RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1890. Andra Kammaren. N:o 25.
Fredagen den 11 April.
Kl. 7 e. ra.
§ 1.
Herr vice talmannen, hvilken under början af detta sammanträde
ledde kammarens förhandlingar, anmälde till fortsatt föredragning
statsutskottets utlåtande n:o 9, angående regleringen af utgifterna under
.riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till kongl. eckle¬
siastikdepartementet.
I ordningen förekom först
Punkten 57.
Mom. a)
Bifölls.
Under mom. b) hemstälde utskottet, att eu af Kongl. Maj:t gjord Ang.utredning
framställning om anvisande på extra stat för år 1891 af 5,000 kronorom behofvet af
för åvägabringande af utredning angående behofvet af och sättet förutitniL^f
utvidgning och omorganisering af tekniska högskolan icke måtte vinnatdnukahfa-
Biksdagens bifall. skolan.
Häremot hade reservation anmälts af herrar grefve G. Sparre,
'C. E. Casparsson, friherre B. A. Leijonhufvud, H. P. P. Tamm,
E. V. B. L. Königsfeldt, O. W. Odelberg, grefve E. C. A. Piper,
E. Boström, P. J. von Ehrenheim, V. X. Ekenman. E. G. von
Hedenberg och K. Bohnstedt, hvilka yrkat bifall till'Kongl. Maj:ts
framställning.
I fråga härom anförde:
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Wennerberg:
Af de skrivelser, som från lärarekollegiet vid tekniska högskolan äfven¬
som från dess styrelse inkommit till Kongl. Maj:t med anledning af de
åtgärder, som Kongl. Maj:t nästföregående år funnit nödigt vidtaga med
Andra Kammarens Prat. 1890. N:o 25. 1
N:o 25.
2
Fredagen den 11 April, e. m.
Ang.utredning afseende på intagande af de elever, som öfversköto ett visst antal,.
om behof vet af framgick tydligt, att det behöfdes såväl åtskilliga ändringar i regle-
utv{dåning "af mentet för tekniska högskolan som äfven en icke obetydlig utrednings
tekniska flög- af många både yttre och inre förhållanden derstädes. Då jag tog för
skolan. gifvet, att icke ensamt jag vore af den åsigten, att tillsättandet af den
(Foxts.) ena komitén efter den andra, hvilka merendels blifva högst kostsamma,,
för att utreda förekommande frågor, äfven för Riksdagen måtte i läng¬
den, såsom obestämda till beloppet, finnas högst motbjudande, trodde
jag att, då här en utredning dock var nödig, det skulle anses rätt
från min sida att inför Kongl. Maj:t tillstyrka utgifvandet af en be¬
gränsad summa, hvarigenom Riksdagen kunde finna, att här icke vore
fråga om tillsättande af eu långvarig och kostsam komité; och efter
noggranna beräkningar ansåg jag mig också kunna få en sådan utred¬
ning för den jemförelsevis billiga summan af 5,000 kronor.
Nu har emellertid statsutskottet icke velat hemställa hos Riksdagen
om bifall till det begärda anslaget, men likväl sagt i slutet på 58
sidan i betänkandet: »att, derest utredning i detta hänseende skulle af
Kongl. Maj:t anses erforderlig, Kongl. Maj:t icke torde sakna medel för
bestridande af de för sådan utrednings åstadkommande nödiga utgifter.»
Detta är ju en tydlig hänvisning till de allmänna besparingarna, och
man kan säga, att statsutskottet derigenom lemnat fria händer åt de¬
partementschefen att tillstyrka tillsättandet af en sådan komité för de
medel, Kongl. Maj:t har under sina händer. Nu förhåller det sig emel¬
lertid så, att dessa allmänna besparingar under de senaste åren mycket,
starkt anlitats. Det är naturligtvis icke alldeles omöjligt att af dessa
medel taga 5,000 kronor, men det är så mycket annat, som genom de
allmänna, besparingarna upphjelpes och undsattes, att 5,000 kronor
under nuvarande förhållanden icke är så litet. Och då det ena såväl
som det andra i detta fall är statsmedel, tror jag för min del, att
denna kammare gjorde rättast, om den i likhet med Första Kammaren
lemnade sitt bifall till den eu gång för alla här begränsade summan
af 5,000 kronor. Skulle emellertid denna åsigt här icke blifva gäl¬
lande, är ju saken derför i alla fall icke hindrad, ty här är i betän¬
kandet bestämdt uttalad!:, att om Kongl. Maj:t i detta hänseende finne
en utredning nödig, kan Kongl. Maj:t vända sig till de medel, som
finnas tillgängliga; och Kongl. Maj:t bär redan i den kongl. propositio¬
nen uttalat, att eu utredning är nödig.
Herr Gumselius: I det jag ansluter mig till hvad redan i detta
ärende från statsrådsbänken anförts, ber jag få tillägga några ord.
Statsutskottet har i slutet af sitt yttrande som egen mening ut¬
talat, att, om eu utredning anses erforderlig, Kongl. Maj:t icke torde
sakna medel för bestridande af de för sådan utrednings åstadkommande
nödiga utgifter, och på den grund anser utskottet sig icke böra till¬
styrka det ifrågavarande anslaget. Här har redan från statsrådsbänken
yttrats, att Kongl. Maj:t icke har några medel för detta ändamål, men
jag skulle dock föreställa mig, att, om statsutskottet inskränkt sig att
Fredagen den 11 April. e. m.
3
N:o 25.
säga det anförda, man utan någon synnerlig fara kunde antaga, att en Ang.utredning
utredning af frågan på ett eller annat sätt skulle kunna åstadkommas. om behof vet af
Men statsutskottet har dessförinnan yttrat något, som gör, att jag icke ^idgniLaf
kan låta dess betänkande passera oanmärkt från min sida, nemligen tekniska hög¬
åk utskottet säger att: »angående behofvet af och sättet för en utvidg- skolan.
ning och omorganisation af tekniska högskolan synes det utskottet, på (Forts.)
grund af hvad högskolans styrelse i ämnet anfört, med skäl kunna
ifrågasättas, huruvida någon utvidgning af läroverket åtminstone för
närvarande är af omständigheterna påkallad.» När en sådan motivering
föregår statsutskottets hemställan, att de begärda 5,000 kronorna —
hvilka jag betraktar som en underordnad sak — icke böra beviljas,
måste jag uppträda deremot.
Lärarekollegiet har gjort ett helt annat uttalande, återgifvet på 56
sidan i betänkandet, der kollegiet framhållit den omständigheten, att
vårt lands industri ännu intoge en jemförelsevis låg ställning, ett för¬
hållande som i väsentlig mån berodde derpå, att den högre tekniska
bildningen i vårt land ännu icke vore tillräckligt utbredd eller
eftersökt. Jag skall söka belysa detta något vidare i mitt yttrande
sedermera och kommer nu till hvad skolstyrelsen sagt och hvarpå
statsutskottets majoritet, d. v. s. den hälft, som dikterat statsutskottets
beslut, stödt sitt yttrande.
Först säger tekniska högskolans styrelse sig icke kunna gilla vare
sig af kollegiet föreslagna lokalförändringar i den nuvarande läroverks-
byggnaden eller de grunder, efter hvilka undervisningen enligt dessa
förslag skulle ordnas. Här är ju fråga om att, då af kollegiets ut¬
låtande ansetts ådagalagdt, att en ökad tillströmning till undervisningen
vid skolan under de senaste åren egt rum, man äfven skulle bereda
tillfälle för ett ökadt antal elever att deltaga i undervisningen. Lärare¬
kollegiet har i det fallet antydt, att tillfälle dertill skulle kunna åstad¬
kommas provisoriskt, men ändå tillräckligt för en tid bortåt, med de
resurser, som finnas, och derigenom undvikas en dyrbarare till- eller
ombyggnad af den nuvarande lokalen. Man har sagt mig, att inom
denna lokal skall finnas en bostadsvåning, och att, om den nuvarande
innehafvaren deraf skulle mot ersättning afstå för läroverkets behof
denna sin lokal — och derom kan väl icke ens finnas en tanke att han
icke utaf intresse för läroverket så skulle göra, om beliofvet sådant
kräfde ■—■ läroverkets lokaler skulle så kunna utvidgas, att de nödtorf¬
tigt skulle kunna fylla de kraf, man med fog kunde ställa på dem.
Men —• styrelsen har vidare anmärkt, att ett tillfälligt tillopp af många
inträdessökande under ett eller annat år icke ensamt för sig bevisade
behofvet af en utvidgning eller att elevantalet fortfarande komme att
växa, och styrelsen påpekar dervid, att sökande till platser såsom or¬
dinarie eller specialelever hade under år 1870 endast varit 39, men
under de följande åren hastigt ökats och år 1875 stigit till ej mindre
än 161, hvarpå antalet snart åter sjunkit och år 1881 endast varit 50,
hvarefter det å nyo stigit så, att det år 1888 uppgått till 95 och 1889
till 128, af hvilka sistnämnde 99 efter en förmodligen temligen sträng
N:o 25.
4
Fredagea den 11 April, e. in.
Ang. utredning inträdesexamen gingo igenom, nien plats fans knappast för mer än
faktiskt blefvo strax efter inträdesexamen icke flere än^84
på grund af bristande lokalutrymme och ej befintlig tillgång
tekniska hög- pa iararekrafter. Af de återstående 15 godkände blefvo först 3 intagne
skolan. på grund af äldre elevers vid läroverket afgång, och slutligen blefvo
(Forts.) äfven de återstående 12 genom af Kongl. Maj:t vidtagna åtgärder be¬
redda tillfälle till inträde. När emellertid styrelsen utgår från, att in-
trädessökandenas antal år 1870 varit 39 och sedermera 5 år derefter
stigit till 161, men år 1881 åter nedgått till 50, så ser det nästan ut,
som styrelsen icke utan tillfredsställelse såg, att det icke var allt för
trångt i läroverket. Det är eu uppfattning, som jag för min del icke
kan gilla och som jag vill hoppas icke må i verkligheten vara läro-
verksstyrelsens, men jag beklagar, att det för dem, som läsa papperen,
ser ut som om styrelsen vore mera intresserad att icke få så mycket
folk i skolan, än att de, som söka inträde der, skola vinna det.
Vidare har styrelsen anfört ett skäl till, och det är de svårigheter,
med hvilka de från tekniska högskolan äfven under de senaste åren
utgångna eleverna haft att kämpa för att här i landet pa den tekniska
banan vinna sin utkomst, svårigheter som gjort, att många af dem
gått ut i främmande land, att der söka sig verksamhet, och delvis i
långa tider der qvarstannat. Ja, det är ju en sanning, att så skett;
och det kan nog hända, att vi ännu icke utvecklat oss derhän,
att vi kunna skaffa tillräcklig sysselsättning åt dem, som egnat
sig åt den tekniska banan och utgått från tekniska högskolan.
Vi utveckla oss emellertid allt mer och mer i detta afseende;
om behof vet af 75 ocij
och sättet för • 2 na
utvidgning a/mta£na
och den omständighet, som också är aDtydd någonstädes i detta
yttrande, nemligen att vårt jernvägsbyggande numera torde hafva
hunnit till den punkt, att det icke vidare uppmuntrar . ingeniörs-
ämnen, som vilja egna sig åt den vägen, att i så stor mängd ga in
vid tekniska högskolan, ja, med den omständigheten är återigen eu
annan omständighet förknippad, nemligen den, att, när en mängd jern-
vägsbyggnader utförts, så framkalla naturligtvis dessa i sin omnejd eu
massa fabriker och industrier af olika slag, till hvilka tekniska insigter
äro nödiga, så att det ligger i sakens natur att just till följd åt jern-
vägsbyggandet allt flere och flere tekniska krafter i andra rigtningar
tagas i anspråk. För öfrigt synes det mig icke ligga något ondt deri
att eleverna gå ut i främmande land. Manga, som skola utbilda sig
för andra företag, göra sammaledes. För att vinna en mera fram¬
stående skicklighet och utbilda sig till specialister, gå de ut till någon
sådan plats, som i ett eller annat afseende är utmärkt för deras fack.
Så göra exempelvis de af våra unga läkare, som dertill äro lämpliga
och kunna bereda sig medel till dessa rese- och studiekostnader; så
gorå våra konstnärer, målare, bildhuggare och andra; så utgå också
årligen militärer för att tjenstgöra vid utländska arméer. Och på intet
område torde det vara så vigtigt, att eu vexelverkan mellan de olika
landen eger rum som just på det tekniska. Nu kan det ju hända,
.att en och annan af dem, som sålunda utgå, stannar qvar i utlandet,
■Fredagen den 11 April, e. m.
5
N:0 25.
förmodligen derför att han der fått en mycket god anställning. Men vid Ang.utredning
äldre år flyttar han nog gerna tillbaka, återkommer till sin gamla fjr
kärlek. För öfrigt är det icke alls ovanligt, att de, som kommit sig utvidgning af
val ut i utlandet, gerna se, att landsmän komma till dem och anlita tekniska hög-
dem. Jag tror för min del, att det är både önskligt och nödigt, att skolan.
teknist bildade unge män se sig om i utlandet; och vore jag medlem (Forts.)
af högskolans styrelse ■— hvilket jag icke är och förmodligen icke blir
— så skulle jag ingalunda beklaga mig öfver detta förhållande, att
många af eleverna gå ut till utlandet, utan jag skulle tvärtom deröfver
vara mycket glad.
Emellertid har nu styrelsen kommit till den slutsats, att med
hänsyn till industriens fortgående utveckling och det hos dess idkare
växande kunskapsbegäret den tidpunkt icke vore aflägsen, då en ut¬
vidgning af läroverket och ett fullständigande af undervisningen der¬
städes kunde blifva behöfliga. Detta erkänner styrelsen. Den erkänner
också behofvet af en grundlig utredning om lämpligaste sättet för den
utvidgning och omorganisation af högskolan, som i den närmaste fram¬
tiden är behöflig. Deri äro Kongl. Maj:t, styrelsen och lärarekollegiet
ense. Det är nu bara frågan om huru utvidgningen skall ske. Det
är icke fråga om att de icke skola få sin vilja fram, men frågan är,
om utvidgningen skall göras nu, provisoriskt och med tillgodogörande
af det man har, eller om man skall vänta ett eller annat år och seder¬
mera göra något mer, hvilket uppenbarligen är styrelsens program. För
min del tror jag det är bättre att tillgodose behofvet nu, om man
kan, med mindre kostnad, än att vänta, tills behofvet blir så trän¬
gande, att man ovilkorligen måste afhjelpa det med större uppoffringar.
Jag vill nu be att till belysning af den fråga, som egentligen
utgör stridigheten mellan styrelsen och lärarekollegiet, få påpeka några
fakta. Jag ber dervid få göra en jemförelse mellan elevantalet under
någotdera af de senaste två åren dels vid vår svenska tekniska hög¬
skola •— den enda vi hafva — och dels vid en del utländska tekniska
högskolor. Beräkningen göres efter antalet lärjungar på hvarje million
invånare. (Nar jag gör detta, så beräknar jag blott infödda lärjungar,
hvilket jag nämner, emedan en del utländska högskolor ju äro besökta
äfven af främlingar; och jag tager vidare i beräkning endast dem, som
tillhöra det egentliga teknologfacket, icke bergsskolan. Yid en sådan
sammanställning finner jag, att i Sverige på en miflion invånare komma
42 ordinarie och 8 extra elever, summa 50. Jag förbigår (Norge, som
ju står efter oss och som först på senare tiden börjat att efter svenskt
mönster ordna den tekniska undervisningen. Men kommer jag till
Danmark, så finner jag på hvarje million invånare 125 elever i tek¬
niska nögskolor. För Östersjö-provinsema utgör antalet 100. Kommer
jag till Tyskland och betraktar förhållandet i medelstora tyska land,
så finner jag till dömes i Hessen 140, för Hannover 98, för Baden
87 och för Bajern 84. Och vill jag gå till Schweiz, så finner jag det
utgöra 96. För de land, jag angifvit, är medeltalet elever på million
invånare 104 d. v. s. mer än 2 gånger så mycket som i Sverige, der
N:o 25.
6
Fredagea den 11 April, e. na
Ang.utredning det som sagdt utgjorde 50. Jag tror icke, att vi hafva råd att låta den
°ochbettet'för tekniska högskol ebildningen hos oss stå på den ståndpunkten. Jag
utvidgning'°af^x0]:> det skulle vara mycket väl, om hos oss fortfarande visade
tekniska hög- sig ett ökadt tillopp på detta område, och att man hör hoppas att så
skolan. måtte ske, på det vi måtte i detta afseende komma något mer i nivå
(Forts.) med andra land, med hvilka vi eljest torde kunna jemföras.
Men frågan är icke belyst ensamt med de siffror, jag nyss fram¬
drog, utan den bör ses äfven från en annan sida. Det kan ju hända,
menar man, att om antalet elever vid tekniska högskolan är fåtaligt i
jemförelse med utlandets förhållanden, så torde detsamma vara förhål¬
landet med universitetsbildningen, med studentantalet. Nej, detta är
icke fallet. I Sverige utgör nemligen studentantalet på hvarje million
invånare 630. I Tyskland omkring 615, häri inberäknade en del ut-
ländingar. (Siffran är visserligen icke fullt exakt, då mina källor vid
somliga tyska universitet afskilja, men vid andra icke afskilja utländin-
gar; så mycket är dock säkert, att antalet der icke på det hela går
upp till mer än 615). I Östersjö-provinserna är antalet 550 och i
Schweiz 492. Om bland de land, jag nämnt, således Sverige stål'
främst i afseende på den lärda bildningen, såvida den kan anses re¬
presenterad af studentantalet vid universiteten, så är Sverige deremot
sämst i afseende på den reala bildningen, om denna får anses repre¬
senterad af de tekniska högskolorna. Under sådana förhållanden anser
jag starka skäl tala för den utredning, som önskas af Kongl. Maj:t
och högskolans styrelse, hvilken, om den än icke fullt instämmer med
lärarekollegiet, likväl är ense med denna korporation om, att en ut¬
redning är behöflig. Alla skäl tala ock för en sådan utredning. Och
då dessa 5,000 kronor spela en obetydlig rot i statsregleringen, i för¬
hållande till sakens vigt, och då Första Kammaren antagit Kongl.
Maj:ts proposition eller, hvilket i sak är detsamma, den reservation,
som afgifvits i utskottet af samtliga medlemmar från Första Kammaren,
så lydande, »att Riksdagen må på extra stat för år 1891 för åväga¬
bringande af utredning angående behofvet af och sättet för utvidgning
och omorganisation af tekniska högskolan bevilja 5,000 kronor», så
skall jag anhålla att — i formen förenande mig med Första Kamma¬
ren ■— få yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Häruti instämde herrar Broström, Vahlin, Elis Nilson, Larsson
i Upsala, Höglund och De Laval.
Herr Sven Nilsson yttrade: Herr talman! Sedan denna kam¬
mare och, som jag antager, äfven Första Kammaren bifallit mom. a) i
denna punkt, hade jag för min del trott, att behofvet af den ifråga¬
varande utredningen icke vore så trängande, som här påståtts. Man
kan i denna fråga med skäl vara af olika mening med Kongl. Maj:t,
derför att Kongl. Maj:t redan användt medel för ändamålet, hvartill Kongl.
Maj:t må hända icke utan Riksdagens hörande varit berättigad. Och då
Kongl. Maj:t med de medel, som finnas besparade, kan verkställa ut-
7
tfa» 25.
Fredagen den It April, e. m.
.redningen, så föreställer jag mig, att anslaget icke är behöflig!, i synner¬
het som man genom det anslag, som beviljats i första punkten, beredt
tillfälle för ytterligare femton elever till inträde i högskolan, och att
man för tillfället kunde vara till freds härmed.
Jag hörde icke alla de skäl, som framstäldes från statsrådsbänken
mot utskottets betänkande, och jag beklagar, om jag misstagit mig,
då jag försöker vederlägga dem, men jag tyckte mig höra, att det an¬
fördes, att om Kongl. Maj:t utan Riksdagens hörande för ändamålet
lemnade anslag af besparingarna, skulle en stor och dyr komité till¬
sättas. Jag kan icke finna" annat, än att, äfven om Riksdagen icke
b Rölle anslaget 5,000 kronor, man i alla fall kunde få samma
utredning för samma summa, tv det behöfver ju icke vara eu annan
sammansättning af komitén, om Riksdagen dertill beviljar anslag, än om
'Kongl. Maj:t af eget initativ tillsätter den.
Det är något högst ovanligt, att regeringen går in till Riksdagen
och begär medel till cn komité för utredning af en viss fråga. Jag
kan icke erinra mig, att detta någonsin förut inträffat. Det brukar
vara så att, om Kongl. Maj:t anser en utredning vara af behofvet på¬
kallad, en komité då tillsättes utan att dertill begära medel af Riksda¬
gen. Jag kan icke heller föreställa mig annat, än att de ifrågavarande
5,000 kronorna skulle kunna finnas att tillgå af besparingar Rån 8:de
hufvudtiteln, ehuru jag medger, att besparingarna från denna hufvud-
titel icke äro synnerligen stora. Då man dessutom från statsrådsbän¬
ken hört, att en utredning i frågan kommer att ske, hvilket beslut än
.Andra Kammaren fattar, så är detta ett ytterligare skäl att icke be¬
vilja beloppet. Det är också egendomligt, att när läroverkets styrelse
i motsats mot lärarekollegiet vill göra besparingar, så är man genast
färdig att gå in på de ytterligare utgifter, som naturligtvis blifva en
följd af en utredning i frågan, kanske till större belopp än man nu
föreställer sig.
Jag kan icke bedöma, om en ökning af elevernas antal vid tek¬
niska högskolan är nödvändig, men det har jag klart för mig, att, om
antalet ökas, på sätt som skett under det sista året, så blir det nöd¬
vändigt att taga i noggrant öfvervägande, om icke skälig afgift skall
fordras af eleverna vid denna högskola. Ty det kan väl ifrågasättas,
om kostnadsfri undervisning bör lemnas vid detta läroverk. Jag anser,
att man bör liksom vid fråga om andra statens läroverk vid den
blifvande utredningen taga i öfvervägande, om icke, när ett så stort
antal elever tränger sig på undervisningen, en afgift bör sättas i rim¬
ligt förhållande till den nytta, eleven drager af undervisningen i likhet
med hvad i vissa andra fall eger rum. Att Första Kammaren bifallit
Kongl. Maj:ts proposition, är icke att undra på, ty Första Kammaren
bifaller vanligen allt, hvad Kongl. Maj:t begär, men om en sådan upp¬
lysning, som här lemnades från statsrådsbänken, att regeringen kan
skaffa sig medel af besparingar, kommit till Första Kammarens känne¬
dom, kan jag icke föreställa mig, att den kammaren skulle bifallit an¬
slaget. Jag tror, att frågan kommit i den ställning, att detta anslag
Ang. utredning
om behofvet af
och sättet för
titvidgning af
tekniska hög¬
skolan.
(Forts.)
N:o 25.
8
Fredagen den 11 April, e. m.
Äng.tdredning icke är behöflig!, och jag yrkar derför bifall till utskottets betän-
om behöfva af kande.
och sättet för
utvidgning af
tekniska hög- Herr Petersson i Runtorp: Jag Till icke/klandra herr stats-
skolan. rådet och chefen för ecklesiastikdepartementet derför, att han till Riks-
(Foxts.) dagen framstäf förslag om tillsättande af en komité. Tvärt om tycker
jag, att vi derför böra vara honom tacksamma, ty om så skett vid alla
dylika tillfällen, hade säkerligen våra komitéer hvarken blifvit så många,
eller så dyrbara.
Jag begärde ordet för att, på sätt herr statsrådet nyss också an¬
förde, ytterligare framhålla, att kostnaden för utredningen af frågan kan
tagas af besparingarna på 8:de hufvudtiteln, och att komitén således-
kan komma till stånd utan att anslag beviljas af Riksdagen. På det
sättet bär också utskottet tänkt sig förhållandet, och det ligger en liten
skilnad uti, om man tager kostnaden för komitén af besparingarna, eller
derför beviljar ett särskild! anslag. Tager man kostnaden från besparin¬
garna, kan man nemligen anse sig hafva inbesparat 5,000 kronor, ty om ett.
särskilt anslag för ändamålet anvisas, gå besparingarna ändå åt. Deri.
ligger skilnaden. Ett ytterligare skäl för utskottets afstyrkande af an¬
slaget har varit, att man på det sättet tänkt sig kunna komma derhän,.,
att vi icke behöfde betala stora kostnader för komitéer, utan att Kongl..
Maj:t, när behof af utredning i en fråga uppstår, tager dertill nödiga
medel af besparingarna, och vi således icke mer behöfva höra talas om.
dessa hundratusentals kronor till komitéer.
För min del tycker jag, ehuru jag icke ville emotsätta mig bifall
till utskottets hemställan under mom. a), det vara egendomligt, att man
tager emot hur många elever som helst i denna högskola. Jag före¬
ställer mig, att man borde sätta eu gräns derför, ty så lärer icke vara.
förhållandet vid andra statens läroverk.
Angående frågan i öfrigt har af en talare anförts, att vi här i
landet skulle i detta hänseende stå under ogynsammare förhållanden
än andra länder. Jag undrar dock, om han dervid tog i beräkning-
Chalmers’ tekniska läroanstalt i Göteborg. Gör man det, så tror jag,,
att vi i fråga om den statistiska beräkningen af antalet elever på en
million invånare stå lika högt som andra länder. Ty dugliga personer
utexamineras äfven från denna läroanstalt, och vi hafva i dag beviljat,
anslag till en andre lärare i mekanik och mekanisk teknologi m. m.
vid denna läroanstalt, och det synes mig derför icke vara så farligt med
denna sak.
Ett skäl, hvarför vi heller icke böra påskynda en utvidgning af
tekniska högskolan, är också det, att man af statistiken ser, att antalet,
inträdessokande elever för några år sedan icke uppgick till mer än 35.
Eu så stor apparat som den nu föreslagna synes derför icke erforderlig.
Yi ansågo saken kunna utredas utan att bifalla Kongl. Maj:ts förslag i
den delen; och jag yrkar derför bifall till utskottets förslag.
Fredagen den 11 April, e, m.
9
N:o 25.
Herr Bergman: Herr talman! Het kan vid första påseendet sy-Ang.utredning
nas, som om detta lilla anslag icke vore af så stor vigt. Mig der-
emot förefaller det vara något annat, ty kär är icke endast fråga om utvidgning af
utredning af en eller annan fråga, som kunde verkställas af läroverket tekniska hög¬
stift, utan frågan har en innebörd af betydlig vigt, nemligen den, om skolan.
vi skola låta den högre tekniska undervisningen stå stilla på sin nu- (Forts.)
varande ståndpunkt eller söka utveckla den. Här föreligger tillika det
förhållandet, att de båda korporationerna, lärarekollegiet och styrelsen, i
flera vigtiga punkter rörande undervisningen hafva alldeles olika åsigter.
De båda frågor, om hvilka dessa korporationer yttrat sig, äro, som her-
rarne se af den kongl. propositionen, frågan om elevernas antal och
frågan om utvecklingen af undervisningen vid läroverket. Lärarekolle¬
gium anser, att det antal elever, som kan antagas vid läroverket och
som för närvarande uppgår till 75 årligen, icke motsvarar det antal
ingeniörer, landet behöfver, och vi se af den kongl. propositionen på
sid. 58, att lärarekollegium förordar, att högskolan måtte utvidgas så,
att den årligen skulle kunna mottaga 110 elever i stället för 75. Kol¬
legium anför som skäl derför, dels att, enligt dess åsigt, ett så stort
antal elever årligen erfordras för det behof af ingeniörer, industrien
kräfver, dels också att med den lokala utvidgning, som denna ökning
af antalet elever nödvändiggör och som skulle kunna vinnas genom
att beräkna de bostadsvåningar, som finnas i högskolans byggnader, lika
väl skulle kunna mottagas 110 till 120 elever som något öfver 75, och
att den utvidgning af lärarekrafter, som vore nödvändig för 75, skulle
vara tilllräcklig för 110 elever. Styrelsen åter anser, att det antal, som
hittills kunnat mottagas, är tillräckligt och anför derför också några
skäl. Dessa hafva delvis upptagits och bemötts af föregående talare,
och jag skall derför icke yttra många ord derom. Jag kan dock icke
underlåta att påpeka vigten för just vårt land af en mera utvecklad
högre teknisk undervisning. Man får emellanåt se i pressen och höra
uttalas, att vår industri står på en jemförelsevis låg ståndpunkt, och
detta oaktadt vi kanske mer än flera andra land ega rik tillgång på
förvärfskällor, som rent af ligga obegagnade. Förr eller senare måste
vi också — åtminstone kan jag icke finna annat — så att säga in-
tvingas på mera omfattande industriel verksamhet, på en industriel verk¬
samhet i större skala, än vi hittills haft; och dertill kommer ytterligare,
att, såsom man får höra relateras man och man emellan, vår svenska
befolkning tyckes rent af hafva särskilda anlag just för denna sorts verk¬
samhet. Vidare skall jag be att få påpeka, att, för så vidt det skall vara
möjligt att föra vår industriella verksamhet framåt, så är ju tillgång, och
riklig tillgång på ingeniörer nödvändig. Det går icke för sig att först
få upp industrien till en högre ståndpunkt och sedan skaffa ingeniörer.
Dessa måste finnas förut, annars är det omöjligt att få den industriella
verksamheten att höja och utveckla sig.
Styrelsen har vidare anfört, att en stor del af dessa ingeniörer,
ända till 30 proc. vill jag minnas det står, lemnar landet, och att detta
skulle vara ett bevis på, att vi hafva större antal ingeniörer än vi verk-
N:o 25.
10
Fredagen den 11 April, e. m.
Ang.utredning ligen behöfva. Jag har redan påpekat, att denna slutsats icke kan vara
om behofvet af rjgtig? tv det skulle vara sorgligt, om icke till och med en rätt stor
^utvidgning afdel af v^ra ingeniörer lemnade landet, åtminstone för en tid. Styrelsen
■tekniska hög- tillägger, att de lemna landet och icke komma åter, men detta torde
skolan- återstå för styrelsen att bevisa. Nog är det troligt, att åtminstone en
(Forts.) rätt stor del af dessa resa utomlands för att utveckla sig och ut¬
vidga sina studier vid fabriker och verkstäder för att sedan återvända
till hemlandet med vidgade vyer och kunskaper. Att en annan del
stannar qvar utomlands, är naturligt. Det måste så ske. Hvad som
ytterligare talar för att tillgången på ingeniörer icke är så öfverflödigt
stor, tyckes vara den omständigheten, ätt industriella inrättningar icke
så sällan komma till stånd i vårt land just med tillhjelp af utländske
ingeniörer.
Den andra punkten, hvari styrelsen och lärarekollegiet äro af olika
tankar, rör behofvet af skolans vidare utveckling. Lärarekollegiet säger,
såsom synes i den kongl. propositionen på sid. 59, att det anser, att
denna grundligare omorganisation af högskolan och dess verksamhet
under den närmaste framtiden är behöflig, men att det ej är lätt att
göra detta, och att den möter sådana svårigheter, som icke genom provi¬
soriska förslag kunna afhjelpas. Och särskildt framhåller lärarekollegiet
— hvars ordförande, som bekant, är tekniska högskolans föreståndare —
vissa ämnen, i hvilka undervisning meddelas vid andra tekniska hög¬
skolor, men som nästan helt och hållet saknas vid tekniska högskolan,
eller om sådan undervisning icke saknas, så förfogar man åtminstone
i alla fall öfver otillräckliga lärarekrafter. Särskildt påpekar lärare¬
kollegiet, att det icke finnes, någon fackskola för tillämpad fysik af
elektroteknik. Och man vet dock hvilken rol elektriciteten spelar inom
hela den civilicerade verlden! Här är icke fråga om endast telefon,
telegraf, elektrisk belysning o. s. v., utan den elektriska kraften kommer
allt mer och mer, hvar helst det lämpar sig, till användning inom hela
industrien, för så vidt drifkraft finnes, som icke blir för dyr, i hvilket
hänseende intet land torde kunna täfla med vårt, tv vi hafva i våra
floder och strömmar snart sagdt outtömligt förråd af drifkraft, som just
i detta afseende kan komma till användning. Rörande denna punkt,
behofvet af undervisningens vidare utveckling, yttrar styrelsen icke ett
enda ord. Hvad man deraf skall draga för slutsats vet jag icke; men
i så väl den ena af dessa punkter som den andra, synes det åtminstone
mig, som om man gjorde rättast i att hålla sig till hvad lärarekollegiet
ansett vara det rigtiga. Styrelsen består, såsom bekant, af framstående
män, derom är ingen fråga. Jag vill blott nämna den nuvarande chefen
för jern vägsstyrelsen, den förre chefen för samma styrelse och
ingeniören Jean Bolinder m. fl. Hen det torde dock vara för
mycket begärdt, om man fordrade, att dessa personer med den
verksamhet de i öfrigt hafva och med den ålder, till hvilken de
kommit, skulle besitta samma förmåga som lärarekollegiets medlemmar
att bedöma, hvilka insigter industriidkare och ingeniörer för närvarande
behöfva.
Fredagen den 11 April, e. m. 11 N:o 25.
Det är i sammanhang med detta som jag icke kan underlåta att Ang.utredning
påpeka eu sak, som mer än en gång förekommit mig egendomlig, den ™ ffr
omständigheten nemligen, att under det vi göra allt möjligt för att utvidgning af
förbättra och utvidga undervisningen vid våra andra högskolor, vid uni- tekniska hög-
versiten, och göra allt för att underlätta vägen till dessa för det upp- skolan.
växande »slägtet, så göra vi snart sagdt ingenting för att vare sig under- (Forts.)
lätta tillträdet till den tekniska högskolan eller befordra undervisningen
inom densamma. Det har påpekats af en föregående talare, att, om
man jemför antalet af dem, som idka studier vid tekniska högskolor —
således hvarken vid Chalmerska skolan eller de tekniska skolorna i
(Norrköping och Malmö, utan jemförelsen gälde, för så vidt jag fattade
hans ord rätt, endast högre tekniska läroverk, sådana som i vårt land
representeras af tekniska högskolan -~ sa framgår af de siffror han
nämnde, att antalet lärjungar vid vår tekniska högskola på, vill jag-
minnas, en million invånare räknadt, betydligt understeg samma antal
vid en hel mängd utländska läroverk, under det en dylik jemförelse i
afseende på universiteten visar, att vi sta icke obetydligt öfver till och
med det lärda Tyskland.
Jag vill i sammanhang härmed påpeka, att då den stora läroverks-
komitén, 1882—1884 års komité, i sitt digra betänkande, upptagande
två stora volymer utom bilagorna, talar om läroverken och universi¬
teten cell universitetsexamina, och då den försöker ändra den reala
undervisningen vid våra allmänna läroverk så. att den blir mera lämpad
för den ena eller andra examen vid universitetet, sa förekommer i dessa
volymer icke på ett enda ställe taladt om tekniska högskolan. Det sy¬
nes dock, som om tekniska högskolan, då det var fråga om att ordna
den högre reala undervisningen vid våra allmännna läroverk, bort i
någon mån tagas i betraktande, tv särskidt den högre reala undervis¬
ningen har val sin naturliga utnämning i tekniska högskolan. Men icke
på ett enda ställe, med ett enda ord, finner man densamma omnämnd.
Det är ett ganska betänkligt, men på samma gång sorgligt fall, att
man så litet tänkt på just den vägen. Det synes mig dock, som om
den högre undervisning, hvilken särskildt skall hjelpa upp vår industri
och föra den framåt, borde lika mycket som den andra vara förtjent af
uppmuntran och stöd både från allmänhetens och vederbörandes sida.
Nu är emellertid fråga om tillsättande af en komité för utrednings
verkställande, och utskottet har sagt: vi hafva ingenting emot denna komité,
vi vilja blott icke lemna medel för densamma, utan Kongl. Maj:t får
taga af besparingarna. Herr statsrådet och chefen för ecklesiastik¬
departementet har sagt, att det är ondt om besparingar, och det är så¬
ledes ganska problematiskt, om någon sådan komité skall komma till
stånd. Skall då vår högre tekniska undervisning blifva lidande på, att
vi vägra ett så litet anslag som 5,000 kronor? Närmast skulle en sådan
utredning, säger man, kunna göras af lärarekollegiet och styrelsen ge¬
mensamt. Men, såsom jag påpekat, så äro styrelsen och lärarekollegiet
med skolans föreståndare som ordförande, af olika åsigter just i afseende!
på den vigtigaste punkten. Den ene säger: vi behöfva mera ingeniörer
X:o 25.
12
Fredagen den 11 April, e. m.
Ang.utredning den andre: vi hafva nog sådana; den ene anser, att vi behöfva utveckla
°oehbfiittefför imdervisningen, den andre anser — ja, hvad den der vid lag anser har
utvidgning af den visserligen icke sagt, men det torde vara åtminstone ursäktligt, i fall
tekniska hög- man af en dylik tystnad känner sig böjd att draga mindre gynsamma
skolan. slutsatser.
(Forts.) Då jag, herr talman, är öfvertygad om, att dessa 5,000 kr. skulle
komma att väl förränta sig och mångfaldigt återbetala sig, så anhåller
jag att få yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herrar De Lava]. E. TV. Carlson, Nordenfelt, Collander och Lyth
instämde med herr Bergman.
Herr Styffe: Huru vida vårt land nu behöfver och kan använda ett
större antal sådana ingeniörer, som vid tekniska högskolan utbildas,
än derifrån nu kunna utgå, och huru vida läroverket nu kan behöfva
utvidgas, för att mottaga ett större elevantal, än som der för närvarande
kan undervisas, derom kunna nog åsigterna vara delade. Högskolans
styrelse har, såsom ett bevis på att tilloppet af elever under ett och
annat år icke ådagalägger ett sådant behof, anfört, att då 1870 endast
39 anmälde sig till inträde vid högskolan, steg antalet inträdessökande
1875 till 161, men sjönk 1881 till 50, och steg förlidet år upp till
128. Dessa siffror, säger styrelsen, ådagalägga, i hvilken hög grad an¬
talet inträdessökande är beroende af den tillfälliga industriella lifligheten
i landet o. s. v. Högskolan har emellertid aldrig förut behöft afvisa
några elever, som haft för inträde tillräckliga förkunskaper.
En talare på stockholmsbänken nämnde, att styrelsen sagt, att 30
proc. af de under sista nio åren utexaminerade eleverna emigrerat, »för
att aldrig mer återkomma». Detta har styrelsen icke sagt. Styrelsen
har endast sagt, att dessa elever begifvit sig till främmande länder
»samt der tills vidare qvar stannat». Huru vida de återkomma är na¬
turligtvis omöjligt att säga. ,
En annan talare anstälde en mängd beräkningar för att visa, att
antalet elever vid tekniska högskolan var ganske litet i förhållande till
antalet dylika elever i främmande länder. Yid anställandet af sådana
beräkningar bör man dock vara försigtig. Jag gjorde också förra året
en sådan jemförande beräkning med Tyskland. Tyskland är nemligen
det land i Europa, som är rikast på tekniska högskolor; det har icke
mindre än nio dylika. Jag kom dock till ett annat resultat, än det ta¬
laren uppgaf. Jag vill minnas, att i de fackskolor, vid de tyska tek¬
niska högskolorna, som motsvara våra fackskolor, funnos då, på en
folkmängd lika med Sveriges, 250 till 270 tyska elever. Men man får,
som sagdt är, vara försigtig vid sådana beräkningar; tv vid de tyska
tekniska högskolorna finnas flera fackskolor, som här saknas, såsom för
landtbruk, forstvetenskap m. m., och ofta äfven en afdelning för allmän
bildning, som i viss mån motsvarar ett universitet. Bland eleverna
finnes ock ett stort antal s. k. hospitanter, som blott i ett eller annat
ämne, och stundom endast en kortare tid, begagna undervisningen, men
Fredagen den 11 April, e. in.
13
N:o 25.
ändock upptagas de i allmänna berättelserna såsom elever. I Stuttgart Ang.utredning
t. ex. finnes en afdelning för allmän bildning och der finnas ofta långt
öfver 100 sådana hospitalitet hvaribland äfven fruntimmer, som afböja utvidgning af
föreläsningar i estetik eller dylikt. En tredje sak att taga i betraktande tekniska hög-
är, att många af de studerande vid de tyska tekniska högskolorna äro skolan.
utländingar, som begifvit sig dit för att studera, men sedermera åter- (Forts.)
vända till sina hemländer, Kyssland, England, Nordamerika o. s. v.
Yid polyteknikum i Ziirich utgöras 60 proc, af elevantalet af utländin¬
gar, det vill säga icke schweizare.
Man bör äfven taga i betraktande industriens storlek i de sär¬
skilda länderna, då man anställer dylika jemförelse!’. Den tyska indu¬
strien är säkert mer än tio gånger större än den svenska. Jag vill blott
anföra ett faktum till bevis härför. Yärdet af Sveriges export plägar
uppskattas till 225 ä 250 millioner kronor, men värdet af Tysklands
export till nära tre milliarder kronor. Här är dock blott fråga om egen
•export, det vill säga export af egna alster, icke af transitogods. Och då
vår export till största delen består af trä och dylika föga förädlade varor,
•så utgöres den tyska exporten till större delen af mera förädlade fabri¬
kat. Endast Tysklands export af textil-ämnen och varor deraf uppgår
till ett värde af en milliard mark. Jag tror derför, att om man fager
hänsyn till vår folkmängd och storleken af vår industri, så kan man
icke påstå, att vårt land nu har behof af ett större antal ingeniörer, än
som för närvarande kunna vid tekniska högskolan härstädes utbildas.
Det anmärktes, att omkring 30 procent af utexaminerade elever
under de nio sista åren gått till främmande länder och der tills vidare
stannat qvar, men detta har skett, oaktadt antalet af ordinarie och spe¬
cialelever under dessa år i medeltal icke öfverstigit 156. Läroverket
kan emellertid nu lemna undervisning åt ända till 230 ordinarie elever,
eller omkring 50 procent flera sådana, än det under nämnda år haft.
Eu begränsning af elevantalet är dock i alla händelser nödvändig. Intet
läroverk i verlden kan mottaga ett obegränsadt antal elever. En sådan
begränsning är här så mycket nödigare, som i vårt land årligen kreeras
eu så stor mängd studenter, och det väl icke är otänkbart, att t. ex.
en femtedel af dessa under ett år, då konjunkturerna för industrien äro
äro gynsamma, skulle kunna söka inträde i tekniska högskolan. Men
icke lärer man kunna så mycket utvidga läroverket, att der skulle kunna
såsom elever mottagas alla, som någon gång tillfälligtvis kunde till¬
strömma. Detta kan åtminstone icke jag tillstyrka.
Men frågan gäller nu icke blott, huru vida läroverket bör utvidgas
för att det må kunna mottaga ett större antal elever, än för närvarande
der kan mottagas, utan den gäller enligt min uppfattning lika mycket,
huru vida icke flera nya läroämnen böra vid högskolan upptagas, eller om
der icke borde inrättas åtminstone en ny fackskola, nemligen för elektro¬
teknik, såsom redan förut af en talare bär påpekats. Elektriciteten har,
såsom han antydde, under sista decenniet fått en stor, icke förut anad,
tillämpning på nästan alla områden af teknisk verksamhet. Den an¬
vändes numera ej blott för telegrafering, telefoni och belysning, utan
>T:o 25.
14
Fredagen den 11 April, e. m.
Ang.utredning äfven för öfverföring af kraft på långa, afstånd, för uppsamling och
ombehofvetaf magaginering af kraft, medelst s. k. accumulatorer, hvilka man sedan
utvidgning af kan transportera till det ställe, hvarest drifkraft behöfves, och slutligen
tekniska hög- äfven inom flera grenar af metallurgien och den kemiskt tekniska indu-
skolan. strien. Man har derför också vid flertalet af de tyska tekniska hög-
(Forts.) skolorna upprättat särskilda lärostolar för elektroteknik och försett dessa
med egna laboratorier in. m. Yid vår tekniska högskola deremot finnes
blott en lärare i både allmän och tillämpad fysik, och till tillämpad fysik
hörer icke blott elektroteknik, utan äfven tillämpad värmelära, hvilken
åter omfattar den vigtiga läran om byggnaders uppvärmning och ven-
tilering m. m. Men äfven i andra rigtningar behöfver undervisningen
vid tekniska högskolan härstädes förbättras och fullständigas, i synner¬
het i de båda byggnadsskolorna, och högskolans styrelse och lärare¬
kollegium har mer än en gång tillåtit sig till Kong!. Maj:t ingå med
underdånig framställning derom. Att en utvidgning i denna mening
är af behofvet påkallad, derom tror jag att alla sakkunige äro ense, och
en utredning, huru en sådan utvidning lämpligen skall kunna åväga¬
bringas, kan derför icke vara annat än önskvärd. En sådan utredning
är emellertid förenad med kostnader, och då nu hvarken läroverket har
nödiga medel dertill, ej heller sådana, efter hvad vi från statsrådsbänken
hört, äro att förvänta af Kong! Maj:t, anhåller jag att kammaren beha¬
gade bifalla Kong! Maj:ts proposition.
Herr Herslow: Herr talman! Jag skulle icke hafva mycket att
invända mot det yrkande utskottet här gör, derför att jag anser detta
yrkande kunna grundas på en sats i utskottets motivering, hvilken
torde vara rigtig. Ty värr är emellertid denna motivering, ehuru en¬
dast bestående af två satser, så beskaffad, att den blott till ena hälften
är rigtig; dess andra hälft är det icke. Och då detta betänkande möj¬
ligen kan hafva samma betydelse genom motiveringen som genom yr¬
kandet, anser jag mig skyldig att uttala en gensaga mot den obefogade
delen af denna motivering.
Utskottet säger, »att Kongl. Maj:t icke torde sakna medel för be¬
stridande af de för en sådan utrednings åstadkommande nödiga utgif¬
ter». Het tror jag. Utskottet säger deremot, att man med skäl kan
betvifla, »huru vida någon utvidgning af läroverket åtminstone för när¬
varande är af omständigheterna påkallad». Det tror jag icke!
För att få reda på, huru vida en sådan utvidgning är af behofvet
påkallad, anser jag att man bör göra tre frågor. Den första är den:
hafva, sedan läroverket byggdes och först organiserades, sådana förändrin¬
gar inträffat i dess organisation, att det' nu måste förväntas vara trångt
inhyst och följaktligen kräfva utvidgning?
Läroverket byggdes, om jag minnes rätt, åren 1860 till 1863. Det
hade då endast tre fackskolor, en mekanisk, en kemisk och en fack-
skola för vatten- och vägbyggnadskonst. År 1866 beslöt Riksdagen, att
bergsskolan i Falun skulle flyttas dit. Flyttningen verkstäldes 1869,,
då läroverket således fick en fjerde fackskola. Yisserligen uppfördes då en
Fredagen den 11 April, e. in.
15
N:o 25.
byggnad, afsedd för bergskolan; men de två första studieåren arbeta Ang.utredning
äfven bergskolans elever i den stora byggnaden. Sedan omorganise-
rades läroverket och blef då år 1877 hvad det förut icke varit, en utvidgnmqJ°af
teknisk högskola. Då inrättades der en femte fackskola, nemligen, tekniska hög-
för byggnadskonst. Samtidigt blefvo flere af lärokurserna utvidgade skolan.
från tre- till fyra-åriga, nemligen både fackskolorna för byggnadskonst (Forts.)
äfvensom för mekanik, om jag minnes rätt. Resultatet häraf blef, att
den byggnad, som ordnats för nio klasser med nödiga undervisnings¬
lokaler, laboratorier etc., den hyser nu femton årsklasser. Att detta
måste skapa trånghet är väl alldeles gifvet. — Detta i fråga om de
förändringar, som i den förflutna tiden skett och som synas påkalla en
utvidgning. Hvad beträffar framtiden och den utvidgning, densamma
kräfver för nya läroämnens införande, kan jag bespara mig att tala
derom. Jag behöfver endast åberopa just den siste talaren sjelf, som
i det hänseendet tydligt visade nödvändigheten af en utvidgning. Om
nu, lika mycket i följd af de förändringar den förflutna tiden medfört
som med hänseende till de fordringar framtiden ställer, nya lokaler
oundgängligen behöfvas, kan det då »ifrågasättas», huru vida utvidgning
af läroverket erfordras?
Den andra frågan är den: har det redan visat sig, att lärjungar-
nes antal genom tillströmning blifvit så stort, att skolan blifvit för
trång? Den frågan, mine herrar, besvaras i detta betänkandes mom. a).
Yi hafva der sett, huru regeringen, efter det läroverkskollegiet sagt:
vi kunna icke mottaga flere, svarat, ni måste göra det, huru ni än
provisoriskt kunna ordna eder. Det skall ske, har regeringen bestämt,
och på eget ansvar förskottsvis anvisat medel för utvidgningen. Denna
regeringens åtgärd hafva Riksdagens båda kamrar nu utan ett ord till
gensaga godkänt. När så är fallet, kan det då »ifrågasättas», om här
linnes ett behof af utvidgning eller ej?
Men, säger läroverkets styrelse: det der behofvet beror på en till¬
fällighet. Det har icke visat sig konstant under eu följd af år. De
inträdessökande kunna visserligen gå upp ända till 161, men det kan
ock nedgå ända till 50. Ja, det är sant, att här liksom i andra sko¬
lor, ja mera än i de flesta andra skolor, antalet inträdessökande vexlar
och måste vexla. Men —• och här min tredje fråga — kan man för¬
utse, eller kan man icke förutse, att i det hela en konstant tillökning
måste vara att vänta? För att besvara den frågan ber jag att få åbe¬
ropa mig på de siffror, den talare, som började diskussionen, anförde.
Betydelsen af dessa siffror har man emellertid försökt taga bort, först
och främst genom att erinra, att han icke medräknade Chalmerska slöjd¬
skolan, som också skapar dugliga elever och som, det menar äfven
jag, i fråga om sina lärjungars utbildning, inom vissa fack bör likstäl¬
las med tekniska högskolan. Nå väl, jag är lyckligtvis i tillfälle att i
denna del komplettera förstnämnde talares siffror. Inberäknadt Chal¬
merska slöjdskolans elever finnas i vårt land 68 tekniska högskolelever
på millionen. I Danmark är, som nämndt, motsvarande antal 125. I
Tyskland varierar det, inom olika stater, mellan 84 och 140.
Jf:o 25.
16
Fredagen den 11 April, e. in.
Ang.utredning
om behofvet af
och sättet för
utvidgning af
tekniska hög¬
skolan.
(Forts.)
Men, yttrade den siste talaren, det vore mycket svårt att här göra
en rigtig beräkning; man finge vara synnerligen varsam; och han er¬
inrade derom, att vid de tyska läroverken funnos många främlingar
äfvensom åtskilliga hospiterande damer, hvilka lätt kunde komma med
i slutsumman och göra den förvillande. Jag ber att få förklara för
honom, att i dessa af mig anförda siffror, hvilka i allt äro desamma
som den förste talarens, äro icke medtagna hvarken främlingar eller
»hospiterande damer» och icke heller andra elever än just sådane, som
äro i egentlig mening teknologer och gå i just sådana läroverk, som
motsvara vår tekniska högskola. Der äro alltså likaledes undantagne
de, som till öra tillämpnings- eller de speciella skolorna, äfvensom de, hvilka i
de allmänna fackskolorna eller tekniska läroverken studera någon bransch,
som vi icke hafva upptagen i vår tekniska högskola, t. ex. en
afdelningen för farmaceuter. De siffror som anförts äro således fullt
bevisande. De angifva, tyckes mig, att man omöjligen bär rätt att anse
den ökade tillströmningen till vår tekniska högskola såsom något rent
tillfälligt, ty vi måste för att komma i jemnhöjd med andra länder
onekligen få ett större antal, och då vi hafva kanske större obegagnade
rikedomskällor än något annat land, och då vi hafva ett folk med ovan¬
ligt goda anlag för mekaniska och tekniska studier, så vore det märk¬
värdigt, om vi icke eu gång skulle fä den kraft, lif och företagsamhet
inom vår nation, att vi med full kraft och i jemnhöjd med andra natio¬
ner kasta oss in på den vägen, om icke ungdomen sloge sig in på att
här göra sig och fosterlandet sin intelligens till godo. Det är icke lyck¬
ligt, att, medan ett femtiotal på millionen egnar sig åt att befordra våra
näringar, vi hafva mer än tolf gånger så många, som egna sig åt em-
betsmannabanan. Det ser ut som fasthölle man mycket envist den
uppfattningen, att kronans kaka är bättre att explodera än någon an¬
nan rikedomskälla här i landet. Emellertid, och efter det svenska na¬
tionen länge lidit af öfverfyllnad å den lärda banan, synes nu hafva
börjat en kraftig strömning, som drifver ungdomen in på andra rigt-
ningar. Skall det vara tekniska läroverksstyrelsen, skall det vara Riks¬
dagens Andra Kammare, som sätter sig emot den strömningen?
Jag skulle ock gerna vilja tillägga ett ord till livad redan yttrats
med afseende å läroverksstvrelsens uttalande om den stora spillprocent,
som deras undervisning lemnar, de der trettio procenten, som måste
exporteras, derför att det icke funnes rum för dem här ilandet. Först
och främst är väl klart, att skola vi få en blomstrande industri, så
måste vi hafva riklig tillgång på dugande krafter, ty det är dessa, som
drifva fram industrien. Jag kan af egen erfarenhet försäkra herrarne,
att den tillgången ännu ej är riklig, att det tvärt om är mycket svårt
att få fatt i sådana svenska krafter, då man behöfver dem, och att man
mycket ofta vid mekaniska verkstäder och större industriella anlägg¬
ningar får lof att i Tyskland och England uppsöka hvad man behöfver.
Att en stor del af våra egna ingeniörer gå ut ur landet är visst
sant, men det göra de mycket ofta för att afsluta sina studier. Jag
känner personligen tvenne ynglingar, hvilka nyligen slutat sina studier
%
Fredagen den 11 April o. in.
17
N:o 25.
vid. tekniska högskolan. .De äro dugtig» pojkar och söner till burgna Ang.utredning
föräldrar, och de hafva båda begifvit sig utomlands; men de reste visst behof vet af
icke ut derför, att det icke fans någon plats för dem här i landet, ty
foiäldrarne kunde nog hafva skaffat dem anställningar, men den ene tekniska hög-
för till Amerika för att der studera mekanik, och den andre gaf sig af skolan.
till en verkstad i Paris, der det experimenteras med kraftöfverföring (Forts.)
medelst elektricitet. Han började såsom simpel arbetare, arbetade sig
så upp till förman och är nu tredje man vid verkstaden. Han anser
sig nu färdig der och har derför sökt stipendium för att få resa till
Schweiz och Tyskland, der de hafva stora anläggningar i den vägen;
men sedan hoppas han till Gild att få komma hem igen till Sverige.
Och han är då värd att få tillbaka.
Detta visar att just bland de 30 procent, som gå ut och som hög¬
skolans styrelse anses spilda, finnas kanske de värdefullaste produkter
af hela dess läroverksainhet. Jag vill tillägga ytterligare ett ord: dessa
30 procent af den tekniska högskolans elever, de äro nog lyckliga att
kunna taga sig fram ute, om de icke kunna föda sig hemma i Sverige.
Tro icke herrarne, att det blir eu spillprocent af mer 30 procent af
den massa, som ligger vid universiteten? Men de stackarno kunna
icke gå ut; de kunna icke vinna sitt bröd annat än på embetsmanna-
banan och i eget land. Do andra hafva verlden öppen för sig. Gå de ut
och komma sedan hem med vidgad erfarenhet, så äro de oss till gagn!
Stanna de då verkligen ute i främmande land, ja, så hedra de ofta der
dot svenska namnet och äro sålunda äfven då oss till gagn.
Det är föga vigtig!, huruvida man beslutar i enlighet med utskottets
eller reservanternas förslag. Men hvad som är vigtig! det är de inånga
uttalanden, som här gjorts och de instämmanden deruti, som skett och
Indika alla betyga, att vi här i kammaren icke dela den mening, som
framskymtar i utskottets motivering, att vi tvärt om i stort antal hysa
den åsigten, att vår tekniska högskola bör med all kraft upprätthållas
och vidgas, att vi vilja främja en utveckling, som för vårt land är af så
stor vigt.
Jag vill alltså icke göra något yrkande, men jag är alla de talare
tacksam, som uttalat den mening, som jag nu hemstält, och hvilken
jag vet delas åt eu mycket stor del af iJveriges befolkning.
Herr Elowson: En ledamot i statsutskottet har under debatten
upprepat det argument, som utskottet an vän dt i sitt utlåtande på sidan
58 mot det begärda anslaget för åvägabringande af utredning angående
behofvet af och sättet för en utvidgning af tekniska högskolan,
nemligen att det med skäl kunde ifrågasättas, huruvida någon utred¬
ning af läroverket åtminstone för närvarande voie behöflig, äfven¬
som att, derest Kong! Maj:t skulle anse en utredning i detta hänseende
erforderlig, Kong], Maj:t icke torde sakna medel till bestridande af de
iör eu sådan utrednings åstadkommande nödiga utgifter. Detta sist¬
nämnda skäl, uttaladt af statsutskottet, synes mig ifrån konstitutionel
synpunkt något egendomligt.
Andra Kammarens Prat. 1890. N:o 25.
2
N' « 25.
18
Fredagen den 11 April, e. m.
Ang.utredning Utan tvifvel bär Kong!. Maj:ts regering städse med nppmärsamhet
ombehofvetaf följt den tekniska undervisningen, men Kongl. Maj:ts regering fick en
^vidgning af särskild anledning härtill förliden höst, då från åtskilliga lärjungars
tekniska hög- målsmän besvär inkommo deröfver, att lärjungarne, ehuru berättigade
skolan. till inträde vid det tekniska läroverket, dock icke blefvo antagna. Genom
(Forts.) Kongl. Maj:ts åtgärd åstadkoms äfven, att dessa lärjungar redan under
påföljande oktober fingo komma i åtnjutande af undervisning vid tek¬
niska högskolan. Det synes sålunda konstateradt, att en utvidgning af
den tekniska undervisningen är behöflig.
Jag vill nu fästa mig vid den konstitutionella synpunkt, som onek¬
ligen ligger i det af utskottet framhållna argument. Utskottet menar,
att Kong!. Maj:t mycket väl kan tillsätta eu komité, tills vidare utbetala
medel till de kostnader, som af denna komité föranledas, och sedan
anmäla detta för Riksdagen med anhållan att Riksdagen ville utanordna
dessa medel. Utan tvifvel hade Kongl. Maj:ts regering kunnat gå så
till väga, men jag finner det konstitutionelt rigtigare, att då regeringens
särskilda uppmärksamhet sistliden höst blef fäst på denna angelägenhet,
regeringen, såsom skett, beslutat hos Riksdagen äska de medel, som er¬
fordras för en utredning, tv om en dylik utrednings behöflighet äro
såväl lärarekollegiet som styrelsen vid tekniska skolan eniga.
Det synes mig ock vara en glädjande företeelse att den tekniska
undervisningen i vårt land behöfver eu utvidgning, ty det är ett all¬
mänt kändt faktum, att den industriella utvecklingen i Sverige icke
står synnerligen högt, hvilket till en del torde bero derpå, att under¬
visningen, ehuru i sig sjelf god, icke är tillräcklig. Den tekniska bild¬
ningen och den industriella utvecklingen gå otvifvelaktigt hand i hand
och betinga hvar andra vexelvis, men den teoretiska utbildningen
måste gå före. Nu är emellertid förhållandet, att den tekniska bild¬
ningen, om också god, sådan den lemnas, dock är otillräcklig, först och
främst derför, att denna undervisning icke kan meddelas åt alla de
lärjungar, som åstunda att komma i åtnjutande deraf, och i andra rum¬
met derför, att den icke meddelas i ett tillräckligt antal läroämnen.
Det har framhållits här, att vid vårt lands tekniska högskola finnes
blott en lärare i fysik, både allmän och tillämpad, och detta synes
mig vara otillräckligt. Man hade erinrat derom att en kraft, nemligen
elektriciteten, under senare tider ådragit sig eu särskild uppmärksamhet.
Ja, mine herrar, för min del är jag öfvertygad, att den tid icke är
aflägsen, då den elektriska kraften skall drifva fram plogen öfver åker¬
fälten. Den elektriska kraften användes redan nu till många ändamål,
i jordbrukets tjenst ännu må hända mindre, men utan tvifvel kommer
den att framdeles tjena äfven jordbruket.
Man diskuterade i denna kammare på förmiddagen om undervis¬
ningen i folkskolan. Denna undervisning är tvifvels utan god. Under¬
visningen vid våra allmänna läroverk är tvifvels utan också god, likaså
universitetsundervisningen. Jag tror, att det är synnerligen väl stäldt
för den teoretislca undervisningen i vårt land. Men det är enligt mitt
förmenande icke lika val stäldt för den praktiska, den högre tekniska
Fredagen den 11 April, c. in.
19
H:o 25.
undervisningen; och detta är tvifvelsutan till stor skada för vårt land .Ang.utredning
Sveriges befolkning egen naturliga anlag för mekaniska och industriella om behöfva af
sysselsättningar. Men den får ej tillräcklig ledning utaf utbildade utvidgning af
ingeniörer. Detta är en brist uti vår tekniska bildning. Herrarne må tekniska hög-
förstå mig rätt. Jag klandrar icke den tekniska bildning, som gifves. skolan.
Jag har förut sagt, att denna är god i sig sjelf. Men den meddelas (Forts.)
åt ett för litet antal lärjungar och af ett för litet antal lärare. Då sä
är, mine herrar, att den tekniska undervisningen behöfver utvidgas och
det icke kan vara annat än glädjande för oss, att behof i detta afseende
gjort sig gällande, kan jag icke finna det öfverensstämmande med god
konstitutionel anda att motsätta sig den begäran, Kongl. Maj:ts regering
i denna punkt framstält.
Jag anhåller derför, herr talman, om bifall till Kongl. Maj:ts
proposition.
Herr talmannen, hvilken emellertid uppkommit och öfvertagit
ledningen af kammarens förhandlingar, lemnade härefter ordet till
Herr Hedin, som anförde: Herr talman! Om jag icke hörde allt för
orätt, var det med ett lindrigt missnöje i rösten, som en ärad statsutskotts-
ledamot anmärkte, att Kong]. Maj:t hade vidtagit en ovanlig åtgärd,
då Kongl. Maj:t af (Riksdagen begärt penningar, dem Kongl. Maj:t till
äfventyrs lätt kunnat anskaffa för ett företag, som det ankommer på
Kongl. Maj:t sjelf utan Riksdagens hörande att besluta om, nemligen
till en utredning i fråga om den högre tekniska undervisningen i vårt
land. Det kan hända, att åtgärden är ovanlig, men den torde ej vara
exempellös. Och om den är ovanlig, så betyder icke det, att den är
förkastlig eller klandervärd. Det skulle — jag framställer det såsom
ett tankeexperiment — kunna vara möjligt, att för den s. k. ovanliga
åtgärden funnos ovanliga skäl, som derför icke upphöra att vara giltiga. De
af kammarens ledamöter — jag tror det var samtliga här närvarande — som
med uppmärksamhet åhörde hvad som anfördes af den ärade representanten
för Örebro, dels i raderna, dels äfven kanske mellan raderna af hvad .
han yttrade, torde hafva kommit under fund med några af dessa skäl.
Hägra andra skulle hvar och en kunna finna lätt nog genom att kasta
en blick under rubriken »Tekniska högskolan» i vår statskalender. Men
vare dermed huru som helst. Den fråga, kammaren nu har att besvara,
är i sjelfva verket ofantligt enkel. Ett faktum är, att herr departements¬
chefen ansett en utredning behöflig; jag skulle vilja ändra ordalagen
derhän, att en utredning är i hög grad nödvändig, trängande nödvändig
och bör ske snart. Ett faktum är vidare, att herr departementschefen
nyss för kammaren utvecklat de skäl, hvarför han föredragit att af
Riksdagen begära ett anslag för denna utredning, samt att departements¬
chefen begränsat kostnaden till en uppgifven och fixerad summa, som
således icke kommer att öfverskridas och hvilken i sjelfva verket är
obetydlig. Mig synes, att ett så lojalt tillvägagående påkallar från
Riksdagens sida ett annat svar än det, jag måste säga, något snäfva
N:o 25.
20
Fredagen den 11 April, e. m.
Ang.utredning tillbakavisande, som förekommer i statsutskottets hemställan; och den
°och ^sättetför omständigheten är, oberoende af förut anförda sakskäl, för mig ytterligare
utvidgning'aferL anledning att anhålla om bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
tekniska hög¬
skolan. Herr Ljungman: I liket med den näst föregående talaren anser
(Forts.) äfven jag, att det klander, som uttalats mot regeringen för att den
begärt anslag till en komité, icke är fullt befogadt. Det är min öfver¬
tygelse, att, om ett sådant sätt varit tillämpadt förut, som herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet nu användt, så hade våra
komitéer helt säkert icke blifvit så många, så långvariga eller så kost¬
samma, som hittills varit fallet. Jag tror således, att detta hans be¬
teende förtjenar att efterföljas.
Yid diskuterandet af denna fråga har man, synes mig, fäst väl
mycken vigt vid den omständigheten, att det äfven är fråga om att bereda
tillfälle till undervisning vid högskolan, sådan den nu är beskaffad, åt
några få tiotal elever utöfver det antal, för hvilket högskolan nu är
inrättad. Mig synes detta vara en jemförelsevis underordnad fråga.
Ty gälde det icke något annat, borde den saken kunna klargöras utan
någon komité. Hvad bär egentligen är fråga om är att få utredt,
huru tekniska högskolan må kunna utvecklas derhän, att den kommer
i jemnhöjd med tidens ökade fordringar. Det är derför nödvändigt,
att ett par fackmän skickas till utlandet för att inhemta den speciella
erfarenhet, som är nödvändig för att på bästa sätt åstadkomma de nya
anordningar vid högskolan, 'som äro oumbärliga för det nämnda ända¬
målets ernående. Då det naturligtvis ligger den största vigt uppå att
utveckla vår industri, om det missförhållande, herr Styffe påvisat i
afseende på exporten, skall blifva häfdt, så anser jag, att man icke kan
göra klokare än att bevilja ett anslag, som bör leda der hän, att den
allra vigtigaste bland de faktorer, som äro af nöden för vår industris
utveckling — nemligen ökade tekniska insigter — också kommer att
stå vår industri till buds.
Jag yrkar derför bifall till Kongl. Maj:ts förslag.
Härmed förklarades öfverläggningen slutad. Enligt de gjorda
yrkandena framstälde herr talmannen propositioner dels på bifall till
utskottets hemställan och dels på afslag derå och bifall i stället till
Kongl. Maj:ts framställning i ämnet, och förklarade herr talmannen sig
anse den förra propositionen hafva blifvit besvarad med öfvervägande
ja. Som votering likväl begärdes, skedde nu uppsättning, justering
och anslag af en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemställt i 57 punkten mom. b)
af utskottets utlåtande n:o 9, röstar
Den det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
Fredagen den 11 April, e. m.
21
N;o 25.
Vinner nej, har kammaren, med afslag å utskottets hemställan,
bifallit Kong! Maj:ts i ämnet gjorda framställning.
Röstsedlarne uppräknades och visade 70 ja, men 115 nej; och hade
kammaren alltså, med afslag å utskottets hemställan, bifallit Kongl.
!,laj:ts i ämnet gjorda framställning.
Punkterna 58—61.
Biföllos.
Punkten 62.
Kong! Maj:t hade föreslagit, att Riksdagen måtte till om- och Ang. anslag
nybyggnad af akademiens för de fria konsterna hus, på i statsrådsJHJnybyggnad
protokollet öfver ecklesiastikärenden den 11 januari 1890 omförmälda
vilkor, bevilja 385,000 kronor, deraf att utgå under år 1891 35,000 konstemahus.
kronor; men hemstälde utskottet, att Kongl. Maj:ts förevarande fram¬
ställning icke måtte af Riksdagen bifallas.
I en vid punkten fogad reservation hade deremot herrar grefve
G. Sparre, G. E. Casparsson, friherre B. A. Leijonhufvud, H. P. P.
Tamm, E. V. B. L. Köningsfeldt, O. W. Odelberg, grefve E. C. A.
Piper. F. Boström, P. J. von Ehrenheim, V. N. Ékenman, B. G.
von Hedenberg och K. Bohnsteät hemstält,
»att Riksdagen må till om- och nybyggnad af akademiens för de
fria konsterna hus bevilja ett anslag af 385,000 kronor, samt deraf på
extra stat för år 1891 anvisa ett belopp af 35,000 kronor, med vilkor att,
förr än någon del af statsbidraget för ändamålet utbetalas, dels akademien
visar sig kunna på sätt, som af Kongl. Maj:t godkännes, anskaffa och
tillskjuta ett bvggnadsbidrag af 200,000 kronor, dels ock fullständiga rit¬
ningar till den ifrågavarande byggnaden blifvit af Kongl. Maj:t faststälda.
Efter föredrageing af punkten begärdes ordet af
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Wennerberg,
som yttrade: Mina herrar! Samtlig^ utskottsledamöter från denna
kammare hafva vant eniga om att afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts
proposition i denna punkt. Då jag vågar tro, att de skäl, som stats¬
utskottet härför anfört, äro af beskaffenhet att kunna, snart sagdt, samt¬
liga förklaras mindre dugande, så önskar jag att något vidlyftigare inför
denna kammare få framlägga mina åsigtor, på det att det må std hvar
och en fritt att granska dem och finna, huruvida de skäl, som af stats¬
utskottet blifvit anförda, äro kraftigare och bättre än de motskäl, för
hvilka jag skall be att nu något få redogöra.
Det är på den 66:te sidan, som statsutskottet framställer sina skäl.
I den första punkten i första stycket på denna sida erkänner utskottet,
N:o 25.
22
Fredagen deri 11 .april, e. m.
Ang. anslag att numera hvar och en måste afstå ifrån den tanken att öfvergifva
till nybyggnad svarande tomten och förlägga akademien med dess verksamhet
°för °de "fria** till en annan. Efter utredningarna 1876 i afseende på den donation,
konsterna hus. som Meijer gifvit, har det stält sig klart och tydligt — en sak som då
(Forts.) icke var klar — att staten med afseende på denna egendom, så vida
staten vill behålla densamma, måste helt och hållet rätta sig efter de
vilkor, som förekomma i donationsurkunden. En rubbning af dessa
ger genast anledning till en process med de efterlefvande arfvingarne,
eller, om några sådana icke skulle finnas, med frimurarebarnhuset.
Och föreskrifterna äro, såsom jag snart skall visa, så tydliga och
ovedersägliga, att derom ingenting är att anmärka.
Jag ber att få fasthålla uppmärksamheten härvid, tv i eu senare
punkt söker man dock gorå skilnad mellan akademien och akademiens
verksamhet, mellan akademien såsom ett slags lös institution för sig
och akademien såsom varande en samling af statens lärare för de unge
män, som studera måleri, skulptur och arkitektur.
Sedan heter det i andra punkten: »Frånsedt att, på sätt vid fram¬
läggandet af 1876 års förslag jemväl af vederbörande erinrades, akade¬
miens nuvarande tomt i följd af sjelfva läget i närheten af höga hus
mindre väl torde lämpa sig för uppförandet af en byggnad af ifråga¬
varande slag» o. s. v. Jag ber att få stanna midt i meningen för att
genast här säga, att just genom den ritning, som af Kongl. Maj:t blif¬
va granskad och gillad, all fara för beroende af de kringliggande höga
husen derigenom här un danrödjas. Ty om huset i fasaden blir fyra
våningar högt, och flyglarna dragas upp till en höjd af tre våningar i
likhet med den gamla hufvudbyggnaden och erhålla takbelysning, kom¬
mer hela den del af huset, som är afsedd för atelierer, att vara allde¬
les frigjord från hvarje beroende af de närliggande höga husen vid
Akademiegränden och Nya Kungsholmsbrogatan. Och dettagällerjicke alle¬
nast för den närmaste tiden, utan för all framtid, enär, såsom hvar och eu lätt
kan finna, i följd af tomtens nuvarande läge aldrig någonsin något hus
skall kunna komma att läggas framför dettas fasad åt strömmen till.
Af tomtens läge har man alltså ingen olägenhet.
Så kommer sedan en mycket vigtig punkt, den der det heter:» Då
staten icke eger eller ens synes kunna förvärfva denna tomt» — Äf¬
ven nu ber jag att få stanna här och uppläsa en del af tredje punk¬
ten i Meijerska donationsbrefvet: »Är jämväl min välmenta afsigt, åt
detta hus altid skall till Academiens tiänst och boning blifva orubbadt:
men skulle i framtiden af någon oförmodad händelse tima, åt denna
Äcademie Inrättning uphörde eller Academien uthvstes derifrån, och
huset till något annat behof, enskildt eller allmänt, brukades, tå uphö-
rer ock Academiens och Publici äganderätt dertill.» Herrarne torde
veta, att »Publici» då för tiden var den vanliga benämningen på staten.
Denna tomt eges sålunda genom donationen icke blott af akademien,
— hvilken såsom en statens inrättning kan sägas egas af staten, som
från första början aflönat dess lärare, alldeles på samma sätt som sta¬
ten underhåller lärarne vid läroverken — utan, enär donationsbrefvet
Fredagen den 11 April, e. m.
23
N:t> 25.
talar tydligt om »Academiens och Publici äganderätt», af staten. Sta- Ang. anslag
ten eqer således tomten och behöfver icke sträfva efter att förvärfva till nybyggnad
den. Staten lean mista tomten, men endast om akademien med dess pjr ge
»tiänst» eller »Inrättning», såsom det heter, af staten derifrån förflyttas, konsterna hus.
Detta är ju en åtgärd, som helt och hållet heror på staten sjelf; och (Forts.)
då svenska staten väl aldrig måtte komma i så dåligt tillstånd, att den
nödgas nedlägga en akademi, som den en gång upprättat — hvilket
sista är ett kännetecken på att eu stat är väl ordnad, och hvartill mot¬
stycken finnas i alla europeiska stater —, så lär väl staten aldrig un¬
derlåta att uppfylla detta lätta vilkor: att på den skänkta tomten hafva
sin akademi för de fria konsterna och sitt läroverk förlagda.
Vidare heter det: »att de förutsättningar, under hvilka densamma
kan disponeras för uppehållande af statens konstskola, äro af en ganska
sväfvande och oviss natur», så att »det ur statens synpunkt skulle vara
ett ganska vågadt steg att offra ett så stort belopp.» Jag har fåfängt
ansträngt mig för att fatta, hvilka dessa förutsättningar af sväfvande
och oviss natur skulle vara; och på hemställan i Första Kammaren,
att någon derom ville upplysa mig, fick jag icke något svar. Skulle
dock finnas några sådana, som äro för mig obekanta, är jag nästan
öfvertvgad om, att de derför icke äro ovederlägglig^ Men jag tviflar
på, att eu nöjaktig förklaring kan gifvas derpå. •— »Ett vågadt steg»
— ja, det torde framgå redan af hvad ur testamentet blifvit uppläst,
att steget alls icke är vågadt. Vill staten förlora tomten, som är af
stort värde, så är det mycket lätt. Men vill staten behålla den, så är
det ännu lättare, ty då behöfver den blott låta saken vara som den är.
»Om också», heter det vidare, »för öfrig! staten må anses ega skyl¬
dighet att tillse, att dess ifrågavarande läroverk erhåller tidsenliga och
lämpliga lokaler», så lär det å andra sidan icke vara någon statens
skyldighet, att »efter de rikliga donationer, som kommit akademien till
del, bekosta en byggnad för akademiens enskilda behof». Hvad de rika
donationerna beträffar, om dermed menas något annat än denMeijerska
donationen, så äro de allesammans, dessa, som äro både många och
rikliga, bestämdt afsedda till stipendier och hafva aldrig kunnat användas
till något annat än detta, så att af dem således icke något kan tagas
till reparation eller ombyggnad. Akademiens »enskilda behof» åter, som
omtalas, vet jag knappast, hvilka de äro. Här är begärdt af Kongl.
Maj:t anslag till läroverkssalar, emedan de nuvarande af alla, äfven af
dem, som motsätta sig detta anslag, anses och för längesedan af Riks¬
dagen hafva blifvit ansedda för odugliga både i afseende på utrymme
och sundhet. Dessa kunna icke anses såsom något akademiens enskilda
behof, och icke heller det utrymme, som erfordras för undervisnings-
materielen, hvilken i synnerhet hvad angår skulptur är af ganska vid¬
lyftig och skrymmande beskaffenhet, ej heller lokal för biblioteket. Möj¬
ligen skulle man härmed afse den s. k. sessionssalen för akade¬
miens sammankomster. Hvad akademiens enskilda behof således angår,
så synas dessa vara mer än tillräckligt tillgodosedda med de redan be¬
fintliga flygelbyggnaderna.
>T:o 25.
24
Fredagen den 11 April. e. m.
Ang. anslag
till nybyggnad
af akademiens
för de fria
konsterna hus
(Forts.)
Man kan må hända ifrågasätta, om staten någonsin förut gjort nå¬
gonting för husets om- eller tillbyggnad. Derpå kan jag svara, att det
har den visst; gjort, ehuru visserligen i sjelf va verket mycket litet.
Men under samma tid har akademien åt sina egna besparade medel
upprepade gånger utgifvit icke ringa summor såsom bidrag till behöf¬
lig» ombyggnader och reparationer. Det kan sålunda icke anses vara
någonting nytt, då akademien nu erbjuder icke mindre än 200,000 kro¬
nor till hjelp åt staten i och för ombyggnaden. Akademien gaf år 1843
ett belopp af 8,000 riksdaler banko till reparationer, år 1844 en lika
stor summa, år 1845 8,500 riksdaler, år 1846 16,634 riksdaler, år
1847 11,000 riksdaler, år 1848 en mindre summa samt 1849 åter’en,
allt banko. Samtidigt dermed eller i början af år 1841 gaf staten ett
bidrag af 30,000 riksdaler banko; och staten har sedermera tre sär¬
skilda gånger, och senaste gången helt nyligen, lemnat bidrag å till hona
27,600 kronor. ' ‘ 1
Man kan nu fråga, hvarifrån akademien fatt dessa penningar, som
de sålunda utgifvit, och anse att, om akademien till sitt förfogande hal¬
sa. rikliga medel, sa borde akademien sjelf draga försorg om den erforder¬
lig» °m- och nybyggnaden. Jag skall i detta afseende anhålla att få
upplysa kammaren derom, att under de torftiga omständigheter, hvari
akademien i början af sin tillvaro befann sig — och jag skall sedan
derom vidare yttra några ord — ilek akademien af dåvarande kron¬
prinsen, sedermera konung Carl XIV Johan emottaga en gåfva af 10,000 riks¬
daler banko, som akademien beslöt att förränta, hvilket den ock gjorde
ganska länge. Denna summa med upplupna räntor i förening med in¬
flutna hyresbelopp från uthyrda lokaler har gjort, att akademien kun¬
nat åt dessa medel lemna betydande bidrag till förenämnda ombygg¬
nader och reparationer. Men akademiens intresse för läroverket gick
en gång ännu längre; tv efter Gustaf den tredjes tid, då de små löner,
som professorerna vid akademien dä hade, gjordes ännu mindre, så ut¬
säde sig professorerna en del af dessa sina löner för att derigenom få
i hop de nödiga belopp, som erfordrades för oundgängliga reparationer.
Det har i (ifrigt ofta visat sig, att akademien ådagalagt stort intresse
och gjort ganska stora uppoffringar för att hålla det, som för hvarje
institution är nödvändigt, nemligen undervisningslokalerna, i tillbör¬
ligt skick.
Statsutskottet säger i nästa punkt, att det enligt utskottets förme¬
nande finnes ett lämpligt sätt att lösa den förevarande byggnad sfrågan,
bestående deri, att i öfverensstämmelse med hvad Kong!. Maj:t år 1876
föreslog, på staten tillhörig tomt uppfördes en särskild byggnad för
läroverkets behof, medan å andra sidan man borde låta akademien
stanna qvar i dess nuvarande hus samt låta akademien reparera det¬
samma bäst den gitte. I anledning deraf får jag säga, att det utskott,
som vid 1876 års riksdag yttrade sig öfver denna fråga, och hvilket
yttrande också blef af nämnda riksdag accepteradt, enligt min mening
både en betydligt mera rigtig uppfattning. Det heter nemligen i det
då afgifna utlåtandet, att »det vore med statens fördel mer öfverensstäm-
Fredagen den 11 April, e.. m.
25
N:o 25.
mande, om i stället den nya byggnaden, på det att akademiens verk¬
samhet icke skalle behöfva' splittras genom fördelning uti tvenne från
hvarandra aflägset belägna byggnader, uppfördes till omfång, att den
blefve för alla akademiens behof tillräcklig». Jag är fullt öfvertygad
derom, att I, mine herrar, insen, att detta också är det enda rigtiga,
att alla akademiens behof må kunna på ett och samma ställe tillgodo¬
ses. Då härtill kommer, att enligt den kongl. propositionen icke något
utrymme är afsedt för inhysande af direktör eller lärare eller sekrete¬
rare, utan att allt är afsedt för läroverket, så framgår häraf, att den
föreslagna nybyggnaden, i fall kongl. propositionen derom vinner bifall,
kommer att erbjuda stora och tidsenliga lokaler icke blott för det när¬
varande utan äfven för framtiden, och, om än en del lokaler till en
början komme att stå tomma, så kunna ju dessa reserveras för mera
aflägsna behof. En sak, som förefaller mig ännu mera märkvärdig, är
den, att detta läroverkshus, —• om hvilket man ifrågasatt, att detsamma
skulle uppföras någonstädes, man ej vet hvar, på någon staten tillhö¬
rig lämplig tomt, förmodligen under den förutsättningen att få den¬
samma till skänks, ehuru denna förutsättning torde vara något vågad,
— säkerligen icke kommer att kosta mindre än den i 1876 års förslag
beräknade kostnaden för läroverk sbyggnad en, och hvilken kostnad då
befans uppgå till 396,000 eller nära 400,000 kronor. Således skulle
läroverkshuset ensamt, skild! från och uppfördt på annan plats än der
akademiens bostad nu är belägen, kosta mer än hela den nu ifråga¬
satta ombyggnaden.
Det förefaller mig, som utskottet, sedan detta förslag blifvit ned-
skrifvet, funnit detsamma mindre lyckligt vald!, och att utskottet der¬
för också omedelbart derefter framkommit med ett alternativt förslag,
om hvilket jag öfverlemnar till kammaren att bedöma, huruvida det¬
samma må anses vara af beskaffenhet att kunna närmare leda till må¬
let, än det förslag från utskottet, som nu af mig blifvit granskadt. Derom
heter det i betänkandet: »En aiman utväg för denna frågas lösning
skulle, enligt utskottets förmenande, möjligen kunna förefinnas i den
omständigheten, att akademien för de fria konsterna synes innehafva
ifrågavarande fastighet under fideikommissrätt, och att denna rätt skulle
kunna öfverflyttas på annan fastighet, å hvilken, belägen i en trakt
inom hufvudstaden, der tomtvärdet är billigare, nytt hus för omförmälda
konstanstalt kunde för allmänna medel uppföras, emot det att akade¬
miens nuvarande fastighet till kronan öfverlemnades». Jag tror, att man
icke skall behöfva granska testamentet mycket noga för att icke inse
omöjligheten af eu sådan transaktion. Tydligt’" och klart har testator
sagt i 3:je punkten: »att detta hus alltid skall till Academiens tjänst
och boning blifva orubbadt: men skulle i framtiden af någon oförmo¬
dad händelse tima, åt denna Academie Inrättning uphörde eller Aca-
demien uthystes derifrån ock huset till något annat behof enskildt eller
allmänt brukades, tå uphörer och Academiens och Publici ägande rätt
dertill, som endast med detta vilkor och i förberörda afsigt på denna
Academies förmån, bestånd och förkofring är gifven; hvilket jag för-
Ang. anslag
till nybyggnad
af akademiens
för de fria
konsterna kies.
(Forts.)
K:o 25. 26 Fredagen den 11 April, e. in.
denskull anhåller i sjelfva Fastebrefvet uttryckligen må införas; och
af akademiens skola 1 sådan händelse mina råtta manliga Descendenter, om några then
för de fria tiden finnas, äga rättighet att detta hus såsom sin egendom tå vin-
konstemahus. dicera och återtaga.» Men finnes ej några mina manliga arfvingar,
(Forts.) »tå skall huset, i det fall berördt är, thet här i staden inrättade Fri¬
murarebarnhuset för evärdelig tid tillhöra.» Med anledning af detta
tydliga och klara stadgande skedde också år 1878 ett försök att på
öfverenskommeisens väg förmå dessa här omförmälda tvenne eventuella
testamentstagare, hvilka hafva rättighet att under vissa förhållanden
tillträda ifrågavarande hus och tomt, att mot en viss afgäld frånträda
denna rätt. Då visade sig, att det fans här en bröstarfvinge till testa¬
tor, nemligen en kapten Meijer, hvilken förklarade sig villig att mot en
summa af 150,000 kronor afstå sin rätt. Dermed var dock föga vun¬
net, då man visste, att det fans andra slägtingar, hvilka flyttat ur
Sverige och vistades utomlands, ehuru man ej hade reda på deras
vistelseort. Äfven med frimurarebarnhuset har man sökt att träffa
uppgörelse, men man har der afvisats med det svaret, att, såsom det
stode i testamentet,, så finge det ock dervid förblifva, hvarför man
icke heller ville gå in på de framstälda vilkoren, ehuru, såsom nyss
förmäldes, frimurarebarnhusets rätt först då kunde komma i fråga,
när man icke vidare hade några descendenter från testator att tillgå.
Dessutom skulle frågan, huruvida denna öfverlåtelse på akademien
skulle kunna förklaras vara ett fideikommiss, som Kongl. Maj:t skulle
kunna öfverflytta på en annan egendom, helt visst föranleda till eu
process af svårlöst — för att icke säga olöslig — beskaffenhet, då
den icke skulle kunna afgöras förr, än hvarje efterkommande af do¬
natorn blifvit funnen och gifvit sitt bifall. Dessa svårigheter framhöllos
också redan af de jurister, som 1878 användes för utredande af ären¬
det såväl af akademien som af Kongl. Maj:t; och under sådana för¬
hållanden torde den vägen icke leda till något mål.
Då jag på grund af hvad jag sagt omöjligen kan tro, att utskot¬
tet endast på nu anförda skäl har stödt sitt afslag, så skulle jag till
äfventyrs kunna antaga en annan grund derför, hvilken i öfrigt icke
är ovanlig, eller att man ansett, att den ifrågavarande summan är stor,
och derför önskat draga sig tillbaka för densamma, då flera stora ut¬
gifter ifrågasatts på åttonde hufvudtiteln. Men, mina herrar, det är
alldeles påtagligt, att för billigare pris, än det nu beräknade, kan nå¬
gon omorganisation icke ske.. Detta visar sig af den vid 1876 års
riksdag framlagda kalkylen öfver kostnaden för ett enstaka läroverks-
hus för akademien, och det framgår än ytterligare genom akademiens
erbjudande att bidraga med icke mindre än 200,000 kronor från hvilken
utgift staten alltså befrias. Härigenom har således kostnaden för det
hela nedbringats till den summa, som af Kongl. Maj:t bär blifvit be¬
gärd. Om icke Kongl. Maj:ts förslag bifalles, så lärer staten svårligen,
enligt hvad också Riksdagen förut yttrat, kunna komma ifrån de då
nödvändiga reparationerna. Behofvet af desamma äro af skickliga bygg¬
mästare och män, som känna till beskaffenheten af ifrågavarande hus,
Fredagen den 11 April, e. in.
27
N:o 25.
så tydligt framlagda, senast inom Första Kammaren af en statsutskotts- Ang. anslag
ledamot, att man helt visst har att till nästa riksdag förvänta förslag ^sncadmitml
om anslag för oundvikliga reparationer till belopp, som icke torde komma för de fria
att understiga 80,000 ä 90,000 kronor. Men om dylikt anslag beviljas, konsterna hus.
så, sedan denna reparation blifvit verkstäld, qvarstår i allt fall mycket (Forts.)
oafbjelpt; i synnerhet gäller detta skymmandet från de höga kringlig¬
gande husen, atelierernas osundhet, äfvensom det bristande utrymmet
så väl för dessa som för expositionslokaler. Slutligen torde man kunna
vara viss derpå, att, sedan man gjort denna reparation för att, så vidt
möjligt kan vara, reda sig något bättre än förut, så skulle man troligen
några år derefter å nyo få utbetala eu lika stor summa, utan att det
oaktadt komma till något bättre resultat; ty långt ifrån att hafva vun¬
nit sjelfva hufvudändamålet, skulle detsamma tvärt om blifva undanskju¬
tet, och troligen för all framtid.
Det torde finnas ännu eu möjlig grund för utskottets afstyrkande
hemställan. Det är icke ovanligt, att vid ett ytligt bedömande af den
bildande konsten man anser densamma vara af ringa betydelse, ja,
man får till och med höra personer, som anse densamma vara skadlig. Man
tycker, att vi hafva så många praktiska behof att tillgodose, att vi för
dem såsom de vigtigaste nödgas låta vetenskapen och konsten stå till¬
baka; och i verkligheten tillgår det ock gemenligen så. Men att helt
och hållet undanskjuta hvarje förslag, som afser vetenskapen och konstens
befrämjande, går heller icke an, och detta har heller icke hos oss skett,
i synnerhet hvad vidkommer vetenskapen. Men i ett ordnadt samhälle
står det icke till att undvara eller försumma konsten.
Konsten har, mine herrar, funnits i alla tider och i alla land, och
den ligger faktiskt såsom ett mer eller mindre kändt behof hos hvar
och en af oss, ett behof, som, ehuru ofta nästan omedvetet, likväl ut¬
talar sig öfver allt. Så gjorde den i vår råaste forntid, så har den
gjort allt sedermera, och så gör den än i vår tid. Den har numera öf¬
ver allt i bildade stater blifvit erkänd som ett statsändamål. Det var
visserligen sent, som konsten hos oss kom så till sin rätt, att den kunde
kallas nationel; och vi måste erkänna, att förr än den kau och vill
kallas så, har icke heller staten och folket af densamma det gagn, som
man med skäl af den kan fordra; men i samma mån som konsten
blifvit nationel, så har i och med detsamma inom staten blifvit organi¬
serad en kraft, på hvilken man bör fästa allt afseende, ty den bidrager
äfven i sin mån till vårt oberoende.
När vår hednatid gått, så kommo utländska konstnärer under den
katolska tiden in i vårt land, och de hafva efterlemna! ganska vackra
minnesmärken, mest i byggnadskonst. De minnesmärken, som från
kostnärerna under Vasatiden ännu finnas qvar, äro få och mest utförda
af utländingar. Någon annan betydelse egde emellertid konsten nästan
icke på den tiden än den, att den tjonade till att tillfredställa de mäg-
tigares lyx. Och mången vill tro, att så förhåller sig än i dag. Detta
är dock icke händelsen.
Det är ur handtverket, som konsten vuxit upp, men historieu visar
X:o 25.
28
Fredagen den 11 April, e. m.
Ang. anslag också, på en tid, då konsten af högfärd skilde sig från handtverkeri,
% akademiens stort ™en ^em kåda, och denna tid är icke synnerligen långt
för de fria aflägsen från vår. Nu är det emellertid annorlunda. Och den, som
konsterna hus. vill se efter hvad slöjden på senare tid vunnit genom konsten, skall
(Forts.) erkänna, att, om en gång konsten hade handtverket att tacka för sin
uppkomst, så har nu äter slöjden konsten att tacka för sin utveckling. Utan
konsten hade vi knappast i någon af våra slöjdarter stått på den punkt,
der vi nu stå.
Det är icke mer än ungefär hundra år sedan vår konst blef natio¬
nel. Förut, mine herrar, skulle vi hafva utländingar att bygga våra
hus; vi skulle hafva utländingar att resa våra ärestoder, vi skulle hafva
utländingar att pryda våra salar med taflor och våra palats med vägg-
. målningar. Den tiden är nu förbi. Do svenska konstnärsnamnen hafva
nu en god klang. Vi hafva nu svenskar, som kunna bygga våra hus,
resa våra ärestoder och skaffa oss taflor, och det är just kring dessa,
som nationen helst samlar sig. Dån upp i nationalmuseum en söndag,
mine herrar, då arbetaren har ledigt, ofta så torftigt klädd, att man
knappt skulle kunna tro, att han vågade gå upp i ett så präktigt hus,
och I skolen få se honom och hans likar massvis strömma genom sa-
larne. Intet ofog bedrifves, som det skedde de första åren. Konsten
har allaredan så trängt ned till och bildat dem alla, ifrån de gamla till
de unga. Ja, det är verkligen en fröjd att se, huru de nu börja att
skaffa sig kataloger och studera föremålen, något som jag för 30 år se¬
dan endast såg utomlands. Och finner man någon skockning af unge
män, sa är det kring svenska alster, vanligen med fosterländskt ämne,
såsom »Karl XII:s lik bäres öfver gränsen», »Gustaf II Adolfs död vid
Liitzen» eller något dylikt. Och på ett annat ställe samlas andra ur
arbetsklassen kring en tafla, föreställande en qvinna, som sitter vid
väfveri och vaggar sitt lilla barn. Jag går in i de andra salarne, der
det må hända finnes bättre konstverk, men der är icke trängseln så stor.
Hvaraf kommer det sig? Jo, i de svenska konstnärernas taflor känner
man igen sig sjelf. Man känner, att samma sinne, som eu gång skapat
dessa taflor, är beslägtadt med mitt eget, min anförvandts, min broders,
ett sådant, som känt på samma sätt som jag känner.
Detta är af icke ringa vigt. Hvar helst eu praktisk verksamhet,
äfven om den har en estetisk anstrykning, finnes, och den ställer sig
på folklig och nationel grund, så utgör den en del af ett försvar, på
hvilket vi kunna lita. Man försvarar sig icke endast med kulor och
krut; äfven den nationella sjelfständighet, man i hvilken praktisk eller
estetisk rigtning som helst kan förvärfva sig, bidrager till försvaret.
Och som ett bevis på, att jag icke står ensam i den åsigten, skall jag
be att få läsa upp ett yttrande af. en fransman, Vachon, som af den
franske kultusministern fått i uppdrag att göra en resa i Europa för att
taga kännedom om konstskolornas och industriskolornas organisation i de
olika länderna. Under en resa 1888 hade han funnit, att i det till nytt
Jif uppvaknade Italien en ifrig sträfvan gjorde sig gällande att i detta
afseende få det bättre än förut. Att det i Tyskland och Schweiz skulle
Fredagen den 11 April, e. in.
29
N:o 25.
stå väl till, visste man förut, men knappt att det stod så väl till, att en fransman
dervid kände sig orolig. Och hvad Ungern angår, ett land, som vi tro
stå på en ganska tåg ståndpunkt i detta afseende, så kan lian icke nog ut¬
gjuta sitt beröm öfver de bemödanden, som der göra sig gällande. Vid
slutet åt det vidlyftiga arbetet gör han sedan ett uttalande, som jag skall
taga mig friheten att läsa upp. Det lyder i öfversättning: »Efter att hafva
studerat hvad jag sett i utlandet, förklarar jag öppet, i medvetandet att
dermed fullgöra en pligt mot fosterlandet, att organisationen af vår konst-
och slöjdundervisning är ett arbete på det nationell försvaret af samma
vigt som organisationen af vår armé». Han fann, att, derest en nation
försummat att ställa i ordning sina hjelpkällor, så har den också försum¬
mat en betydlig del af de medel, som ertordras för det yttre försvaret.
Nu hafva allt ifrån akademiens stiftelse de unge män, som af vår
Herre fått anlag för konsten, der haft liksom ett skyddshem, dit de kun¬
nat begifva sig för att arbeta på sin utveckling. Och om någon frågar:
Hvilka äro då desse män? så är svaret ganska lätt. Antalet af desse,
som komma ifrån rikets alla delar, från Skåne ända upp till Norrland,
besöker akademien ofta i stor fattigdom och under stora svårigheter, samt
der fått tillfälle att utbilda sig, är betydligt; och jag skulle kunna räkna
upp mångfaldiga namn, som nu hafva en klang, eu erkändt god klang,
icke blott inom fosterlandet, utan långt utom dess gränser, och många
af dessa hafva utgått från de lägsta vilkor.
Hade icke akademien funnits, mine herrar, och hade icke staten be¬
stått en undervisning der, sådan den nu kunnat blifva i dessa lokaler,
så både icke heller dessa fått skilja sig från ett yrke, för hviiket de
troligen voro odugliga, och i stället egna sig åt konsten, för hvilken
de fått begåfning. Fogelberg hade väl fått fortsätta att vara gelbgjutare-
gesäll, Molin hade fått fortsätta att vara bagare, Börjeson att vara sjö¬
man eller, som han sedan en tid var, skräddare. Jag tror mig icke
behöfva räkna upp flere, men hade jag god tid, se skulle jag kunna
hålla på dermed nära nog hela qvällen. Om icke akademien hade varit,
skulle alla dessa icke hafva fått tillfälle att slå in på sin rätta bana.
Genom akademien har landet förvärfvat ära, gjorts oberoende af utlän-
dingen, och vi hafva lärt oss att hjelpa oss sjelfva.
Men det är icke tillräckligt. Ty den undervisning, som nitiskt i
flera år — ja, jag vågar säga decennier, tv jag har följt den länge —
vid akademien meddelats, har varit besvärad genom lokalernas då¬
liga beskaffenhet. Den lokal, hvari eleverna arbeta, bär nemligen varit
så osund, att många svaga, men mycket begåfvade ynglingar, måst
öfvergifva konstens bana, emedan de ej stått ut åt* i dessa ram öfva sig.
Det torde således icke heller vara skäl att som motiv för ett af-
slag tala om konstens obetydenhet, eller att konsten är en lyxartikel.
Hvad skulle då kunna vara skälet för afslag? Jo, det är ännu ett, som jag
möjligtvis skulle kunna antaga, och det är, att man tycker, att med hela orga¬
nisationen väl icke är så brådt. Låtom oss dröja, säger man. Harman
dröjt så länge, så kan man väl dröja ännu några år. Ja, mine herrar,
det skulle visserligen vara en möjlighet att göra någonting af det skälet.
Ang. anslag
till nybyggnad
af akademiens
för de fria
konsterna hus.
(Forts.)
N:o 25.
30
Fredagen den 11 April. e. m.
Ang. anslag
till nybyggnad
af akademiens
för de fria
konsterna hus.
(Forts.)
Men det finnes dock en sak, som gör det betänkligt att dröja. Ty ge¬
nom afslag å Kong!. Maj:ts proposition äro vi genast kastade in på
reparationsfrågan, och hafva vi eu gång beträdt den vägen och dertill
gifvit anslag, så är den stora frågan förfallen. Och dessutom: huru
länge skola vi vänta?
Det har sagts, att delar af akademien borde skiljas från det hela, och
att det då skulle gå bättre. Jag tror mig emellertid hafva visat, att för ett
bättre pris än detta kan staten icke få en ordentlig akademibyggnad, med
alla akademiens verksamhetssferer inhysta. Vill man hafva det för ett
bättre pris, så blir det en reparation, och då är hufvudändamålet förfeladt.
Jag skall icke trötta kammaren längre med mitt anförande. Till
min glädje fann jag, att Första Kammaren, der dock ett motstånd gjordes,
till slut, som det föreföll mig, enhälligt gick in på att bifalla Kongl.
Maj:ts förslag, och jag hemställer till eder, mine herrar, om det, då vi
betrakta det sätt, hvarpå stalen fått denna tomt, och det sätt, hvarpå
frågan kan utredas till fromma för det hela, är klokt att riskera att
förstöra det hela genom småreparationer, som inom kort tid taga i an¬
språk samma summa som den af Kong!. Maj:t föreslagna nybyggnaden.
Jag hoppas och är nästan säker på, att redan många af dem, som
hyst någon tvekan i afseende på bifall till propositionen — jag vill
icke säga genom mitt anförande blifvit omvände, men — fått denna
tvekan ännu större, och möjligtvis blifvit benägna att gifva sitt bifall
till Kongl. Maj:ts förslag, hvithet jag innerligen önskar.
Herr Hers lo w: Om jag efter det briljanta anförande, vi nyligen
hört från statsrådsbänken, tillåter mig omedelbart taga ordet, så är det
derför, att mina skiil för afslag å den nu föredragna punkten äro af
en helt annan art än de af utskottet åberopade och sålunda icke be¬
rörts af den tillintetgörande kritik öfver utskottets motivering, hvarmed
herr ecklesiastikministern inledde sitt yttrande. Lemnande denna kritik
å sido, ber jag nu att först få frigöra mig från den misstanken att
jag skulle tänka lågt om konsten eller om den uppgift, som de fria
konsternas akademi har. Hej, jag tänker icke ens lågt om det sätt,
hvarpå denna akademi för närvarande arbetar. Jag kan dock icke
sätta dess arbete så högt som akademien sjelf gör, då den säger, att
dess konstundervisning numera »motsvarar äfven ganska långt drifna
anspråk». Det yttrandet fruktar jag bero på en sjelföfverskattning, som
jag dock gerna medger vara förklarlig, ja till och med förlåtlig. Tilja
vi vara upprigtiga, få vi emellertid nog erkänna, att den egentliga
konstnärsbildningen i vårt land måste för de högre och längre gående
anspråken väl alltjemt vara hänvisadt utanför akademien, ja utanför
landet. Jag tror, att de namn, som äro de löftesrikaste för vår fram¬
tida konst, representera personer, hvilka fått sin egentliga konstbildning
icke inom akademien, icke af akademien, utan utom akademien, ja
icke sällan i opposition mot akademien. Akademien kan lemna en
elementarundervisning åt de blifvande konstnärerna, men längre sträcker
sig knappast dess verksamhet. Akademien, kallande sig sådan, är
Fredagen den 11 April, e. m.
31
K:ö 25.
snarare ett konstens elementarläroverk än en konstens högskola. För Ang. anslag
idkande af de bildande konsternas högskolestudier måste de svenska ^nybyggnad
ynglingar, som äro inspirerade af kärlek till konsten, ut till de stora ^r^dTfäa
konstcentra, der konstlifvet pulserar kraftigare än hos oss, till länder, konsterna hus.
som redan genom sin natur äro lyckligare begåfvade för att utveckla (Forts.i
konsten, der formerna stå renare och färgerna klarare, till dessa stora
platser, der konstens idkare icke lefva, såsom hos oss, i ett litet spridt
fåtal, utan der en mägtig och liffull konstnärsskara bildar eu verld för
sig sjelf — en längtande, sträfvande och kämpande verld — och der
både konstuppfattning och konstskicklighet äro stadda i en mycket
liffullare utveckling än hos oss någonsin kan blifva fallet, och der
således för dessa ynglingar finnes så ofantligt mycket mera att se och
lära än hos oss. Hafva de der afslutat sin utbildning och äro de af den
rätta arten, så komma de derefter hem och använda hvad de Md utom¬
lands för att skapa och främja den nationella konsten. Direkt ur konst¬
akademien få vi den sannerligen icke.
Af herr ecklesiastikministerns anförande till statsrådsprotokollet
framgar alldeles tydligt, att den hufvudsakliga anledningen för det
störa kostnadsbeloppet i nu framlagda förslaget är, att akademien vill
skaffa sig en särskild utställningslokal. Akademien säger också sjelf:
»att akademien i fråga om konstutställningsföretagen i Sverige icke kunnat
intaga den ledande ställning som önskvärdt varit, hade sin grund i
de missförhållanden, som förefunnes i afseende på akademiens lokaler».
Äfven i detta hänseende fruktar jag att akademien är utsatt för ett sjelf-
bedrägeri. Det är sannerligen icke blott den omständigheten, som gjort
att akademien icke intagit en ledande ställning i förevarande afseende,
och jag vill tillägga, att det, efter min mening, heller icke är önskvärdt
att den det gör. Jag har samtalat med mer än eu af våra kanske
mest framstående yngre konstnärer och vidare med en person, som
genom ett hos oss ganska sällsynt mecenatskap står i närmare beröring
med de yngre konstnärskretsarne än någon annan i vårt land; och
hos dem har det icke varit mer än eu tanke derom, att det icke vore
önskvärdt, om akademien blefve den ledande i fråga om våra konst¬
utställningar. Det, som konsten framför allt behöfver, säga de, är frihet,
och det hvilar en viss ofrihet, en viss byråkratisk stelhet öfver vår
akademi, en ofrihet, som gör att den knappast alltid förtjenar namnet
af de fria konsternas akademi. Blir den en gång ledande, derigenom
att den svenska konsten endast der skall hafva sitt hem och skall i
dess lokaler presenteras samt för inträde vara underkastad dess pröf¬
ning, då är den svenska konsten att beklaga. Man kan mot eu politisk
republik hafva de mest allvarsamma invändningar, men konstens verld
måste vara en fristat, för så vidt man derinom vill se andra stilarter
blomstra än perukstilen. Tära konstnärer arbeta för närvarande ifrigt
på att ^sjelfva skaffa sig en utställningslokal. De hafva redan för detta
ändamål samlat ett belopp som närmar sig det första 100,000-talet
kronor. Detta är en sträfvan, som jag för min del önskar all framgång.
Jag tror, att om utställningslokalen bekostas af konstnärerna sjelfva,
N:o 25.
32
Fredagen den 11 April. e. in.
Ang. anslag om den tillkommer genom deras egna sträfvanden, uppoffringar och
akademiens försakelser och derför blir älskad af dem sa. som man älskar det man
för de fria sträfvat sig till under hårda vilkor, sa skall denna utställningslokal
kons tema hus blifva hvad den bör vara och våra framtida konstutställningar blifva
(Forts) sa ock.
Jag vill således för min del icke för utställningslokalen taga det
allra ringaste i anspråk af staten. Deremot skulle jag gerna se, att
staten anskaffade goda lokaler för den undervisning, som inom akade¬
mien kan meddelas. För tio år sedan ansågs 75,000 kronor vara
behöflig^ för större reparationer å den för undervisningen afsedda bygg¬
naden och af detta belopp har Riksdagen vid skilda tillfällen redan
beviljat sammanlagdt 27,600 kronor. Skulle icke Riksdagen möjligen
nu på framställning af akademien kunna bevilja återstoden eller omkring
47.000 kronor. Behöfdes ytterligare något att fylla ut den summa,
som för undervisningslokalernas sättande i tidsenligt skick erfordras,
ja då synes af föreliggande betänkande, att akademien sjelf icke alldeles
saknar medel härtill.
Det finnes också en annan punkt i den kongl. propositionen, som
för mig icke är rigtigt tilltalande. Kongl. Maj:t föreslår, att Riksdagen
för ifrågavarande byggnadsföretag skall bevilja 385,000 kronor, »deraf
35.000 kronor att utgå under 1891». Vi skulle således nu, då statens
tillgångar lemna ett rikligt öfverskott, lemna endast yn af hela an¬
slaget, men deremot med 10/11 belasta framtida budgeter, om hvilka
vi nu icke kunna veta, huruvida det skall blifva sä lätt att få dem
att gå i hop. Oaktadt året ingick så löftesrikt, hafva konjunkturerna
redan nu så förändrats, att de, som se skarpast, börja rista sina huf-
vnden. Vår trä- och jernindustri, vår rederinäring, alla dessa stora
industrier, som i sjelfva verket skapa de medel, hvarmed vi skola
liqvidera dels hvad vi måste köpa från utlandet — deribland äfven
födoämnen — och dels våra skulder, hafva redan börjat visa tecken
till tillbakagående. Redan det att kasta öfver på eu framtid, som icke är
säker och som icke synes löftesrik, 10/Il af en börda, som man likväl
utan betänkande tager på sig i dag, anser jag icke vara rigtigt. Men
det bär mig också emot att för denna utgift anlita det öfverskott, som
vi hafva beredt oss genom de åsätta tullarne och som vi hoppas på
samma väg kunna skapa äfven de följande åren. Jag är fullt och fäst
öfvertygad derom, att äfven de, som mest ifrade för tullars åsättande å
äfven den fattiges oundgängligaste lifsförnödenheter, dock hade sina
betänkligheter vid åtgärden, att de i hvarje fall icke betraktade den
såsom den angenämaste, lyckligast funna, billigaste och rättvisaste be-
sirattningsformen; de tillgrepo den endast derför, att de ansågo den
oundgängligen behöflig. De, hvilka som jag icke voro med derom,
funno dock, jag vill säga det, vid dessa tullars åsättande en icke ringa
tröst i den tanken, att vi åtminstone på den vägen skulle få medel för
genomförande af några vigtiga samhällsuppgifter, några stora frågor,
som kräfva lösning, men för hvilkas lösning det hittills varit svårt att
skaffa medel. Yi minnas också, att i den högtidligaste form framlades
Fredagen den 14 April, e. in.
33
X:ö 25-
för nationen ett program, huru dessa öfverskottsmedel skulle användas, Ang. anslag
och vi minnas hur det programmet löd. Det ser dock ut som om aftiu nybyggnad
detta program icke mycket stode qvar, som om dessa medel med lika
fördel och lika rätt kunde begagnas till hvad som helst, ja, som vor e konsterna hus.
den allra vigtigaste uppgiften att snarast möjligt göra af med dem. ' (Forts.)
Det har varit mig glädjande att se, det åtminstone icke denna kam¬
mare tyckes vara med om att i denna rigtning ändra programmet.
Men, såsom sagdt, det är ingalunda förnämligast ur ekonomisk
synpunkt, utan i första rummet i konstens eget intresse, som jag för¬
menar att det icke vore lyckligt, om denna kongl. proposition bifölles.
I denna den militäriska disciplinarismens tid, då allt skall regleras,
kontrolleras och hallstämplas af staten, vore det godt om åtminstone
åt konsten lemnades frihet; ty friheten är konstens lif. Kan det då
vara lämpligt att använda hundratusentals kronor af statens medel för
att taga det lifvet?
Herr talman! Både i konstens intresse och i statshushållningens
intresse kan jag på den förevarande propositionen icke gifva något
annat svar, än det som jag, lemnande motiveringen å siclo, finner i det
af statsutskottet framstälda yrkande.
Herr friherre von Schwerin förklarade sig instämma med herr
Herslow.
Vidare anförde:
Herr Sven Nilsson: Kammaren har nyss åter igen fått bevittna
ett af dessa högstämda tal, som man är van att få höra från vår nu¬
varande ecklesiastikminister. Detta hans senaste tal var verkligen så
högstämdt, att man till och med kunde sätta i fråga, huru vida han icke
ansåg att statsutskottet ville qväfva all konst här i landet, utan att
han verkligen kunnat anföra något giltigt derför. Herr statsrådet kom
emellertid sedermera till ett helt annat resultat, såsom mig synes,
nemligen då han ansåg att allt skulle vara bra bestäldt, enär man just
från akademien, sådan den nu vore organiserad, fått så många fram¬
stående konstnärer som han uppgaf, och om så är förhållandet, behöfdes
väl ej så stora ansträngningar göras för en omorganisation som nu
blifvit ifrågasatt. Det ligger naturligtvis en motsägelse häri, det kan
icke nekas, och om man granskar utskottets skäl för sitt afslag, skall
det nog befinnas, att utskottet är lika mån om konstens framsteg i
landet som trots herr statsrådet.
Men hvad som är ännu orimligare, det är, att herr statsrådet ville
tillvita statsutskottet helt andra motiv för dess hemställan, än som finnas
angifna i betänkandet. Då man i ett utlåtande skrifver sina skäl, borde
man väl icke vänta, att allraminst från regeringsbänken det skulle
sättas i fråga, att några fördolda skäl skulle finnas ligga der bakom.
Af detta utlåtande skall herr statsrådet nog finna, att statsutskottets
majoritet, som dikterat betänkandet, ingalunda står på den låga stånd-
Andra Kammarens Prof. 1890. N:o 25. 3
>T:ö 25.
34
Fredagen den 11 April, e. m.
Ang. anslag punkt, att vi vilja förqväfva all konst. Yi vilja tvärt om reformera de
till nybyggnad frja konsternas akademi, hvarom utlåtandet nog bär vittne, för den som
för de fria V1D ratt forsta detsamma.
konsterna hus. De skål, herr statsrådet anförde mot utskottets motivering, som
'Forts.) han ansåg mycket underhaltiga, anser jag för min del vara af ingen
betydelse, ty här gäller i sjelfva verket huru vida den tomt ,som nu är
i fråga att förnya akademiens byggnad på, är statens eller icke. Herr
statsrådet har sagt, att den är statens egendom, men utskottet påstår,
och jag delar den uppfattningen, att det skall vara svårt för någon att
bevisa att så är. Egendomen är gifven till akademien, ej till staten, med
vissa vilkor. Så länge dessa vilkor uppfyllas, är egendomen akade¬
miens, men om de icke uppfyllas, är den icke längre akademiens, och
dermed torde herr statsrådets alla skäl förfalla, äfven om akademien
vore en statens institution, hvilket väl kan betviflas, då ju staten icke
öfvertagit densamma. Bästa beviset härför ligger i den omständigheten,
att staten icke, enligt statsrådsprotokollet, kunnat förvärfva sig egande-
rätt till denna tomt, som ju varit ifrågasatt.
Herr statsrådet yttrade vidare, att det väl icke kunde komma i
fråga, att en konstanstalt sådan som denna akademi, skulle af landet
helt och hållet lemnas åt sitt öde, och derför bör den betraktas som
statsegendom, så länge akademien der har sin verksamhet. Ja, det
beror helt och hållet på, huru konsten i denna anstalt skötes, och i
detta, afseende äro säkerligen meningarne mycket delade. Och om man
skall drifva undervisningen fortfarande på det underlägsna sätt, som
den nästföregående talaren nyss visat mycket bättre än jag kan göra
det, då kan det verkligen ifrågasättas, huvu vida undervisningen der
bör fortfarande af staten understödjas. Då herr statsrådet har åberopat
auktoriteter för sin mening, skall äfven jag be att få åberopa sådana,
som jag tror icke herr statsrådet skall kunna jäfva. I regeringens eget
organ, nemligen Post- och Inrikes Tidningar för den 21 sistlidne mars,
finnes en artikel, skrifven af en på ifrågavarande område mycket fram¬
stående person och som på detta område är en auktoritet. Deri heter
det bland annat: »Då nu föreningen »Sveriges bildande konstnärer»,
såsom ofvan nämnts, sammanskaffat en betydande summa, skulle, om
Riksdagen utan vidare bi folie akademiens utställning sbyggnad, antingen
Stockholm få två stora utställningslokaler, hvilket ej skulle minska
striden, eller ock skulle de redan insamlade bidragen ligga till ingen
nytta, och det vore skit med konstnärernas själfbestämmelserätt i
fråga om utställningar. I förbigående må nämnas, att i Danmark är
den med bidrag af statsmedel uppförda utställningsbyggnaden icke
akademiens, utan disponeras af alla landets konstnärer, af hvilka äfven
de utom akademien stående välja sina målsmän in i utstälinings-
rådet... En öfverenskommelse inom konstnärsverlden borde, heter
det till sist, vara vilkor för att anslaget utginge». Och så fortsätter
den ärade sakkunnige sin argumentation mot det kongl. förslaget på
ett sätt som så tydligt som möjligt bevisar, att det kongl. förslaget bör
förkastas. Då nu konstnärerna, som ej hafva något gemensamt med
Fredag-en den 11 April, e. m.
35
X:o 25.
akademien, sjelfva redan samlat ett kapital af omkring 100,000 kronor
för anskaffande af en utställningslokal, hvarom insändaren i Posttid¬
ningen upplyser, kan man väl föreställa sig, att detta samfund, som
arbetar i mycket friare rigtning än akademien, snart nog skulle kunna
skaffa sä stort kapital, som behöfves för att få den önskade lokalen
till verklighet. Och blir detta fallet, kan jag icke förstå, hvad vi skola
med ytterligare en utställningslokal. Då kommer det att uppstå en
täflan mellan de två olika konstnärssamfunden, och det är gifvet, att
de, som arbeta i en friare och mera frisinnad rigtning, skola vinna
företräde. Det kan då också sättas i fråga, huru vida icke den bygg¬
nad, som herr statsrådet från sin synpunkt nu kallar statens, kommer
att upphöra att vara det.
Jag skall äfven anföra ett annat skäl för denna mening, som äfven
uttalades af den siste talaren, och det finner man i statsrevisorernas
berättelse för år 1883, som inkom till 1884 års Riksdag. Deri heter
det angående de fri konsternas akademi bland annat: »af hvad ofvan
blifvit antydt torde framgå, att akademien genom den nuvarande inrätt¬
ningen af sitt läroverk och statsanslagets användande svårligen kan
anses främja den högre konstutvecklingen inom vårt land, utan snarare
den lägre, till icke ringa men för den förra». Jag skall icke besvära
kammaren att uppläsa hela den genomgående kritik, som statsrevisorerna
egna denna akademi, detta torde blifva för långt, men det anförda torde
vara nog för att visa, hvilken åsigt Riksdagens revisorer hysa om aka¬
demien. ^ Detta uttalande gjordes af statsrevisorerna enhälligt, och det
torde då ega ej ringa betydelse. I det läge, hvari frågan nu befinner
sig, förefaller det mig sålunda, som om det till och med vore sannolikt
att den egendom, som herr statsrådet kallar statens, framdeles icke
borde få vara det. Att då nedlägga ett kapital af nära 400,000 kronor
i eu egendom, som icke är statens och som i en framtid kan komma
att användas för helt andra ändamål än det nu dermed afsedda, det som
testators arfvingar bestämma, anser jag icke vore klokt. Derför har
också från vår sida i utskottets betänkande anvisats den utväg, som
regeringen sjelf föreslog år 1876, då Kongl. Maj:t förklarat att akade¬
miens tomt ej kan åt staten förvärfvas. Jag vet icke hvilka skäl nu
föranleda regeringen och akademien att frångå den då uttalade åsigten.
Riksdagen afslog den då gjorda framställningen hufvudsakligen derför,
att man ville hafva utredt, huru vida staten kunde komma att blifva
egare af denna tomt, der akademibyggnaden nu står. Utredningen
har nu skett, och man har af regeringen svart på hvitt på, att staten
icke ^kan blifva egare af tomten. Det finnes då ingen annan utväg än
att återgå till 1876 års förslag, hvilket utskottet anvisat, för så vidt
Riksdagen vill lemna något anslag till denna byggnad.
Enligt regeringens nu framlagda förslag' skulle akademien med
utställningslokalen samt läroverket sammangyttras med hvarandra på
samma sätt som man förut gått till väga med vetenskapsakademien
och riksmuseum. Detta anser jag vore i hög grad olyckligt. Vi hafva
nemligen vid åtskilliga tillfällen, då det varit fråga om beviljande af
Ang. anslag
till nybyggnad
af akademiens
för de fria
konsterna hus.
(Forts.)
K:ö 25. 36 Fredagen den 11 April, e. m.
Ang. anslag anslag för nybyggnader åt vetenskapsakademien, statt i det obehagliga
till nybyggnad predikament, att det icke kunnat utredas hvad som tillhör staten och
^r^hTfria hvad som tillhör akademien; ty detta har icke kunnat delas upp, och
konsterna hus. det lärer väl ej vara lämpligt för staten att lemna anslag till akademien,
(Forts.) så länge ingen utredning i detta fall är gjord, och det kan väl icke
vara lämpligt att nu gå tillväga pa samma sätt i fråga om fria konster¬
nas akademi och till samma byggnad förlägga både akademien, skolan
och utställningslokalen, hvarigenom sedermera säkerligen ingen skulle
kunna redaut hvad som vore statens eller akademiens. Jag tror derför,
att det är bäst, att akademien får behålla sitt hus med utställnings¬
lokalen samt att skolan skiljes derifrån. Derigenom vet man hvad som
är statens och hvad staten skall understödja.
Herr statsrådet sade vidare, att han icke förstod hvad utskottet
menade med att de förutsättningar, under hvilka den ifrågavarande
tomten kan disponeras för uppehållande af eu statens konstskola, äro af
en ganska sväfvande och oviss natur. Detta torde jag hafva besvarat,
då jag sade, att det ej är statens egendom, hvarå akademiens byggnader
äro uppförda, och betänkandet är skrifvet just i enlighet med den asigten,
att det icke är statens egendom. Herr statsrådet frågade också, hvad
vi menade med en byggnad för akademiens enskilda behof, och han
uppräknade flere lokaler, men trodde att vi dermed menade sessions¬
salen ; och han hade i Första Kammaren ej kunnat fa svar pa fragan.
Men han glömde uppräkna, att det äfven skulle blifva en utställ¬
ningslokal i den nya byggnaden, denna bär han dock ej glömt i den
kongl. propositionen, och den måste väl fa anses såsom akademiens
enskilda behof. Man kan väl mke förlägga utställningen till skolloka¬
lerna, utan den måste vara i akademiens egen byggnad, så vida den skall
vara akademiens, som väl är meniDgen. Jag anser sålunda, att herr
statsrådet nu fått svar jemväl på denna sak, om han icke förut
fått det.
Slutligen kunde herr statsrådet icke förstå den sista delen af moti¬
veringen till betänkandet. Han åberopade äfven under sitt anförande
1876 års statsutskotts utlåtande, hvari uttalades, att man borde uppföra
en byggnad till det omfång, att den blefve för alla akademiens behof
tillräcklig. Denna senare del af motiveringen har just tillkommit
alternativt, på sätt 1876 års statsutskott tänkt sig. Men da bör det ske
på. dett sätt som vi föreslagit i senare delen af statsutskottets moti¬
vering, och det, säger herr statsrådet, går icke an, det är outförbart.
Man kan dock i detta afseende mot herr statsrådet ställa en annan
auktoritet. Det är f. d. statsrådet, numera iandshöfdingen Bergström.
Jag föreställer mig, att herr statsrådet läst hans anförande i Andra
kammaren vid 1876 års riksdag, deri han påvisade just samma utväg
som statsutskottet nu tagit upp, och den ene auktoriteten kan här gälla
lika mycket som den andre. Men det finnes dessutom ett exempel på
att den af statsutskottet i detta afseede föreslagna utvägen redan^ blifvit
använd. Sfaten har nemligen redan haft eu egendom, som den på detta
sätt utbytt mot en annan, nemligen den Bergianska trädgården. Då
37
N:Ö 25.
Fredagen den 11 April, e. m.
gick det an. I afseende å denna donation voro ännu strängare vilkor Ang. anslag
uppstälda, än som Meijer uppstält i sitt testamente. Men högsta dom
stolen förklarade dock att hela denna donation öfverflyttades till en för ge
annan fastighet. Naturligtvis finnes donationen qvar, den har blott konsterna hus.
blifvit utbytt, och då kan väl ett sådant utbyte gå för sig en gång till. (Forts.)
Yi hafva emellertid prejudikat i detta fall, som torde vara den största
auktoriteten. De skäl, statsutskottet i detta afseende anfört, tror jag
således icke vara så haltande och sväfvande som från statsrådsbänken
antydts.
Jag får för min del förklara, att oaktadt allt hvad jag har emot
konstakademiens verksamhet, sådan den nu är, jag icke skulle hafva
något emot att lemna ett anslag till densamma för att reparera och
upphjelpa nu befintliga byggnader, ty de äro i sanning bedröfliga, det
kan jag bevittna. Men på samma gång jag säger detta, tror jag att,
utom i afseende å lokalerna, man kan finna mycket att önska äfven i
andra afseenden, såsom de af mig förut åberopade statsrevisorerna ytt¬
rat. Om man nu skulle lemna anslag till sådana reparationer och
förbättringar, är det detsamma som att skänka bort det kapitalet
till akademien, och om man skall göra det, kan man ifrågasätta, om icke
den kommun, som i alla fall har den största nyttan af akademien,
också bör hjelpa till. Det finnes i alla händelser andra sätt att gå
tillväga för att fylla detta behof, hvartill Riksdagen förra året gifvit
anvisning för ett annat konständamål. I afseende på det uttalande,
som gjordes att bidrag äfven, bör lemnas från Stockholms kommun,
ber jag få anföra några få siffror, som kommit till afdelningens känne¬
dom och Indika jag verkligen tror skola kunna gifva mig rätt i den
uppfattningen, att man måste hafva fullt fog att af Stockholm begära
något särskildt i detta afseende. Dessa siftror äro hemtade ur en
promemoria, som vi fingo från akademiens styrelse. Der lemnas den
upplysningen att af de 78 för tillfället tillstädes varande eleverna hafva
46 sina föräldrar och målsmän boende i Stockholm,
19 » » » » »i landsortsstäder,
13 » » » » » å landsbygden;
och kommer jag till deras mantalsskrifningsort, hafva samma 78 elever
uppgifvit sig vara
53 mantalsskrifna i Stockholm,
15 » i landsortsstäder,
10 » å landsbygden.
Detta visar således att af de elever som bevista skolan, det ojemförligt
största antalet finnes i Stockholm. Jag tror också att icke alla de
elever, som för undervisning i akademien komma dit från hufvudstaden,
göra det med föresats att verkligen blifva konstnärer; det kan betviflas,
helst jag fått den uppgiften från personer, som jag tror i det afseendet
vara mycket säkra på sin sak, att flera bevista skolorna hufvudsakligen
för att bereda sig en angenäm sysselsättning icke allenast för tillfället,
utan äfven för framtiden, som ju ej kan vara ändamålet med akade-
N:o 25.
38
Fredag-en den 11 April, e. m.
Avig. anslag rnien. Men i det afseendet har statsutskottet icke velat göra någon
facil?9i'"1 frösättning, emedan man förestält sig, att reparationsföretaget åbygg-
1 för de^fria na^ei1 åter en gång skulle komma igen, i fall förslaget nu faller. Då
konsterna hus. får man se till hvad man har att göra. Och beträffande försöket att
(Forts.) skrämma Eiksdagen med, att den, i fall icke detta anslag beviljas, får
bereda sig på omkostnaden till reparationer, uppgående till bortåt 80,000,
kronor tror jag att man icke bör fästa sig mycket vid. Den dagen,
den sorgen! Jag tror ej att, såsom det nu är stäldt med akademien,
den har synnerligen stor utsigt att få så stora anslag. Märkvärdigt är
det, att regeringen 1876 ansåg det vara alldeles omöjligt att på den
nuvarande platsen uppföra gemensam lokal för både akademien och
skolan, men vid närmare eftersinnande befinnes det nu mycket väl
kunna gå för sig. Att man på det sättet kan komma fram med en
mening det ena året och en annan det andra visar, att hela förslaget
är sväfvande.
Jag tror således, att, äfven om de skäl, som statsutskottet anfört,
icke skulle för herr statsrådet vara till fyllest, men som dock förefinnas
fullt giltiga för bifall, man i alla fall bör låta frågan anstå, till dess
våra konstnärer blifvit enige om det sätt, på hvilket frågan bör lösas,
och detta lärer väl icke dröja så synnerligen lång tid, om förslaget nu
faller. Jag anhåller alltså om bifall till statsutskottets förslag.
Häruti instämde herrar Bromée, JErilcson i Myckelgård och An¬
dersson i Hasselbol.
Herr Hyström: Jag anhåller till en början att få yrka bifall till
reservanternes förslag, och jag stöder mig naturligtvis dervid på den
bevisföring, som här blifvit förebragt af herr statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet, till hvilken bevisföring det icke synes mig
vara mycket att tillägga; i alla händelser ser jag mig föga i stånd der¬
till. Jag borde således hafva nöjt mig med detta yrkande om bifall
under åberopande af den framstälda motiveringen, om icke under disku-
sionen förekommit ett och annat, som jag skall be att i största korthet
fä bemöta. Jag säger i största korthet, ty eu del af hvad som anförts,
rör sig helt och hållet på det estetiska området, och ingen kan begära
eller önska att Andra Kammaren skall vara det forum, inför hvilket olika
konstrigtDingar skola utkämpa sina strider, hvilka icke lära afslutas så
snart som här antydts.
Jag skall först be att med afseende å herr Sven Nilssons yttrande
få säga, att, då han så mycket fäste sig vid eganderätten till tomten
och satte i fråga, att man kunde förfara här likasom i afseende å B er gl¬
anska trädgården, jag icke tror att detta låter , sig göra. Jag har icke
sett och känner icke detaljerna af de bestämmelser, som gälde för Bergi-
anska trädgården, men af personer, som i denna fråga måste anses
vittnesgill, har jag hört att i afseende på konstakademien bestämmel¬
serna äro mångdubbelt noggrannare och binda på ett mycket mera oför¬
änderligt sätt akademien och den ifrågavarande fastigheten vid hvar-
39
N:o 25
Fredagen den 11 April, e. m.
andra, så att svårigheten att upplösa denna förbindelse här är mycket Ang. anslag
större än i fråga om Bergianska trädgården. I sjelfva verket har Akademien
också från andra håll kommit till samma resultat som herr statsrådet, p6r pr-a
nemligen att det icke är möjligt att göra ett sådant utbyte, som hen konsterna hus.
Sven Nilsson ifrågasatt, utan att ett försök i denna rigtning skulle för (Forts.)
staten medföra fara att helt och hållet mista sin rätt till den donerade
fastigheten. Jemförelserna med Bergianska trädgården torde således
icke vara så mycket att fästa sig vid. Men äfven om man fortfarande
vill hålla sig till fastighetsfrågan, synes det mig, då den Meijerska dona¬
tionen insatt staten eller akademien — hvilket i denna sak måste vara
detsamma — till egare af fastigheten, om blott det vilkor uppfylles, att
akademien fortfarande skulle vara der förlagd, som om det icke skulle
förefinnas den ringaste anledning eller utsigt, att någon ändring här¬
utinnan skulle förekomma, allra minst om stateD genom att uppföra
tidsenliga byggnader på ännu bestämdare och oföränderligare sätt fast¬
slår, att akademien der skall vara bofast för så lång tid som blicken
kan skåda framåt. — Är denna åsigt befäst, finnes naturligtvis ingen
utsigt, att staten skall mista denna egendom, och den är då, praktiskt
taget, statens egendom lika fullständigt som alla andra dess fastig¬
heter.
Derefter har man gjort en annan jemförelse och sagt, att man skall
akta sig för att ställa akademien och skolan i samma samband som
vetenskapsakademien och riksmuseum. Jag vet icke, om jag är illa
underrättad, menj det synes mig, som om konstakademien stode i när¬
mare beröring med sin skola än vetenskapsakademien i sin helhet med
riksmuseum, som blott upptager eu del af de vetenskapsgrenar, som
representeras i vetenskapsakademien och med hvilka de andra icke
hafva något att göra, under det att vid konstakademien alla der repre¬
senterade konstarter äfven äro undervisningsämnen vid skolan. Sam¬
bandet är således i det senare fallet större, och man behöfver derför
icke frukta, att inom konstakademien sådana slitningar skola uppstå, att
det någonsin skall blifva tal om att skilja mellan det, som ur egande-
rättens synpunkt tillhör akademien och det som tillhör skolan.
Om jag nu går tillbaka till herr Hersiows yttrande, står jag inför
det förhållande, som jag nyss tillät mig påpeka, att han inledt en slags
tvist om företrädet mellan de olika konstrigtningar, som för närvarande
bryta sig inom vår konstverld. Han har till och med fält sitt omdöme
derom, då han sagt, att de bästa förmågorna stå på den friare sidan.
För min del bestrider jag detta. Men jag skall icke tillåta mig ingå i
något vidlyftigare meningsskifte om den saken, då här icke är forum,
för en sådan diskussion. Deremot vill jag, beträffande hans åsigt, att
konstens väsende är frihet, erinra, att detta gäller om den fullmyndiga
konsten. Men innan man kommit till denna frihet, behöfvas studier och
skola. Utan detta blir friheten sjelfsvåld och excentricitet, och för studier
och utveckling är akademien den rätta platsen. Må sedan friheten
komma och då välja den ena eller andra rigtningen, men först måste
det finnas ett ställe, der undervisning, skola, tukt, studier kunna med-
N o 25. 40 Fredagen den 11 April, e. m.
M<J. anslag delas, och för det ändamålet är akademien till, den må i öfrigt hafva
aV«SeSfsina skeden af uppåtgående och nedsjunkande. Derför bör den ock ut¬
för "de fria, rustas med nödiga medel.
konsternahns. Bland dessa medel är en utställningslokal ett af de allra vigtigaste.
((Forts.) Ben behöfves ju för öfrigt redan för utställning af elevernas arbeten,
men oafsedt detta kan akademien icke bedrifva sin dubbla verksamhet,
dels såsom undervisningsanstalt och dels såsom bärare af hela konst-
rigtningen, utan att för de båda ändamålen hafva sina särskilda lokaler.
Eu utställningslokal är derför alldeles nödvändig. Men — har man
sagt — det skaffas en sådan på annat håll. Just derför att jag icke
vill vara med om att den ena konstrigtningen skall förtrycka den an¬
dra, skulle jag med glädje se, att en sådan lokal komme till stånd, der
en afvikande konstrigtning finge visa hvad den duger till. Men det
är uppenbart, att, om det är önskvärd! att en sådan uppföres, detta
icke förtager behofvet af den nu ifrågasatta. Och tro herrarne att två
sådana lokaler äro för mycket för Sverige eller ens för Stockholm, så
är det ett stort misstag. Det behöfves två och ännu många flera, och
vi hafva för öfrigt redan ett sådant flertal.
Herr Herslow har vidare sagt, att den utbildning, som akademien
kan gifva våra konstnärselever, räcker icke, utan att de måste ut för
att utbilda sig i större frihet och i ett rikare konstla. Ja, det är vis¬
serligen [sant, men jag hemställer, huru vida icke den skolmessiga ut¬
bildningen först måste vara gjord för att eleverna fullständigt skola
kunna draga nytta af det myckna nya och prägtiga, som de få se i de
stora kulturländerna. Det är den rätta vägen. Ett och annat geni fin¬
nes ju, som icke behöfver gå denna väg, men det torde vara fåfängt
att stifta lagar för sådana undantagsfall. Det rätta är: först den ut¬
veckling, som akademien kan lemna, och sedan fulländning utom lands.
På samma sätt är förhållandet inom alla grenar af konst och ve¬
tenskap.
Herr Herslow yttrade också, att vi böra vara betänksamma att
använda statens medel för ändamål af ifrågavarande beskaffenhet. Ja,
jag medgifver, att dylika betänkligheter kunna hafva något berättigande,
men då jag icke vill släppa ifrån mig den meningen, att konstens be¬
fordrande är ett statsändamål, så kan jag icke annat än hålla före, att
staten också måste bekosta de i sådant afseende erforderliga medlen;
ur hvilken särskild källa dessa hafva flutit hör, enligt min tanke, alls
icke till saken, endast man till fullo styrker, att det är ett statsända¬
mål tillräckligt vigtigt för att kunna påfordra statens mellankomst.
Derför får jag säga, att af samma skäl, som herr Herslow anförde,
eller i konstens eget intresse, kan jag icke annat än på det lifligaste
önska, att den kongl. propositionen måtte bifallas. För hvar och en,
som tror att konstens intresse verkligen är ett kulturintresse af den
vigt, att det kan påkalla statens understöd, bör det också vara klart,
att här vid lag något måste göras. Riksdagen har ju sjelf 1876 er¬
känt behofvet i den fullaste form, och fans det 1876, så har det icke
blifvit mindre nu, då lokalerna sedan dess förfallit än mer och blifvit
Fredagen den 11 April, e. m.
41
N:o 25.
allt mer otillräckliga i förhållande till det växande antalet elever, och Ang. anslag
då för öfrigt anspråken på konstutveckling så betydligt stigit. Hvad ^nybyggnad
Riksdagen erkände 1876, måste Riksdagen således medan större styrka f^^TTia
erkänna nu. När således behofvet är erkändt och när det äfven är konsterna hus.
bevisadt, att ändamålet icke kan vinnas billigare eller fullständigare än (Forts.)
som nu kan ske i öfverensstämmelse med akademiens förslag, qvarstår
den slutsatsen, att det begärda anslaget måste beviljas, för så vidt Riks¬
dagen vill hysa samma mening nu som förr. Och äfven utan afseende
på ett sådant samband med Riksdagens föregående uttalanden tror jag,
att Riksdagen måste hafva den meningen, ty äfven om man anser konsten
vara ett statsintresse, som kommer först i sista rummet, måste den i
alla fall tillgodoses af hvarje stat, som vill vara en kulturstat. Rör
min ringa del tror jag, att denna akademi har en stor och vigtig upp¬
gift, den att fostra och uppbära eu sund och sansad konstrigtning. För
att nå detta vigtiga ändamål behöfvas medel, och har man erkänt än¬
damålets berättigande, böra medel således anskaffas. Då nu enligt min
tanke ändamålet icke kan vinnas på billigare, bättre eller fullständi¬
gare sätt än genom Kongl. Maj:ts förslag, vidhåller jag mitt yrkande
om bifall till detsamma.
Med herr Nyström förenade sig herrar Beskow och Höglund.
Herr Nils Peterson i Runtorp: Då tiden är långt framskriden,
skall jag icke länge upptaga Kammarens tid; men då jag inom ut¬
skottet deltagit i behandlingen af detta ärende och dervid kommit till
samma slut som utskottets majoritet, anhåller jag att få yttra några ord.
Herr ecklesiastikministern yttrade nyss, att om icke Riksdagen nu
beviljar det begärda anslaget, så skulle Riksdagen inom kort blifva
tvungen att i och för en genomgående reparation af akademiens lokaler
anslå medel af ända till 80 å 90,000 kronor. Ja, hvarför skulle vi då
nu kosta på så mycket som närmare 400,000 kronor, när vi höra att
akademiens lokaler kunna iståndsättas för ett jemförelsevis så obetyd¬
ligt belopp. Jag har genom besök på platsen öfvertygat mig om, att
lokalerna mycket väl kunna påbyggas. Det har mycket klagats öfver
att salarne äro för mörka, till följd deraf att dagern väsentligt utestängdes
af flera alldeles inpå akademien liggande höga hus, och att de sålunda
icke kunna erbjuda lämplig plats för en utställningslokal. Jag tror för
min del, att den saken lätt afhjelpes derigenom, att man bygger på en
våning, synnerligast å flygelbyggnaderna. Det kostar icke så mycket,
och på så sätt får man också behålla platsen. Men jag tror, att aka¬
demien kan hjelpa sig sjelf der vid lag. Akademien tror sig ju kunna
skaffa 200,000 kronor och torde derför knappast behöfva statens under¬
stöd; men skulle den behöfva något bidrag af staten för dessa repara¬
tionsarbetens utförande, så tror jag nog att Riksdagen icke skall neka
sitt samtycke. Det är nu för tiden en sådan mani att bygga nya hus,
att jag undrar icke så mycket på att akademien och äfven Kongl. Maj:t
vill begagna tillfället dertill. Jag tror emellertid icke, att behofvet i
N:o 25.
42
Fredagen den 11 April, e. m.
Ang. anslag detta fall är så trängande, att Riksdagen bör bifalla det nu begärda
till nybyggnad gtora byggnadsanslaget.
för de fria Herr ecklesiastikministern nämnde, att då akademiens nuvarande
konsiernahus. hus byggdes, hade akademiens professorer af sina löner tillskjutit ett
(Forts.) visst belopp. Tänk om vår tids professorer vore lika snälla! Då skulle
en fråga sådan som denna lätt vara löst. Men ty värr är förhållandet
nu helt annorlunda. Ett färskt exempel derpå hafva vi i den nyss
behandlade 61:sta punkten af detta betänkande. Der vilja professorerna
hafva påökning i sina löner i form af disposionen för dem af anslaget
till extra biträden. Detta visar huru tiderna kunna förändras.
Då jag sålunda tror, att denna fråga icke är vigtigare än att den
kan uppskjutas, anhåller jag om bifall till utskottets förslag.
Herr Husberg: Jag har begärt ordet med anledning af herr
Sven Nilssons yttrande nyss angående de ovissa rättsförhållanden, som
i afseende å akademiens hus skulle förefinnas.
För min del kan jag icke finna, att dessa rättsförhållanden äro i
någon mån ovissa, så länge akademien finnes qvar på tomten, tv
tomten och bostaden äro bundna vid akademien, och staten har i sin
hand att bestämma, att akademien skulle finnas der och finnas just der.
Jag kan derför icke se att, så länge det nuvarande tillståndet är oför-
ändradt, någon ovisshet kan råda i fråga om de rättsförhållanden, som
här föreligga, man må sedan kalla akademiens rätt till fastigheten egan-
derätt, eller säga att en samäganderätt mellan staten och akademien
existerar. Detta blir endast en strid om ord.
Det fans ock en annan passus i herr Sven Nilssons anförande,
hvarvid jag något vill uppehålla mig. Han fäste sig särskildt vid
det alternativ för frågans lösning, som utskottet har framstält i slutet
af sitt betänkande. Såsom herrarne finna, framkastar utskottet der den
tanken, att den Meijerska donationen egentligen är att betrakta såsom
ett fideikommiss. Den fideikommissnatur, som sålunda skulle häfta vid
donationen, borde efter herr Sven Nilssons och utskottets åsigt kunna
öfverflyttas på annan fastighet, å hvilket nytt hus för akademiens lo¬
kaler kunde uppföras, emot det att akademiens nuvarande fastighet till
kronan öfverlemnades och för statsverkets räkning realiserades.
Det är sant, att denna tanke blifvit framstäf af en man med stort
juridiskt anseende och hvilken utan tvifvel må kunna anses såsom en
auktoritet. Emellertid är att märka, att när landshöfding Bergström
år 1876 framkastade tanken om Meijerska donationens fideikommissnatur,
så gjorde han det under erkännande, att åtskilliga betänkligheter k ande
framställas mot denna menings rigtighet. Han gjorde icke heller på
grund deraf något yrkande, utan framhöll endast tanken såsom förtjent
att tagas i öfvervägande.
För min del är jag tveksam, huruvida den Meijerska donationen
verkligen kan betraktas såsom ett fideikommiss. Med fideikommiss
menar man väl en sådan disposition, hvarigenom en person förklarar
att det föremål, om hvilket han träffar ett förfogande, skall framdele
Fredagen den 11 April, e. m.
43
No 25.
öfvergå fråu eu annan; d. v. s. egaren skall kafva åsyftat, att före- Ang. anslag
målet skulle framdeles ombyta egare. Men sådant afsåg aldrig öfver- tdl nybyggnad
direktören Meijer. Han gaf sin donation till akademien cvärdeligen —
detta uttryck förekommer i donationsbrefvet -— ock ville således, konsterna hus.
akademien för all tid skulle sitta behållen på den skänkta tomten, der- (Forts.)
vid emellertid tillädes bestämmelse derom, att under vissa oförmodade
förutsättningar, hvilka Meijer visserligen hoppades aldrig skulle inträda,
akademiens rätt skulle vara förverkad. Det synes mig, som om en
disposition af sådant innehåll ej rätteligen kan betecknas såsom en
iideikommisstiftelse.
Herr Öven Nilsson har jemfört denna donation med den Bergianska.
Det torde vara säkrast att icke här framställa en sådan jemförelse;
tv hvilken egenskap man skall tillägga en donation är väl egentligen
beroende på de ordalag, i hvilka stiftelse-urkunden är affattad, och
någon sådan rörande den Bergianska donationen är icke nu här till¬
gänglig.
Emellertid skulle jag kunna göra herr Sven Nilsson det medgif-
vandet, att den Meijerska donationen må hända kunde betraktas såsom
en fideikommiss-stiftelse. Men då blir naturligtvis frågan: är det an¬
tagligt, att fideikommissnaturen skulle kunna öfverflyttas på annan
fastighet? Här möta, enligt min uppfattning, stora vanskligheter.
Det är tydligt, att Kongl. Maj:t i högsta domstolen — tv det är
der, frågor om öfverflyttning af fideikommiss pröfvas — icke skall
kunna öfverflytta fideikommissnaturen från den Meijerska stiftelsen till
en obebyggd tomt eller en byggnad, som förefinnes allenast på papperet.
Det hus, till hvilket fideikommissnaturen skall öfverflyttas, måste vara
färdigt, när frågan om öfverflytlningen förekommer till afgörande. Men
Riksdagen befinner sig alltså i den ställningen att nödgas besluta byg¬
gandet af det nya huset i förhoppning, att Kongl. Maj:t i högsta dom¬
stolen skall komma att förklara, att detta nya hus finge utgöra vederlag
för det gamla och fideikommissrätten dit öfverflyttas. Detta är dock
riskabelt; ty det kan hända, att herrar jurister i högsta domstolen vid
pröfning af ordalydelsen i den Meijerska urkunden säga, att rätten icke
kan öfverflyttas. Då står man der med sin nya byggnad, och akademiens
gamla hus står äfven qvar; allt blefve dermed förfela dt.
En annan anmärkning kan ock framställas. Det är, såsom bekant,
numera förbjudet i svensk lag att stifta fideikommiss, och deraf följer,
att när Kongl. Maj:t med högsta domstolen tillåter öfverflyttning af
fideikommissnatur, sä tillses noga att den fastighet, till hvilken fidei¬
kommissrätten öfverflyttas, i värde motsvarar den, från hvilken denna
rätt flyttas. Yärdet får icke stiga deröfver, ty i sådant fall skulle Ko¬
nungens rätt att öfverflytta fideikommiss kunna medföra en utsträck¬
ning af de faktiskt befintliga fideikomissinrättningarna. Nu komme
naturligtvis det nya huset att blifva betydligt dyrare än det gamla,
och då kunde alltså fideikommissnaturen öfverflyttas allenast till en del
af detta nya hus. Men huru skulle denna del bestämmas? Skulle den
bestämmas såsom en lokalt begränsad anpart af det nya huset eller
N o 25.
44
Fredagen den 11 April, e. m.
Ang. anslag såsom en qvot af fastighetens värde? Jag tror, att svårigheter i detta
tiU nybyggnad åfseende skulle uppstå, hvilkas lösning jag icke kan se.
a fö?te fria Dessa betänkligheter framhöllos redan under 1876 års diskussion,
honstemahus. då de också erkändes af landshöfding Bergström, som omnämnde dem
(Forts.) i sitt andra yttrande under diskussionen. Jag tror icke, att man kan
komma ifrån dem.
Hela denna tanke om den Meijerska fastighetens fideikommissnatur
"och om dennas öfverflyttning på annan fastighet kan vara intressant
nog för den, som är road af juridiska konstruktioner, men till grundval
för praktiska beslut anser jag den otjenlig.
I öfrigt förenar jag mig i herr Nyströms yrkande.
Herr Sven Nilsson: Jag vill för min del gifva den siste
ärade talaren rätt deri, att man först måste uppföra en annan
byggnad i stället för den gamla, innan fideikommissrätten kan öfverföras,
och detta framgår också af landshöfding Bergströms yttrande år 1876,
och dermed är också saken klar i detta hänseende, men deremot lärer
det ej vara möjligt, att det nya huset skulle komma att blifva i högre
värde än den gamla tomten med den derå uppförda byggnaden. Detta
beror på, hvarest man tänker lägga det nya huset, om en allt för dyr
tomt dertill användes, men jag är öfvertygad derom, att man bör kunna
få betaldt för det gamla huset minst lika mycket som det nya
kostar just till följd af det läge denna tomt har, och då är den farhågan
försvunnen, att man icke skulle kunna öfverflytta fideikommissrätten
från den gamla tomten till hela den nya fastigheten.
Beträffande den juridiska rätten att öfverflytta fideikommissrätt i
förevarande fall, så lins den lika mycket nu, som den fans på den tid,
då högsta domstolen meddelade sitt beslut om den s. k. Bergianska
trädgården, och jag beklagar, att icke den siste talaren, som sjelf sade
sig vara villrådig, skaffat sig del af handlingarne i det ärendet, hvilket
ju för honom varit mycket lätt, tv så vidt jag vet, fans der mycket
starkare bestämmelser i det Bergianska stiftelsebrefvet, som kunnat
förhindra en dylik öfverflyttning, än i det nu ifrågavarande. Kunde
det gå an då, så vågar jag påstå att det går an äfven nu, emedan de
bestämmelser, som funnos der, voro mycket svårare att uppfylla, såvida
icke högsta domstolen gör den ena gången så och den andra så,
hvilket väl ej är att befara. Det är ju alldeles tydligt, att det kan
tvistas om den ene eller andre har rätt, men då man hade en sådan
auktoritet som landshöfding Bergström att stödja sig på, och derjemte
prejudikat från högsta domstolen, så ansåg utskottet, att man kunde
våga detta försök, i synnerhet vid det faktiska förhållande, att högsta
domstolen redan medgifvit en dylik öfverflyttning, då man just med
detta prejudikat för ögonen icke kunde tro annat än att en sådan
öfverflyttning äfven nu kan låta sig verkställa.
Jag skall äfven be att få säga endast ett par ord med anledning
af doktor Nyströms yttrande, att han gerna såge, att det blefve två
eller flera utställningslokaler af ifrågavarande beskaffenhet i Stockholm.
Fredagen den 11 April, e. m.
45
N:o 25,
Ja, mine herrar, det kan gå an, men då skall staten icke understödja -Ang- anslag
den ene och på det sättet undertrycka den andre, utan alla skola få till nybyggnad
lika rätt till understöd af staten. Men så länge de, som stå utom a d^fria
akademien, icke kunna påräkna något stöd af staten, anser jag, att man konsterna hus.
styfmoderligt behandlar dessa konstnärer, om man understöder de andra. (Forts.)
Af de yttranden som fälts, har jag icke kunnat få någon annan
öfvertygelse, utan yrkar fortfarande bifall till utskottets förslag.
Herr vice talmannen L. 0. Larsson: Jag skall icke lägga många
ord till hvad som redan yttrats af herr Sven Nilsson, men jag vill blott
tillkännagifva, att jag biträdt utskottets hemställan, hufvudsakligast der¬
för att jag trodde och fortfarande tror, att man skulle kunna öfverflytta
den rätt, som man har till den nuvarande tomten, till en annan. Jag
skulle i det fallet icke alls litat på mitt eget omdöme, ty det betyder
här icke någonting, men utom den af Sven Nilsson åberopade aukto¬
ritet, nemligen landshöfding Bergström, som något så när torde känna
till lagens stadganden, och som år 1876 anvisade denna utväg, så
godkändes densamma af alla de jurister, som under diskussionen
uppträdde. Så t. ex. sade statsrådet Lagerstråle, som ock varit
ledamot i högsta domstolen, att han icke ville förneka möjligheten af
den åtgärd, som landshöfding Bergström då ifrågasatt, och han yttrade
äfven, att svårigheter nog kunde uppstå, men att de borde kunna öfver-
vinnas. Sedan härpå en annan ledamot, som icke var jurist, fram-
stält några invändningar, uppträdde herr Rubenson, också jurist, ochstälde
sig på landshöfding Bergströms sida. Det är på grund af dessa ut¬
talanden, som jag vågar tro, att en dylik åtgärd är möjlig, i synnerhet
då man vet, hvad som händt med den Bergianska trädgården. Oak¬
tadt jurister här uppträdt tveksamme i denna fråga eller med en mot¬
satt åsigt, så torde dock dessa personer, som vi å vår sida åberopat,
kunna åtminstone i någon mån uppväga dessa, som nu framkastat
andra åsigter. Jag tror emellertid, att man bör hafva denna sak klar
och utredd för sig, innan man vidtager några andra åtgärder och lägger
ned så mycket pengar på en nybyggnad. Kunde man följa den anvis¬
ning, som gafs 1876, skulle man på det sättet få en sådan byggnad utan att
staten behöfde släppa till ett enda öre, endast förskottera medel under
byggnadstiden, tills den nya byggnaden blef färdig, och då skulle aka¬
demien ditflyttas från sin nuvarande plats, för hvilken man borde kunna
få så mycket betaldt, att staten icke behöfde nedlägga ett enda öre på
den nya byggnaden.
Jag står fortfarande på denna ståndpunkt och vågar derför yrka
bifall till utskottets betänkande.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Wenn er b er g:
Här har utaf personer, som motsatt sig Kong! Maj:ts förslag, anförts
åtskilligt, som går in på områden, inom hvilka jag icke tilltror mig att
kunna afgifva ett sådant uttalande, på hvilket jag fordrar att någon
skall lita. Nog tror jag att hvar och en, som läser donationsurkunden,
No 25.
46
Fredagen den 11 April, e. m.
Ang. anslag skall finna de ganska störa svårigheter, som måste möta för ett sådant
till nybyggnad satt att
gå till väga som det sist afhandlade, nemligen öfverflyttandet
dt (trCCL(lBYYt/'l6-'i'lS o (j i o «/
för de fria ^ en fideikommissrätt, hvars tillvaro såsom sådan redan är i hög grad
konsterna hus. tvifvelaktig. Det är ju icke ovanligt att jurister, i synnerhet i kinkiga
(Forts.) fall, yttra sig motsägande mot hvarandra i många afseenden. Så skedde
ock vid det tillfälle, som anförts, och så kan man väl antaga, att det
kommer att ske fortfarande. Det säkra är, att sjelfva saken undan-
skjutes af preliminärerna, huru länge, det lemnar jag derhän. Att al¬
drig någon juridisk dom lär fällas af den beskaffenhet att den opåtaldt
kränker tredje mans rätt, tager jag för gifvet. Jag kan alltså icke
tänka annat, än att en process skulle uppstå af den vidlyftighet, att det
icke blefve något af med hela öfverflyttningen.
Som sagd!, då jag icke är jurist, så vill jag icke mycket yttra mig
härom.
Af den talare, som uppträdde mot Kong!. Maj:ts förslag i andra
hand, anfördes, att jag gått till väga något strängt vid bedömande af de
skäl, utskottet anfört för sitt afslag. Ja väl, vi hafva sagt rent ut våra
tankar; han har icke skonat mig, jag ej honom, och vi äro icke så
klena någondera af oss, att vi lätt låta skrämma oss. Jag har sagt ut
min mening, att jag finner statsutskottets skäl svaga, minst sagdt —
och hvad eganderätten beträffar till och med så svaga, att de icke förmå
framkalla ens något tvifvel, huru dermed förhåller sig. Hvad åter
fideikommissnaturen beträffar, så är det må hända en omtvistlig sak, och
skall man vänta tills den frågan erhåller sin lösning, så får man allt
vänta länge.
Nu anhåller jag att få säga ett par ord mot herr Herslow. Han
hade den åsigt, som jag beklagar att jag icke kan dela. Jag måste
då utsäga min. Det är icke till gagn för konsten och än mindre till
gagn för konstnärerna, om man nu beröfvar akademien jemte läro-
verkshus också expositionslokal — och jag tror mig härvid böra påminna
derom, att den aldrig haft någon sådan och har icke heller någon i
denna stund. Akademien har sålunda icke kunnat utöfva något tryck
eller något motstånd mot någon svensk exponerande konstnär. Att
befara något sådant är att gå allt för långt i sin misstanke mot akade¬
mien, och jag vågar säga, att akademien icke heller har magt att kunna
neka en svensk konstnär att utställa sina produkter hos akademien eller
öfver hufvud neka någon som helst utställare att exponera sina arbeten,
om det blir en allmän expositionslokal. Tv Kongl. Maj:t kommer nog
att bestämma, att hvilken svensk konstnär som helst kommer att få
utställa sina verk i statens expositionslokal, och lärer icke göra någon
inskränkning deruti till förmån för något akademiens godtycke.
Såsom det tillgår vid de stora utländska expositionerna, bör det
tillgå, om akademien får en utställningslokal. Hvar och en utställare
har nemligen der en röst, och dessa samfäldt välja en jury, som seder¬
mera är den bestämmande. Deri är väl den största frihet, man kan
tänka sig medgifven åt utställarne. Hvad garantier bär man för att det
skall bli friare eller ens så fritt under andra förhållanden, och hvilken
Fredagen den 11 April, e. m.
47
Nio 25.
garanti för att ens alla svenska konstnärer skulle få rum i en sådan Ang. anslag
expositionslokal, till hvars uppförande man nu endast har möjliga 70,000 ^nybyggnad
kronor — men icke verkliga? Låt vara att det beloppet rätt snart utvecklar a'för de fria
sig till 100,000 kronor. För dessa skaffar man sig emellertid icke tomt och konsterna hus.
lokal. Nej, det skaffar man sig icke för 200,000 och icke heller för 300,000 (Foris.)
kronor, om man vill fylla samma ändamål, som man kan uppnå genom
denna expositionslokal, hvilken, om jag så får säga, gör sig sjelf ur
akademiens hus, just genom uppbyggandet af en fjerde våning åt fasa¬
den. I ena fallet måste man köpa tomt, lägga grund, bygga väggar
och resa tak; i det andra fallet behöfver man endast bygga väggar.
Så billigt som detta kan icke något annat blifva, och hvarför skall
man då betunga enskilda artister med att under flera år arbeta lönlöst
för att kunna skaffa sig en sådan lokal?
Må man icke tro att jag vill hindra dem i sina förehafvanden —
icke ett ögonblick. Jag vill likväl som herr Herslow att konsten skall
vara fri. Men man får inskränka sig, så att man uppnår det målet i
rätt tid. Till en början får ingen vara fri, utan först måste han hafva
erhållit skola.
Här har äfven sagts, att akademiens professorer icke lemna den
högre undervisningen, utan endast den lägre. Jag vet icke hvarifrån
man fått detta. Jag har af intresse för konsten följt undervisningen i
akademien i 40 år. Jag har sett akademier på utländsk botten också,
och jag kan försäkra er, mine herrar, att den högre undervisningen
der tillgår på samma sätt som den gör här. Det kan finnas skilnad på en¬
skilda undervisares duglighet här som der, men det är också den enda.
Man säger äfven, att konstnären måste komma ut och se sig om¬
kring i verlden. Tron I då, mine herrar, att våra äldre konstnärer
icke varit ute? Jo, alla hafva rest ut, och stora och behöfliga stipendier
har akademien haft åt dem. Konstnärer måste komma ut och se, huru
det arbetas på andra ställen. Men deraf följer icke att man måste
taga skolan utomlands eller behöfver för alltid blifva utländing. Om
den, som på det sättet far ut, kan man säga, då han kommer hem,
som Tegnér säger om Romafararen, att, då han kom hem till sitt land,
var han en främling, och »främlingen, som ingen kände, fann ej bröd».
Af intresse för konstens och våra konstnärers framtid önskar jag,
att kammaren måtte fatta ett beslut, hvarigenom Kongl. Maj:ts propo¬
sition har utsigt att få framgång.
Herr Herslow: Innan debatten afslutas, ber jag dock att få säga
några ord mot talaren på stockholmsbänken: då han citerade mitt ytt¬
rande, citerade han icke korrekt. Han förklarade att jag skulle hafva
sagt, att alla de stora männen och namnen inom vår konstverld stode
på den oppositionella sidan. Jag förmodar, att han härvid, afsåg hvad
jag yttrade: de största och för konstens framtid löftesrikaste af våra
unga konstnärer hafva alla fått sin egentliga konstnärsutbildning icke
inom akademien, utan utom akademien, ja, delvis i opposition mot den¬
samma. Jag har således blott om en del af dem sagt, att de stå i
No 25.
48
Fredagen den 11 April, e. m.
Ang. anslag opposition mot akademien, men jag bär sagt om dem alla, att den egent-
till nybyggnad ]jga konstnärliga utbildningen hafva de fått ute.
föra<ieVfriaS Detta bör så mycket mindre förvåna, eftersom både han och herr
konsternahus. statsrådet uttalat samma åsigt som är min, att nemligen den »skolmes-
(Forts.) siga» utbildningen, märk väl den skolmessiga, den bör ske här hemma
i skolan, och den får naturligtvis också bibringas på skolmessig! sätt.
Den utbildningsgraden både kan och skall vår s. k. akademi lemna,
och vi skola göra allt hvad vi kunna för att sätta akademien i stånd
att lemna densamma fullgod. Men deremot vågar jag fasthålla, att de
egentliga, om jag så må säga, högskolestudierna i den bildande kon¬
sten icke kunna göras här. Äfven jag har kännedom sedan lång tid
tillbaka om åtskilliga af de utländska akademierna, och jag tilltror mig
mot herr statsrådet påstå, att flera af de utländska akademierna med
bra mycket bättre rätt kunna säga sig »motsvara ganska långt gående
anspråk» på högre konstundervisving, än vår kan det. Det skulle
väl ock vara underligt, om icke så vore.
Jag är lika ifrig som någonsin Kongl. Maj:t och ecklesiastikmini¬
stern att undervisningslokaler, goda undervisningslokaler, må kunna
beredas vår konstskola. Äfven om vi icke kunna enas om de högsta
loford åt densamma, önskar jag den all framgång till det värf, den lam
fylla. Men jag vill icke hafva någon utställningsbyggnad under dess herra¬
välde, och detta icke derför, att jag ställer mig på opponenternas sida,
utan just derför, att jag icke vill taga parti för någon af de kämpande
rigtningarne. Ty när akademien ifrar för sin utställningsbyggnad, så
säger den mycket tydligt, att det är en »ledande» ställning, som den
önskar. Jag vill hafva vår konstutställning utan någon ledande ställning
tillerkänd vare sig akademien eller någon annan. Jag har det allra
bästa skäl härför deruti, att i utlandet öfver allt, der man byggt eu
utställning, som stått under sådan »ledning», har man icke kommit till
frid eller lugn, förr än man skaffat sig en fri och oafhängig utställnings¬
lokal, tillhörig konstnärerna sjelfva. Så kämpade de danska konstnärerna
länge, innan de byggt sig en egen utställningslokal, en stor, charmant
lokal, som tillhör konstnärerna. I Paris har det gått på samma sätt.
När nu våra konstnärer äro på god väg att skaffa sig en sådan egen
lokal, så bör man icke genom ett stort statsanslag taga parti för ena
sidan och på det sättet göra en insats emot nämnde konstnärernas
sträfvan efter oberoende. Nej, låt de fria konsternas alla idkare fritt
förena sig och gemensamt bygga utställningslokal! Låt denna utställ¬
ningslokal förvaltas utaf ett gemensamt utskott af konstnärerna! Säkert
kommer det då att tillgå vid denna utställning just som herr stats¬
rådet sagt: att utställarne välja sin jury, och att det är denna jury,
som sedan bestämmer. Men jag ser i akademiens betänkande icke
någon den ringaste antydan om att en sådan frihet och opartiskhet
der är afsedd. Nej, den vill hafva eu ledande ställning.
Det är derför som jag hoppas af Kongl. Maj:t ett förslag, som
gifver åt akademien goda undervisningslokaler, men dermed punkt.
Fredagen don 11 April, o. m. 49
Ofverläggningen var härmed slutad. Enligt de yrkanden, som der¬
under förekommit, gaf herr talmannen propositioner dels på bifall till
utskottets hemställan och dels på afslag derå och bifall i stället till Kongl.
Maj:ts framställning i ämnet; och fann herr talmannen svaren hafva
utfallit med öfvervägande ja för den förra meningen. Yotering begär¬
des och försiggick enligt följande nu uppsatta och af kammaren god¬
kända voteringsproposition:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i 62 punkten af ut¬
låtandet n:o 9, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Uej;
Tinner Nej, har kammaren, med afslag å utskottets nämnda hem¬
ställan, bifallit Kongl. .Majas framställning i ämnet.
Omröstningen utföll med 116 ja mot 72 nej; varande alltså ut¬
skottets hemställan af kammaren bifallen.
Som tiden nu var långt framskriden, uppsköts den vidare före¬
dragningen af det föreliggande utlåtandet till ett kommande sammanträde.
§ 2.
För motions afgifvande hade sig anmält herr M. Dahn, hvilken
nu aflemnade en motion om ändrad lydelse af §§ 71 och 72 Rege¬
ringsformen.
Denna motion, som erhöll ordningsnummern 226, remitterades till
konstitutionsutskottet.
§ 3.
Godkändes Riksdagens kanslis förslag till Riksdagens skrivelser
till Konungen:
n:o SO, angående utredning-, huruvida och under hvilka vilkor
statsmagten må kunna ikläda sig ansvar för förluster, som af embetsman
genom felaktig embetsförvaltning vållas; och
n:o 31, angående föreskrift för kronofogde och länsman att i vissa
fall skriftligen underrätta kommunalstämmas ordförande om allmänna
sammanträden.
Andra Kammarens Prof, 1890. N:o 25.
K: O 25.
Ang. anslag
till nybyggnad
af akademiens
för de fria
konsterna hus.
(Forts.)
4
Jho 25.
50
Fredagen deji 11 April, e. m.
§ 4.
Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtanden:
n:o 48, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försälj¬
ning af den s. k. kommendantsängen vid skansen Kronan i Göte¬
borg m. m.;
n:o 49, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försälj¬
ning till Hvetlanda bysamhälle af viss del af förra häradshöfdinge-
bostället Hvetlanda Thomas- och Kullagården n:is 4 och 6; och
n:o 50, i anledning af Kongl. Majts proposition angående statens
öfvertagande af ett rörande säteriet Mossebo med underlydande hemman
i Mölltorps socken af Yadsbo härad afslutadt köp.
Dessa ärenden skulle uppföras främst å föredragningslistan för
nästa sammanträde.
§ 5.
Justerades protokollsutdrag.
§ 6.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr M. W. Ullman
under fjorton dagar från och med den 16 dennes.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 11,9 e. m.
In fidem
A. E. J. Johansson.
Tisdagen den 15 April.
51
N:o 25.
Tisdagen den 15 april
kl. 1/2 3 e. ra.
§ I-
Till kammaren kade inkommit följande sjukbetyg, som upplästes:
Att herr generalkonsul C. O. Berg, som fortfarande är sängliggande
sjuk, ej kan tills vidare deltaga i Riksdagens arbete, intygar
Stockholm den 15 april 1890.
A. Werner,
prakt, läkare.
§ 2.
Föredrogos och bordlädes för andra gången statsutskottets utlåtan¬
den n:is 48, 49 och 50.
§ 3.
Afgåfvos nya motioner:
af herr A. Hedin:
n:o 227, med förslag till lag om försäkring för olycksfall i ar¬
betet; samt
af herr A. V. Ljungman:
n:o 228, angående ändrad lydelse af §§ 72 och 73 Riksdagsord¬
ningen; och
n:o 229, angående ändrad lydelse af §§ 60 och 61 Regerings¬
formen.
Dessa motioner begärdes på bordet och bordlädes.
§ 4.
Till bordläggning anmäldes:
konstitutionsutskottets utlåtande:
n:o 9, i anledning af väckta motioner, åsyftande förändrade be¬
stämmelser om vilkoren för valrätt till andra kammaren;
tf:0 25.
52
Tisdagen den 15 April.
statsutskottets utlåtanden:
n:o 6, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret; och
n:o 10, med anledning af två af Kong], Maj:t aflåtna propositioner
angående pension å allmänna indragningsstaten åt sergeanten vid värf¬
vare arméns disciplinkompani C. J. Welander och angående tilläggs¬
pension för jägmästaren i Skellefteå revir O. E. H. Gfrahl;
bankutskottets memorial:
n:o 10, med förslag till omröstningsproposition i anledning af kam-
rarnes skiljaktiga beslut i fråga om eftergift af landtbrukaren C. M.
Bergmans i YJlestad Bakersgård betalningsskyldighet för ett från riks¬
banken utiemnadt lån;
n:o 11, angående afskrifning ur riksbankens hufvudkontors räken¬
skaper af åtskilliga fordringar; och
n:o 12, angående afskrifning ur afdelningskontorets i Kalmar
räkenskaper af tre stycken fordringsposter;
lagutskottets utlåtande:
n:o 40, i anledning af väckt motion om ändring i 57 § af för¬
ordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862; och
n:o 41, i anledning af väckta motioner angående formen för äkten¬
skaps afslutande; samt
Andra Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande:
n:o 24, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om upphäfvande af Kongl. brefvet den 10 september
1811, angående skyldighet för stamrotar inom Elfsborgs län att en¬
samme bekosta gödsel och vedbrand åt soldaten samt mulbete åt hans
kreatur.
Dessa ärenden skulle å föredragningslistan för morgondagens sam¬
manträde uppföras framför de ärenden, som blifvit tvenne gånger
bordlagda.
Häräfter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,41 e. m.
In fidem
A. E. J. Johansson.
STOCKHOLM, VICTOE PETTERSONS BOKTRYCKERI, .1890.