2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 94.
nämnda lösningsrätt och. att egare af frälseskatte!’ höra blifva i denna del
likstälda med dem som innehafva skattefrälsejord, får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen för sin del ville besluta att allt hvad
lag och författningar innehålla om rättighet för egare
till frälseränta att till sig lösa skattejord, som säljes,
skall upphöra att gälla.
Stockholm den 25 januari 1890.
Patrik Stockman.
tf:o 94.
Af herr K. E. Holmgren, om ändracl lydelse af §§ 6 och 13
riksdagsordningen.
Ehuru frågan om representationsrätten mellan städerna och landsbyg¬
den vid flera föregående riksdagar och senast vid sistlidne riksdag varit
under behandling utan att nå sin lösning, vågar undertecknad å nyo draga
denna fråga under Riksdagens pröfning. Bland de förslag, som i detta syfte
varit väckta, har intet vunnit så stor anslutning som det af 1888 års
konstitutionsutskott utarbetade och vid 1889 års riksdag å nyo upptagna be¬
tänkande n:o 1, hvari föreslås fixering af riksdagsmännens antal så väl i
Första som Andra Kammaren, hvilken grundlagsändring antogs af Andra
Kammaren med stor majoritet, men afslogs af Första Kammaren med en
majoritet af endast 10 röster.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 94.
3
Då man i folkmängdstatistiken finner att för närvarande städerna välja
1 representant i Andra Kammaren på 11,075 invånare och landsbygden 1
representant på 26,665 invånare måste det erkännas, att detta förhållande
är allt annat än rättvist. Att en rättelse bör ske ligger således i öppen dag
för en hvar, som opartiskt bedömer denna fråga. Enligt utskottets ofvan-
nämnda betänkande skulle städerna till Andra Kammaren välja 75 repre¬
sentanter, hvilket enligt folkmändssgtatistiken vid 1887 års slut utgör 1 på
11,223 invånare, och landsbygden 150 representanter, hvilket utgör 1 på
25,954 invånare. Med dessa siffror för ögonen lär ingen kunna påstå, att
städernas rätt blifvit trädd för nära, utan tvärt om; äfven med antagande af
städernas tillväxt i lika hög grad som de senare 20 åren är den tid mycket
aflägsen, innan dessa med fog kunna yrka förändring i den representations¬
rätt förslaget afser.
Under åberopande i öfrigt af de skäl, som i konstitutionsutskottets ofta
nämnda betänkande blifvit anförda, tillåter jag mig härmed vördsamt föreslå,
att Riksdagen måtte till hvilande i vidare grundlags¬
enlig ordning antaga följande förslag till förändrad ly¬
delse af
Riksdagsordningen.
§ 6.
1. Första Kammaren skall bestå af 150 ledamöter!
hvilka för en tid af 9 år utses af landstingen och stads-
fullmägtige i de städer, som ej i landsting deltaga.
Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu är
nämnd, utgör en valkrets, för hvilken, efter folkmäng¬
den inom dess område, väljes 1 riksdagsman för hvarje
fullt tal, motsvarande Vibo af rikets folkmängd.
2. För valkrets, som har mindre folkmängd än i
mom. 1 sägs, väljes dock 1 riksdagsman.
3. Derest det antal riksdagsmän, som med tillämp¬
ning af stadgandena i mom. 1 och 2 bör utses, icke
uppgår till 150, skola, för ernående af detta antal, de
valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter det tal,
som enligt mom. 1 är bestämmande för riksdagsmännens
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 94.
antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvardera
välja ytterligare 1 riksdagsman.
4. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets, enligt
ofvan angifna grunder, eger utse, bestämmes hvart 10
år af Konungen; och skall vid tillämpning af den så¬
lunda faststälda ordningen iakttagas, att inskränkning
icke sker i vald riksdagsmans rätt att under föreskrif-
ven tid utöfva riksdagsmannakallet.
5. Upphör stad att i landsting deltaga under den
tid, för hvilken den af Konungen faststälda ordningen
är gällande, inträder stadens rätt att utse riksdagsman
dock icke förr, än ledighet uppstår i den valkrets, sta¬
den förut tillhört.
§ 13.
1. Andra Kammaren skall bestå af 225 ledamöter,
deraf 150 för landet och 75 för städerna. Dessa leda¬
möter väljas för eu tid af 3 år, räknade från och med
januari månads början, året näst efter det, under b vil ket
valet skett.
o
2. A landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval
äfven räknas köpingar, utses för hvarje domsaga en
riksdagsman. Understiger domsagornas antal 150, skola
för ernående af det bestämda antalet riksdagsmän de
folkrikaste domsagorna, såvidt ske kan häradsvis, in¬
delas i 2 valkretsar, som hvardera välja 1 riksdagsman.
Ofverstiger domsagornas antal 150, skola, i den mån
sådant erfordras, angränsande domsagor, som hafva min¬
sta folkmängd, förenas, 2 och 2, till 1 valkrets.
3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfver-
stiger V75 af folkmängden i rikets alla städer, väljes
efter stadens folkmängd 1 riksdagsman för hvarje fullt
tal, motsvarande V75 af städernas folkmängd. Städer
med mindre folkmängd än nu är sagdt ordnas, så vidt
lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som,
med iakttagande af att hvardera utser 1 riksdagsman,
erfordras för uppnående af det i mom. 1 föreskrifna antal
riksdagsmän för städerna.
Motioner i Andra Kammaren, 1N:o 94.
5
4. Indelningen af omförmälda Talkretsar så ock riks¬
dagsmännens antal för kvar ock en af de städer, kvilkas
folkmängd i ock för sig kerättigar dem att utan för¬
ening med annan stad välja riksdagsman, bestämmes,
efter ofvan angifna grunder, kvart 10 år af Konungen.
Den ordning, som sålunda fastställes, vinner tillämpning
vid de val, kvilka näst derefter, enligt § 15 mom. 1,
skola ega rum. Köping, som erhåller stadsprivilegier,
räknas i fråga om riksdagsmannaval fortfarande till lan¬
det, till dess ny valkretsordning varder faststäld.
Stockkolm den 25 januari 1890.
K. E. Holmgren.