Motioner i Andra Kammaren, N:o 124.
3
N:o 124.
Af herr Sven Nilsson om förbud för användning vid bränvins-
tillverkning af majs, ris och andra råämnen, som icke
inom landet allmänneligen alstras.
Vid 1887 års senare riksdag föreslog Kong! Maj:t i proposition
n:o 34, att majs, ris och andra sådana råämnen, som äro af beskaffen¬
het att ej inom landet allmänneligen alstras, icke finge användas för
bränvinstillverkning med ansvarspåföljd för den som använder dessa
råämnen vid tillverkning af bränvin. Vid samma riksdag i motion n:o
88 och vid 1888 års riksdag i motion n:o 119 väckte jag förslag i
samma syfte, ehuru jag då föreslog förbud att tillverka bränvin jemväl
af flera andra slag af utländsk säd. För min del har jag icke öfver¬
gifva öfvertygelsen om nyttan och nödvändigheten af en reform i det
föreslagna syftet. Vid tiden för förenämnda förslags behandling i
Riksdagen föredrog man att vidtaga andra åtgärder för att bland annat
hindra den utländska spanmålen att hamna i bränvinspannorna i lan¬
det. Man ville då knappast höra talas om något annat medel deremot
än tull. Sådan har äfven kommit till stånd, men detta oaktadt florerar
bränvinsbränningen i landet fortfarande af utländska sädesslag, isynner¬
het af majs. Sedan nu ifvern om höga tullar väl till väsentlig del
torde vara lugnad och landet i ro någon tid åtminstone får öfvertyga
sig om verkningarne af de beslutade tullarne, bär jag förestält mig, att
de förut väckta förslagen nu skulle kunna vinna större sympatier för
sig inom Riksdagen, helst då det väl ej kan anses vara hvarken foster¬
ländskt eller statsekonomi^ klokt att, fastän på indirekt väg, införa
en dryck från utlandet, som från en stor del af landets invånare
förklaras vara den skadligaste af alla.
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 124.
Det torde också vara öfver nog att det bränvin i landet, som till¬
verkas af dess egna produkter, utan att vi skola behöfva för detta
ändamål hemta dem från utlandet. ’ Jag skall nu icke upprepa de öfriga
skäl, som kunna anföras för mitt förslag; de återfinnas dels i ofvan
åberopade Kongl. Maj:ts proposition och dels i motionerna, hvartill jag
hänvisar. Blott det vill jag tillägga att Kongl. Maj:t förklarat, att
några hinder ej möta i afseende på kontrollen vid brännerierna i riket
för genomförande af förslaget. Jag skall nu ej heller upptaga mina
gamla förslag, utan i stället hemställa om antagande af det vid 1887
års riksdag af Kongl. Maj:t väckta i hopp att detta skall vinna större
anslutning för sig. Jag hemställer alltså, att Riksdagen måtte besluta
följande förändringar i Kongl. förordningen om tillverkning af bränvin
nemligen:
tillägg till § 3
Äfven må användas alla slag af råämnen utom
majs, ris och andra sådana som äro af beskaffenhet
att icke inom landet allmänneligen alstras;
tillägg till § 29 mom. 3
Den som vid bränvinstillverkning använder majs,
ris eller annat otillåtligt råämne, straffes med böter
från 500 kronor till 1,500 kronor samt erlägger sär¬
skild afgift af 5 öre för hvarje kilogram af det olofli-
gen använda råämnet.
Stockholm den 27 januari 1890.
Sven Nilsson.