Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o §8,
l
#
N:o 38,
Ank. till Biksd. kansli den 6 maj 1890, kl. 2 e. m.
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 11, an¬
gående ifrågasatt skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
underhandlingars förande med utrikes magter i syfte att få
uppkommande tvister emellan nämnda magter och Sverige af-
gjorda genom skiljedomstol.
Till utskottet har Andra Kammaren hänvisat eu af herr J. Anderson
i Tenhult väckt motion, n:o 230, så affattad:
»Den 21 sistlidne februari inlemnades till Norges storting en så
lydande skrifvelse:
»Undertecknade tillåta sig härmed föreslå för stortinget att ingå
med följande adress.
Till Konungen!
Stortinget ingår härmed i underdånighet till Eders Majestät med
anmodan att begagna den Eders Majestät enligt grundlagens § 26 till¬
kommande myndighet att söka afsluta överenskommelser med främmande
magter om afgörande medelst skiljedomstol af alla tvistigheter, som kunna
uppstå mellan Norge och dess magter.
I det inbördes förhållandet folken emellan börjar skiljedomstanken
att vinna insteg. I mer än 50 fall hafva i vårt århundrade krig hindrats
Bill. till Biksd. Prof, 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 82 Häft.' 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utshotts (N:o 1) Utlåtande N:o 38.
genom de tvistande parternas öfverenskommelse om stridsfrågans hän¬
skjutande till skiljemäns dom, och man har intet exempel på, att någon
af parterna sedan frångått ett dylikt aftal eller nekat efterkomma domen.
Den vidare utvecklingen häraf är traktater om skiljedom i alla tvistig-
heter, som kunna uppstå. Heller icke denna tanke är främmande för det
civiliserade Europa. Sålunda stiftades den 29:de och 30:de juni i fjor i
Paris ett förbund mellan medlemmar af så godt som alla Europas national¬
församlingar med det uttryckliga ändamål att understödja hvarandra i
sträfvandena för denna saks genomförande. Stortinget är öfvertygadt om,
att tanken också eger tillslutning hos den öfvervägande delfin af vårt
folk. På samma sätt som för länge sedan lag och dom trädt i stället
för näfrätten till att slita tvist man och man emellan, tränger sig i för¬
hållandet folken emellan tanken om stridigheters afgörande genom skilje¬
dom fram med oemotståndlig magt. Mer och mer står krig inför det
allmänna medvetandet som en lemning af forntidens barbari och en för¬
bannelse för menniskolägtet. I synnerhet hos oss, som haft lyckan att i
trefjerdedels århundrade lefva i ostörd fred, har öfvertygelsen härom
genomträngt alla folklager.
Fullt förvissade om, att hvad stortinget anmodar Eders Majestät
om skall vara till obetingad lycka för vårt folk, hänskjuter det till Eders
Majestät att härutinnan taga erforderliga steg.
V. Ullman. Paul Koht. V. A. Vexelsen. K. Moursund.
W. Konow. Sigurd Blekastnd. N. Skaar. Peder Rinde.
Andreas Lavik. Nils Melhuus.’
Den 6 sistlidne mars blot detta förslag till adress åt stortinget
antaget med den öfverväldigande majoriteten af 89 röster mot 24.
Redan år 1887 undertecknade 233 medlemmar af engelska under¬
huset och 30 af öfverhuset eu adress till presidenten i Nordamerikas
Förenta Stater om hans medverkan till afsilande af en fortfarande skilje-
domstraktat mellan nämnda stater och England. Bland underteekname
syntes namnen Gladstone, John Bright, Spurgeon, kardinal Manning, New-
man Hall och Londons lordmayor. En deputation af 12 engelska parla¬
mentsmedlemmar aflemnade denna adress i Washington, hvarest så väl
deputationen som adressen mycket välvilligt mottogos. Sherman, ordfö¬
randen i senatens utskott för utrikes ärendena, framlade ett betänkande,
hvari senaten tillstyrktes lemna presidenten bemyndigande att antaga
adressförslaget. Den af kongressens båda hus antagna s. k. 'Sherman
resolution’ lyder sålunda:
'Att presidenten må, och härmed uppmanas han dertill, tid efter
annan, så snart tillfälle erbjudes, inleda underhandlingar med hvarje sty¬
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 38.
relse, med hvilken Förenta Staterna hafva eller böra hafva diplomatiska
förbindelser, i ändamål att alla stridigheter och oenigheter mellan tvenne
styrelser, hvilka icke kunna biläggas på diplomatisk väg, måtte hänskjutas
till skiljedomstol och på detta sätt fredligt biläggas.’
Den 21 april 1888 inlemnade herr Frédéric Passy och 14 andra
deputerade i franska deputeradekammaren ett förslag om afslutande af
skiljedomstraktater mellan Frankrike, England och Nordamerika.
Ett liknande förslag har i spanska riksdagen blifvit under senaste
session väckt af senatorn och granden af Spanien Marcoartou.
Uti italienska parlamentet har nyligen bildats en komité för att
behandla frågan om en parlamentarisk fredsförening.
Vid den andra parlamentariska kongressen, i Paris, i juni 1889,
deltogo 42 deputerade och 14 senatorer i de fattade besluten, af hvilka
det första hade följande lydelse:
’Den interparlamentariska konferensens medlemmar anbefalla å nyo
och inträngande alla civiliserade regeringar utslutning af traktater, hvar¬
igenom de förpligta sig att medelst skiljedomstol afgöra alla stridigheter,
som ibland dem kunna uppstå, dock utan att derigenom staternas sjelf¬
ständighet kränkes eller någon inblandning sker i deras inre författning.’
I den permanenta interparlamentariska komité, som vid samma till¬
fälle valdes, befinnas bland andre den ryktbare franske senatorn Jules
Simon, den italienske deputera liden Ruggiero Bonglii (undervisnings¬
minister 1874—1876), den nordamerikanske senatorn Sherman (finans¬
minister 1877), den belgiske deputeraden Ch. Buls (borgmästare i Bru-
xelles).
Denna lilla historik visar åtminstone, att meningsströmningen för
internationella skiljedomstolar är ganska stark äfven i lagstiftarnes led
i de iörnämsta kulturlanden.
På de af vårt broderlands representation godkända motiv, förstärkta
åt det varma intresse, vårt broderfolks lagstiftare uttalat för saken, och
enär det svenska folket tvifvel utan, likaväl som Norges folk, hyser den
innerliga önskan, att alla tvister med främmande magter, så vidt ske
kan, fredligt biläggas, föreslår undertecknad, att Riksdagen måtte i skrif¬
velse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t, med den magt, som § 11 i regeringsformen till¬
erkänner honom, ville söka uppgöra sådana överenskommelser med främ¬
mande magter, hvarigenom alla tvister, som emellan nämnda magter och
Sverige kunna uppkomma, skola afgöras genom skiljedomstol.»
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 38.
Utskottet anser den af motionären gjorda framställningen behjer-
tansvärd. En giltig anledning till nämnda framställning synes hafva för
motionären förefunnits i den omständigheten, att Norges storting beslntit
en adress till Hans Maj:t Konungen med hemställan att söka afsluta över¬
enskommelser med främmande magter om afgörande medelst skiljedomstol
af alla fastigheter, som kunna uppstå mellan Norge och dessa magter.
Den utrikes politik, som bestämmer den ställning hvilken de förenade
rikena, Sverige och Norge, intaga till andra stater, bör nemligen vara
väsentligen enahanda.
För utskottet synes det vara oomtvisteligt, att, om och när under¬
handlingar ifrån Sveriges och Norges sida angående inrättande af inter¬
nationella skiljedomstolar kunna inledas, dessa underhandlingar måste
utgå ifrån grundvalen af de förenade rikenas avtonoma sjelfständighet.
Möjligheten af dylika underhandlingar lärer vara beroende af Hans Maj:t
Konungens kännedom om rätta tidpunkten för deras inledande. Gagnet
af desamma, om och när de kunna föra till åsyftadt resultat torde vara
uppenbart.
Uppfattningen af krigets art och betydelse har genom civilisationens
framsteg betydligt ändrats. Det blodiga kriget menniskor emellan, det
krig, uti hvilket den ena härskaran uppbådas för att nedskjuta den andra,
börjar att uppfattas såsom ett verkligt ondt. Furstarne tveka, huru vida
det' kan vara tillbörligt att besluta ett krig, som har till följd, att tusen¬
tals menniskor skola lida, såras, dödas. Statsmännen tveka, huru vida de
kunna vara berättigade att för politiska syften lössläppa krigets demoner,
och folken tveka, huru vida det kan stå tillsamman med rättrådighetens
fordringar att låta krigets fasor hemsöka egna eller andras landamären.
Kriget in ses och uppfattas alltså mer och mer af furstar, af stat smän och
af tolk såsom ett förfärligt ondt. Detta är en frukt af den stigande civili¬
sationen. Kommer härtill insigten derom, att kriget leder sitt ursprung
från viljan hos en menniska eller från de sammanstämmande viljorna hos
flera menniskor, så skall ock nämnda insigt kunna ingå i menniskornas
medvetande under en form, som är af väsentlig betydelse i fråga om
krigets rätta uppfattning, nemligen under den form, att det är beroende
af mensklig vilja att låta kriget bryta löst eller icke.
Skulle den olyckan inträda, att Sverige-Norge blefve hemsökt af
krig, så är det mer än sannolikt att, efter krigets afslutande, fredsvil-
koren bestämdes af två eller flera europeiska magter, ty sambandet emellan
dessa magter är numera sådant, att det icke gerna kan tänkas, att någon
af dem skulle utan andra magters öppna eller hemliga samtycke tillåtas
föra ett krig emot Sverige-Norge. Då alltså freden, efter ett krigs åt-
5
Andra Kammar ma Tillfälliga Utsko s (N:o 1) Utlåtande N:o 38.
slutande, skulle i väsentlig mån afg' ras genom en skiljedom, så synes
det vara ändamålsenligt att genom en kiljedom förekomma krigets utbrott.
Inseende de stora vanskligheter, som äro förknippade med ett för¬
verkligande af motionärens framställn' g, vill dock utskottet i sin ringa
mån medverka till bevarande af fred ns välsignelse, när den med bibe¬
hållen frihet och sjelfständighet kan åtnjutas. Då utskottet alltså på
anförda skäl förordar den väckta mot! en, tillåter sig likväl utskottet en
lindrig redaktionsföräudring.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:t med den magt, som § 11 i rege¬
ringsformen tillerkän er Honom, ville söka uppgöra sådana
öfverenskommelser ed främmande magter, att möjligen
uppkommande tviste emellan nämnda magter och Sve¬
rige kunde afgöras enom skiljedomstol.
Stockholm den 6 maj 1890.
På utskottets vägnar:
G. F. ÖST ERG.
Reservation af herr Ostberg.
Bill. till Riksd. Prut. 1890.
8 Sand. A fd.
2 Band.
32 Käft.
o