Motioner i Första Kammaren, N:o 8.
1
N:o 8.
Af lierr Bergström, om anslag till e. o. professorsbeställning i
slaviska språk vid universitetet i Upsala.
För sex år sedan beviljade Riksdagen — på framställning' af Kong!.
Maj:t, som i sin ordning' stödde sig' på en begäran af de akdemiska, myndig¬
heterna i Upsala — ett årligt anslag af 2,500 kronor att på ordinarie stat
utgå som arfvode åt en lärare vid Upsala universitet, som kunde finnas villig
och lämplig- att derstädes meddela undervisning i slaviska språk. I följd
deraf har också från och med våren 1885 vid nämnda universitet offentlig
undervisning i ämnet meddelats. Såväl fakultetens utlåtande i saken som
uttalanden af andra vittnesgill personer ge vid handen, att undervisningen i
slaviska språk hittills blifvit skött på ett sätt, som fullkomligt motsvarar
afsigten med anslagets beviljande, och att studenterna med flit och intresse
begagnat sig af den erbjudna undervisningen.
Då nyssnämnda anslag å 2,500 kronor af 1884 års Riksdag beviljades,
hade emellertid alla vederbörande, icke blott universitetets filosofiska fakultet
och det akademiska konsistoriet, utan jemväl regeringen, statsutskottet och
kamrarne tydligen den bestämda uppfattning, att anordningen med stipendiat¬
plats endast skulle vara provisorisk och att, så fort sig göra läte, en pro¬
fessorsplats i slaviska språk borde upprättas. Fakultet och konsistorium vid
universitetet hade hemstält om ett anslag af 4,000 kronor, att efter fem år
höjas till 4,500, till inrättande af en e. o. professur i ämnet, och blott som
nödfallsutväg, för den händelse Kong!. Maj:t skulle finna sig förhindrad att
till närmaste riksdag göra framställning om medel till professur, begärt, att
behofvet af undervisning i ämnet måtte, intill dess en professur kunde er¬
hållas, tillgodoses genom ett mindre anslag å 2,500 kronor. Regeringen
välde den senare utvägen, uttryckligen blott af det skäl att, såsom i stats¬
rådet anfördes, då »hos oss näppeligen fans någon som genom offentliggjorda
Bill. till Ritcsd. Prof. 1890. 1 Samt, 2 Afd. 1 Band. 3 Raft. 1
2 Motioner i Första Kammaren, N:o 8.
skrifter betygat, sig såsom kompetent till professorsbefattning i detta ämne.»
Statsutskottet vid 1884 års riksdag förordade — med åberopande af den i
statsrådet gifna motiveringen och betonande »ej mindre vigten af de slaviska
språkstudierna än äfven behofvet, att de ständigt växande såväl vetenskap¬
liga som praktiska intressen, hvilka af dessa studier bero, vunne en fast
föreningspunkt» — regeringens förslag, hvarefter anslaget i båda kamrarne
utan votering beviljades, i ena kammaren till och med utan diskussion.
Då anslaget 1884 beviljades på ordinarie stat, var det naturligtvis
Riksdagens mening, att den ifrågavarande undervisningen skulle blifva per¬
manent och ej blott fortgå ett eller annat år. Det var utan tvifvel försig¬
tigt och klokt att till en början lemna blott ett mindre belopp för att se,
om lämplig person funnes att tillgå, och se huru saken skulle komma att i
verkligheten gestalta sig. I förra fallet torde nu, såsom af universitets-
myndigheternas yttrande framgår, full visshet vara vunnen. I senare afseen-
det föreligger en femårig erfarenhet, och denna manar att fullborda hvad
som 1884 börjades, efter den plan som redan då förelåg. Det är nemligen
tydligt, att om vi af hvarjehanda tungt vägande skäl, vetenskapliga, ekono¬
miska och politiska, önska, att undervisningen skall blifva permanent och
drifvas så, att det åsyftade gagnet dermed vinnes, så måste ju förr ju hellre
en fast lärareplats inrättas med sådan lön, att en person deraf kan hafva
sin anständiga bergning. I annat fall blir, som humanistiska sektionen i sin
senaste skrifvelse till akademiska konsistoriet påpekar, följden den, att lärare
i ämnet ofta måtte ombytas, eller att denna undervisning skötes som bisak
af en person med hufvudsakligen annan sysselsättning; möjligen äfven den,
att tidtals undervisningen af brist på lärare måste ligga nere. Ingen person
med någon tanke på sin framtid lär nemligen egna sig åt ett studium, som
ej kan föda sin man. För att lemna akademisk undervisning i ämnet,
d. v. s. icke blott meddela språkets elementer, utan också utbilda lärare i
ämnet, kräfves utan tvifvel djupare studier än en blott praktisk, om också
för sitt syfte tillräcklig, insigt i ett eller annat af de slaviska språken.
Akademisk undervisning förutsätter studier, som taga sin man helt och hållet
i anspråk. Ryskan anses icke för ett lätt språk; men förutom kännedom
om ryska fordras teoretisk och praktisk kunskap i åtminstone ett par af de
öfriga slaviska språken samt studier i de slaviska språkens historia och
litteratur.
Efter hvad som i ämnet förekommit dels under dess behandling hos
vederbörande myndigheter: Upsala universitets filosofiska fakultet och större
konsistorium, kanslersembetet och statsrådet, dels i statsutskott och kamrar
vid 1883 och 1884 års riksdagar, i hvilka samtliga instanser frågan blifvit
på det mest gynsamma sätt mottagen, borde det egentligen vara öfverflödigt
Motioner i Första Kammaren, N:o 8,
3
att här yttra någonting om vigten af att de slaviska studierna i vårt land
må vinna fäste. Jag skall derför inskränka mig till eu rekapitulation af de
skäl, som vid ärendets tidigare behandling blifvit anförda och som' för-
anledt Riksdagens tidigare beslut.
Det måste i alla hänseenden anses som högst egendomligt och olämp¬
ligt, att vi i Sverige, på grund af bristande språkkunskap, intill de sista
åren nödgats taga vår kännedom om Ryssland, en af Europas stormagter,
dess folkrikaste stat, som dertill är vår närmaste granne, ur källor på andra
hand, se allt så att säga genom främmande glasögon; och lika märkligt är, att
vid våra högsta läroverk undervisats i t. ex. arabiska, spanska och portugi¬
siska, men icke i ryska eller polska, att fullt aflönade lärareplatser för de
slaviska språken finnas vid högskolorna i Köpenhamn och Paris — för att
icke tala pm tyska och österrikiska universitet — men icke i Sverige.
Vetenskapligt taget äro de slaviska språken för studiet af den indoeuropeiska
språkfamiljen, till hvilken äfven vårt språk hör, alltså äfven för ett all¬
sidigt och grundligt studium af vårt eget språk, liksom för vår civilisations
äldsta historia, ej mindre oumbärliga än t. ex. latin eller sanskrit. Flera
af de slaviska språken — utom ryska äfven t. ex. polska och böhmiska —
ega från vår tid i flera fack en vetenskaplig litteratur, från hvilken våra
forskare i allmänhet äro utestängda — något som de ofta bittert beklaga —
och för hvilken de äro hänvisade till öfversättningar eller utdrag på andra
språk. Hvar och en vet, huru nära vår historia, både den yttre och inre,
under århundraden varit förknippad med Rysslands och Polens: det ligger i
öppen dag, att en historiker, som icke kan begagna de polska och ryska
arkivens urkunder på slaviskt språk, icke läsa historiska arbeten på ryska
eller polska, icke kan få en fullständig öfversigt af händelserna och deras
sammanhang. Den ryska vitterheten har i vårt århundrade gjort en sådan
insats i den allmänna kulturutvecklingen, att den icke kan förbises. Saken
är icke mindre vigtig • i praktiskt afseende. Ryssland borde i följd af sitt
geografiska läge och den billiga sjökommunikationen kunna blifva en af vår
industris förnämsta marknadsplatser. Men verkligt lifiiga och omfattande
kommersiella förbindelser äro ej möjliga utan att kraftiga åtgärder vidtagas
för befordrande af ryska språkets studium inom vårt fosterland. Sist och
dock kanske starkast framträder den politiskt-militära betydelsen af att Sverige
känner sin största och farligaste granne och kan följa och bedöma, hvad
som i detta mägtiga rikes inre föregår. Detta behöfver ej utvecklas, det
ligger i öppen dag för hvarje tänkande svensk man.
Mot det förslag, jag nu förelägger Riksdagen, kan icke den invänd¬
ning göras, att utredning saknas. Det är nemligen så långt ifrån att utred¬
ning skulle saknas i fråga om lämpligheten och nödvändigheten af en aka-
4 Motioner i Första Kammaren, N:o 8.
clemisk lärareplats i slaviska språk, att fastmer ärendet redan två gånger
passerat alla instanserna från och med filosofiska fakulteten till och med
kanslersembetet, och att i alla instanser enhälligt förordats inrättandet af en
e. o. professur i slaviska språk vid Upsala universitet, d. v. s. just hvad
jag nu vill föreslå. Dessutom föreligger regeringens yttrande i ämnet till
1884 års Riksdag, deri det bland annat heter, att »det icke blott i veten¬
skapligt och ekonomiskt, utan äfven i politiskt hänseende måste anses vigtig!,
att tillgång till pålitlig undervisning i slaviska språk i vårt land finnes»,
och af ordalagen framgår tydligt, att äfven enligt statsrådets mening åt¬
gärdens slutliga mål måste vara inrättande af en professur i ämnet. Slut¬
ligen har frågan om akademisk undervisning i slaviska språk två gånger
behandlats af Riksdagen, under uttrycklig eller tyst förutsättning af att en
fast lärareplats i ämnet borde, så fort ske kunde, inrättas. Under öfver-
läggningarna vid 1883 års riksdag yrkade ock f. d. statsrådet Carlson utslag
på frågan om docentstipendium i slaviska språk särskilt derför att han
ansåg, att det erkända krafvet på undervisning i ämnet endast genom in¬
rättande af professur kunde tillgodoses. Om någon fråga får anses vara
utredd, bör det alltså vara den, för hvilken jag härmed påkallar Riksdagens
uppmärksamhet.
Då nu det akademiska konsistoriet i Upsala för andra gången hos
regeringen anhållit om nådig proposition rörande medel för eu e. o. professur
i slaviska språk, med förklaring, att om en sådan plats nu inrättas »väl
dokumenterad och lämplig sökande icke skall saknas», antager jag, att det
endast varit hänsyn till de många undervisningsbehofvens stora kraf på
statskassan, som föranledt regeringen — hos hvilken man säkerligen kan nu
ej mindre än hittills förutsätta både erkännande af frågans betydelse och
intresse för densamma — att icke för denna Riksdag framlägga förslag i
ärendet. Och jag känner mig derigenom ytterligare förvissad, att regeringen
ej skall annat än med tillfredsställelse se, derest Riksdagen skulle för denna
fråga visa samma välvilja som vid tidigare tillfällen och bevilja för ända¬
målet erforderliga 1,500 kronor. Så liten är nemligen den summa, som be-
höfves, och om dessa medel beviljas af denna eller först af nästa Riksdag,
det är för vår budget temligen likgiltigt, medan deremot vigtiga så väl sak¬
liga som personliga skäl tala för att anslaget bör beviljas redan nu.
På grund åt hvad jag sålunda haft äran anföra och förbehållande mig
att få till statsutskottet lemna de ytterligare upplysningar i saken, som
kunna anses nödiga, hemställer jag,
att Riksdagen mätte bevilja ett anslag af 1,500 kronor
årligen, för att af dessa jemte de 2,500, som nu utgå
Motioner i Första Kammaren, N:o 9.
5
såsom arfvode för undervisning i slaviska språk, bilda
lön för en extra ordinarie professor i detta ämne vid
Upsala universitet, med rättighet för den blifvande inne-
hafvaren af professuren att efter fem års tjenstgöring få
sin lön förhöjd till 4,500 kronor.
Stockholm den 22 januari 1890.
Axel Bergström.
N:o 9.
Af herr Treffeilberg1, om bildande af en fond till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring, inrättande
af sjukkassor och åstadkommande af ålder doms för säkring.
Uti infordradt och den 28 september sistlidet år afgifvet underdånigt
utlåtande öfver arbetareförsäkringskomiténs betänkande med förslag till lag
om ålderdomsförsäkring ansåg sig Konungens befallningshafvande i Kopparbergs
län visserligen böra på anförda skäl afstyrka, att samma förslag lades till
grund för en nådig proposition i ämnet till Riksdagen, och detta desto hellre,
som sjelfva hufvudfrågan, eller statens pligt och förmåga att ordna arbetare¬
försäkringen, ännu vore så ny och derjemte förgrenade sig i så måmga detalj¬
frågor, livilka jemväl vore nya och med hänsyn till deras betydelse för de
nya institutionernas ändamålsenliga anordnande, hvar för sig kunde anses
innefatta hufvudfrågor — att, enligt Konungens befallningshafvandes öfver¬
tygelse, för närvarande öfver hufvud taget hvarje, äfven det i alla hänseenden