Motioner i Andra Kammaren, N:o 125.
3
ligare ojemnhet i våghål!n ingsskyldighetens fördelning
behöflig, och eger konungens befallningshafvande att för¬
ordna förrättningsman, hvaremot de väghållningsskyldige
ega att inför häradsrätten utse gode män att vid förrätt¬
ningen biträda.
Stockholm den 28 januari 1891.
(t. F. Östberg.
Nio 135.
Af borr J. Johansson från Stockholm, om nedsättning i
tidlen å sammanmalet rågmjöl.
Jag har visserligen redan förut deltagit i eu motion om upphäfvande
eller åtminstone nedsättande af de tullsatser, som mest betunga den talrika
och fattiga arbetarebefolkningen; men i fall innevarande riksdag icke bifaller
deri föreslagna befogade och behöfliga lindringar, har jag härmed endast för
ändamål att anhålla om en rättelse i den tullsättning å mjöl, som egde rum
vid 1888 års riksdag.
Då jag vid 1887 års riksdagsdebatt i tullfrågorna ansåg, att införsels¬
tull å spanmål och mjöl möjligen skulle blifva Riksdagens beslut, varnade
jag i sista stund, så godt jag förmådde, för åsättande af lika hög tull å nio
å tio kronors varuvärde som å nitton å tjugu kronors. Hvetemjölets genom¬
snittspris var nemligen under 1887 19 kronor 50 öre för 100 kilogram och
rågmjölets 9 kronor 50 öre för samma vigt. Invändningarne om svårigheten
att skilja dessa båda mjölsorter åt besvarade jag med att hänvisa till 1880
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 125.
års af Riksdagen beslutade inregistreringsafgift å h vetemjöl, men icke å fin-
malen rågsikt, detta eliurn rågen nndergår alldeles samma behandling som
hvetet, då den skall fauna]as till sikt, och det endast är den verklige fack¬
mannen förbehållet att kunna skilja på de båda mjölsorterna. Åtta år senare
både åskådningssättet så märkbart förändrats, att då Sveriges qvarnegare vid
1880 års riksdag vuuno majoritet för möjligheten att vid tullbehandlingen
skilja på hvad icke ens erkändt skickliga kemister blefvo ense om, vunno de
vid 1888 års riksdag majoritet för omöjligheten att se skilnaden emellan
prima siktadt mjöl och groft rågmjöl, något som för den nykomne lärlingen
i ett bageri och den tarfligaste matlagerska!! i ett kök ocli för de flesta men-
niskor i öfrigt är den enklaste sak i verlden. Siktmjölet af såväl hvete som
råg står, hvad finhet och färg angår, såsom en grupp för sig, vidt skild från
gruppen sammanmalet rågmjöl och kli, och det gifves tillfällen, då svårigheten
att skilja på de båda senare sorterna är lika stor som att skilja på de förra.
Kliet kan lika väl som rågmjölet vara sämre och bättre, detta beroende dels
på råvaran, dels på mjölnaren. Den bästa och dyraste rågen användes till
rågsikt, den sämsta och billigaste till sammanmalet rågmjöl. Siktrågen befrias
före förmalningen från allt dam och alla främmande ämnen, sam mäldsrågen
icke; och är nu den råg, som användes till sikt, af prima qvalitet, hvad sjelfva
skörden vidkommer, så borga våra ypperliga qvarnverk för att mjölet blir
utmärkt.
Det synes mig derför ytterst orättvist, att den största delen af befolk¬
ningen, hvilken, hvad brödfödan angår, uteslutande är hänvisad till den grafva
kakan, innehållande GO å 70 procent kärna och 30 å 40 procent kli och
affall, skall drabbas af lika hög tullsats som det fåtal, hvilket har råd att
lemna skalet a sido och uteslutande hålla sig till kärnan. Då dessutom brödet
oftast utgör hufvudbestandsdelen, för att icke säga allt, på den fattiges bord,
men deremot blott eu brakdel af det hela på den rikes, så blir orättvisan
ännu bjertare. Att det är ett abnormt förhållande att tullbelägga det osiktade
mjölet lika högt som det siktade, från allt kli och affall befriade, framgår
äfven deraf, att då nuvarande tull å sammanmalet rågmjöl verkar i fullkomligt
prohibitiv rigtning, verkar den för de tina mjölsorterna endast i protektionistisk;
ty da ganska betydande partier af hvetemjöl och rågsikt hafva importerats
under de sistförflutna trenne åren, har det grofva rågmjölet varit absolut
utestängdt. Att importen af det ryska grofva rågmjölet har upphört till följd
af den höga tullsatsen och icke på grund af animositet emot varan, visas
bäst derigenom, att under de årtionden, som närmast föregingo 1888, importen
af groft ryskt rågmjöl var ojemförligt större än å allt siktmjöl sammanfördt.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 125.
5
Så länge spanmåls- och. mjöltullar ega bestånd, är det helt naturligt,
att mjöltullen måste vara högre än sädestullen. Väl afvägda och icke för
höga finner jag också för min del nuvarande tullsatser emellan den omalna säden
och det fina siktmjölet. Hvad deremot det grofva mjölet angår, hafva de fleste
ibland oss nog i friskt minne, att den vanliga malarlönen för en tunna råg
till sammäld var 50 öre eller ett mindre mått säd af den qvarnförda varan,
belöpande sig till lika värde. Jag minnes också, att när kronan för sitt behof
lät förmala råg till groft rågmjöl, afsedt för brödbakning till inom hufvud-
staden varande garnison, härvarande ångqvarn och i närheten belägna vatten-
qvarnar täflade med hvarandra om att få verkställa förmalningen till ett pris
af en krona och fyratio öre per tunna om 119 kilogram eller 1 krona 17 Va
öre och derunder för 100 kilogram, med skyldighet för qvarnegaren, vare sig
hans qvarn var belägen inom eller utom Stockholm, att på sin egen bekostnad
afhemta rågen från kronans magasin till qvarnen och efter verkstäld
förmalning återtransportera mjölet till kronobagerierna. Sanningen häraf kan
genom arméförvaltningens räkenskaper styrkas.
Då den nuvarande rågmjölstullen är 4 kronor 30 öre och rågtullen
2 kronor 50 öre, utgör skilnaden för betäckande af malarlön och afgång 1
krona 80 öre per 100 kilogram eller, såsom man förr räknade, för en tunna
råg, vägande 14 lispund, icke mindre än 2 kronor 14 öre. Denna skilnad
i tullsats emellan rågen och det sammanmalda rågmjölet är minst dubbelt
för hög, är icke behöflig för qvarnegaren, icke till båtnad för jordbrukareu,
men deremot egnad att väcka berättigad! missnöje hos hela den brödköpande
befolkningen, helst under närvarande förhållanden, då tull och konjunktur
samverkande hafva höjt rågmjölspriset utöfver hvad det var 1887, strax före
spanmålstullarnes tillkomst, med omkring 60 procent.
På grund af det anförda föreslår jag vördsamt,
att Eiksdagen ville besluta, att under innevarande år
och så fort ske kan tullen å sammanmalet rågmjöl måtte
nedsättas till 3 kronor 40 öre per 100 kilogram.
Stockholm den 29 januari 1891.
Joll. Johansson
från Stockholm.