Motioner i Andra Kammaren, N:o 10.
13
N:o 10.
Af herr J. Bromée, om ändring i tulltaxans bestämmelser rörande
artikeln fläsk.
Om man kan säga, att lifsmedelstullar i allmänhet äro skadliga
och orättvisa, emedan de tynga ojemnt och drabba i synnerhet de fattiga,
så kan detta med mycket större skäl sägas om den vid 1888 års riks¬
dag pålagda fläsktullen, hvilken uteslutande drabbar de mindre bemed¬
lade. Det är en känd sak att det importerade amerikanska fläsket
uteslutande begagnas af arbetare, för hvilka det är en oundgänglig nöd¬
vändighetsvara och ett drygt och närande födoämne. Detta bevisas
bäst deraf att införseln och sålunda jemväl konsumtionen från och med
år 1887 till och med sista året stigit betydligt, oaktadt den höga tullen,
som för år 1890 ensamt för detta de mindre bemedlades födoämne
uppgick till den betydande summan af 1,800,000 kronor. Sålunda
kunde icke de skäl, bevillningsutskottet anförde sistlidne riksdag vid
behandlingen af herr Dahlbergs motion, vara rigtiga. Utskottet säger
bland annat, »att afskaffandet af fläsktullen skulle allt för känbart
beröra eu af de inom vårt land vigtigaste binäringarne till jordbruket.»
Men då importen efter tullens åsättande ökats, utan att någon klagan
från inhemska fläskproducenter försports öfver vare sig minskad åt¬
gång inom landet eller minskad export af det inhemska fläsket, så
framgår häraf tydligt, att nämnda import icke det minsta inverkar på
den svenska fläskproduktionen, vare sig i den ena eller den andra rigt-
ningen.
Under debatten om denna tull vid 1888 års riksdag höjdes all¬
varliga och varnande röster ej blott af motståndarne till lifsmedels-
tullarne i allmänhet utan jemväl af i öfrigt tullvänliga ledamöter; de
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 10.
vigtigaste och mest talande skälen emot tullen vore dels att den med
hela sin tyngd drabbade endast de kroppsarbetande klasserna, dels att
en sådan tull icke alls kunde medföra något gagn åt producenterna
af svenskt fläsk.
Af de talande skäl jag här i all korthet anfört, framgår att fläsk¬
tullen mera än någon annan lifsmedelstull trycker hårdt och orättvist
den samhällsklass, som har minsta förmågan att bära den och minst
af alla samhällsklasser borde påläggas tunga skatter, i följd hvaraf jag
tillåter mig föreslå, att gällande tulltaxa må erhålla följande förändrade
lydelse:
Fläsk, rökt per kilo 25 öre.
Andra slag fria.
Stockholm den 21 januari 1891.
Häruti instämma:
Gunnar Eriksson,
Mörviken.
P. Norberg.
Emil Olsson
i Kyrkebol.
S. J. Kardell.
J. Bromée.
J. Nordin,
Hammerdal.
E. Norman,
Öetnor.