Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
1
N:o 15.
Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1890, kl. 1 e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af §§ 60 och 61 regeringsformen.
I en inom Ändra Kammaren väckt motion, n:o 229, diar herr A. V.
Ljungman, i syfte att derigenom vinna ett närmare bestämmande af gränsen
mellan Konungens administrativa och ekonomiska lagstiftningsmagt enligt
§ 89 regeringsformen och Riksdagens beskattningsmagt enligt .§§ 57, 60
och 73 regeringsformen, hemstält, det Riksdagen måtte antaga nedan¬
stående förslag till ändring af §§ 60 och *61 regeringsformen, att hvila till
vidare grundlagsenlig behandling:
§ 60.
1. Till bevillningar räknas tullmedlen, bränvinstiUverknings- och
andra accismedel, stämpelpappersmedlen samt hvad hvarje Riksdag dess¬
utom särskilt såsom bevillning sig åtager. Ej må några allmänna afgifter,
af hvad namn och beskaffenhet som helst, utan Riksdagens samtycke kunna
förändras, tullen å spannmål allena undantagen. Ej heller må Konungen
statens inkomster förpakta eller, till vinning för sig och kronan eller en¬
skilde personer, några monopolier fastställa eller annorlunda än i enlighet
med uti lag eller författning faststälda grunder meddela koncessioner å an¬
läggning af jernvägar, kanaler, telegrafer eller liknande samfärdsanstalter
af monopolieartad beskaffenhet.
Bih. till Riksd. Prat. 1890. 3 Sami. llBäft. 1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
2. Särskilda afgifter för begagnande eller omedelbar förmån af sta¬
tens inrättningar eller för påkallande af embetsåtgärd må af Konungen
inom af Riksdagen bestämda gränser fastställas, dock att dylika afgifter,
hvilka .pålagts näring för bekostandet af anstalter till densammas förkofran,
äfven om de ingå till statsverket, blott få för det med dem åsyftade ända¬
målet användas. Konungen ege ock att fastställa de afgifter, som af kom¬
muner, korporationer eller enskilde må upptagas för begagnandet af mono-
polieartade inrättningar till enskildes gemensamma nytta och beqvämlighet.
§ 61.
Alla afgifter, som Riksdagen under de i mom. 1 af föregående para¬
graf nämnda titlar beviljat, skola utgöras intill slutet af det år, under
hvars lopp den nya bevillningen af Riksdagen faststäld blifver.
Såsom motionären erinrar, framstäldes redan vid 1886 års riksdag i
en reservation till ett konstitutionsutskottets utlåtande i anledning af väckt
motion om ändrad lydelse af §§ 57, 60 och 89 regeringsformen ett för¬
slag till grundlagsändring, som till alla delar är öfverensstämmande med
det af motionären nu framlagda. Uti ifrågavarande reservation, som
afgafs af 7 utaf Andra Kammarens ledamöter i utskottet, framhölls, att
nyssnämnda motion i främsta rummet tycktes åsyfta sådana tillägg
till stadgandena i regeringsformen, rörande beskattningsrättens utöfning,
hvarigenom denna så fullständigt som möjligt komme att i verkligheten till¬
höra Riksdagen allena, samt att utskottet, då allt för stora svårigheter mötte
för en omskapning af § 89 regeringsformen, hade bort med anledning af
motionärens förslag i öfrigt underkasta § 60 regeringsformen en i angifna
syfte nödig omarbetning. Det förslag till ändrad lydelse af §§ 60 och 61
regeringsformen, som reservanterna i sammanhang dermed framlade, och
som nu af herr Ljungman upptagits, ansågo de dock uppenbarligen ej
vara egnadt att blifva gällande lag. De beteckna nemligen sitt förslag så¬
som ett försöksvis framstäldt utkast för att närmare antyda den riktning,
i hvilken en omarbetning af § 60 regeringsformen borde ske. Vigtiga
anmärkningar kunna ock, enligt utskottets åsigt, göras emot förslaget.
Enligt det framlagda förslaget till ändrad lydelse af § 60 regerings¬
formen skulle ej mindre de bestämmelser, som nu i nämnda paragraf
meddelas, delvis förändras, än äfven i paragrafen upptagas föreskrifter i
ämnen, om hvilka stadgande!! hittils deri ej förekommit.
Postmedlen skulle enligt förslaget ej vidare räknas till bevillningarne.
Härigenom skulle emellertid Riksdagens ställning till ifrågavarande stats¬
inkomst kunna blifva en annan än under nuvarande förhållanden; men
giltiga skäl för en sådan förändring hafva ej blifvit af motionären anförda.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
3
Enligt förslaget skulle vidare i stället för det nuvarande stadgandet,
att ej några allmänna afgifter, af hvad namn och beskaffenhet som helst,
må utan Riksdagens samtycke kunna förhöjas, tullen å inkommande och
utgående spanmål allena undantagen, upptagas den bestämmelsen, att be¬
rörda afgifter ej utan Riksdagens samtycke kunna förändras, tullen å span¬
mål allena undantagen. Ej heller i detta afseende kan utskottet emellertid
tillstyrka motionen, då enligt utskottets åsigt ej några skäl äro för handen
af beskaffenhet att böra föranleda den ifrågasatta grundlagsändringen.
Motionären upptager i slutet af mom. 1 af sitt förslag till § 60
regeringsformen det stadgande, att Konungen ej må annorlunda ån i en-
lighet med uti lag eller författning faststälda grunder meddela koncessio¬
ner å anläggning af jernvägar, kanaler, telegrafer eller liknande samfärds-
anstalter af monopolieartad beskaffenhet. Detta stadgande torde dock ej
kunna anses behöfligt eller lämpligt. A ena sidan är nemligen uppenbart,
att Konungen vid meddelande af koncessioner, äfven utan denna bestäm¬
melse i grundlagen, alltid måste iakttaga de i gällande lag och författning
faststälda grunder. Å andra sidan synes genom den föreslagna bestäm¬
melsen den rätt Konungen nu eger uti förevarande afseende ej komma att
på något sätt begränsas, då samma bestämmelse ej lärer innebära någon
inskränkning af den lagstiftningsmagt, som på grund af § 89 regel ings-
formen tillkommer Konungen.
I första punkten af 60 §:s andra moment föreslår motionären, att
särskilda afgifter för begagnande eller omedelbar förmån af statens inrätt¬
ningar eller för påkallande af embetsåtgärd ma af Konungen inom af Riks¬
dagen bestämda gränser fastställas. Frånsedt post medlen, hvarom ofvan
nämnts, komme detta stadgande naturligtvis att få sin hufvudsakliga be¬
tydelse i fråga om jernvägstratikmedlen. Härvid kan dock anmärkas, att
Konungen, som har 'ledningen af jernvägarna i sin hand, alltid måste ega
en vidsträckt rätt att efter sig teende omständigheter lämpa de afgifter,
som skola upptagas, för så vidt jernvägarne skola kunna drifvas på lämp¬
ligt sätt och utöfva den inverkan på landets utveckling, som de höra.
Riksdagen skulle i de flesta fall vara nödsakad att inskränka sig till fast¬
ställandet af vissa allmänna grunder att af Konungen tillämpas och i de¬
talj närmare utföras, hvadan Riksdagens väsentligaste myndighet med af¬
seende å dessa afgifter i sjelfva verket skulle komma att begränsa sig till
bestämmandet af maximibeloppen för de särskilda taxorna.. Men just häri
ligger en icke obetydlig fara för den stora mängden enskilda jernvägar i
vårt land. Dessa äro nemligen till sitt ekonomiska bestånd i hög. grad
beroende af de taxor, som fastställas för statens jernvägar, enär de sjelfva
i de flesta fall svårligen torde kunna hålla sina egna taxor högre än statens;
och derest Riksdagenegde, oberoende af Konungen, bestämma trafiktaxornas
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
för statens jernvägar maximibelopp, något som blefve följden af jernvägs-
trafikmedlens upptagande bland bevillningarne, skulle de enskilda jern-
vägarnes ekonomi blifva beroende af de vexlande meningarne vid särskilda
riksdagar. På grund häraf och med fästadt afseende derå, att det väl icke
tinnes något område, på hvilket den allmänna opinionen i så hög grad gör
sig gällande, som just beträffande kommunikationsanstalterna, synes det
som om förhållandena ej påkallade ifrågavarande af motionären föreslagna,
genomgripande förändring af grundlagen.
I sammanhang med bestämmandet af sättet för nyssnämnda afgift ers
fastställande vill motionären äfven upptaga stadgande derom, att de av¬
gifter, hvilka pålagts näring för bekostandet af anstalter till densammas
förkofran, äfven om de ingå till statsverket, blott få för det med dem
åsyftade ändamålet användas. Föreskriften att dylika avgifter endast få
för det åsyftade ändamålet användas, synes obehöflig, enär ju de afgifter,
som här äro i fråga, kunna påläggas en näring allenast för bekostandet
af anstalter till densammas förkofran, och man väl svårligen lär kunna
tänka sig, att en näring fbrkofras derigenom, att en afgift lägges på henne
för att tillfalla statskassan utan någon förpligtelse för denna att använda
hvad som inflyter för befordrande af den ifrågavarande näringen. I
öfrigt kan mot den föreslagna bestämmelsen1 anmärkas, att densamma i
sjelfva verket allenast innebär en viss inskränkning i Riksdagens rätt att
för nödiga statsutgifter använda tillgängliga medel, hvilken inskränkning
synes desto mindre lämplig, som ej med skäl torde kunna sägas, att icke
Riksdagen städse vårdat sig om, att de till en viss närings förkofran på¬
lagda afgifter ej dragits till andra ändamål.
Motionären föreslår slutligen, att i sista punkten af den 60:de §:s
andra moment skulle bestämmas, att Konungen egen att fastställa de af¬
gifter, som af kommuner, korporationer, eller enskilde må upptagas för
begagnandet af monopolieartade inrättningar till enskildes gemensamma
nytta och beqvämlighet. Uttrycket »monopolieartade inrättningar» är syn¬
nerligen sväfvande. Dermed synes böra förstås sådana inrättningar, i fråga
om hvilka konkurrens alls icke eller blott i obetydlig grad kan göra sig
gällande. År denna uppfattning af uttrycket rigtig, bör Konungen visser¬
ligen ega rätt att bestämma afgifterna för begagnandet af vissa monopolie¬
artade inrättningar, nemligen för sådana af kommuner, korporationer och
enskilde upprättade samfärdsanstalter, hvilka, derest afgifterna för deras
begagnande kunde af anläggaren godtyckligt bestämmas, skulle vålla ett
ingrepp i den rätt till fri samfärdsel, som måste anses tillkomma rikets
samtliga inbyggare. Exempel på afgifter af denna natur äro hamn-, bro-,
färj- och andra afgifter af dylik beskaffenhet. Den pröfningsrätt med af¬
seende på dessa afgifter, hvilken motionären vill tillerkänna Konungen,
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15'.
5
torde det ligga i sakens natur, att han eger i alla de fall, då i lag ej
annorledes bestämts; åtminstone är intet stadgande i den föreslagna rigt-
ningen erforderligt, så länge Konungen är i besittning af den ekonomiska
lagstiftningsmagten. Att derutöfver utsträcka Konungens rätt, så att han
skulle ega fastställa afgifter för begagnande af hvarje kommuner, korpora¬
tioner eller enskilda tillhörig, för enskildes gemensamma nytta och be¬
qvämlighet afsedd inrättning, som kunde betecknas såsom monopolieartad,
dertill synes utskottet ingen anledning förefinnas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att herr Ljungmans föreliggande motion icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 maj 1890.
På utskottets vägnar:
O. BERGIUS.
Reservation
af herrar Norén, A. Svenson och Pehrsson.
Bill. till Riksd. Prot. 1890
3 Sami.
11 Häft.
2