Motioner i Andra 'Kammaren, N:o 18.
11
N:0 18.
Af herr J. Bengtsson i Gullåkra, om ändrad lagstiftning angående
skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och
underhåll af tingshus och häradsf'ängelse.
Oaktadt under senare årens riksdagar flera motioner blifvit väckta med
förslag om en förändring af lagen af den 26 september 1884, angående
skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus
och häradsfängelse, har ingen vunnit så starkt bifall som den af mig vid
1888 års riksdag i ämnet inlemnade, hvilket synes mig framgå deraf, att,
ehuru Första kammaren afslog densamma, likväl ingen talare der uppträdde
mot det berättigade i motionen, än ordföranden i lagutskottet, hvilken blott
framhöll de af samma utskott anförda skälen under det att i Andra kam¬
maren deremot en af 5 ledamöter inom utskottet afgifven reservation i samma
syfte som den af mig väckta motionen bifölls utan omröstning. Utskottet
hade nemligen som skäl för afslag anfört: »I afseende å grunden för skyl¬
dighetens utgörande torde väl, såsom lagutskottet vid flera föregående till¬
fällen uttalat, åtskilliga skäl tala för en ytterligare utjemning af skyldig¬
heten; och vore här fråga om en lagstiftning i ett alldeles nytt ämne,
skulle väl nutidens förhållanden icke föranleda till en sådan fördelning af
skyldigheten som i 1884 års lag stadgas. Men då man tager i betrak¬
tande, att sistnämnda lag, vid jemförelse med förut gällande bestämmelser,
utgör ett icke oväsentligt steg i den rigtning, som af herr Bengtsson anses
vara den råtta, och att denna lag tillkommit på grund af ett efter lång¬
variga meningsbrytningar framstäldt medlingsförslag, så lärer den omstän¬
dighet, att en så kort tid, omkring 3V2 år, förflutit sedan lagens antagande,
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 18.
innefatta ett giltigt skäl att ej redan nu företaga eu så genomgripande
ändring deruti, äfven om den närvarande tidpunkten i öfrigt kunde anses
lämplig för en dylik åtgärd. Härtill kommer, att nya lagberedningen i
sitt betänkande angående rättegångsväsendets ombildning (fjerde delen sid.
241 och följande) föreslagit hela byggnadsskyldighetens öfverflyttande på
staten; och torde detta förslag i sammanhang med frågan om domstols-
organisationen komma under statsmagternas pröfning. Under tiden lära
väl på de flesta ställen icke företagas några så betydliga byggnadsarbeten
för detta ändamål, att skyldighetens utgörande äfven för dem, hvilka tyngst
drabbas deraf, bör blifva särdeles betungande.»
Häraf finner man att utskottet till en del vederlagt sig sjelft, då det
medgifvit, att] åtskilliga skäl tala för en ytterligare utjemning af skyldig¬
heten, ja till och med erkänt, att lagstiftning i ett nytt ämne skulle efter
nutidens förhållande icke föranledt till eu sådan fördelning af skyldigheten
som i 1884 års lag stadgas. Då nu sålunda utskottet verkligen medgifvit,
att denna lag af 1884 icke stämmer öfverens med nuvarande förhållanden
och icke heller motsvarar nutidens kraf på rättvisa, icke bör då lagens korta
tillvaro ensamt kunna utgöra tillräckligt skäl för dess bibehållande. De,
som åtnjutit fördelande af denna lag, hafva ju i alla fall redan allt för
länge varit i besittning af denna oberättigade fördel, på samma gång de,
som haft sig ålagdt större skyldighet än tillbörligt, lidit eu motsvarande
förlust, som aldrig torde blifva dem ersatt.
Emellertid vill det synas som om en del af de skäl lagutskottet anfört
för afslag äfven borde hafva förfallit, i det att ytterligare två år förflutit
sedan den nuvarande lagen antogs, och man ej heller af hört något förslag
från regeringen om dessa byggnaders öfvertagande af staten. Detta kan
deremot icke sägas om skälen för bifall, ty dessa äro fortfarande lika be¬
rättigade. Det kan icke heller bortresonneras, utan är och måste alltid för¬
blifva principielt rätt, att alla, som draga lika fördel af vare sig den ena
eller andra af våra samhällsinstitutioner, böra också i lika mån bidraga till
upprätthållande af desamma, och ingen lär väl här vid lag våga påstå att
fastighetsegarne hafva större behof eller fördel af tingshus och häradsfän-
gelse än andra skattskyldiga.
Med stöd af hvad jag sålunda anfört vågar jag vördsamt föreslå,
att, med ändring af hvad i lagen af den 26 september
1884 stadgadt är, Riksdagen ville för sin del antaga
följande lag angående skyldigheten att deltaga i kost¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o Hd.
13
nåden för byggnad och underhåll af tingshus och härads-
fängelse.
I kostnaden för byggnad och underhåll af sådana
byggnader skola alla de, hvilka inom häradet eller tings¬
laget erlägga kommunalutskylder, deltaga efter den
grund, som för utgörande af dessa utskylder finnes stad¬
gad; och skola vid förefallande behof dessa bidrag ge¬
nom kommunalnämndens ordförande af kommunens kassa
utbetalas, enligt den af häradets förtroendemän upp¬
gjorda och honom tillstälda uppbördslängd, på tid och
ställe som af dem bestämmas.
Hos lagutskottet, till hvars behandling motionen torde blifva hänvisad,
anhåller jag vördsamt, att utskottet ville erforderligen, om så anses nödigt,
omredigera förestående lagförslag, så att det af mig åsyftade ändamålet
vinnes.
Stockholm den 20 januari 1890.
J. Bengtsson.
Bih. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band 3 Käft.
3