RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1890. Första Kammaren. N:o II.
Tisdagen den 4 Mars.
Kammaren sammanträdde kl. 2,30 e. m.
Justerades protokollet för den 25 sistlidne februari.
Föredrogos å nyo och hänvisades till statsutskottet Kongl. Majds
nedannämnda, den 1 i denna månad bordlagda nådiga proposi¬
tioner till Riksdagen:
l:o) angående tillstånd för Borås jern vägsaktiebolag att af
bolagets skuld till riksgäldskontoret afbetala 300,000 kronor, in. in.;
2:o) angående statsbidrag för utrotande af ollonborrarne inom
Hallands och Kristianstads län; samt
3:o) angående försäljning af en del utaf den så kallade lasaretts-
tomten i Falun.
Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets den 1 innevarande mars bordlagda utlåtande mo 8.
Vid föredragning af statsutskottets den 1 i denna månad
bordlagda memorial mo 28, med förslag till voteringsproposition
i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande
anslagen under riksstatens sjette hufvudtitel, godkändes den före¬
slagna voteringspropositionen.
Föredrogs statsutskottets den 1 innevarande månad bordlagda
memorial n:o 29, angående ändring af 33 § i reglementet för
riksgäldskontoret.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Föredrogs och lades till handlingarna lagutskottets den 1 i
denna månad bordlagda memorial mo 21, i anledning af Andra
Kammarens återremiss af 4 punkten i utskottets utlåtande mo 14,
Första hammarens Prof. 1890. N:o 11.
N:Oll.
Tisdagen den 4 Mars.
öfver ej mindre Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag an¬
gående ändrad lydelse af 67 § konkurslagen den 18 september
1862 och till lag angående ändrad lydelse af 3 § i lagen an¬
gående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och spar¬
banks konkurs den 7 juni 1889, än äfven väckta motioner om
ändringar i konkurslagen den 18 september 1862.
Vid föredragning af lagutskottets den 1 innevarande månad
bordlagda utlåtande n:o 22, i anledning af väckt motion om än¬
drad lydelse af 6 § i lagen angående tillsyn å förmyndares för¬
valtning af omyndigs egendom den 18 april 1884, biföll kam¬
maren hvad utskottet i nämnda utlåtande hemstält.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 28 sistlidne
februari och den 1 innevarande mars bordlagda memorial n:o 27,
med förslag till voteringspropositioner i anledning af kamrarnes
skiljaktiga beslut i åtskilliga frågor rörande anslagen under riks-
statens nionde hufvudtitel, godkändes de föreslagna voteringspro-
positionerna.
Justerades fyra protokollsutdrag för detta sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 2,48 e. in.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
N
N:0 11.
Onsdagen den 5 Mars.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollen för den 26 sistlidne februari.
Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtande och memorial:
n:o 1, i anledning af väckta motioner om ändring af §§ 6
och 13 riksdagsordningen; och
n:o 2, angående fullbordad granskning af de i statsrådet förda
protokoll;
bevillningsutskottets betänkande n;o 2,. angående vilkoren för
försäljning af bränvin; samt
lagutskottets utlåtande n:o 23, i anledning af väckt motion
om utarbetande af förslag till lag om samegandeskap i fast egendom.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Bréhmer
under tolf dagar från och med den 8 i denna månad.
Företogs val af tjugufyra valmän för utseende af Riksdagens
fullmägtige i Riksbanken och Riksgäldskontoret jemte deras supp¬
leanter ; och befunnos efter valförrättningens slut hafva blifvit till
valmän utsedde:
herr Behm................................................... med 86 röster
» Bohnstedt.............................................. » 86 »
» Boström............................................... » 86 »
» Casparsson............................................. » 86 »
» Ericsson................................................ » 86 »
» Fock..................................................... » 86 »
» Gill järn ................................................ » 86 »
» Jönsson................................................. » 86 »
grefve Klingspor, P. O. L............................... » 86 »
herr Lithander.............................................. » 86 »
» Lothigius ............................................. » 86 »
» Odelberg.............................................. » 86 »
N:0 11. 4
Onsdagen den 5 Mars.
grefve Piper ..............................................
herr von Schulhzenheim ...............................
» Stephens ........................................».
» von Strokirch.......................................
» Stråle ................................................
grefve Strömfelt ...........................................
herr Söderhjelm...........................................
friherre von Essen, R. J................................
herr Flach .................................................
» Tamm, H. P. P...................................
friherre Barnekow, C. F. K.............................
herr Kockum .............................................
med 86 röster
» 86 »
» 86 »
» 86 »
» 86 »
» 86 »
» 86 »
» 85 »
» 85 »
» 85 »
» 84 »
» 84 »
Företogs val af sex suppleanter till kammarens valmän för
utseende af Riksdagens fullmägtige i riksbanken och riksgälds-
kontoret jemte deras suppleanter; och befunnos efter valförrätt¬
ningens slut hafva blifvit till suppleanter för nämnde valmän ut¬
sedde :
herr Sanne .................................................. med 74 röster
» Svedelius................ » 74 »
» Fränekel ............................................... » 73 »
friherre Leijonliufvud, Sten.............................. »73 »
herr Mallmin ................................................ » 73 »
» Unger, A............................................. » 72 » ,
sedan ordningen mellan dem, som erhållit lika antal röster, blifvit
genom särskilda lottningar bestämd.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsut¬
skottets den 1 och 4 i denna månad bordlagda utlåtande
n:o 8, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde
hufvudtitel, innefattande anslagen till kongl. finansdepartementet.
1—3 punkterna.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
å punkten.
Anslag till skogs- Herr Ekenman, Victor: Jag har vid här förevarande
vwsendet. pUn^ såsom kammaren täckts finna, fogat min reservation, och
jag anhåller nu att få angifva motiven härför.
Jag tillåter mig då först att i största korthet sammanfatta,
hvad den fråga gäller, som här föreligger, sålunda: Kongl. Maj:t
har, såsom inhemtas af kongl. propositionen, föreslagit den för-
Onsdagen den 5 Mars.
5 No 11.
bättring i den för jägmästarne i fjol bestämda lönestaten, att ett Anslag m skogs-
tredje lönetillägg af 500 kr. måtte för dem bestämmas, livarige- '°™endet-
nom äfven en förbättring beträffande pensionen inträder, uppgå- <or s'
ende till ett belopp från 2,250 till 2,625 kr.
Detta Kongl. Majrts förslag har statsutskottet afstyrka och
när statsutskottet dervid anfört såsom skäl — på sid. 21 i dess
betänkande — att för eu förändring i Riksdagens beslut föregå¬
ende år måste framläggas mycket tungt vägande skäl, så är jag
härutinnan alldeles ense med statsutskottet. Men jag är af olika
mening med utskottet derutinnan, att jag har en annan uppfatt¬
ning rörande skälens, om jag så får säga, valör. Hvad statsut¬
skottet finner vara lätt nog, finner jag för min del vara tungt
vägande, och jag har den uppfattning, att de, som i likhet med
mig ville inom statsutskottet hafva ett bifall till Kongl. Maj :ts
proposition, verkligen derför framlade tungt vägande skäl. Vid
organisation, som föranleder antagande af tjensteman, synas mig
två omständigheter vara att synnerligen beakta ur statens intresse.
Den ena är den, att de tjensteman, som staten för utförande af det
ifrågasatta uppdraget måste anställa, göra tillräckligt arbete, så att
icke staten nödgas antaga till uppdragets utförande ett större antal
tjensteman, än ett tillfredsställande deraf verkligen kräfver. Den
andra sidan: att man också •— jemväl ur statens intresse och
icke ensamt såsom flere kanske föreställa sig ensidigt ur tjenste-
männens — ser till, att tjenstemännen få en tillräcklig och lämp¬
lig ersättning för det arbete, de skola utföra, så att icke brödbe¬
kymren blifva alltför trängande; ty under sådana förhållanden
kan icke någon tjensteman utföra sitt arbete väl. Beträffande
första delen af frågan, finner kammaren nogsamt af hvad här
föreligger, att i det afseendet är gjordt, hvad göras bör. Man
har inskränkt antalet af revir med 11, från 85 till 74. Det om¬
råde, inom hvilket hvar och en af dessa tjensteman skall tjenst-
göra, är således betydligt större än förut. På samma gång man
gjort detta, har man äfven pålagt tjenstemännen att inom detta
större område utföra icke endast de förut vanliga arbetena, utan äfven
åtskilliga andra, som förut icke ålegat honom. Arbeten, som åle¬
gat boställsinnehafvare och arrendatorer, skola numera enligt or¬
ganisationsplanen utföras af tjenstemännen vid jägeristaten. Desse
hafva, på samma gång som området för deras arbete vidgats, fått
mera arbete inom detsamma. Således har deras arbete på två
sätt ökats. Men beträffande ersättningen för detta arbete blef
icke Kongl. Maj:ts förslag vid förra riksdagen till fullo godkändt,
och följden deraf blef den, att tjenstemännen icke fått den skäliga
godtgörelse för sitt arbete, som de borde hafva. Såsom saken nu
ställer sig, hafva de till och med genom den indragning af extra
inkomster, som samtidigt med organisationen egde rum, utan att
motsvarande full ersättning lemnades, i flera fall fått sämre ställ¬
ning i ekonomiskt hänseende än de hade förut. Detta synes mig
N.o 11. 6
Onsdagen den 5 Mars.
Andag till skogs-yara, redan i och för sig, ett ganska tungt vägande skäl. Der-
^(Forts) jemte har visat sig, att när denna organisation skulle utföras,
och det hemstäldes till vederbörande jägmästare om antagande af
nya staten, ett stort antal vägrat att ingå derpå, så att resultatet
af Riksdagens beslut förra året, hvarigenom eu inknappning, en
förändring skedde i hvad Kongl. Maj:t föreslagit, icke blef, hvad
under debatten i denna kammare förespeglades, eller att tjenste-
männen nog komme att med tacksamhet taga hvad som bjödes.
Nej; ett stort antal har icke funnit sig i dessa trånga vilkor, utan
resultatet har blifvit ett uppskof med genomförandet af organisa¬
tionen, och det kommer nog att dröja både ett och annat tiotal
år, innan denna organisation kan fullständigt genomföras, just till
följd af dessa ändringar. När det sålunda visats, att genom de
förändringar, som Riksdagen sistlidet år vidtog i Kongl. Maj:ts
proposition i ämnet, hinder mött för genomförande af den vigtiga
omorganisationen af skogsstaten, så synes mig detta, jemte hvad
jag förut yttrat, vara skål nog för ifrågasatta förändringen eller
kanske rättare kompletteringen af berörda beslut.
Jag tillåter mig dock tillägga några ord till jemförelse med
huru den enskilde går till väga i slika fall. Hur sparsam den en¬
skilde affärsmannen eller godsegareu än må vara, ser han noga
till, att de tjensteman och betjente, som hafva vård om hans
kassa eller sådana hans ekonomiska intressen, der kontrollen är
svår, blifva aflönade på ett tillräckligt och tillfredsställande sätt,
så att de hafva stort intresse att väl sköta hans angelägenheter.
Jag tror att det är stort skäl att staten går till väga på samma
sätt och icke af en missförstådd sparsamhet inknappar på löne¬
inkomsterna för desse tjensteman, som hafva vårdnad om statens
skogar — en dess största rikedom. På grund af hvad jag nu
tagit mig friheten anföra, tillåter jag mig yrka bifall till Kongl.
Maj ds förslag och afslag å statsutskottets betänkande i denna del.
Herr af Burén: Jag har icke förr vågat yttra mig i en löne¬
fråga och har i allmänhet ej varit med om alla dessa anspråk på
löneförbättringar, löneförhöjningar, ålderstillägg, dyrtidstillägg m.
in., som till Riksdagen framkommit; men då jag nu i denna skogs-
lönefråga har en annan mening, så ber jag få säga några ord.
För några dagar sedan yttrade eu framstående talare i denna
kammare om riksbanken, dess styrelse och förvaltning, huru an¬
geläget det vore att väl vårda och sköta denna institution, hvari
man ej kan annat än instämma. Men här, mine herrar, hafva
vi en annan riksbank af vida större vigt och betydelse för vårt
land, nemligen våra skogar. Från denna riksbank, om den väl vår¬
das, få vi icke allenast penningar, utan hvad mera är, ett helso¬
samt klimat. Desse jägmästare, som äro satte att vårda detta dyr¬
bara arf af våra fäder, denna klenod, vår skog i vår höga nord,
begära ett ålderstillägg af 500 kronor, som skulle öka budgeten
Onsdagen den 5 Mars.
7 N:0 11.
med 24,400 kr., ett belopp, som genom vaksamhet från deras sida Anslag till skog*
mångdubbelt återgäldas, de begära detta, emedan de genom om- v^det-
organisationen förlorat sportler och reseersättning vid tjenste- °rts'
förrättningar, emedan deras ansvarsfulla göromål blifvit fördubb¬
lade, emedan de eljest komma i en sämre ställning än förut och
emedan de oundgängligen behöfva detta ålderstillägg för att kunna
utan allt för stora ekonomiska bekymmer nödtorftigt försörja sig
och sitt hus. Enskilde skogsegare aflöna i många fall sina biträ¬
den bättre. Jag kan sålunda icke förstå det slut, hvartill stats¬
utskottet kommit, utan yrkar derför, herr grefve och talman, bi¬
fall till Kongl. Majds förslag.
Herr Königsfeldt: Såsom af betänkandet synes, har jag
icke deltagit i utskottets beslut i frågan, enär jag af sjukdom
vant hindrad att öfvervara dess förhandlingar, och anser jag mig
derför böra med några få ord redogöra för min ställning i
frågan.
Jag anser, för min del, de skäl, som förebragts för bifall till
Kongl. Maj ds proposition, vara så tungt vägande, att de ovilkor¬
ligen borde hafva föranledt utskottet att gå till väga på annat
sätt, än det gjort, och bifalla Kongl. Maj ds proposition. Jag
anser dem vara så tungt vägande, att det, utan afseende på det
förhållandet, att förra Riksdagen afslog en liknande framställning
af Kongl. Majd, icke bort se sig hindrad att nu bifalla den¬
samma, och får jag, under åberopande af de skäl, som af de
föregående talarne blifvit mera utförligt anförda, för min del yrka,
att kammaren, med afslag å utskottets förslag, bifaller Kongl.
Majds förslag i frågan.
Herr Tamm, Hugo: Utskottets hufvudskål för sitt afslag
är, att Kongl. Majd icke anfört nog tungt vägande skäl för att
Riksdagen skall frångå sitt förra året fattade beslut.
Jag ber först att få i herrarnes minne återkalla de förhål¬
landen, under hvilka föregående års votering skedde, som dock i
denna kammare utföll med 56 ja mot 56 nej. De äro bäst
karakteriserade af min granne till höger, som alltid uttrycker sig
koncist och väl, och till föregående års protokoll har yttrat sig
om ställningen. Hans ord lyda så: »jag är temligen förvissad
om att, i fall det hade berott på Första Kammarens ledamöter
inom statsutskottet att bestämma den ifrågavarande lönestaten,
skulle icke någon nedprutning hafva skett uti hvad Kongl. Majd
föreslagit.» Och såsom motiv, hvarför statsutskottets ledamöter
i första kammaren gingo in på denna nedprutning, anför han
vidare: »jag fruktar att bringa under gemensam votering ett
alternativ, hvarur kunde framgå det resultat, att Riksdagen vid
beviljandet af ett ordinarie anslag för upprätthållandet af en
lönestat skulle uppställa det vilkor, att Kongl. Majd icke får verk-
No 11. 8
Onsdagen den 5 Mars.
Anshij ställa ett fattadt beslut utan att först höra Riksdagen.» Det gälde
'(Forts.) föreslagen extra värnpligt för skogsstaten och, jag vågar påstå,
att det var af denna orsak, som kammaren icke redan i fjol
godkände den samma lönestat, som nu är framlagd.
Utskottet uttalar ett ogillande öfver att Kongl. Maj:t å nyo
drager under Riksdagens pröfning en fråga, hvaröfver förra året
afgafs utlåtande. Jag kan dock icke finna annat än att, då
Kongl. Maj:t finner ett Riksdagens beslut icke öfverensstämma
med rikets sannskyldiga bästa, han visserligen har rättighet och
till och med skyldighet att å nyo draga frågan under Riksdagens
pröfning. Honom bör för öfrigt icke vara förmenadt att göra
detsamma, som hvarje riksdagsman gör med sina upprepade motioner.
Hvad nu sjelfva hufvudsaken angår, så är min åsigt, att
genom det förra året fattade beslutet, en orättvisa blifvit begången
emot eu del af jägmästarne. Det visades redan då, att jägmä-
starne i Norrland hade eu extra inkomst af de s. k. »tioörin-
garne» för utsyning, hvilken i medeltal för hvarje jägmästare
uppgick till 2,395 kr. per år. Dessutom hade de i högsta löne¬
graden 3,000 kronor, alltså uppburo desse ett belopp af 5,395
kr. om året och i den lägsta lönegraden 3,895 kr. Genom. Riks¬
dagens beslut i fjol ned sattes detta belopp för de i högsta löne¬
graden med 1,295 ä 1,495 kr. och i lägsta lönegraden med 795
till 995 kr. Det visar sig således, att, äfven om man tillägger
den af Kongl. Maj:t nu äskade löneförhöjningen, så uppkommer
i alla fall en förlust för dessa jägmästare i deras löneinkomster
med emellan 1,000 och 300 kr.
Det är ett ovanligt förhållande, att Riksdagen företager en
lönereglering nedåt, samtidigt med att Riksdagen ålägger desse
tjensteman allt större och större skyldigheter, genom eu utvidgning
af deras arbetsområden i den mån afvittringen der fortgår.
Men, säger man, för jägmästarne i Norrland är detta eu orätt¬
visa, men för dem i södra och mellersta Sverige är det så mycket
bättre stäldt. Jag vågar påstå, att så icke är förhållandet, utom
hvad de yngste jägmästarne angår. Den gamla högsta lönegraden
var 3,000 kr., hvartill komma sådana ersättningar, som enligt
Kongl. Maj ds förslag skulle bortfalla men som hittills faktiskt i
medeltal uppburits, eller 400 kr., således i högsta lönegraden 3,400
kr.; genom förra årets beslut sattes denna lönegrad till 3,500 kr.
d. v. s. en höjning af 100 kr. Kongl. Majds nu framlagda för¬
slag innebar eu höjning öfver gamla lönen med 600 kr. för de
äldste. Jag ber då kammaren bemärka, att samtidigt med en så
ringa förhöjning, hafva de blifvit ålagda betydande skyldigheter.
Det har nemligen ålagts dem bland annat att öfvertaga icke
mindre än 6,000 boställen med dertill hörande skogar, hvilka de
skola sköta och icke blott kontrollera, såsom hittills, flere revir
äro indragna, o. s. v.
Det har också visat sig, att förra årets lönereglering har haft
Onsdagen den 5 Mars.
9 N:0 11.
till följd att jägmästarne uttalat en allmän missbelåtenhet med^a» till skogs-
densamma och detta är, enligt min tanke, icke så underligt. Men,
svarar man mig, jägmästarne i Norrland hafva ju antagit detta.
Ja, hvarför? De hafva antagit detta, emedan den extra inkom¬
sten af de s. k. »tioöringarne» helt enkelt togs ifrån dem och de
stodo i valet emellan att taga en förlust af i medeltal per
högsta lönegrad 1,395 kr. och 1889 års stat eller qvarstå på
gammal stat med en förlust af 2,395 kr., och då var valet ej fritt,
de måste ingå på nya staten. Och såsom herrarne sett, äfven i
södra Sverige har ett större antal jägmästare nekat att ingå på
den nya staten. Orsaken dertill är, att det finnes en omstän¬
dighet, som man ej omnämnt, men som dock är beaktansvärd.
Jägmästarne hade förut, som jag sagt, 3,400 kr. och på den nya
staten 3,500 kr. Uti begge ingå för en del boställen och dessas
inkomst skall afdragas; vid en omtaxering för öfvergång på ny
stat kommer boställsafkastningen antagligen ej oväsentligt att
stegras och ett ej ringa afdrag å lönerna härigenom att ske,
hvarigenom den nya staten ställer sig ännu sämre än synes. Då
dessutom en förändring gjordes uti pensionsåldern, i det att den
nedsattes, är det klart, att en jägmästare, då han icke får en
högre pension i det ena fallet än i det andra, föredrager att bibe¬
hålla sin plats jemte lönen, till dess han är 70 år, emot att taga
afsked vid en tidigare ålder. Jägmästarnes vägran att ingå
på nya staten är således helt naturlig.
Det är dock icke, mina herrar, här fråga blott om en löne¬
reglering, några 100 kr. mer eller mindre. Utskottet har visser¬
ligen förbigått, men Kongl. Maj:t har tydligen framlagt hufvud-
skälen, hvarför denna fråga å nyo blifvit dragen inför Riksdagen,
och de äro, emedan »syftemålet med den utförda skogsregleringen
är i väsentlig mån förfeladt genom den af Riksdagen vidtagna
nedsättningen i jägmästarnes aflöningsförmåner.»
Jag har här en karta, som jag ber att få för kammmaren
framlägga. De med mörka färger betecknade reviren äro sådana,
som icke kunnat regleras och der på lång tid en sådan reglering
icke kan genomföras. Herrarne se hvilken trasig organisation
härigenom är åstadkommen, och jag hemställer till kammaren, om
det är värdt att åsidosätta ordnandet af hela skogs-organisationens
genomförande för eu så ringa utgift som 24,400 kr. till jägmä¬
starnes aflöning. Är det verkligen skäl att uppskjuta eu så ange¬
lägen sak som denna, hvilken just berör ett af Sveriges lifsin-
tressen, skogshushållningen?
Vid dessa löner måste staten något rätta sig efter dem, den
enskilde skogsegaren gifver, ty staten måste se till, att den kan
få dugligt folk i sin tjenst. Jag behöfver icke heller framhålla
vigten af en väl ordnad skogshandtering här i Sverige.
Jag tror mig således för närvarande hafva anfört de skäl, som
nödsakat Kongl. Maj:t att framlägga den nu ifrågavarande proposi-
N:o 11. 10
Onsdagen den 5 Mars.
ÅmlväimM°3S'ti011611) emedan Riksdagen begått en orättvisa emot de norrländska
(Forts.) jägmästarne, emedan det ej är någon proportion mellan det
ökade arbete, man ålagt, och den ringa tillökning i lönen, som be¬
skärts jägmästarne i södra och mellersta Sverige, och emedan slut¬
ligen, hvilket väl torde vara det vigtigaste, hela skogsregleringen
eljest är förfelad.
Det är på dessa grunder jag anhåller om bifall till Kongl.
Maj:ts proposition och afslag på utskottets hemställan.
Herr vice talmannen: Det har redan blifvit erinradt
derom, att denua fråga, vid sistlidet års riksdag, afgjordes genom
kamrarnes samstämmande beslut på det sätt, att det tredje ålders-
tillägget för jägmästarne afslogs. Statsutskottet har tillåtit sig
anse, att det borde vara »mycket tungt vägande skäl», som kunde
föranleda Riksdagen att, helst i eu löneregleringsfråga och så
omedelbart efteråt, ändra sitt en gång fattade beslut. Det torde
således vara skäl att granska de grunder, på hvilka en sådan
ändring nu skulle fotas. Jag kan för min del icke finna, att uti
den kongl. propositionen något annat nytt skäl blifvit framstäldt,
än de stora svårigheter, som mött vid genomförandet af organi¬
sationen, emedan ett stort antal jägmästare, företrädesvis hörande
till södra och mellersta Sverige, vägrat att ingå på den nya sta¬
ten. Det kan icke falla mig in, att klandra dem derför. De
hafva dervid icke gjort någonting annat än begagnat sig af sina
rättigheter. Men å andra sidan kan jag icke tro, att en sådan
vägran kan, ensam och i och för sig, vara ett skäl för Riksdagen
att ändra sitt beslut. Eu motsatt åsigt skulle lemna vederbö¬
rande tjenstemannacorps nog mycket inflytande på löneregleringar.
För att således Riksdagen skulle ändra sitt beslut, fordras enligt
min uppfattning, att det påvisas, att den nuvarande regleringen
är obillig eller orättvis. Den bevisning, som i det fallet kunde
åstadkommas och som fullständigt öfverensstämmer med hvad
som anfördes redan vid förra riksdagen, gäller jägmästarne i
Norrland. Dervid är dock till en början att erinra, att, äfven
efter Kongl. Majrts proposition, löneregleringen för dessa jägmä¬
stare skulle blifva en lönereglering nedåt och följaktligen det
klander, som tillkommit statsutskottet, om också naturligtvis icke
i samma mån, äfven tillkommer den kongl. propositionen.
Jag vill vidare erinra derom, hvad jag visst tror att jag
tillät mig erinra i fjol, att en förändring i löneregleringen för de
norrländska jägmästarne skulle, enligt min tanke, mycket väl
kunna föreslås, utan att den omfattade rikets alla jägmästare,
och att Kongl. Maj:t äfven beträdt denna väg genom att bestå
jägmästarne i Norrland, till följd af deras strängare tjenstgöring,
något större tjenstgöringspenningar. Om dessa tjenstgöringspen-
ningar än mera ökades, hade de, under den tid de varit i verk¬
samhet, fått eu högre aflöning, men man hade undvikit den fre-
Onsdagen den 5 Mars.
11 N:o 11.
stelsen att ovilkorligen stanna qvar i Norrland, som låg deri, att‘iB's!“|s®is*offS'
en högre aflöning också sedermera betingade en högre pension. (Forts.)
Beträffande rikets öfriga jägmästare, synes det mig att frågan
väsentligen är beroende på, om den nya löneregleringén med de
deraf följande åligganden, verkligen förhindrar dessa jägmästare,
att genom enskildt förvärf något öka sina inkomster. Att det
icke skulle blifva ett absolut vilkor, att de icke fingo med sådana
förvärf sysselsätta sig, det framgår af den kongl. propositionen,
ehuru domänstyrelsen förutsätter, att tiden dertill skulle blifva
något knapp. Huru dermed verkligen kan komma att förhålla
sig, derom kan ingenting annat än erfarenheten lemna upplysning,
och om denna erfarenhet verkligen lemnar den upplysning, att
jägmästarne icke, oaktadt välvilja i det afseende! visats dem från
domänstyrelsen, kunna sysselsätta sig med något, som lemnar
dem enskildt förvärf, om den erfarenheten vinnes, hvilket för
öfrigt icke behöfver dröja alltför länge, då är tiden inne för Riks¬
dagen att höja deras aflöning. I det skick, denna fråga för närvarande
befinner sig, har jag icke tilltrott mig att inom statsutskottet frångå
den ståndpunkt, som jag intog vid sistlidet års riksdag, och kan
jag således icke annat än yrka bifall till statsutskottets fram¬
ställning.
Herr Svedelius: Då jag i statsutskottet låtit anteckna mig
såsom reservant i denna punkt, torde det tillåtas mig, att med
några ord redogöra för orsakerna dertill.
Utskottet hänvisar till sitt yttrande förra året, »att för jäg¬
mästarne ifrågasatta högre löneförmåner än hvad med hänsyn
till dessa tjenstemäns verksamhet och lefnadsförhållanden i öfrigt
kunde anses skäligt.» Men hvad afser då denna verksamhet?
Enligt min tanke är den af en synnerligen stor betydelse. Så väl
för statens skogsvård som för de enskilda skogsegarne har det
blifvit mer och mer klart, att det är nödvändigt att vid skogs
skötseln använda dugliga, kloka och skickliga män. Det synes
nemligen vara alldeles uppenbart, att den verksamhet, som här
är. i fråga, är af eu synnerligen omfattande beskaffenhet. Det
gäller att utaf statens stora och värdefulla egendom kunna åstad¬
komma en afkastning, icke blott sådan som den varit förut, utan
betydligt större. Vid en jemförelse emellan afkastningen från
statens och den enskildes skogar skall man finna, huru obetydlig
statens inkomst i sjelfva verket varit. Ett bättre förhållande har
visserligen mer och mer börjat inträda, men ändock återstår ännu
mycket att göra och ännu kan man i en högst betydlig grad
öka afkastningen af statens skogar. Dertill fordras likväl i första
rummet en dugande tjenstemannacorps. Dess verksamhet, jag
upprepar det ännu en gång, synes mig vara af den beskaffenhet,
att betydelsen deraf alldeles icke bör underskattas. Också hafva
de större enskilda skogsegarne visat mer och mer håg för eu
N:o 11. 12
Onsdagen den 5 Mars.
Änslvasendd°m'm^0VLG^ skogsskötsel och börjat allt mera inse nödvändigheten
(Forts.) utaf att väl aflöna sina tjensteman för att sålunda kunna få du¬
gande personer i sin tjenst. Det är af vigt att få dugliga tjen¬
steman, men det är af icke mindre vigt att få dem intresserade
för hvad de hafva om händer, och det är af intresse för skogs-
tjenstemannen, kanske mera än för mången annan, på grund af
den långa tid, som åtgår, innan något resultat af hans verksamhet
synes, att han får handlägga göromålen på samma område under
en så lång följd af år som möjligt. Det är derför af största vigt
att han lemnas tillfälle vinna sådant intresse för dessa göromål
och icke nödgas finna det med sin fördel förenligt att söka en
annan anställning. En betydande olägenhet uppstår derför i detta
hänseende af att revirförändringen icke kunnat genomföras, så
snart som Kong!. Maj:t önskat och att denna nu, med bibehål¬
landet af Riksdagens beslut förra året, väl får anses vara undan¬
skjuten till en aflägsen framtid. Derunder blifva nemligen icke
obetydliga skogsområden i händerna på personer, som icke veta
huru länge de skola der bibehållas, ty vid eu blifvande reglering
flyttas vården om en del områden öfver på andra tjensteman,
och intresset mattas utan tvifvel, då utsigt icke finnes att se fruk¬
terna af en utöfvad verksamhet.
Eu annan vigtig sak är att skogen skötes systematiskt och
efter en fullständig plan. Naturligtvis har man tänkt sig, att vid
revirförändringens genomförande, vissa regler för de olika om¬
rådena skulle komma att tillämpas. Detta kan ju icke komma
till fullt utöfvande, så länge planen icke kunnat genomföras.
Det har vidare framhållits, att förra Riksdagens beslut skulle,
i principielt hänseende, vara ett hinder för att i år, så kort tid
efteråt, vidtaga den ändring, som nu blifvit ifrågasatt. För min
del kan jag icke förstå, att, om man kommit till öfvertygelse om,
att ett misstag blifvit begånget, man icke bör så fort som möjligt
rätta detsamma.- Deruti, att en del jägmästare icke velat gå in
på den nya staten, vill jag icke se någon strejk af dem. Det
har varit deras fullkomliga rättighet. Det är dock mindre för
deras egen skuld än för den vigt, jag sätter på att regleringen
blir genomförd, som jag ansett det vara af stor betydelse, att
detta tredje ålderstillägg blir beviljadt. Derigenom häfvas deras
betänkligheter att ingå på nya lönestaten, och regleringen blir så¬
lunda genomförd.
För öfrig! synes det mig vara uppenbart, att, med den stora
betydelse, som ligger uti att skogarne blifva ordentligt och väl
skötta, lrvilket jag förut påpekat, man så mycket som möjligt bör
undvika att statens jägmästare sysselsätta sig med enskilda göro¬
mål. Utan tvifvel finnes för dem ett verksamhetsfält inom sta¬
tens skogsvård, tillräckligt stort att odeladt egna sig åt. Jag tror
icke att det är nyttigt att de, utaf ekonomiska skäl, tvingas att
söka förvärf på enskilda områden.
Onsdagen den 5 Mars.
13 N:o 11.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, ber jag att få
yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Anslag till skogs¬
väsendet.
(Forts.)
Herr Fränekel: Då Kongl. Maj:t funnit det vara nödvän¬
digt, att redan vid denna riksdag göra framställning om en
ändring i den förra året fastställa staten för jägmästarne, har
jag så mycket mer ansett det vara min skyldighet att granska de
skäl, som Kongl. Maj:t haft för en sådan förnyad framställning.
Då måste jag naturligtvis tillse, huru hela denna lönefråga från
början är stäld och huru vida de löner, som, vare sig såsom mini¬
mum eller maximum, ansetts för dessa tjensteman vara behöfliga,
också äro afpassade efter de fordringar, som man ställer på dessa
personer.
Ser jag då efter hvilka prestanda, som erfordras för en jäg¬
mästare, så är det, utom studentexamen, en treårig kurs vid skogs¬
institutet och derefter en ganska lång gradpassering, så att det
icke kan vara möjligt för dem att, förr än vid 37 års ålder,
erhålla ordinarie befattning. Om jag då till den lön, som vid
förra riksdagen blef fastslagen såsom minimilön för dessa tjenste¬
man, eller 2,500 kr., lägger det lönetillägg, som vid förra riks¬
dagen beslutades, nemligen två ålderstillägg på 500 kr. hvardera,
så finner jag, att maximilönen för jägmästarne uppgår till 3,500
kronor. Att Kongl. Maj:t vid ärendets pröfning å nyo, funnit
denna lön för låg, det torde vara klart för hvar och en, som vill
jemföra hvilka fordringar man numera, som nämdt är, ställer på
dessa tjensteman. Jag finner då, att Kongl. Maj:t haft synner¬
ligen goda skäl att för Riksdagen påvisa, att det beslut, som förra
gången fattades, att sätta lönen ned till maximum 3,500 och icke,
såsom Kongl. Maj:t föreslagit, till 4,000 kr., varit mindre klokt.
Under sådana förhållanden skulle jag, redan af den anledningen,
anse det vara skäl att frångå det beslut, som förra Riksdagen
fattade, och till hvilket jag med min röst då bidrog.
Här hafva dock från Kongl. Maj:t framkommit vigtigare skäl
än dessa. Hela den organisation, som Riksdagen förra året beslu¬
tade och hvilken på så många håll berömdes såsom varande i sakens
-intresse, har nemligen nu blifvit rubbad, genom den lilla ändring,
som förra Riksdagen vidtog. Om jag äfven här vill möta den
anmärkning, som så ofta framställes emot staten, att staten icke
kan med ekonomi sköta industriella anläggningar, så frågar jag,
huru detta skall kunna vara möjligt, då man på ett sådant sätt
som nu vill, genom att vägra en liten löneförhöjning, förderfva
denna goda organisation. Jag frågar eder, mine herrar, om en
privat person hade till sin disposition alla dessa dyrbara egen¬
domar, som af skogsstaten skall skötas, och man genom denna
fick en sig ständigt ökande inkomst, som med statens skogar är
förhållandet, om denne privata person ett enda ögonblick skulle
tänka på att med 500 kr. nedsätta lönerna för de tjensteman, som
.*
N:0 11.
Anslag till skogs¬
väsendet.
(Forts.)
14 Onsdagen den 5 Mars.
•anses väl uppfylla sina åligganden. Jag är öfvertygad om, att
så icke skulle kunna ske och den privatperson, som så sköter
sina tillgångar, kan icke hafva någon förhoppning om eu ökad
inkomst af sina egendomar.
Om jag nu, af de skäl, som Kongl. Maj:t anfört, anser att
utskottet bort tillstyrka Kongl. Maj ds proposition oförändrad, har
jag äfven ansett det vara min skyldighet att bemöta de skäl, som
bär blifvit anförda af hufvudsakligt innehåll, att man icke borde
frånträda det beslut, som förra gången fattades. Då säger man,
att detta beslut icke bör frånträdas förr, än man erhållit bevis på,
att det varit origtigt. Jag hemställer till eder, mine herrar, om
icke sådant bevis skulle blifva mycket mera dyrköpt, än om man
nu bifaller denna lilla förändring, som Kongl. Majd i samråd
med domänstyrelsen ansett vara för den ifrågavarande institu¬
tionen af bebofvet påkallad. Jag tror, att, ifall man lyckades få
ett sådant bevis, det kanske skulle vara för sent att bifalla för¬
ändringen, och då är den gjorda förlusten så stor, att den många
gånger om täcker den lilla löneförhöjning, som nu begäres.
Man bar vidare sagt, att man icke bör tillåta tjensteman att
utöfva något inflytande på Riksdagens beslut. Nej, dermed är
jag fullt på det klara, och det är också min åsigt. Men då dessa
tjensteman af diskussionen vid förra riksdagen funno, att man,
såsom ett motiv för den då gjorda förändringen, ansåg att, »då
Kongl. Maj:t afprutat alla afgifterna för utstämplingen, man der¬
öfver borde kunna gå ett steg längre och afpruta ett lönetillägg
och ansåg detta icke vara af någon betydelse», när sådana skäl
kunna tala för ett beslut, som fattades med endast en rösts majo¬
ritet, då förvånar det mig icke, att dessa tjensteman söka göra
sitt inflytande gällande.
Det bar äfven blifvit sagdt, att man först borde få erfarenhet
om, huru vida dessa tjensteman kunna få någon enskild förtjenst
bredvid den nu satta lönen. I detta fall tyckes mig, att man vill
gå i alldeles motsatt rigtning mot hvad så väl Kongl. Maj:t som
domänstyrelsen vid organisationens uppställande gjort. Man ville
nemligen i organisationen, genom att ålägga dessa tjensteman att
sköta statens domäner, söka fråntaga dem all enskild verksamhet,
och man bar, för åtagande af enskilda arbeten, uppstält det vil-
koret, att detta endast får ske med domänstyrelsens särskilda med-
gifvanden. Vill man nu försöka införa den enskilda verksam¬
heten på nytt, har man verkligen tagit bort en organisation, som
varit föremål för en föregående riksdags beslut.
Det har icke heller påvisats, att dessa tjensteman på sina resor
hafva den extra inkomst, som man, vid lönenedsättningen velat
framhålla. Äfven beträffande dessa resor är en ändring gjord,
så att eu tjensteman för vissa resor icke får uppbära något annat
än resekostnadsersättning — men icke dagtraktamente. De af
berrarne, som hafva någon erfarenhet om i hvad mån kostnaden
Onsdagen den 5 Mars.
15 N;o 11.
för en tjensteman stiger, då han måste företaga långa resor och Anslag tmskogs-
dervid icke har någonting annat att lefva utaf än sin lön, på
hvilken han dessutom skall försörja sin familj, böra veta, att resor °r S
blifva för dem ganska dyra. När dertill kommer, som man velat
framhålla, åt! det gäller skötandet af stora statsegendomar, kan
jag, för min del, icke finna annat, än att det skulle lända denna
Riksdag till heder, om den på grund af de skäl, som i den kongl.
propositionen anförts, ändrade sitt en gång fattade beslut, hvadan
jag ber att få tillstyrka bifall till Kongl. Maj.-ts proposition.
Herr Casparäson: Hvad har inträffat, som skulle förmå
Riksdagen att nu frånträda en lönereglering, som den föregående
året faststält? Jo, det har, såsom min ärade granne till venster
redan erinrat, visat sig svårt att tillämpa den nya löneregleringen.
Detta är frågans väsentliga innebörd. 'Men hvaraf hafva dessa
svårigheter uppkommit? Deraf att åtskilliga af de gamle jäg-
mästarne, Indika man hoppats skulle taga afsked, om de erhölle
högre pension, icke gjort detta, emedan de icke fått pension till
högre belopp än det, hvartill de efter den gamla lönestaten varit
berättigade. Men bygger man en lönereglering på så lös och
bräcklig grund, då kan jag icke finna underligt, om den ej kan
på en gång genomföras. Detta är dock ett fel, som försvinner
med åren, så att jag tror, att man i det hänseendet kan taga
saken lugnt.
Här har mycket talats om nödvändigheten att väl aflöna jäg-
mästarne. Det är fullkomligt sant. Men det är icke nytt, ty
alldeles samma skäl förefunnos i fjol, då Riksdagen bestämde det
nuvarande lönebeloppet. Jag medgifver villigt att lönebeloppen
äro små. Men jag är icke villig att medgifva att de äro jör små,
och i valet mellan två onda ting får man välja det minst onda.
Det var skälet, hvarför ledamöterna från Första Kammaren inom
statsutskottet ingingo på den lönereglering, som i fjol blef af
Riksdagen beslutad. Från andra sidan ville man nemligen ned¬
pruta lönefömånerna ännu mera, oberoende af det af min venstra
granne nyss omnämnda vilkoret, och för att icke äfventyra både
det ena och det andra under en gemensam votering, ansåg man
sig böra gifva efter beträffande det tredje lönetillägget.
Min granne till venster har talat om, att penningefrågan är
obetydlig. Det är sant. Men principfrågan är vigtigare, ty jag
tror, att det är en ganska allvarlig sak, om Riksdagen så lätt¬
vindigt behandlar ärendena, att det ena årets beslut frånträdes
året derefter. För öfrigt vill jag erinra derom, att flere än jäg-
mästarne finnas, som också måste lefva, och det är min öfver¬
tygelse att, skulle Riksdagen nu frånträda det beslut, som i fjol fatta¬
des, det för framtiden blir ganska svårt att genomföra en löne¬
förbättring för personer och stater, som lika väl som, och kanske
mera än jägmästarne, behöfva en sådan.
N:0 11. 16
Onsdagen den 5 Mars.
Anslag till ski
väsendet.
(Forts.).
Om frågan nu faller, så skall den likväl helt säkert åter¬
komma, och jag är fullt viss, att i den mån som statens inkomster
af skogarne växa, Riksdagen också skall vara benägen att lemna
det tredje ålderstillägget.
Men att redan nu ifrågasätta detta, tror jag är att väcka
frågan för tidigt, ty jag håller och har alltid hållit derpå, att
Riksdagen bör respektera sina egna beslut. Derför har jag inom
utskottet icke kunnat annat än motsätta mig den ändring, som
Kongl. Maj:t nu föreslagit, och i enlighet med denna uppfattning
nödgas jag här yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Ev ers: Då så många föregående talare betonat det
berättigade i det tredje ålderstilläggets beviljaude åt jägmästarne,
skulle jag kunna inskränka mig till att förena mig med dem och
yrka bifall till Kongl. Majrts proposition.
Men då här af några andra talare blifvit framstäldt åtskilligt
mot detsamma, som jag skall söka bemöta, ber jag kammaren
ursäkta, om jag möjligen i och för sammanhanget i mitt anförande
skulle komma att upprepa några af de skäl och siffror, som af
en ärad talare, herr Tamm, förut framhållits.
Kammarens högt ärade herr vice talman har betonat, att
för att ändra det beslut, som Riksdagen förra gången fattat, fullt
giltiga skäl icke blifvit för utskottet förebragta, alldenstund det
icke visat sig, att den lönereglering, som af förra Riksdagen fast-
stäldes, vore obillig. Jag skall be att med några ord få visa, att
så likväl är förhållandet. Hvad då först angår jägmästarne i
Norrland, så har, på sätt herr Tamm redan framhållit, från dem
tagits de extra inkomster, som hufvudsakligen hemtats af de s. k.
utsjmingsafgifterna. Då löneregleringen för slcogsstaten förlidet år
behandlades inom denna kammare, hade jag äran visa, att dessa
extra inkomster utfallit olika i olika revir. Enligt en i domän¬
styrelsen då verkstad utredning, hade dessa under de senare åren
i medeltal för hvarje revir uppgått för 11 lappmarksrevir till
2,740 kronor, i 17 andra revir, der dylik utsyning och utstämpling
å stockfångstskogar egt ram, till 1,258 kronor, men i de 11 syd¬
ligaste af de norrländska reviren, hvaraf 2 skulle indragas, till
endast omkring 100 kronor. Lägger man nu dertill den aflöning,
som jägmästarne, enligt gamla staten, hade i högsta åldersklassen,
nemligen 3,000 kronor, så finner man, att deras sammanräknade
inkomster varierat mellan 3,100, 4,258 och 5,740 kronor. Jemför
man nu härmed hvad de i stället enligt nya staten skulle få, så
har det redan blifvit framhållet, att de i högsta lönegraden med
två ålderstillägg, erhölle 3,500—4,100 kronor, beroende derpå, att
tjenstgöringspenningarna i Norrland äro olika bestämda för olika
revir. När genom Riksdagens förlidet år fattade beslut dessa
så kallade utsyningsafgifter blifvit indragna till statsverket, hvilket
äfven gäller för jägmästare, som qvarstå å den gamla staten, så
Onsdagen den 5 Mars.
17 N:o 11.
hade naturligtvis jägmästarne att välja emellan att antingen Anslag m skogs-
qvarstå på den gamla staten och då åtnöjas med endast 3,000 ^Font)
kronors inkomst eller ock antaga den nya löneregleringen med
inkomst från 3,500 till 4,100 kronor. De hade ju under sådana
förhållanden ej annat att göra än att gå in på den nya staten.
Man finner häraf huru, med undantag af några jägmästare i södra
Norrland, jägmästarne i det öfriga Norrland förlorat högst väsent¬
ligt genom denna lönereglering, och med visshet kan antagas, att
derest valet stått dem öppet att få bibehållas vid den gamla
aflöningen plus utsyningsafgifterna skulle, om jag undantager
dessa nyssnämnde jägmästare i södra Norrland, samtlige de öfrige
vägrat ingå på den nya staten. Detta förklarar, hvarför ej flera
än 18 i ordinarie tjenst varande jägmästare uppgifva sig vilja
qvarstå på gammal stat.
Hvad mellersta och södra Sverige beträffar, ställer sig för¬
hållandet der ingalunda bättre. Af dervarande 33 ordinarie jäg¬
mästare hafva ej mindre än 14 förklarat sig icke vilja ingå på
den nya staten, och detta oaktadt de måste ställa sig den nya
instruktionen till efterrättelse samt vidkännas indragning af förut¬
varande extra inkomster, som jag jemväl förlidet år i mitt anfö¬
rande visade uppgått till cirka 400 kronor i genomsnitt. Hvad
bjuder man dem i stället? Jo, 3,500 kronor, det vill säga 100
kronors tillökning. Hvad skola de göra för dessa 100 kronor?
Först och främst få de genom revirens indragning sina tjenst-
göringsområden utvidgade; dessutom skall dem åläggas, icke den
kontrollerande verksamhet, de hittills haft vid tillsynen af boställs-
skogarne, utan numera den direkta skötseln och vården af dessa
skogar, hvilka i somliga revir uppgå till 1 ä 200 och i andra till
öfver 300 stycken. När de på så sätt fått sina verksamhets¬
områden utvidgade och tillika fått sig ålagda så många nya förrätt¬
ningar, är det icke möjligt, att de, såsom herr vice talmannen
antydde, skola kunna hemta någon synnerlig inkomst genom att
lemna sitt biträde åt enskilda skogsegare. Domänstyrelsen har,
på sätt den senaste ärade talaren påpekade, i sitt förslag till
omorganisation af skogsstaten utgått från den åsigten, att man bör
gifva jägmästarne full sysselsättning, men också tillse, att de få
skälig ersättning för sitt arbete. Men detta hafva de icke fått.
Om de 33 jägmästarne i mellersta och södra Sverige, af hvilka
27 nu äro i högsta åldersklassen, fått behålla de extra inkomster,
som blifvit dem beröfvade, och ej genom den nya instruktionen
fått sin verksamhet ökad, så skulle otvifvelaktigt äfven flertalet
af dem vägrat ingå på den nya staten. I de öfriga 6 reviren,
som inneliafvas af yngre jägmästare, blir aflöningen för dem i
vidsträcktare mån förbättrad. Häraf följer, att endast för desse
senare och för några jägmästare i södra Norrland inträffar eu
löneförbättring, då deremot flertalets ställning i detta hänseende
blifvit försämrad.
Första Kammarens Frat. 1890. N:o 11.
2
N:o 11. 18
Onsdagen den 5 Mars.
Anslag till skogs-
väsendet.
(Forts.)
Det har äfven blifvit antyda att med skyldigheten att ingå
på den nya staten följer: dels att innehafvande boställen skola
å nyo uppskattas; dels att tjenstgöringsområdena ökas samt slut¬
ligen, och icke minst, skyldigheten att vid 65 års ålder taga
afsked med en pension, som icke med ett enda öre öfverskrider
det äldre pensionbeloppet, nemligen 2,250 kronor, som äfven nu
på gammal stat kommer dem till del vid ett senare afskeds¬
tagande. Tungt vägande skäl, att rättvisa och vederbörligt
vederlag skola jägmästarne gifvas, äro sålunda enligt mitt förme¬
nande för handen.
Af nuvarande antalet revir, 45 stycken, inom fnellersta och
södra Sverige skola 7 stycken indragas, så att antalet blefve 38.
Denna indragning låter sig ej göra på lång tid, ehuru skogsstaten
till den grad blifvit vanlottad, att 12 revir för närvarande skötas
af tillförordnade jägmästare. På den karta, som nyss blifvit före¬
visad och hvarå såväl de revir, som skola indragas, som ock de
revir, der jägmästarne förklarat sig ej vilja ingå på ny stat, samt
dem angränsande revir, som skola regleras, finnas angifna, kan
man finna, att dessa områden utgöra eu betydlig del af landet,
och jag föreställer mig derför, att domänstyrelsen haft full anled¬
ning att med anmälan härmed i underdånighet hos Kongl. Maj:t
hemställa om nådig propositions afgifvande för beviljandet af det
tredje åldorstillägget. Häraf blefve äfven en följd, att, då pen¬
sionen för jägmästarne varder höjd från 2,250 kronor till 2,625
kronor, detta i sin mån äfven kommer att verka derhän, att reg¬
leringen, som nu är uppskjuten till en aflägsen framtid, inom den
närmaste tiden kan genomföras, då antagligen af de 18 jägmästare,
som qvarstå på gammal stat, de allra fleste skola ingå på den nya.
Jag tror mig härmed hafva visat, att den reglering af jäg-
mästarnes löner, som förra Riksdagen faststält, långt ifrån, att
vara en löneförbättring, för flertalet tvärt om är en löneförsämring,
ty på samma gång man beröfvat dem deras extra inkomster, kar
man beslutat öka dess tjenstgöringsområden genom indragning
af icke mindre än 11 revir, utan dessutom tillagt dem en högst
väsentlig ökning uti dess arbeten med skogsskötseln af alla dessa
intill ett antal af cirka 5,500 stycken ecklesiastika, civila och rnili-
tieboställen med en areal af öfver en million tunnland, kvilka
de nu enligt den nya instruktionen äro skyldige handhafva. Häraf
framgår, att den af sistlidne Riksdag fastställa lönereglering icke
var billig, utan att rättvisa påfordrar, att det nu ifrågasatta tredje
ålderstillägget varder jägmästarne beviljadt, hvarigenom den all¬
männa misstämning, som nu är rådande hos dem, undanrödjes.
Här har framhållits, att man gerna skulle vilja gifva åtminstone
de norrländske jägmästarne eu förbättring i deras lönevilkor, men
jag tror mig af det förut anförda hafva visat, att äfven de öfrige
jägmästarne i mellersta och södra Sverige äro lika berättigade
till samma förmån.
Onsdagen den 5 Mars,
19 N:0 11.
Till sist ber jag få erinra, att under den öfverläggning om Andag till skogs-
grimdskatteafskrifning, som här förliden lördag egde rum, fram-
hölls såväl af hans excellens herr statsministern som ock af en °r S'
annan ärad talare, att till de ökade statsinkomster, som under
framtiden vore att påräkna, kunde äfven hänföras afkastningen
från statens skogar. Jemte det att äfven jag är öfvertygad härom,
beror detta ytterst derpå, att närmaste skötseln af dessa skogar
handhafves af dertill fullt kompetente personer. I den mån full
kännedom om skogarne vinnes, och dess tillgångar komma till
användning, är det statens oeftergifliga pligt att sörja för att
skogarnes framtida afkastningsförmåga ej allenast bibehålies
utan äfven ökas, hvartill fordras icke allenast kunnige, utan sjelf-
ständige och för sitt fack nitiskt intresserade revirförvaltare. Jäg¬
mästaren skall derjemte bland andra förrättningar äfven bevaka
kronans rätt vid afvittringar, storskiften och landtmäteriförrätt-
ningar, der för kronan stora ekonomiska intressen stå på spel,
hvadan dertill fullt pålitliga och oberoende personer erfordras.
Då, på sätt här förut blifvit antydt, skogsmedlen under de senare
åren vuxit så, att de för närvarande uppgå till omkring 3 mil¬
lioner kronor årligen, torde den summa, som här är i fråga, nem¬
ligen 24,400, vara af den obetydlighet, att Riksdagen ej bör under¬
låta att bevilja densamma.
Jag får på grund af hvad jag här haft äran anföra yrka
afslag å utskottets hemställan och bifall till Kongl. Maj ds
proposition.
Herr Boström: Till de skäl, som nyss anförts af herr vice
talmannen för bifall till statsutskottets föreliggande betänkande,
har jag för min del icke mycket att tillägga. Då jag inom stats¬
utskottet, i likhet med sistlidet år, varit med om att afpruta ett
tredje ålderstillägg för jägmästarne, har detta hufvudsakligen skett
derför, att jag ansett löneinkomsterna för jägmästarne i södra
och mellersta Sverige vara fullt tillräckliga. Förhållandet har hit¬
tills varit, att de uppburit ganska mycket deraf att de skött en¬
skilda personers skogsegendomar. Nu vet jag visserligen, att dessa
tjensteman, med anledning af föregående Riksdags beslut, icke
längre hafva rättighet att sysselsätta sig med skötseln af enskildes
skogar utan med domänstyrelsens medgifvande. Till dess visadt
är, att ett sådant medgifvande icke kommer att dem lemnas, tror jag,
att de för närvarande hafva eu tillräckligt hög aflöning. Så är der¬
emot icke förhållandet med jägmästarne i Norrland, Jag erkänner
villigt, att deras löneinkomster blifvit försämrade genom den löne¬
reglering, som vid 1889 års riksdag faststäldes, men jag tror, i
likhet med herr vice talmannen, att en förbättring i deras löne-
vilkor bäst kan ske derigenom, att det lönetillägg, i form af för¬
höjda tjenstgöringspenningar, som då tillerkändes jägmästarne i
Norrland, skulle komma att ytterligare höjas. Det är på dessa
N:o 11. 20
Onsdagen den 5 Mars.
Andag till skogs- skal som jag icke kunnat frångå den ställning, jag i denna fråga
Trorte)’ intog vid förlidet års riksdag.
Jag tillåter mig derför yrka bifall till statsutskottets förslag.
Herr Tamm, Hugo: Jag vill blott i största korthet upptaga
några mot det kongl. förslaget bär anförda skäl, hvilka icke
blifvit bemötta.
Herr vice talmannen framstälde den tanken, att de enskilda
förrättningarna i någon mån skulle kunna bereda ersättning åt
jägmästarne i mellersta och södra Sverige. I detta hänseende ber
jag få framhålla, att de, enligt den nya instruktionen, äro för¬
bjudna att åtaga sig dylika enskilda förrättningar, så vida de icke
i hvarje fall af domänstyrelsen fått särskild tillåtelse, hvarigenom
äfven denna inkomst, som jägmästarne förut haft, blifvit betyd¬
ligt inskränkt.
Min ärade granne till höger anförde, att principfrågan vore
i detta fall så vigtig, att man nu icke borde frånträda Riksdagens
förlidet år fattade beslut. Det är dock en enkel sanning, att
Riksdagen ingalunda är ofelbar. Den försökte i fjol att på billi¬
gaste sätt åstadkomma eu reglering och organisation af hela skogs-
staten. Men det har dervid händt Riksdagen, såsom det lätt hän¬
der hvar och eu af herrarne under dylika försök, att det icke
lyckats. Har då ett sådant Riksdagens beslut visat sig outför-
bart, så synes mig det rätta sättet vara att så fort som möjligt
göra erforderlig ändring deri, och det är just detta, som nu skulle
ske genom att antaga Kongl. Maj:ts förslag.
Samme talare yttrade äfven, att, skulle skogsinkomsterna stiga,
då skulle man må hända vara villig att bifalla detta. I detta af¬
seende hänvisar jag till den ofantliga stegring i dessa inkomster,
som skett i fjolårets och detta års budget, hvaraf framgår, att vi
på vår skogsskötsel hafva eu nettobehållning af ungefär 2,500,000
kronor.
Dessutom vill jag fästa uppmärksamhet vid en annan om¬
ständighet, nemligen den, att denna corps har sedan lång tid till¬
baka kämpat för statens rättigheter, mera okontrollerad än kanske
någon annan i vårt land. Dock kan jag nämna flera jägmästai^e
i Norrlands revir, hvilka på sin ålderdom lemnat dessa, lika fat¬
tige som de kommit dit, och trotsar, att ens någon enda skall
kunna uppgifvas, som samlat någon förmögenhet genom att svika
sin pligt. Det är dyrt att sätta lönerna så, att en corps’ häfdvunna
redbarhet kan blifva skadad. Denna synpunkt utgör ett ytterli¬
gare skäl för mig att vidhålla mitt yrkande på bifall till Kongl.
Majt:s förslag i förevarande punkt.
Herr Casparsson: Vill man, såsom här skett, åberopa er¬
farenhetens vittnesbörd, då tror jag, att man bör hafva eu något
längre erfarenhet än som i detta fall står oss till buds. Denna
Onsdagen den 5 Mars.
21 N:o 11.
lönereglering trädde i verket i och med 1890 års ingång, men [Anslag tuistogs-
dag skrifva vi den 5 mars 1890! Kan man då med skäl tala om *“SCTl<fe(-
erfarenhet? (Ports)
Jag yrkar fortfarande bifall till utskottets förslag.
Herr statsrådet friherre von Essen: Ehuru jag icke varit
i tillfälle att åhöra den diskussion, som här egt rum i föreliggande
fråga, kan jag dock icke underlåta att säga några ord till försvar
för Kongl. Maj:ts proposition.
Det sista ord jag hörde af den siste ärade talaren, tycktes
mig syfta derpå, att man borde förbida någon längre erfarenhet,
innan man hade skäl att frångå hvad förra Riksdagen beslutat.
Jag föreställer mig att de föregående talare, som uppträdt till
förmån för Kongl. Maj:ts proposition, redan hafva upplyst kam¬
maren om de olägenheter, som uppkommit af den i fjol beslutade
regleringen. Att dessa olägenheter, derigenom att, bland annat,
20 revir icke kunnat regleras, äro ganska stora, lär väl vara på¬
tagligt. Man kan ju icke neka, att det är af vigt, att de jäg¬
mästare, som få revir sig tilldelade, också fortfarande få sköta
dem, och att de skola med mera intresse egna sig åt vården af
sitt revir, om de äfven få njuta frukterna af sina mödor. Dess¬
utom kan det dröja ganska länge, innan en del af dessa äldre
jägmästare uppnått åldern af 70 år, hvartill de nu hafva rättig¬
het att tjenstgöra, men under denna öfvergångstid skall till viss
grad skogsvården blifva sämre. Man må icke förutsätta att skogen
vårdas illa af dessa gamla jägmästare, men det är väl gifvet, att
med större energi och kraft måste skogskulturen bedrifvas, om de
yngre redan nu få skogsskötsel sig anförtrodd. Yigten af att
statens skogar vårdas väl har för mig varit hufvudskälet att till¬
styrka Kongl. Maj:t att framlägga detta förslag för Riksdagen,
och jag skulle anse mig hafva svikit min pligt, om jag icke låtit
Riksdagen å nyo pröfva denna fråga. Här gäller det nemligen
icke blott att genom rationel vård af statens skogar hämma skogs-
förödelsen utan ock stora inkomstbelopp, som staten förväntat af
sina skogar. Från denna synpunkt torde det vara skäl att taga
i betraktande, om icke saken vore väl värd denna lilla uppoffring
af 24,400 kronor, helst då man jemväl betänker obilligheten der¬
uti, att jägmästarne fått betydligt ökad tjenstgöringsskyldighet,
men delvis lägre aflöningsförmåner än de förut hade.
Jag tror mig icke behöfva upprepa, huru dessa aflönings-
förhållanden gestalta sig enligt Riksdagens i fjol fattade beslut.
Att de yngre jägmästarne genom denna reglering tingo någon löne¬
förbättring, är eu sanning. Men i södra och mellersta Sverige är
deras antal blott 6.
För min del är jag lifligt intresserad af framgången af Kongl.
Maj:ts förslag, och jag skulle anse önskvärdt, om Första Kam¬
maren dertill ville lemna sitt bifall.
N:o 11. 22
Onsdagen den 5 Mars.
Anslagtmskogs- Herr Berg: Till de skäl, som förut här blifvit frambragta
^(Fortet 0C^ 1 ^ongl. Maj ds proposition intagna för bifall till det ifråga¬
varande tredje ålderstillägget, ber jag att få tillägga endast några
ord, på den grund att en betydlig del af jägmästarecorpsen är för¬
lagd i den nordligaste delen af landet, särskildt i Norrbottens län,
och enär dessa jägmästare ömtåligt träffats af den lönereglering,
som senast blifvit genomförd och som bragt dem i sämre lef-
nadsvilkor än de förut hade.
För mig synes statens välförstådda intresse fordra, att denna
fråga tages från synpunkten af billighet och klokhet. Jägmästarne
utöfva sitt yrke under ogynsamma förhållanden. Deras vigtigaste
tjensteåligganden förrättas under resor, som hålla dem fjerran från
deras hem, hvarigenom denna tjenst blir både dyrbar och tung.
Deras hem äro ofta belägna långt från kusten och, åtminstone i
de nordligaste delarne af riket, ibland äfven långt från de större
orterna och städerna, hvarifrån de likväl måste hemta en betydlig
del af sina lifsförnödenheter, och dit de måste sända sina barn
för uppfostran. De äro således i förhållande till andra tjensteman
i den ställningen, att deras lefnadskostnader blifva jemförelsevis
tyngre. Då dessutom deras arbete är ansträngande och helso-
pröfvande, så synes mig billigheten fordra, att de äfven äro aflö-
nade i likhet med ändra tjensteman af liknande art. Men här¬
jemte tillkommer eu särskild omständighet, som här icke är be¬
rörd, men som för mig är i ganska hög grad öfvertygande, nem¬
ligen den, att desse tjensteman, till följd af rättigheten och skyl¬
digheten att under hand försälja vissa slag af virke från statens
skogar, i ganska vidsträckt och betydande mån äro uppbördsman.
Såsom exempel härpå vill jag anföra, att jag flera gånger i en
enda remiss fått emottaga 10-, 15- ä 25,000 kronor, som influtit
på grund af dylik försäljning. Tjensteman, som utan att tillräck¬
ligt kunna kontrolleras på så sätt handhafva statens kontanta
medel, måste aflönas så, att deras näringsbekymmer äro någor¬
lunda häfda. Detta bjuder klokheten. Man kan visserligen tala
om principer och analogier vid löneregleringars bestämmande, och
staten kan verkligen i sådana fall i allmänhet handla efter eu
viss princip och betala lägre löner än den enskilde. Men då det
gäller en affär och, såsom här, specielt en trävaruaffär, då är
staten nödgad och tvungen att följa med affärsrörelsen och betala
hvad eu ärlig och trogen tjenare är värd på den allmänna mark¬
naden. Från denna synpunkt, mine herrar, och den är icke den
minst vigtiga för statens ekonomi, anser jag pligten bjuda mig
att yrka bifall till Kongl. Maj ds förslag.
Herr Reuterswärd: Här har talats om nödvändigheten för
statsutskottet och framför allt för Riksdagen att fasthålla vid prin¬
ciper, och ingen kan önska det hellre än jag, för så vidt princi¬
perna äro rigtiga och kloka. Men om en princip visat sig icke
Onsdagen den 5 Mars.
23 N:o 11.
vara hållbar, så anser jag det för hvars och ens pligt — äfven
Riksdagens — att så fort som möjligt frångå en sådan princip.
Den principen, som statsutskottet tyckes följa, är att med eller
utan skäl pruta på alla Kongl. Maj:ts framställningar och förslag;
en sådan anser jag vara en origtig princip, som hör ju förr dess
hellre ändras. Här hafva så goda och talande skäl blifvit fram¬
lagda för den kong!, propositionen, att jag hoppas, att denna
kammare skall lemna sitt bifall till densamma, hvarom jag här¬
med får anhålla.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes i enlighet med de
derunder framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till
hvad utskottet i förevarande punkt liemstält och sedan derpå att
kammaren, med afslag å utskottets hemställan, så vidt den skilde
sig från Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, skulle bifalla
denna framställning oförändrad; och förklarades den senare pro¬
positionen vara med öfvervägande ja besvarad.
5—9 punkterna.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
10 punkten.
Herr statsrådet friherre vonEssen: Herr grefve och talman, Anslag m ny
mme herrar! I fråga om uppförande åt ny lansresidens byggnad byggnadiumeå.
i Umeå har statsutskottet nedsatt i sitt förslag det af Kongl. Maj:t
begärda beloppet 193,000 kr. till 170,000 kr. och såsom skäl för
denna nedsättning anfört hufvudsakligen det skälet, att det ny¬
uppförda länsresidenset i Jönköping kostade endast 160,000 kr.;
men med afseende på de dyrare förhållanden, som i Norrland
ega rum för byggnader, har utskottet ansett, att 10,000 kronors
förökning af det anslag, som beviljades för Jönköping, skulle här
vara tillräcklig.
Så snart statsutskottets förslag i detta ämne blef mig bekant,
frågade jag öfverintendenten, hvad han ansåg om nedsättningen.
Då tiden icke medgaf omarbetande af ritningarne, har jag endast
kunnat af honom erhålla personligt meddelande i ett bref, hvari
han bland annat säger, att egentliga orsaken till att Umeå läns¬
residens blir dyrare än Jönköpings är den, att arbetsmaterialierna
äro mycket dyrare nu än då, att Umeå under alla förhållanden
är en dyrare ort att bygga på än Jönköping, samt att eldsvådan
ganska betydligt ökat detta förhållande i Umeå. En så stor ned¬
sättning som 20,000 kr. låter sig derför icke göra utan betydande
och för byggnadens soliditet och beqvämlighet ganska skadliga
inskränkningar, hvarför han anhåller, att åtminstone ett belopp
af 180,000 kr. måtte utverkas.
No 11.
24
Onsdagen den 5 Mars.
tä/fa*9 Detta har jag velat meddela kammaren till den kraft och
byggnad i vmeå:verkan det kan hafva. Naturligtvis kan Riksdagen saga: »här
(Forts.) äro 170,000 kr; bygg med det!» Och naturligtvis kan ingen men¬
niska bestrida möjligheten att med 170,000 kr. bygga de erfor¬
derliga lokalerna. Men jag skall be att få anmärka, att det
gäller icke att bygga endast ett hus, som skall innehålla embets-
lokaler och bostad för landshöfdingen, utan äfven eu uthusbygg¬
nad, som skall innehålla stall, vagnshus, bostad för kusk, tvätt¬
stuga, vedbod m. m. d., hvartill komma dyra planerings¬
arbeten. Huruvida nu eu inskränkning skulle kunna göras till
så betydande belopp, är jag icke i tillfälle att kunna meddela,
men på grund af hvad öfverintendenten sagt, vore det önskligt,
om kammaren ville bevilja åtminstone ett belopp af 180,000 kr.
Herr vice talmannen: Det kan ju icke nekas, att en
sådan nedprutning som den statsutskottet här gjort i Kongl. Majds
proposition har något godtyckligt i sig, och att en sådan upp¬
lysning, som herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
meddelat, måste göra ett visst intryck. Jag ber dock att få fästa
uppmärksamheten derpå, att här är fråga om så betydande bygg¬
nadsarbeten, att kostnaderna derför skulle uppgå alternativt till
193,000, 180,000 eller, såsom statsutskottet föreslagit, 170,000 kr.,
och jag föreställer mig — hvilket herr statsrådet "också välvilligt
medgifvit — att det svårligen skall kunna nekas, att det är
möjligt att uppföra byggnaden för den lägsta af de tre siffrorna.
Att uppföra den till lägre belopp på bekostnad af soliditeten vore
högst beklagligt, och derom kan naturligtvis icke blifva tal. Men
hvad beqvämligheten beträffar, hvarom också talats, är ju det ett
mycket relativt begrepp; och byggnaden kan ju blifva beqväm
nog, utan att derför allt, hvad man på senare tiden fordrar och
söker göra gällande i afseende på beqvämlighet, utrymme, inred¬
ning och dylikt, blir iakttaget. Jag skulle ju härtill kunna lägga,
att det verkligen mött icke så obetydliga svårigheter inom stats¬
utskottet att få tillstyrkta dessa 170,000 kr., och att många voro
mycket benägna att stanna vid 160,000 kr., och icke heller sak¬
nades de, som ansågo, att antingen en ännu lägre siffra eller
fullständigt afslag borde vara det lämpligaste svaret på fram¬
ställningen.
Det finnes dessutom ett särskildt skäl, hvarför man skulle
kunna våga tro, att en nedsättning kan ske, och det ligger just
i det förhållandet — hvarom också herr statsrådet erinrade —
att betydande planeringsarbeten äfvensom uppförande af en uthus¬
byggnad ingå i förslaget. Denna uthusbyggnad är beräknad till
19,168 kr. och skulle innehålla stall, vedbodar, förmodligen också
tvättstuga och dylikt; men nog måste man medgifva, att nämnda
siffra för en uthusbyggnad i stad förefaller bra hög.
Vidare äro icke mindre än 22,500 kr. föreslagna för planerings-
Onsdagen den 5 Mars.
25 N:0 11.
*
arbeten. I denna siffra ingår ett icke obetydligt belopp för sten- Anslag till ny
sättning mot gatan, men den kan naturligtvis göras mer eUer^^^Ä
mindre dyrbar. Vidare är det beräknadt 4,500 kr. för ettstaket, (Forts.)
men det kan också göras mindre dyrbart utan att soliditeten
deraf lider.
Det är dessa skäl, som gjort, jemte svårigheten att finna
anslutning till en större summa, att jag för min del ansett mig
handla rättast och klokast att tillstyrka den summa, som stats¬
utskottet har föreslagit, och derför yrkar jag bifall till stats¬
utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, biföll Kam¬
maren hvad utskottet i föreliggande punkt hemstält.
11 punkten.
Utskottets hemställan bifölls.
12 punkten.
Herr Sjöcrona: Herr talman, mine herrar! Jag har all- Anslag till tele-
deles icke begärt ordet för att påyrka afslag å eller ändring i hvad f°nlednm9ar-
statsutskottet här hemstält, utan jag har gjort det med anledning
af en passus, som förekommer i statsutskottets motivering. Efter
att hafva omnämnt att jag i anledning af särskild! uppdrag till
finansdepartementet inkommit med betänkande i ämnet, åtföljdt
af förslag till förordning i fråga om anläggning och begagnande
af enskilda telegraf-, telefon- och likartade elektriska ledningar och
att Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 1 nästlidne november
öfver berörda betänkande och förslag infordrat telegrafstyrelsens
underdåniga utlåtande, fortsätter statsutskottet så här: »i anled¬
ning af det af departementschefen sålunda gjorda meddelande
anser sig utskottet böra uttala sin tillförsigt derom, att innan
någon förordning uti det af departementschefen omförmälda ämnet
af Kongl. Maj:t utfärdas, Riksdagen varder satt i tillfälle att der¬
öfver yttra sig.» Skulle nu statsutskottet härmed hafva velat
uttala sin tillförsigt att Kongl. Maj:t icke skall i förevarande
ämne vidtaga någon lagstiftningsåtgärd af beskaffenhet att enligt
grundlagens bud böra afgöras af konung och riksdag gemensamt,
utan att dervid följa detta grundlagens bud, så innebär detta
uttalande en öfverflödig artighet mot Kongl. Maj:t, en artighet,
som till och med är af ganska tvifvelaktigt värde. Men då man
erinrar sig hvad statsutskottet yttrade i fjol, rörande Kongl. Maj ds
förslag om beviljande af anslag för anläggning af telefonledningar,
kan man lätt sluta sig till hvad utskottet egentligen åsyftar. Det
är att Riksdagen må sättas i tillfälle att bevara, så mycket som
möjligt, de enskildes frihet — om jag så får säga -— att få an-
N:o 11. 26
Onsdagen den 5 Mars.
Anslag till tele
Jmledningar.
(Forts.)
-lägga telefonledningar och begagna sig af detta utmärkta sam-
talsmedel. Dervid skulle jag visst icke hafva någonting att an¬
märka, för så vidt verkligen de enskilde medborgarne hade någon
frihet i detta afseende, hvilken man åsyftade att på något sätt
kränka. Så är emellertid icke förhållandet. Det förslag, jag efter
uppdrag afgifvit, innehåller, att den, som vill anlägga telefonled¬
ning eller annan elektrisk ledning, skall, för att få framdraga den
öfver statens mark och allmän vägs eller statens jernvägsområde
samt inom visst afstånd från staten tillhörig elektrisk ledning,
begära tillstånd dertill i enlighet med de närmare föreskrifter för¬
slaget innehåller. Det är egentligen det så mycket omtalade luft¬
området öfver de allmänna vägarne, som frågan här gäller.
Jag medgifver visserligen, att den af mig föreslagna bestäm¬
melsen härom kommer att leda derhän, att i de flesta fall den,
som vill anlägga en längre telefonledning, måste dertill söka till¬
stånd af vederbörande myndighet, men detta är väl icke så för¬
skräckligt farligt, då man vet, att, om icke särskilda omständig¬
heter förefinnas, man alltid får tillstånd till hvad man begär.
Deremot kan väl ingen vilja — hvad han nu än må tänka
rörande det teoretiska spörsmålet om rätten att förfoga öfver luft¬
området — på allvar påstå, att det bör vara fullkomligt fritt för
hvilken enskild förstkommande som helst att öfver allmän väg
draga fram telefonledningar efter eget behag, möjligen så låga,
att eu vanlig täckvagn icke kan komma fram på vägen.
Om denna min uppfattning är rigtig, finnes uti mitt förslag
icke något af beskaffenhet att Riksdagen skäligen bör deröfver
höras. Men om Kongl. Maj:t genom ett uttalande från Riks¬
dagens sida finner sig nödsakad att inhemta Riksdagens yttrande,
så kan derigenom statsutskottets syftemål komma att motverkas
i stället för att främjas. Mitt författningsförslag utgår nemligen
från den i betänkandet uttryckligen uttalade och i lagparagraferna
med tillräcklig tydlighet angifna förutsättningen, att tillstånd till
anläggning af telefonledning icke bör eller må nekas af hänsyn
till befarad konkurrens med statens telegrafledningar. Således
hvilar mitt förslag på en mycket liberalare grundsats än den, som
hittills på grund af 1883 års kungörelse tillämpats.
Antagom nu, att mitt författningsförslag underställes nästa
Riksdags pröfning. Vi veta, att mycket olika meningar göra sig
gällande inom de särskilda kamrarne, och det är derför mycket
troligt, att kamrarne fatta olika beslut. Riksdagen kan då icke
gifva ett bestämdt yttrande att den godkänner förslaget, och
följden deraf bin den, att Kongl. Maj:t anser sig icke kunna ut¬
färda någon ny författning i ämnet, och att 1883 års kungörelse,
som är mindre liberal än mitt förslag, kommer att fortfarande
gälla. Det är detta, hvarpå jag velat fästa kammarens upp¬
märksamhet.
Jag är öfvertygäd, att om eu så betydande korporation som
Onsdagen den 5 Mara.
27 N;o II.
Riksdagens statsutskott gjort ett uttalande i sitt memorial, Kong!. Anslag m teie-
Maj:t skall derå fästa tillbörligt afseende, äfven om det icke in-
tages i Riksdagens skrifvelse. Men det vore, på grund af hvad
jag anfört, särdeles önskligt, att Kongl. Maj:t icke må behöfva
genom uttryckligt uttalande i en Riksdagens skrifvelse anse sig
bunden i afseende å frågans behandling.
Jag vill icke gerna framställa något yrkande rörande moti¬
vering. Men jag har velat till kammarens protokoll uttala den
önskan, att det ifrågavarande uttalandet icke måtte intagas i
statsutskottets förslag till Riksdagens underdåniga skrifvelse.
Herr vice talmannen: Den föregående talaren har full¬
komligt rätt deri, att om den lagstiftning, som nu är i fråga, är
af beskaffenhet att grundlagsenligt böra tillkomma Riksdagen, är det
obehöflig! och kanske obehörigt, att statsutskottet- påminner om
att Riksdagen borde höras, men det är nogsamt bekant, att grän¬
serna för den ekonomiska och administrativa lagstiftningen i vårt
land äro mycket sväfvande, och med den vexelverkan, som på
senare tider mer och mer gjort sig gällande mellan båda stats-
magterna är det enligt min tanke högst önskligt, liksom det också
verkligen blifvit allt mera vanligt, att Riksdagen i vigtiga frågor,
som kunna hänföras till sistnämnda område och således till Kongl.
Maj:ts uteslutande lagstiftningsrätt, dock höres.
Jag tror således för min del, att hvad statsutskottet här tillåtit
sig föreslå icke är annat än fullt befogadt, och hvad den ärade
talaren meddelade om författningsförslaget har i det afseendet
ingalunda ändrat min uppfattning.
Jag anhåller om bifall till statsutskottets förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning bifölls utskottets i föreva¬
rande punkt gjorda hemställan.
13—16 punkterna.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Vid förnyad föredragning af bankoutskottets den 28 sistlidne
februari och den 1 i denna månad bordlagda memorial n:o 7, an¬
gående inköp för riksbankens räkning af H. Bukowskis samling
af svenska och utländska sedlar m. m., biföll kammaren hvad ut¬
skottet i memorialet hemstält.
Föredrogs å nyo lagutskottets den 28 sistlidne februari och
den 1 innevarande mars bordlagda utlåtande n;o 20, i anledning
af väckt motion om tillägg till § 23 i förordningen om kyrko¬
stämma samt kyrkoråd och skolråd.
No 11. 28
Onsdagen den 5 Mars.
Ang, tillägg till Herr Billing: Ehuru den här föreslagna förändringen i
fräffraomAyrtoikyrkostämmöförordningen icke har någon synnerligt stor betydelse,
T™korådaoch ^er ia§ dock med anledning af lagutskottets förslag få såga
* »ledtråd, några ord.
Den motion, som föranledt lagutskottets förslag till förordning,
går enligt min uppfattning i rätt rigtning, och detta förslags an¬
tagande komme äfven att bereda en förbättring i nuvarande för¬
hållanden; men jag hade önskat, att lagutskottet formulerat för¬
slaget annorlunda och ber att få angifva skälen härför. Det är
i synnerhet i två punkter, som jag skulle önska eu annan ordning
än den här föreslagna; den ena är den, som angifver att tjenst-
göringstiden för suppleanterna endast skulle vara två år. Nu är
väl att antaga, att denna bestämmelse är hemtad från förordningen
angående suppleantval för kommunalnämnd pålandet. Jag vet ej,
hvilka skäl föranledt, att suppleanterna i kommunalnämnden väljas
för kortare tid än de ordinarie ledamöterna. Säkert är att, om
ett förslag, att suppleanter i kyrko- och skolråd skola väljas för
. samma tid som de ordinarie ledamöterna antoges, skulle derigenom
lättnad beredas åt dem, som hafva att förrätta dessa val, emedan
det då gälde att välja ordinarie ledamöter och suppleanter på
samma sätt, vid samma tid och i samma ordning. Jag skulle
vilja framställa frågan, hvad skälet egentligen varit dertill, att
man föreslår, att suppleanterna skola väljas i annan ordning än
de ordinarie, då i suppleantens begrepp ingår, att han är ställ¬
företrädare för den ordinarie.
En annan anmärkning, kanske af större vigt, som jag skulle
vilja göra, gäller lagutskottets förslag, att val af suppleanter skall
bero på särskildt beslut af församlingen. Motionären har frain-
stält alternativa förslag, dels att det skulle åläggas församlingarne
att välja suppleanter för kyrko- och skolråd, dels att det skulle
bero på församlingens fria beslut att härutinnan bestämma. Lag¬
utskottet har valt den senare utvägen. För min del hade jag
önskat att den andra utvägen blifvit vald, och att det således i
lag blifvit bestämdt, att suppleanter för kyrko- och skolråd i för¬
samlingen skola finnas, och jag ber att härför få anföra henne
skål. Det första är, att, som jag vågar påstå, det i nästan alla
församlingar kan sägas vara behöfligt att de ofvannämnde supp¬
leanterna finnas. Icke blott i de vidsträckta, glest befolkade för¬
samlingarna möter det stundom svårigheter att få kyrko- och
skolråd fulltaliga, utan detta gäller äfven för de små, midt på
slätten liggande. Jag har varit kyrkoherde i en liten församling
på skånska slätten, eu half mil från Malmö, och min erfarenhet
derifrån bestyrker, hvad man från andra håll sagt om dessa svå¬
righeter. Många gånger måste församlingens angelägenheter upp¬
skjutas, derför att kyrkorådets eller skolrådets sammankomster,
ehuru i vederbörlig ordning utlysta, voro för fåtaligt besökta.
Onsdagen den 5 Mars.
29 N:0 1 I
Ordförandena göra kanske långa resor till dessa sammankomster, Ang. tillägg till
men vända om med oförrättad! ärende.
Det andra skälet är, att om äfven i en och annan enstaka Kimma samt
c.. t t/? t • i it .. t .. kyrkoråd oeh
lorsamlmg suppleanter i lorevarande afseende ej skulle nodvan- skolråd.
digt behöfvas, torde det i alla fall vara önskligt att de finnas, (Forls-)
då personer härigenom uppfostras till intresse för kyrkans och
skolans angelägenheter. Det torde för de fleste vara ganska helso¬
samt att deltaga i kyrko- och skolrådets sammankomster såsom
suppleanter, innan de en gång deri inträda såsom ordinarie
ledamöter.
Det tredje skälet —• på hvilket jag ber att få lägga en viss ton¬
vigt ■— är följande: den, som dels såsom kyrkoherde, dels så¬
som ledamot i domkapitlet fått en något vidsträcktare erfarenhet
af, hvad det betyder att anställa val i en församling, vet, att det
icke är önskligt att vidtaga åtgärder med anledning af val oftare
än nödigt är. Då det nu enligt lagutskottets förslag skulle bero
på församlingens beslut, om suppleanter skola väljas, skulle såle¬
des, så vidt jag förstår, hvart annat år, efter ärendets föregående
beredande, på kyrkostämma fattas beslut, huruvida man nu skulle
välja suppleanter eller icke. År det skäl att hvart annat år göra
detta till föremål för diskussion och beslut. Förhållandena kunna
verkligen vara sådana i en församling, att de göra det önskligt,
att sinnena icke uppröras genom något till och med så obetydligt
som det nu ifrågavarande. Alldeles visst är, att i församlingarne
ofta bildas partier, som söka efter och begagna hvarje tillfälle,
som erbjuder sig, för att uppväcka strid, diskussion och oreda.
Det har derför synts mig önskligt, att det icke öfverlätes åt för¬
samlingarna att hvart annat år besluta, huruvida suppleanter
skola väljas eller icke, utan vore det af värde — då det nu fak¬
tiskt är behöfligt. i de flesta församlingar och det i alla fall är
önskligt att suppleanter finnas — att lagen stadgade obligatoriskt
val af sådana i alla församlingar, och lagförslagets lydelse för¬
ändrades, med uteslutande af orden: »der församlingen så beslu¬
tar», samt vidare att tjenstgöringstiden bestämdes till densamma
som för kyrko- och skolrådens ordinarie ledamöter. Men då in¬
gen enda af lagutskottets ledamöter antecknat någon afvikande
mening, och jag derför icke kan hoppas på något understöd från
lagutskottet för ett förslag i denna rigtning, vågar jag icke yrka
återremiss, utan har härmed blott till protokollet velat anteckna
min mening. Jag tror verkligen att något vore vunnet i sak, om
de här ifrågavarande suppleanternas val icke stäldes i veder¬
börande församlingars fria skön, utan genom lag blefve föreskrifvet.
Herr Bergström: Den fråga, som nu behandlas, är verkligen
icke större än att jag för min del skulle kunnat vara med om
ett tredje af motionären naturligtvis icke uppstäldt, men inom ut¬
skottet ifrågasatt alternativ, d. v. s. att helt och hållet afslå motionen;
N:o 11. 30
Onsdagen den 5 Mars.
fa%^förord-men för att icke komma i allt för ondt rykte att med förkärlek
ningen om kyrko- afstyrka motioner, lät jag öfvertala mig att vara med om ett af
'tyrkmådoch de alternativ, som motionären föreslagit.
skotråd. Hvad först angår den föregående talarens åsigt, att val
(Forts.) af suppleanter i förevarande fall borde vara obligatoriskt, och så¬
ledes . valfrihet i detta hänseende icke ega rum, får jag för min
del uttala den meningen, att jag icke vet något förhatligare än att
anställa onödiga val och spilla tid dermed. Då det inom utskottet
påvisades, att en mängd församlingar icke hade behof af dessa
suppleanter, ansåg jag det kunna öfverlemnas åt församlingarnes
fria val att, allt efter som de ansåge behof deraf förefinnas eller
icke, välja suppleanter eller underlåta sådant. Detta förklarar an¬
ledningen, hvarför jag slöt mig till det andra alternativet. Jag
kan vidare icke gå in på en sådan tolkning af den föreslagna lag¬
texten, som den förste ärade talaren gjort i så måtto, att han för¬
menar, att för hvarje gång val af kyrkoråds och skolrådsledamöter
förekomme, skulle ovilkorligen beslutas, huruvida suppleanter borde
utses eller icke. För min del tror jag, att församlingen är af lag¬
textens lydelse oförhindrad att en gång för alla fatta beslut om
utseende af suppleanter, och att sådant beslut står vid magt, till
dess församlingen genom nytt beslut annorledes bestämmer.
Hvad åter angår klandret deraf, att suppleanternas tjenstgörings-
tid bestämts till endast två år, ber jag att få påpeka följande för¬
hållande. Förut hade tvister i församlingarna ofta uppstått till följd
deraf, att lagen icke hade något stadgande, huruvida fyllnadsval
skulle anställas vid tillfälligt inträffande ledigheter i kyrko- eller
skolråd. Då stadgades genom förordningen den 13 april 1886
att »ledamöter i kyrko- och skolråd väljas för fyra års tid. Hälften
af antalet, eller, om detta icke är jemnt, det antal, som är närmast
under hälften, utträde dock efter lottning vid slutet af andra året
från det denna förordning vinner tillämpning. Afgår ledamot under
den för honom bestämda tjenstgöringstid, anställes fyllnadsval, och
bör den sålunda valde tjenstgöra under den tid, som för den af-
gångne återstått». Då nu genom lag borde stadgas om suppleant¬
val, skulle, med tillämpning af den grundsats, som den förste ta¬
laren förordade, följden hafva blifvit den, att äfven bland supp¬
leanterna skulle hafva verkstälts utlottning, men detta ansåg man
icke lämpligt. Om Riksdagen antager föreliggande förslag och
det af Konungen gillas, inträda val af suppleanter samtidigt
med att hälften af kyrkorådets ordinarie ledamöter med till-
lämpning af ofvannämnda förordning skola utses. Detta var
det enkla skälet, hvarför man bestämde sig för att suppleanter i
kyrko- och skolråd skulle tjenstgöra i 2 och icke som de ordinarie
i 4 år. I annat fall skulle hälften af suppleanterna fått utträda
efter lottning liksom de ordinarie, hvilket hade vållat krångel och
och förvirring. Vidare står i detta afseende förslaget i öfverens¬
stämmelse med förordningen angående kommunalstämma på landet.
Onsdagen den 5 Mars.
31 N:o 11.
Enligt denna är suppleanternas i kommunalnämnden tjenstgöringstid
två, men ledamöternas fyra år. Huru kammaren i denna obetyd- om
liga fråga beslptar, är mig för öfrigt ytterligt likgiltigt. tyrkZådTh
skolråd.
Herr Billing: Jag ber om ursäkt, att jag ännu en gång begär (Forts,)
ordet i denna fråga, men då jag tänker på alla de svårigheter,
som tillämpningen af denna lag skall kunna bereda särskildt de
unge prestmännen, kan jag icke underlåta att uttala ett bekla¬
gande deröfver att, om verkligen meningen med lagen är sådan,
som den af lagutskottets ordförande framlagts, icke förslaget vunnit
eu annan formulering. Ty säkert är, att när pr esterna läsa denna
lag och skola tillämpa den, kunna de knappt drista sig till att
göra den tolkning, som lagutskottets ordförande nu gaf. Här står
skrifvet: » då val af ledamöter i kyrkoråd eger rum, må, der för¬
samlingen så beslutar, jemväl utses hälften så många suppleanter»
o. s. v. Hå jag nu frågar: när skall församlingen besluta om
suppleantval, svarar lagen med en tidsbestämmelse: »då val af
ledamöter i kyrkoråd eger rum». Alltså kommer man nödvändigt,
om man tolkar lagen efter ordalydelsen, till den slutsatsen att hvarje
gång val af kyrkoråd förekommer, genom församlingens ^beslut
skall afgöras huruvida val af suppleanter skall ega rum. År åter
förslagets mening den, som lagutskottets ordförande nu uttalat,
vore det önskligt, att lagen formulerades så, att den icke gåfve an¬
ledning till tvekan för kyrkostämmans ordförande samt till möjliga
klagomål inom församlingen. En så obetydlig fråga som denna
kan under upprörda förhållanden i församlingen vålla ledsamheter,
då man söker efter skäl till klagomål och begagnar hvarje tillfälle
för att åstadkomma strid.
Vidare ber jag få säga, att den förklaring, som lagutskottets
ordförande afgaf beträffande anledningen till att suppleanternas
tj enstgöringstid bestämdes till endast två år, kan jag icke begripa,
ty för mig är det alldeles klart, att saken icke blir enklare deri¬
genom, att de ifrågavarande funktionärerna väljas för två och icke
för fyra år, då de ordinarie väljas för fyra år och de förre äro de
senares ställföreträdare.
Då lagutskottets ordförande varit så vänlig att säga, att det
vore honom alldeles likgiltigt, hvilken formulering gåfves åt det
föreliggande lagförslaget, men jag anser det ligga vigt uppå att
den af mig påyrkade vinner kammarens bifall, anhåller jag att
få yrka återremiss till lagutskottet af det föreliggande förslaget.
Herr Reuterswärd: Jag fruktar, att eu återremiss ej skulle
leda till något gagn, ty sannolikt kommer Andra Kammaren att
för sin del antaga lagförslaget, men jag kan icke neka till, att
de anmärkningar, som af den förste talaren blifvit gjorda, synas hafva
göda skäl för sig. Bestämmelsen med afseende på tiden, då de
ifrågavarande valen böra ske, kan gifva anledning till många
N:o 11. 32
Onsdagen den 5 Mars.
Ang. tillägg till tvister till följd af lagparagrafens otydlighet, och då så är, tror
ningenmiiyrko-jag det vore klokt för tillfället afslå förslaget och låta det i en
kyrkoråd och bättre form framträda vid eu kommande riksdag.«
skolråd.
(Forts.)
I detta anförande instämde herr Ekman.
Herr Lundin: Jag anser alldeles icke, såsom lagutskottets
ordförande uttryckte sig, att det är likgiltigt, hurudan utgången
blir i denna fråga. Jag anser, att lagutskottet här sökt åstad¬
komma en formulering till presterskapets bästa, ty det händer
ofta, att de ordinarie ledamöterna uteblifva, och då får ärendet
uppskjutas till annan gång. Het var just för att göra en lindring
i detta afseende som man ansåg, att det borde utses suppleanter.
Deremot ansåg man inom lagutskottet, att det skulle vara obehöf¬
lig! att utse lika stort antal suppleanter som ordinarie ledamöter,
samt att halfva antalet i de allra flesta fall skulle vara tillräck¬
ligt. På den grunden följde vi den principen, och jag tror det
vore obetänksamt att nu upphäfva den, då den nu åsyftade för¬
ändringen kan vara af rätt stort behof i synnerhet i stora, vid¬
sträckta, men glest befolkade församlingar, der de långa resorna
äro en stor tunga för presterna, hvilken tunga lagutskottet genom
det fattade beslutet velat lindra.
Jag tager mig friheten att vördsamt yrka bifall till lag¬
utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr
grefven och talmannen i enlighet med de derunder fram stål da. yr¬
kandena propositioner, dels på bifall till hvad utskottet i nu före¬
varande utlåtande hemstält, dels derpå att utlåtandet skulle visas
åter till utskottet, dels ock på afslag å utskottets hemställan, samt
förklarade sig anse den sistnämda propositionen vara med öfver¬
vägande ja besvarad.
Herr Lundin begärde votering, i anledning hvaraf och sedan
till kontraproposition dervid antagits återremiss, uppsattes, juste¬
rades och anslogs eu så lydande omröstningsproposition:
Den, som afslår, hvad lagutskottet hemstält i sitt utlåtande
n:o 20, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Onsdagen den 5 Mars.
33 N:o 11.
Vinner Nej, visas utlåtandet åter till utskottet.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 34;
Nej -—- 62.
Justerades fyra protokollsutdrag för detta sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 1,55 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Första Kammarens Prof. 1890. N:o 11.
3
N:o 11.
Fredagen flen 7 mars.
Kammaren sammanträdde kl. 2, 30 e. in.
Justerades protokollet för den 28 sistlidne februari.
Upplästes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, n:o 14, till Konungen i anledning af Kongl. Maj ds
proposition angående förändrad lydelse i vissa delar af värnpligts-
lagen den 5 juni 1885.
Anmäldes och bordlädes
lagutskottets memorial och utlåtande:
n:o 24, i .anledning af Första Kammarens återremiss af ut¬
skottets utlåtande n-.o 20, öfver väckt motion om tillägg till § 23
i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd; och
n:o 25, i anledning af väckt motion med förslag till ändring
af giftermålsbalken i vissa delar; samt
Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, öfver
väckt motion angående skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan
om tillstånd till inrättande af s. k. industrilotterier.
Föredrogs ett från Andra Kammaren ankommet protokolls¬
utdrag, n:o 103, med delgifning af nämnda kammares beslut öfver
dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7, i anledning af väckt mo¬
tion angående skrifvelse till Kongl. Maj it med begäran om tillägg
till 15 § i gällande folkskolestadga.
Herr Reuterswärd: Jag hemställer, att detta protokolls¬
utdrag måtte remitteras till Första Kammarens första tillfälliga
utskott.
Denna hemställan bifölls.
Fredagen den 7 Mars.
35 N:o 11.
Föredrogs ett från Andra Kammaren ankommet, protokolls-
utdrag, n:r 105, med delgifning af nämnda kammares beslut
öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 9, i anledning af väckt
motion om skrifvelse till Kong!. Maj:t med begäran om utredning
rörande helgonskylden.
Herr Reuterswärd: Jag anhåller, att Andra Kammarens
nu upplästa protokollsutdrag måtte remitteras till Första Kam¬
marens tillfälliga utskott n:o 2.
Härtill lemnade Kammaren sitt bifall.
Föredrogs ett från Andra Kammaren ankommet protokolls¬
utdrag, n:o 106, med delgifning af nämnda kammares beslut öfver
dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 11, i anledning af väckt
motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om före¬
skrifter för kronofogdar och länsmän att i vissa fall skriftligen
underrätta kommunalstämmas ordförande om allmänna sam¬
manträden.
Flerr Reuterswärd: Jag föreslår, att detta protokollsutdrag
måtte öfverlenmas till behandling af Första Kammarens tillfälliga
utskott n:o 3.
Detta förslag antogs.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begä¬
ran följande den 5 i denna månad bordlagda ärenden, nemligen:
konstitutionsutskottets utlåtande mo 1 och memorial n:o 2, be¬
villningsutskottets betänkande mo 2 samt lagutskottets utlå¬
tande n:o 23.
Herr Reuterswärd erhöll på begäran ordet och yttrade:
Jag anhåller hos herr grefven och talmannen om proposition
derå, att bevillningsutskottets betänkande mo 2 måtte uppföras å
föredragningslistan till det plenum, som inträffar nästkommande
onsdag.
På gjord proposition lemnade Kammaren härtill sitt bifall.
N:o 11. 36
Fredagen den 7 Mars.
Efter framställning af lierr grefven och talmannen beslöts,
att de ärenden, som denna dag bordlagts första gången, skulle
sättas främst på föredragningslistan till nästa sammanträde.
Justerades fyra protokollsutdrag för denna dag.
Kammaren åtskildes kl. 2, 40 e. in.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Stockholm, David Lunds Boktryckeri, 1890.