Motioner i Andra Kammaren, N.-o 53.
17
N:o 53.
Af herr A. Svenson i Bossgården, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om ändring i § 15 mom. 2 af gällande
folkskolestadga.
Den af undertecknad vid 1889 års riksdag väckta motion, åsyf¬
tande skrifvelse till Kongl. Maj:t angående medgifvande för skoldistrik¬
ten i riket att under vissa vilkor få anordna undervisningen i folkskolan
som s. k. förmiddagsläsning, föranledde icke då till någon Riksdagens
åtgärd, enär densamma, ehuru bifallen af denna kammare, blef af med-
kammaren afslagen.
Då jag emellertid är öfvertygad om att denna fråga är af ganska
afsevärd betydelse och jag af flere skäl blifvit sedan sist förflutna
riksdag styrkt i mina åsigter angående behöfligheten af en reform i
den antydda rigtningen, får jag härmed förnya motionen i fråga.
Att undervisningens anordnande i folkskolan såsom förmiddags¬
läsning ur flera synpunkter är att föredraga framför den hittills sed¬
vanliga anordningen, är en mening, som vinner allt större utbredning.
Detta är förhållandet, så vidt jag bär mig bekant, på alla de ställen,
der förmiddagsläsning blifvit försökt. En närmare undersökning af
orsakerna härtill torde städse lägga i dagen, att denna anordning visat
sig vara särdeles väl egnad att undanrödja åtskilliga olägenheter, som
äro förbundna med Jästidens fördelning på för- och eftermiddag.
Bland dylika olägenheter torde några böra, om ock i största kort¬
het, här angifvas. En sådan är oordentlig skolgång, oftast föranledd
af föräldrarnes behof af barnens biträde i hemmet. Denna olägenhet
har blifvit i väsentlig mån undanröjd i de skoldistrikt, der förmid¬
dagsläsning införts, och derigenom har äfven ett af de största hindren
för ett framgångsrikt skolarbete aflägsnats.
Bill. till Rilcsä. Prof. 1890. 1 Samt. 2 Afl. 2 Band. 8 Höft.
B
18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 53.
Den dåsighet och förströddhet, som enligt många lärares sam¬
stämmiga vittnesbörd på ett i ögonen fallande sätt visar sig hos bar¬
nen under de på förmiddagsledigheten följande lärotimmarne och som
gör skolarbetet under dessa timmar till nästan förspild möda, inställer
sig icke, då undervisningen är ändamålsenligt anordnad som förmid-
dagsläsning. Denna omständighet förtjenar att beaktas af det alldeles
särskilda skälet, att den synes utgöra en vederläggning af påståendet,
att förmiddagsläsningen skulle vara hygieniskt skadlig i högre grad
än för- och eftermiddagsläsningen.
Det icke sällan hörda klagomålet öfver att folkskolan gör barnen
odugliga för det praktiska lifvet och lägger hinder i vägen för dem
att hjelpa sina föräldrar med arbete och öfva sig deruti, har tvifvels¬
utan sin egentliga grund i den häfdvunna anordningen af den dagliga
lästiden, i följd hvaraf barnen i allmänhet komma att under en ytterst
betydelsefull utvecklingsperiod af 6 å 7 år dela sin tid emellan skol¬
bänken och gatan eller landsvägen. Förmiddagsläsningen undanrödjer
i regeln äfven denna olägenhet och de faror, den medför, genom att
lemna barnet tillfälle att få vistas i hemmet den senare hälften af da¬
gen. De praktiska anlagen och fallenheterna finna der merändels
användning, och derigenom tillmötesgås barnets naturliga verksamhets-
behof.
Man hör äfven ofta klagas öfver skolungdomens tilltagande sedliga
förvildning, och det finnes de, som anse folkskolan bära skulden der¬
till. Utan att vidare inlåta mig på denna fråga, vill jag blott med
hänsyn till det förevarande saksammanhanget nämna, att det synes mig,
som om folkskolan endast på det sätt kan vara den skyldige, att hon
genom en olämplig anordning af den dagliga lärotiden öppnar den
största möjligheten för att de från undervisningen lediga timmarne
skola komma att användas endast till lek eller, rättare sagdt, dagdrifveri.
Det derunder förekommande fria och oöfvervakade sällskapslifvet emellan
ett större antal barn af skilda åldrar torde vara allt utom främjande
för goda seder. Det verkar efter hand i betänklig grad slappande
både på hemmets och skolans band. Äfven denna fara aflägsnas i
betydande mån genom förmiddagsläsningen, som nödgar barnen att
utan dröjsmål från skolan begifva sig hem och föranleder föräldrarne
att i vida högre grad, än eljes är fallet, taga sig an barnen och bära
en drj^g del af ansvaret för deras uppfostran.
Att förmiddagsläsningen, förutsatt den lämpligt anordnas, äfven
i hygieniskt afseende är fördelaktigare än för- och eftermiddagsläsningen,
ej blott framgår af det redan omnämda sakförhållandet, att — der båda
anordningarne praktiserats — barnens hela skick och utseende burit
Motioner i Andra Kammaren, N:o 53. 19
vittnesbörd derom, utan äfven torde en närmare kännedom om de fak¬
tiska förhållanden, under hvilka skolarbetet i det ena och det andra
fallet försiggår, till och med utan alla erfarenhetsbevis göra ett anta¬
gande i denna rigtning mer än sannolikt.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra borde följdrigtigt hafva
framstälts ett förslag, åsyftande förmiddagsläsningens obligatoriska
införande i folkskolorna. Då emellertid förhållandena gestalta sig mycket
olika på olika orter inom vårt vidsträckta land, torde det kunna befinnas
nödvändigt att på sina håll vidblifva den gamla anordningen. Dessutom
torde det vara rigtigare att lemna skoldistrikten frihet att, i den mån
insigten om den ifrågavarande anordningens fördelar intränger i det
allmänna medvetandet, få införa förmiddagsläsning än att till ovilkorlig
efterlefnad påbjuda något, om hvars nytta man icke allestädes ännu
är öfver ty gad.
Jag får alltså härmed vördsamt föreslå,
att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att
till 2 mom. af 15 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga
stadga angående folkundervisningen i riket, gifven
Stockholms slott den 20 januari 1882, måtte göras föl¬
jande tillägg: såvida ej skolråd och församlingar i sam¬
råd med inspektören finna det fördelaktigare att anordna
undervisningen som förmiddagsläsning, i hvilket fall
skolarbetet ej må utsträckas i småskola öfver 4 och
i folkskola öfver 5 timmar dagligen, samt, med iakt¬
tagande i öfrigt af föreskrifna kortare afbrott mellan
två på hvarandra följande lärotimmar, en ledighet af
minst 20 minuter må lemnas efter de 2 eller 3 första
lärotimmarne.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.
Stockholm den 24 januari 1890.
And. Svenson
i Bossgården.