassa äfvensom om rätt för medlem, som utgår
ur erkänd sjukkassa utan att inträda i annan sådan, att uppbära större
delen af sin andel i befintlig försäkringsfond, synas, äfven om de stå
i samband med de försäkringstekniska grunderna för ifrågavarande
sjukkassor, likväl kunna medföra ett alltför stort intrång i kassornas
ställning och verksamhet samt äfven innebära fara för deras bestånd.
3
Protokoll i Högsta Domstolen den 18 December 1890.
Ofriga bestämmelser, som lagförslaget innehåller angående sjuk¬
kassor, der afgifterna äro beräknade efter försäkringstekniska grunder,
torde vara af beskaffenhet att, der de böra i lagen bibehållas, kunna
och böra gälla samtliga der afsedda sjukkassor.
I lagförslaget är förutsatt, att den s. k. riksförsäkringsanstalten
skulle utöfva det af lagstiftningen påkallade inseendet öfver sjukkas¬
sorna. Förevarande lagförslag står emellertid icke i något ovilkorligt
samband med frågan om inrättandet af en dylik anstalt, och om en
sådan icke kommer till stånd, synes den befogenhet, lagförslaget tillagt
nämnda anstalt, kunna öfverflyttas å någon annan embetsmyndighet.»
Granskningen af förslagets särskilda bestämmelser föranledde föl¬
jande anmärkningar:
§ 1.
Då föreskriften, att sjukkassa för att komma i åtnjutande af de
förmåner, hvarom i §§ 9—11 af denna lag stadgas, skall vara in¬
registrerad lios riksförsäkringsanstalten, kunde lemna rum för den upp¬
fattning, att sjukkassa, som icke inordnade sig under ifrågavarande
lag, icke heller skulle vara i åtnjutande af någon enda bland de för¬
måner i rättsligt afseende, som i § 9 omförmäldes, men en sådan upp¬
fattning icke torde öfverensstämma med eljest gällande rätt, ansåg
Högsta Domstolen stadgandet, såsom i denna de! vilseledande, böra
ändras.
Högsta Domstolen erinrade vidare derom, att i det samtidigt till
Högsta Domstolens granskning öfverlemnade förslaget till lag Om för¬
säkring för olycksfall i arbete syntes vara förutsatt, att riksförsäkrings¬
anstalten icke skulle hafva några särskilda ombud i orterna, och att
för sådan händelse den här, likasom i § 13, förekommande hänvis¬
ningen till dylika ombud borde utgå.
Då det vore af vigt, att kungörelse om sjukkassas inregistrering
blefve lika så spridd som kungörelse derom, att dess egenskap af in¬
registrerad upphört, anmärkte Justitieråden Wretrnan, Herslow, Skärm,
Lilienberg, Westman och Huss att här, likasom i § 12, kungörelse i tid¬
ning i orten borde vara påbjuden, hvilken kungörelse skulle af det all¬
männa bekostas.
4
Protokoll i Högsta Domstolen den 18 December 1890.
§ 2.
Då med bestämmelsen i denna § torde åsyftas, att inregistrerad
sjukkassas styrelse skall utgöras af endast svenske undersåtar och be¬
stå af minst tre personer, men denna mening ej framginge af lag¬
rummet, sådant det vore afifattadt, ansågs en förändring af §:ns lydelse
böra eg a rum.
§ 4.
På det att riksförsäkringsanstalten måtte kunna utöfva den kon¬
troll öfver sjukkassorna, som i lagförslaget förutsattes, ansågo Justitie¬
råd en Wretman, Herslow, Skärm, Lilienberg, West/nan och Huss erfor¬
derligt, att åt riksförsäkringsanstalten inrymdes befogenhet att, om och
när den dertill funne skäl, låta granska sjukkassas räkenskaper och
ö fråga handlingar.
§ 5.
Det annanktes, att uttrycket »för detta ändamål nödiga fonder»
borde rättas till »för dessa ändamål nödiga fonder».
Vidare hemstälde Justitieråden Wretman, Herslow, Lilienberg, Westman
och Huss att, enär det efter Justitierådens omdöme icke läte sig göra
att, innan en sjukkassa upplöstes, med säkerhet bestämma, huruvida
verkligt öfverskott i kassan förefmmes eller icke, samt det syntes olämp¬
ligt och för kassans bestånd äfventyrligt, att af tillgängliga medel ut¬
delning finge ske bland dem, som vid ett visst tillfälle vore medlemmar
af en sjukkassa, till hvars tillgångar flere andre kunde hafva bidragit,
sista punkten af denna § måtte utgå.
§ 6
Högsta Domstolen anmärkte, att bland de bestämmelser, inregistrerad
sjukkassas stadgar skulle innehålla, äfven borde ingå stadgande, i hvilka
tall medlem finge ur kassan uteslutas, samt om påföljden deraf.
Protokoll i Högsta Domstolen deri 18 December 1890.
5
§ 8.
För undvikande af tvekan huruvida ändring i inregistrerad sjuk¬
kassas stadgar, hvilken strede mot lagen, ändock skulle anses såsom
giltig, till dess den i behörig ordning upphäfdes, äfvensom för att ernå
närmare öfverensstämmelse med föreskrifterna i § 1 ansågo Justitie-
råden Wretman, Herslow, Skärm, Lilienberg, Westman och Huss senare
punkten af första stycket i § 8 böra ändras derhän, att ändring i in¬
registrerad sjukkassas stadgar icke egde giltighet, förrän riksförsäkrings-
anstalten förklarat densamma icke vara stridande mot lagen.
I afseende å kungörelse om inregistrerad sjukkassas upplösning
anmärktes, att densamma, likasom den i § 12 omnämnda kungörelse,
borde införas äfven i tidning i orten, och att denna kungörelse borde
af det allmänna bekostas.
§ 9.
Högsta Domstolen ansåg det icke behöfva i lagen särskild! upptagas,
att inregistrerad sjukkassa skulle ega mottaga gåfvor och testamenten,
samt att stadgandet i första punkten i de£s helhet lämpligare, kunde
gifvas ungefär den affattning, att inregistrerad sjukkassa egen förvärfva
sig rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt inför domstol och annan
myndighet söka, kära och svara.
Justitierådet Skärm ansåg dessutom, att stadgandet i sigta punkten
lämpligare bord o erhålla formen af ett tillägg till 10 § i förordningen
om tioårig preskription och om årsstämning af den 4 Mars 1862.
§ 11.
Enär frågan om inregistrerad sjukkassas frihet från bevillning och
stämpelafgift utgjorde ett ämne, hvarom eldigt grundlagarne borde be¬
slutas i annan ordning än den, som gälde för stiftande af civillag, an¬
sågo Justitieråden Wretman, Herslow, Skärm, Lilienberg, Westman och Huss
stadgandet i första stycket böra utgå; och anmärktes vidare af bemälde
ledamöter, att föreskriften i sista stycket lämpligen borde gifvas ena¬
handa affattning som motsvarande bestämmelse i 22 § af ofvanberörda
6
Protokoll i Högsta Domstolen deri 18 December 1890.
förslag- till lag om försäkring för olycksfall i arbete samt alltså lyda:
Rätt till understöd från inregistrerad sjukkassa kan ej öfverlätas och må
förty ej för gäld i mät tagas.
§ 12-
Då hänvisningen i första stycket till vissa uppgifna §§ vore ofull¬
ständig och oegentlig, och då, isynnerhet om den af Högsta Domstolen
föreslagna förändring i senare punkten af första stycket i § 8 antoges,
här icke särskildt behöfde om förmälas det fall, att en mot lagen stri¬
dande ändring vidtoges i sjukkassans stadgar, ansåg Högsta Domstolen,
att första stycket borde ändras sålunda, att der endast stadgades att,
om inregistrerad sjukkassa icke iakttoge denna lags föreskrifter, och
rättelse icke egde rum inom viss af riksförsäkringsanstalten bestämd
tid, anstalten egde besluta, att sjukkassans egenskap af inregistrerad
skulle upphöra.
Det anmärktes vidare, att det icke borde åläggas sjukkassa att
bekosta kungörelse i tidning i orten af beslut om upphörande af dess
egenskap af inregistrerad, samt att för erforderlig tydlighet borde ut¬
talas, att kungörelse skulle ske icke blott om beslutet vunnit laga kraft
utan äfven om detsamma blifvit öfverklagadt men af Kong!. Maj:t
faststäldt.
§ 15-
Då tvekan kunde uppstå, om enligt gällande kommunalförfattningar
kommun eger åtaga sig garanti för sjukkassas förbindelser, på sätt här
är förutsatt, samt bestämmelsen härom i hvarje fall vore öfverflödig,
enär den kunde inbegripas under föreskriften, att godkänd säkerhet
stälts för sjukkassans förbindelser, ansåg Högsta Domstolen stadgandet
om kommuns garanti böra utgå.
§ 16-
Härvid åberopades hvad som ofvan anförts angående möjligheten
att efter försäkringstekniska grunder bestämma afgifterna till en sjuk¬
kassa.
Protokoll i Högsta Domstolen den 18 December 1890.
7
§ 18-
Det anmärktes, att orden »af sjukkassans» i första punkten af denna
§ borde såsom obehöflig^ och dessutom ledande till tvetydighet utgå.
§§ 19—22.
De förhållanden, hvarom bestämmelser vore gifna i första stycket
af § 19 samt i §§ 20 och 21 äfvensom i andra och sista punkterna af
§ 22, ansågo Justitieråden Wretman, Herslow, Skärm, Lilienberg, Westman
och Huss lämpligare kunna öfverlemnas åt vederbörande sjukkassa att
helt och hållet efter eget skön ordna genom föreskrifter i kassans
stadgar, hvadan berörda bestämmelser borde ur lagen uteslutas.
§§ 24-20.
Högsta Domstolen anmärkte, att det borde öfverlemnas åt veder¬
börande sjukkassa att i sina stadgar fritt bestämma angående de för¬
hållanden, som i § 24 omförmäldes, att förty nämnda § borde ur lagen
utgå, och att det i förevarande hänseende borde vara tillräckligt att,
på sätt Högsta Domstolen erinrat vid § 6, lagen upptoge en föreskrift
derom, att kassans stadgar städse skulle innehålla bestämmelser om rät¬
ten att utesluta medlem ur kassan och påföljden af eu sådan uteslutning.
Om denna anmärkning godkändes, borde äfven de i början af §
25 förekommande orden »i § 24 nämnda eller» bortfalla.
Under åberopande af hvad förut anförts angående föreskrifterna i
§§ 26 och 27 anmärkte Justitieråden Wretman, Herslow, Skärm, Westman
och Huss vidare, beträffande § 26, att der stadgad skyldighet för erkänd
sjukkassa att mottaga medlemmar från annan kassa, utom att den för
kassornas verksamhet kunde blifva mycket äfventyrlig, säkerligen skulle
föranleda en mängd svårlösta tvister vid uppgörelsen kassorna emellan;
att stadgandet derför borde utgå och lämpligen kunde ersättas med en
föreskrift i sammanhang med bestämmelserna i § 25, att medlem icke
finge uteslutas ur erkänd sjukkassa derför att han afflyttade från orten
eller ombytte anställning.
Justitierådet Lilienberg ansåg för sin del att stadgarne äfven för
sistnämnda fall borde få bestämma, om medlem finge uteslutas samt
vilkoren dervid.
8
Protokoll i Högsta Domstolen den 18 December 1890.
. § 25-
På skäl, som förut anförts, ansågo Justitieråden Wretman, Herslow,
Skärm, Lilienberg, Westman och Huss föreskrifterna i denna § i derå
afseende!] olämpliga samt förty böra ur lagen uteslutas.
§ 29-
Det erinrades att, om i anledning af anmärkningen vid § 15 stad¬
gandet om kommuns garanti för sjukkassas förbindelser uteslötes, be¬
stämmelsen i första stycket af § 29, i hvad anginge »återtagen garanti»,
torde böra förändras.
Beträffande sista punkten åberopades de anmärkningar, som fram¬
stälts vid de motsvarande bestämmelserna i sista punkten af § 12.
§ 30.
Likasom i fråga om upplösning af inregistrerad sjukkassa ansåg
Högsta Domstolen erkänd sjukkassas upplösning städse böra på det all¬
männas bekostnad kungöras jemväl i tidning i orten.
Beträffande sista punkten anmärkte Högsta Domstolen att, om det
icke blefve i lagen angifvet på hvad sätt eller i hvilken omfattning
riksförsäkringsanstalten skulle ega att ingripa vid erkänd sjukkassas
utredning, det nu befintliga stadgandet i denna punkt såsom saknande
all egentlig betydelse borde utgå.
Ex protocollo
C. P. Haghergh.
Stockholm, K. L. Beckman, 1891.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31 ja¬
nuari 1891.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre Åkekiiielm,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Justitieråden: Herslow,
Westman.
2:o.
Departementschefen statsrådet Groll anmälde i underdånighet, efter
gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet, arbetareför-
säkringskomiténs förslag till lag om sjukkassor samt de deröfver från
högsta domstolen och kommerskollegium infordrade underdåniga utlå¬
tanden och öfriga afgifna yttranden.
Efter att hafva redogjort för innehållet af dessa handlingar, anförde
departementschefen vidare:
Bih. till Rilcsd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 13 Haft.
1
2
Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.
»Sjukkasseväsendet i vårt land tiar, om man ock, på sätt arbetare-
försäkringskomitén i sitt betänkande i ämnet erinrat, kan spåra dess
tillkomst i de gamla gillena och skräna, likväl först under senare tider
och isynnerhet från och med 1870-talet vunnit någon större omfatt¬
ning.
Af-den statistik, komitén framlagt i del III: 6 af sitt betänkande,
och hvilken afser förhållandena vid 1884 års slut, framgår att, enligt
de af komitén införskaffade uppgifter, vid denna tidpunkt här i riket
funnos 1,049 kassor med tillhopa 138,726 medlemmar för inbördes
hjelp. Af dessa lemnade 870 kassor med 114,270 medlemmar så¬
väl sjuk- som begrafningshjelp, 86 kassor med 6,666 medlemmar
sjukhjelp men ej begrafningshjelp samt 93 kassor med 17,790 med¬
lemmar begrafningshjelp men ej sjukhjelp. Kassor till ett antal af 103
med 27,955 medlemmar hade äfven andra ändamål för sin verksamhet
än att bistå med sjuk- och begrafningshjelp. Kassornas sammanlagda
tillgångar vid 1884 års slut utgjorde omkring 3 1U millioner kronor,
deras inkomster under berörda år 1 V4 million och deras utgifter samma
år något mer än 1 million kronor.
Om äfven, såsom komitén jemväl erinrat, det icke varit densamma
möjligt att införskaffa uppgifter från samtliga år 1884 befintliga sjuk-
och begrafningskassor, och om äfven det får antagas att hjelpkasse-
väsendet efter år 1884 ytterligare utvecklat sig, torde det dock
vara uppenbart att detsamma icke ännu på långt när motsvarar be-
hofvet. Sammanräknar man alla, hvilka, enligt komiténs förevarande
statistik, år 1884 på grund af eget eller anhörigas medlemskap i hjelp-
kassa hade rätt till sjuk- eller begrafningshjelp från dylik kassa, visar
sig att deras antal uppgick endast till omkring 162,000 personer, der¬
ibland 124,000 eller 2,7 procent af folkmängden egde rätt till sjukhjelp
och 153,000 eller 3,3 procent af folkmängden rätt till begrafningshjelp.
Isynnerhet är hjelpkasseväsendet svagt utveckladt å landsbygden, der
år 1884 endast 1,7 procent af den manliga befolkningen på grund af
medlemskap i hjelpkassa var berättigad till sjukhjelp och 1,6 procent
till begrafningshjelp.
Det hjelpkasseväsende, som hos oss finnes, har, på sätt komitén fram¬
hållit, helt och hållet eller åtminstone hufvudsakligast utvecklat sig på fri¬
villighetens grund samt vanligen genom medlemmarnes eget initiativ och på
deras bekostnad. Enligt hvad komitén upplyser hafva hjelpkassorna dock
ofta att för sin tillvaro tacka den omständighet att egare af större industriela
inrättningar för sin personal bildat dylika kassor, hvilkas förvaltning de
bekosta och till hvilka de äfven i öfrigt lemna bidrag; och äfven der
Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.
3
arbetsgivare]! icke direkt upprättat hjelpkassan, utan denna tillkommit
genom medlemmarnes eget initiativ, förekommer ofta nog att den först¬
nämnde bekostar läkarevård och medicin åt medlemmarne och deras
familjer.
Det är till långt öfvervägande del personer, tillhörande arbetsklas¬
sen, hvilka taga del uti ifrågavarande hjelpkassor. Dessa äro antingen
inrättade för personalen vid en viss fabrik eller annan rörelse, för per¬
soner inom ett visst yrke, inom en viss förening eller stå ock slutligen
öppna för en och hvar.
I sjukkassor, hvilka finnas vid fabriker och andra liknande inrätt¬
ningar, samt i sjukkassor för personer i allmän tjenst är emellertid
medlemskap i kassan esomoftast obligatoriskt för vederbörande. Af de
kassor, som omnämnas i arbetareförsäkringskomiténs statistik, var detta
år 1884 fallet inom 132 kassor med 25,758 medlemmar.
Såsom af ofvan angifna siffror framgår, utgöres flertalet hjelpkassor
af sådana, som uteslutande lemna sjukhjelp eller begrafningshjelp eller
båda dessa slag af understöd. De bland kassorna, som afse endast be¬
grafningshjelp, äro naturligtvis af mera underordnad betydelse, men
deremot ligger det stor vigt uppå att sjukkasseväsendets utveckling i
en sund riktning befrämjas.
Det har visat sig att sådant sjukkasseväsendet för närvarande
här i landet i allmänhet är ordnadt det lider af åtskilliga bristfällig-
heter, hvilka torde böra afhjelpas, på det att ej detsamma hos den
klass af medborgare, för hvilken det hufvudsakligast är afsedt, nem¬
ligen arbetarne och i allmänhet de mindre bemedlade, skall råka i van-
rykte och sålunda tilläfventyrs i en framtid helt och hållet gå under.
Ett ganska stort antal hjelpkassor hafva ock haft allenast en helt kort
tillvaro. Så gifver arbetareförsäkringskomiténs statistik vid handen att
ej mindre än 258 kassor, till största delen grundade under 1860- och
1870-talen, måst före slutet af år 1884 upphöra med sin verksamhet.
Bland bristfälligheter hos sjukkassorna påpekar komitén att antalet
medlemmar i sjukkassorna ofta är helt ringa, till följd hvaraf sådana
kassor varda allt för mycket beroende af tillfälligheter; att: medlems-
afgifterna mången gång bestämmas allt för låga och till lika belopp
vid hvilken ålder inträde än vinnes; att åtskilliga kassor äro afsedda
att utöfver sjuk- och begrafningshjelp äfven lemna ålderdomsunderstöd,
pensioner åt efterlefvande enkor m. m., oaktadt dessa små föreningar
naturligtvis icke mäkta att rätt handhafva flera sådana olika grenar af
försäkringar, hvilka ofta måste grundas på ganska invecklade beräk¬
4 Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.
ningar; att kassornas, medel icke äro på betryggande sätt placerade;
samt att räkenskapsföringen ofta är mindre noggrann och korrekt.
Om man på grund af hvad ofvan anförts icke kan undgå att finna
dels att sjukkasseväsendet icke på långt när vunnit den utsträckning
man kunde önska, och dels att det äfven i öfrigt lider af åtskilliga
bristfälligheter, kan man dock, såsom komitén yttrar, ej annat än i
detsamma erkänna ett vackert och lofvande resultat af de små kraf¬
ternas frivilliga sammanslutning och har ej anledning att betvifla, det
denna frivilliga verksamhet, om den erhålier rättsligt stöd af lagstift¬
ningen och ekonomisk uppmuntran af det allmänna, skall ernå en i det
hela tillfredsställande utveckling.
I flera främmande länder hafva hjelpkassor sedan ganska lång tid till¬
baka vant föremål för lagstiftningens uppmärksamhet; och man har der
sökt att på ett betryggande sätt ordna kassornas och medlemmarnes rätts¬
liga ställning samt att i öfrigt lemna kassorna det stöd från det offent¬
ligas sida, hvaraf de genom sin för hela samhället gagneliga verksam¬
het, hufvudsakligen bland de mindre bemedlade, ansetts vara förtjenta.
I England, Frankrike och åtskilliga andra länder finnas sålunda
lagar, som bereda de sjukkassor, hvilka vilja ställa sig under lagen,
vissa mer eller mindre omfattande förmåner; 'och särskildt i Frankrike
utgå dessutom till dem betydande understöd af statsmedel.
I Tyskland och Österrike har man för arbetare i vissa yrken in¬
fart en obligatorisk sjukförsäkring, som skall meddelas i kassor, upp¬
rättade antingen af vederbörande kommuner, af de försakringspligtige
arbetarne sjelfve eller af deras arbetsgivare.
Under det att arbetareförsäkringskomitén beträffande arbetares olycks¬
fallsförsäkring föreslagit att, densamma borde blifva obligatorisk, har komi¬
tén deremot ansett att sjukförsäkringen borde ordnas på frivillighetens
grund.. Komitén har såsom skäl derför åberopat, bland andra, det att, om ock
med sjukförsäkringen är, hvad arbetarne beträffar, afseclt att understödja
dem under den tid, då olycksfallsförsäkringen lemnar dem utan bistånd,
nemligen under den så kallade väntetiden, komitén likväl deri icke funne
någon anledning att gorå sjukförsäkringen obligatorisk vid det förhål¬
lande att väntetiden enligt komiténs förslag rörande olycksfallsförsäkring
föreslagits så . kort som till fjorton dagar. Då jag, lika med komitén, anser
att det för sjukkasseväsendets förkofran i vårt land är af vigt att lag¬
stiftningen och det allmänna dertill lemna sitt stöd, finner äfven jag
mig, oaktadt, enligt det af Eders Kongl. Maj:t denna dag godkända
förslag till lag om försäkring för olycksfall i arbete, väntetiden skulle
Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.
5
komma att utsträckas till sextio dagar, likväl på öfriga af komitén an¬
förda skäl, i afseende å h vilka jag tillåter mig hänvisa till komiténs be¬
tänkande (sid. 35), icke böra frånträda komiténs förslag om sjukför¬
säkringens ordnande på frivillighetens grund och detta så mycket hellre
som det stora flertalet af de redan befintliga sjukkassorna lemnar un¬
derstöd under ofvanberörda, nu till sextio dagar föreslagna väntetid.
I de yttranden, som kommerskollegium i frågan inhemtat, och
hvilka finnas dess underdåniga utlåtande bilagda, erkännes ock allmänt
behöfligheten af en lagstiftning å ifrågavarande område. Särskildt hafva
några af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande framhållit vigten häraf
under erinran, dels att, efter hvad en långvarig erfarenhet gifvit vid
handen, flera sjukkassor måst upphöra med sin välsignelsebringande
verksamhet på grund af bristfälligheter i organisation och reglementen,
dels att hjelpkassorna hittills icke haft någon erkänd rättslig ställning,
hvilket medfört svårigheter för dem att annorledes än förlikningsvis
reglera uppkomna tvister, dels ock att det läge i det allmännas intresse
att till fattigvårdstungans minskande understödja sjukkassorna, men att
såsom ett vilkor för ett dylikt understöd borde fordras det kassorna
ordnade sin verksamhet på ett behörigt sätt och så betryggande som
möjligt.
i yttrandena förekomma helt få uttalanden till förmån för en obliga¬
torisk sjukförsäkring. Man synes alltså kunna antaga att obligatoriska
sjukkassor icke skulle hafva att påräkna det stöd i den allmänna upp¬
fattningen, isynnerhet hos den samhällsklass, frågan närmast rörer, som
för en lagstadgad sjukförsäkrings genomförande vore af nöden.
Deremot uttalade det för behandling af Eders Kongl. Maj:ts propo¬
sition om försäkring för olycksfall i arbetet vid nästlidna års riksdag
tillsatta särskilda utskott, i sammanhang dermed att utskottet förordade
eu utsträckning af den äfven då till sextio dagar föreslagna vänte¬
tiden vid den obligatoriska olycksfallsförsäkringen, att genom lag
borde föreskrifvas anordnandet af sjukkassor vid industriela inrätt¬
ningar eller rörelser. Det torde väl emellertid knappast låta sig göra
att utan åtskilliga olägenheter anknyta obligatoriska sjukkassor alle¬
nast till vissa industriela rörelser; och det ändamål, man med eu
dylik föreskrift afsåge att vinna, torde möjligen kunna, åtminstone
till någon del, ernås på annat sätt, hvarom jag får tillfälle vidare yttra
mig vid behandling af frågan om beredande af anslag utaf allmänna
medel till sjukkasseväsendets befrämjande.
I likhet med arbetareförsäkringskomitén håller jag följaktligen före
att lagstiftningen i förevarande ämne icke bör afse annat än att åt de
6
Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.
hjelpkassor, Indika frivilligt ställa sig under offentlig kontroll samt un¬
derkasta sig i lag faststälda regler, bereda en af lagen erkänd rättslig
ställning och vissa andra förmåner.
Arbetareförsäkringskomiténs lagförslag upptager två slag af sjuk¬
kassor, benämnda »inregistrerade» och »erkända», Indika, om de önskade
och uppfylde derför stadgade vilkor, skulle ega ställa sig under lagen
och sålunda åtnjuta de fördelar lagen medgäfve. Båda slagen af sjuk¬
kassor skulle hafva en styrelse af minst tre svenske undersåtar samt
stadgar, innehållande bestämmelser i vissa angifna afseenden, ej hafva
andra hufvudsakliga ändamål för sin verksamhet än utdelande af under¬
stöd vid sjukdomsfall och begrafningshjelp, samt vara underkastade år¬
liga revisioner och skyldighet att aflemna statistiska uppgifter om
sin verksamhet; hvarjemte för båda slagen af kassor skulle gälla att,
om de vore upprättade i samband med förening, som afsåge andra
ändamål än sjuk- och begrafningshjelp, särskilda stadgar skulle vara
för kassan uppgjorda och dess medel särskildt förvaltas.
Båda slagen af kassor skulle åtnjuta följande förmåner:
rättighet att i sitt namn sluta aftal, mottaga gåfvor och testamen¬
ten samt kära och svara inför domstol,
frihet från bevillning och stämpelafgift,
rättighet att afgiftsfritt tillhandahållas meddelanden och beslut af
riksförsäkringsanstalten rörande kassan, samt
rätt till årsstämning vid kassans upplösning;
hvarförutom i afseende å båda slagen af kassor skulle gälla
att sjukkassans ledamöter icke vore personligen ansvarige för kassans
förbindelser, der icke sådant blifvit särskildt utfäst,
samt att understöd från sjukkassa icke finge tagas i mät och ej
kunde med laga verkan öfverlåtas.
De af komitén föreslagna särskilda bestämmelser för de båda olika
slagen af sjukkassor, hvarigenom dessa således skulle skiljas från hvar¬
andra, äro hufvudsakligast följande:
i afseende å inregistrerade sjukkassor:
att, om inregistrerad sjukkassa bestode af femtio medlemmar eller
flere, den skulle1 ega att af statsmedel i ärligt förvaltningsbidrag upp¬
bära femtio kronor; och
i afseende å erkända sjukkassor:
att afgifterna till erkänd sjukkassa skulle vara beräknade efter för-
säkringstekniska grunder, med skyldighet för sjukkassan, om den hade
fasta premier, att bilda försäkringsfond, och att, om den ej bildade
Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.
7
försäkringsfond, hafva afgifterna så ordnade, att de med medlemmar-
nes stigande ålder höjdes;
att öfverskott i första rummet skulle afsättas till reservfond och
endast under vissa angifna vilkor på annat sätt disponeras;
att erkänd sjukkassa ej finge förr, än antalet af dess medlemmar
uppginge till etthundrafemtio, träda i verksamhet, derest icke riksför-
säkringsanstalten under vissa i lagen angifna betingelser eftergåfve
detta vilkor;
att en person icke samtidigt finge vara medlem af flera erkända
sjukkassor;
att medlem ej finge uteslutas på vissa angifna grunder;
att, om medlem i följd af ombyte af anställning eller afflyttning
från orten måste utgå ur erkänd sjukkassa, han under vissa förhållan¬
den skulle ega rätt inträda i annan erkänd sjukkassa, eller, om han det
ej gjorde, ega uppbära viss del af sin andel i försäkringsfonden;
att begrafningshjelp ej skulle få utdelas med högre belopp än två¬
hundra kronor;
att rätt till understöd från kassan ej finge inträda förr än med
sjunde veckan efter det medlemskap vunnits;
att, derest medlem icke på kassans bekostnad intoges å sjukvårds-
anstalt, sjukunderstöd skulle utgå i penningar med minst SO öre för dag
från och med fjerde dagen efter sjukdomens början; samt
att kassan skulle ega att af statsmedel uppbära i årligt förvalt-
ningsbidrag etthundrafemtio kronor och, om den icke utdelade högre
sjukhjelp i penningar än två kronor femtio öre för dag, derjemte er¬
hålla ett årligt understöd af en krona femtio öre för hvarje vid kalender¬
årets ingång i kassan befintlig medlem.
Åf de bestämmelser, som sålunda ur förslaget angifvits, framgår
att de erkända sjukkassorna, utom de! att de skulle ordna sin verk:
samhet efter försäkringstekniska grunder, skilja sig från de inregistre¬
rade bland annat äfven derutinnan, att inga särskilda bestämmelser
föreslagits beträffande deri sjuk- eller begrafningshjelp, som skulle utgå
från de senare, under det att i fråga om de erkända närmare föreskrifter
i berörda afseende!! lemnats; att sjukhjelpen i de inregistrerade kassorna
skulle kunna bestå endast i fri läkarevård och medicin, hvaremot i de
erkända penningehjelp föreskrifvits såsom i regel obligatorisk; att nå¬
gon samverkan icke påbjudits mellan de inregistrerade, men väl i vissa fåll
mellan de erkända; att en person skulle kunna vara försäkrad i flera
inregistrerade, men endast i en erkänd sjukkassa; samt att de erkända
8
Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.
kassorna skulle hafva rätt till större understöd af statsmedel än de in¬
registrerade.
Beträffande sjukkassornas fördelning i inregistrerade och erkända
hafva sex af de sju ledamöter, som i högsta domstolen deltagit i lag¬
förslagets granskning, anfört följande:
»Enligt förslaget skall lagen allenast afse de sjukkassor, som frivilligt
ställa sig under densamma, och dessa skola härigenom beredas dels en
rättsligt ordnad ställning, dels ock vissa förmåner af ekonomisk natur.
I förra hänseendet är någon egentlig skilnad icke gjord mellan de tvenne
olika slag af sjukkassor, »inregistrerade» och »erkända», som förslaget
upptager, utan består skilnaden hufvudsakligen deri, att de erkända
sjukkassorna, vid Indika afgifterna skola vara beräknade efter försäk-
ringstekniska grunder, erhålla ett större förvaltningsbidrag än de in¬
registrerade äfvensom i vissa fall årliga understöd derutöfver.
Då emellertid dylika större ekonomiska förmåner böra kunna in¬
rymmas åt de sjukkassor, Indika ordnat sin verksamhet på försäkrings-
teknisk grund, utan att dessa i öfrigt göras till föremål för särskilda
lagbestämmelser, och sådana lagstadganden icke i och för sig synas
vara af nöden för ifrågavarande sjukkassor, likasom de icke heller lära
förekomma i den hithörande lagstiftningen i utlandet, torde giltigt skäl
saknas att, på sätt förslaget innehåller, i lagen upptaga tvenne olika
slag af sjukkassor.
Hvad beträffar lagförslagets särskilda föreskrifter angående erkända
sjukkassor eller sådana, der afgifterna äro beräknade efter försäkrings-
tekniska grunder, må erinras att, om kassorna, på sätt förslaget med-
gifver, bestämma afgifterna så, att de höjas med medlems stigande
ålder, detta icke torde innebära någon så tjenlig och ändamålsenlig
anordning, att densamma bör af lagstiftningen särskild!: framhållas och
uppmuntras; att det för öfrigt icke finnes angifvet huru afgifterna eljest
skola vara bestämda för att anses beräknade efter försäkringstekniska
grunder; samt att det väl i allmänhet torde möta stora svårigheter att upp¬
göra dylika grunder för lokala föreningar af den ringa omfattning sjuk¬
kassor vanligen ega, helst medlemmarne ofta tillhöra olika yrken, hvar¬
jemte, äfven om detta vore möjligt, kassornas inrättande efter sådana
grunder måste göra förvaltningen mera invecklad, än att den väl egnar
sig för personer tillhörande kroppsarbetarnes klass, för hvilka sjuk¬
kassorna egentligen äro afsedda, och hvilka hufvudsakligen i dem
taga del.
De stadganden, lagförslaget vidare i §§ 26 och 27 innehåller om
skyldighet för en erkänd sjukkassa att i vissa fall mottaga medlemmar
Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.
9
från eu annan dylik kassa äfvensom om rätt för medlem, som utgår
ur erkänd sjukkassa utan att inträda i annan sådan, att uppbära större
delen af sin andel i befintlig försäkringsfond, synas, äfven om de stå
i samband med de försäkringstekniska grunderna för ifrågavarande
sjukkassor, likväl kunna medföra ett alltför stort intrång i kassornas
ställning . oeh verksamhet samt äfven innebära fara för deras bestånd.
Ofriga bestämmelser, som lagförslaget innehåller angående sjuk¬
kassor, der afgifterna äro beräknade efter försäkringstekniska grunder,
torde vara af beskaffenhet att, der de böra i lagen bibehållas, kunna
och höra gälla samtliga der afsedda sjukkassor».
Likaledes har i flera af de yttranden, som från andra håll öfver
förslaget inkommit, blifvit framhållet att det icke vore behöflig^ eller
lämpligt att i lagen upptaga särskilda bestämmelser för olika slag af
sjukkassor; att de kassor, der afgifterna, på sätt förslaget om erkända
sjukkassor föreskrefve, skulle vara beräknade efter försäkringstekniska
grunder, svårligen kunde upprättas och förvaltas af personer, tillhörande
kroppsarbetarnes klass; samt att flera af de beträffande de erkända
sjukkassorna föreslagna stadganden i och för sig vore mindre ändamåls¬
enliga, isynnerhet de, som anginge medlems öfvergång från eu erkänd
sjukkassa till eu annan, samt förbud för en person att samtidigt till¬
höra mer än en sjukkassa.
Befogenheten af hvad sålunda blifvit mot förslagets hufvudgrunder
anmärkt synes mig svårligen kunna bestridas; och med anledning deraf
har arbetareförsäkringskomiténs förslag inom civildepartementet blifvit
i sådan riktning omarbetadt, att den i komiténs förslag gjorda fördel¬
ningen af kassorna i två särskilda slag bortfallit. Dermed vill jag
ingalunda bestrida att det skulle vara till synnerligt gagn, om flere af
de utaf komitén föreslagna regler för erkända sjukkassor blefve af
kassorna i allmänhet antagna, men det synes mig, som om kassorna
endast småningom i mån af vunnen erfarenhet kunde blifva mogna
derför, och afj således dessa föreskrifter åtminstone till vissa de¬
lar skulle kunna komma att måhända under längre tid finnas till
allenast på papperet utan motsvarighet i verkligheten.
Det inom civildepartementet upprättade förslaget till lag om sjuk¬
kassor öfverensstämmer i hufvudsak med arbetareförsäkringskomiténs
förslag beträffande inregistrerade sjukkassor med de förändringar och
förtydliganden, hvilka föranledts af de inom högsta domstolen fram¬
ställa anmärkningar eller eljest ansetts lämpliga.
Angående förslagets särskilda föreskrifter tillåter jag mig i all¬
mänhet åberopa hvad komitén angående motsvarande bestämmelser i
Bih. till Rihd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 13 Saft. 2
10
Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.
sitt förslag anfört äfvensom hänvisa till innehållet i högsta domstolens
hilagda protokoll samt får derutöfver allenast framhålla följande.
I stället för de af arbetareförsäkringskomitén föreslagna benämnin¬
garna »inregistrerade» eller »erkända» sjukkassor har för de sjukkassor,
som i förslaget afses, upptagits benämningen registrerade sjukkassor,
såsom mera öfverensstämmande med eljest hos oss användt beteck-
uingssätt.
Bestämmelserna om det understöd, som bör af statsmedel tillkom¬
ma sjukkassorna, hafva blifvit ur det nu uppgjorda förslaget uteslutna,
emedan desamma synas mig icke stå väl tillsammans med hvad en lag
åt civilrättslig natur bör innehålla, utan torde frågan om sådana be¬
stämmelsers meddelande böra i annan ordning behandlas. Likaså
hafva, i öfverensstämmelse med hvad högsta domstolens fleste leda¬
möter anmärkt, de i komiténs förslag intagna bestämmelser om att
sjukkassorna skulle vara befriade från bevillning och stämpelafgift,
hvilka bestämmelser jag i sak anser vara lämpliga, ur förslaget ute¬
slutits, emedan jemväl dessa frågor behöfva en grundlagsenlig behand¬
ling i helt annan ordning än den, som gäller i fråga om stiftande af
civillag.»
Departementschefen föredrog härefter det inom civildepartementet
upprättade förslaget och anförde i sammanhang dermed beträffande:
1 och 2 §§.
Enär syftet med lagen är och bör vara att densamma skall hafva
afseende endast å föreningar för inbördes hjelp, har detta i 1 § ansetts
böra uttryckligen framhållas, likasom ock att, för att registrering må
kunna vinnas, föreningen skall hafva antagit stadgar och utsett styrelse.
Härjemte har ansetts att lagen icke bör hafva tillämpning å före¬
ningar med helt ringa omfattning, och har det derför bestämts att
sjukkassa, för att blifva registrerad, skall bestå af minst tjugufem med¬
lemmar.
3 §•
Då den granskning af en sjukkassas stadgar, som skall föregå be¬
slutet om kassans registrering, väl, på sätt från flera håll blifvit an¬
Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.
11
märkt, äfven bör afse, huruvida stadgarne öfverensstämma mod andra
laga föreskrifter än de i lagen om sjukkassorna upptagna, har här ett
tillägg i detta syfte skett.
För vinnande af snabbhet i expedierandet af riksförsäkringsanstal-
tens beslut har det synts lämpligt föreskrifva att två exemplar af kas¬
sans stadgar skola bifogas registreringsansökningen och att, om ansök¬
ningen bifalles, ena exemplaret skall med påskrift om beviljad regi¬
strering återställas till sjukkassan för att der vara att tillgå.
Att intaga kungörelser, som röra sjukkassorna, i svensk författnings¬
samling synes temligen obehöflig! Den offentlighet, man vill ernå,
vinnes antagligen kraftigare genom dylika meddelandens intagande i
allmänna tidningarna och tidning i orten. Skulle någon särskild sjuk¬
kassa vinna allmännare omfattning, torde i allt fall hinder ej möta för
att få kungörelser om densamma intagna i författningssamlingen, om så
befinnes nödigt.
5 §•
Bland de bristfälligheter, arbetareförsäkringskomitén anmärkt hos
det nuvarande sjukkasseväsendet, är äfven den, att sjukkassorna i all¬
mänhet icke stå i någon samverkan med hvarandra, så att en person
vid ombyte af anställning eller vistelseort kan omedelbart öfvergå från
eu sjukkassa till annan. Beträffande de »erkända» sjukkassorna hade
komitén derför, såsom förut nämts, i 26 § af förslaget intagit föreskrifter
i ändamål att möjliggöra en dylik direkt öfvergång.
Det hade naturligtvis varit synnerligen önskvärdt, om några be¬
stämmelser i det af komitén sålunda angifna syfte kunnat i förslaget
införas, men så länge sjukkasseväsendet icke är obligatoriskt eller i
allmänhet bygdt på försäkringstekniska grunder med fasta premier,
fruktår jag att sådant icke låter sig göra. Derigenom uteslutes dock
icke möjligheten för kassorna att sins emellan träffa aftal i detta af¬
seende.
Mot de af komitén i 26 § föreslagna föreskrifter har dessutom i
afgifna yttranden anmärkts att de skulle blifva särdeles svåra att
tillämpa och äfven kunna medföra fara för kassornas bestånd.
Under framhållande häraf hafva flere af högsta domstolens leda¬
möter erinrat att det syfte, komitén med stadgandena i nyssnämnda §
afsett att vinna, eller att en person vid ombyte af anställning eller
vistelseort skulle kunna fortfara att på samma vilkor som tillförene vara
12
Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.
sjukförsäkrad, äfven kunde ernås genom en föreskrift att medlem icke
finge uteslutas ur sjukkassa, derför att lian afflyttade från orten eller
ombytte anställning.
Det har emellertid icke synts mig lämpligt att i lagen införa någon
för sjukkassorna i förevarande afseende bindande bestämmelse, utan
torde det böra öfverlemnas åt kassorna sjelfva att i sina stadgar fritt
ordna hithörande förhållanden och i lagen allenast bestämmas, det
stadgarne skola innehålla föreskrift om, i hvilka fall medlem må ur
kassan uteslutas, samt om påföljden af en sådan uteslutning. Härige¬
nom böra för en hvar, som ingår i sjukkassan, vilkoren för hans fort¬
satta medlemskap deri blifva fullt kända, och han ega tillfälle att af¬
göra, om lian vill underkasta sig dessa vilkor eller icke. Enligt hvad
upplyst är innehålla ock flera af de nuvarande sjukkassornas regle¬
menten att medlem, som afflyttar från orten, i allt fall eger att, om
han så vill, i kassan qvarstå.
6 §•
På de af flere ledamöter inom högsta domstolen anförda skäl har
jag ansett det i arbetareförsäkringskomiténs förslag innehållna medgif-
vandet till utdelande bland sjukkassans medlemmar af befintliga öfver¬
skott i kassan böra helt och hållet utgå.
För att icke kassornas egenskap att hufvudsakligen vara kassor för
sjukhjelp må förryckas, har här upptagits den af arbetareförsäkrings-
komitén beträffande »erkända sjukkassor» föreslagna bestämmelsen, i
afseende å begrafningshjelpens storlek, eller att densamma ej må öf¬
verstiga två hundra kronor.
9 §•
Vid motsvarande § i arbetareförsäkringskomiténs förslag (§ 4) hafva
flere af högsta domstolens ledamöter erinrat att det borde åt riksför-
säkringsanstalten inrymmas befogenhet att, om och när den dertill funne
skäl, låta granska sjukkassas räkenskaper och öfriga handlingar. En före¬
skrift i sådant syfte synes mig icke böra i lagen saknas och har derför
intagits i slutet af § 10. Den kontroll, som riksförsäkringsanstalten
derigenom eger utöfva, kan under vissa förhållanden ega betydelse.
Protokoll i Statsrådet den 31 Januari 1891.
13
14 §.
Till bestämmelserna derom, att beslut om registrerad sjukkassas
upplösning skall hos riksförsäkringsanstalten anmälas och genom dess
försorg offentligen kungöras, har i tredje mans intresse ansetts böra
läggas en föreskrift om att beslutet gent emot honom ej eger giltig¬
het, förr än det blifvit behörigen kungjordt.
Slutligen hemstälde departementschefen i underdånighet, på grund
af hvad han nu anfört, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att,
i enlighet med det inom civildepartementet utarbetade förslag, antaga
lag om sjukkassor.
Justitieråden Herslow och Westman åberopade hvad de i högsta
domstolen vid granskning af arbetareförsäkringskomiténs förslag' i äm¬
net yttrat.
På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter be¬
hagade Hans Maj :t Konungen bifalla hvad föredra¬
gande departementschefen hemstält; och skulle till
följd häraf till Riksdagen aflåtas nådig proposition i
ämnet, af det innehåll bilagan vid detta protokoll
utvisar.
Ex protocollo
E. K. Almqvist.
Bill. till Bibel. Prof. 1891. 1 Sand, 1 Afl. 13 liäft.
3