Motioner i Andra Kammaren, N:o 180.
1
S:o 180.
Af herr G. Ericsson från Stockholm, om införande af progressiv
värnskatt.
Om de af Kong! Maj:t till Riksdagen afgifna propositioner rörande ut¬
sträckning af den allmänna värnpligten samt i sammanhang dermed om
grundskatternas afskrifning och om anskaffande af medel till förenämnda åt¬
gärders genomförande har jag ännu icke hunnit bilda mig ett i enskild¬
heter ingående omdöme.
Men det torde vara en oeftergiflig skyldighet för hvarje folkrepresen¬
tant att efter förmåga sätta sig in i de förhållanden, som ett antagande af
dessa förslag, vare sig fullständigt eller partiel^ skulle föra med sig.
Det vill då synas, att om verkligen det är sant, som säges, att vår
sjelfständighet är hotad, så måste vi äfven underkasta oss de uppoffringar,
som kräfvas för dess betryggande och som vi kanna bära utan att för hårdt
nedtyngas. Men, å andra sidan, torde de ökade utgifter, som till den ändan
lära blifva oundvikliga, höra så rättvist afvägas och fördelas, att de drabba
hvarje medborgare i så nära förhållande som möjligt till hans förmåga
att bära dem. Gifvet är, att, om försvarsbördan faller tyngst på de sva¬
gaste skuldrorna, detta måste alstra en bitterhet och eu afund mellan
olika samhällsklasser, som ej kan annat än försvaga den endrägt, hvil¬
ken är så nödvändig för ett kraftigt och segrande värn mot yttre fiender.
Ett motsatt förhållande, eller försvarsbördans möjligast rättvisa fördelning
mellan alla medborgare, är ett önskemål ej blott för samhällets mindre lyck¬
ligt lottade medlemmar. Det skulle vara en ren förolämpning mot de tal¬
rika medborgare inom de högre klasserna, hvilka så varmt gifvit till känna
Bill. till Rilcsd. Prot. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 38 Haft. 1
\
2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 180.
•sin offervillighet för fosterlandets heliga sak, att ens ett ögonblick misstänka,
det de skulle vilja undandraga sig den allra minsta lilla del af de ålig¬
ganden, som i detta afseende rättvisligen tillkomma dem i kraft af deras
större förmåga till dessa åliggandens uppfyllelse. Den kongl. propositionen
synes mig dock näppeligen till fullo hafva beaktat denna vigtiga sida af
saken. Jag vill ej härvid inlåta mig på eu kritik af de finansiella åtgär¬
der, som Kongl. Maj:t föreslagit för att skaffa medel till de omfattande pla¬
nernas genomförande, men nöjer mig med att antyda, det Kongl. Maj:t, en¬
ligt mitt förmenande, både bort och kunnat åstadkomma en vida jemnare
och rättvisare fördelning af de hithörande bördorna.
Liknande synpunkter framköllos redan vid riksdagens början i den
motion, n:o 154, som då inom denna kammare väcktes af herr G. Jansson
i Ivrakerud, om åtagande af en särskild bevillning under namn af värn¬
skatt till fyllande af de i Kongl. Maj:ts proposition angående statsverkets
tillstånd och behof föreslagna anslagshöjningar till försvarets stärkande. Jag
instämmer till fullo med den ärade motionären i de skäl, han anfört till stöd
för sitt förslag, men tillåter mig framhålla, att frågan genom de nu senast
afgifna kongl. propositionerna inträdt i ett alldeles nytt skede.
De nya utgifter, som skulle erfordras till försvarets stärkande, blefve
enligt dessa förslag mångfaldigt ökade. Med detsamma framträder ock med
lika mångfaldigt ökad styrka det krafvet, att dessa nya bördor till så stor
del som möjligt böra täckas genom direkt beskattning, afpassad efter hvars
och ens skatteförmåga.
Men för att denna beskattning skall något så när lika drabba alla
de skattskyldige, synes det mig vara ett oeftergiflig! vilkor, att skatten gö-
res progressiv. Jag beköfver ej här inlåta mig på de statsekonomiska skäl,
som kunna tala för eller mot den progressiva skatteformens tillämpning i
allmänhet.
I stället nöjer jag mig med att påpeka, att dess införande i vårt land
under närvarande förhållanden i sj elfva verket icke vore något annat än ett
steg på vägen till den likformiga beskattningen. Lör närvarande utgöres
den vida öfvervägande delen af svenska .'statens inkomster af tullar och
andra indirekta skatter. Utan att nu vilja inlåta mig på den indirekta
skatteformens fördelar och olägenheter, inskränker jag mig till att fram¬
hålla det af de fleste sakkunnnige erkända faktum, att dylika skatter i
regeln drabba den fattige vida tyngre an den rike. Då så är fallet, och
då det i följd af kända politiska förhållanden för närvarande torde vara
omöjligt att vinna nämnvärd lindring i dessa skatter, synes den enklaste
Motioner i Andra Kammaren, N:o 180.
3
'känsla af rättvisa oclx billighet påkalla en motvigt till dem i form af en
direkt och progressiv beskattning. Denna motvigt blifver så mycket mer
af nöden, då det är fråga om påläggandet af nya, högst betydligt ökade
bördor.
En ny och hittills opröfvad skatteform torde dock i början endast
med stor varsamhet böra tillämpas. Visar den sig förmånlig, kan dess an¬
vändning sedermera steg för steg utsträckas. Jag nöjer mig således med att
till en början endast föreslå dess tillämpning i ganska inskränkt omfång.
Då det är kändt, att den allmänna bevillningen ligger till grund för den
kommunala beskattningen, som ej torde böra beröras af en skattereform, hvars
införande föreslås med stöd af politiska skäl, så torde den progressiva skatt,
hvilken jag ämnar föreslå, icke böra inryckas i sjelfva bevillningsförordnin-
gen, utan erhålla formen af en tilläggsbevillning.
Denna tilläggsbevillning anser jag till en början endast böra åsättas
de för inkomst högst beskattade. Då fastighet ej särskildt skattar för deraf
dragen inkomst, utan efter nppskattadt taxeringsvärde, så torde inkomst af
fastighet böra beräknas till hundradubbla beloppet af den bevillning, som
fastighet enligt gällande bevillningsstadga har att utgöra, med andra ord,
bevillningen anses utgöra en procent af inkomstbeloppet, efter hvilka grunder
det än må beräknas. Den gräns, vid hvilken den progressiva skatten vid¬
tager, synes mig böra sättas till 4,000 kronors årlig inkomst eller samma be¬
lopp som gör sin innehafvare valbar till Eiksdagens Första Kammare. För
jordbruksfastighet skulle denna inkomst, beräknad efter nyss angifna grunder,
enligt nu gällande bevillningsstadga svara mot ett taxeringsvärde af 133,333
kr. 33 öre, hvilket värde dock, i fall Kongl. Maj:ts proposition om ändrade
grunder för jordbruksbevillningen varder af Eiksdagen antagen, skulle ned¬
sättas till hälften, eller 66,666 kr. 67 öre. Skulle deremot Eiksdagen, så¬
som icke omöjligt är, stanna vid en förhöjning af bevillningen för jord¬
bruksfastighet från 3 till 5 öre för hvarje hundra kronors taxeringsvärde,
så skulle nyssnämnda inkomstbelopp anses inträda vid ett uppskattadt fastig¬
hetsvärde af 80,000 kronor, eller det belopp, som för närvarande utgör gränsen
för valbarhet till Första Kammaren. För all annan fastighet än jordbruk
svarar, redan enligt nu gällande skattegrund, 4,000 kronors inkomst mot
80,000 kronors taxeringsvärde.
För inkomst utöfver 4,000 kronor torde den nya tilläggsbevillningen,
hvilken lämpligen kunde erhålla namn af värnskatt, böra utgå med 1 för
100 af det öfverskjutande beloppet och sedermera ökas med 1 för 100 för
hvarje gång inkomsten fördubblas. *
4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 180.
Värnskatten skulle alltså utgöra:
1 % från 4,000 till 8,000 kr:s inkomst af fastighet, kapital eller arbete
2 Jo » 8,000 » 16,000 » » » » » »
3 % » 16,000 » 32,000 » :> » » » » »
4 % » 32,000 » 64,000 » ;> » » » » »
5 % » 64,000 » 128,000 » » , » » »
o. s. v. efter samma grunder.
För 8,000 kr:s inkomst skulle värnskatten sålunda uppgå till 40
kr. För 16,000 kris inkomst till 200 kr. För 32,000 kr:s inkomst till
680 kr. För 64,000 kris inkomst till 1,960 kr. och för 128,000 kris in¬
komst till 5,160 kr. o. *s. v.
På grund af det ofvan sagda föreslår jag alltså,
att, för den händelse Kong! Maj:ts propositioner om
utsträckning af värnpligten, afskrifning af grundskat¬
terna in. m. fullständigt eller till någon del varda af
Riksdagen antagna, Riksdagen måtte besluta införandet
af eu värnskatt, att utgå enligt följande grunder:
l:o. Skyldig att utgöra värnskatt är en hvar, som
enligt gällande bevillningsförordning erlägger skatt för mer
än 4,000 kris inkomst af fast egendom, kapital eller arbete;
2:o. Inkomst af fast egendom skall så beräknas, att den
bevillning, som sagda egendom, enligt gällande bevillnings¬
förordning, är skyldig att i bevillning till staten erlägga,
uppgår till en procent af samma inkomst;
3:o. Värnskatten utgår med 1 för 100 å den del af
inkomst, som öfverstiger 4,000 kronor, 2 för 100 å inkomst-
öfverskott utöfver 8,000 kronor, 3 för 100 å öfverskott ut¬
öfver 16,000 kronor, 4 för 100 å öfverskott utöfver 32,000
kronor och så vidare efter samma beräkningsgrund, så att
värnskatten vid hvarje fördubbling af den lägsta inkomst
för hvilken den utgår, höjes med 1 för 100.
Jag anhåller vördsamt om remiss till vederbörligt utskott, samt att
utskottet vid behandling af denna motion täcktes föreslå den ändrade orda¬
lydelse, som för vinnande af full tydlighet är nödigt.
Stockholm den 24 mars 1891.
Gustaf Ericsson.
Stockholm, Victor Pettersons Boktryckeri, 1891.