Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 26.
1
N:o 28.
Ank. till Riksd. kansli den 14 april 1890, kl. 2 e. in.
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8, i anled¬
ning af väckt motion angående utredning i fråga om
behofvet af vård för de sinnessjuka inom landet m. m.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 69, har herr Gustaf
Berg hemstält, att Riksdagen måtte till Kong], Maj:t aflåta underdånig
skrifvelse med anhållan, att Kongl. Maj:t ville låta utreda förhållandet
med afseende å behofvet af vård för de sinnessjuke inom landet samt
derjemte angifva och föreslå det sätt, som må finnas lämpligt till behof-
vets snara afhjelpande, utan att allt för stora kostnader för statsverket
deraf åstadkommas.
Till stöd för detta förslag har motionären anfört följande:
»Från alla delar af landet klagas öfver det stora antal af sinnes¬
sjuka och vansinniga personer, som ligga utan lämplig vård och som
orsaka kommunerna stora kostnader, under det de derunder sjelfva lida
brist på ändamålsenlig och sakkunnig behandling. Den kongl. stadgan
af den 2 november 1883 anvisar vederbörande målsmän att anmäla de
sjuke hos hospitalsdirektionerna för erhållande af plats å hospitalen,
men då sådana ansökningar insändas, erhålles ofta det svaret, att alla
platserna på anstalten redan äro upptagna, så att icke någon sjuk vidare
kan mottagas. Under tiden ligga de sjuke ohulpna, och familjerna, der
sådane sjuke måste qvarstanna, befinna sig i den sorgligaste belägenhet.
Bih. till Riksd. Prof. 1890. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 22 Hatt. 1
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 26.
Detta beklagliga förhållande är icke för Riksdagen något nytt och
obekant, utan det är tvärt om en gammal klagan, som aldrig blifvit till
fullo afhjelpt och som derför äfven år efter år blifvit allt mer högljudd
och äfven allt mer berättigad.
Redan den 16 november 1863 afläto rikets då församlade ständer
en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, hvari ständerna anförde, »att
en temligen allmän klagan öfver hela landet försports öfver bristande
utrymme på hospitalen, och att vid sådant förhållande åtgärder syntes
böra vidtagas från statens sida, för att, om möjligt, äfven åt de olyck¬
lige sinnessjuke söka skaffa nödig omvårdnad, deraf behofvet, efter hvad
rikets ständer erfarit, skulle vara stort».
Kongl. Maj:t anmodade då kongl. serafimerordensgillet att med anled¬
ning af ständernas skrifvelse söka bereda ökadt utrymme för de sjuka,
hvilket äfven ledde dels till nybyggnader och dels till utvidgningar af
några äldre anstalter, men hjelpen var otillräcklig och klagomålen fort¬
foro. År 1870 inkommo sålunda skrivelser från landstingen i Jemtlands,
Yesterbottens och Yesternorrlands län med anmälan, att de sinnessjuke
saknade vård, och med hemställan att lämpliga åtgärder måtte vidtagas
för att afhjelpa det trängande behofvet; 1871 gjordes enahanda anmälan
af Stora Kopparbergs läns landsting och år 1872 begärde Vermlands
landsting, att anslag måtte beredas för en vårdanstalt för sinnessjuke
inom länet. Med anledning af dessa förnyade framställningar infordrade
Kongl. Maj:t genom nådig remiss af den 25 oktober 1872 dåvarande
öfverstyrelsens öfver hospitalen utlåtande i ärendet, hvilket äfven afgafs
den 6 mars 1873 och hvari en plan meddelas, hvarigenom ytterligare
405 nya sjukplatser skulle beredas för de sinnessjuke inom landet.
Af den utredning, på hvilken denna plan stöder sig, framgår, att
vid 1870 års utgång, då rikets folkmängd var 4,168,525, de sinnessjukes
antal ansågs uppgå till omkring 9,000, eller i medeltal 21,7 sinnessjuke
på 10,000 af hela folkmängden.
Sedan denna allmänna utredning gjordes, hafva snart 17 år förlupit,
det af kongl. serafimerordensgillet uppstäda programmet för sjukvårdens
utvidgning har blifvit utfördt, platsernas antal inom de offentliga anstal¬
terna har fördubblats, men detta oaktadt har klagan öfver bristande
vård för de sjuke icke tystnat utan snarare ökats, att döma af de med¬
delanden, som lemnats dels af kommunerna, dels af landstingen, dels
äfven af hospitalsdirektionerna.
Under sådana förhållanden synes vara af behofvet påkalladt, att en
ny och fullständig utredning företages rörande denna för hela landet
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 26.
vigtiga sjukvårdsfråga, så att det verkliga behofvets omfattning måtte
blifva känd.»
Sedan Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22 maj 1873
begärt upprättande af en fullständig plan för ordnandet af hospitals-
vården i riket, framlade Kongl. Maj:t i proposition till följande års
Riksdag en af serafimerordensgillet uppgjord plan till nya hospitalsbygg-
nader. Dervid erinrades, att efter utfärdandet af hospitalsstadgan den
5 mars 1858 dels nya hospital blifvit öppnade vid Konradsberg, å
Hisingen vid Göteborg och vid Hernösand, dels tillbyggnader skett vid
Stockholms hospital samt hospitalen i Vadstena, Upsala och Nyköping,
dels mera omfattande förändringar verkstälts i äldre hospitalsbyggnader,
hvarigenom sjukplatserna ökats sedan år 1861 från 1,074 till 1,451.
Den med anledning af Riksdagens skrifvelse upprättade planen om¬
fattade följande hospitalsbyggnader, hvarför kostnaden beräknats till
nedanstående belopp:
nytt hospital vid Lund............................................................ Kr. 1,504,690: —-
308.000
77,251
551.000
1,000,000
250.000
100.000
200,000
utvidgning af hospitalet vid Hernösand
» » » » Vexiö.................
nybyggnad vid hospitalet i Upsala .................
nytt hospital i Örebro eller Vermlands län
» » i Norr- eller Vesterbotten........
ordnande af asyl i Malmö...................................
» » » å Hisingen ...........................
Kr. 3,990,941: —
Sjukplatsernas antal skulle derigenom ökas till 2,262.
Riksdagen gjorde ingen anmärkning vid det framlagda förslaget och
beviljade det anslag, Kongl. Maj:t begärt för byggnader under åren 1874
och 1875.
Sedermera hafva anslag årligen beviljats, och meddelas här en öfver¬
sigt öfver de belopp, som för ifrågavarande ändamål anvisats från och
med år 1874.
1874 ................................................................................................ Kr. 900,000: —
1875
1876
1877
1878
700.000
200.000
300.000
350.000
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 26.
1879
1880 till nybyggnad vid Upsala hospital.
1881 » » » » »
inköp af plats för hospitalet
Kr. 160,000:
Kr.
»
92,000:
170,200:
|
|
vid Kristinehamn ..................
|
))
|
10,000
|
—
|
))
|
170,000: —
|
1882
|
)>
|
nybyggnad vid Upsala hospital
|
»
|
190,000.
|
—
|
|
|
»
|
inköp af plats för hospitalet
|
|
|
|
|
|
|
|
vid Kristinehamn ..................
|
»
|
76,963
|
—
|
»
|
266,963: —
|
1883
|
|
nybyggnad vid Upsala hospital
|
))
|
210,281
|
—
|
|
|
»
|
» » Kristinehamn..
|
»
|
100,000
|
—
|
))
|
310,281: —
|
1884
|
»
|
» )) ))
|
))
|
250,000
|
—
|
|
|
))
|
vatten- och afloppsledning vid
|
|
|
|
|
|
|
|
Vadstena hospital ..................
|
»
|
96,900
|
—
|
|
|
|
»
|
inköp af mark vid Göteborgs
|
|
|
|
|
|
|
|
hospital...................................
|
))
|
17,500: —
|
»
|
364,400: —
|
1885
|
))
|
nybyggnad vid Kristinehamn
|
|
|
|
»
|
350,000: —
|
1886
|
»
|
» )) »
|
»
|
148,570: —
|
|
|
|
|
tillbyggnad vid Nyköpings
|
|
|
|
|
|
|
|
hospital ....................................
|
))
|
52,300
|
—
|
|
|
|
))
|
asyl vid Lund ...........................
|
))
|
200,000: —
|
))
|
400,870: —
|
1887
|
>;
|
byggnad vid Nyköpings hospi-
|
|
|
|
|
|
|
ta!...............................................
|
»
|
19,265
|
—
|
|
|
|
))
|
asyl vid Lund .........................
|
»
|
360,000
|
—
|
»
|
379,265: —
|
1888
|
))
|
)) » »
|
))
|
311,000
|
_
|
|
))
|
inköp af plats vid Piteå.........
|
»
|
25,000
|
—
|
»
|
336,000: —
|
1889
|
)>
|
asyl vid Lund ...........................
|
))
|
310,750
|
—
|
|
|
»
|
hospital vid Piteå...................
|
))
|
120,000
|
—
|
»
|
430,750: —
|
Vid innevarande års riksdag har Kong]. Maj:t begärt
till fortsättning af arbetena å hospitalet vid Piteå 300,000
kronor och till byggnader vid Vadstena hospital 40,000
kronor eller tillsammans...........................................................
» 340,000:
Antalet sjukplatser vid hospitalen har till följd af dessa byggnader
betydligt tillväxt. Då det år 1860 endast utgjorde 1,048, uppgick det
år 1873 till 1,451, år 1886 till 2,275 och vid 1888 års slut till 2,572.
Om man till sistnämnda antal lägger 44 nya platser vid Nyköpings
hospital, 684 platser vid Lunds under byggnad varande asyl och 290
platser vid det likaledes under byggnad varande hospitalet vid Piteå,
kommer man upp till ett antal af 3,590 platser.
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande A:o 26.
Att emellertid detta antal icke motsvarar behofvet är otvifvelaktigt
och framgår icke blott deraf, att, såsom motionären framhåller, årligen
ett betydligt antal inträdessökande måste från hospitalen afvisas på grund
af otillräckligt utrymme, utan ock af en jemförelse mellan de befintliga
sjukplatserna och de sinnessjukes antal. Enligt öfverstyrelsens öfver
hospitalen berättelse för år 1888 funnos under samma år inom riket
7,068 sinnessjuke utom 5,456 idioter. Om sjukplatsernas antal beräknas
till 3,590, utgöra de alltså 50,79 procent af de i egentlig mening sinnes¬
sjukes antal. Detta är visserligen en större procent, än som vid upp¬
rättande af 1873 års förslag ansågs behöflig, men erfarenheten så väl hos
oss, som i andra länder har visat, att den är för ringa. Det synes ock
vara en allmän mening både hos läkare och allmänheten, att behofvet
af offentlig sjukvård för de sinnessjuke kräfver ytterligare åtgärder från
det allmännas sida.
Men det synes, som om de sakkunnige i frågan äro ense derom,
att man efter fullbordandet af hospitalet vid Piteå kommer att ega
tillräckligt många hospital för sådana sinnessjuke, som kunna blifva före¬
mål för kurativ behandling, och att nybyggnader för framtiden böra
afse asyler för obotligt sjuka, hvilka kunna byggas och underhållas för
en väsentligt lägre kostnad än de egentliga hospitalen.
För belysning af frågan tillåter sig utskottet anföra ett utdrag af
departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet den 19 mars 1886,
då beslut fattades om afgifvande af proposition rörande asylbyggnaden
i Lund.
»För att minska kostnaderna för de sinnessjukes vård har man redan
länge ansett, att jemte de egentliga hospitalen borde finnas ännu en
annan form af anstalter med mindre anläggningskostnad och enklare
anordningar, der vissa slag af sinnessjuke kunde få en vård, som för
deras tillstånd vore fullt tillräcklig. Nådiga stadgan angående sinnes¬
sjuke af den 2 november 1883 har äfven föreskrifvit, att statens an¬
stalter för sådana sjuke skola bestå af hospital eller kuranstalter och
asyler eller vårdanstalter samt att å anstalterna af förstnämnda slag
skola intaga sådana sinnessjuke, som anses kunna till helsa återställas
eller förbättras, hvaremot å vårdanstalterna böra intagas kroniskt, mer
eller mindre obotliga sinnessjuke äfvensom med fallandesot behäftade
sjuka, hvilka genom tidtals påkommande sinnessjukdom äro för sig
sjelfva eller andra vådliga, samt under vissa förhållanden jemväl från
barndomen sinnesslöa eller så kallade idioter.
I underdåniga betänkanden af den 18 februari och den 27 mars
1885 har medicinalstyrelsen fäst Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 26.
det trängande behofvet af att så snart som möjligt undanrödja den brist
på sjukplatser å vårdanstalter, som nu vidlåder sinnessjukvården i
riket, och dervid erinrat om de stora olägenheter och faror, som åtfölja
denna brist. Dessa bestode hufvudsakligen deruti, att sjukplatsernas
antal å hospitalen för närvarande så strängt upptoges af kroniska, mer
eller mindre obotliga sinnessjuke, att hinder deraf uppstode för mottag¬
ning derstädes af nyligen insjuknade botlige, hvilka dels af denna an¬
ledning långa tider måste vårdas i hemmen, der de ofta såsom opå¬
litliga och våldsamma blefve vådliga för allmänna säkerheten, dels der¬
igenom beröfvades tjenlig vård under det sjukdomsstadium, som enligt
numera vunnen erfarenhet erbjöde den bästa utsigten för tillfrisknandet;
i hvilket sistberörda afseende erinrats, att, enligt öfverstyrelsens för
hospitalen berättelse för år 1884, under åren 1875—1884 tillfrisknings-
procenten för sjuke, som intagits å hospital inom två år efter sjuk¬
domens uppkomst, belöpte sig i medeltal för år till 39,8 procent, under
det att berörda procent för dem, hvilkas sjukdom egt bestånd mer än
två år, nedginge till 9,7 procent.
Förutom den indirekta fördelen af att bereda nyligen insjuknade
snart tillträde till hospital genom anordnandet af asyler följde deraf
äfven den stora vinsten, att derigenom sjukplatser å offentliga anstalter
kunde beredas för ett större antal sinnessjuke i allmänhet och på ett
vida billigare sätt än på annan väg. Att det antal sjukplatser för sinnes¬
sjukes vård, som landet för närvarande egde, vore alldeles otillräckligt,
det vore redan alltför väl kändt. Ville man derför söka afhjelpa denna
brist, måste man i första hand tänka på anskaffandet af vårdanstalter,
hvilka med afseende på arten af de sjuke, som der skulle vårdas, kunde
göras vida enklare och billigare än hospitalen och för hvilka kostnaderna
än ytterligare nedbringades, om de förlädes i närheten af hospital, med
hvilka de i så fall kunde ega gemensam utspisning, administration och
läkarevård in. m., hvarförutom de båda anstalternas inbördes förhållanden
till hvarandra härigenom underlättades.»
Den uppfattning, som sålunda uttalats af departementschefen, delades
af 1886 års Riksdag, som i skrifvelse till Kongl. Maj:t yttrade, »att de
skäl, som angifvits för byggande af asyl för sinnessjuke, hafva synts
Riksdagen ådagalägga, att dylika anläggningar icke kunna umbäras».
Motionärens framställning åsyftar i första rummet en utredning rö¬
rande behofvet' af vård för de sinnessjuke. I fråga om de sinnessjukes
antal lemnas årligen genom presterskapet uppgifter, som sedan samman¬
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 26. 7
föras genom öfverstyrelsen för hospitalen. Derigenom vinnes visserligen
icke upplysning, huru många af de utom hospitalen vårdade äro i den
ställning, att vård i offentlig anstalt är behöflig eller skulle ifrågakomma,
i fall tillräckligt utrymme funnes i desamma, men en särskild undersök¬
ning i detta afseende, hvilken i alla händelser icke kunde blifva tillför¬
litlig, synes utskottet icke alldeles nödvändig. Om nya anstalter upp¬
rättas i den mån, medel derför kunna beredas, skall man genom för¬
hållandet mellan tillgång och efterfrågan å platser säkrast vinna erfor¬
derlig upplysning i detta hänseende.
Hvad åter beträffar det lämpligaste sättet för behofvets afhjelpande
synes det, i enlighet med hvad ofvan blifvit anfördt, vara tillräckligt ut-
redt, att detta behof ändamålsenligast och billigast tillgodoses genom
inrättande af flere asyler för sinnessjuke.
Då utskottet derför icke anser anledning vara för handen att yrka
på någon särskild utredning i berörda hänseenden, har utskottet trott,
att en framställning i ämnet icke borde kunna ske i annat syfte, än att
ytterligare fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på det stora behofvet af
anstalter för sinnessjuke, äfvensom begära framläggandet af förslag till
sådana nya anstalters upprättande.
Men ehuru utskottet, likasom motionären, hyser den mening, att
flere anstalter än redan befintlige eller under anläggning varande äro
af behofvet påkallade, har utskottet likväl tvekat om lämpligheten af,
att en framställning derom nu göres hos Kongl. Maj:t. Då nemligen
Kongl. Maj:t oafbrutet haft sin uppmärksamhet fäst på ifrågavarande
angelägenhet, hvarom de kort efter hvarannan framlagda förslagen till
nya anstalter bära vittne, och då Riksdagen ständigt visat sig behjerta
detta behof och år efter år för ändamålet anvisat betydliga anslag, så
hyser utskottet den öfvertygelse, att Kongl. Maj:t skall med lika lifligt
intresse som hittills verka för förbättring i sjukvården för de sinnes¬
sjuke, äfven om icke något särskildt uttalande nu sker från Riks¬
dagens sida.
Utskottet hemställer derför,
att herr Gustaf Bergs ifrågavarande motion icke
måtte till någon kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 april 1890.
På utskottets vägnar:
G. F. ÖSTBERG.
8
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 26.
Reservation:
af herr G. Elowson, som åt utskottets hemställan velat gifva föl¬
jande lydelse:
»Utskottet, som funnit, att ett stort antal sinnessjuke icke kunna
blifva å för dem lämpliga vårdanstalter, i följd af bristande utrymme,
mottagna, och som derjemte anser, att sinnessjuke icke böra någon längre
tid vårdas vid länslasaretten, att visserligen de hospital, som redan finnas
eller snart blifva färdiga, äro under den närmaste framtiden tillräckliga
för mottagning af sinnessjuke till kurativ behandling, men att asyler,
som kunna till vård emottaga sådana sinnessjuke, om hvilkas förbättring
ringa eller ingen utsigt finnes, äro i hög grad behöfliga, hemställer för
den skull, att kammaren ville för sin del besluta en skrifvelse till Kongl.
Maj:t med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes, efter föregången utredning
angående behofvet af ytterligare vårdanstalter för sinnessjuke, till Riks¬
dagen framlägga förslag om inrättande af nya asyler för sådana sinnes¬
sjuke, om hvilkas förbättring föga eller ingen förhoppning finnes»;
af herr E. Westin, som instämt i förestående reservation.