Lagutskottets Memorial N:o 51.
1
N:o 51.
Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1890, kl. 1 e. m.
Lagutskottets memorial, i anledning af dels återremiss i åtskilliga
afseenden af utskottets utlåtande w-o 44 öfver ej mindre
Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändring i vissa delar af strafflagen och till lag angående
ändring i vissa delar af strafflagen för krigsmagten den
7 oktober 1881 än äfven väckta motioner om ändring i
strafflagen, dels ock kamrarnes skiljaktiga beslut beträf¬
fande särskilda delar af samma utlåtande.
I utlåtande n:o 44, i anledning- af ej mindre Kongl. Majris propo¬
sition med förslag till iag angående ändring i vissa delar af strafflagen
och till lag angående ändring i vissa delar af strafflagen för krigs¬
magten den 7 oktober 1881 än äfven väckta motioner om ändring i
strafflagen, hemstälde lagutskottet, i första. punkten, att Riksdagen, med
afslag å de i ämnet väckta motionerna, ville, beträffande förslaget till
lag angående ändring i vissa delar af strafflagen, med förklarande att
Kongl. Maj:ts proposition i denna del icke kunde antagas i oförändradt
skick, för sin del antaga ett i utlåtandet infördt förslag till lag an¬
gående ändring i vissa delar af strafflagen; samt i andra punkten, att
Riksdagen, i fråga om förslaget till lag angående ändring i vissa delar
af strafflagen för krigsmagten, ville, med bifall till den kongl. proposi¬
tionen i denna del, antaga det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget.
Bill. till Bibel. Prot. 1890. 7 Sami. 31 Haft. 1
2
Lagutskottets Memorial N:o 6l.
Enligt utskottet tillhandakomma protokollsutdrag hafva båda kam-
rarne vid föredragning af ifrågavarande utlåtande till en början beslutit,
att utskottet, för den händelse lagförslagen eller någotdera af dem
skulle i vissa delar komma att af den ena -eller andra kammaren åter¬
förvisas, skulle lemnas öppen rätt att vid ärendets förnyade behandling
i afseende å de paragrafer, Indika blifvit med eller utan ändring god¬
kända, föreslå sådana jemkningar, som af ifrågasatta förändringar i
återförvisade delar kunde föranledas.
Vidare hafva båda kamrarne till utskottet återförvisat 4 kap. 2 §
och 11 kap. 12 § i förslaget till lag angående ändring i vissa delar
af strafflagen, ingressen och rubriken till samma förslag samt utskot¬
tets i lista punkten gjorda hemställan. Derjemte har Första Kamma¬
ren till utskottet återförvisat 121 § i förslaget till lag angående än¬
dring i vissa delar af strafflagen för krigsmagten den 7 oktober 1881,
ingressen och rubriken till detta lagförslag samt utskottets i afseende
på andra punkten af utlåtandet gjorda hemställan.
I skiljaktiga beslut hafva kamrarne stannat i fråga om 18 kap.
7 §, 20 kap. 14 § och 23 kap. 7 § i strafflagen, i det att kamrarne
hvar för sig beslutit antaga följande lydelse af dessa paragrafer, nem¬
ligen :
Första Kammaren
Andra Kammaren:
18 kap. 7 §.
Öfvar man otukt med qvinna, som
ej fylt tolf år; dömes till straff¬
arbete från och med fyra till och
med åtta år och, om hon af ger-
ningen fick svår kroppsskada eller
död, till straffarbete från och med
åtta till och med tio år eller på lifstid.
Öfvar man otukt med qvinna,
som fylt tolf, men ej femton år;
dömes till straffarbete i högst två
år eller fängelse i högst sex må¬
nader. Hade qvinnan fylt fjorton
år, och äro omständigheterna syn-
Öfvar man otukt med qvinna,
som ej fylt tolf år; dömes till
straffarbete från och med fyra till
och med åtta år och, om hon af
gerningen fick svår kroppsskada
eller död, till straffarbete från och
med åtta till och med tio år eller
på lifstid.
Öfvar man otukt med qvinna,
som fylt tolf, men ej femton år;
dömes till straffarbete i högst två
år eller fängelse i högst sex månader.
Lagutskottets Memorial N:o 51.
3
Första Kammaren: Andra Kammaren:
nerligen mildrande; må till böter
dömas.
20 kap. 14 §.
Den, som för brott emot 4 §,
5 §, 6 § 2 mom. eller 7 § gjort sig
förfallen till straffarbete, skall ock
dömas förlustig medborgerligt för¬
troende. Lag samma vare, der nå¬
gon för brott, hvarom eljest i detta
kapitel förmäles, gjort sig skyldig
till straffarbete under längre tid,
än sex månader.
Den, som för brott, hvarom i
detta kapitel förmäles, gjort sig
förfallen till straffarbete, skall ock
dömas medborgerligt förtroende
förlustig.
23 kap. 7 §.
Brott, som i 2 eller 3 § omför- Brott, som i 3 § omförmäles,
mäles, ehvad det begåtts af gälde- ehvad det begåtts af gäldenär eller,
när, eller, efter ty i 4 § sägs, af efter ty i 4 § sägs, af syssloman,
syssloman, så ock brott, som i 5 må ej af allmän åklagare åtalas,
§ omförmäles, må ej åtalas af an- der ej brottet af målsegande till
nan än målsegande. sådant åtal angifves.
Slutligen hafva båda kamrarne godkänt det i reservation vid ut¬
skottets hemställan beträffande 2 kap. 19 § strafflagen framställa för¬
slag, att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville
taga i öfvervägande, dels huruvida icke stadgandet i kongl. förordningen
angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864 om god frejd såsom
vilkor för idkande af handel, handtverk eller annat yrke, må kunna
upphäfvas, dels ock om och i hvad mån enahanda vilkor, der det före¬
kommer i andra författningar rörande näringslifvet, må kunna bort¬
tagas; till hvilket förslag Andra Kammaren dock beslutit foga följande
tillägg: »samt till Riksdagen härom gorå den framställning, hvartill ut¬
redningen af frågan må gifva anledning».
4
Lagutskottets Memorial N:o 51.
Hvad. då först angår de af båda kamrarne återremitterade para¬
graferna i förslaget till lag angående ändring i vissa delar af straff¬
lagen, . så hafva de mot utskottets förslag härutinnan framstälda an¬
märkningar hufvudsakligen afsett redaktionen.
Beträffande 4 kap. 2 § första stycket bär anmärkts, att den ändrade
redaktion, som utskottet ansett böra gifvas åt detta stycke, skulle
kunna föranleda den missuppfattning, att domaren i de här afsedda
fall, derest någon förändring af straffen ej ifrågakomme, icke skulle
behöfva utsätta särskildt straff för hvarje brott. Till undvikande af
en dylik missuppfattning föreslår utskottet nu en lydelse af nämnda
stycke, som i det närmaste öfverensstämmer med Kongl. Maj:ts förslag.
.Vid det andra stycket af samma §, hvilket stycke saknar motsvarig¬
het i Kongl. Maj.its förslag, anförde utskottet, att den grundsats, som
i detta stycke blifvit uttryckt, väl torde framgå af stadgandena i 2 kap.
19 § af Kongl. Maj:ts förslag, men att utskottet dock ansåge eu ut¬
trycklig bestämmelse erforderlig, med afseende derå att strafflagens
föreskrifter i der omhandlade ämne skola tillämpas icke blott af juri¬
diskt bildade personer utan äfven af andra, särskildt, vid betygs ut¬
färdande, af presterskapet. Mot styckets af utskottet föreslagna af¬
fattning hafva emellertid i båda kamrarne åtskilliga anmärkningar blifvit
framstälda, till en del i syfte att stycket måtte uteslutas; och då, så¬
som utskottet redan antydt, en uttrycklig bestämmelse i ämnet icke
ans åges erforderlig för domstolar och öfriga embetsmyndigheter, hos
Indika särskild juridisk bildning förutsattes, torde hela stycket kunna
utan egentlig olägenhet utgå. Dock har utskottet, med hänsyn till
vigten deraf, att presterskapet icke letnnas utan ledning vid tillämp¬
ningen af hithörande stadgande^ ansett sig böra i sammanhang här¬
med hemställa, att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det täcktes
Kongl.. Maj:t låta till rikets domkapitel utfärda cirkulär, innefattande
anvisningar i ämnet att delgifvas presterskapet.
.1 fråga om 11 kap. 12 § synas kamrarne hafva varit ense om be-
höfligheteri af ett tillägg, hvarigenom äfven andra sätt att störa hem¬
friden än de i Kongl. Maj:ts förslag upptagna komme att beläggas
med straff. Med ledning af de anmärkningar, som inom kamrarne
framstälts mot utskottets förslag i denna del, framlägger utskottet nu
ett nytt förslag, hvarigenom dels åt stadgandet gifvits en allmännare
affattning och dels straffet mildrats, i det att straffarten fängelse ute¬
slutits ur straff latituden.
121 § i strafflagen för krigsmagten lyder enligt Kongl. Maj:ts förslag
sålunda:
Lagutskottets Memorial N.-o 51.
5
»För öfrigt skall hvad allmän lag innehåller om stöld, snatteri,
rån, försök dertill eller inbrott gälla i afseende på sådana brott, då de
begås af dem, som lyda under denna lag.
Stöld, som i 113 § 2 mom. eller 116 § omtalas, skall i fråga om
förhöjning af straff, efter ty i 20 kap. 7 § allmänna strafflagen stadgas,
anses lika med sådan stöld, som i 4 § i samma kap. sägs.
Sammanträffa vid samma stöld två eller flera af de här ofvan i
113, 114 och 116 §§ sagda fall; då må straffet förhöjas till straffarbete
i ett år utöfver den för det svåraste fallet bestämda högsta strafftiden.»
Högsta strafftiden för de i 113 § 2 mom. omförmälda brott utgör
sex års straffarbete och för de brott, som omtalas i 116 §, åtta års
straffarbete; och kunna dessa straff ådömas den, som första gången
begår något af ifrågavarande brott, allt enligt det kongl. förslaget.
Men enligt 20 kap. 7 § allmänna strafflagen, till hvilket lagrum det
föreslagna 2 mom. i 121 § strafflagen för krigsmagten hänvisar, kan
straffet äfven i fall, som i 20 kap. 4 § strafflagen omförmäles, icke
sättas högre än, för andra resan stöld till straffarbete i fem år och
för tredje resan stöld till straffarbete i sex år. Sålunda skulle, om
Kongl. Maj:ts förslag i fråga om 121 § strafflagen för krigsmagten
godkändes, högsta straffet för ett visst slag af brott blifva lägre vid
iteration, än då brottet af någon begås första gången. Första kam¬
marens återremiss har afsett undanrödjande af denna oegentlighet;
och har utskottet för detta ändamål omarbetat 121 § strafflagen för
krigsmagten.
Beträffande de punkter, vid Indika kamrarne stannat i olika be¬
slut, har utskottet ■—• med afseende å den principiella beskaffenheten
af de skiljaktiga meningar, som i besluten fått uttryck — ansett en
samman]emkning icke lämpligen kunna ske annorledes, än att för hvar
och en af dessa punkter den ena eller andra kammaren inbjudes att
frånträda sitt beslut och biträda medkammarens, på sätt utskottets här
nedan intagna hemställan under punkten 1) närmare utvisar.
Hvad slutligen angår det af båda kamrarne godkända skrifvelse-
förslaget, synes Första Kammaren äfven kunna godkänna det af Andra
Kammaren beslutade tillägg, hvilket endast innefattar uttrycklig begä¬
ran om en åtgärd, som under den i skrifvelseförslaget angifna förut¬
sättning antagligen äfven utan en dylik begäran komrne att af Kongl.
Maj:t vidtagas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då hvad i ärendet
förekommit icke föranleder ändring i någotdera lagförslagets ingress
eller rubrik, får utskottet hemställa,
6
Lagutskottets Memorial N:o 51.
1) att kamrarne, Första Kammaren med frånträ¬
dande af sina beslut i fråga om 18 kap. 7 § och 20
kap. 14 § strafflagen, samt Andra Kammaren med
frånträdande af sina beslut rörande 23 kap. 7 § straff¬
lagen och 121 § strafflagen för krigsmagten, måtte
godkänna båda lagförslagens ingresser och rubriker
enligt deras af Kongl. Magt föreslagna lydelse samt
antaga följande lydelse af nedannämnda paragrafer:
1 strafflagen:
4 kap. 2 §.
Har någon föröfvat flera brottsliga handlingar,
och stå de ej till hvarandra i det sammanhang, att
de innefatta fortsättning af en och samma förbrytelse,
utan äro, hvar för sig, till särskilda brott att hän¬
föra; då skall, ändå att brotten af samma slag äro,
domstolen utsätta de särskilda straff, som å hvarje
brott följa bort, och derefter, i händelse någon för¬
ändring af straffen, efter hvad i 4, 5, 6 eller 7 § sägs,
skall ega rum, derom meddela erforderliga bestäm¬
melser.
11 kap. 12 §.
Bryter man hemfrid, i ty att man, af ondska,
slår in fönster i annans hus, eller kastar i annans
gård, hus eller fartyg in sten eller annat; straffes
med böter eller fängelse i högst sex månader. Sker
det af öfverdåd eller okynne; vare straffet böter.
Den, som kastar sten eller annat å annans hus,
bultar eller gör annat våld derå, eller kommer oljud
eller oväsende åstad i annans gård eller trädgård,
varde, der hemfrid derigenom störes, straffad med
böter.
Lagutskottets Memorial N:o 51.
7
18 kap. 7 §.
öfvar man otukt med qvinna, som ej fylt tolf
år; dömes till straffarbete från och med fyra till och
med åtta år och, om hon af gerningen fick svår
kroppsskada eller död, till straffarbete från och med
åtta till och med tio år eller på lifstid.
Öfvar man otukt med qvinna, som fylt tolf, men
ej femton år; dömes till straffarbete i högst två år
eller fängelse i högst sex månader.
20 kap. 14 §.
Den, som för brott, hvarom i detta kapitel för-
mäles, gjort sig förfallen till straffarbete, skall ock
dömas medborgerligt förtroende förlustig.
23 kap. 7 §.
Brott, som i 2 eller 3 § omförmäles, ehvad det
begåtts af gäldenär eller, efter ty i 4 § sägs, af
syssloman, så ock brott, som i 5 § omförmäles, må
ej åtalas af annan än målsegande.
I strafflagen för krigsmagten:
121 §.
För öfrigt skall hvad allmän lag innehåller om
stöld, snatteri, rån, försök dertill eller inbrott gälla i
afseende på sådana brott, då de begås af dem, som
lyda under denna lag.
Sammanträffa vid samma stöld två eller flera af
Lagutskottets Memorial N:o 51.
de här ofvan i 113, 114 och 116 §§ sagda fall; då
må straffet förhöjas till straffarbete i ett år utöfver
den för det svåraste fallet bestämda högsta straff¬
tiden.
Be går någon stöld andra gången eller oftare,
och är den stöld sådan, som omtalas i 113 § 2 mom.
eller 116 §; då må tiden för straffarbetet ökas med
högst två år utöfver hvad för den gerning, första
gången föröfvad, bort följa. Ej må dock genom för¬
höjning, hvarom i detta eller 2 mom. sägs, tiden för
straffarbetet i något fall öfverskrida tio år.
2) att kamrarne, Första Kammaren med god¬
kännande af det utaf Andra Kammaren antagna till-
lägg, måtte besluta att i skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t ville taga i öfvervägande, dels huruvida icke
stadgandet i kongl. förordningen angående utvidgad
näringsfrihet den 18 juni 1864 om god frejd såsom
vilkor för idkande af handel, handtverk eller annat
yrke må kunna upphäfvas, dels ock om och i hvad
mån enahanda vilkor, der det förekommer i andra
författningar rörande näringslifvet, må kunna bort¬
tagas, samt till Riksdagen härom göra den framställ¬
ning, hvartill utredningen af frågan må gifva an¬
ledning.
3) att kamrarne måtte besluta att i skrifvelse
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta till domkapitlen
utfärda cirkulär, innefattande anvisningar om hvad
presterskapet har att iakttaga i anledning af de än¬
dringar i strafflagens bestämmelser rörande förlust af
medborgerligt förtroende, hvilka följa af nu före¬
varande lagförslags upphöjande till lag.
Slutligen, och under förutsättning att båda kamrarne bifalla hvad
utskottet under första punkten här ofvan föreslagit, får utskottet hem¬
ställa om kamrarnes förklarande,
Lagutskottets Memorial N:o 51.
9
4) att Riksdagen, som funnit Kongl. Maj:ts före¬
varande proposition icke kunna i oförändradt skick
bifallas, för sin del antagit dels
Lag
angående ändring i vissa delar af Strafflagen
och dels
Lag
angående ändring i vissa delar af Strafflagen för krigs-
magten den 7 Oktober 1881,
hvardera af den lydelse kamrarnes, i anledning af
utskottets hemställanden ej mindre i utlåtandet n:o 44
än äfven i detta utlåtande, fattade sammanstämmande
beslut utvisa.
Stockholm den 6 maj 1890.
På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
Reservation
af herr Lilienberg.
Bih> till Biksd. Prot. 1890. 7 Sami. 31 Haft.
2