Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.
1
Ank. till Riksd. kansli den 19 mars 1890, kl. 1 e. m.
Första Kamm,arens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1
öfver vädd motion angående skrifvelse till Konungen i
fråga om samtrafik mellan enskilda telefonnät odi statens
interurbana telefonledningar m. m.
Den af herr F. A. Boström m. fi. väckta, till utskottet remitterade motio¬
nen n:o 48 innehåller förslag derom, att Riksdagen ville besluta att hos
Kongl. Maj it anhålla om meddelande af lämpliga föreskrifter angående rätt
dels för enskildt telefonnät att på billiga vilkor komma i samtrafik med sta¬
tens interurbana telefonledningar, dels oek för medlemmar i enskildt telefon¬
nät att mot lämplig ersättning få till kongl. telegrafstation intelefonera
afgående telegram samt från stationen genom telefon få sig meddeladt
ankommande telegram.
Till stöd för sitt förslag hafva motionärerna anfört följande:
»Enligt beslut af Kongl. Maj:t har kongl. telegrafstyrelsen låtit för
en beräknad kostnad af 230,000 kronor anlägga samt under år 1889 till
begagnande upplåtit två dubbeltrådiga telefonledningar emellan Stock¬
holm och Göteborg samt åtskilliga deremellan belägna städer. Der¬
jemte har 1889 års Riksdag på förslag af Kongl. Maj:t för anläggande
af åtskilliga andra interurbana telefonledningar beviljat ett extra anslag
af 750,000 kronor att utgå under fem år. I det statsråd, der chefen
för finansdepartementet hemstälde, att Kongl. Maj:t skulle föreslå Riks¬
dagen att bevilja berörda anslag, anförde bemälde herr departements-
Bih. till Riksd, Prof. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band, 3 Höft.
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (fao 3) Utlåtancle Niö-'é.
chef, hurusom det vore uppenbart att först med anläggningen af ett
samtliga vigtigare orter inom landet förbindande telefonnät full nytta
blefve för samfärdseln dragen af den storartade uppfinningen af tele¬
fonen. För att full nytta må för samfärdseln kunna af de interurbana
telefonledningarna dragas, lärer likväl tillika erfordras, att desamma för¬
bindas med de lokala telefonnät, hvilka finnas anordnade å de platser,
hvaröfver de interurbana ledningarna framgå. Endast på sådant sätt kan
den telefonerande allmänheten till fullo göra sig till godo de fördelar de
interurbana ledningarne kunna gifva. Uppenbart är nemligen ej blott,
att värdet af en telefonanläggning är väsentligen mindre för den, som
måste för dess begagnande uppsöka en samtalsstation, än för den, som
kan från eget hem använda densamma; än ock att detta värde blifver
ännu mindre, derest den, till hvilken samtal önskas, måste för det samma
å viss tid besöka en samtalsstation. Helt visst skall den anropande myc¬
ket ofta finna sig ej kunna eller vilja på sådant sätt besvära, utan der¬
för nödgas afstå från att anlita telefonen.
Men liksom saknad af samtrafik mellan de interurbana telefonled¬
ningarna och lokalnäten således orsakar, att den af de långsträckta led¬
ningarna påräknade nytta ej till fullo kan för samfärdseln dragas, likaså
föranleder bristen å dylik en särdeles betydlig minskning i den inkomst,
staten bör kunna påräkna af anläggningen. A de nu fullbordade led¬
ningarne emellan Stockholm och Göteborg, hvilkas anläggningskostnad
lärer hafva utgjort cirka 230,000 kronor, förekomma nu i allmänhet en¬
dast cirka 74 samtal per dygn med en portoinkomst af cirka 33 kronor.
Om deremot dessa ledningar förenades med de lokalnät, som finnas in¬
rättade å orter, der ledningarne framgå, skola helt visst samtalens antal
och portoinkomsterna mångdubblas.
Att, innan staten tillåter samtrafik mellan sina interurbana lednin¬
gar och enskildt telefonnät, staten bör tillse, att det enskilda nätet är
i tekniskt hänseende så inrättadt, att samtalen genom de långsträckta
ledningarne kunna med erforderlig tydlighet uppfattas, är väl uppenbart;
men helt visst skola de enskilda nätens egare ej undandraga sig att för
erhållande af rätt till samtrafik med de interurbana ledningarne iakttaga
de föreskrifter i nu förevarande hänseende, hvilka skäligen kunna med¬
delas. Då emellertid, efter hvad ofvan är anfördt, det äfven ur det all¬
männas och statens intresse är vigtigt, att här ifrågasatta samtrafik kommer
till stånd, lärer staten för densamma ej böra uppställa andra försvårande
vilkor än sådana, som oundgängligen erfordras ur teknisk synpunkt.»
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3. 3
Vidare hafva motionärerna erinrat, hurusom vid särskilda tillfällen
såväl af kongl. telegrafstyrelsen som från andra håll framhållits, att kongl.
telegrafverkets portoinkomster på vissa orter nedgått i följd af der före¬
fintliga enskilda telefonanläggningar; att det emellertid ville synas, som
om kongl. telegrafverket skulle genom samverkan med telefonanläggningar
å de orter, hvarest telegrafstationer finnas inrättade, kunna hemta en ej
obetydlig ersättning för den minskning, som uppstår i telegramvexlingen
mellan orter, hvilka blifvit telefoniskt förenade, i det att, derest nemligen
det tillätes, att enskilda telefonanläggningar förbindas med statens telegrafsta¬
tioner och att allmänheten finge till telegrafstationen intelefonera afgående
telegram samt erhölle ankommande telegram sig tillsändt per telefon, när
adressaten bodde utom telegrafstationens budbäringsområde, det helt visst
skulle uppkomma en väsentlig ökning i telegramportot, på samma gång
allmänheten bereddes en fördel, hvilken vore särdeles betydelsefull för
dem, hvilka sakna telegrafstation i sin omedelbara närhet.
Utskottet, som i allo instämmer Uti hvad motionärerna sålunda ut¬
talat och föreslagit, hemställer alltså,
att Riksdagen ville besluta, att i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla om meddelande af lämpliga före¬
skrifter angående rätt för delegare i enskildt telefon¬
nät dels att på billiga vilkor komma i samtrafik med
statens interurbana telefonledningar, dels ock att mot
lämplig ersättning få till statstelegrafstation intelefonera
afgående telegram samt från stationen genom telefon
få sig meddeladt ankommande telegram.
Stockholm den 19 mars 1890.
På utskottets vägnar:
C. A. SJÖCRONA.