Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
1
N:o 16.
Ank. till Riksd. kansli den 14 maj 1890, kl. 1 e. in.
Första Kammarens första tillfälliga utslcotts utlåtande n:o 6, i
anledning af vackt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utredning angående möjligheten att be¬
reda tillf allé för mindre bemedlade att bilda egna jordbruk.
„ Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 128, har herr E.
Åkerlund föreslagit, »det Riksdagen ville hos Kong]. Maj:t anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke genom statsmagternas
försorg tillfällen kunde beredas dem bland våra mindre bemedlade och
obemedlade samhällsmedlemmar, som sådant önska, att på vilkor, som
gjorde det för dem möjligt att, hufvudsakligen på inom fäderneslandet
ännu befintliga stora odlingsbara utmarker, bilda egna jordbruk, utan
att statsverket derigenom blefve synnerligen betungadt, utom möjligen
för väganläggningar och stora vattenafledningar.
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört en omfattande mo¬
tivering, till hvilken utskottet får hänvisa, med angifvande af följande
kortfattade utdrag deraf.
Motionären anser att de åtgärder för åstadkommande af allmän
ålderdoms- och olycksfallsförsäkring, hvarmed man för närvarande mången¬
städes sysselsätter sig, icke skola komma att uppfylla de förhoppningar,
som må hända sättas till desamma, så länge invandringen till våra städer
och industriella etablissement fortgår i samma omfattning som under de
Bill. till Riksd. Prof. 18.90. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 15 Haft.
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
senast gångna årtiondena. Konkurrensen på det industriella området
hotar öfver allt att antaga en oroväckande karakter, och i Belgien, det
land, der industrien i förhållande till landets folkmängd väl torde vara
längst drifven, har man redan ett sorgligt exempel på hvart det leder,
då alstren af industriidkarnes arbete hafva svårt att finna afsättning och
de arbetssökandes antal blir så stort, att aflöningarna kunna nedbringas
till huru låga belopp som helst. Den tid lär emellertid med stora steg
närma sig, då Nordamerikas och öfriga transatlantiska länders behof af
arbetskrafter är fyldt, och det gäller att, innan det blir för sent, vidtaga
mått och steg för att skaffa tillgång till uppehälle åt dem, hvilka ej
kunna finna sitt bröd hvarken vid våra egna industriella etablissement
eller genom arbete i främmande verldsdelar.
Motionären anser, att Sverige derutinnan är lyckligare stäldt än fler¬
talet, af Europas öfriga länder. Vi ega ofantliga sträckor af för odlingen
tjenliga områden, och vi böra begagna den utväg naturen synes hafva
anvisat oss genom att söka bereda så många af våra arbetare som möj¬
ligt tillfälle att på för dem antagliga vilkor och med utsigt till erhål¬
lande af fullv eganderätt kunna förvärfva så pass mycket odlad eller
odlingsbar jord, att de skulle kunna försörja sig och sina familjer.
Enligt motionärens tanke skulle sådan upplåtelse af jord lättast
kunna låta sig verkställa derigenom att kronodomänerna, i den mån de
blifva lediga från arrendatorer och sedan för kronans räkning större,
icke odlingsbara skogslotter undantagits, sönderdelades i mindre gårdar,
hvilka emot en på 40 ä 50 år stäld afbetalning och på i öfrigt så bil¬
liga vilkor som möjligt försåldes till sådana personer, som antingen icke
förut ega några hemman eller endast mycket små sådana, samt genom
att hvarje år afsätta ett visst belopp att användas till inköp och sönder-
delning af större enskilda egendomar, då sådana för billigt pris kunna
erhållas.
De sjelfegande jordegarnes antal har hos oss på den senaste tiden
haft en bestämd tendens att sjunka, och detta förhållande måste med
oro betraktas af en hvar, som anser att eganderättens och ordningens
säkraste värn ligger just hos vår bofasta befolkning och som dessutom
förmenar, att industrien för afsättningen af sina alster är i hög grad
beroende af en fast landtbefolkning.
Vid förlidet års riksdag väckte herr Åkerlund en motion i samma
syfte som den nu föreliggande. Statsutskottet var med motionären
enigt i fråga om önskvärdheten af att kunna bereda vårt lands mindre
bemedlade befolkning tillfällen att förvärfva egna fastigheter, men af-
styrkte det oaktadt motionen, bland annat under hänvisning till att
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
man redan inslagit på den af motionären ifrågasatta vägen genom att
besluta försäljning af mindre kronodomäner. Motionären protesterar nu
mot att denna sistnämnda försäljning kan betraktas såsom ett steg på
den af honom ifrågasatta vägen. Den person, hvilken å offentlig auk¬
tion kan inropa ett dylikt hemman, hör i regeln icke till de fattige.
Han måste nemligen under 6 års tid inbetala minst 1,000 kronor om
året och måst© dessutom ställa fullgod borgen för fullföljandet af de skyl¬
digheter han vid auktionen ikläder sig.
Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskott, som i sitt utlåtande in¬
tagit en af vice häradshöfding G. E. Fahlcrantz författad redogörelse
för de liknande åtgärder i denna retning, som i Amerika inbegripas
under benämningen »Hemstadssystemet» (Homestead) — en redogörelse
hvartill utskottet får hänvisa, har i anledning af motionen anfört föl¬
jande:
»Det ligger i herr Åkerlunds motion en sund och rigtig tanke, som,
om den kunde praktiskt realiseras, helt säkert skulle lända vårt land
till mer lycka och välfärd än som nu kan beräknas. Här är ju godt
utrymme på vår svenska jord, må man blott upptaga och bruka den¬
samma. Ju flere armar der finna användning, desto bättre. Det vore
eu stor lycka, att en lugn och jemn, om än tarflig, bergning på egen
grund kunde beredas de många små, som dittills ej mägtat förvärfva eu
sådan, och den sjelfegande jordegareklassen är det folkelement, som den
sunda samhällsutvecklingen har minst att frukta af.»
Med denna uppfattning har utskottet vid behandling af herr Åker¬
lunds motion med hänsyn till vårt lands naturliga förhållanden ej min¬
dre än till de af motionären påpekade vådor af social och ekonomisk
art funnit sig kunna obetingadt instämma uti motionärens uttalande om
önskvärdheten deraf, att den under senare årtionden pågående öfverflyt-t-
ningen af krafter ifrån jordbruket till handtverk och industri måtte i
sin mån hejdas samt att ökadt tillfälle måtte beredas dem, som sådant
önska, att bilda egna jordbruk, eller, såsom utskottet fattar det, att er¬
hålla eget hem samt på egen mark idka jordbruk, vare sig sjelfständigt
eller i förening med den inkomst, som kan erhållas genom arbete vid
industriel anläggning, i hvilka båda fall för dem vinnes en mera sjelf¬
ständig ekonomisk ställning, än som nu är fallet med den lösa arbets-
befolkningen, som har sitt uppehälle genom tillfällig arbetsinkomst vid
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
trävarurörelsen eller genom stor industri, hvaremot de ej ega annan bo¬
stad än för sin person, och detta i all sjmnerhet om man dermed
kunde i någon mån hämma utvandrareströmmen »samt sätta landet i till¬
fälle att i allt större omfattning tillvarataga den dyrbara kraft och in¬
telligens, som dermed år efter år går förlorad.
Med afseende å sättet, huru tillfälle för ett ökadt antal af statens
medlemmar att bilda egna jordbruk skulle beredas, har utskottet funnit
sig berättigadt och skyldigt att se frågan från tvenne synpunkter.
I första rummet beror möjligheten att realisera det åsyftade målet
på tillgängligheten af erforderlig mark.
I detta hänseende bemärkes, att en väsentlig del af de smärre jord¬
bruk, hvarom här är fråga, torde kunna af de enskilde sjelfva beredas
genom köp från enskilde jordegare, som till äfventyrs innehafva större
områden, än de finna för eget behof erforderligt; och af de staten till¬
höriga, för olika ändamål använda jordbruksegendomar kunde tvifvels
utan — om andra hänsyn ej böra föranleda att de bibehållas till sitt nu¬
varande bruk betydande områden vinnas för realiserande af här
ifrågavarande syfte på det sätt, att från de domäner, hvilka ega torp,
dessa torp frånskiljas och försäljas.
. Men i all synnerhet tänker sig utskottet, att tillfällen till bildande
af jordbruk för personer, som eljest dragas intill handtverk och industri
eller öfvergifva landet, kunde med fördel beredas på de väsentligen inom
de norrländska länen och i all synnerhet inom Norrbotten befintliga
kronopark^ eller oafvittrade områden; och synes det utskottet, att sär¬
skilt möjligheten att sålunda bebygga de öfverstå delarne af Norrland
bär förtjenade så mycket mer uppmärksamhet, som vigtiga skäl af helt
annan art än här förevarande för visso göra det i högsta grad önskligt,
att så snart möjligt är en talrikare befolkning af rent svenskt element
der vore för handen.
I andra rummet beror, enligt utskottets förmenande, frågans lösning
på möjligheten för enskilda obemedlade och mindre bemedlade personer
att förvärfva smärre jordbruk, på sådana vilkor och med sådan rätt, att
de verkligen finna det för sig förmånligare att lägga an derpå än att gå
till andra näringar eller utflytta, med andra ord, frågan skulle helt
enkelt bero på möjligheten att göra jordbruk eller annan landtinanna-
näring mera tilltalande än nu är fallet.
I detta hänseende har utskottet sjelf egnat och funnit sig böra fästa
synnerlig, uppmärksamhet vid den i hemstadssystemet beskrifna och hit¬
tills troligen för blott få personer inom vårt land bekanta form för
eganderätt till jord, som inom Amerika användes.
5
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
Det synes utskottet, som om en anordning i enlighet dermed, hvil¬
ken innefattade att förvärfvaren af en jordlott jemte all den rätt, som
sjelfständig eganderätt medför, vunne en större trygghet uti besittningen
och en säkrare utgångspunkt för förkofrande af sin egen och sin familjs
ställning, än hittills stått honom till buds, måste i högst beaktansvärd
grad lända till att dels draga personer till landtmannanäringar och dels
dervid bibehålla dem, som nu en gång egnat sig åt sådana.
Hvad särskildt angår de norrländska länen, har utskottet beaktat,
huru som de nu rådande nybyggesförhållandena leda dertill, att på sär¬
skilda punkter, ofta vidt skilda sins emellan och från den öfriga bygden,
enstaka nybyggare upptaga så vidsträckta, odlingsbara områden, att der¬
städes tiotals familjer kunde hafva sin utkomst, samt tagit i öfver¬
vägande, att genom kolonisering efter uppgjordt system och under sta¬
tens ledning dylika odlingsbara områden — i tusental förekommande
blott i Norrbotten — kunde blifva på ojemförligt kortare tid och i säk¬
rare och mer tillfredsställande ordning än nu är fallet upptagna af ett
antal jordbrukande familjer, hvarjemte utskottet ej heller lemnat obe-
aktadt, att det amerikanska systemet gifver en särskildt för oss nyttig
anvisning om behofvet af och sättet att förekomma allt för stora posses-
sioners tillkomst.
Omförmälda amerikanska system synes för den skull utskottet vara
värdt det största beaktande, och hyser utskottet den uppfattning, att
detsamma, på sätt här förut blifvit redogjordt och med de erfarenheter,
dess sista utveckling torde gifva iakttagaren, göras för regering och
Riksdag bekant, innan statsmagterna till definitiv lösning upptaga före¬
varande, för staten i sin helhet och ett stort antal dess enskilda med¬
lemmar vigtiga fråga, hvadan utskottet,
då det vet, hvilken oerhörd betydelse det har för svenskt lynne
och åskådning att med sjelfständig rätt ega jord,
då man måste se, att ingen form af eganderätt till jord skulle vara
mera tilltalande för förvärfvaren, än den, som medförde garanti om eget
hem, om ens egen och ens familj framtida bergning och derjemte en
ansedd medborgerlig ställning; och
då årligen tiotusendetal af vårt lands arbetskraftiga befolkning
oemotståndligt dragas till och funnit trefnad i ett land, som just reali¬
serar i vidsträcktare omfattning sådana önskningsmål,
hemställer,
att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t i underdå¬
nighet anhålla att, efter inhemtande af fullständig
kännedom om här berörda system för jords besittning,
6
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
låta företaga en sådan utredning af hit hörande för¬
hållanden, på grund hvaraf Riksdagen kan blifva i
tillfälle att bedöma möjligheten af och sättet för be¬
redande af tillfälle för obemedlade och mindre bemed¬
lade att i större omfattning förvärfva egna jordbruk.
Sedan denna utskottets hemställan blifvit vid dess föredragning
den 7 dennes af Andra Kammaren afslagen, har sagde kammare bifallit
herr. E. Åkerlunds här ofvan citerade motion, hvarefter detta beslut
blifvit genom utdrag af protokollet delgifvet Första Kammaren, som
hänvisat detta ärende till sitt första tillfälliga utskott.
Med anledning af en vid 1888 års riksdag väckt motion derom, att
å kronopark belägna odlingslägenheter skulle, till den begränsning, som
skogens vård och skötsel krafvel1, under namn af skogstorp af kongl.
domänstyrelsen på vissa angifna vilkor upplåtas till sökande, hvilka hade
god fräjd och voro fullt arbetsföre, beslöt Riksdagen att hos Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta föranstalta om utredning i
förevarande ämne och derefter till Riksdagen inkomma med den fram¬
ställning, som må finnas vara af förhållandena påkallad.
Utskottet har vid pröfning af motionen funnit dess syfte synnerligen
beaktansvärdt.
Sedan kommunikationsväsendet i allmänhet på senare årtionden
väsentligen förbättrats inom landet, och sedan staten beslutat att snart
utsträcka sitt stambanenät i öfra Norrland igenom och i närheten af
dess storartade och öde skogsmarker, torde tiden vara inne att i denna
landsdel, som motionären jemväl synes i främsta rummet afse, lemna
ökade tillfällen till upptagande af nya hemmansbruk och lägenheter å
sådana kronans domäner, hvilka dertill befinnas lämpliga.
Ehuru i mindre omfattning torde äfven i andra landsdelar detta
mål kunna nås vid försäljning af dertill passande kronodomäner, om
dervid fasthålles motionärens plan att söka bereda åt »många af våra
arbetare så mycken jord att de, om ock genom träget arbete derpå,
skulle kunna försörja sig och sina familjer». Förslagets hufvudsyfte synes
således vara att med det egna intressets band binda en del af de lösa
7
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
arbetarne vid jorden, på det att de må kunna skapa egna hem och
sjelfva bereda sig arbete, hvarigenom de skulle förvandlas från af kon¬
junkturer beroende proletärer till sjelfegande mindre jordbrukare.
Deremot torde det icke, enligt utskottets förmening, vara lämpligt
att annat än undantagsvis göra några försök att åt den del af arbetare¬
befolkningen, som är fast anstäld vid de industriella verken, bereda till¬
fällen att bilda verkliga jordbruk. Denna del af arbetarebefolkningen
måste nemligen bo invid de industriella anläggningarna i städerna eller
på landet och kan icke i regel finna tid och tillfälle till jordbruk.
Deras tillgodoseende med eget hem i ena eller andra formen torde för
öfrigt lämpligast kunna ske genom dessa anläggningars egare, som bättre
än staten torde härtill vara i stånd. *
Icke heller synes skäl ännu vara för handen att, på sätt motionären
antyder, med statsmedel till vissa årliga belopp inköpa och i mindre
lotter utskifta större enskilda jordegendomar.
I öfriga afseenden delar utskottet motionärens åsigter och anser
sålunda den föreslagna utredningen synnerligen nyttig och nödig rörande
lämpligaste sättet och vilkoren för upplåtelse från kronodomäner af
mark till mindre jordbruk med eganderätt och besutenhet, åsyftande
att befrämja en snabbare uppodling af landet och ökad fast befolkning.
Under tiden för den begärda utredningen synes likväl den författnings¬
enligt pågående kolonisationen och afvittringen böra ostördt fortgå.
På grund häraf och då motionärens förslag har en annan och vida
större omfattning än den i 1888 års riksdagsskrivelse berörda frågan
rörande upplåtelse till kronotorp af å kronopark belägna odlingslägen-
heter, får utskottet hemställa,
att Första Kammaren ville instämma i Andra
Kammarens ifrågavarande beslut.
Stockholm den 13 maj 1890.
På utskottets vägnar:
LARS BERG.