Motioner i Andra Kammaren, N:o 21.
5
H:o 21.
Herr P. Waldenström, om skrifvelse till Kongl. Maj.t med
begäran om framläggande af förslag till ändring af § 14
riksdagsordningen.
En af de frågor, som för närvarande kanske mer än alla andra
påkalla den allmänna uppmärksamheten, är det allt mer och mer i vårt
land växande krafvel på en utsträckning af den politiska valrätten. Jag
tror icke, att det är rätt att slå döförat till för detta kraf, och jag tror
derför också, att det icke är klokt.
Jag anser det icke vara rätt af det skäl, att det utan tvifvel,
trots alla missbruk, som man kan hafva att befara, likväl icke kan nekas,
att af de myndige män, som befinna sig under det närvarande strecket,
en stor mängd, om icke största delen, utgöres af förståndiga, sansade
och redbara personer, för hvilkas uteslutande från allt inflytande på de
politiska angelägenheterna man icke har något rimligt skäl. Många af
dessa kunna derjemte hafva en ganska god skolbildning, som sätter dem
i stånd att bättre bedöma offentliga förhållanden än mången annan, som
har 800 kronor inkomst eller står skrifven såsom egare af en fastighet,
som hel och hållen tillhör hans fordringsegare — för att ‘ej tala derom,
att inkomst och egendom icke kunna anses vara mätare på insigt och
omdöme.
Är det sålunda enligt mitt förmenande icke rätt att utesluta dem
från politisk valrätt, så är det icke heller klokt. Ty det torde aldrig i
något fall vara klokt att göra annat än det, som är rätt. Att såsom
politiskt omyndige från valrätt utesluta hederliga män för det, att de
icke hafva en viss inkomst eller egendom, det förbittrar sinnena, såsom
hvar och eu sjelf kan se. Det väcker misstroende mellan de olika sam¬
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 21.
hällslagren. Det skärper klasshatet allt mer och mer och försvårar der¬
för med hvarje år en lugn och lycklig lösning af den vigtiga frågan.
Ty förutom det att orättvisan ökar bitterheten, komma äfven anspråken
att drifvas allt mer och mer upp. De, som från början skulle hafva nöjt
sig med någonting rimligt, blifva genom det orättvisa motståndet orimliga
i sina fordringar. Detta är eu erfarenhet, som man alltjemt får göra på
det politiska lifvets område.
Utan tvifvel komma vid denna riksdag liksom vid föregående
riksdagar många motioner att väckas om eu utsträckning af den politiska
valrätten, samt många olika förslag att gifvas. Det torde dock blifva
för den enskilde riksdagsmannen omöjligt att formulera ett sådant förslag,
som skulle kunna hafva utsigt att vinna Riksdagens bifall. Erfarenheterna
från de föregående riksdagarne torde mer än tillräckligt bevisa detta. Då
emellertid saken är i högsta grad magtpåliggande och tarfvar eu så snar
lösning som möjligt, anhåller jag att få föreslå,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Ivongl. Maj:t
hemställa, att Ivongl. Maj:t ville låta utarbeta samt
för Riksdagen till grundlagsenlig behandling förelägga
förslag till sådana ändringar i § 14 riksdagsordningen,
som kunna motsvara rättvisa kraf på utsträckning af
den politiska valrätten.
Stockholm den 20 januari 1890.
P. Waldenström.