Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 35. 1
^:o
35.
Ank. till Biksd. .kansli den 28 april 1890, kl. 5 e. m.
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5, i
anledning af herr C. T. Linds motion om utredning i
fråga om landskylden till kyrkor och presterskap inom
Bohus län.
Uti eu inom kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion, n:o 222,
har herr C. T. Lind, med hvilken herr Johan Alrik Johansson i Bastholmen
sig förenat, hemstält, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj it
anhålla om vidtagande af åtgärder till en fullständig utredning af förhållandet
med den i Bohus län utgående landskylden till kyrkor och presterskap samt
derefter till Riksdagen afgifva de förslag, hvartill berörda utredning kunde
föranleda.
Denna sin framställning stödjer motionären på följande motivering:
»Bland skattetitlar, som förekomma i provinsen Bohus län, är äfven
landskyld. Om denna urgamla skatts tillkomst har jag på enskild väg
inhemtat följande, nemligen:
Ursprungligen lärer landskylden varit eu af vissa hemman utgående
skatt till Konungens underhåll. Den blef sedermera en allmän skatt, som
vanligen utgjordes in natura, men äfven fick lösas med penningar. I norra
Bohus län har all jord varit uppskattad till ett visst belopp landskyld, van¬
ligen i malt och korn eller smör, men på somliga ställen i hudar och skinn.
I södra delen af provinsen utgick landskylden vanligen i penningar och
beräknades efter den jorden åsätta värderingen i öres- och penningbol, och
motsvarade öresbolet härstädes i norra Bohus län en skäppa eller 1jG tunna
landskyld. Under det förändrade namnet jordeboksränta har denna land¬
skyld, tillökt med den proportionsvis derefter beräknade lifstidstagan,
tredjeårstagan, landbodalern m. fl., under en senare tidsperiod ingått i
hemmanens grundskatter, samt undergått de med desamma timade för¬
ändringar.
Bill. till Rikscl. Prot. 1890. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 29 Haft.
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 35.
Med landskyld i mera inskränkt mening förstås den afgift eller det
arrende, som brukare af annans jord erlade till jordegaren. I forna tider
bestodo kyrkornas inkomster förnämligast i kyrkofonden samt landskyld af
dem tillhöriga hemman och jordar. Bygseirätten, eller rättigheten att till¬
sätta åbor, med deraf följande inkomster af kyrkogodsen hade vid reforma¬
tionen till största delen blifvit från biskoparne indragen till kronan. Sedan
Bohus län förenats med Sverige, »revocerades», enligt de kong], kommissariernas
resolution och förklaring af den 6 september 1662, till kronan jemväl den
landskyld, som från Bohus län varit förlänad till åtskilliga kyrkor inom
Agerhus län af det egentliga Norge. Den landskyld, hvilken sålunda af
forna kyrkogods ingått till statsverket, har sedermera undergått samma
behandling, som den här ofvan nämnda jordeboksränta!!.
Bland presterskapets inkomster har från äldre tider räknats rättighet
till bygsel och landskyld af annex- och mensalhemman. Angående tillkomsten
af denna presterskapets rättighet, yttras i en af landshöfdingeembetet i Göte¬
borgs och Bohus län den 10 januari 1741 aflåten skrifvelse, att »densamma
icke af kronan presterskapet är gifven, utan presterskapet erhållit af privat
folk under katolska tiderna, förr än Bohus län blef svenskt, för själ-emessor
och igenom testamenten, som de man efter man sedan fått behålla och blifvit
städfästade vid.» Huru härmed än må förhålla sig, har presterskapet emellertid
erhållit bekräftelse så väl å denna som öfriga sina rättigheter dels af den
ofvan omförmälda kommissionen 1662, och dels vid en 1687 af landshöfding
och biskopar hållen kommission, äfvensom i de allmänna konfirmationer
af presterskapets privilegier, som afgåfvos vid riksdagarne 1675 och 1680.
Oaktadt dessa bekräftelser fingo presterna dock småningom vidkännas
flera inskränkningar både i rättigheten att tillsätta åbor (bygselrätt) och att
uppbära ■ landskyld af de till prestborden hörande hemman och jordar. I
norska lagens Landsleyebalk var föreskrifvet, att, om flera personer hade del
i en gård, bygseirätten skulle tillhöra den störste lottegaren. Då nu många
mensaljordar endast voro smådelar af ett hemman, saknade presterna redan
från början bygselrätt till dessa och egde endast att för dem uppbära
landskyld. Efter föreningen med Sverige förlorade presterna derjemte dispo¬
sitionen af många hemman, i hvilka de förut varit störste delegare, genom
det sätt, hvarpå hemmanets öfriga utskylder beräknades vid jemförelse med
presterskapets deraf utgående landskyld. Dessa presterskapet frångångna
hemman indelades för kronans räkning till rusthåll, förmedlades, om så
ansågs nödigt, i prestelandskylden på samma gång som i kronoräntorna och
hafva i en senare tid till största delen blifvit skattesålda.
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 35.
I kaminarkollegii skrifvelse till länsbokhållare!! i Bohus län af den
19 augusti 1668 föreskrefs, att kyrko- och presteräntor, landskylden m. m.
skulle upptagas i kronans räkenskaper. ISTämnda utskyld upptogs dock icke
i jordeböckerna, hvaraf följden blef, att dessa från och med 1659 icke heller
innehålla några anteckningar om ifrågavarande kyrko- och presträttigheter.
Men genom kammarkollegii resolution den 21 februari 1694 stadgades att,
»såsom uti räkningarne blef årligen upptaget och affördt presternas land-
skylder och städsler af deras mensalielägenheter», merberörda landskyld,
»likmätigt häradsskrifvareinstruktionens andra punkt och § 2, bör uti jorde-
boken uppföras under de hemman, hvaraf sådan årligen uppbäres, och in
margine annoteras såväl för de räntor som kronones hvem dem åtnjuter.»
Erån denna tid och till den dag, som nu är, utgöres ock i Bohus län land¬
skyld till både kyrkor och prester med olika belopp.
Af den kortfattade redogörelse, som i det föregående blifvit lemnad,
torde emellertid framgå, att den kyrko- och prestelandskyld, som af eu eller
annan anledning kommit kronan eller statsverket till godo, blifvit behandlad
som annan grundränta eller grundskatt, och således jemväl blifvit föremål
för afskrifning, jern likt lagen om lindring i grundskatterna af den 5 juni
1885. Den landskyld deremot, som förblifvit en kyrkornas eller prester-
skapets tillhörighet, måste deremot fortfarande utgöras till sitt fulla belopp.
Då emellertid så väl det ena som det andra slaget af landskyld till sitt
ursprung är af enahanda och likartad beskaffenhet synes både rättvisan och
följdrigtigheten fordra att, sedan statsmagterna medgifva lindring i den kyrko-
och prestelandskyld, som ingått i hemmanens grundskatter, samma lindring
och hör medgifvas den kyrko- och jrrestelandskyld, som utan hemmans- eller
jordegarens förvållande, qvarstannat som en kyrkornas eller presterskapets
rättighet. Men för vinnande af en dylik, af billigheten jemväl påkallad
likformighet i jordeskatternas utgörande torde en mera fullständig utredning-
om dessa säregna skatteförhållanden vara af nöden än den, som af den
enskilde kan åstadkommas, och eu sådan utredning torde endast genom
myndigheternas försorg kunna åvägabringas.
Efter de upplysningar, utskottet kunnat inhemta, utgör landskylden
inom Norr- och Sunnervikens fögderi och möjligen äfven andra delar af
Göteborgs och Bohus län den enhet, hvarefter såväl eganderätt som grund¬
skatt beräknas. Detta egendomliga förhållande, som torde härleda sig från
gammal norsk lag, lärer bäst kunna belysas genom ett exempel. Om ett hem¬
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 35.
man nu är påfördt en tunna landskyldsmalt, kan t. ex. hemmansegaren häraf
anses ega 24 kappar, kronan 4 kappar och prest eller kyrka 4 kappar.
Grundskatt betalas då endast för de 24 kapparne med visst belopp
för hvarje kappe. Eganderätten till hemmanet torde anses vara fördelad i
samma proportion. Kronans andel i vissa skattehemman har nemligen upp¬
kommit dels derigenom, att skattebönderna förbrutit sin eganderätt genom
odalskattens förtigande, dels genom andra brott. Presternas eller kyrkornas
delaktighet åter torde härleda sig från den katolska tiden, då densamma
genom testamenten, gåfvor eller andra laga fång från odalmännen öfvergått
till presterskap eller kyrka. Såsom motionären framhållit, beräknas land-
skylden såsom skattetitel allmännast i malt och smör, men understundom
äfven i hudar, skinn, makrill, ål, råg och korn.
På samma gång utskottet erkänner, att någon fullständig och fullt
tillförlitlig utredning angående dessa gamla skatteförhållanden icke nu kan
genom utskottet åvägabringas, delar utskottet motionärens åsigt derom, att
utredning i detta hänseende häst torde kunna åstadkommas genom Kong!.
Maj:t. Att från Biksdagens sida begära eu sådan utredning, synes utskottet
dock icke hafva skäl för sig, då dessa skatteförhållanden icke beröra någon
större del af riket, utan endast några fögderier uti ett län. De i saken
intresserade torde dock hafva den utvägen öppen att sjelfva hos Kongl. Maj:t
framställa det underdåniga önskningsmål, hvartill de anse sig kunna ega
anledning.
På grund häraf anser sig utskottet böra hemställa,
att herr C. T. Linds ifrågavarande motion icke måtte
till någon kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 april 1890.
På utskottets vägnar:
GESTAB BEBG.
Herr A. Olsson i Ornakärr har begärt få antecknadt, att han icke
deltagit uti slutliga behandlingen af förestående motion.
STOCKHOLM, VICTOR PETTERSONS BOKTRYCKERI, 1890.