4
Lagutskottets Utlåtande N:o 28,
N:o 28.
Ankom till Riksd. kansli den 10 mars 1890, kl. 12 midd.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg
till kommunallagar ne i fråga om tiden för kommunal^
och kyrkostämmors hållande.
Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom
nämnda kammare af herr G. Bäckgren afgifven motion, n:o 22, hvaruti
erinras, att icke i någon af förordningarna om kommunalstyrelse på
landet, om kommunalstyrelse i stad och om kyrkostämma samt kyrko¬
råd och skolråd finnes något förbud för vederbörande att inom samma
kommun utlysa kommunalstämma och kyrkostämma till samma tid eller
till tiden så nära hvarandra och i så skilda lokaler, att de röstberätti¬
gade ej kunna på båda stämmorna vara närvarande och bevaka sina
intressen. I följd af bristen på ett sådant förbud har, enligt hvad
motionären uppgifver, inträffat, att inom en kommun kommunalstämma
och kyrkostämma blifvit utlysta att hållas på samma dag och på samma
timme. Motionären anför vidare:
»Det är naturligtvis alldeles omöjligt att samtidigt vara närvarande
vid flera ställen. Den rättighet lagen tillägger kommunens röstberät¬
tigade medlemmar, nemligen att deltaga i behandlingen af förekom¬
mande ärenden eller utöfva valrätt vid förefallande val, varder dem
indirekt beröfvad genom ett ordförandenas tillvägagångssätt, sådant
som det nu anförda.
Jag har ansett mig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet pa be-
hofvet af att i kommunallagarne införes ett tillägg, som förbjuder ord¬
förandena i kommunalstämma och kyrkostämma att så ordna samman¬
trädena inom kommunen, att de blifva samtidiga, eller till tiden så
5
Lagutskottets Utlåtande N:o 28.
nära hvarandra, men på så skilda lokaler, att de röstberättigade, ej
kunna, äfven med bästa vilja, vara närvarande och utöfva sina rättig¬
heter; och anhåller jag vördsamt, att lagutskotet, till hvilket jag hop¬
pas min motion blir hänvisad, välvilligt behagade formulera ett tillägg
till kommunallagarne i motionens syfte.»
Att sådana fall kunnat inträffa, som motionären anfört, är visser¬
ligen beklagligt. Men då de enligt lagutskottets åsigt endast kunnat
bero på en synnerligen grof missuppfattning af kommunallagarnes anda
och mening hos den eller dem, som föranledt, att båda stämmorna
blifvit utlysta till sådan tid och ort, att de röstberättigade icke kunnat
vid båda stämmorna närvara, kan utskottet icke finna, att förekomsten
af något enstaka dylikt fall påkallar lagstiftningens ingripande. Ut¬
skottet kan svårligen föreställa sig att, derest genom bristande för¬
tänksamhet hos vederbörande något sådant eu gång förefallit inom eu
kommun, man icke skulle låta sig angeläget vara att genom uppmärk¬
samhet och tillmötesgående för framtiden förekomma ett upprepande
deraf. Har åter det ifrågavarande förhållandet afsigtlig! framkallats,
lärer rättelse kunna vinnas antingen, om den felande är underkastad
tjenstemannaansvar, genom att hos behörig myndighet göra anmälan
om förhållandet eller, om han är en kommunens förtroendeman, genom
att undandraga honom kommunens förtroende.
Utskottet hemställer derför,
att herr Bäckgrens förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 mars 1890.
På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.