48
Riksdagens Skrifvelse N:o 28.
N:o 28.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 april 1890.
_ _ _ — Andra Kammaren den 2 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående inrättande af
industrilotterier.
(lista Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n.o 1.)
(2:dra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 4) utlåtande n:o 13.)
Till Konungen.
Uti flera inom riksdagen väckta motioner hafva förslag blifvit
framstälda derom, att Riksdagen måtte hos Eders Kongl. Maj:t anhålla
om vidtagande af sådan ändring i kongl. förordningen den 6. augusti
1881 angående förbud mot lotterier, att under vissa vilkor industri-
lotterier finge i riket inrättas.
Såsom hufvudsakliga skäl för dessa framställningar har erinrats,
att inrättandet af dylika lotterier, genom hvilka den inhemska handt-
verks- och konstindustrien kunde upplijelpas samt nyttiga uppfinnmgai
för densamma uppmuntras, vore desto mera af behofvet påkalladt, soni
nämnda industri i saknad af behöflig hjelp hotades med undergång af
konkurrensen med den utländska industrien, hvilken utöfvades under
mera gynsamma förhållanden i flera afseenden, ej minst derigenom
att i utlandet industrilotterier vore tillåtna; att betydliga penninge-
summor årligen, trots nu gällande lotteriförbud, ginge ur landet till
dessa utländska industrilotterier, hvarigenom den utländska konkurren-
Riksdagens Skrifvelse R:o 28. 49
sen gynnades på samma gång den inhemska industrien deraf leda
skada; att opinionen bland Sveriges handtverkare vore gynsamt
stämd för anordnande af inhemska industrilotterier, hvilket visades
deraf att, uppå en af Stockholms handtverksförening till samtliga
dylika föreningar i riket framstäld fråga, huruvida lotterier af nämnda
slag ansåges vara till nytta för den svenska handtverksindustrien,
handtverksföreningarna i 26 städer uttalat sig för sådana lotteriers
inrättande; att industrilotterier icke vore likstälda med penninge-
lotterier, då de hvarken erbjöde tillfälle till direkt penningevinst
och ej heller lemnade möjlighet till erhållande af så stora vinster,
att någon spellusta genom dem kunde frammanas, ett förhållande
hvarom den hittills i frågan vunna erfarenhet jemväl bure vittnes¬
börd; att de olägenheter, som möjligen kunde befaras af dessa
slags lotterier, vore af ingen betydelse vid jemförelse med de vådor
i ekonomiskt och socialt hänseende, som alstrades af arbetslöshet, och
i allt fall förekommes derigenom, att lotteriernas handhafvande och
förfarandet dervid stäldes under tillsyn och kontroll af Eders Kong!.
Maj:ts befallningshafvande inom de olika länen; samt att den behållna
vinst, som af de ifrågasatta lotterierna möjligen uppkomme, icke borde
tillfalla enskilda personer utan användas till understöd åt allmänna
välgörenhetsinrättningar.
Under den tid, som förflutit efter utfärdandet af ofvan berörda
kongl. förordning angående förbud mot lotterier, hafva under vissa
perioder tillstånd af Eders Kongl. Maj:t meddelats till inrättande uti
åtskilliga städer af industri- och konstflitslotterier af större eller mindre
omfattning och varaktighet. Efter hvad Riksdagen inhemta^ hafva
dessa lotterier, under de tidsperioder deras utöfvande varit tillåtet, i
kraftig mån gagnat handtverk, industri och slöjder samt främjat pro¬
duktionen af konstnärligt och smakfullt utförda alster från dessa om¬
råden. De hafva såmedelst äfven bidragit till höjande af arbetsskick¬
ligheten hos den handtverks- och industriidkande delen af nationen
samt varit en mägtig häfstång för mången producent på detta fält
genom beredande af tillfälle till afsättning icke minst af sådana alster,
som fordiat större uppoffring af tid och penningar, och hvilka produ¬
centen ofta eljest icke af brist på afnämare skulle hafva vågat utföra.
Men industrilotterierna torde jemväl böra ses från en annan, äfven
den beaktansvärd, synpunkt. Genom den i de flesta länder antagna
och äfven hos oss tillämpade grundsaten, att den vinst, industrilotteri¬
erna lemna, bör uteslutande användas till välgörande eller allmännyttiga
ändamål, hafva dessa lotterier medelbart tjenat att befrämja en del
syften, hvilka kunna betraktas såsom mensklighetens ädlaste'. Då in-
Bih. till Riksd. Prof. 1890. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 1 Höft. 7
50
Riksdagens Skrifvelse N:o 28.
dustrilotteriernas verksamhet i vårt land varit begränsad, kunna fruk¬
terna i nu antydda hänseende väl icke hafva varit synnerligen talrika,
men det torde dock böra beaktas, hurusom ett enda lotteri, nemligen
det af Stockholms handtverksförening anordnade, under tiden från juli
1886 till 1888 års utgång, efter hvad hos riksdagen blifvit upplyst,
bidragit till menniskovänliga barmhertighetsändamål med icke mindre
än 41,220 kronor 67 öre. I andra länder, der lagstiftaren åt industri-
lotterierna inrymt en mera omfattande verksamhet, än hvad förhållan¬
det, varit hos oss, hafva de penningebelopp, hvarmed dessa lotterier
befrämjat välgörenhetsinrättningarna, varit storartade. Genom de af
lotteriernas nettovinst bildade fonder hafva asyler för ålderstigna per¬
soner, sjukhem, idiotanstalter, hem för arbetslösa tjenare och tjenarin-
nor samt många andra till barmhertighetens tjenst invigda inrättnin¬
gar blifvit åstadkomna och understödda.
Men då det enligt Riksdagens åsigt ligger den allra största vigt
deruppå, att lotterier af den art, som nu är i fråga, varda begagnade
allenast till främjande af de goda och välgörande ändamål, hvilka så¬
lunda äro stälda såsom deras egentliga uppgift, samt lotterierna följ¬
aktligen icke under några omständigheter få antaga karakteren af
skadliga spelanstalter, anser sig Riksdagen böra icke allenast starkt
betona vigten af detta förhållande utan äfven i sådant afseende föreslå,
att de lagbestämmelser, i öfverensstämmelse hvarmed dessa lotterier
må varda tillåtna, blifva så fullständiga och kontrollen deröfver så be-
tryggande som möjligt, samt att för den skull bland dessa lagbestäm¬
melser måtte finnas föreskrifter derom, att, till betryggande af den lott-
köpande allmänhetens rätt, lottsedlarne ej få tillsammans lyda å större
belopp än det, som ungefärligen motsvaras af vinsternas sammanlagda
värde jemte hvad som åtgår till bestridande af nödiga kostnader för
lotteriföretaget; att, för skyddande såväl af allmänhetens intresse, att
till vinster utväljas lämpliga föremål, som ock af de skilda yrkenas
rätt att varda genom lotteriföretaget hvar i sin mån utan hänsyn till
enskilda intressen skäligen tillgodosedda, hvarje lotteri bör förvaltas af
en styrelse, uti hvilken öfverståthållareembetet i Stockholm och Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande inom länen må ega att, antingen på
förslag af handtverks- eller annan förening eller ock allenast efter
deras hörande, insätta äfven andra personer än industridkare; att i
denna styrelse samtliga ledamöter, en för alla och alla för en, ansvara
såväl för fullgörandet af sina förbindelser mot allmänheten som ock
för ett noggrant iakttagande af de lagbestämmelser och öfriga före¬
skrifter, hvilka äro för lotteriet gällande; att, derest några behållningar
komma att uppstå på lotteriföretagen, dessa behållningar höra öfver-
lemnas till någon eller några allmänt gagneliga välgörenhetsinrättnin¬
51
Riksdagens Skrifvelse N:o 28.
gar, på sätt Eders Kong!. Maj:t kan finna skäligt närmare bestämma;
att öfverståthållareembetet i Stockholm och Eders Kongl. Maj:ts be¬
fallningshafvande böra i öfrigt meddela de närmare föreskrifter, som
till vederbörlig kontroll öfver företagen kunna blifva behöfliga, samt
att åt nämnda myndighet lemnas befogenhet att, när efter erforderlig
utredning så nödigt pröfvas, hos Eders Kongl. Maj:t föreslå indragning
för obestämd tid af beviljadt lotteriföretag.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen hos
Eders Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande af sådan ändring i kongl.
förordningen den 6 augusti 1881, att äfven icke tillfälliga industri¬
lotterier, afsedda för inköp och utlottning af svenska slöjd- och industri¬
föremål, vid hvilkas förfärdigande större konst- eller handaskicklighet
blifvit nedlagd, måtte på platser och under de vilkor, som af Eders
Kongl. Maj:t bestämmas, få inrättas på ansökan af föreningar, som
pröfvas lämpliga att så bedrifva lotteriföretagen, att genom dessa den
inhemska yrkesskickligheten på afsedt sätt främjas.
Stockholm den 2 april 1890.
Med undersåtlig vördnad.