Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
1
JS:o 10.
Ank. till Riksd. kansli den 18 febr. 1890, kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensions- och
indragningsstaterna.
(l:a U. A.)
Pensionsstaten.
l:o. I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat npptager
1,313,798 kronor, har Kongl. Maj:t icke föreslagit någon förändring; och
får utskottet hemställa,
att Riksdagen må i riksstaten för år 1891 uppföra
anslagen under pensionsstaten med oförändrade belopp.
Allmänna indragningsstaten.
2:o. Med anledning af en utaf fångvårdsstyrelsen, på hemställan af Angående
chefen för kronoarbetskompaniet å Vaxholm, gjord framställning, har Kongl.
Maj:t föreslagit, att underofficeren vid nämnda kompani Anders Gustaf fm vidkrono-
Lagergren måtte berättigas att, när han efter uppnådd ålder af sextiofem år från
underofficersbefattningen vid kompaniet erhållit afsked, från och med månadenäoJwAG*
näst efter den, under hvilken afskedet blefve honom beviljadt, under sin Lagergren.
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af ^
600 kronor.
Af det statsverkspropositionen bilagda. statsrådsprotokollet öfver justitie-
departementsärenden den 13 december 1889 (bil. 1, sid. 10 och 11) inhemtas,
Bih. till Riksd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
att underofficeren Lagergren, som vore född den 5 februari 1825, an¬
tagits den 26 augusti 1844 till volontär vid vestgöta regemente, hvar¬
efter han år 1851 blifvit anstäld såsom sergeant vid kronoarbetsbataljonen
å Karlsborg och år 1860 erhållit fullmagt såsom fanjunkare vid samma
bataljon;
att han, som år 1872 transporterades till kronoarbetscorpsens station å
Tjurkö, sedan den 1 maj 1873 vore anstäld vid kronoarbetskompaniet å
Vaxholm med sergeants lön;
att lians löneförmåner för närvarande utginge med enahanda belopp,
som före fastställande vid 1882 års riksdag af ny lönestat för en del af
bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna tillkommit de vid central¬
fängelserna anstälde underofficerare, med undantag dock af ålderstillägg, eller
med lön 700 kronor och beklädnadsbidrag 80 kronor, hvartill koinme eu
årlig gratifikation, hvilken, enligt faststäld stat, till underofficerare vid krono¬
arbetskompaniet utginge med högst 150 kronor, äfvensom bostad och ved;
samt
att Lagergren, enligt intyg af vederbörande läkare, till följd af reu¬
matisk värk och minnesslöhet vore oförmögen att sköta sin tjenst.
Vid sin framställning i ämnet hade fångvårdsstyrelsen erinrat, att
Lagergrens vederlikar vid centralfängelserna, jemlikt 1882 års lönestat, upp-
bure sina löner från det bestämda anslaget för fångvården och vore berättigade
att erhålla pension till belopp af 600 kronor, motsvarande lön och två ålders¬
tillägg. Förenämnda lönestat afsåge emellertid icke de underofficerare, som
vore anstälde vid kronoarbetscorpsen. Orsaken till att dessa befattningar
ej ansetts böra uppföras å ordinarie stat, hade varit den, att kronoarbets¬
corpsen antagits komma att under den närmaste framtiden underkastas regle¬
ring. Efter 1882 års riksdag hade någon ändring uti ifrågavarande afseende
icke blifvit vidtagen, och underofficerarne vid kronoarbetscorpsen, hvilkas
löner fortfarande utginge af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll,
egde följaktligen icke på grund af nu gällande bestämmelser rätt till pension å
allmänna indragningsstaten.
Statskontoret, hvars utlåtande i frågan infordrats, hade tillstyrkt fång¬
vårdsstyrelsens framställning, under anförande, bland annat, att Lagergren
varit längre tid i statens och fångvårdens tjenst, än som enligt 1882 års
Riksdags beslut föreskrifvits i afseende å hans vederlikar vid centralfängelserna
såsom vilkor för att de skulle komma i åtnjutande af pension.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riks¬
dagens bifallas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
3
3:o. Uppå derom gjord ansökan har Kong!. Maj:t föreslagit, att Angående
mönsterskrifvaren vid Jönköpings regemente J. O. Wickbom måtte, under^ömterskrif-
vilkor att han vid uppnådd pensionsålder afginge från sin befattning, till- varen j. o.
delades pension å allmänna indragningsstaten, att med 700 kronor utgå från "
och med ingången af månaden näst efter den, i hvilken han från mönster-
skrifvaretjensten erhölle afsked, äfvensom att Riksdagen måtte medgifva, att
innehafvandet af denna pension ej måtte utgöra hinder för honom att upp¬
bära den fyllnadspension, hvartill han på grund af kong], brefvet den 9
februari 1858 kunde blifva berättigad.
Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll öfver landt-
försvarsärenden den 6 december 1889 (bil. 2, sid. 12) inhemtas:
att Wickbom uti en till Kong!. Maj:t ingifven skrift anhållit, att
han, som vore qvarstående å gammal stat, måtte till statsverket få afträda
honom på lön anslagna boställena Knutstorp, V2 mantal, och Haborarp, s/4
mantal, båda belägna inom Ödestugu socken af Vestra härad och Jön¬
köpings län, mot rättighet att vid afskedstagandet åtnjuta 700 kronor i
årlig pension utöfver de 300 kronor honom författningsenligt tillkomme;
hvarjemte sökanden såsom skäl för bifall till ansökningen anfört, att
ifrågavarande boställen, hvilka vore för indelningshafvarens räkning ut¬
arrenderade på 20 år från 1880 års midfasta, lemnade i arrende tillsammans 1,412
kronor, och att statsverket sålunda genom en dylik åtgärd skulle beredas
fördel; att arméförvaltningen uti infordradt utlåtande i ämnet anfört, att, enär
sökandens begäran att få till statsverket afträda sina boställen, hvilka, på
sätt sökanden uppgifvit, vore genom kronans försorg utarrenderade, med
rättighet för sökanden att under sin tjenstetid uppbära arrendeafkomsten,
icke åtföljdes af sökandens förklaring att han vore villig öfvergå på den för
qvarstående mönsterskrifvare bestämda nya interimslönestat, sökandens fram¬
ställning i denna del icke syntes kunna till någon åtgärd föranleda; att,
beträffande sökandens anhållan att vid afgång från tjensten honom måtte
tilldelas pension å allmänna indragningsstaten med 700 kronor utöfver den
vanliga pensionen från arméns pensionskassa med dithörande fyllnadspension
från statsmedlen af tillhopa 300 kronor, hvilken senare pension han enligt
vunnen upplysning vore berättigad att vid afsked den 31 mars 1892 till¬
träda, summan af nyssnämnda pensioner, eller 1,000 kronor, skulle, vid
bifall till framställningen i denna del, motsvara omkring 2/8 af sökandens
sammanlagda inkomster från boställena af tillhopa 1,412 kronor; och att,
då ett sådant förhållande mellan storleken af lön och pension för afgående
mönsterskrifvare på gammal stat blifvit i Kongl. Maj:ts särskilda propositioner
till 1886 och 1887 årens Riksdagar lagdt till grund för framställningar
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
om anvisande af statspensioner åt dylika tjensteman, arméförvaltningen
funne sig böra tillstyrka, att sökanden måtte hos Riksdagen anmälas till
erhållande af 700 kronor årlig pension å allmänna indragningsstaten, att
utgå från början af månaden näst efter den, i hvilken afsked honom
meddelades, samt med rätt för sökanden att jemväl uppbära den fyllnads¬
pension, som kunde honom tillkomma på grund af kong!, brefvet den 9
februari 1858; samt att departementschefen på de af arméförvaltningen anförda
skäl funnit Wickboms ansökan, för så vidt densamma kunde anses innebära en
framställning att redan före uppnådd pensionsålder få till statsverket afträda
de honom på lön anslagna boställen, icke kunna till någon åtgärd föranleda,
men att, hvad anginge ansökningen i öfrigt, departementschefen, enär
framställningar i likartadt syfte och på samma skäl redan flere gånger
förut tillvunnit sig Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall, ansett sig böra
understödja framställningen i denna del, dervid departementschefen dock
funnit att säkerhet borde beredas statsverket, att Wickbom icke, till dess
det folie honom sjelf lägligt, uppsköte att bringa det af honom gjorda
anbud till verkställighet, och att sålunda såsom vilkor för bifall till ansök¬
ningen borde bestämmas, att "Wickbom vid uppnådd pensionsålder skulle från
sin befattning afgå.
Utskottet, som icke funnit vid den gjorda framställningen något att
erinra, får hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Angående 4:0. Med anledning af derom gjord ansökan har Kongl. Maj:t vidare
^d^extra föreslagit, att före detta extra bataljonsläkaren vid flottans station i Karlskrona
karm°ASlv. ^ctor Heribert Ahlberg måtte å allmänna indragningsstaten uppbära en
H^AMherg. årlig pension af 1,000 kronor, att under hans återstående lifstid utgå från
[3.] och med 1890 års ingång.
Såsom af sist åberopade statsrådsprotokoll (bil. 3, sid. 15) inhemtas,
hade Ahlberg i sin ansökan anfört, att han, hvilken vore född den 19 april
1814 samt från år 1853, ehuru ej kompetent, blifvit år efter år af dåva¬
rande sundhetskollegium förordnad att bestrida en andre bataljonsläkare-tjenst
vid flottans nämnda station och, enligt kongl. brefvet till bemälda kollegium
den 12 december 1865, fortfarande bibehållits vid detta förordnande till den
19 oktober 1877, då han förordnats att såsom extra läkare bestrida helso-
och sjukvården vid den i Karlskrona förlagda garnisonskommendering ur
indelta armén, numera i följd af nämnda kommenderings den 18 juli 1889
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
5
försiggångna indragning blifvit urstånåsatt att bereda sig och sin familj nödig
lifsbergning, synnerligen som hans helsa och krafter vid en uppnådd ålder af
öfver 75 år icke medgåfve honom att i nämnvärd mån dertill bidraga; och
hade lian af sådan anledning anhållit, att, då han varit anstäld i statens
tjenst mer än 35 år och vitsordats för nit och skicklighet vid fullgörandet
af sina tjensteåligganden, men af sina aflöningsförmåner, som först under sist-
berörda tjenstgöring utgjort sex kronor i dagtraktamente, ej kunnat bespara
något för framtiden. Kong! Maj:t täcktes antingen bevilja sökanden något
understöd för hans återstående lefnadsår eller ock vidtaga åtgärd för beredande-
åt honom af pension från allmänna indragningsstaten.
Uti infordradt utlåtande hade medicinalstyrelsen, med vitsordande af
de utaf sökanden meddelade uppgifter och med särskild hänsyn dertill, att
det Ahlberg enligt förberörda kongl. bref den 12 december 1865 meddelade
ständiga förordnande å en andre bataljonsläkare-tjenst vid flottan upphört
till följd af tjenstens indragning är 1877, samt att detta äfven varit för¬
hållandet med den af honom sedermera innehafda befattning, hemstält om
aflåtande af framställning till innevarande Riksdag, att en årlig pension från
allmänna indragningsstaten af 1,000 kronor, utgörande -ej fullt hälften af det
arfvode, Ahlberg under de senaste tolf åren uppburit, måtte tillerkännas ho¬
nom under hans återstående lifstid samt utgå från och med år 1890.
Statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats, hade dervid,
jemte öfverlemnande af ett genom stationsbefälhafvaren i Karlskrona infordradt
intyg om Ahlbergs ekonomiska ställning, hvaraf framginge, att Ahlberg, som
vore egare af en mindre, till 3,000 kronor upptaxerad fastighet, hvaruti han
jemte sin hustru och en ogift dotter bodde, derutöfver endast kunde beräkna
en årlig inkomst af tvåhundra kronor, ansett sig med afseende å Ahlbergs
långvariga och väl vitsordade tjenstgöring äfvensom hans intygade meddellösa
ställning, samt då han till följd af sin höga ålder måste antagas sakna för¬
måga att i någon väsentlig mån bidraga till sitt och sin familjs uppehälle,
böra tillstyrka bifall till hvad medicinalstyrelsen i frågan hemstält.
Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet anförda skäl funnit något
understöd böra Ahlberg från det allmännas sida beredas, har dock ansett,
att pensionen skäligen bör bestämmas till enahanda belopp, eller 600 kronor,
som Riksdagen år 1889 tillerkände medikofilosofie kandidaten J. A. W.
Hägerstrand, hvilken åtnjutit ungefär lika aflöningsförmåner som Ahlberg och
hvilken, liksom denne till bestridande af ordinarie läkaretjenst inkompetent,
af sundhetskollegium och medicinalstyrelsen användts till likartad tjenstgöring
såsom extra läkare.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Utskottet får derför hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt af Riksdagen bifallas, att före detta extra bataljons-
läkaren vid flottans station i Karlskrona Axel Victor
Heribert Ahlberg må å allmänna indragningsstaten upp¬
bära en årlig pension af 600 kronor, att under hans
återstående lifstid utgå från och med 1890 års ingång.
5:o. Uppå derom af landtmäteristyrelsen gjord framställning har Kongl.
Angående
styresmannen^^]• t föreslagit, att eu hvar af nedannämnde, vid afvittringsverket iVester-
f vtid- bottens län anstälde tjensteman måtte, dock med vilkor att rätt till pension
verket T' såsom kommissionslandtmätare icke måtte honom tillkomma, trän och med
VesfUbogensmånaden näst efter den, hvarunder han, i följd deraf att hans befattning
widmark vid afvittringsverket blefve öfverflödig, erhåller afsked från nämnda verk,
sf>nt under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension
landtmätare till följande belopp:
G. Ericsson
och c. H. styresmannen vid afvittringsverket i Vesterbottens län
HnM. Kar] Widmark ..................................................................... kronor 2,500: —
Al
afvittringslandtmätaren i samma län Gustaf Ericsson.........
och afvittringslandtmätaren i samma län Carl Hampus Huldt
1,000
2,000
Såsom af statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 13 december 1889
(bil. 4, sid. 18) inhemtas, har statsrådet och chefen för civildepartementet vid
ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t till eu början erinrat, att Riksdagen
enligt skrifvelse den 19 maj 1875 medgifvit, att storskiftes- och afvittrings-
landtmätare, som tjenat 30 år, deraf minst 25 år vid storskiftes- eller
afvittringsverken, måtte vid uppnådda 60 lefnadsår berättigas att på all¬
männa indragningsstaten undfå pension till årligt belopp af 2,000 kronor,
dock att storskiftes- eller afvittringslandtmätare, hvilken tillika vore kommis¬
sionslandtmätare och i sistnämnda egenskap efter afskedstagande från stor¬
skiftes- eller afvittringslandtmätarebefattningen qvarstode så länge, att han
jemväl såsom kommissionslandtmätare fullgjort de för pension på allmänna
indragningsstaten stadgade vilkor, finge från denna stat åtnjuta pension endast
för den af tjensterna, som berättigade till högsta pensionsbeloppet.
Redan år 1888 hade landtmäteristyrelsen, med förmälan att storskiftes-
och afvittringsarbetena efter utgången af år 1889 komme att så väsentligt
minskas, att åtskilliga af de vid dessa arbeten anstälde landtmätare vid
nämnda tidpunkt eller kort derefter måste entledigas, gjort framställning
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
7
om beredande åt pension åt åtskillige vid dessa arbeten anstalde tjensteman,
hvilka icke enligt Riksdagens ofvannämnda skrifvelse vore till pension be¬
rättigade, hvarvid styrelsen tillika föreslagit, att pensionerna måtte bestämmas
för Widmark till 2,500 kronor, för Ericsson till 1,000 kronor och för Huldt
till 2,000 kronor. Nu hade Kong! Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens
län hos Kong! Maj:t gjort en, af landtmäteristyrelsen förordad framställning,
att Kongl. Maj:t täcktes till innevarande Riksdag aflåta proposition om beviljande
af årliga pensioner, förutom åt Widmark, som uti särskild skrifvelse anhållit om
rätt till pension å allmänna indragningsstaten efter fylda 60 lefnadsår till
belopp af 2,500 kronor, jemväl åt Ericsson till belopp af 1,000 kronor, att
utgå från och med månaden näst efter den, då han från afvittringsverket
afginge, och åt Huldt å 2,000 kronor från och med månaden näst efter den,
då nu pågående afvittring inom länet upphörde.
Angående desse tre tjensteman meddelas i statsrådsprotokollet (sid.
19—21):
att Widmark, som vore född den 6 januari 1830, år 1852 antagits
till lantmäteri auskultant, 1857 förordnats till vice kommissionslandtmätare,
1872 utnämnts till kommissionslandtmätare samt förordnats den 13 juli 1874
till afvittringslaridtmätare och den 21 november 1879 af Kong], Maj:t att
tills vidare vara styresman för afvittringsverket i Vesterbottens län; att
Widmark, enligt ett af Kongl. Maj:ts befallningshafvande utfärdadt intyg, i
sin tjenstgöring ådagalagt skicklighet samt utmärkt nit, rättskaffenshet och
ordningssinne, hvarjemte han iakttagit ett i allo hedrande uppförande; samt
att enligt läkarebetyg Widmark lede af reumatiska åkommor i förening med
allmän kraftnedsättning samt till följd deraf saknade förmåga att verkställa
sådana tjensteåligganden, som erfordrade större kraftansträngning; att Wid¬
mark såsom styresman vid afvittringsverket i Vesterbottens län åtnjöte ett
årligt arfvode af 3,700 kronor, hvaraf 200 kronor af Riksdagen särskilt
beviljats, att Widmark såsom skiftes- och afvittringslandtmätare varit mycket
verksam och med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden samt såsom
styresman arbetat mycket nitiskt under ganska invecklade förhållanden, samt
att afvittringsarbetena inom Vesterbottens län så fortskridit, att, äfven om
de komme att fortsättas längre.uppåt fjellen än hittills ansetts nödigt, sär¬
skild styresman för desamma under loppet af år 1890 icke erfordrades, hvar¬
för styresmannens åligganden syntes böra emot väsentligen lägre arfvode än
det nu utgående, likasom i Norrbottens län skett, öfverlemnas till någon
afvittringslandtmätare;
att Ericsson, som vore född den 10 december 1838, blifvit landtmäteri-
auskultant år 1862, förordnats till vice kommissionslandtmätare 1877 samt
till afvittringslandtmätare den 17 februari 1879, med nit och skicklighet
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
fullgjort sina åligganden, men att han, som i januari månad 1886 träffats
af ett slaganfall med åtföljande förlamning i venstra sidan, sedan dess enligt
ett den 15 september 1888 utfärdadt läkarebetyg varit och komme för fram¬
tiden att förblifva oförmögen till sådana göromål, som erfordrade mer an-
strängdt gående, på grund hvaraf han ock saknade och komme att för fram¬
tiden sakna förmåga att i någon afsevärd grad sysselsätta sig med tjenste¬
göromål såsom landtmätare å fältet eller i skogen; att, derest Ericssons helsa
medgåfve hans användande vid afvittringen till 1890 års utgång, han då
uppnått en lefnadsålder af 52 år och tjenat vid landtmäteristaten 28 1/2 år,
deraf såsom vice kommissionslandtmätare och afvittringslandtmätare 13 2/8 år och
i sistnämnda egenskap nära 12 år; samt att tryckande svårighet måste efter
afvittringsarbetenas afsilande uppkomma för Ericsson att finna försörjning
för sig och sin hustru;
att Euldt vore född den 21 januari 1833 samt blifvit år 1854 antagen
till landtmäteriauskultant, den 17 maj 1858 förordnad till afvittringslandt¬
mätare och utnämnd till kommissionslandtmätare år 1867; att Huldt såsom
afvittringslandtmätare med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden; samt
att han vid 1890 års utgång, då, enligt landtmäteristyrelsens antagande,
arbetena vid afvittringsverket i Vesterbottens län sannolikt kunde afslutas,
med undantag af den ifrågasatta men ännu ej af Kongl. Maj:t afgjorda
fortsättningen deraf ofvan kulturgränsen, om han till dess förrättade sin nu
innehafvande tjenst, uppnått en lefnadsålder af nära 58 år, tjenat vid landt¬
mäteristaten öfver 36 */2 år, deraf såsom afvittringslandtmätare öfver 32 1/2 år.
För att Ericsson och Huldt enligt Riksdagens skrifvelse den 19 maj
1875 skulle vara berättigade till pension af 2,000 kronor, komme således
vid 1890 års slut att fattas för Ericsson 8 lefnadsår, 1 Va tjenstår och 13
tjenstår vid afvittringsverket samt för Huldt blott 2 lefnadsår. Hvad åter
Widmark anginge, så funnes visserligen någon särskild pensionsrätt för styres¬
männen vid storskiftes- och afvittringsverken icke stadgad, men genom Riks¬
dagens skrivelser den 19 maj 1879 och den 13 juni 1883 hade årliga pen¬
sioner af 2,500 kronor, eller samma belopp som förste landtmätare, med
hvilka styresmännen i afseende å tjensteåligganden vore närmast jemförlige,
egde att i pension uppbära, blifvit tillagda styresmännen vid afvittringsverket
i Vesterbottens län P. A. Kjellerstedt och vid storskiftes- och afvittringsverket
i Kopparbergs län W. Virgin. Jemfördes Widmarks lefnads- och tjenstår
med de vilkor, som stadgats för förste landtmätares pensionsrätt, så be¬
funnes, att Widmark, derest han vore förste landtmätare i stället för styres¬
man vid afvittringsverket, den 6 januari 1890 komme att uppfylla de stad¬
gade vilkoren för erhållande af en pension å 2,500 kronor.
Då af hvad sålunda upplysts framgår, att ifrågavarande tjensteman
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
9
nu mera äro för afvittringsverket öfverflödiga, så att deras befattningar efter
deras afgång icke vidare komma att tillsättas, har utskottet ansett pensioner
skäligen böra dem beviljas, men då Widmarks befattning icke kan anses fullt
jemförlig med en förste landtmätares, torde den för honom föreslagna pen¬
sionen lämpligen böra nedsättas till 2,000 kronor; och då, hvad Huldt be¬
träffar, denne vid 1890 års slut icke uppnått den lefnadsålder, som skulle
kunna berättiga honom till pension å 2,000 kronor, har utskottet funnit den
för honom föreslagna pensionen å nyssnämnda belopp böra nedsättas till
1,600 kronor, eller till samma belopp, hvarmed pension till kommissionslandt,-
mätare utgår. Hvad slutligen Ericsson angår, torde, med hänsyn till hans
föga framskridna ålder och den förmåga man till följd deraf kan antaga
honom ega att med eget arbete bidraga till sin försörjning, det för honom
ifrågasatta pensionsbeloppet böra nedsättas till 800 kronor.
Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det sätt
bifallas, att en hvar af nedannämnde, vid afvittringsverket i
Yesterbottens län anstälde tjensteman må, dock med vilkor
att rätt till pension såsom kommissionslandtmätare icke
må honom tillkomma, från och med månaden näst efter
den, hvarunder lian, i följd deraf att hans befattning vid
afvittringsverket blifver öfverflödig, erhåller afsked från
nämnda verk, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta årlig pension till följande belopp:
a) styresmannen vid afvittringsverket i Yesterbottens län
Karl Widmark ................................................ 2,000 kronor,
b) afvittringslandtmätaren i samma län G-ustaf
Ericsson ............................................................ 800 »
och c) afvittringslandtmätaren i samma län Carl
Hampus Huldt ............................................... 1,600 »
6:o. Uppå derom af ingeniören vid generallandtmäterikontoret Per Angående
Emanuel Bergstrand gjord, af landtmäteristyrelsen öfverlemnad ansökning pension för
har Kongl. Maj:t, efter det yttranden öfver ansökningen afgifvits af stats - r9r1 Berg¬
kontoret och direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning, föreslagit, att strand.
Bergstrand måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han f->''
med pension från civilstatens pensionsinrättning erhölle afsked från sin be¬
fattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från
Bih. till Rilcsd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 2
1Ö Statsutskottets Utlåtande N:o 1Ö.
nämnda inrättning komme att utgöra 2,662 kronor, eller 1,462 kronor
årligen.
Af statsrådsprotokollet (bil. 4, sid. 22) inhemtas, att Bergstrand, som
vore född den 7 oktober 1834 och den 26 september 1870 erhållit sin nu
innehafvande befattning såsom ingeniör vid generallandtmäterikontoret, i
sammanhang med lönereglering för landtmäteristyrelsen, genom kong!, brefvet
den 8 juni 1878 blifvit från och med år 1879 Överflyttad på allmänna
indragningsstaten med lön motsvarande hans dåvarande beräknade aflöning,
2,662 kronor, att utgå för så lång tid han i sin dåvarande befattning hos
landtmäteristyrelsen qvarstode och dermed dittills förenade åligganden fort¬
farande fullgjorde.
I sin ansökning hade Bergstrand, under förmälan att han, om han
toge afsked från sin tjenst, vore berättigad att från civilstatens pensions-
inrättning erhålla pension af 1,200 kronor, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att, under vilkor att Bergstrand sökte afsked från sin
ingeniörsbefattning med pension från nämnda pensionsinrättning å 1,200
kronor, uppföra honom på allmänna indragningsstaten till erhållande af skil-
naden mellan berörda pension och det belopp, 2,662 kronor, som han från
nämnda stat nu uppbure, eller 1,462 kronor, att utgå under Bergstrands
återstående lifstid.
Af landtmäteristyrelsen vore upplyst, att Bergstrands tjenstgöring vid
generallandtmäterikontoret, hvilken, sedan han öfverflyttats å indragningsstaten,
hittills fortgått, väl understundom varit af nytta, synnerligen för de tider,
då vikarie erfordrats för sjukdomsförfall eller för beredande af semester åt
vederbörande tjensteman, men att hans tjenstgöring likväl numera utan afse-
värd olägenhet kunde undvaras, emedan de öfrige två ingeniörerne utom allt
tvifvel i allmänhet medhunne de göromål, hvilka enligt § 7 af landtmäteri-
instruktionen ålåge desse tjensteman; samt att de ökade utgifter, som genom
upphörande af Bergstrands tjenstgöring kunde uppkomma å det till styrelsens
förfogande stälda anslag för vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden
och renskrifningskostnad, blefve mycket obetydliga, emedan under de tider,
då tjenstemännen begagnade semester, göromålen vid generallandtmäteri¬
kontoret numera i allmänhet icke voro så omfattande, att under dessa tider
de extra biträdenas antal skulle behöfva förökas, om Bergstrand afginge;
hvarför styrelsen tillstyrkt bifall till ansökningen.
Jemväl statskontoret hade förordat ansökningen till bifall, hvarefter
direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning anfört, att, enär Bergstrand,
som från och med mars månad 1865 varit delegare uti och erlagt stadgade
afgifter till pensionsinrättningen, ännu icke erlagt dylika afgifter för 30 år
och således ännu icke fullgjort vilkoren enligt 14 § i reglementet för pensions-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10■
11
inrättningen den 23 november 1888, vore Bergstrand, om afsked honom
meddelades, icke berättigad att från nämnda inrättning undfå pension, derest
lian icke, före afskeds erhållande, med direktionens medgifvande erlade till
inrättningens kassa bristen i 30 års afgifter.
Enär det belopp å 2,662 kronor, Bergstrand jemlikt kongl. brefvet
den 7 juni 1878 uppbär å allmänna indragningsstaten, skall till honom utgå
endast för så lång tid han i sin befattning hos landtmäteristyrelsen qvarstår
och dermed dittills förenade åligganden fortfarande fullgör, och då Bergstrand
ännu icke, så vidt upplyst blifvit, är af ålder eller sjukdom förhindrad att
fortfarande utöfva sina tjensteåligganden, samt, enligt hvad af landtmäteri-
styrelsens yttrande i ämnet framgår, hans tjenstgöring åtminstone stundom
kan vara af nytta och jemväl bereda minskad utgift i det till styrelsens
förfogande stälda anslag för vikariatsersättning m. m., hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må af
Riksdagen bifallas.
7:o. Med anledning af en utaf kommissionslandtmätaren och karto- Angående
grafen vid allmänna ekonomiska kartverket Sigismund Septimus Stanislausfå^riissions-
Leczinsky gjord, af afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelningz<w«m«fare,i
öfverlemnad framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att Leczinsky måtte^y^^g
från och med månaden näst efter den, hvarunder han från sina befattningars. Leczinsky.
såsom kartograf och kommissionslandtmätare afginge, under sin återstående t0-]
lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten pension till så stort belopp,
att detta tillhopa med den pension från civilstatens pension sinrättning, 600
kronor, hvartill han såsom kommissionslandtmätare kunde blifva berättigad,
uppginge till 2,000 kronor, eller 1,400 kronor årligen.
Enligt hvad af statsrådsprotokollet (bil. 4, sid. 23) inhemtas, hade afdel¬
ningschefen i ärendet anfört, att de tjensteåligganden, som tillhörde de vid
rikets ekonomiska kartverk anstälde kartografer, vore, synnerligast hvad be¬
träffade arbetena på fältet, af särdeles ansträngande beskaffenhet, i följd
hvaraf i allmänhet vid uppnådda 60 lefnadsår den för sådana arbeten nödiga
helsa och kraft icke längre förefunnes, likasom ock redan före uppnåendet af
denna ålder synförmågan vanligen vore otillräcklig för utförandet af härmed
förenade ritarbeten; att det derför vore ur synpunkten af kartarbetenas
bästa och billigaste bedrifvande åt vigt, att kartografer, som uppnått nämnda
åldersgräns, bereddes tillfälle att afgå för att ersättas af yngre personal; att
Leczinsky vore född den 26 december 1829, år 1847 antagits till elev vid
landtmäteristaten samt år 1851 till landtmäteriauskultant, 1861 konstituerats
till vice kommissionslandtmätare, 1866 utnämnts till kommissionslandtmätare
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
och den 23 mars 1867 anstalts såsom kartograf vid ekonomiska kartverket;
att Leczinsky, hvilken således under en tid af mer än 38 år varit i det
allmännas tjenst och derunder mer än 22 år tjenstgjort vid ekonomiska kart¬
verket, under sin tjenstgöring vid kartverket städse med stort nit, noggran-
het och skicklighet utfört de honom förelagda arheten såväl på fältet som
vid hufvudstationen; att Leczinskys synförmåga under senare åren betydligt
försvagats, så att lian ej utan svårighet kunde sysselsättas med ansträngande
arbete, hvilket än ytterligare bestyrktes af ett ansökningen bifogadt läkare¬
betyg; att denna försvagade synförmåga utgjorde ett väsentligt hinder för
Leczinsky att allt fortfarande kunna på ett fullt tillfredsställande sätt utföra
de med hans kartograf befattning förenade göromål; samt att Leczinsky
af sitt arfvode såsom kartograf, hvilket, efter att till en början hafva utgått
med 1,200 kronor, först så småningom ökats till dess nuvarande belopp af
3,000 kronor, af hvilket sistnämnda arfvode han först år 1883 kommit i åt¬
njutande, icke varit i tillfälle göra några besparingar för sin ålderdom, utan
att han vid afskedstagandet vore för sin utkomst uteslutande hänvisad till
den pension af 600 kronor, hvartill han såsom kommissionslandtmätare vore
berättigad från civilstatens pensionsinrättning.
Direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning hade i afgifvet yttrande
tillkännagifvit, att Leczinsky ännu icke erlagt stadgade afgifter till pensions-
inrättningen för längre tid än tjugutre år och således, ehuru han i öfrig!
fullgjort de i 14 § af reglementet för civilstatens pensionsinrättning den 23
november 1888 stadgade vilkor för undfående af pension, ännu icke vore
berättigad till pension från denna inrättning, derest han icke, före afskeds
erhållande, med direktionens medgifvande erlade till inrättningens kassa bristen
i trettio års afgifter.
Slutligen hade statskontoret i infordradt yttrande anfört, att då Lec¬
zinsky tillbragt en tid af öfver 38 år i statens tjenst och han numera vid
eu uppnådd ålder af nära 60 år och med försvagad synförmåga icke kunde
på ett tillfredsställande sätt fullgöra de med kartografbefattningen förenade
göromål, ansåge sig statskontoret, under åberopande jemväl af 1885 och
1888 årens Riksdagars beslut angående pension åt kartograferne E. O. ISTord-
linder och J. P. Ljungström, kunna tillstyrka, att pensionsförmån från rikets
allmänna indragningsstat utöfver den Leczinsky från civilstatens pensions¬
inrättning tillkommande pension honom vid afskedstagandet bereddes, och
syntes denna pension från allmänna indragningsstaten lämpligen böra be¬
stämmas till 1,400 kronor, så att Leczinsky vid afskedstagandet från såväl
kommissionslandtmätare- som kartografbefattningen Ange, med tillägg af det
för kommissionslandtmätare från civilstatens pensionsinrättning utgående
pensionsbelopp af 600 kronor, komma i åtnjutande af tillsammans 2,000
Statsutskottets Utlåtande U:o 10.
13
kronor årligen, eller enahanda belopp, som enligt kongl. brefvet den 2 juli
1875 tillkomme storskiftes- och afvittringslandtmätare.
Då, såsom i detta ärende åberopats, Riksdagen åren 1885 och 1888
beviljat tvenne kartografer pension till samma belopp, som nu för Leczinsky
begäres, lärer Riksdagens beslut i dessa fall hafva föranledts af omständig¬
heter, hvilka icke vid nu föreliggande pensionsfråga hafva sin motsvarighet,
såsom att den pensionssökande haft familj att försörja m. m.; och torde
alltså de då beviljade pensionerna icke skäligen böra läggas till grund för
bestämmande af det nu ifrågasatta pensionsbeloppet, utan anser utskottet den
för Leczinsky föreslagna pensionen böra nedsättas till 1,000 kronor, hvari¬
genom han, med inberäkning af den pension å 600 kronor från civilstatens
pensionsinrättning, hvartill han kan blifva berättigad, komme att i pension er¬
hålla 1,600 kronor, eller lika stort belopp, hvarmed kommissionslandtmätares
pension utgår.
Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att kommissionslandtmätaren och kartografen
vid allmänna ekonomiska kartverket Sigismund Septimus
Stanislaus Leczinsky må från och med månaden näst efter
den, hvarunder han från sina befattningar såsom karto¬
graf och kommissionslandtmätare afgår, under sin åter¬
stående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten
pension till så stort belopp, att detta tillhopa med den
pension från civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor,
hvartill han såsom kommissionslandtmätare må blifva be¬
rättigad, uppgår till 1,600 kronor, eller 1,000 kronor
årligen.
8:o. Med anledning af en utaf jern vägsstyrelsen gjord framställning Angående
har Kong!. Maj:t föreslagit, att förre byggmästaren Johan Fredrik SjömanJ™re°b
måtte från och med år 1890 under sin återstående lifstid från allmännamästarm9J.
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp af 720 kronor. F- Sjöman.
Af statsrådsprotokollet (bil. 4, sid. 25) inhemtas, bland annat, att
Sjöman, som vore född den 3 augusti 1822, under mer än 30 år haft sig
anförtrodd den omedelbara tillsynen öfver utförandet af hufvudsakligen vatten-
byggnadsarbeten vid statens jern vägar; att han i utöfvandet af sina ålig¬
ganden städse ådagalagt drift, ordning och pålitlighet i förening med en
ovanlig skicklighet i de flesta vid väg- och vattenbyggnader förekommande
arbeten; att han på grund af ofärdighet i venstra handen, hvarå tummen
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
vore amputerad, samt minskad rörlighet i högra handleden, äfvensom betydliga
åderbråck å venstra underbenet i förening med framskriden ålder och allmän
sjuklighet saknade förmåga att med eget arbete sig försörja; samt att han
i jern vägens arbete träffats af de omnämnda skadorna i händerna och
åderbråcket.
Med hänvisning till hvad statsrådsprotokollet i öfrigt i ärendet inne¬
håller, hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
Riksdagens bifall.
Angående 9:o. Med anledning af en utaf jern vägsstyrelsen gjord framställning
förre°mlteri^x Kongl. Maj:t föreslagit, att förre materialförvaltaren vid statens jernvägs-
aZ/wMftaradjyggnader m. m. Bernhard Fredrikssons enka Fredrika Vilhelmina Fredriksson,
BsonsenkaS'född Westerlund, måtte, så länge hon förblefve enka, från allmänna in-
[8.] dragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 400 kronor, att utgå från och
med 1890 års ingång.
Af statsrådsprotokollet (bil. 4, sidd. 26 och 27) har utskottet inhemtat,
att Fredriksson aflidit den 31 augusti 1889 till följd af en elakartad svulst,
hvilken, enligt läkares intyg, sannolikt orsakats genom upprepade förkylningar
under de tjensteresor, Fredriksson nödgats företaga, utsatt för det norrländska
klimatets vexlingar; att enligt den efter Fredriksson upprättade bouppteckning
tillgångarne i boet utgjorts, förutom af bohagsartiklar, utaf aktier i Jemt-
lands folkbank å tillhopa 1,000 kronor och af innestående pension till belopp
af 300 kronor, samt att behållningen vid bouppteckningen belöpt sig allenast
till 1,583 kronor 16 öre; att enligt intyg af läkare enkan Fredriksson,
hvilken vore född den 9 december 1821, lede af kronisk lungkatarr och
allmän svaghet; samt att hennes enda barn, dottern Clara Nathalia, född år
1855, vore behäftad med en icke obetydlig scolios och dessutom lede af
kronisk lungkatarr, på grund hvaraf hon hade minskad arbetsförmåga och
för ty ej kunde bidraga till sin moders försörjning; samt att, enligt hvad
jernvägsstyrelsen anfört, Fredriksson, som den 1 april 1855 antagits till
underkassör vid statens jernvägsbyggnader och år 1857 förordnats att vara
stationskassör, från och med år 1858 tjenstgjort såsom materialförvaltare vid
olika delar af under byggnad varande stambanor, intill dess han, med af
Riksdagen honom beviljad pension af 1,800 kronor, frånträdde sistberörda
tjenst den 31 januari 1889; att Fredriksson under den tid af närmare tretio-
fyra år, hvarunder han varit anstäld i statens tjenst, städse ådagalagt nit,
redbarhet och duglighet i de ansvarsfulla göromål, som tillhört hans be¬
fattning, i anledning hvaraf och på i öfrigt anförda skäl jernvägsstyrelsen
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
iå
hemstält, att enkan Fredriksson måtte beredas ett årligt understöd af 600
kronor att utgå från och med år 1890 och så länge hon lefde ogift.
Uti afgifvet utlåtande hade statskontoret, enär enligt de upplysningar,
handlingarna lemnade om boets tillgångar samt om både enkan Fredrikssons
och hennes dotters sjuklighet och deraf härledda oförmåga att i någon vä¬
sentligare mån bidraga till sitt uppehälle, enkan Fredriksson utan tvifvel
vore i behof af understöd, samt då Fredrikssons verksamhet i statens tjenst
fortvarat under närmare 34 år och blifvit väl vitsordad, ansett det vara
billigt, att staten lemnade något bidrag till hans efterlemnade makas och
dotters uppehälle, hvarför statskontoret hemstält om bifall till jern vägs¬
styrelsens framställning, dock så, att pensionsbeloppet nedsattes till 400 kronor.
Utskottet, som ansett det af Kongl. Maj:t äskade pensionsbeloppet skä¬
ligen böra nedsättas till samma belopp, utskottet i liknande fall tillförene
föreslagit, eller till 300 kronor, hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt af Riksdagen bifallas, att förre materialförvaltaren vid
statens jern vägsbyggnader in. m. Bernhard Fredrikssons
enka Fredrika Vilhelmina Fredriksson, född Westerlund,
må, så länge hon förblifver enka, från allmänna indrag-
ningsstaten åtnjuta en årlig pension af 300 kronor, att
utgå från och med 1890 års ingång.
10:o. Med anledning af en utaf adjunkten vid allmänna läroverket i Angående
Nyköping Johan Fredrik Petersson gjord, af domkapitlet i Strengnäs till Piaroverls-
Kongl. Maj:t insänd ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att Petersson adjunkten J.
måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhölle afsked^' pe^son-
från sin befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,875 kronor.
Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december 1889
(bil. 5, sid. 28) inhemtas, att Petersson, som vore född den 17 augusti 1837,
befullmägtigats såsom adjunkt vid allmänna läroverket i Nyköping den 12
juni 1867 och tillträdt befattningen den 1 augusti samma år; att han vid
nämnda läroverk tjenstgjort dels från början af höstterminen 1867 till och
med höstterminen 1878, dels sex veckor i början af höstterminen 1882, hela
vårterminen och höstterminen 1883 samt vårterminen och fem veckor af
höstterminen 1884, hvaremot han hela den öfriga tiden från och med vår¬
terminen 1879 och på grund af sjukdom åtnjutit och jemväl innevarande
läsår åtnjöte tjenstledighet; att läroverkets nuvarande rektor, med stöd af
de omdömen om sökandens lärareverksamhet, dem rektor inhemtat dels af
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
de kollegiets medlemmar, hvilka tjenstgjort samtidigt med sökanden, dels af
läroverkets sedan år 1865 fungerande inspektor, vitsordat, att sökanden i sin
lärareverksamhet ådagalagt berömvärd skicklighet samt städse med samvets¬
grannhet, ordning och synnerligt nit fullgjort sina åligganden, hvarjemte han
alltid iakttagit en efterdömlig vandel; att bemälde rektor i skrifvelse till
eforsemhetet på det lifligaste förordat ansökningen och såsom skäl derför
framhållit de svåra olägenheter, som varit och voro förbundna med täta om¬
byten af vikarier, samt att sökanden enligt läkarebetyg lede af kronisk
venstersidig lunginflammation med tidtals påkommande blodhosta och att han
på den grund ej, utan risk att förkorta sitt lif, kunde vid läroverket vidare
tjenstgöra.
Ehuru sökanden endast uppnått 52 lefnadsår och icke varit i statens
tjenst anstäld mer än 22 år samt han således på långt när icke uppfylt de
för lärares pensionsrätt föreskrifna vilkor i afseende å lefnads- och tjenstår, hade
statskontoret, som i ärendet afgifvit yttrande, vid det förhållandet att sö¬
kanden ända sedan höstterminen 1884 varit af sjukdom urståndsatt att sin
tjenst bestrida och, enligt hvad läkarebetyget innehölle, lede af sådan sjuk¬
dom, att han ej utan fara för sitt lif kunde vid läroverket vidare tjenstgöra,
hemstält, det Kong!. Maj:ts täcktes i proposition till Riksdagen föreslå, att
sökanden, hvilkens aflöning utgjordes af lön 1,500 kronor och ålderstillägg
1,000 kronor, eller tillhopa 2,500 kronor, måtte tillerkännas rättighet att,
efter afskedstagandet, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension,
hvars belopp, i öfverensstämmelse med hvad i likartad! fall tillförene egt rum,
syntes böra bestämmas till tre fjerdedelar af sagda aflöning, eller 1,875 kronor.
Då Petersson icke uppnått någon synnerligen hög ålder och med hänsyn
till den jemförelsevis korta tid, han vid läroverket tjenstgjort, har utskottet
ansett det föreslagna pensionsbeloppet väl högt och skäligen böra till 1,500
kronor nedsättas, hvarför utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att adjunkten vid allmänna läroverket i Ny¬
köping Johan Fredrik Petersson må från och med månaden
näst efter den, i hvilken han erhåller afsked frän sin be¬
fattning, under sin återstående lifstid å allmänna indrag¬
ningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor.
Angående ll:o. Uppå derom af läraren i musik och sång vid folkskolelärare-
P“rif seminariet i Yexiö, Johan Fogelberg gjord, af domkapitlet öfverlemnad fram-
läraren J. ställning har Kongl. Maj: t föreslagit, att Fogelberg måtte från och med
F°y^erg. imina(|en näst efter den, i hvilken han erhölle afsked från sin befattning,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
17
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 1,000 kronor.
Då af statsrådsprotokollet (bil. 5, sidd. 29 och 30), till hvilket utskottet
i (ifrigt tillåter sig hänvisa, framgår, att Fogelberg redan uppbär i årliga
pensioner dels såsom f. d. musik- och sånglärare vid allmänna läroverket i
Yexiö, ur Yexiö stifts emeritikassa 1,000 kronor, dels ock såsom f. d. musik¬
direktör vid Kronobergs regemente från arméns pensionskassa 180 kronor
och från nämnda regementets officerscorps’ kassa 110 kronor, eller till¬
sammans 1,290 kronor, hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
vinna Kiksdagens bifall.
12:o. Med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning Angåendeo
och under erinran, att Riksdagen under en följd af år för ändamålet beviljatM“^^ at
lika stort belopp, hemställer utskottet, behöfvande
folkskole-
o o lärare.
att a allmänna indragningsstaten ma för ar 1891 an- [n.]
visas ett anslag af 10,000 kronor, att, enligt de närmare
bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, an¬
vändas till understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre
behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin
tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.
13:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att byggmästaren Carl Henrik Angående
Hallström måtte å allmänna indragningsstaten från och med innevarande år Yilibyqg3-
under sin återstående lifstid årligen åtnjuta ett belopp af 3,000 kronor. mästaren C.
I sammanhang med denna framställning har Kongl. Maj:t i stats- HstrfmU'
verkspropositionen under åttonde hufvufvudtiteln (punkten n:o 73) äskat [r>.j
på extra stat för år 1890 50,000 kronor till ersättning åt byggmästaren
Hallström för lidna förluster å universitetsbyggnaden i Upsala.
Utskottet kommer framdeles att i ett sammanhang yttra sig öfver
båda dessa framställningar; hvilket utskottet härmed får för Riksdagen
anmäla.
14:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att bestämmelserna om fastställande Angående
af riksmarkegångspris å spanmål icke vidare måtte ega tillämplighet samt^Y*n^d“£
att vid utbetalning till sterbhus af begrafningshjelp, som blifvit grundlagd i äldre, lön
före år 1841 genom innehållning å lön, deri spanmål ingått, förhöjningen å Rännil
Bih. till Riksd. Prot. 1890. é Samt. 1 Afd. 8 Käft. 3 [13.]
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Angående
pension å in¬
dra, gnings-
stat för vald-
mästaren L.
E. Eriksson
det värde, 7 riksdaler banko eller 10 kronor 50 öre för tunnan, hvartill span-
målen vid 1840—1841 års statsreglering beräknas, måtte, der den som
grundlagt begrafningshjelpen aflidit etter ingången af år 1891, från allmänna
indragningsstaten utgå efter den senast enligt markegångstaxa!! för det län,
inom hvilket begrafningshjelpsbesparingen egt rum, under litt. A. faststälda
markegång, med iakttagande dervid att, der begrafningshjelp aftjenats å lön
vid något af embetsverken inom hufvudstaden, beräkningen skall grundas på
markegången för Stockholms län.
Under hänvisning till den'Utredning i ärendet, det statsverksproposi¬
tionen bilagda statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 11 januari 1890
innehåller å sid. 4—8, hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande förslag må af Riksdagen
bifallas.
15:o. I en till Riksdagen afbiten proposition (n:o 18) har Kongl. Maj:t
föreslagit, att vaktmästaren i landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition
■Lars Erik Eriksson måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken
han blefve från vaktmästaresysslan entledigad, ä allmänna indragningsstaten
åtnjuta pension till belopp af 600 kronor årligen.
Af det propositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver landtförsvars-
ärenden den 24 januari 1890 inhemtas, att Eriksson, hvilken vore född den
6 januari 1819, den 1 april 1862 antagits till extra vaktmästare och den
16 april 1866 förordnats att tills vidare bestrida vaktmästare^ensten vid
expeditionen mot åtnjutande af dermed förenade arfvode; att han, såsom sak¬
nande rätt till pension, icke kunde afskedas utan att på samma gång beröfvas
allt bidrag af staten till hjelp på ålderdomen; samt att chefen för landtför¬
svarsdepartementets kommandoexpedition anhållit att, då Eriksson vid eu så
framskriden ålder icke vidare kunde nöjaktigt sköta de åligganden, som till¬
hörde en vaktmästare, allra minst vid eu militärexpedition såsom den före-
nämnda med eu mängd göromål af i allmänhet brådskande beskaffenhet, utan
tjenstgöring^ derinom fordrade, att han, som derjemte lede af betydlig döfhet,
snarligen erhölle afsked, Eriksson måtte beredas pension, i hvilket afseende
chefen för kommandoexpeditionen, jemte erinran att arfvodet för ifrågavarande
vaktmästaretjenst, enligt gällande stat för denna expedition af den 5 december
1873, utgjorde 750 kronor samt att Eriksson dessutom åtnjöte fri bostad,
hemstält, att pensionen måtte, i betraktande af Erikssons långvariga och
pligttrogna tjenst, föreslås till samma belopp som lön och ålderstillägg för
andre vaktmästaren i nämnda departements afdelning af Kongl. Maj:ts kansli
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
19
eller 600 kronor; öfver hvilken framställning arméförvaltningen och stats¬
kontoret afgifva utlåtanden, deri densamma blifvit förordad.
Då Erikssons aflöning ej utgått som fast lön utan endast som arfvode
och han således ej torde vara fullt jemförlig med landtförsvarsdepartementets
andre vaktmästare, finner utskottet, i betraktande jemväl deraf att Eriksson
icke fullt 28 år varit i statens tjenst och derunder icke i någon mån sjelf
bidragit till sin pensionering, den ifrågavarande pensionen skäligen böra ned¬
sättas till samma belopp, som nämnde vaktmästare åtnjuter i lön utan ålders-
tillägg, eller 500 kronor, och hemställer derför,
att Kong! Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt af Riksdagen bifallas, att vaktmästaren vid landt-
försvarets kommandoexpedition Lars Erik Eriksson må
från och månaden näst efter den, i hvilken han varder
från vaktmästaresysslan entledigad, å allmänna indrag-
ningsstaten åtnjuta pension till belopp af 500 kronor årligen.
16:o. I en till Riksdagen afbiten proposition (n:o 19) har Kong! Maj:t, Angående
med anledning af derom gjord, af chefen för generalstaben öfverlemnad an-allmänna in¬
söfning, föreslagit, att f. d. gravören vid generalstabens topografiska afdelninZsf(^n^fsd
C. S. Wennerstens enka Amanda Charlotta Wennersten, född Schaerbing,' gravören G.
måtte, från och med 1890 års ingång och så länge hon i sitt nuvarande s■ Wenner-
enkestånd förblefve, ä allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension Amanda
af 300 kronor. Charlotta
W ennersten
Af det propositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver landtförsvars-/ö^ schaer-
ärenden den 31 januari 1890 inhemtas, att f. d. gravören Wennersten, som
den 26 november 1889 aflidit, i nära 50 år uti nämnda egenskap egnat sin
verksamhet åt statens kartverk, att han derunder ådagalagt utmärkt skick¬
lighet och i öfrigt förtjenstfull t förhållande, att pension tillerkänts honom vid
1886 års riksdag med 1,20() kronor, samt att, då hans inkomster i anseende
till tolf barns vård och uppfostran icke tillåtit några utgifter för beredande
af lifförsäkring eller pension för hans blifvande enka, hon, som, enligt hvad
de vid ansökningen fogade handlingarna utvisade, vore född den 18 maj
1839, nu icke egde annan tillgång till sitt och sina två oförsörjda döttrars
uppehälle än deras andelar i den obetydliga behållningen i boet, uppgående
enligt förrättad bouppteckning till omkring 1,100 kronor.
Statskontoret, som afgifvit infordradt utlåtande i ärendet, hade förordat
ansökningen och hemstält, att pensionsbeloppet måtte bestämmas till 300 kronor.
På grund af gravören Wennerstens långvariga och väl vitsordade tjenst
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
samt enkans medellöshet har utskottet funnit det ifrågasatta understödet
böra henne beredas; hvadan utskottet hemställer,
att Kong! Maj:ts förevarande framställning må af Riks¬
dagen bifallas.
Angående 17:o. Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (n:o 95)
pension åt har herr F. G. Sandwall på anförda skäl yrkat, att Riksdagen måtte bevilja
iraÄ^framlidne rektorn Per Velins dotter Anna Velin för hennes återstående lifstid
Anna Velin.en årlig pension af 300 kronor.
I motionen meddelas, att Anna Velin i arf efter sin fader, hvilken
afled den 13 februari 1889, erhöll hälften af behållningen i boet, hvilken
behållning enligt bouppteckningen uppgått till 4,903 kronor 62 öre, deraf
möbler och annan lösegendom till värde af 2,671 kronor 31 öre, i möderne-
arf egde 2,186 kronor 67 öre samt derjemte hade i sparbank insatta 1,132
kronor 78 öre, hvadan hennes ekonomiska omständigheter icke synas så öm¬
mande, att understöd från det allmänna må på sådan grund påkallas. Med
afseende härå får utskottet, som i allt fall funnit sig icke böra frångå den
grundsats, som vid senaste riksmöten gjort sig gällande, nemligen att frågor
af förevarande beskaffenhet icke böra till Riksdagens pröfning förekomma,
innan de erhållit den fullständiga utredning, som endast hos Kongl. Maj:t
kan åstadkommas, hemställa,
att herr F. Gr. Sandwalls förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.
Angående 18:0. I nuvarande ordinarie anslaget till allmänna indragningsstaten,
^allmänna som utgår i kontant anvisning med 1,599,902 kronor och i ersättning för
indragnings-måY&gew indelning m. m. med 600 kronor, eller med tillsammans 1,600,502
staten, kronor, har Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen icke föreslagit någon för¬
ändring: och får utskottet hemställa,
att utskottet vid uppgörande af riksstaten för år 1891
må ega att i kontanta anslaget till allmänna indragnings¬
staten vidtaga den jemkning, som för jemnande af riks-
statens slutsumma kan blifva erforderlig.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
21
Extra anslag.
19:o. Kongl. Maj:t har slutligen i statsverkspropositionen föreslagit, Avgående
att å extra stat för år 1891 måtte anvisas ett kreditiv af 1,425,000 kronor Upphållande
att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pen- af arméns
sionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan^”8™™*™'
att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till sionering.
statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i en- l14d
lighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners
utgående,
äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1890 anslagna
medel kunde blifva oanvändt måtte för det kommande årets pensionering
användas.
Med hänvisning till hvad statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
den 16 november 1889 i ärendet innehåller, får utskottet hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 18 februari 1890.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Reservationer:
vid punkten 2:o (ang. pension för underofficeren A. G. Lagergren):
af herr J. Anderson;
vid punkten 4:o (ang. pension för f. d. extra hataljonsläkaren A. V. H.
Ahlberg):
af herr B. G. von Hedenberg;
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
vid punkten 5:o (ang. pension för styresmannen för afvittringsverket i
Vesterbottens län K. Widmark samt afvittringslandtmätarne G. Ericsson och
C. H. Huldt):
af herr C. E. Casparsson;
vid punkten 5:o, mom. a) (ang. pension för styresmannen vid afvittrings¬
verket i Vesterbottens län K. Widmark):
af herrar grefve G. Sparre och H. P. P. Tamm;
vid punkten 8:0 (ang. pension för förre byggmästaren J. F. Sjöman):
af herrar S. Nilsson och P. Pehr sson;
vid punkten !):o (ang. pension för förre materialförvaltaren B. Fredriks-
sons enka):'
af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, O. TF. Odelberg,
E. C. A. Piper, F. Boström, It. G. von Hedenberg och E. Fränekel;
vid punkten 16:o (ang. pension åt f. d. gravören C. S. Wennerstens
enka):
af herrar S. Nilsson och P. Pehr sson.
Herrar P. J. von Ehrenheim och V. N. Ekenman hafva begärt få
antecknadt, att de ej inom utskottet deltagit i behandlingen af denna hufvudtitel.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
23
Bil. Litt. A.
Allmänna indragningsstaten.
Kronor.
|
ö.
|
600
700
|
—
|
600
|
—
|
2,000
800
1,600
|
—
|
lyOOO
720
|
—
|
300
|
—
|
1,500
10,000
|
—
|
500
|
—
|
300
|
—
|
20,620
|
—
|
Underofficeren vid kronoarbetskompaniet å Vaxholm Anders Gustaf
Lagergren, pension ..............................................................................
Mönsterskrifvaren vid Jönköpings regemente J. Ö. Wickbom, pension
Före detta extra bataljonsläkaren vid flottans station i Karlskrona
Axel Victor Heribert Ahlberg, pension .............................................
Styresmannen vid afvittringsverket i Vesterbottens län Karl Widmark,
pension...................................................................................................
Afvittringslandtmätaren i Vesterbottens län Gustaf Ericsson, pension...
Afvittringslandtmätaren i Vesterbottens län Carl Hampus Huldt, pension
Kommissiouslandtmätaren och kartografen vid allmänna ekonomiska
kartverket Sigismund Septimus Stanislaus Leczinsky, pension......
Förre byggmästaren Johan Fredrik Sjöman, pension..............................
Förre materialförvaltaren vid statens jernväggsbyggnader m. m. Bern¬
hard Fredrikssons enka Fredrika Vilhelmina Fredriksson, född
Westerlund, pension..............................................................................
Adjunkten vid allmänna läroverket i Nyköping Johan Fredrik Peters¬
son, pension ..........................................................................................
Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före 1867 ............
Vaktmästaren vid landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition
Lars Erik Eriksson, pension...............................................................
t. d. gravören vid generalstabens topografiska afdelning C. S. Wenuer-
stens enka Amanda Charlotta Wennersten, född Sehaerbing, pension
Summa
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Bi
Tabell öfver ordinarie anslagen und
1890 års riksstat anslår:
|
Anvisning
i kontant.
|
Ersättning för
indragen in¬
delning m. m.
på förslag.
|
Summa.
|
Kronor.
112,286
|
ö.
|
Kronor.
*
|
Ö.
|
Kronor.
112,286
|
ö.
|
100,428
|
—
|
|
—
|
. 100,428
|
|
243,640
219,470
|
—
|
|
—
|
243,640
219,470
|
—
|
675,824
|
—
|
|
—
|
675,824
|
—
|
Pensions- o
A. Pensi
Civilstatens pensionskassa:
Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman...............
Dito för deras enkor och omyndiga barn...........................
Ersättning för mistade löneinnehållningar...........................
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar............
För pensionering af kommissionslandtmätare jemte der
För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten o
För dito af föreståndare, lärare och betjente vid teknis
För dito af embets- och tjensteman samt betjente vid va
på ordinarie stat äfvensom af deras enkor och barn ..
Arméns pensionskassa:
Ersättning för mistade löneinnehållningar...........................
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar............
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl o
Vadstena krigsmanshuskassa ...................................................
Am iralitetskrigsmanskassan:
Ersättning för mistade inkomster:
Till pensionsfonden............................................................
» gratialfonden...............................................................
Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med ved
Till dito af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf hö
mans- och handtverksstaterna inrättade invalidstat) /
T:pt
Statsutskottets Utlåtande JS:o 10.
25
itc. B.
ksstatens Nionde hufvudtitel.
dragningsstaterna.
aten.
kor och barn.........................................................
ogsskolorna............................................................
gskolan..................................................................
h vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön
derbefål med vederlikar,
36,320:
16,650:
37,500
45,000
2,246
6,540
7,200
9,000
3,500
1,300: —!
4,640:
28,080:
67,708:
52,970:
kar, förslagsanslag ................................................ 100,000:
030 kronor till den för daglönare å f. d. tirnmer-
gsanslag ............................................................... 66,500:
Transport
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning
i kontant.
Kronor. ö
112,286
100,428
243,640
219,470
675,824
Ersättning för
indragen in¬
delning m. m.
på förslag.
Kronor.
Bih. till Biksd. Prof. 1890. 4 Sami. I Afd. 8 Höft.
Summa.
Kronor.
112,286
100,428
243,640
219,470
675,824
4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
T:pt
S:gr
1890 års riksstat anslår:
|
|
Anvisning
i kontant.
|
Ersättning för
indragen in¬
delning m. m.
på förslag.
|
Summa.
|
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
Ö
|
Kronor.
|
ö.
|
675,824
|
_
|
__
|
_
|
675,824
|
_
|
60,350
|
—
|
—
|
—
|
60,350
|
—
|
4,000
|
—
|
|
—
|
4,000
78,000
|
—
|
78,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
68,751
|
—
|
|
—
|
68,751
|
—
|
357,373
|
—
|
|
—-
|
357,373
|
—
|
63,500
|
—
|
|
—
|
63,500
|
-
|
6,000
|
—
|
|
—
|
6,000
|
|
1,313,798
|
—
|
——
|
—
|
1,313,798
|
--
|
1,599,902
|
|
600
|
|
1,600,502
|
|
2,913,700
|
—
|
600
|
—
|
2,914,300
|
—
|
Invalidhusfonden.........................................................................
För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsansl
Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedl
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vi
Bidrag till folkskolelärares pensionering..................................
Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa................
Bidrag till kong!, teaterns pensionskassor...............................
B. Allmänn
Till diverse föremål, förslagsanslag
S:ma
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
27
Transport
rekt utgå, förslagsanslag.....................................
Inränna läroverk, pedagogi', seminarier m. m.
S:gr
dragningsstaten.
Summa
Förslag till blifvande
|
riksstat:
|
|
Anvisning
i kontant.
|
|
Ersättning för
indragen in¬
delning m. m.
på förslag.
|
Summa.
|
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
675,824
|
_
|
|
_
|
675,824
|
_
|
60,350
|
—
|
|
—
|
60,350
|
—
|
4,000
|
—
|
|
—
|
4,000
|
—
|
78,000
|
—
|
|
—
|
78,000
|
—
|
68,751
|
—
|
|
—
|
68,751
|
—
|
357,373
|
—
|
—
|
—
|
357,373
|
—
|
63,500
|
—
|
—
|
—
|
63,500
|
—
|
6,000
|
—
|
—
|
—
|
6,000
|
-
|
1,313,798
|
—
|
|
—
|
1,313,798
|
—
|
1,599,902
|
|
6C)0
|
|
1,600,502
|
|
2,913,700
|
—
|
600
|
—
|
2,914,300
|
—
|
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Bil. Liit. C.
Tabell öfver extra ordinarie anslag under riksstatens
Nionde huivudtitel.
|
Kronor.
|
ö.
|
Pensionsstaten.
|
|
|
För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt
|
1,425,000
|
|
till fyllnadspensioner, kreditiv............................................................
|
—
|
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1890.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10 a.
1
N:o 10 a.
Ank. till Riksd. kansli den 14 april 1890, kl. 5 e. m.
Utlåtande, med anledning af två af Kong!. Maj.ts aftåtna propositioner
angående pension å allmänna indragning sstaten åt sergeanten
vid värfvade arméns disciplinkompani C. J. Wel and er
och angående tilläggspension för jägmästaren i Skellefteå
revir O. E. H. Gr allt.
(1 :a U. A.)
l:o. Kong!. Maj:t liar uti en till Riksdagen den 14 februari 1890 Angående
aflåten proposition (n:o 22) föreslagit, att sergeanten vid värfvade arménspension åaii-
disciplinkompani Carl Johan Welander måtte från och med månaden näst dragnings-
efter den, då afsked honom beviljades, uppbära en årlig pension af sexhundra8^" dt sef
kronor från allmänna mdragmngsstaten. vårsäde ar-
Såsom af det den kongl. propositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver ™?n.s disd~.
landtförsvarsärenden inhemtas, hade chefen för värfvade arméns disciplin- c. J.
kompani uti skrifvelse den 9 december sistlidet år anhållit, att pension till klander.
belopp lika med den, som sergeant af lista klass vid armén erhölle, måtte
vid afskedstagande! beviljas sergeanten vid kompaniet Carl Johan Welander,
hvilken vore född den 30 juni 1834 och enligt vederbörligt läkarebetyg lede
af ljumskbråck, kronisk magkatarr och en svårare sjukdom i föreståndare-
körteln samt dessutom vore blind å venstra ögat och i öfrig! till helsan så
försvagad, att han icke kunde bestrida sin tjenstebefattning vid kompaniet;
och hade kompanichefen till stöd för den gjorda ansökningen dessutom fram¬
hållit, att Welander redan öfverskridit den ålder, då underofficer vore skyldig-
taga afsked, att han redan flera år varit urståndsatt att fullgöra den bevak-
ningsskyldighet, som honom ålåge, så att det öfriga befälet måst beordras
att, utom egen tjenstgöring, jemväl öfvervaka ordningen vid de tillfällen, då
Welander rätteligen skolat till bevakningstjenst kommenderas, samt att för¬
hållandena med nödvändighet kräfde att före mötestiden innevarande år
en fullt tjenstbar underofficer blefve i Welanders ställe vid kompaniet anstäld.
Bih. till Riksd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft.
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 10 a.
Fångvårdsstyrelsen hade uti afgifvet utlåtande upplyst, att Welander,
som tjenstgjort som underofficer vid den s. k. kronoarbetsbataljonen å Karls-
borg och derifrån öfverflyttats till disciplinkompaniet, vore likstäld med under¬
officer vid kronoarbetscorpsen, att befälet vid denna corps, som fortfarande upp¬
bud aflöning från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, icke egde
rätt till pension å allmänna indragningsstaten, men att Riksdagen vid flera
tillfällen beviljat pension åt nämnda personal, då de uppnått den för civila tjenste¬
man för sådan förmåns åtnjutande i allmänhet föreskrifna lefnads- ochtjensteålder.
Vidare hade statskontoret, hvars yttrande i ärendet infordrats, med till¬
kännagifvande att värfvade arméns disciplinkompani icke egde pensionsrätt i
arméns pensionskassa, tillika anfört, att vissa betjente vid fångvårdsanstalterna,
såsom fanjunkare, underofficerare in. fl. vore berättigade till pension vid
uppnådda 65 lefnadsår och 35 tjensteår, deraf minst 20 år såsom ordinarie
i fångvårdens tjenst; att i afseende ä Welander, som endast uppnått en ålder
af vid pass 56 år och varit något öfver 31 år i statens tjenst, de vilkor,
som i dessa hänseenden stadgats för hans vederlikar vid centralfängelserna,
sålunda icke voro uppfylda; men att statskontoret dock, på grund af läkare-
betyget och chefens för disciplinkompaniet yttrande, ansett sig böra tillstyrka,
att Welander, som å den för disciplinkompaniet faststälda stat åtnjöte årligt
arfvode af 600 kronor jemte portionsersättning in. fl. kontanta löneförmåner
till belopp af 182 kronor, eller tillhopa 782 kronor, måtte berättigas till
pension å allmänna indragningsstaten af 600 kronor.
Departementchefen har vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t
erinrat, att Welander, hvilken å sin anställning vid disciplinkompaniet inne¬
hade fullmagt, icke kunde utan eget begifvande från densamma skiljas, samt
på grund häraf och med stöd af hvad embetsverken anfört, tillstyrkt förslag-
om ifrågavarande pensions beviljande.
Då upplyst blifvit att Welander, hvilken såsom sergeant vid värfvade
arméns disciplinkompani ej är berättigad till pension, ännu icke uppnått de
lefnads- och tjensteår som för hans vederlikar vid centralfängelserna fordras
för pensions erhållande, men deremot räknar den ålder och tjenstetid, som i
sådant afseende äro föreskrifna för hans vederlikar vid armén, har utskottet
funnit den af Kongl. Maj it för Welander äskade pensionen skäligen böra
bestämmas till det belopp, 510 kronor, hvarmed pension till sergeant af lista
klass vid armén utgår, och hvilket pensionsbelopp jemväl blifvit af chefen
för omförmälda disciplinkompani föreslaget.
Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att sergeanten vid värfvade arméns disciplin-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10 a.
3
kompani Carl Johan Welander, må från och med månaden
näst efter den, då afsked honom beviljas, uppbära en årlig
pension af 510 kronor från allmänna indragningsstaten.
2:o. Under åberopande af bilagdt protokoll öfver finansärenden för den Angående
21 februari 1890, har Kongl. Maj:t i en samma dag till Riksdagen aflåten^^^j”'
proposition (n:o 33) föreslagit, att jägmästaren i Skellefteå revir Oscar mästaren 0,
Eugéne Hjalmar Grahl måtte från och med månaden näst efter den, under®'H' Grahl
hvilken afsked från jägmästare^ensten blefve honom beviljadt, å allmänna
indragningsstaten för sin återstående lifstid erhålla, utöfver den pension af 2,250
kronor, hvartill han vore berättigad, en årlig tilläggspension af 750 kronor.
Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att Grahl, som vore född
den 14 januari 1828, den 8 juli 1850 erhållit förordnande att under den
ordinarie tjensteinnehafvarens tjenstledighet förrätta jägmästaretjensten i Krono¬
bergs län, den 14 november 1856 förordnats att tills vidare vara öfverjägare
i Vesterbottens län och den 10 december 1869 utnämnts till sin nu inne¬
hafvande befattning såsom jägmästare i Skellefteå revir, att han derjemte
på grund af särskilda förordnanden under tiden från och med år 1873 till
den 1 juli 1888 tjenstgjort såsom skogsinspektör i Vesterbottens distrikt, att
han, enligt hvad ett ansökningen bilagdt läkarebetyg utvisade, lede af kronisk
katarr i mage och luftrör samt fetthjerta och nervsvaghet, samt att jemlikt
kongl. kungörelsen den 29 november 1889 angående vilkoren för åtnjutande
af de från innevarande års början faststälda löneförmåner för tjensteman och
betjente vid skogsstaten, Grahl, som uppnått en lefnadsälder af 62 år och
varit anstäld vid skogsstaten i 391/2 år samt, enligt hvad läkarebetyget gåfve
vid handen, vore sjuklig, egde att efter erhållet afsked såsom pension upp¬
bära ett belopp af 2,250 kronor.
Till stöd för sin begäran om förhöjning i detta pensionsbelopp hade
Grahl anfört, att hans tjensteverksamhet jemväl omfattat tjenstgöring såsom
skogsinspektör i Vesterbottens distrikt under en tid af 15; 2 är; att han till
följd af under denna ansträngande tjenstgöring ådragen sjuklighet nödgats
för tiden efter den 1 juli 1888 undanbedja sig fortsatt förordnande a nämnda
skogsinspektörstjenst; att han emellertid redan vid afgången från skogsin-
spektörstjensten uppnått 60 år och varit i statens tjenst 38 år, deraf 331 2
år såsom ordinarie tjensteinnehafvare; att han sålunda uppfylt de vilkor för
pension såsom öfverjägmästare, hvilka enligt den nya regleringen blifvit fast-
stälda; samt att han, om ej af i statstjenst ådragen sjuklighet hindrad att fort¬
farande tjenstgöra såsom skogsinspektör, väl kunnat på grund af långvarig
tjenstgöring och erfarenhet om skogsförhållandena i distriktet ega förhoppning
att i likhet med sina tjenstekamrater ä Norrbottens och Södra Norrlands di-
4 Statsutskottets Utlåtande N:o 10 a
strikt varda såsom öfverjägmästare Överflyttad å nya staten och derigenom
berättigad till den med sådan befattning förenade pension.
Uti den skrifvelse, hvarmed Grahls ansökning till Kongl. Maj: t öfver-
lemnats, hade domänstyrelsen, i betraktande af såväl Grahls uppnådda lefnads-
och tjensteär som hans nitiska tjensteverksamhet inom skogsstaten, på grund
hvaraf han, derest ej sjukdomshinder mellankommit, gjort sig förtjent att å
den nya staten varda Överflyttad såsom öfverjägmästare, hemstält, att Grahl,
som i egenskap af skogsinspektör åtnjutit, oberäknadt resepenningar, en af¬
löning af 3,800 kronor, måtte, i öfverensstämmelse med hvad som enligt
kongl. bref den 28 maj 1886 beviljats öfverjägmästarne 0. J. Gyllencreutz
och S. C. Liden, utöfver den pension af 2,250 kronor, hvartill han vore be¬
rättigad, tilldelas tilläggspension till belopp af 750 kronor årligen, så att han
erhölle en pension af 3,000 kronor om året.
Statskontoret, hvars yttrande i ämnet infordrats, hade funnit med bil¬
lighet öfverensstämmande att Grahl erhölle den ifrågasatta förhöjningen i den
honom såsom jägmästare tillkommande pension.
Utskottet, som icke funnit den omtändigheten, att Grahl lärer hafva
haft utsigt att, derest icke sjuklighet mellankommit, vid omregleringen af
skogsstaten, i likhet med andre skogsinspektörer blifva utnämnd till öfver¬
jägmästare, utgöra något tillräckligt skäl för beviljande af högre pensions¬
belopp än det, hvartill han såsom jägmästare är berättigad, har dock, i be¬
traktande af Grahls långa och nitiska tjensteverksamhet och derunder ådragna
sjuklighet, ansett någon förhöjning i den honom lagenligt tillkommande pen¬
sionen böra medgifvas; och har utskottet funnit denna förhöjning lämpligen
böra till 250 kronor bestämmas och pensionen sålunda utgå med ett belopp
af 2,500 kronor.
Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj-.ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att jägmästaren i
Skellefteå revir Oscar Eugéne Hjalmar Grahl må från och
med månaden näst efter den, under hvilken afsked från
jägmästaretjensten honom beviljas, å allmänna indragnings-
staten för sin återstående lifstid erhålla utöfver den pen¬
sion af 2,250 kronor, hvartill han är berättigad, en årlig
tilläggspension af 250 kronor.
Stockholm den 14 april 1890.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1890.