12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 84.
N:o 84.
Af herr J. H. Gr. Fredholm från Stockholm, om afskaffande
af tullen å blytråd och å visst slag af valsad eller smidd jernplåt.
Bland vidtagna förändringar i den tulltaxa, som trädde i kraft den
1 juli 1888, förtjena särskildt uppmärksammas åtskilliga tullafgifter som
åsattes förut tullfria halffabrikat, hvilka utgöra råmaterial för inhemsk till¬
verkning. Till sådana afgifter äro att räkna icke blott den tullsats af 10
öre per kg., som, under tariffnummer 579, då åsattes »Tråd af koppar
och annan ej specificerad metall; andra slag», och hvilken tullsats under
nummer 585 är oförändrad bibehållen i den nu, sedan den 1 januari
1890, gällande tulltaxa, utan äfven den tullsats af 6 kr. per 100 kg.,
som från den 1 juli 1888 åsatts för valsade och smidda plåtar af jern
och stål, när de äro slipade, polerade, fernissade, lackerade eller förzin-
kade, och som i nu gällande tulltaxa förekommer under tariffnummer 258.
De nu påpekade förändringarna i tulltaxan hafva utöfvat ett men¬
ligt inflytande på tvenne inhemska näringar — ett inflytande så menligt,
att den ena af dem blifvit alldeles ödelagd. Sistnämnda näring omfattade
tvenne mindre fabriker, som uppstodo med anledning af de af Riksdagen
beviljade anslag till skjutskicklighetens befrämjande, och utgjorde blykulor
föremålet för deras tillverkning. Dessa kulor, som icke stöpas utan pres¬
sas, tillverkas i derför konstruerade maskiner af äfvenledes pressad blytråd.
Då denna ej utgör föremål för tillverkning inom landet, har densamma för
den skull måst införas från England. Priset här på platsen har varit 27
ä 29 kr. per 100 kg. När å denna varuartikel åsattes eu tull af 10 kr.
Motioner i Avdra Kammaren, N:o 84.
13
per 100 kg., bär följaktligen priset å råämnet för kulorna genom tullen
höjts med omkring 40 % af förutvarande pris. För att utjemna det men¬
liga inflytande denna stora prisstegring å råmaterialet ovilkorligen måste
utöfva på metallbehållningen, förefans blott en utväg, den nemligen, att
böja priset på de färdiga kulorna i förhållande till det genom tullen för¬
höjda priset på råmaterialet.
Af denna utväg kunde de svenska tillverkningarna dock icke be¬
gagna sig, ty enligt norska tulltaxan är, under tariffnummer 324, Bly i
Buller, Stsenger, Traad og Plader, eller det råmaterial, hvaraf kulorna pres¬
sas, tullfritt, och enligt mellanrikslagen kunna i Norge pressade kulor så¬
som norsk tillverkning till riket tullfritt införas. När nu 1000 reming-
tonkulor väga 24 kg., är det gifvet, att, under lika förhållande i öfrigt, de
i Sverige tillverkade kulorna måste i pris öfverstiga de i Norge tillverkade
med å samma qvantitet råmaterial belöpande tullsats eller 2 kr. 40 öre. De
noterade partiprisen utvisa äfven denna prisskilnad, ty då 1,000 reming-
tonkulor före tulländringen 1888 här i landet kostade 12,80 kr. hafva de
efter denna stigit till ett pris af 15,20 kr., under det priset å de i Norge
tillverkade under samma tid bibehållet sig vid oförändrad höjd eller om¬
kring 12 kr. Det är under sådana förhållanden tydligt, att ingen afsätt¬
ning af i Sverige tillverkade lador skall kunna i konkurrens med de norska
ega rum, och följaktligen har tillverkningen af de förra också måst upp¬
höra. Någon annan utväg att bereda denna tillverkning möjlighet att
existera förefinnes ej än den att återgå till det gamla systemets tulltax e-
bestämmelscr i fråga om blytråd och göra införseln af denna såsom
förut tullfri.
Den andra svenska näring, som lidit men af de i 1888 års tull¬
taxa införda ändringarna, är tillverkningen af knappar, förfärdigade af jern¬
plåt. Ett gross-gross sådana knappar väger omkring 1 kg., och till deras
förfärdigande åtgår 1,5 kg. plåt af storlek 31 Va X 46 c. m. Enligt den
tulltaxa, som trädde i kraft 1 juli 1888, utgår tullen för 100 kg. lacke¬
rade plåtar med 6 kr., och är denna tullsats, under tariffnummer 258, i
den nu sedan 1 januari 1890 gällande tulltaxa bibehållen. Tullafgiften å
råmaterialet till ett gross-gross tillverkade knappar utgår sålunda med 9
öre. Detta kan må hända i och för sig icke anses vara mycket, men då
man besinnar, att fabrikspriset på ett gross-gross knappar kan gå ned ända
till 1,70 kr., så utgör tullen å råmaterialet i detta fall mer än 5 % af den
tillverkade varans försäljningspris. En så betydlig extra skatt på tillverk¬
ningen skall naturligtvis i konkurrens med i tullpolitiskt hänseende mera
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 84.
lyckligt lottade länders fabriker utöfva ett mycket förlamande inflytande
på de inhemska fabrikernas afsättning. Det är visserligen sant, att detta
menliga inflytande är kompenseradt genom den i vår tulltaxa under hela
föregående årtionde och fortfarande å färdiggjorda knappar af jern och
stål åsätta tull af 15 öre pr kilogram. Men oafsedt att detta förut för
knapptillverkningen gällande tullskydd blifvit genom den till förment
skyddande af svensk industri i 1888 års tulltaxa införda tull å råmate¬
rialet reduceradt med 60 procent, så erbjuder likväl tullen å färdiggjorda
knappar icke något som helst skydd mot de i Norge tillverkade, h vilka
enligt mellanrikslagen kunna hit i riket tullfritt införas. Och då den
norska tulltaxan, under tariffnummer 317, tillika medgifver fri införsel
af smidd eller valsad jernplåt af mindre än 3 1/i millimeters tjocklek,
hvarunder den plåt, som utgör råmaterialet vid tillverkning af knappar
är att hänföra, så är det tydligt, att den svenska tillverkaren på grund
af landets tullagstiftning måste åtnöja sig med en 5 procent af försälj-
ningspriset å simplare knappar mindre behållning än den norske tillver¬
karen, om den förre skall kunna ingå i täflan med den senare. Att en
sådan minskning skall högst betydligt reducera vinsten på tillverkningen
i dess helhet, om den icke gör den alldeles om intet, torde för hvar och
en vara uppenbart.
Då blytråd af den beskaffenhet, som här åsyftas, eller af 10 millime¬
ters tjocklek och der öfver, lika litet inom landet tillverkas som lackerad
jernplåt af mindre än millimeters tjocklek, hvilken plåt är den som
vid knapptillverkningen användes, så är tydligt, att de den 1 juli 1888
införda tullsatserna å förenämnda varuslag icke kunna hafva till uppgift
att skydda någon svensk näring. Och då dessa tullar icke heller kunna
i nämnvärd mån medföra någon inkomst för statskassan, då, åtminstone
hvad nu omförmälda blytråd beträffar, införseln deraf upphört i samma
stund kultillverkningen nedlagts, så kunna de utan någon som helst olä¬
genhet åter afskaffa^. Den omständigheten att de näringsgrenar, som
genom meromnämnda tullars införande blifvit så högst betydligt lidande,
äro af mindre betydenhet, bör icke utöfva något inflytande på bedöman¬
det om de 1888 åsätta tullarne böra afskaffas eller icke, ty det torde
kunna få antagas vara en oomtvistad sanning, att ingen näring, huru
obetydlig den än är, bör utan att något statens ändamål det kräfver
genom tullagstiftningen skadas och än mindre tillintetgöras.
På grund af hvad nu blifvit anfördt tillåter jag mig hemställa,
att Eiksdagen behagade besluta,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 84.
15
• att blytråd af 8 millimeters diameter och der¬
öfver, äfvensom
att valsad eller smidd jernplåt under x/2 milli¬
meters tjocklek, vare sig slipad, polerad, fernissad,
lackerad eller förzinkad,
må varda vid införsel tullfria.
Om remiss af denna motion till bevillningsutskottet anhåller
Stockholm den 27 januari 1891.
J. H. G. Fredholm.