Jjag utskottets Utlåtande N:o 46.
1
N:o 46.
Ank. till Riksd. kansli den 22 april 1890, kl. 2 e. m.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner angående
. väghållningsbesvärets utgörande på landet.
Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat fem
särskilda motioner angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.
Motionerna hafva afgifvits, n:o 20 af herr Ollas A. Ericsson, med hvil¬
ken herr M. Tysk instämt, n:o 57 af herr J. Johnsson i Thorsberg, n:o
92 af friherre C. Carlson Bonde, med hvilken fyra ledamöter af kam¬
maren instämt, n:o 165 af herr G. F. Ostberg samt n:o 194 af herr N.
Fosser, med hvilken sju ledamöter af kammaren instämt.
I motionerna föreslås
af herr Ollas A. Ericsson:
»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majrt täcktes låta utarbeta och så snart ske kan till
Riksdagen aflåta förnyad nådig proposition med förslag till lag angående
väghållningsbesvärets på landet ordnande i hufvudsaklig öfverensstäm¬
melse med de grunder, som för skjutsskyldighetens utgörande äro gäl¬
lande»;
af herr J. Johnsson:
»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl.
Maj:t täcktes, så fort ske kan, låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till lag för väghållningsbesvärets utgörande med hufvudsakligt
afseende derå:
Bill. till Riksd. Prof. 18.90. 7 Sand. 1 Afd. 28 Haft.
1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 46.
att kostnaden för underhåll af allmänna vägar och broar inom väg-
hållningsdistrikten värderas af en nämnd bestående af tre ledamöter,
deraf en ledamot utses af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, en af lands¬
tinget och en af de väghållningsskyldige, hvilka inom sig utse ord¬
förande;
att den årliga underhållskostnaden utgår med en tredjedel af de
inom väghållningsdistriktet befintliga fastigheter efter senast åsätta taxe-
ringsyärde, dervid jordbruksfastighet deltager för hela och annan fastig¬
het af åtta kronors taxeringsvärde och deröfver, jemte frälseränta för
sitt efter fem procent beräknade kapitalvärde, för hälften, en tredjedel
af landstingsområdet efter den grund, som för landstingsskatt är stadgad,
så väl å fastighet som andra beskattningsföremål och en tredjedel af
staten; samt
att väghållningsdistriktet genom utsedde ombud låter för underhåll
å entreprenad till den minstbjudande utlemna de inom distriktet till all¬
mänt underhåll anslagna vägar och broar, indelade i lämpliga skiften,
särskilt för underhåll den tid marken är bar och vinterunderhållet,
hvarjemte ock, derest anbud för den af nämnden åsätta ersättning ej
erhålles, skilnaden å det af nämnden åsätta och det högre belopp, för
hvilket vägunderhållet upplåtits, uttaxeras å fastigheterna inom distriktet
i enlighet med den i punkten 1 angifna grund»;
af friherre Bonde:
»att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t an¬
hålla, att Kongl. Maj:ts täcktes låta utarbeta och för Riksdagen fram¬
lägga förslag till ordnande af underhållet af de allmänna vägarne efter
följande grunder:
a) att underhållet af väg, så väl vinter- som sommartid, öfverlemnas
mot betalning åt den som erbjuder sig för billigaste pris utföra arbetet,
under förutsättning att det begärda priset af vederbörande landsting
godkännes.
b) att kostnaden för detta underhåll fördelas sålunda att en tredje¬
del betalas af staten samt återstående två tredjedelar utdebiteras efter
fyrk på så sätt att för jordbruksfastighet så väl bevillningsskyldig som
bevillningsfri erlägges fyra gånger så mycket för hvarje fyrk, som för
alla öfriga beskattningsföremål»;
af herr Ostberg:
»att Riksdagen måtte för sin del besluta följande bestämmelser an¬
gående väghållningsbesväret på landet:
3
Lagutskottets Utlåtande N:o 46.
Då ny vägdelning sker, skola de inom väghållningsdistriktet befint¬
liga allmänna vägar till underhåll indelas på all i mantal satt jord, med
undantag af äldre lotshemman, så länge de äro underkastade lotsnings-
skyldighet, äfvensom all annan jordbruksfastighet af minst 1,000 kronors
taxeringsvärde, hvartill äfven hänföras staten eller menigheter tillhörande
allmänningsskogar. Fördelningen emellan de väghållningsskyldige skall
ske på grund af fastigheternas medeltaxeringsvärde under de sista tio
åren, innan vägdelningsförrättningen tager sin början. Önskar egare af
afsides belägen fastighet blifva befriad från vägunderhåll emot skyldighet
att i stället erlägga penningar att fördelas på öfrige väghållningsskyl¬
dige inom distriktet, eger konungens befallningshafvande efter desses
hörande att derom bestämma äfvensom fastställa afgiften. Vid vägdel¬
ning kunna undantagas vägar, broar eller färjor, för att underhållas
genom medel, som inflyta genom vägskatt, eller särskildt uttaxeras af
de väghållningsskyldige.
Vägskatt i penningar skall erläggas för all annan fastighet än jord¬
bruksfastighet, hvars taxeringsvärde uppgår till minst 1,000 kronor, för
frälseränta för dess efter fem procent, beräknade kapitalvärde samt för
inkomst af bergsbruk, kalk- och stenbrott jemte dertill hörande verk,
inrättningar och näringar, qvarnar, sågverk, fabriker och andra dylika
för varors tillverkning eller förädling anlagda inrättningar, der inkom¬
sten uppgår till minst 1,200 kronor och bevillning derför till staten
erlägges. Denna vägskatt utgår för fastighet och frälseränta med 10
öre för hvarje 100 kronors taxeringsvärde och för inkomst med en pro¬
cent af inkomstens uppskattningsbelopp. Vägskatten uppbäres länsvis
och fördelas på de särskilda väghållningsdistrikten efter längden af de
inom de särskilda distrikten befintliga allmänna vägar. De medel, som
sålunda tillfalla distrikten, skola förvaltas af genom sockneombud ut¬
sedda styrelser i enlighet med af Konungens befallningshafvande fast-
stälda reglementen och under Konungens befallningshafvandes kontroll
samt användas för underhåll af vid vägdelning undantagna vägar, broar
och färjor, underhåll af nyanlagd väg, anbringande och underhåll af
vägvisare, ny vägdelning, förvaltningskostnad, bekostande af eller bidrag
till vinterväghållningen samt, i mån af tillgång och för så vidt stats¬
medel ej dertill erhållas, anläggning af ny väg eller förbättring af gam¬
mal väg.
Ny vägdelning skall ske, då antingen de vägunderhållningsskyldiges
flertal vid sammanträde inför häradsrätten förklara sig sådant önska eller
konungens befallningshafvande anser ny vägdelning på grund af betyd¬
ligare ojemnhet i väghållningsskyldighetens fördelning behöflig, och eger
4 Lagutskottets Utlåtande N:o 46.
konungens befallningshafvande att förordna förrättningsman, hvaremot
de väghållningsskyldige ega att inför häradsrätten utse gode män att
vid förrättningen biträda»;
samt af herr Fosser:
»att Riksdagen må besluta att i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t
må låta utarbeta och för Riksdagen framlägga nytt förslag till &lindrino>
af väghållningsbesväret, hufvudsakligen bygdt på följande grunder:
a) att den jord, som nu bestrider väghållningen, bibehölles vid denna
skyldighet mot någon, skälig befunnen lindring af visst årligt bidrag från
statsverket och landstingen;
b) att väghållningsbesvärets verkliga värde uppskattas länsvis afen
för detta ändamål inom hvarje län tillsatt särskild nämnd; samt
c) att den såsom skälig befunna lindringen tillkommer hvarje väg-
hållmngsskyldig med vissa jemna procent af det sålunda uppskattade
värdet.»
Vid. behandlingen af. Kongl. Maj:ts till sistlidna års Riksdag aflåtna
proposition med förslag till lag angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet stannade kamrarne, såsom bekant, i olika beslut af den be¬
skaffenhet, att jemlikt 63 § riksdagsordningen frågan i följd deraf för
den riksdagen förföll. Så väl häraf som ock af hvad i öfrigt under
ärendets behandling förekom torde man ej kunna undgå att draga den
slutsats., att näppeligen någon utsigt förefinnes, det man redan nu skulle
kunna i anledning af de föreliggande motionerna enas om ett bestämdt
uttalande rörande de grunder, på hvilka lagstiftningen i ämnet bör byg¬
gas. Men då frågan onekligen kräfver en lösning, som icke kan allt för
länge uppskjutas, lärer det icke vara olämpligt att Riksdagen för Kongl.
Maj:t tillkännagifver sin önskan i detta afseende och dervid framhåller
åtminstone några af de omständigheter, hvilka vid utarbetande af för¬
slag i ämnet böra företrädesvis tagas i betraktande.
Af sålunda anförda skäl hemställer utskottet,
att Riksdagen i anledning af ifrågavarande motio¬
ner ville i skrifvelse — med uttalande af den åsigt
att frågan om ett lämpligt ordnande af väghållnings¬
besväret på landet är af den vigt, att dess lösning
icke bör undanskjutas — anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes låta verkställa utredning dels i hvad mån, un¬
5
Lagutskottets Utlåtande N:o 46.
der förutsättning att vägunderhållet in natura kommer
att utgöras af den i mantal satta jorden, bidrag till
väghållet må lemnas af andra beskattningsföremål för
att bereda erforderlig lindring i väghållningstungan,
dels ock huru vida och i hvad utsträckning bidrag i
omförmälda hänseende må kunna lemnas från stats¬
verket och af landstingsmedel, samt derefter för Riks¬
dagen framlägga förnyadt förslag till lag i ämnet.
Stockholm den 22 april 1890.
På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
Reservationer:
af herrar Bergström, Claeson och Fröberg; samt
af grefve Klingspor, med hvilken herrar Lundin och v. Baumgcirten
instämt, och som yttrat:
Att skrifva till Kongl. Maj:t och i skrifvelsen ej bestämdt säga på
hvad sätt man önskar denna fråga löst har jag ansett mindre lämpligt,
synnerligast nu, då Riksdagen för ett år sedan förkastat det af Kongl.
Maj:t framlagda förslaget.
Af alla föreslagna sätt till frågans lösning gifver jag företräde åt
det att väghållet länsvis uppskattas till dess verkliga värde och de väg-
hållningsskyldige i lindring erhålla vissa jemna andelar af det sålunda
funna värdet. Jag tillåter mig derför föreslå, att lindringen skall utgå
med 40 % årligen af vägunderhållskostnadens värde och att statsverket
och landstingen dertill bidraga med hälften hvardera, hvilket bidrag ut¬
betalas till de väghållningsskyldige af vederbörande kronofogdar vid
6 Lagutskottets Utlåtande N:o 46.
kronouppbördsmötena. De betydande summor, som skulle åtgå till en
ny vägdelning i hela riket och till vägstyrelser samt förvaltningskostna¬
der m. in., skulle på detta sätt i stället kunna användas till lindring åt
de väghållningsskyldige.
Alla väghållare af allmän indelt väg i hela landet skulle på detta
sätt blifva lika lindrade i förhållande till bördans storlek och alla be-
skattningsföremål skulle bidraga till lättnaden, hvilket i min tanke är
mycket enklare, mycket lättare att utföra och vida rimligare än att god¬
tyckligt låta blott några beskattningsföremål dertill bidraga eller att
lika godtyckligt förvandla en hop folk till väghållare in natura, hvilka
nu äro derifrån befriade.
Jag hemställer derför:
att Riksdagen må besluta att i skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riks¬
dagen framlägga förslag till lindring i väghållnings-
besväret, hufvudsakligen bygdt på följande grunder:
a) att all den jord, som nu utgör väghållnings-
besväret, tills vidare efter samma grunder som hittills
må utgöra detsamma in natura;
b) att väghållningsbesvärets verkliga värde upp¬
skattas länsvis af en för detta ändamål inom hvarje
län tillsatt särskild nämd; samt
c) att de väghållningsskyldige erhålla en årlig
lindring af fyratio procent af det sålunda uppskattade
värdet, hvartill statsverket och landstingen bidraga med
tjugu procent hvardera.