Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.
ST:o 15.
Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående för¬
säljning af åtskilliga mindre kronoegendomar med mera;
gifven Stockholms slott den 31 januari 1891.
Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden
för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva:
att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder om Norrland be¬
lägna, under förvaltning af domänstyrelsen stälda och för statsverkets
räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemna mer än 400
kronor, men icke utöfver 500 kronor, det må bero af Kongl. Maj:t att,
efter omständigheterna i hvarje fall, förordna, huruvida egendomen fort¬
farande bör för kronan bibehållas eller till större eller mindre del för¬
säljas; samt
att, der Kongl. Maj:t pröfvar försäljning böra ega rum, densamma
må ske i den ordning och under de vilkor, som enligt nådiga brefvet den
29 * maj 1874 gälla för försäljning af mindre hemman och lägenheter,
med iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser, Kongl. Majt kan
finna lämpligt att, i allmänhet eller i vissa fall, för försäljningen meddela;
dock under vilkor att de genom försäljning inflytande medel skola
användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark;
lärande medlen böra inlevereras till riksgäldskontoret och der bokföras
på sätt nu är stadgadt angående köpeskillingarna för de kronoegendomar,
som säljas enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874.
Vidare vill Kongl. Maj:t, under åberopande af nyssberörda statsråds¬
protokoll, föreslå Riksdagen att medgifva:
Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afl. 9 Käft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.
att ej mindre köpeskillingarna för de kronoegcndomar, rörande hvilkas
försäljning beslut jemlikt nådiga brefvet den 18 maj 1888 fattas under
tiden till och med utgången af år 1894, än äfven, under förutsättning af
bifall till hvad Kongl. Maj:t här ofvan föreslagit rörande försäljning af
sådana söder om Norrland belägna, under förvaltning af domänstyrelsen
stälda och för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hrilka i
arrende lemna mer än 400 kronor, men icke utöfver 500 kronor, köpe¬
skillingarna för de egendomar af detta slag, rörande hvilkas försäljning
beslut fattas under nyssnämnda tid, må för inköp af skogbärande eller
till skogsbörd tjenlig mark af Kongl. Maj:t disponeras och följaktligen på
Kongl. Maj:ts reqvisition från riksgäldskontoret utbetalas.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
F. v. Essen.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
3
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
januari 1891.
Närvarande:
o
Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden herr friherre von Otter,
herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Akerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen anförde
i underdånighet:
»På framställning af Eders Kongl. Maj:t medgaf 1874 års Riksdag,
att sådana kronan tillhöriga, under kammarkollegii förvaltning strida och
för statsverkets räkning utarrenderade hemman och lägenheter, för hvilka
årliga arrendeafgiften icke öfverstege 200 kronor, och hvilkas bibehål¬
lande åt kronan icke på grund af befintlig skogstillgång eller af annan
särskild anledning påkallades, i den mån derom gällande arrendekontrakter
efter uppsägning eller eljest närmade sig sitt slut, under iakttagande af
de föreskrifter Eders Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt meddela, på offentlig
auktion försäljas till den högstbjudande under vilkor, att köpare, som
sådant åstundade, skulle ega att, efter derom vid auktionen gjord anmälan,
inbetala köpeskillingen under loppet af 6 år med 1/6 årligen, så vida han
för fullgörandet deraf vid auktionstillfället stälde säkerhet; att högsta
anbudets antaglighet komme att underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning;
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.
att försäljningen skulle ega rum utan förbehåll af någon kronotionde eller
sådan grundränta, som utginge endast af kronoskatteegendomar; samt att,
sedan köpebref utfärdats, de sålda hemmanen och lägenheterna skulle
komma att i jordeboken upptagas under titel »utsockne eller allmänt
frälse» och för betecknande af denna deras natur påföras ränta till kronan
i likhet med andra frälsehemman i orten. Detta beslut meddelades veder¬
börande till efterrättelse genom nådigt bref den 29 maj 1874 och har
sedermera, på Riksdagens derom gjorda framställning, enligt nådigt bref
den 6 juni 1879 vunnit tillämpning jemväl å de egendomar med ena¬
handa arrendeinkomst, hvilka efter den 29 maj 1874 kommit under
kammarkollegii eller numera domänstyrelsens förvaltning. Riksdagen har
vidare, år 1885, lemnat sitt bifall till ett af Eders Kongl. Maj:t framstäldt
förslag, att, när fråga uppstode om försäljning af kronolägenhet, hvilken
ej varit för statsverkets räkning utarrenderad, men som uppenbarligen vore
eller vid verkstäld arrendeuppskattning funnes vara af sådan beskaffenhet,
att för densamma icke kunde påräknas högre årligt arrende än 200 kronor,
det finge ankomma på Eders Kongl. Maj:t att bestämma om lägenhetens
försäljning under de i nådiga brefvet den 29 maj 1874 stadgade vilkor.
I underdånig skrifvelse den 14 juni 1887 har Riksdagen vidare, med
bifall till en af Eders Kongl. Maj:t gjord framställning, medgifvit, att,
med några få undantag, kronans samtliga, i de norrländska länen belägna
utarrenderade jordegendomar, hvilkas arrenden öfverstiga 200 kronor, men
ej 500 kronor, och hvilkas bibehållande i sin helhet eller delvis åt kronan
icke af befintlig skogstillgång eller annan särskild anledning påkallas,
må, i den mån arrendekontrakten efter uppsägning eller eljest närma sig
sitt slut, å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas under de i
nådiga brefvet den 29 maj 1874 bestämda vilkor och med iakttagande,
att, der egendom tillhörande skogsmark undantages från försäljning, den
till försäljning afsedda delen af egendomen före dess utbjudande värderas
i den ordning, som är stadgad för arrendeuppskattningar. Hvad Eders
Kongl. Maj:t och Riksdagen sålunda beslutit meddelades till efterrättelse
genom nådiga brefvet den 27 juni 1887.
Slutligen har 1888 års Riksdag, jemväl på framställning af Eders
Kongl. Maj:t, medgifvit, att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder
om Norrland belägna, under förvaltning af domänstyrelsen stälda och för
statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemna mer
än 200 kronor, men icke utöfver 400 kronor, det må bero af Eders Kong!.
Maj:t att, efter omständigheterna i hvarje fall, förordna, huruvida egen¬
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
domen fortfarande bör för kronan bibehållas eller till större eller mindre
del försäljas; samt att, der Eders Kongl. Maj:t. pröfvar försäljning böra
ega rum, densamma må ske i den ordning och under de vilkor, som
enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874 gälla för försäljning af mindre
hemman och lägenheter, med iakttagande derjemte af de särskilda be¬
stämmelser, Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt att, i allmänhet eller
i vissa fall, för försäljningen meddela; varande detta Riksdagens beslut
till efterrättelse kungjordt genom nådiga brefvet af den 18 maj 1888.
I fråga om dispositionen af de genom försäljningen af ifrågavarande
kronoegendoinar inflytande medel är, hvad först beträffar de försäljningar,
som ega rum enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874, genom Riksdagens
i skrifvelse den 24 maj 1877 anmälda beslut stadgadt, att medlen må, i
den mån tillfällen dertill sig yppa, användas till sådana inköp af skog¬
bärande eller till skogsodling tjenlig mark, hvilka af Eders Kongl. Maj:t
pröfvas vara fördelaktiga och hvartill medel icke kunna beredas från det
till skogsväsendet anvisade reservationsanslag. Dessa stadganden ega, enligt
hvad af nådiga brefven den 6 juni 1879 och den 27 juni 1887 framgår,
tillämplighet äfven å de försäljningar, som ega rum enligt dessa nådiga
bref. Hvad åter angår köpeskillingarna för de egendomar, som försäljas
med tillämpning af nådiga brefvet den 18 maj 1888, skola äfven dessa,
enligt föreskrift i samma nådiga bref, användas för inköp af skogbärande
eller till skogsbörd tjenlig mark, men Eders Kongl. Maj:ts dispositionsrätt
öfver nämnda köpeskillingar är likväl så till vida inskränkt, att, enligt
Riksdagens i underdånig skrifvelse den 16 maj 1889 tillkännagifna beslut,
de medel, som influtit eller efter sistnämnda dag inflyta för försäljning af
kronoegendomar jemlikt omförmälda nådiga bref endast under en tid af
tre år, räknadt från den 1 januari 1889, må af Eders Kongl. Maj:t för
nyssberörda ändamål disponeras.
Under de förberedande arbetena för den nådiga proposition af den
31 december 1887, hvarigenom Eders Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen
att medgifva försäljning af sådana söder om Norrland belägna, under för¬
valtning af domänstyrelsen stälda och för statsverkets räkning utarrenderade
egendomar, hvilka i arrende lemnade mer än 200 kronor, men icke ut¬
öfver 400 kronor, hade fråga varit väckt att utsträcka försäljningen så,
att den komme att omfatta jemväl egendomar med arrende från 400 till
och med 500 kronor. Eders Kongl. Maj:t, som den 31 december 1886
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
a-fiåtit proposition till Riksdagen om försäljning med vissa undantag af
de kronans utarrenderade egendomar i de norrländska länen, hvilkas
arrenden öfverstege 200 kronor, men ej uppginge till mer än 500 kronor,
anbefalde nemligen genom nådig remiss af den 11 februari 1887 domän¬
styrelsen att, efter vederbörandes hörande, taga i öfvervägande, om och i
hvad mån försäljning äfven i mellersta och södra delarne af landet af
sådana för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilkas arrenden
folie inom nyssnämnda gränser, kunde anses fördelaktig och lämplig. I
det utlåtande, som domänstyrelsen, efter Eders Kongl. Maj:ts befallnings-
hafvandes hörande, .med anledning häraf afgaf, tillstyrkte ock domän¬
styrelsen, lika med det stora flertalet länsstyrelser, att till försäljning då
måtte ifrågakomma de domäner, för hvilka arrendet utginge med belopp
från 200 till och med 500 kronor. Vid ärendets underdåninga före¬
dragning fann emellertid min företrädare i einbetet den utredning, domän¬
styrelsen lemnat rörande de egendomar, som tillhörde denna kategori,
gifva anledning att åtminstone icke för det dåvarande låta försäljningen
erhålla en fullt så stor omfattning. Enligt hvad domänstyrelsen upplyst
utgjorde de domäner, hvilkas arrenden uppginge till mer än 200, men
icke utöfver 500 kronor, ett antal af 921, taxeringsvärderade till 8,192,900
kronor och lemnande i årligt arrende 818,709 kronor 88 öre. Fördelade
man dessa egendomar i grupper allt efter som arrendeafgiften stannade
inom belopp af 800 kronor, 400 kronor eller 500 kronor, uppkoinme
enligt de uppgifter, domänstyrelsen lemnat, följande resultat:
egendomar med arrende af 200—300 kr. 297 1,967,480:— 73,713:48
» j> )) » 300—400 » 323 3,038,780:— 110,145:66
» » » » 400—500 » 301 3,186,640:— 134,850:74
Summa 921 8,192,900:— 318,709:83
Det framginge häraf, att, medan arrendeafgiften i förhållande till
taxeringsvärdet utgjorde i medeltal för egendomarne i den första gruppen
3,74 och för egendomarne i den andra gruppen 3,62 procent, samma
procenttal i fråga om egendomarne i den tredje gruppen uppginge till 4,2.
Ehuru taxeringsvärdet icke vore att anse såsom en fullt tillförlitlig mätare
af egendomarnes verkliga värde hvar för sig, borde man likväl af den
meddelade uppgiften kunna draga den slutsats, att de egendomar, som
Antal Taxeringsvärde
Kronor
Arrende
Kronor
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
7
tillhörde den omförmälda tredje gruppen, i sin helhet lemnade en jem¬
förelsevis god afkomst. Det stora antal, hvartill egendomarne inom de
tre grupperna tillsammans uppginge, gåfve ock, enligt departementschefens
mening, anledning befara, att, om försäljningen då utsträcktes till egen¬
domarne inom alla tre grupperna, ett ofördelaktigt förhållande möjligen
skulle uppstå mellan antalet utbjudna egendomar å ena sidan och antalet
spekulanter med tillräcklig köpstyrka å den andra. Departementschefen
ansåg det derför vara skäl att åtminstone icke för det dåvarande ut¬
sträcka försäljningen längre än till egendomar, tillhörande de båda första
grupperna, hvilka inneslöte tillsammans 620 egendomar med taxerings¬
värde af 5,006,260 kronor och årligt arrende till belopp af 183,859
kronor 9 öre. Eders Kongl. Maj:ts framställning till Riksdagen blef ock
affattad i öfverensstämmelse med den af departementschefen sålunda ut¬
talade mening; och blef, på sätt jag redan erinrat, samma framställning
af Riksdagen bifallen.
Vid förhandlingarna rörande de särskilda under de senare åren fram¬
lagda förslagen om försäljning af vissa kategorier af jordbruksdomäner,
har en uttömmande behandling egnats åt frågan om det ekonomiskt be¬
rättigade i grundsatsen att sälja smärre jordbruksdomäner och i stället
inköpa skogsmark. Då jag nu tillåter mig att underställa Eders Kongl.
Maj:ts förnyade pröfning frågan om försäljning af sådana i länen söder
om Norrland belägna domäner, hvilkas arrenden öfverstiga 400 kronor,
men icke 500 kronor, lärer jag derför icke behöfva närmare utveckla
de skäl, hvilka enligt min åsigt tala för rigtigheten af omförmälda, nu¬
mera i ganska vidsträckt omfång antagna grundsats. Att det skäl, som
hufvudsakligen varit bestämmande för de hittills fattade försäljnings-
besluten, eller insigten om det olämpliga för staten att i sin ego för ut¬
arrendering bibehålla egendomar, för hvilka, i följd af deras obetydlighet
eller från andra kronoegendoinar aflägsna läge, förvaltningskostnaderna
ställa sig allt för ogynsamt i förhållande till arrendeafkastningen, äfven,
om ock icke i fullt såmma grad som beträffande de grupper af egen¬
domar, om hvilkas försäljning beslut redan blifvit fattadt, eger tillämp¬
ning å den nu ifrågavarande egendomsgruppen, lärer icke kunna bestridas
och vinner äfven i viss mån stöd deraf, att den beslutade försäljningen
af domäner i de norrländska länen omfattar jemväl motsvarande grupp.
Med den alltjemt fortgående misshushållningen med de enskilda skogarne,
framträder likaledes klart vigten af fortsatta åtgärder för utvidgning af
de allmänna skogarnes areal, hvilken, enligt hvad vid försäljningsfrågans
8
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.
behandling inför Eders Kongl. Maj:t den 31 december 1887 framhölls,
här i landet relativt är väsentligt mindre än i de flesta öfriga, om icke
i alla, europeiska länder. Frågan om försäljningen af domäner, tillhö¬
rande den nu ifrågavarande gruppen, torde derför kunna betecknas så¬
som hufvudsakligen en fråga om valet af rätta tidpunkten för försälj¬
ningens verkställande.
Rörande antalet i mellersta och södra delarne af riket belägna jord-
bruksdomäner med arrenden från 400 till och med 500 kronor, deras
taxeringsvärden och arrenden äfvensom åren, då de varda arrendelediga,
tillåter jag mig meddela följande tabell:
År, då egen-
domarne blifva
arrendelediga
|
Egendo mar nes
|
Antal
|
summa
taxeringsvärde
|
summa
arrenden
|
kronor
|
öre
|
kronor
|
öre
|
1892
|
6
|
72,700
|
|
2,591
|
99
|
1893
|
7
|
91,600
|
—
|
3,041
|
35
|
1894-
|
18
|
196,700
|
—
|
8,273
|
87
|
1895
|
24
|
265,100
|
—
|
10,808
|
3 5
|
1896
|
29
|
326,600
|
—
|
12,990
|
31
|
1897
|
27
|
308,300
|
—
|
12,026
|
45
|
1898
|
22
|
282,900
|
—
|
10,175
|
86
|
1899
|
16
|
183,300
|
—
|
7,300
|
42
|
1900
|
20
|
195,000
|
—
|
9,241
|
90
|
1901
|
27
|
278,700
|
—
|
12,115
|
—
|
1902
|
6
|
55,200
|
—
|
2,866
|
—
|
1903
|
10
|
92,200
|
—
|
4,441
|
60
|
1904
|
3
|
29,400
|
—
|
1,490
|
—
|
1905
|
13
|
113,500
|
—
|
5,840
|
—
|
1906
|
13
|
150,400
|
—
|
. 6,040
|
30
|
1907
|
9
|
105,900
|
—
|
4,245
|
—
|
1908
|
16
|
198,900
|
—
|
7,218
|
—
|
1909
|
12
|
146,900
|
—
|
5,772
|
—
|
1910
|
19
|
292,400
|
—
|
8,812
|
—
|
1911
|
16
|
214,900
|
—
|
7,490
|
—
|
1912
|
5
|
56,400
|
—
|
2,305
|
—
|
1922
|
1
|
20,000
|
—
|
413
|
69
|
Summa
|
319
|
3,677,000
|
—
|
145,498
|
99
|
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
Häraf framgår, att arrendeafgiften i förhållande till taxeringsvärdet
för den nu förevarande egendomsgruppen i medeltal utgör 3,9 6 procent.
Då detta procenttal år 1887 utgjorde 4,2, visar sig, att arrendeafkomsten
af dessa egendomar sedan sistnämnda år något sjunkit, men att den lik¬
väl fortfarande ställer sig i någon mån gynsammare än inedelafkoinsten
i egendomsgrupperna med arrenden af 200—300 kronor och 300—400
kronor, der motsvarande procenttal år 1887 utgjorde resp. 3,74 och 3,62.
Erfarenheten har emellertid ådagalagt, att de hittills försålda krono-
domänerna betingat köpeskillingar, hvilkas summa så betydligt öfverstigit
egendomarnes sammanlagda taxeringsvärden, att de dittills utgående ar¬
rendena representera ett vida mindre procenttal af köpeskillingarna än
af nyssnämnda värden. Till och med utgången af nästlidet. år hafva
nemligen försålts kronodomäner med ett sammanlagdt taxeringsvärde af
1,715,068 kronor 99 öre, för Indika egendomar i köpeskilling betingats
2,922,017 kronor 34 öre. Det förut för dessa egendomar utgående ar¬
rendet, hvilket uppgått till 57,404 kronor 44 öre, utgör af taxerings¬
värdena 3,35 procent, men af köpeskillingarna allenast 1,96 procent.
Det torde derför icke vara oberättigadt att antaga, att, om försäljning
beslutes af domäner med arrenden från 400 till och med 500 kronor,
denna försäljningsåtgärd skall inbringa staten ett belopp, hvilket icke
obetydligt öfverstiger värdet af det i de ifrågavarande egendomarne för
närvarande bundna kapital.
Af förestående tabell framgår vidare, att af de förevarande egen¬
domarne endast ett mindre antal varder arrendeledigt under de närmaste
åren. Med afseende på den farhåga, som vid försäljningsfrågans före¬
dragning inför Eders Kongl. Maj:t den 31 december 1887 uttalades, att,
om försäljningen utsträcktes äfven till egendomar med arrenden från 400
till och med 500 kronor, ett ofördelaktigt förhållande möjligen skulle
uppstå mellan antalet utbjudna egendomar och antalet tillräckligt köp¬
starka spekulanter, torde böra erinras derom, att vid den tidpunkt, då
först ett större antal egendomar tillhörande den nyssnämnda gruppen kan
förekomma till försäljning, eller år 1894, tjugu år förflutit efter det
jemlikt nådiga brefvet den 29 maj 1874 föreskrift meddelades om för¬
säljning af sådana då för kronans räkning utarrenderade egendomar, hvilka
icke lemnade öfver 200 kronor i arrende. Då det öfvervägande flertalet
af dessa egendomar varit utarrenderade på tjugu år, kan således antagas,
att år 1894 endast få egendomar af denna kategori skola återstå till för¬
säljning. Fem år derefter eller år 1899 inträder samma förhållande be-
Bih. till Biksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.
träffande egendomar med arrenden icke öfverstigande 200 kronor, hvilka
efter den 29 maj 1874 kommit under kammarkollegii eller domänsty¬
relsens förvaltning och hvilka jemlikt nådigt bref den 6 juni 1879 äfven¬
ledes skolat försäljas. Härigenom kommer en väsentlig minskning att in¬
träda i antalet af de egendomar, som, enligt redan fattade beslut, af
kronan utbjudas till salu.
Den åberopade tabellen utvisar, att icke obetydligt öfver halfva
antalet af de nu ifrågavarande egendomarne, eller 183 af 319, varda
arrendelediga under de åtta åren 1894—1901. Om försäljningen anses
böra komma till stånd, synes derför angeläget, att beslut derom fattas
i så god tid, att icke nya arrendekontrakt rörande ett större antal af hit¬
hörande egendomar må hinna upprättas och derigenom egendomarnes för¬
säljning varda undanskjuten på ett tjugutal år. Jag har tillåtit mig uttala
såsom min åsigt, att frågan om försäljning af de domäner, som tillhöra
den förevai-ande gruppen, väsentligen är en fråga om valet af rätta tid¬
punkten för försäljningen. Af hvad jag nu anfört torde framgå, dels att
vid den tid, då ett nu fattadt försäljningsbeslut i någon större omfattning
skulle komma till tillämpning, den jemlikt nådiga brefvet den 29 maj
1874 beslutade försäljningen af vissa smärre domäner hufvudsakligen
blifvit bragt till slut och utbudet af fastigheter från kronans sida sålunda
minskadt, dels att uppskof med försäljningen skulle föranleda, att ett
större antal hithörande egendomar genom nya arrendekontrakt för eu
längre tid undandroges från försäljningen. Jag tvekar derför icke att
beteckna den nuvarande tidpunkten såsom lämplig för ett beslut om för¬
säljning af de ifrågavarande domänerna. Äfven i det afseendet synes mig
tidpunkten gynsam, att under nu rådande egendomskonjunkturer talrikare
tillfällen än eljest erbjuda sig att för måttligt pris åt kronan förvärfva lämp¬
liga skogsområden. På det dessa konjunkturer icke må försummas, synes
derför önskvärdt, att något större tillgångar må kunna för ändamålet
disponeras än för närvarande stå till Eders Kongl. Maj:ts förfogande.
Då jag, under åberopande af det anförda, anser mig böra förorda,
att beslut nu må fattas om försäljning af de i mellersta och södra delarne
af landet belägna domäner, hvilka i arrende lemna mer än 400 kronor,
men icke utöfver 500 kronor, är det naturligtvis icke min mening, att
försäljningsbeslutet bör göras ovilkorlig!, utan torde, i öfverensstämmelse
med det förfarande, som eger rum beträffande de kategorier af domäner,
om hvilkas afyttrande beslut förut blifvit fattadt, pröfning för hvarje
särskild domän böra ske, huruvida densamma bör försäljas eller af någon
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
anledning åt kronan bibehållas. Ej heller i öfrigt torde anledning före¬
finnas till afvikelse från de bestämmelser och vilkor, under hvilka 1888
års Riksdag medgaf försäljning af domäner med arrenden från 200 till och
med 400 kronor.
Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t må föreslå
Riksdagen att medgifva:
att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder om Norrland be¬
lägna, under förvaltning af domänstyrelsen stälda och för statsverkets
räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemna mer än 400
kronor, men icke utöfver 500 kronor, det må bero af Eders Kongl. Maj:t
att, efter omständigheterna i hvarje fall, förordna, huruvida egendomen
fortfarande bör för kronan bibehållas eller till större eller mindre del för¬
säljas; samt
att, der Eders Kongl. Maj:t pröfvar försäljning böra ega rum, den¬
samma må ske i den ordning och under de vilkor, som enligt nådiga
brefvet den 29 maj 1874 gälla för försäljning af mindre hemman och
lägenheter, med iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser, Eders
Kongl. Maj:t kan finna lämpligt att, i allmänhet eller i vissa fall, för
försäljningen meddela;
dock under vilkor att de genom försäljning inflytande medel skola
användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark;
lärande medlen böra inlevereras till riksgäldskontoret och der bokföras
på sätt nu är stadgadt angående köpeskillingarna för de kronoegendomar,
som säljas enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874.
Såsom jag förut erinrat, medgaf 1889 års Riksdag, att de medel,
som influtit eller derefter infiöte för försäljning af kronoegendomar jem-
likt nådiga brefvet den IS maj 1888 och enligt samma nådiga bref skulle
inlevereras till riksgäldskontoret för att användas för inköp af skogbärande
eller till skogsbörd tjenlig mark, finge för sådant ändamål under en tid
af tre år, räknadt från den 1 januari 1889, af Eders Kongl. Maj:t dis¬
poneras och följaktligen på Eders Kongl. Maj:ts reqvisition från riksgälds¬
kontoret utbetalas. I fråga om den sålunda faststälda begränsningen af
den tid, för hvilken dispositionsrätt öfver de ifrågavararde medlen med-
gifvits Eders Kongl, Maj:t, anförde Riksdagen, att i anseende till ämnets
jemförelsevis ej ringa vigt och då det här gälde förvärfvandet af fastig¬
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.
heter, hvilkas skötsel måste blifva med kostnader förenad, Riksdagen ansett
sig böra sättas i tillfälle att bilda sig ett omdöme om sättet för inköpen
af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark. Väl förekomma upp¬
gifter härom i berättelsen om hvad i rikets styrelse sig tilldragit, likasom
ock Riksdagens revisorer och genom dem Riksdagen kunde i riksgälds-
kontoret taga del af de nådiga bref, i hvilka underrättelse om beslutade
inköp meddelades och anvisningar å innestående medel gjordes. Lämpligare
syntes dock vara, att Riksdagen årligen erhölle en sammanfattad redo¬
görelse öfver de skogsinköp, som under ett år egt rum, och derigenom
sattes i tillfälle att fatta det beslut omständigheterna kunde föranleda.
På det en sådan pröfning periodvis måtte kunna ega rum, hade Riks¬
dagen funnit sig böra lemna det ifrågavarande medgifvandet för tre år
i sänder.
Då den treårsperiod, för hvilken 1889 års Riksdag lemnat sitt om-
förmälda medgifvande, med innevarande år utgår, lärer af detta års Riksdag
böra äskas enahanda dispositionsrätt öfver försäljningsmedlen för tiden till
och med utgången af år 1894 och torde, under förutsättning af bifall
till det af mig framstälda förslaget om försäljning af domäner med
arrenden från 400 till och med 500 kronor, det ifrågasatta medgifvandet
böra afse äfven köpeskillingarna för sistnämnda egendomar. Jag erinrar
härvid, att då, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 81 maj 1889,
numera till Riksdagens statsutskott årligen öfverlemnas uppgift ej mindre
å de kronoegendomar, hvilka under nästföregående året blifvit försålda, än
äfven å de inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark, hvilka
under samma tid för kronans räkning egt rum, samt denna uppgift upp¬
tager pris och areal å inköpt skogsmark äfvensom de öfriga upplysningar
rörande de ifrågavarande inköpen, hvilka kunna finnas erforderliga, häri¬
genom tillhandahålles Riksdagen det för verkställande af den utaf Riks¬
dagen antydda pröfning erforderliga material.
Den affattning, Riksdagens år 1889 i förevarande afseende lemnade
medgifvande erhållit, lemnar rum för någon tvekan, huruvida den Eders
Kongl. Maj:t tillerkända dispositionsrätt bör anses afse de försäljnings-
medel, som under treårsperioden inflyta i kronans kassa, eller de köpe¬
skillingar, som betingas för egendomar, om hvilkas försäljning beslut under
samma period blifvit fattadt. Då tidpunkten för köpeskillingarnas in¬
betalning kan bero af åtskilliga tillfälliga omständigheter, hvilka icke alltid
i förväg låta sig beräknas, skulle med den förevarande bestämmelsen,
tolkad på förstnämnda sätt, vara förenad den olägenhet, att öfversigten
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
öfver de tillgångar, som under perioden funnes att disponera för inköp af
skogsmark, skulle varda väsentligen försvårad, hvilket åter, särskild! då
fråga vore om förvärfvande af större områden, ofta måste framkalla tvekan,
huruvida tillräckliga medel för ändamålet komme att varda tillgängliga.
Jag förutsätter ock, att Riksdagens mening varit, att medgifvande! borde
tolkas i enlighet med det senare af de båda nyss antydda alternativen,
men, då förnyadt medgifvande nu bör äskas, torde detsamma böra afmattas
i sådana ordalag, att all ovisshet i nyssnämnda afseende varder undanröjd.
Under åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag att Eders
Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att medgifva,
att ej mindre köpeskillingarna för de kronoegendomar, rörande hvilkas
försäljning beslut jemlik! nådiga brefvet den 18 maj 1888 fattas under
tiden till och med utgången af år 1894, än äfven, under förutsättning af
bifall till hvad jag föreslagit rörande försäljning af sådana söder om Norr¬
land belägna, under förvaltning af domänstyrelsen stälda och för stats¬
verkets räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemna mer än
400 kronor, men icke utöfver 500 kronor, köpeskillingarna för de egen¬
domar af detta slag, rörande hvilkas försäljning beslut fattas under nyss¬
nämnda tid, må för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark
af Eders Kongl. Maj:t disponeras och följaktligen på Eders Kongl. Maj:ts
reqvisition från riksgäldskontor^, utbetalas.»
Hvad föredragande departementschefen i detta
ärende yttrat och tillstyrkt, deruti statsrådets öfriga
ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen
gilla och bifalla; och skulle nådig proposition till
Riksdagen aflåtas af den lydelse bilagan — — vid
detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
G. Louis De Geer.
Bill. till Biksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 9 Häft.
3