Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
1
N:0 178,
Af herr P, Andersson i Högkil, om införande af öppen omröst¬
ning mom Riksdagens kamrar.
Vid 1889 års riksdag väckte jag motion om införande af öppen om¬
röstning i Riksdagens kamrar. Jag vågar nu — och med bättre hopp om
framgång — åter igen draga denna efter mitt förmenande särdeles vigtiga
fråga under Riksdagens pröfning.
Motiveringen till min ofvan nämnda motion (n:o 1) är af följande
lydelse:
»Då jag nu går att väcka förslag om införande af öppen omröstning
inom riksdagen, tillåter jag mig att som inledning till en kortfattad moti¬
vering för detta förslag erinra om konstitutionsutskottets år 1873 uttalade
vackra vitsord: ’det är fullkomligt sant, att den öppna omröstningen lun¬
den manliga frimodighetens tilltalande karakter’.»
»Karakteren af Riksdagens förhandlingar är ju den, att de skola vara
offentliga: riksdagstrycket är tillgängligt för allmänheten, diskussionen inom
kamrarne äro offentliga och allt som derunder yttras förvaras i protokollen;
men vid det slutliga åtgörande! af en stridsfråga — sjelfva hufvuddrabb-
ningen — kan riksdagsmannen dölja sig bakom den slutna voteringssedeln
och insvepa sig i ett hemlighetsmakeri, som står i uppenbar strid med
karakteren af en fullständig offentlighet.»
»Det allt mer ökade intresse, hvarmed allmänheten omfattar Riksdagens
förhandlingar, berättigar den till att kunna erhålla fullständig kännedom så
Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 36 Raft. (N:o 178).
2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 178,
väl om det sätt, hvarpå besluten inom riksdagen tillkomma, som ock hvarje
särskild riksdagsmans åsigter i de på dagordningen stående frågorna. Jag
är öfvertygad om, att allmänna opinionens kraf på öppen omröstning inom
liksdagen ar från ar ökats och fortfarande ökas; och jag finner detta natur-
ligt, ty svenska folket har obestridligen rätt att kontrollera, huru dess
representanter i nationalförsamlingen fullgöra sitt ansvarsfulla och magt-
påliggande uppdrag.»
»Konstitutionsutskottet har 1886 medgifvit, att i länder, hvarest
den ^ öppna omröstningen har häfd, densamma på ett tillfredsställande sätt
bestått prof vet’. Sådana länder äro, så vidt jag vet, Norge, Danmark,
högland, Frankrike, Tyskland, Belgien, Italien och Norra Amerikas Förenta
stater. Alltså både många och goda föredömen.»
»Bland skäl, som blifvit anförda mot den öppna omröstningen, är svå¬
righeten att finna ett antagligt sätt att gå till väga för att få en fråga
^ i öster na befinnas lika delade; men da man i så många andra
länder . lyckats öfvervinna denna svårighet, bör det äfven lyckas hos oss.
För min del t\ekai jag icke att i sadana undantagsfall lemna den afgörande
rösten åt talmännen, ty jag hyser förtroende till deras fosterlandskärlek,
omdömesförmåga och sjelfständighet — egenskaper, som jag hoppas alltid
skola komma att utmärka Riksdagens talmän — men jag anser det i hög
grad olämpligt att, såsom nu är fallet, lemna afgörandet åt den nyckfulla,
oberäkneliga och oansvariga slumpen i form af en förseglad voteringssedel!
som med skäl blifvit kallad en nödfallsutväg, ett oting. Skulle emellertid
den omständigheten, att talmännen utnämnas af konungen, möjligen i något
afseende skada reformen, varder detta ett ytterligare skäl till de många
andra, som tala för sådan förändring af grundlagarne, att kamrarne finge,
i likhet med andra folkrepresentationer, sjelfva välja sina talmän.»
»Att Öppet och ärligt uttala sin öfvertygelse är kärt för hvarje sjelf¬
ständig, redbar och tänkande man; för riksdagsmannen är det en skyldighet.
Ma man derföi sätta honom i tillfälle att äfven vid omröstningar med den
manliga fiimodighetens tilltalande karakter’ öppet afgifva sin röst och visa,
att det hos honom finnes eu man bakom ordet.»
Denna motivering egen fortfarande giltighet och har — jag dristar
påstå det — vunnit ökad styrka.
^Motionen blef emellertid af konstitutionsutskottet afstyrkt (utlåtande
De skål, som af konstitutionsutskottet anfördes för afslag på motionen,
kunna efter min öfvertygelse icke uppväga de skäl, som blifvit anförda för
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
bifall till densamma, dels uti motionen och dels under debatten i Andra
Kammaren den 20 mars 1889 (II: 22: 2).
Ett, må hända det hufvudsakligaste, bland de skäl, som blifvit anförda
mot den öppna omröstningen, bortfaller, om — såsom jag önskar och hoppas
_ Riksdagen godkänner konstitutionsutskottets nu framlagda utlåtande n:o 3
angående ändring af § 52 i regeringsformen och § 33 i riksdagsordningen,
så att .Riksdagens kamrar sjelfva få utse sina talmän.
På grund af hvad jag nu anfört tager jag mig friheten föreslå,
att i stället för sista stycket i § 60 riksdagsordningen
må införas:
Omröstning skall ske öppet efter namnupprop. Be¬
finnas rösterna lika delade, afgöre talmannen;
att senare delen af § 65 riksdagsordningen »för att
vid sådan omröstning — — — — genast förstöras»
må ändras och erhålla följande lydelse:
Om vid sammanräkning af de afgifna rösterna dessa
befinnas lika.delade, afgöre talmannen i Andra Kamma¬
ren; samt
att i sammanhang dermed § 75 riksdagsordningen
erhåller följande lydelse:
Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna sedlar,
iakttages etc. etc. (likasom förut).
Stockholm den 16 mars 1891.
P. Andersson,
Högkil.
I