Motioner i Andra Kammaren, N;o 103.
13
för byggnad, belägen på jordbruksfastighet, men icke
afsedd för det derå drifna jordbruk eller dit hörande
näring;
för fiske, som är i jordebok särskildt upptaget; samt
för frälseränta.
Stockholm den 29 januari 1891.
Nils Jönsson,
Gammalstorp.
No 103.
Af herr A. G. Björkman, om ändrad lydelse aj 1 § i förordningen
angående förbud mot lotterier m. to. den 6 augusti 1881.
Alldenstund det visat sig, att författningen af den 6 augusti 1881
angående förbud mot lotterier o. s. v. är bristfällig i så måtto, att annonser
om lotterier visserligen äro förbjudna att ej förekomma, men i stället vinst¬
listor obehindradt få publiceras i tidningarna, ehuru de vida mer än annonser
uppmuntra till lotterispel, och dylika vinstlistor ända till tolf (12) gånger
om året publiceras i en del tidningar, lockande otaliga summor ur folkets
fickor, tillåter jag mig föreslå, att Riksdagen måtte besluta, att 1 § af
ifrågavarande förordning erhåller följande lydelse:
Lotteri om penningar eller penningars värde må ej
för allmänheten inrättas och öppnas, och vare ej heller
någon tillåtet att för egen eller annans räkning utbjuda
eller afyttra lott eller annat bevis om rätt till delaktig¬
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 104.
het i dylikt inom eller utom riket anordnadt företag,
eller att kungöra försäljning af sådant bevis, eller att
publicera eller sprida vinstlistor för dylika lotterier.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.
Stockholm den 28 januari 1891.
And. Gust. Björkman,
Groeryd.
No 104.
Af herr A. G. Björkman m. il., om förbud mot handel med
bränvin och spirituösa drycker vid marknader och
uppbördsstämrnor rn. m.
Granska visst är, att ingen förändring inom lagstiftningen i vårt land
haft en så välsignelserik verkan som den bränvinsförsäljningslagen under
de senare åren undergått. Yi vilja icke förneka, att den stigande allmänna
folkbildningen medverkat till minskning i konsumtionen af rusdryckerna,
men det gifves dock dessutom tvenne orsaker, som enligt vår och säker¬
ligen de flestas mening i ännu högre grad härtill varit medverkande; vi
mena den prisstegring, som genom en förhöjd beskattning å varan åstad¬
kommits tid efter annan, och den inskränkning uti försäljningsställenas
antal, som egt rum. Att kommunerna å landsbygden gjort hvad i deras
förmåga statt, åtminstone pa manga ställen, för att göra den olycksbrin-