Motioner i Andra Kammaren, N:o 16.
B
N:o 16.
Af herr O. B, Olsson i Maglehult, om ändring i gällande be¬
stämmelser i fråga om rösträtt vid kommunal- och kyrko¬
stämmor.
Rösträttsfrågan har nu i snart ett fjerdedels sekel stått på dagordnin¬
gen och stundom framstått som en verkligen brännande fråga. För folk¬
möten, arbetareföreningar och politiska agitationer har den varit och är fort¬
farande ett ämne för samtal, diskussioner och mer eller mindre välbetänkta
resolutioner. Riksdagen har också försökt sig på frågans lösning. Men ännu
står frågan i det närmaste på samma punkt som för 25 år sedan.
Den måste dock någon gång lösas, ty tidsandan fordrar det med allt¬
mera högljudd styrka, äfven om fördelarne af dess lösning icke skulle blifva
så stora som man ofta nu tyckes förespegla sig, och det torde derför ur¬
säktas mig, att jag i min ringa mån också försöker lemna ett litet bidrag
till den påträngande frågans förande ett steg framåt.
Om den politiska rösträtten vill jag i denna motion icke yttra mig,
enär den fordrar en annan behandling än den kommunala, liksom den hvilar
på andra grunder. Det är icke heller min mening att yrka på den kommu¬
nala rösträttens utsträckning hvarken till hvarje myndig eller till hvarje
skattskyldig person, såsom man så ofta får höra från folkmöten och arbetare¬
föreningar uttalas; icke heller tror jag frågan låter lösa sig hvarken med
lika rösträtt för alla, hvilket är obilligt begärdt, att t. ex. den 18-årige
drängen eller pigan skulle hafva lika mycket att säga i kommunens angelä¬
genheter som husbonden, hvilken har att betala för hundratals eller tusentals
fyrkar, ej heller löses den med en graderad röstskala, som aldrig kan byggas
på någon rationel, utan blott på en konventionel, d. v. s. godtycklig grund.
Vida lättare låter denna fråga lösa sig genom aktgifvande! på före¬
målet, hvarom voteras skall. Denna princip är redan längesedan upptagen
och godkänd i svenska lagstiftningen. Vid val af elektorer, riksdagsmän,
nämdemän in. fl. har hvarje röstberättigad lika röst, utan afseende på det
honom åsätta fyrktal. Skulle icke denna princip kunna tillämpas vid alla
4
Motioner i Andra Kammaren,. N:o 16.
personliga val, såsom till prest, klockare, organist, folkskolelärare, kronofjerdings-
man, sockenombud, komitéledamöter etc. etc. Lönen eller arfvodet till den
valde är ju på förhand bestämd och församlingens utgifter blifva hvarken
större eller mindre, ehvad det ena eller andra partiet vinner seger vid valet.
Allt beror härvid på den röstandes omdömesförmåga om den valdes lämplig¬
het för den ifrågavarande befattningen, och man kan icke med säkerhet påstå,
att den, som röstar för fem fyrkar, har mindre omdömesförmåga i detta fall
än den som har femhundra fyrkar.
Annorlunda ställer sig saken, då fråga uppkommer om utgifter för kom¬
munen, såsom skolhusbyggnad, fattiggårdsanläggning in. m. Man kan icke
förneka rigtigheten af att rättigheter och skyldigheter böra motsvara hvar¬
andra, och man kan icke rimligen begära eller förvänta, att den högt be¬
skattade skall med bibehållande af sina stora skyldigheter låta sina rättig¬
heter alldeles likställas med den lägst beskattade. Skall man betala i följd
af beslutet, så vill man, och detta med rätta, hafva något att säga vid be¬
slutets fattande. Men här visar erfarenheten, att stora svårigheter kunna upp¬
komma, särdeles på vissa orter, der ett litet fåtal af högtbeskattade kunna öfver¬
rösta hela församlingen, hvarom åtskilliga kommunalstämmobeslut angående
deltagande i jern vägsanläggningar m. m. bära sorgliga vittnesbörd. Detta
bör dock kunna något modereras, på samma sätt som lagstiftningen förut in¬
skränkt rösträtten för de högst beskattade i städerna, ehuru rösträtten på
landet knappast lär kunna fixeras till någon viss maximisiffra såsom i stä¬
derna. Detta torde dock kunna afhjelpas med ett stadgande, att ingen enskild
person eller bolag finge i fråga om utgifter utöfva rösträtt vid kyrko- eller
kommunalstämma för mer än 7S0-del af hela kommunens fyrktal efter den för
året inom kommunen gällande fyrktalslängd.
På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag vördsamt föreslå, att
Riksdagen ville för sin del besluta sådana ändringar uti eller tillägg till nu
gällande kommunal- och kyrkostämmoförordningar,
att vid alla personliga val å stämma hvarje röstegande
ma ega lika röst;
att vid beslut om utgifter från kommunen ingen må
rösta för mer än 720-del af kommunens sammanlagda fyrktal
efter årets fyrktalslängd.
Om remiss till lagutskottet anhålles.
Stockholm den 23 januari 1891.
O. B. Olsson.