UNDERDÅNIGA UTLÅTANDEN OCH YTTRANDEN
ANGÅENDE
LÅEOYERKS KOMITÉ NS
DEN 2 5 AUGUSTI 18 84 DATERADE
BETÄNKANDE
- in.
AFGIFNA AF
KOMMUNALA MYNDIGHETER
i
BE STÄDER OCH KÖPINGAR, HVILKAS LÄROVERK KOMITÉN
FÖRESLAGIT TILL OMBILDNING ELLER INDRAGNING.
STOCKHOLM
IVAR HA3GGSTRÖMS BOKTRYCKERI
1885.
Innehållsförteckning.
1) Underdånigt yttrande af stadsfullmägtige i Hudiksvall den 8
Juli 1885 ....................................
-) D;o af d:o i Norrtelge den 14 Augusti 1885
3) D:o af d:o i Mariestad den 29 Juli 1885 *)..............................
4) D:o af d:o i Arboga den 15 Augusti 1885
5) D:o af d:o i Söderköping den 27 Juni 1885..............................
C) D:o af d:o i Vimmerby den 18 Mars 1885
7) Utdrag af protokollet, hållet hos magistraten i Alingsås den 30
Juli 1885 ................................................
8) Underdånigt yttrande af stadsfullmägtige i Falköping den 12
Juni 1885 ...............................................
9) Utdrag af protokollet, hållet hos magistraten i Askersund den
27 Juli 1885................................................
10) Underdånigt yttrande af stadsfullmägtige i Sala den 8 Juli 1885
11) D:o af Vernamo köpings kommunalstyrelse................................
12) D:o af stadsfullmägtige i Sölvesborg den 30 Juni 1885
13) Utdrag af protokollet, hållet hos stadsfullmägtige i Ronnebv den
30 Juli 1885 .....................................................
14) Underdånigt yttrande af stadsfullmägtige i Trelleborg den 4 Juni
Sid.
1
8
14
18
23
33
35
37
41
46
49
51
57
1885 .........;................................................................................. 59
D:o af d:o i Engelholm den 28 Augusti 1885........................... 64
D:o af d:o i Varberg den 22 Juli 1885 .................................... 65
D:o af d:o i Marstrand den 1 Juli 1885 ............................. 69
D:o af d:o i Strömstad den 10 Augusti 1885 ........................... 74
D:o af d:o i Amål den 4 Augusti 1885............................. 77
D:o af d:o i Filipstad den 17 Juli 1885.................................... 97
21) D:o af kommunalst.yrelsen i Arvika köping den 31 Juli 1885 109
22) D:o af allmänna rådstugan i Skellefteå den 4 Augusti 1885...... 1 11
*) Då det från allmänna rådstugan i Enköping infordrade und. yttrandet
först den 2 Oktober till Ecklesiastikdepartementet inkommit, har det fått sin plats
efter de öfriga.
15)
16)
II)
18)
19)
20)
Sid.
23) Underdånigt yttrande af kommunalstyrelsen i Örnsköldsviks köping
den 8 Augusti 1885 .............,.................................................... 114
24) Utdrag af protokollet, hållet inför magistraten i Hjo den 8 Juni
1885 .......................................................................................... 121.
25) Underdånigt yttrande af stadsfullmägtige i Södertelge den 10
Augusti 1885.............................................................................. 123
26) D:o af eko i Köping den 21 Juli 1885 .................................... 126
27) Utdrag af protokollet, hållet hos magistraten i Nora den 17
Augusti 1885............................................................................. 128
28) Underdånigt yttrande af stadsfullmägtige i Hedemora den 28
Augusti 1885............................................................................. 131
29) D:o af d:o i Grenna den 27 Mars 1885.................................... 133
30) Transumt af protokollet, hållet hos magistraten i Kungelf den
17 Augusti 1885........................................................................ 143
31) Underdånigt yttrande af stadsfullmägtige i Kungsbacka den 31
Juli 1885 ................................................................................. 145
32) D:o af d:o i Borgholm den 18 Maj 1885 ................................. 149
33) Utdrag af protokollet, hållet inför magistraten i Öregrund den
6 Juli 1885 .............................................................................. 151
34) Underdånigt yttrande af stadsfullmägtige i Ulricehamn den 17
■ Juli 1885 ................................................................................ 154
35) D:o af allmänna rådstugan i Mariefred den 18 Maj 1885 ......... 157
36) D:o af stadsfullmägtige i Lindesberg den 9 Juni 1885............ 158
37) Utdrag af protokollen, hållna inför magistraten i Säter den 23
Februari samt den 24 och 31 Augusti 1885 .............................. 161
38) D:o d:o, hållna inför magistraten i Simrishamn den 5 och 10
Augusti 1885 163
39) Underdånigt yttrande af stadsfullmägtige i Falkenberg den 25
Juni 1885 ................................................................................. 165
40) Utdrag af protokollen, hållna vid stadsfullmägtiges i Laholm sam¬
manträden den 31 Mars och den 16 Juli 1885 ........................ 167
41) D:o af protokollet, hållet vid extra kommunalstämma med Mönsterås
köping den 6 Mars 1885............................................................ 172
42) D:o d:o, hållet hos magistraten vid allmän rådstuga i Enköping
den 30 Juli 1885 *).................................................................. 173
*) Se anm. å föregående sida.
Till Konungen.
Hudiksvalls stads fullmägtige, som genom remiss från Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gefleborgs län anmodats att före
den 1 nästkommande Augusti inkomma med underdånigt yttrande
öfver den i nåder tillsatta läroverkskomiténs den 25 Augusti 1884
afgifna utlåtande och förslag, i hvad detta angår Hudiksvalls högre
allmänna läroverk och dess förändring till femklassigt, få till åtlydnad
häraf underdånigst anföra följande.
Komitén, som till framställande af i fråga varande förslag icke
synes hafva egt någon i dess uppdrag omedelbart liggande befogenhet,
säger sig hafva funnit anledning dertill i de klagomål, som skola
»särskild! inom riksdagen försports öfver de dryga kostnader, som
lärjungarne vid vissa högre läroverk i förhållande till sitt antal ådraga
statsverket» och i de yrkanden, hvilka i sammanhang dermed lära
framstälts, »att dessa läroverk måtte ombildas till femklassiga lägre
sådana». Efter vår öfvertygelse måste det ur allmänt fosterländsk
lika mycket som ur lokalpatriotisk synpunkt i sanning beklagas, i fall
den svenska riksdagen, som på 1850- och 1860-talen med aldrig try¬
tande omsorg om den andliga odlingens befrämjande välvilligt be¬
slutade och frikostigt anslog medel till inrättande och utvidgande af
det ena elementarläroverket efter det andra, särskild! i Norrland med
dess långa afstånd och bristande eller svaga kommunikationer, nu
deremot skulle finna samhällets sanna intressen befordras genom att
beträda en motsatt väg och utan tvingande skäl med omild hand
återtaga hvad som en gång gifvits och sålunda beröfva åtskilliga
städer och vidsträckta landsorter för dem betydelsefulla förmåner,
vid hvilkas åtnjutande de under en lång följd af år hunnit vänja sig
och om hvilkas fortvara de känt sig så mycket mer förvissade, som
1
0
2
förändringar och rubbningar i de allmänna undervisningsanstalternas
anordning icke torde böra ifrågakomma endast på grund af kortare
tiders erfarenbeter rörande ett stundom af oberäkneliga anledningar
vexlande lärjungeantal.
Då nu det ringa lärjungeantalet utgör det första och förnämsta,
af de för härvarande läroverks ombildning anförda skälen, vilja stads-
fullmägtige, som hafva sig bekant, att denna fråga i ett af läroverks¬
kollegiet afgifvet underdånigt yttrande erhållit en fullständigare ut¬
redning, endast erinra derom, att läroverket, som år 1857, vid tiden
för dess förändring till sjuklassigt realläroverk, egde blott 80 ocli
åren 1865—66, då dess utvidgning till fullständighet å båda bild-
ningslinierna beslöts, omkring 100 alumner, under åren 1873—1882
räknat ett medeltal af 130 elever, således eu ganska betydlig till¬
ökning utöfver hvad på sin tid ansågs erforderligt för inrättande af
ett högre läroverk. Förhoppningarna om något högre lärjungebelopp
härstädes kunde väl aldrig vara rätt stora, och då komiterade icke
angifva någon normerande minimisiffra för det antal lärjungar, som
skulle motsvara deras egna eller det allmännas på ett fullständigt
läroverk stälda anspråk, lärer det icke kunna afgöras, huruvida Hu¬
diksvalls läroverk någonsin uppnått densamma. I sjelfva verket har
en viss fluktuation egt rum, så att antalet närvarande lärjungar under
tvenne perioder stigit för att under två följande skeden åter sjunka.
Aren 1863—1869 ökades det från 77 till 148, minskades derpå under
åren 1870—1875, då det utgjorde lägst 113, steg åter i jemn pro¬
gression till åren 1879—80, då det höll sig mellan 140 och 150,
hvarefter det sjönk till år 1883, då det nedgått till 116. På den
allra sista tiden har det åter något tilltagit och belöpte sig under
sist gångna termin till 120. Yi hafva tillåtit oss åberopa dessa siffer¬
uppgifter särskildt för att bemöta komiténs icke fullt exakta påstå¬
ende, att »lärjungeantalet på de sista åren ständigt aftagit».
Hvilka anledningarna må hafva varit till dessa vexlingar i lär-
jungefreqvens vid Hudiksvalls läroverk, derom drista vi icke att uttala
något omdöme; i alla händelser saknar detta förhållande icke mot¬
stycken på andra håll, då bland annat ett femklassigt läroverk inom
Linköpings stift, som för få år sedan hade öfver 130 disciplar, på
sista tiden egt omkring 90. —• Då emellertid den förklaringsgrunden
alltid ligger närmast till hands, att förnämsta orsaken till minskning
i en skolas lärjungeantal vore att söka i minskadt förtroende från
allmänhetens sida, och detta i olika fall kan vara mer eller mindre
berättigad!, trygga vi oss vid det medvetandet, att ingen förmår be¬
3
träffande vår stads så väl som andra offentliga läroverk hysa säkrare
och fullständigare kännedom om det sätt, hvarpå så väl undervis¬
ningen som öfriga angelägenheter under årens lopp handhafts och
fortfarande handhafvas, än Eders Kongl. Maj:ts Ecklesiastikdeparte¬
ment, derifrån ingen proposition om läroverkets omdaning lärer
komma att utgå, så vida Eders Kongl. Maj:t pröfvar rättvist anse
och förklara, att 'läroverket i förhållande till sina krafter och resurser
sökt på ett värdigt och gagneligt sätt fylla sin uppgift. — Och ehuru
vi hysa den grundade öfvertygelse, att Hudiksvalls allmänna läroverk
sedan många år tillbaka åtnjutit den ojemförliga fördelen af en er-
kändt god lärareuppsättning, tillåta vi oss i all underdånighet fästa
uppmärksamheten derpå, att äfven ett bättre eller sämre i sådant af¬
seende får räknas till mera tillfälliga omständigheter, som icke må
tillerkännas afgörande vigt vid bestämmande af för långliga tider
beräknade anordningar.
De yttre, lättast i ögonen fallande svårigheter, med hvilka här
varande läroverk haft att kämpa, synas oss kunna sålunda samman¬
fattas. Hudiksvalls läroverks »lärjungeområde», som i början af dess
verksamhet såsom fullständigt kunde sägas omfatta nära nog hela
Helsingland och Herjedalen äfvensom sydöstra Jemtland och till stor
del Medelpad, i det särskildt från Sundsvall och trakten deromkring
många söner af bemedlade föräldrar här åtnjöto undervisning, har
under tiden väsentligen inskränkts derigenom, att Söderhamns och
Sundsvalls läroverk, hvilka båda för ett par tiotal af år sedan till
följd af flere omständigheter voro förhållandevis föga besökta, ut¬
vidgats det förra till femklassigt och det senare till å reallinien full¬
ständigt samt under nya förhållanden synas hafva vunnit ökadt för¬
troende, hvilket senare torde vara fallet äfven med de redan förut
fullständiga läroverken i Hernösand och Östersund. Men ett ännu
större inflytande hafva utan tvifvel samfärdsförhållandena utöfvat.
På en tid, då hela södra Norrland icke egde några andra kommunika¬
tioner än ångbåtsfarten utmed kusten samt landsvägarne och de korta
af jernvägs- och ångbåtslinier kombinerade förbindelserna mellan
sjöstäderna och det närmast omgifvande inre landet, skickade in-
vånarne i nyss nämnda trakter sina studerande söner med större be¬
qvämlighet och fördel till Hudiksvall, i hvilken stad, såsom af ålder
utgörande utfartsorten och sjöhamnen för hela den öfre Ljusneelfdalen
med omgifvande trakter, de till följd deraf uteslutande eller öfver¬
vägande hade sina affärsförbindelser. Afståndet från Hudiksvall till
närmaste städer med af gammalt fullständiga läroverk, Gefle och
4
Hernösand, utgör också land vägen omkring 15 mil. Men sedan
norra stambanan framdragits på 6 mils afstånd från Hudiksvall och
en lätt och oafbruten jernvägskommunikation sedan flere år förenar
hela det inre landet med alla öfriga kringliggande städer, som er¬
bjuda högre läroverk, nemligen Gefle, Falun, Sundsvall och Östersund,
att icke tala om Upsala och Stockholm, hafva inbyggarne inom vid¬
sträckta trakter funnit och finna tills vidare sin uträkning vid att
låta sina barn besöka skolorna i nyss berörda städer, på samma gång
som en stor del af den affärsrörelse, som förut lifvade vårt samhälle,
dragit sig åt andra håll. Nu åter då, tack vare Eders Kongl. Maj:ts
nådiga proposition och kamrarnes beslut vid detta |rs riksdag rö¬
rande jern vägsanläggning mellan Hudiksvall och Ljusdal, den isolering
och förlamning, som drabbat eller hotat vårt eljest sträfsamma sam¬
hälle, inom några fä år varder afhjelpt, är det vår glada och lifliga
förhoppning, att med ökad rörelse och företagsamhet inom staden
samt återvinnande af en del förloradt affärsområde icke blott in-
vånareantalet härstädes skäll väsentligen tillväxa, utan ock lärjunge¬
skaran vid vårt läroverk betydligen ökas genom tillströmning från
flere trakter, derifrån man nu ofta får höra personer förklara sig lika
gerna eller hellre skola skicka sina barn hit i skola, om icke de
ogynsamma samfärdsmedlen vållade hinder och svårigheter. — Vid
sådant förhållande vill det förefalla oss, som vore det högst obilligt,
att då lärjungefreqvensen vid Hudiksvalls läroverk genom omstän¬
digheternas egen magt måst lida af följderna af statsmagternas på
senare tider vidtagna åtgärder rörande utvidgning af läroverken i
närmaste grannstäder och anordnande af för dem gynsamma jern-
vägssträckningar, detta läroverk skulle till förfång för staden och
omgifvande landsbygd undergå eu genomgripande reduktion, innan
man vore i tillfälle att skönja några frukter af regerings och riks¬
dags senaste för vår ort så löftesrika och med så mycken förhoppning
motsedda beslut.
Hvad vidare angår stadens enligt komiterades förklaring »icke
synnerligen betydande invånareantal», anhålla stadsfullmägtige att
få, utan anställande af en onödig jemförelse med andra läroverks-
städer, men under åberopande af nyss berörda framtidtutsigter, vörd¬
sammast erinra derom, att till Hudiksvalls samhälle kan med fog-
räknas den strax utanför staden inom Helsing-Tuna socken belägna
förstaden Avik med öfver 800 invånare. — Trakten närmast om¬
kring staden — socknarne Tana, Forsa, Delsbo in. fl. — är en jem¬
förelsevis bördig och tätt befolkad ort, hvars kommunikationer vis¬
5
serligen icke äro, såsom komitén förmenar, »sa ordnade, att barnen
utan större svårighet kunna sändas till Gefle ej synnerligen aflägset
liggande läroverk». Till Ljusdals eller Jerfsö stationer, der man
kommer in på norra stambanan, utgör landvägen från staden Hu¬
diksvall 6 mil, och från olika ställen i omnejden torde ungefärligen
samma eller ännu längre våglängd kunna i allmänhet antagas, och då
det söderut gående blandade tåget passerar der fram på eftermidda-
garne, måste nattlogis, liksom vid resa norrut, tagas i Bollnäs, der¬
ifrån jernvägsresan med tågombyte i Storvik upptager sa pass lång
tid, att färden från denna ort till Gefle eller omvändt från Gefle hit
åtminstone på vintertid, då sjön Dellen icke är segelbar, kan anses
erfordra två hela dagar.
Efter att sålunda hafva bemött de i komitébetänkandet fram-
stälda skäl för Hudiksvalls allmänna läroverks förändring till fem-
klassigt, kunna stadsfullmägtige icke underlåta att uttala sin förvå¬
ning öfver den brist på sträng konseqvens, hvartill komiterade synas
hafva hafva gjort sig skyldige, då de uppträdt så hänsynslöst gent
emot härvarande läroverk, men beträffande icke blott Strengnäs utan
äfven Luleå läroverk, hvars medeltal af lärjungar visat sig betydligt
lägre än Hudiksvalls, funnit bevekande och öfvertygande skäl tala
för deras bibehållande såsom fullständiga och likaledes ansett Söder¬
hamns läroverk oaktadt dess hittills varande^ laga medeltal böra qvar¬
stå såsom femklafsigt allmänt läroverk. Å ena sidan underkastar
man sig lättare äfven den hårdaste dom, när påtaglig rättvisa skipas
lika strängt och obevekligt mot alla, och å andra sidan borde väl
billighetsskäl, om de få tala till den enes förman, icke vara uteslutna
från bedömandet af den andres sak.
Den besparing af allmänna medel, som skulle vinnas genom in¬
dragning af 6 lärareplatser vid ett enda högre läroverk, kan efter
vårt förmenade icke uppväga hvarken den olägenhet, som derigenom
skulle tillskyndas den stad och ort, hvilka frågan närmast rörer, eller
den obillighet, som läge deri, att förlusten drabbade ett samhälle,
der man tror sig hafva för läroverkets upprätthållande och förkofran
visat det intresse, gjort de uppoffringar och fullgjort de åligganden,
som laga stadgar bjuda eller eljest skäligen kunnat ifrågasättas. I
detta hänseende tillåta vi oss att i djupaste ödmjukhet påpeka de
lofvärda ansträngningar, som på 1850- och 1860-talen så val här a
orten som vid riksdagen utvecklades af åtskilliga om läroverkets ut¬
vidgning förtjente män; huruledes under flere ar eu lärare här af-
lönades genom enskildes subskriberade bidrag; huru Hudiksvalls stad
6
år 1861 genom beslut å sockenstämma åtagit sig att, mot det läro¬
verket erliölle ett lektorat i matematik, ansvara för läroverksbygg-
naderna och deras underhåll; huru äfven efter bildandet af läroverkets
s. k. byggnadsfond denna byggnadsskyldighet två gånger tagits i
anspråk, dels efter läroverkets utvidgning till fullständigt å klassiska
linien, då under åren 1867—68 en ny större byggnad för skolans
behof uppfördes, innehållande salar för bibliotek och museum, under¬
visningslokaler för gymnastik och öfriga öfningsämnen, boningsrum
för vaktmästare in. m., dervid erkestiftets byggnadskassa bidrog med
7,000 kronor, Gefleborgs läns landsting med 6,000 kronor och Hudiks¬
valls stad med för ändamalet upplånade 25,000 kronor, dels nu i år,
da under pågående sommarferier en större reparation försiggår å det
äldre läroverkshuset till ett aftaladt pris af 8,300 kr., hvilkå af stads-
kassan räntefritt förskjutas mot successiv återbetalning ur läroverkets
byggnadsfond, hvarjemte ett likaledes räntefritt förskott å 500 kr. nyss
beviljats läroverkets materielkassa för anskatfande af nya bänkar i
sammanhang med reparationen af skollokalen.
Till dessa yttringar åt vart samhälles och enskildes offervillighet
för läroverket tillkomma de verkligen storartade gåfvor af omkring
o0,000 kronor i stipendiedonationer, hvilka tillfallit läroverket efter
år 1858 med hänsyn till dess utvidgning från femklassigt, allt detta
under förlitande på att läroverket skulle bibehållas orubbadt till gagn
och välsignelse för eu ort, som eger en lifskraftig och intelligent
befolkning och der de jemförelsevis dryga afstånden från närbelägna
städer i förening med inbyggarnes i allmänhet ringa tillgångar
skulle i händelse af läroverkets inskränkning, till skada för allmänt
och enskildt väl, stäcka mången lofvande ynglings studiebana.
Då sålunda, efter hvad vi våga tro oss hafva nöjaktigt ådagalagt,
den ifrågasätta reduktionen af Hudiksvalls högre allmänna läroverk
såsom sadant måste förefalla nog ensidig och obillig i och för sig, i
ty att detta läroverk ensamt bland alla fullständiga skulle uppoffras,
ehuru två andra hafva ännu lägre lärjungeantal;
då den dermed afsedda besparingen för statsverket — ifall eljest
materiella intressen kunna mätas med ideella — ingalunda är jem¬
förlig med den förlust, som skulle drabba staden och orten;
då dessa sist nämnda icke skytt och fortfarande icke undandraga
sig några rimliga uppoffringar till läroverkets bästa;
då läroverket sjelft med dess lärarekrafter och materiella utrust¬
ning icke lärer få anses oförmöget att fortfarande fylla den uppgift,
det hittills anmärkningsfritt fullgjort;
7
då lärjungeantalet, ehuru nu något knappt — eu följd af för¬
hållanden, hvilkas menliga inflytelser det icke stått hvarken i sam¬
hällets eller läroverkets magt att förebygga — dock torde hafva all
utsigt att med den nya jern vägsförbindelsens fullbordan åter växa
till ett tillfredsställande belopp, på samma gång som stadens in¬
vånareantal ökas i och med dess och omnejdens stigande industriella
och kommersiella betydelse;
våga vi härmed i djupaste underdånighet hemställa, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes icke vidtaga några åtgärder för degradering af
eu undervisningsanstalt, som efter mer än 200 ars verksamhet såsom
högre lärdomsskola nu i 27 år meddelat undervisning till afgångs-
exarnen samt visat sig motsvara ortens önskningar och behof.
Underdånigst
Hudiksvalls stads fullmägtige:
Conrad Almgren.
Joll. Berg.
F. W. SIDVALL.
Carl Andersson.
Joll. G. Blomberg.
L. P. Andersson.
C. H. Fredborg.
E. Lustig.
J. Ij. V. Himmelstrand. P. Hådell.
S. Nelsson.
C. TF. Sandberg.
E. A. Pihlgren.
J. Skoglund.
Leopold Boos.
Oscar Söderström..
Hudiksvall den 8 Juli 1885.
Till Konungen.
Den af Eders Kongl. Maj:t den 20 Oktober 1882 i nåder tillsatta
komité med uppdrag att undersöka den nu varande organisationen
af rikets allmänna läroverk och pedagogier samt att afgifva yttran¬
den och förslag, hvartill en sådan undersökning kunde föranleda,
har i sitt afgifna betänkande bland annat föreslagit dels indragning
af sjutton nu befintliga skolor, dels förvandling af tjugofvra läroverk
till af staten understödda så kallade kommunalskolor, bland livilka
senare äfven befinner sig härvarande femklassiga allmänna läroverk.
Då det hlifvit oss i nåder förunnadt att i frågan, så vidt den gäller
Norrtelge läroverks förvandling, afgifva underdånigt yttrande, tillåta
vi oss till en början något granska de grunder, på hvilka komitén
fotat sina förslag.
Komitén antyder, att dessa äro dels pedagogiska, dels ock huf¬
vudsakligen ekonomiska. Den synes också, hvad de förra beträffar,
haft sin uppmärksamhet fäst såväl vid ändringen af sjelfva under¬
visningsmetoden som af undervisningens innehåll. Men i likhet med
eu af reservanterna inom komitén, rektorn E. L. Borgström, kunna
vi ej finna något skäl till särskild ändring i den förra vid de till¬
tänkta kommunalskolorna, då det är fråga om meddelande af elemen¬
tär kunskap, som utan tvifvel vid hvarje slag af läroverk bör bi¬
bringas pa ett praktiskt sätt. Och förslaget att åt en lokalstyrelse,
inom hvilken af kommunen valde män bilda majoriteten, öfverlåta
hufvudsakliga bestämmandet af undervisningsplan och lärokurser,
lämpade efter ortens behof och intressen, på den grund att dessa
skulle vara bäst kända af ortens egna invånare, synes vara rent
opraktiskt och mer än vågadt under närvarande förhållanden. Då
nemligen fragan i vart land är alldeles ny, då således ej ens inom
9
de större stadskommunernä, som kunna ega rikare tillgång på män
med praktisk blick för bildningskrafvet inom och för orten, någon
erfarenhet härom vunnits, och då slutligen äfven så kallade subven¬
tionerade skolor i utlandet, till exempel i Belgien och Italien, enligt
i bilagan B. befintliga redogörelser, ej synas hafva medfört önsjdiga
fördelar, utan snarare stå i misskredit, lärer Eders Kongl. Maj:t nog¬
samt inse, att läroverkskomitén härvidlag å ena sidan tilltrott de
små kommunernas förtroendemän allt för stora gåfvor i fråga om
tillgodoseende af bildning och å andra sidan tillstyrkt åtgärder af
minst sagdt omtvistligt värde. Från nu behandlade synpunkter synes
ock skolans förvandling i föreslagen riktning vara mindre nödig och
följaktligen af behofvet ej särskildt påkallad, då, såsom komitén sjelf
ordagrant säger, lärokurserna för särskilda klasser af de allmänna
läroverken afse icke blott bibringande af det slutliga kunskapsmått,
som fordras i afgångsexamen, utan äfven att meddela lärjungar i
hvarje ålder den bildning, som för dem synes erforderlig och sär¬
skilt att tillgodose bildningskrafvet för dem, som från något af
läroverkets tidigare stadier utgå i det praktiska lifvet. Yi kunna
således ej annat än finna komiténs pedagogiska skäl till en ombild¬
ning af vissa smärre läroverk mycket underhaltiga och dess tal om
undervisningens frihet såsom en retorisk grannlåt eller ett skimrande
lockbete, under det att den med sitt förslag härutinnan haft till af¬
gjordt syfte att från statens starkare skuldror aflyfta en tvifvelsutan
rätt betungande ekonomisk börda för att lägga den på kommunens
vida svagare.
Då vi nu öfvergå till betraktande af några bland komiténs eko¬
nomiska skäl till en förvandling af skolan, så kunna vi å ena sidan
ej neka, att statens utgifter i förhållande till medium af lärjunge¬
antalet för härvarande läroverk är större än för åtskilliga andra,
men vi tillåta oss å andra sidan erinra, att kostnaderna äro relativt
mindre än för ett och annat läroverk, hvars ombildning komitén ej
föreslår. Yi vilja äfven i sammanhang härmed betona, att om lärjunge¬
antalet i Norrtelge skola är något ringa, läroverken i våra närmaste
grannstäder Upsala och Stockholm äro så starkt besökta, att de lägre
klasserna der äro »spärrade», ett förhållande, som, i någon mån åt¬
minstone, torde bevisa behöfligheten af ett ytterligare allmänt läro¬
verk för trakten. Då komitén om de »i mindre kommuner belägna
skolor, i hvilka lärjunge antalet uppgår till minst 30 och högst 74
lärjungar», yttrar, att »deras betydelse synes vara öfvervägande lokal»,
och att de »i afseende på sin ställning till statens intressen äro
10
närmast jemförliga med folkskolorna», så må vi bekänna, att vi,
oaktadt den goda viljan, ej äro i stånd att fatta sanningen häraf.
Det synes hafva varit komiténs mening, att af dessa skolors lärjungar
endast en mindre procent går till högre läroverk. Men att ej staten
skulle hafva ett stort intresse deraf, att äfven några till »näringarna»
gående ynglingar förskaffat sig någon elementär bildning utöfver
folkskolans mått, kunna vi ej begripa. Det lär väl ej vara komiténs
mening, att ej staten skulle hafva intresse af näringslifvet med hvad
dertill hör er, lika mycket som den kommun, inom hvilken närings¬
idkare fått sin bokliga bildning. Och jemförelsen med folkskolan är
här — från ekonomisk synpunkt — ej passande, då ifrågavarande
kommuner, lika mycket som förhållandet är inom andra, bidraga till
dennas underhåll. För öfrigt har komitén sjelf vid beräkning funnit,
att af de i de lägre klasserna vid 10 särskilda större läroverk befintliga
lärjungar under läsåren 1869—1871 endast en ringa procent fortsatt
till mogenhetsexamen, hvarefter, såsom äfvenledes beräknadt är, alla
ingalunda ingått i statens tjenst, såvida maturitetsexamen eller stats-
tjenst, enligt komiténs mening, skulle vara det specifika statsintresset.
Men komitén har af detta förhållande ingalunda slutit, att dessa stora
läroverk derför arbetat för hufvudsakligen lokala intressen, för livilkas
tillgodoseende läroverksstäderna bort lemna bidrag. Yi måste derför
instämma med förr omnämnde reservant äfven deruti, att det synes
med billighet och rättvisa föga öfverensstämmande, att smärre kom¬
muner skola mer än hittills deltaga i underhållet af sina läroverk,
då större slippa denna tunga. Men äfven om man skulle kunna
låta öfvertyga sig, att här förelåge ett särskildt lokalt intresse, så
måste väl ändock medgifvas, att detta intresse ej blott är statens,
utan äfven närmaste traktens, hvaraf följer såsom det naturligaste,
att om ej staten ensam ansåge sig böra underhålla läroverket, lands¬
tinget i stället för kommunen borde lemna bidrag till dess under¬
håll. För det speciella stods-intresset har, hvad Norrtelge angår,
kommunen i förhållande till sin ringa storlek fått dyrt betala, då
läroverkets tomt och byggnader — utom för årligt underhåll —
kräft en utgift af närmare 40,000 kronor, hvartill endast stiftets
byggnadskassa lemnat bidrag och detta blott till 5,000 kronor.
Då läroverkskomitén anställer en undersökning, huruvida rätts¬
liga hinder eller billighetshänsyn från statens sida ställa sig i vägen
för en indragning eller ombildning af vissa läroverk i föreslaget syfte,
och dervid kommer till det resultat, att en sådan ändring är tillåten
och tillbörlig, kunna vi ej underlåta att deremot framställa hvarje-
11
hända anmärkningar. Först och främst anhålla vi att få fästa Eders
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå, att uti bilagan D, der ställnin¬
gen af åtskilliga klassiska läroverk och pedagogier utredts, icke fin¬
nes någon som helst utredning angående härvarande läroverks ställ¬
ning, hvaraf kunde framgå att Norrtelge stads rätt icke kunde kränkas
genom den ifrågasatta förändringen. Möjligen skulle likväl en dylik
utredning i fråga om Norrtelge skola ur strängt juridisk synpunkt
leda till samma resultat, då vi likväl vilja anmärka, att de sväfvande
uttrycken pedagogier och treklassiga läroverk samt småläroverhen,
som komitén i redogörelsen för utredningen vexelvis användt, i be¬
tänklig grad minska tillförlitligheten af dess uppgifter.
Men värre är det bestäldt med komiténs åsigter om brist på
sådana billiglietsskäl, som skulle tala emot eu ombildning af läro¬
verken, åtminstone för så vidt dessa åsigter äfven skulle gälla för
Norrtelge läroverk. Då komitén allvarsamt påstår att »några mer
kännbara rubbningar i stadskommunernas ekonomiska förhållanden»
icke skulle vara att befara genom den ifrågastälda åtgärden, så är
det, enligt hvad vi i underdånighet skola visa, ett vådligt misstag.
Då för Norrtelge kommun årliga uttaxeringen under de senaste tio
åren i medeltal uppgått till ungefär 10,800 kronor och dess bidrag
till kommunalskolan enligt komiténs förslag skulle belöpa sig till
4,933 kronor, så gör detta en tillökning i kommunalutskylder af ej
mindre än 45 procent.
Väl är det sant, att komitén stält i utsigt all inkomst för kom¬
munen af ökade skolafgifter från lärjungarne till det belopp, staten
kan komma att kräfva vid de allmänna läroverken, en inkomst, som,
enligt komiténs sätt att beräkna densamma, skulle enligt medeltalet
af lärjungarne för åren 1873—1882 belöpa sig till 1,300 kronor.
Men det är å andra sidan att märka, det Norrtelge stad från och
med nästa år på inkomsterna af bränvinsutskänkningen förlorar tio
procent, hvilket gör en förlust af en vida större summa eller öfver
2,000 kronor, hvadan förmågan att bära ökade utskylder varder min¬
dre. Då vidare dödlighetsprocenten för staden vittnar om ett ej
tillfredsställande sundhetsförhållande härstädes, lärer det vara nödigt
att under närmaste tiden vidtaga åtgärder för anskaffande af vatten¬
ledning samt för dränering, hvilken sistnämnda, ehuru väl behöflig,
snart sagdt totalt saknas och torde kräfva dryga kostnader, en om¬
ständighet, som ytterligare nedsätter kommunens förmåga att bära
ökade skatter för skolans behof.
På tal om ökade skolafgifter kunna vi ej uraktlåta att i förbi¬
12
gående erinra om det i moraliskt afseende anstötliga skäl för deras
införande, som komitén bland andra antydt, då den nämner, att de
premie- och stipendiebelopp, som vid läroverken utdelas, kunna för
vissa lärjungar betraktas såsom ett mot de ökade afgifterna fullt
svarande understöd. Då det ingalunda lärer varit gifvarnes afsigt att
med sina donationer lindra statens bördor, kunna vi ej mildra vårt
uttryck härvidlag mot komitén, äfven om den för sitt resonnement
haft stöd i likartade exempel, gifna af så väldig vederbörande som
svenska riksdagen.
Innan vi sluta med frågan, huruvida ej billighetshänsyn borde
förbjuda staten att på föreslagna sätt och vilkor omvandla Norrtelge
läroverk, måste vi äfven underdånigast framhålla, att riksens ständer
vid 1859—1860 års riksdag — enligt uppgift på sidan 325 i första
delen af komiténs betänkande — höjde ett af Kongl Maj:t äskadt
anslag för pedagogierna på den grund »att något aflöningsbidrag
från vederbörande kommuner derefter icke syntes vara att påräkna
för de pedagogier, hvilkas lärare skulle komma i samma ställning
som lärarne vid elementarläroverken». När sådana opinionsvindar
på den tiden blåste på höjderna, våga vi undra, huruvida man icke
med rätt kan säga, att små kommuner af staten — eller åtminstone
af riksdagen — lockats till högst betydliga och tyngande utgifter för
anskaffande af läroverkshus m. in., i förhoppning att de skulle få ett
utvidgadt och för framtiden af staten underhållet läroverk. Och om
så är, måste det förefalla oss, som om sparsamhetsdygden hos komi-
tén öfvergått till en mindre vacker egenskap, som förmått den ifråga¬
sätta en lindring i 7,803,2 7 kronors statsutgift mot en förhöjning af
45 procent i uttaxerade utskylder inom Norrtelge kommun för en till
sitt värde tvifvelaktig valuta.
Yi vilja ock i korthet antyda svårigheten för kommunen att på
ett med testators vilja öfverensstämmande sätt tillgodogöra sig den
storartade stipendiefond, som nu aflidne handlanden E. G. Stenberg
skapat, och hvaraf årliga räntan, nu uppgående till 1,700 kronor,
skall under fem års tid utdelas till den yngling, som med fullstän¬
diga betyg från femte klassen af härvarande elementarläroverk »afgår
till Upsala eller teknologiska skolan i Stockholm», likasom äfven på¬
visa den fara för trakasseri, för hvilken en kommunalskolas lärare
kan varda utsatt från lokalstyrelsens sida genom läroverkskomiténs
nog sväfvande förslag att »skolan skall vara i verksamhet minst lika
många veckor af året som för de allmänna läroverken är stadgadt».
Då vi sålunda från nu afhandlade, synnerligen vigtiga snypunkter
13
funnit lärverkskomiténs förslag till ombildning af läroverket på upp-
gifna sätt och vilkor otillfredsställande och till följd af kommunens
oförmåga att bära ökad tunga för skolans uppehållande omöjligt att
sätta i verket; då komitén sjelf icke »anser det nyttigt att i vår tid
helt och hållet upphäfva redan befintliga bildningsanstalter», h vilket,
hvad Norrtelge löroverk beträffar, menskligt att-döma blefve eu gif¬
ven följd, om staten icke såsom hittills sörjde för dess behof, ocli
skulle medföra en bestämd tillbakagång i vårt folks allmänna bild¬
ning; då vidare på grund af lättade kommunikationer — jernväg
och ny hamn, för hvilka staden helt nyligen åsamkat sig nära 350,000
kronors skuld —■ befogade förhoppningar förefinnas, att stadens folk¬
mängd, som under de senaste fjorton åren tilltagit med hälften eller
i medeltal med 3,12 procent per år, och i sammanhang dermed sko¬
lans freqvens enligt vanliga lagar under närmaste tiden skola ökas;
då slutligen det på åtskilliga håll höga ropet om ändringar i vårt
skolväsen måste åtminstone delvis vara obefogadt såsom ej stödt på
tillräcklig erfarenhet om bristerna i skolväsendets organisation, enär
våra offentliga läroverk sedan 1850-talet ej fått vara i fred för tidt
och ofta inträffande reformer och således ej heller under normalt till¬
stånd fått visa, hvartill de dugt och hvilka frukter de med en fast
organisation kunnat bära:
så våga vi hos Eders Kongl. Maj:t i djupaste under¬
dånighet anhålla, att läroverkskomiténs förslag, i hvad det rör
Norrtelge femklaseiga allmänna läroverk, ej måtte till någon
Eders Kongl. Maj:ts nådiga åtgärd föranleda.
Norrtelge-den 14 Augusti 1885.
Underdånigst
å Norrtelge stadsfullmägtiges vägnar:
AUG. BRANDT.
-v
Till Konungen.
Åffordrade utlåtande öfver den af Eders Kongl. Maj:t tillsatta
läroverkskomiténs gjorda underdåniga utlåtande ock förslag angående
organisationen af rikets allmänna läroverk, i hvad det rör Mariestads
allmänna läroverk, som komitén ansett böra förvandlas till en s. k.
kommun alskola med 5 lärare, få stadsfullmägtige i djupaste under¬
dånighet mot detta förslag inlägga sin lifligaste gensägelse.
Orsaken hvarför Mariestads läroverk ansetts böra förvandlas till
kommunalskola är den, att medeltalet af lärjungar under hösttermi¬
nerna åren 1873—1882 visat sig icke uppgå till fullt 75 utan 73,6.
Att så helt godtyckligt lägga lärjungeantalet under en viss tids¬
period och dertill bestämdt till en gifven siffra, 75, till grund för en
så genomgående förändring af vårt läroverk, kan icke annat än före¬
falla stadsfullmägtige underligt. Nog torde flera andra faktorer böra
tagas med i räkningen vid en sådan omorganisation än blott lärjunge¬
antalet under några år. Skulle ändock talet 75 vara så betydelse¬
fullt för saken i fråga, som komitén anser, ehuru den, och det med
rätta, insett det vanskliga i att uppdraga en sådan gräns, så visar
det sig, att under tidsperioden 1875—1884 lärjungeantalet vid här¬
varande läroverk under 8 höstterminer varit 75 och deröfver, nemli¬
gen 1875, 1876, 1877, 1878, 1879, 1880, 1883 och 1884, då det varit
resp. 76, 75, 78, 75, 78, 75, 76 och 75. — Komiterades förslag är dock
icke konseqvent genomfördt efter dennå grund. Piteå och Haparanda
5-klassiga läroverk, der medeltalet lärjungar under perioden 1873—1882
endast varit resp. 52,7 och 61,2, föreslås att bibehållas på grund af sitt
afskilda läge. Söderhamns 5-klassiga läroverk, der medeltalet lärjun¬
gar under samma period varit endast 61, anses äfven böra bibehållas
orubbadt på grund af stadens växande betydenhet, ett skäl, som ju
15
är att hoppas skall komma att gälla flere andra städer, äfven Marie-
stad. I sammanhang härmed kan nämnas, att medeltalet af lärjungar
i Oskarshamns 5-klassiga läroverk under samma period varit 63,6, men
ändå af komitén lemnats oberördt, utan att något skäl derför blifvit
uppgifvet. Likaså hafva tvenne andra 5-klassiga läroverk, nemligen i
Kristinehamn och Vadstena, der lärjungeantalet varit resp. 76,5 och
75,5, således nästan alldeles likstälda med Mariestads läroverk, icke
varit ifrågasatta att ombildas till kommunalskolor. Vi anse derföre,
att om vårt läroverks existens skulle bero deraf, att det under en
eller annan termin haft några lärjungar mindre än andra dermed
fullt jemförliga läroverk, som icke varit föremål för komiténs om-
organiseringsplaner, detta skulle vara i hög grad både obilligt och
orättvist.
Stadsfullmägtige kunna ej heller inse, hvarför just residensstaden
i ett af vårt lands folkrikaste län, hvilken dessutom är den enda
residensstaden i vårt land, som saknar högre allmänt läroverk, skulle
drabbas af en sådan —• vi må väl säga — olycka, då de öfriga fem-
klassiga läroverken inom vårt län lemnats oberörda af en sådan
omorganisering. I länets residensstad måste bland andra rätt1 många
embets- och tjenstemän hafva sin bostad, och dessa äro väl i all¬
mänhet angelägna om att gifva sina barn eu så god uppfostran som
möjligt. Detta skulle i högst väsentlig mån försvåras genom läro¬
verkets förvandling till kommunalskola, hvars organisation skulle
blifva beroende af ortens behof och önskningar och i regeln icke an¬
ordnas så, att en lärjunge, såsom nu är förhållandet, utan vidare
finge fortsätta sina studier vid högre läroverk, då s. k. dimissions-
rätt till allmänt läroverk skulle för hvarje särskild! fall bero på
Eders Kongl. Maj:ts pröfning. Följden blefve således den, att mån¬
gen familjefader här i staden, som vill förskaffa sina söner en högre
bildning, väl får betala sin dr\rga andel i kommunalskolans under¬
håll, men nödgas vid ett annat läroverk skaffa dem den nödiga un¬
dervisningen.
Men ännu ogynsammare kommer helt visst denna fråga att
ställa sig, om komiténs förslag blir genomfördt, ty vårt samhälle,
som redan måste dragas med ganska dryga skatter, ej minst för sitt
numera väl ordnade folkskoleväsen, skulle aldrig anse sig hafva råd att
göra en så högst betydande uppoffring, som den komitén föreslagit,
nemligen 4,933 kronor årligen jemte skollokal och fri bostad för före¬
ståndaren, och lemnades icke detta bidrag från kommunen, så vore
skolan död. Följden blefve således, att tillfället för mången fattig
16
yngling i staden och dess omnejd att förskaffa sig en bildning, som
öfverstiger den, hvilken folkskolan är i stånd att meddela, skulle
omöjliggöras eller åtminstone högst betydligt försvåras. Det synes
oss icke heller vara hvarken billigt eller rättvist, att vårt samhälle,
hvars tillgångar äro ganska inskränkta, skulle tvingas att med så
betydligt belopp bidraga till en kommunalskolas underhåll, under det
att andra samhällen, som äro både större och likare, skulle vara all¬
deles befriade från att bidraga till sina läroverks upprätthållande.
Då en sådan skola, som här är föreslagen att inrättas, val i det hela
taget komme att bibringa sina lärjungar samma kunskapsmått som
meddelas i ett 5-klassigt läroverk eller i de 5 nedre klasserna af de
fullständiga läroverken, så synes väl både rättvisa och konseqvens
fordra, att sådana samhällen, som hafva förmånen att få behålla sina
allmänna läroverk orubbade, äfven bidraga till underhållet åtminstone
af de klasser, som kunna motsvara en kommunalskola. Men något
förslag i denna rigtning synes icke i komiterades utlåtande.
Yi hafva framhållit, att om en kommunalskolas tillvaro skall
lemnas i händerna på stadsfullmägtige, så komma vi helt säkert att
af ekonomiska skäl sakna en högre bildningsanstalt för ynglingar,
och det dyrbara läroverkshuset med tillhörande gymnastiksal, som vi
hufvudsakligen genom kommunens offervillighet nu ega, skulle icke
längre komma att användas för det ändamål, hvarför det blifvit upp-
fördt. Då nemligen det gamla läroverkshuset visade sig vara allt
för trångt och olämpligt, uppfördes förnämligast genom kommunens
försorg ett nytt läroverkshus af sten i tvenne våningar, som invigdes
Oskarsdagen 1854, och som numera uteslutande användes för under¬
visningens bedrifvande. Helt visst hade samhället icke varit så villigt
att bygga detta hus, om det icke ansett sig kunna fullt lita på att för
framtiden få behålla ett uteslutande af statsmedel underhållet 5-
klassigt allmänt läroverk.
Skulle en kommunalskola härstädes komma att inrättas, så blefve
helt säkert en följd, att vår kommun finge med en dryg del bekosta
undervisningen äfven för ynglingar från andra kommuner, och detta
kan icke vara rättvist. Det komme helt säkert att inträffa, att icke
få ynglingar från kringliggande landtkommuner insattes i skolan,
utan att dessa kommuner ansåge sig i ringaste mån behöfva bidraga
till kostnaden för skolans upprätthållande, om förslag derom väcktes.
Enahanda blefve nog äfven förhållandet, om fråga om bidrag fram-
stäldes i landstinget.
Stadsfullmägtige anse dessutom det blifva mera till skada än
17
gagn att bland våra allmänna läroverk införa en ny grupp af skolor,
anordnade såväl i ekonomiskt afseende som med hänsyn till under¬
visningen på ett hos oss hittills oförsökt sätt, helst erfarenheten från
andra länder gifvit vid handen, att de äro olämpliga.
På grund af hvad vi här i djupaste underdånighet anfört, få vi
på det kraftigaste afstyrka en sådan förändring af vårt läroverk, som
läroverkskomitén föreslagit, och anhålla, att det må få förblifva vid
hvad det nu är, allrahelst som den undervisning, som i vårt all¬
männa läroverk meddelas, bedrifves med nit och skicklighet, i hvilket
omdöme de män, som å statens vägnar hafva att öfvervaka och in¬
spektera undervisningen, helt visst skola instämma.
Mariestad den 29 Juli 1885.
Underdånigst
på stadsfullmägtiges vägnar:
JAG. LÖFMARCK. .
Oss. Höglund.
2
Stadsfullmägtige i Arboga få härmed underdånigst afgifva in-
fordradt yttrande öfver Kong! läroverkskomiténs den 25 Augusti
1884 afgifna utlåtande och förslag angående organisationen af rikets
allmänna läroverk och dermed sammanhängande frågor, för så vidt
nämnda utlåtande och förslag angå allmänna läroverket i Arboga.
Den fråga, som härvid företrädesvis påkallar ett uttalande af
stadsfullmägtige, är den af komiterade ifrågasatta ombildningen af
det nuvarande femklassiga allmänna läroverket i Arboga till en s. k.
kommunalskola med fem lärare, af hvilka en tillika skulle vara sko¬
lans föreståndare. Såsom skäl för en sådan åtgärd hafva komiterade
anfört, att läroverket, i förhållande till det ringa antal lärjungarr
som begagna sig af undervisningen vid detsamma, tillskyndar staten
allt för stora kostnader för att fortfarande böra såsom ett med stats¬
medel bekostadt .allmänt läroverk upprätthållas. Med afseende derpå,
våga stadsfullmägtige hysa den förhoppning, att lärjungeantalet, som
varit i jernnt stigande sedan höstterminen 1873, då det utgjorde 58,.
till och med vårterminen 1882, då det uppgick till 86, men derefter
under pågående byggnad af nytt läroverkshus, till följd hvaraf läro¬
verket måst för en kortare tid inrymmas i en provisoriskt anordnad,,
trång och i öfrigt mindre lämplig lokal, nedgått till 72 och derunder,
så småningom skall, sedan läroverket numera förfogar öfver en fullt
tidsenlig lokal med rikligt utrymme, åter höja sig åtminstone till
det minimiantal af 75, som komiterade ansett sig böra bestämma så¬
som vilkor för ett femklassigt allmänt läroverks upprätthållande så¬
som sådant. Dermed skulle då äfven det af komiterade framstälda
skälet för den ifrågasatta ombildningen af läroverket hafva förfallit.
Men äfven om denna förhoppning icke skulle gå i fullbordan, kunna
19
stadsfullmägtige icke värja sig för den tanken, att det vore hardt
och obilligt, om staden, som i förlitande på att för all framtid få
tillgodonjuta de anslag af statsmedel, som en gång blifvit till under¬
håll af dess läroverk under vissa vilkor beviljade, underkastat sig
synnerligen känbara uppoffringar för fullgörande af dessa vilkor, skulle
i en hast se sig beröfvad fördelen af att hafva ett allmänt läroverk
förlagdt inom sitt område, endast derför att antalet af dess lärjungar
under ett eller annat år råkat att med några få understiga ett, som
det vill synas, temligen godtyckligt faststäldt minimiantal. Obillig¬
heten häraf faller så mycket skarpare i ögonen, som komiterade icke
ifrågasatt, att de städer, till hvilka högre allmänna läroverk äro för¬
lagda, skulle för denna redan i och för sig vida större förmån be¬
höfva vidkännas några kostnader, motsvarande dem, som städer med
blott kommunalskolor skulle vara underkastade för den ojemförligt
mindre fördelen att erhålla dylika, i vårt land till sitt värde helt
och hållet opröfvade läroanstalter. Icke heller synes det vara med
rätt och billighet öfverensstämmande, att en del städer skulle utan
några särskilda kostnader få behålla de i dem nu befintliga femklassiga
allmänna läroverken, hvilka äfven i öfriga afseenden måste anses ega
ett bestämdt företräde framför de föreslagna kommunalskolorna, under
det andra städer deremot, hvilka med lika stora eller måhända större
uppoffringar förvärfvat sig enahanda förmån, skulle utan någon sin för¬
skyllan förlora densamma och endast få åtnjuta den mindre fördelen
att mot ytterligare uppoffringar af egna medel erhålla en undervis¬
ningsanstalt, som icke fullt motsvarade deras behof. Billig hänsyn till
en rättvis fördelning af skyldigheter i förhållande till de mot dem
svarande fördelarne synes oafvisligen fordra, att alla städer i lika
mån lemna bidrag till underhåll af de inom dem förlagda läroverken,
så att om städer med lägre läroverk blefve skyldiga att, enligt korni-
terades förslag, bekosta en tredjedel af lärarnes minimilöner, samma
skyldighet äfven borde åligga städer med femklassiga och högre all¬
männa läroverk, de sistnämnda för de fem nedersta klasserna.
Den besparing af omkring 40,000 kronor statsmedel, som komi¬
terade beräknat kunna vinnas genom ombildning af fyra femklassiga
läroverk till kommunalskolor, synes icke vara af den betydenhet, att
den skulle i och för sig rättfärdiga en för de respektive kommunerna
så ofördelaktig åtgärd. Särskildt måste det förefalla obilligt och
äfven mindre ändamålsenligt, att besparingar skulle göras på ett fåtal
små läroverks bekostnad, så länge hvar och en af de fem nedersta
klasserna vid åtskilliga af de högre läroverken är fördelad i två eller
20
stundom flera parallella afdelningar. Om dessa parallelafdelningar
indroges öfver allt, der det utan olägenhet kan ske, skulle, utan att
någon särskild kommuns berättigade intressen derigenom träddes för
nära, ganska många lärarelöner kunna inbesparas och lärjungarne
komma att jemnare fördelas mellan de båda slagen af läroverk, till
fromma icke blott för undervisningen, utan äfven och i synnerhet för
den så vigtiga tillsynen öfver lärjungarnes sedliga förhållande, hvil¬
ken, såsom tillräckligt många och sorgliga exempel visat, i hög grad
försvåras, ja, i vissa afseenden omöjliggöres derigenom, att en allt
för talrik ungdom sammanföres vid ett och samma läroverk.
Några väsentliga, de betydliga förlusterna uppvägande fördelar
af Arboga allmänna läroverks ifrågasatta ombildning till eu kommu¬
nalskola kunna stadsfullmägtige så mycket mindre vänta sig, som
det till och med i någon mån framgår af komiterades egen fram¬
ställning, att dylika anstalter i åtskilliga länder, der de blifvit in¬
förda, lemnat mindre tillfredsställande resultat. Den fördel, som
komiterade framhållit som den förnämsta och som skulle bestå deri,
att kommunen finge genom att invälja tre ledamöter i den föreslagna
lokalstyrelsen deltaga i uppgörandet af stadga för undervisningen och
i skolans ledning, torde, enligt stadsfullmägtiges förmenande, snart
komma att visa sig illusorisk, i det lokalstyrelsens första omsorg sä¬
kerligen blefve att anordna undervisningen så nära som möjligt i
öfverensstämmelse med undervisningen inom motsvarande klasser af
de allmänna läroverken för att för dem af skolans lärjungar, som
komnie att fortsätta studierna vid allmänt läroverk, i möjligaste mån
underlätta öfvergången till detsamma.
Att Arboga icke skyr uppoffringar, när det gäller den offentliga
undervisningens utveckling och höjande, torde framgå med tillräcklig
tydlighet deraf, att staden, enligt hvad dess räkenskaper utvisa, sedan
1861, då dess läroverk trädde i verksamhet såsom ett af staten be-
kostadt elementarläroverk, utgifvit öfver 89,900 kronor för fullgö¬
rande af de vilkor, som varit fästa vid beviljandet af de för ylen
forna stadspedagogins utvidgning först till ett treklassigt och seder¬
mera till ett femklassigt elementarläroverk nödiga statsanslagen. I
detta belopp ingå stadens utgifter för det nya läroverkshus, som den,
med bidrag af 10,000 kronor ur stiftets byggnadskassa, låtit uppföra
för en kostnad af 59,116 kronor. Denna byggnad, som under näst-
lidet läsår upplåta åt läroverket till begagnande, innehåller 8 läro¬
salar med en sammanlagd golfyta af 396,34 qvadrafmeter och er¬
bjuder således, äfven efter ovanligt hög beräkning af den för hvarje
21
lärjunge erforderliga golfytan, rikligt utrymme för mer än 200 lär¬
jungar. Tages derjemte i betraktande, att staden, förutom de tre
folkskolehus, den förut anskaffat, samtidigt med den nya byggnaden
åt allmänna läroverket låtit uppföra ett fjerde folkskolehus för en
kostnad af 35,000 kronor, och att dess folkskoleväsen dessutom för
närvarande kräfver en årlig kostnad af 10,500 kronor, så torde det
icke kunna förnekas, att den för undervisningsändamål redan under¬
kastat sig så stora uppoffringar, som rimligtvis kunna begäras af ett
mindre samhälle. Genom dessa och andra allmänna arbetens utfö¬
rande hafva också stadens tillgångar blifvit så starkt anlitade, att
kommunalutskylderna härstädes för närvarande utgå med 5 kronor
per bevillningskrona, ett belopp, som måste anses vara ganska högt
inom en kommun, hvars befolkning till största delen utgöres af föga
bemedlade yrkesidkare och kroppsarbetare. Under sadana förhål¬
landen lär det näppeligen ligga någon öfverdrift i den farhåga, som
stadsfullmägtige hysa, att om läroverkets ifrågasatta ombildning blefve
af statsmagterna besluten, medel till betäckande af de utgifter, som
till följd deraf komme att drabba staden, endast med yttersta svå¬
righet skulle kunna åstadkommas. Att, såsom komiterade velat göra
troligt, kringliggande landskommuner eller ortens landsting skulle
befinnas villiga att lemna bidrag till underhåll af stadens läroverk,
våga stadsfullmägtige, med den kännedom de ega om härvarande
ortförhållanden, icke hoppas. Men då antalet af lärjungar från andra
kommuner, som pläga besöka läroverket, visat sig i medeltal uppgå
till omkring 40 % af hela dess lärjungeantal, framgår häraf återigen
obilligheten af att staden skulle ensam bära de med läroverkets upp¬
rätthållande såsom kommunalskola förenade kostnader, för så vidt
dessa icke bestredes med statsmedel. Hvad de förhöjda terminsaf-
gifter beträffar, hvilkas införande komiterade föreslagit och som sta¬
den skulle ega att tillgodogöra sig såsom vederlag för sitt bidrag till
kommunalskolans underhåll, kan med visshet förutses, att de endast
• i ringa mån skulle komma att betäcka de kostnader, staden för
nämnda ändamål finge vidkännas, alldenstund de fleste af läroverkets
lärjungar pläga vara antingen medellöse eller mindre bemedlade, och
anspråken på befrielse från större eller mindre delar af dessa afgifter,
om de blefve införda, säkerligen skulle tilltaga både i styrka och
antal till följd af det förhållandet, att det stode i kommunens eget
skön att utkräfva eller efterskänka desamma.
På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, få
stadsfullmägtige på det bestämdaste uttala sig emot den af Iiongl.
22
läroverkskomiten ifrågasätta ombildningen af Arboga femklassiga
allmänna läroverk till en kommnnalskola med fem lärare.
Om öfriga delar af komiterades utlåtande och förslag, i hvad
desamma angå Arboga allmänna läroverk, kunna stadsfullmägtige
icke tillmäta sig befogenhet att afgifva något yttrande; de anse sig
dock pligtige att upplysningsvis anföra:
att af läroverkets nuvarande lärjungar icke mer än omkring 45 °/0
kunna anses befinna sig i sådana förmögenhetsvilkor, att de skulle
vara i stånd att erlägga de förhöjda terminsafgifter, komiterade före¬
slagit ;
att erfarenheten i afseende på helsotillståndet bland läroverkets
lärjungar icke gifvit vid handen, att den af komiterade föreslagna
minskningen af den dagliga arbetstiden, särskilt i andra klassen,
skulle vara af behofvet påkallad.
Arboga den 15 Augusti 1885.
Underdånigst
på stadsfullmägtiges vägnar:
G. W. LUNDBORG,
stadsfullmägtiges ordförande.
Er. Sundberg.
Till Konungen.
Söderköpings stadsfullmägtige få härmed afgifva infordradt under¬
dånigt yttrande öfver läroverkskomiténs den 25 sistlidne Augusti
afgifna utlåtande och förslag angående organisationen af rikets all¬
männa läroverk och dermed sammanhängande frågor, i hvad nämnda
utlåtande och förslag angå lägre allmänna läroverket härstädes-.
Läroverkskomitén har såsom regel faststält, att intet läroverk
skulle åtnjuta statsunderstöd, såvida det normala antalet lärjungar ej
uppgick till 30. Och ehuru medeltalet vid Söderköpings 3-klassiga
elementarläroverk för 10 år (1873—82) utgjorde 31,8, ansågs det på
grund af det lägre lärjungeantalet under de sista åren höra föreslås
till indragning.
Läroverkets betydelse för staden och orten äfvensom omfånget
af dess verksamhet de senaste årtiondena och fragan om, huruvida
den nuvarande minskningen af lärjungeantalet kan anses normal,
visas i följande framställning.
Söderköpings läroverk är ett af de äldsta i stiftet. Enligt an¬
teckningar i skolans arkiv grundlädes det under Sten Sture den
yngres tid. År 1649 anslog drottning Kristina kronotionde till lön
åt rektor. Ungefär vid samma tid hade läroverket sex lärare, nem¬
ligen rektor, konrektor, 3 kolleger och 1 apologist. Deras antal
minskades dock 1681 till hälften. Läroverket egde derefter fort¬
farande 3 lärare till 1809, då en fjerde »collega Forsemannianus» till¬
kom genom en donation af häradshöfding J. Forseman.
Sedermera hafva 2 kollegabefattningar blifvit indragna och sko¬
lan år 1847 förvandlad till en lägre apologistskola med rektor och
en kollega. De följande åren 1848—56 var medeltalet lärjungar 32,
deraf från staden 21,6. Sistnämnda år (1856) blef skolan ändrad
24
till 2-klassigt elementarläroverk, ehuru hvarje klass var delad i en
öfre och en lägre afdelning och derigenom motsvarade de större
läroverkens 4 lägsta klasser. Lärjungeantalet var härefter åren
1858—61 i medeltal 56, deraf från staden ,32. År 1861 utvidgades
läroverket till 3-klassigt och hade derjemte inom 3:dje klassen eu
»högre afdelning» eller, såsom den efter 1856 nämnes, en 4:de klass,
grundad på Forsemanska donationen.
Äi 1861 inflyttade läroverket i ett nytt skolhus, som af staden
uppbygts. Kostnaden för detta jemte ordnande af gymnastiklokal
i. en äldre byggnad uppgick till 20,513 rdr 36 öre, derutaf såsom
bidrag från Forsemanska donationen erhölls 3,212 rdr 3 öre.
Från höstterminen 1861 till och med vårterminen 1869 var
medeltalet lärjungar 57,5, deraf från staden minst 29.
Fjerde klassen hade under samma tid i medeltal 5,7 lärjungar
och indrogs efter vårterminen 1869.
från höstterminen 1869 kommer en tid af ständigt nedgående
lärjungeantal. Under läsåren 1869—74 var medeltalet 37; 1874—79
36,3; 1879—84 26,2. Lägst var antalet 1880—81 eller 24. Sedan
har det åter något ökats, till 27 under sista läsåret (1884—85), då
från staden funnos endast 13 lärjungar.
Under det stadens folkmängd från 1869 till 1885 års början
ökats från 1,678 till 1,898, har antalet lärjungar från staden nedgått
från 29 till 13.
Det nedgående lärjungeantalet förklaras endast till högst ringa
del af fjerde klassens indragning, da lärjungeantalet i denna enligt
ofvanstaende uppgift var ringa. Ej heller står det i något synbart
sammanhang med ändringen inom Norrköpings närliggande läroverk,
som blef fullständigt å reala linien 1858 och å klassiska 1862.
Möjligen står det i något sammanhang med den allmänna ut¬
vecklingen af folkskolorna; dock har under tiden ingen sådan för¬
ändring, som på något sätt förklarar minskningen, skett med här¬
varande folkskolas öfre klasser, som hela tiden haft samma lärare.
Den hufvudsakliga anledningen till lärjungeantalets sjunkande
ligg61 UL e!f ständigt ökadt misstroende till ledningen af läroverket,
ett misstroende, som äfven delas af stadsfullmägtige.
Stadsboarne låta nu ofta hellre sina barn gå qvar i folkskolan
än söka ökade kunskaper vid elementarläroverket, och omgifvaude
landsbygd låter med ökade kostnader om möjligt sända barnen till
andra skolor, såsom i Yesterviks och Norrköpings offentliga läroverk
eller privat skola i sistnämnda stad.
25
Då läroverkets åldrige, i år 70-årige rektor, som alltid med nit
och pligttrohet omfattat läroverket och som under sin krafts dagar
också förstått att upprätthålla dess anseende, ej särdeles länge torde
komma att leda läroverket, är det att hoppas, att det med ny och
kraftigare ledning snart åter skall ryckas upp och återvinna det för¬
lorade förtroendet.
Stadsfullmägtige finna det hårdt och ej med billighet öfverens¬
stämmande, om läroverket, för hvilket staden, såsom ofvan visats,
gjort dryga uppoffringar, nu skall indragas på grund af tillfälligt
nedgående af lärjungeantalet med några under 30, då detta nedgå¬
ende, såsom vi sökt visa, ej är normalt, ej beroende på stadens och
ortens minskade behof af läroverket. Tvärtom behöfver den stora
landsort, som ligger omkring och söder om staden, samt östra delen
af Vikbolandet särdeles väl läroverket, då de lägre klasserna af Norr¬
köpings läroverk äro öfverfylda, och ortens befolkning ej kan få in
sina barn i dessa klasser på annat sätt än genom att låta mantals¬
skrifva dem i Norrköping, hvilket äfven praktiseras.
Stadsfullmägtige våga derföre med tillförsigt hoppas, att här¬
varande läroverk ej indrages.
Under förutsättning således, att ett af staten underhållet eller
nnderstödt läroverk här fortfarande kommer att finnas, öfvergå!’ stads¬
fullmägtige till några anmärkningar rörande läroverkets blifvande
organisation.
Hvad då beträffar skolans underhåll, är det gifvet, att staden
helst såge, att kostnaderna, såsom förut, utginge af statsanslag.
Stadsfullmägtige förmå ej inse rättvisan uti, att de små samhällena
åläggas bördor för undervisningen, från hvilka de större gå fria,
utan instämma i detta hänseende uti rektor Borgströms uttalande
härom i sin reservation mot komiténs förslag.
Den friare anordningen af undervisningen inom kommunalskolan
och kommunens deltagande i styrelsen anse stadsfullmägtige i allo
fördelaktiga.
Emot de föreslagna nya skolafgifterna anmärkes, att de i betyd¬
lig mån torde komma att inverka på lärjungeantalet till men för den
obemedlade befolkningen.
Under de senaste fem åren har uti härvarande läroverk samt¬
liga af gifter erlagts endast af 36,5 procent bland lärjungarne. Från
en afgift (till byggnadsfonden eller materialkassan) hafva 31,4 procent
varit befriade; 32,i procent voro befriade från afgift till båda dessa
kassor.
26
Stadsfullmägtige anse derföre, att ingå nya skolafgifter böra
införas, eller att, om så sker, ett vida större antal, än som komitén
föreslagit, bör kunna från afgifter befrias.
En mycket svag punkt i den föreslagna organisationen af kom¬
munalskolor ligger uti, att rektor tillsättes på lifstid. Detta skulle
©vilkorligt rätt ofta för skolan medföra en period af förfall, då rek¬
tor blir gammal ock slapp eller eljest visar sig olämplig.
Högst önskligt anse vi derföre, att sådan anordning göres, att rek¬
tor tillsättes endast för fem å tio år, liksom nu vid de högre läroverken.
Af Söderköpings läroverk nu tillhörande donationer är den Forse-
manska af särdeles betydenhet, då den ger eu årlig afkastning
af minst 1,200 kronor. Den är enligt donationsbrefvet, som i afskrift
bifogas, stiftad för ett »nytt collegat vid Söderköpings Trivial Schola,
hvarest ungdomen skall undervisas i skrif- och räknekonsten samt
the mast nödvändiga lefvande europeiska språk, Tyskan, Fransyskan
och Engelskan, jämväl ock, om tiden så medgifver, få något litet be¬
grepp i första grunderna af chemien».
Stadsfullmägtige anse, att dessa inkomster höra kunna för en
blifvande kommunalskola få användas, då styrelsens rätt till organi¬
sation af densamma fullkomligt medgifver, att de angifna ändamålen
med donationen behörigen tillgodoses.
Ofriga donationer äro: Forsemanska stipendiekassan, stipendie¬
fonden till doktor Petrellis minne samt De Geerska premiefonden.
Äfven för dessas öfverflyttande på en kommunalskola torde ej något
hinder förefinnas i donationsbrefven.
Stadsfullmägtige önska visserligen, att det nuvarande läroverket
eller ännu hellre ett med friare anordning af undervisningen här
måtte af staten underhållas; men om statsmagterna skulle besluta
indragning af härvarande elementarläroverk och under förutsättning
att inkomsten af ofvannämnda Forsemanska donation får användas
för den kommunen åliggande andelen af lärarnes löner, äfvensom
att det nuvarande läroverkets reglementerade kassor få på kommunal¬
skolan öfverflyttas, är Söderköpings samhälle villigt att ikläda sig
ansvaret -för de kostnader, som enligt komiténs förslag erfordras för
en sådan skola härstädes.
Söderköping den 27 Juni 1885.
Underdånigst
på stadsfullmägtiges vägnar:
K. A. YDÉN.
Aug. Svenson.
27
(Afskrift af afskrift.)
Till sprättande af ett nytt collegat vid Söderköpings Trivial
Schola, hvarest ungdomen skall undervisas i skrif- och räknekonsten,
samt the mast nödvändiga lefvande europeiska språk, Tyskan, Fran¬
syskan och Engelskan, jämväl ock, om tiden så medgifver, få något
litet begrepp i första grunderna af ckemien, skäncker och donerar
jag härmedelst med varm hand till Söderköpings scholas disposition
min tillhörige frälse utjord Thyketorp samt Byqvarns frälse qvarn
med tu. par stenar, therutaf scholans föreståndare upbära årliga rän¬
tan, hvarom the gjöra beting med min nu antagna mjölnare och
arrendator Carl Carlsson i Byqvarn, hvilken skall orubbad bibehållas
vid både utjorden och qvarnen, sålänge han utgör, hvad någon an¬
nan skäligen kan erbjuda: varandes han förut genom contract med
mig befriad från alla kostsamma reparationer vid qvarnen, samt
byggnad och sådana reparationer, så att han endast kommer åt an¬
svara för smärre förbättringar af mindre betydenheter.
Sluteligen täcktes Max. Veu: Consistorium i Linköping och för¬
nämligast stiftets Biskop hafva benägen tillsyn öfver denna inrättning,
att then må lända schola ungdomen och fäderneslandet till behö¬
rigt gagn och nytta. Gifvet med varm hand, skällckt och donerat
till Söderköpings schola. Grimstad den 9 Aprill 1795.
J. FORSEMAN.
Som vittne underskrifva
Fr. Wallander. Pehr Bydorff.
Rätt afskrifvet betygar
K. A. Ydén,
komminister.
(Afskrift.)
Enligt räkenskapsboken för Forsemanska kassan vid Söderköpings
lägre allmänna läroverk har undertecknad under åren 1861—65 på
grund af Kongl. blefven af den 16 Juni 1859 samt den 20 Mars och
11 September 1863 öfverlemnat dels till magistraten, dels till drätsel¬
kammaren i Söderköpings stad 4,671 kronor 48 öre, som härmed
intygas.
Söderköping den 2 Juli 1885.
P. M. A. WIDEGREN,
rector schol®.
28
Efter granskning af och jemförelse emellan Porsemanska kassan
och stadens räkenskaper intyga vi rigtigheten af ofvanstående summa.
Söderköping som ofvan.
J. Lundstedt, C. J. Norden,
rådman. stadskamrev.
Som jag i flere väsentliga delar ogillar det underdåniga yttrande,
som stadsfullmägtige beslutat att till Kongl. Maj:t afgifva öfver
läroverkskomiténs den 25 sistlidne Augusti afgifna utlåtande och
förslag angående organisationen af rikets allmänna läroverk och der¬
med sammanhängande frågor, i hvad nämnda utlåtande och förslag
angå lägre allmänna läroverket härstädes, får jag yrka, att till detta
stadsfullmägtiges underdåniga yttrande måtte bifogas följande
Eeservation.
Att den surnumerära 4:de klassens indragning synnerligen med¬
verkat till minskningen af lärjungeantalet vid Söderköpings allmänna
läroverk från höstterminen 1869, vill jag ej påstå, men jag vill här
såsom vid sammanträdet framhålla, att denna minskning till en rätt
betydlig del förorsakats af det Kongl. brefvet af den 20 Mars 1869,
som ökade inträdesfordringarna för lista klassen och föranledde, att
samma års hösttermin endast 2 lärjungar kunde i nämnde klass in¬
tagas i stället för 15 näst föregående års hösttermin. Hufvudsakli-
gast häraf förklaras det stora fallet under år 1869, från 60 lärjungar
till 43. Se bil. litt. A.
Med erkännande af det brinnande nit för stadens och ortens
bästa, som genomgår hela yttrandet, måste jag dock beklaga, att till
följd deraf sanningen fått lida. Likasom historiken blifvit miss¬
ledande derigenom, att ej afseende fästs på den nödvändiga åtlyd-
naden af nämnda nådiga Kongl. bref, så hafva andra rätt väsentliga
orsaker, som antagligen alltid skola motverka någon synnerlig för¬
ökning af lärjungeantalet härstädes, antingen blifvit undanskymda
eller i hög grad förringade, jag menar utvidgningen af Norrköpings
närliggande läroverk och folkskoleväsendets fortgående utveckling.
Norrköpings läroverks inflytande på Söderköpings i nämnda afseende
kunde väl icke så hastigt förmärkas, men det förra läroverkets ojem¬
förligt högre värde, ökadt genom en förträfflig ledning, skulle väl
29
med hvarje år blifva mera kan dt och erkändt. Folkskoleväsendets
fortgående utveckling i vårt fädernesland är ju ett af alla erkändt
faktum, hvars nära sammanhang med den minskade freqvensen vid
det allmänna läroverket i Söderköping väl icke billigtvis kan förne¬
kas. Om också i denna stad folkskolans lärare för de högre klasserna
är densamme som före lärjungeantalets minskning vid det allmänna
läroverket, så är dock att märka, att han ensam undervisade alla
folkskolans barn till 1868, då han fide biträde af en lärarinna, och
att sedermera efter hand lärarepersonalen vid skolan blifvit ytterli¬
gare ökad genom anställning vid densamma af tvenne småskole¬
lärarinnor.
Yttrandet röjer bristande kännedom af förhållandet med andra
3-klassiga läroverk i vårt fädernesland, der den allmänna opinionen
icke är gynsamt stämd mot sådana läroverk, såsom alltför ofullstän¬
diga. Att de flesta sådana, äfven- ett och annat, som har rätt ung
rektor, rätt litet anlitas, när de skötas endast af de ordinarie lärarne
eller dessas ställföreträdare, visar här bifogade korta läroverksstatistik.
Se bil. litt. B.
Misstroendet till läroverkets ledning, hvilket förmenade miss¬
troende anses betyda så mycket, kan jag ej dela, då det ej är be-
visadt såsom berättigadt genom officiella och publika handlingar.
Med de 6 offentliga examina vid läroverket under åren 1881—85,
hvilka jag såsom tillkalladt vittne öfvervarit, har jag varit nöjd, och,
efter hvad jag kunnat förnimma, hafva äfven mina medvittnen då
yttrat sin belåtenhet.
Uppgiften, att »stadsboarne nu ofta hellre låta sina barn gå qvar
i folkskolan än söka ökade kunskaper i det allmänna läroverket»,
tyckes mig vara minst sagdt besynnerlig, då äfven tvenne herrar af'
den komité, som utarbetat förslaget till berörda underdåniga ytt¬
rande, från och med 1880 till och med 1884 tagit egna barn ur
folkskolan för att införa dem i nämnda läroverk, ett handlingssätt,
som de väl icke haft skäl att ångra.
Att läroverken i Norrköping och Vestervik, i de klasser, som
der motsvara Söderköpings läroverk, möjligen ännu hafva lärjungar
från sistnämnda läroverks lärjungeområde, vill jag ej bestrida; men
jag tillräknar ingalunda ledningen af härvarande läroverk skulden
derför. I allmänhet vilja väl bemedlade föräldrar, som bo på landet,
helst sända sina barn till sådana läroverk, der dessa längre kunna
erhålla lämplig undervisning. Detta är tvifvelsutan rätta orsaken,
hvarför Söderköpings läroverk ej egen så många lärjungar från lands-
30
orten, som uti yttrandet antydes. Anmärkningsvärd! är det dock,
att, enligt årsredogörelserna för sistförflutna läsåret, höstterminen
1884, vid läroverket i Söderköping förhållandet mellan antalet af lär¬
jungar med andra hemorter än läroverksstaden och hela lärjunge¬
antalet, uttryckt i procent, utgjorde 48,14, och att detta läroverk
bland 17 3-klassiga, om hvilka jag af nämnda redogörelser kunnat
inhemta upplysning i detta hänseende, näst Vernamo läroverk var
det, som hade det relativt högsta antalet af lärjungar med hemorter
utom staden eller köpingeu.
Lifligt önskande framgång åt sträfvandet att söka på allt sätt
motverka den föreslagna indragningen af härvarande, för staden och
orten väl behöfliga lägre allmänna läroverk, för hvars uppehållande
i dess nuvarande skick välvilliga enskilde personer skänkt icke obe¬
tydliga belopp, har jag dock för detta krafs vinnande icke kunnat
instämma i det orättvisa klander, som i det nu af stadsfullmägtige
beslutade underdåniga yttrandet rigtats emot läroverkets nuvarande
styresman, hvilken helt nyligen af Kongl. Maj:t förklarats pensions-
berättigad, sedan han blifvit såväl af läroverkets inspektor som af
stiftets domkapitel, med afseende på hela sin tjenstetid, särdeles väl
vitsordad för nit och skicklighet, hvarföre jag får på detta sätt uti
ofvan antydda delar reservera mig emot stadsfullmägtiges motivering
i berörda yttrande.
Söderköping den 6 Juli 1885.
C. A. GÖHLE,
medlem af stadsfullmägtige.
(Bil. litt. A.)
Undertecknade, som af rektor P. M. A. Widegren erhållit till¬
gång till Söderköpings 1. allmänna läroverks examenskataloger för
läsåren 1868—69 och 1869—70 samt läroverkets matrikel, få här¬
medelst intyga, att enligt de förra antalet af läroverkets lärjungar,
som under vårterminen 1869 varit 60 närvarande, under samma års
hösttermin utgjorde endast 43 (af hvilka 1 frånvarande), samt att
antalet af de lärjungar, som i läroverket sistnämnda termin intogos,
var endast 3, af hvilka 2 i första klassen, då det höstterminen 1868
intagits 17, af hvilka 15 i första klassen, och nästföljande vårtermin
3 eller hela läsåret 1868—69 tjugu (20) lärjungar.
Söderköping den 2 Juli 1885.
C. J. Nordén, J. A. Aurén,
stadskamrer. läroverkskollega.
31
(Bil. litfc. B.) Läroverksstatistik.
3-klassiga allmänna läroverk.
|
Lärjungarnes
antal
vårterminen
1885.1
|
Rektors
lefnadsålder
samma år.1 2
|
Stadens eller
köpingens
folkmängd vid
1882 års
slut.3
|
I Söderköping*..........................
|
27
|
70
|
1,848
|
» Vi ram erby*..............................
|
38
|
62
|
1,962
|
» Alingsås....................................
|
49
|
64
|
2,466 '
|
» Falköping, läser på 5 klasser
(2 extra lärare)....................
|
68
|
41
|
2,630
|
» Åskersund **..............................
|
26
|
59
|
1,574
|
» Sala..........................................
|
33
|
43 .
|
4,872
|
» Vernamo*.................................
|
21
|
62
|
634
|
» Sölvesborg* (rektor är ledamot af
riksd. l:a kamm. o. R. N. 0.)
|
16
|
60
|
' 1,581
|
» Ronneby (läser både tyska,
franska, engelska o. latin***)
|
20
|
45
|
1,835
|
» Trelleborg.................................
|
26
|
41
|
2,245
|
» Engelholm, läser på 4 klasser
(en extra lärare)..................
|
41
|
57
|
2,144
|
» Varberg....................................
|
41
|
62
|
3,167
|
» Strömstad (rektor tjenstledig de
senare åren) ........................
|
36
|
54
|
2,358
|
» Marstrand* ..............................
|
25
|
55
|
1,268'
|
» Amål ..............................
|
33
|
okänd
|
2,483
|
» Filipstad, läser på 4 klasser
(en extra lärare) ..................
|
42
|
48
|
2,930
|
» Arvika.......................................
|
36
|
55
|
1,566
|
» Skellefteå, läser på 5 klasser
(2 extra lärare).....................
|
38
|
60
|
960
|
» Örnsköldsvik, läser på 5 klasser
(3 extra lärare).....................
|
48
|
46
|
837
|
1 Se läroverkens årsredogörelser.
2 » statskalendern.
3 » läroverkskomiténs utlåtande och förslag, del II.
* Föreslaget till indragning.
** Askersunds läroverk utvidgades från 2-klassigt läroverk till 3-klassigt genom
Kongl. bref den 29 Dec. 1860, samma dag som Söderköpings. Se läroverkskomi¬
téns utlåtande, del II, bil. D, p. 1 och 7.
*** Såväl lärjungeantalet i Ronneby skola som ortens folkmängd torde jem-
föras med samma förhållanden i Söderköping, liksom äfven uppmärksammas, att i
främmande språk läsas i Ronneby skola.
32
Uppgifter om följande 3-klassiga läroverks lärjungars fördelning
med afseende på hemorterna. Höstterminen 1884.
Läroverkens namn.
|
Antal
lärjungar'
från
läroverks-
staden.
|
Antal
lärjungar
med andra
hemorter.
|
De senares
antal
uttryckt
i procent.
|
Hela antalet
lärjungar.
|
Söderköping .............
|
14
|
13
|
48*/«
|
27
|
Yimmerby..................
|
24
|
17
|
4119Ai
|
41
|
Alingsås.....................
|
39
|
10
|
202%9
|
49
|
Falköping ..................
|
54
|
16
|
226/7
|
70
|
Askersund..................
|
16
|
10
|
3S6/l3
|
26
|
Sala ...........................
|
28
|
8
|
22 7,
|
36
|
Yernamo...................
|
10
|
10
|
50
|
20
|
Sölvesborg..................
|
15
|
1
|
674
|
16
|
Ronneby .....................
|
13
|
7
|
35
|
20
|
Trelleborg..................
|
IT
|
8
|
32
|
25
|
Engelholm..................
|
25
|
16
|
3974i
|
41
|
Varberg ....................
|
34
|
9
|
20»%3
|
43
|
Strömstad ..................
|
22
|
12
|
35»/i7
|
34
|
Marstrand .................
|
22
|
3
|
12
|
25
|
Åmål...........................
|
30
|
7
|
183Y37
|
37
|
Filipstad.....................
|
34
|
9
|
20*7 43
|
43
|
Arvika........................
|
19
|
15
|
442/i,
|
34
|
Skellefteå ..................
|
—
|
—
|
—
|
37
|
Örnsköldsvik...............
|
—
|
—
|
—
|
50
|
Om hemorterna för lärjungarne vid läroverken i Örnsköldsvik
och Skellefteå saknas uppgifter i deras årsredogörelser. Rikets samt¬
liga o-klassiga allmänna läroverk äro till antalet 19.
Att ofvanstående uppgifter äro öfverensstämmande med oss före¬
visade statskalender, läroverkens årsredogörelser och läroverkskomiténs
betänkande, intyga
Söderköping den 2 Juli 1885
J. Lundstedt, J- A. Aurén,
rådman. läroverkskollega.
Till Konungen.
Sedan stadsfullmägtige lemnats tillfälle att taga del af det under¬
dåniga betänkande, den utaf Eders Kong! Maj:t i nåder förordnade
läroverkskomité den 25 Augusti 1884 afgifvit, få fullmägtige öfver
samma betänkande, i hvad det rörer allmänna läroverket härstädes,
underdånigst meddela följande utlåtande.
Komiténs flertal har vid förslaget om de mindre läroverkens in¬
dragning lagt alltför stor vigt på besparingen af lärarelöner och
deremot underskattat de mindre läroverkens mission att sprida allmän
medborgerlig bildning å de från de större läroverken aflägset belägna
orter bland en befolkning, hvars ekonomiska ställning med få undan¬
tag utgör ett nästan oöfvervinneligt hinder att bekosta barnens
undervisning å de på ett eller åtminstone ett hälft tiotal mil från
deras hemvist aflägsna större läroverken.
Icke heller har komitén tagit hänsyn till de rätt betydliga kost¬
nader, hvilka de mindre städerna underkastat sig i och för de der
uppförda läroverkshus, som, i händelse läroverken blefve indragna,
svårligen skulle utan allt för kostsamma ändringar kunna till annat
ändamål användas, samt till de af enskilde, numera aflidne personer
skänkta stipendiefonder, hvilka väl rätteligen icke få till annat än
stipendier vid läroverket användas. Många mindre städer mägta
icke ensamma bekosta undervisningen vid sådana privatskolor, som
kunde motsvara de nu varande mindre läroverken; och äfven om de
det förmådde, med hvilken rätt pålägges en sådan börda de mindre
städerna för att uppehålla läroverk, som tillkommit för och gagna
mindre deras eget än en vidsträckt omkringliggande landsbygds bästa?
Hvad särskildt Vimmerby läroverk angår, så äro de skäl, herr rektorn
E. L. Borgström i sin reservation anfört emot de mindre läroverkens
3
34
indragning, fullt tillämpliga på detta läroverk, vid hvilket sedan lång¬
tid tillbaka flere af staten aflönade lärare varit anstälda ocli mot
hvars indragning vi på ofvan andragna äfvensom på de af den
nämnde reservanten anförda skäl underdånigst protestera, dervid vi
särskild t åberopa dels de i bil. D, bifogad det underdåniga betän¬
kandet, intagna uppgifter om Vimmerby läroverksbyggnad, rektors
boställe samt de till läroverket donerade kassor och fonder, dels det
förhållande, att läroverket under innevarande läsår visat en betydlig
tillväxt i lärjungeantal, hvilket under höstterminen 1884 uppgick till
41 och under innevarande vårtermin bestiger sig till 40, dels att af
de lärjungar, som vid läroverket åtnjuta och åtnjutit undervisning,
ett öfvervägande antal utgöres af gossar tillhörande landsbygden,
och dels det icke obetydliga afståndet till andra närmast belägna
läroverk, nemligen 6 mil till Eksjö och Yesterviks, 9 mil till Lin¬
köpings samt 14 mil till Kalmar.
Då de skäl, vi här ofvan andragit och åberopat, torde, hvad Vim¬
merby läroverk vidkommer, vara tillräckliga för bibehållande af det¬
samma såsom en beträffande lärarepersonalens aflöning af staten
underhållen läroanstalt, våga vi, som för vår del anse dess förändring
till så kallad kommunalskola icke vara lämplig, underdånigst anhålla,
att hvad komiterade i strid härmed föreslagit, icke måtire vinna Eders-
Kongl. Maj:ts nådiga bifall.
Vimmerby den 18 Mars 1885.
Underdånigst
å stadsfullmägtiges vägnar:
RUDOLF CHRISTIERNSSON,
ordförande.
Rätteligen utdraget ur stadsfullmägtiges protokoll för den 18
Mars, intygar
Vimmerby den 30 Mars 1885
ex officio
Budolf Christiernsson.
Utdrag af protokollet, hållet hos magistraten i Alingås
den 30 Juli 1885.
N:o 23. Genom kungörelse, som i föreskrifven tid och ordning
varit offentliggjord, hade stadens röstberättigade invånare blifvit
kallade till allmän rådstuga denna dag klockan tolf för att afgifva
underdånigt yttrande öfver läroverkskomiténs underdåniga utlåtande
och förslag angående organisationen af rikets allmänna läroverk och
dermed sammanhängande frågor, i hvad nämnda utlåtande och för¬
slag anginge lägre allmänna läroverket här i staden; -— — — —
Och voro, då detta ärende å utsatt tid företogs, röstberättigade
i icke ringa antal tillstädes.
Allmänna rådstugans sammankallande var föranledt af skrifvelse
från länsstyrelsen, som på Kongl. Maj:ts nådiga befallning anmodat
magistraten infordra allmänna rådstugans underdåniga yttrande i
berörda ämne.
Innan frågan föredrogs vid allmänna rådstugan, hade magistraten
ansett sig böra infordra yttrande af stadens drätselkammare, som i
afgifvet sådant anfört hufvudsakligen:
att den föreslagna förändringen af härvarande lägre allmänna
läroverk till en kommunalskola med tre lärare visserligen kunde
hafva företräde framför nuvarande organisation i så måtto, att kom¬
munens intresse för skolan antagligen skulle ökas, då den till en del
understöddes af kommunen, och att undervisningen kunde bättre än
nu lämpas efter ortens behof, då den ej vore ovilkorligen bunden
vid faststäld gemensam plan;
att likväl flera skäl funnes, som kraftigt talade mot införande
af en dylik skola, i hvilket afseende drätselkammaren särskildt
framhållit:
att det, ur ekonomisk synpunkt betraktadt, blefve ganska kän¬
bar för kommunen att, förutom tillhandahållande af skollokal och
rektorsbostad, årligen utbetala 2,633 kronor till lärares aflöning, jemte
hvad som för öfrigt kunde vara erforderligt för skolan;
36
att det ej kunde vara öfverensstämmande med rättvisa och bil¬
lighet, att ett litet samhälle skulle af staten tvingas att åtaga sig
betydligt ökade pålagor för att få behålla sitt mindre läroverk, då
deremot de större och vida förmögnare samhällena finge behålla sina
högre läroverk utan någon ökad kostnad å samhällenas sida;
att det underdåniga förslagets antagande sannolikt skulle leda
dertill, att såväl Alingsås som andra smärre städer förr funne sig
nödsakade, så svårt det än vore, att uppoffra sina skolor än att ingå
på de hårda vilkoren för skolans erhållande;
att häraf åter blefve eu gifven följd, att mången fattig yngling
ginge miste om den förmån, som staten nu bereder honom, att i sin
fädernestad inhemta vidsträcktare kunskaper, än' dem folkskolan med¬
delar; samt
att tillernade kommunalskolorna medförde den olägenhet, att
det blefve ganska svårt för den, som genomgått sådan skola, att
vinna inträde vid ett allmänt läroverk, helst de förra såväl till läs-
ordning som kurser antagligen komme att betydligt skilja sig från
allmänna läroverken, hvaremot, enligt nu gällande stadganden, en
yngling, som med godkända kunskaper genomgått en treklassig skola,
vore berättigad att utan examen inträda i fjerde klassen af ett högre
läroverk;
och hade drätselkammaren på dessa skäl lör sin del ansett in¬
rättande, på de af läroverkskomitén föreslagna grunder, af en kom¬
munalskola här i staden böra på det kraftigaste afstyrkas.
Denna drätselkammarens uppfattning af saken delades såväl af
magistraten som af allmänna rådstugan, hvilken på ofvan anförda
skäl enhälligt beslöt att i underdånighet afstyrka bifall till läroverks-
komiténs underdåniga förslag, i hvad det rörde allmänna läroverket
här i staden.
Protokollet blef vid sammanträdet justeradt utan anmärkning.
Som ofvan.
Å magistratens vägnar:
J. O. BERGMARK.
Till Konungen.
Anbefalde att afgifva ett yttrande öfver läroverkskomiténs ut¬
låtande och förslag angående omorganisation af lägre allmänna läro¬
verket här i staden, få stadsfullmägtige, som anse sig böra instämma
i de allmänna skäl, hvilka af en bland läroverkskomiténs ledamöter,
rektor Borgström, blifvit anförda mot en anordning af kommunal¬
skolor på sådana grunder, som af komiterade föreslagits, särskildt
med afseende på förhållandena inom vårt samhälle, härmed uttala
såsom vår öfvertygelse, att om enligt komiterades förslag en kom¬
munalskola med fem lärare här skulle upprättas, och om lönen till
dessa lärare skulle utgå enligt de grunder, som komiterade föreslagit,
de för Falköpings samhälle erforderliga kostnaderna skulle blifva för
de skattskyldige här i staden alltför mycket betungande. Den skatt,
som här för närvarande utgår till kommun, kyrka och skola, uppgår
till ett belopp, som är 5 gånger större än den till staten utgående
bevillningen. Om nu den till stadskassan inflytande andel af de
s. k. bränvinsmedlen i enlighet med riksdagens nyligen fattade beslut
kommer att minskas med eu tiondedel, alltså med ungefär 2,500
kronor, och staden dessutom skulle få vidkännas den kostnad, som
det allmänna läroverkets förvandling till kommunalskola enligt komi¬
terades förslag årligen skulle medföra, så skulle de skattskyldige
inom samhället nödgas till kommun, kyrka och skola utgöra en skatt
antagligen uppgående till ett belopp 7 gånger större än den all¬
männa bevillningen. En så uppdrifven beskattning måste kännas så
mycket mera tryckande, som de allra flesta skattdragande i Falköping
äro att anse såsom mindre bemedlade. Några bidrag från om-
gifvande landskommuner utöfver terminsafgifterna af de lärjungar,
som från dessa kommuner skulle komma att ingå i kommunalskolan,
38
t vilka afgifter enligt komiterades förslag ej må åläggas till högre
belopp än vid de allmänna läroverken, äro ej att påräkna. Med de
lätta kommunikationer, som särskildt inom denna provins förefinnas,
skall man säkert i allmänhet hellre anlita något allmänt läroverk
än underkasta sig några extra utlagor till en kommunalskola i Fal¬
köping. Ej heller är det i minsta mån sannolikt, att landstinget
skall finna sig föranlåtet att af de medel, hvaröfver det eger att
förfoga, anslå något bidrag till skolor i enskilda städer inom länet.
Hvad åter beträffar de bidrag till bestridande af erforderliga
kostnader, som skulle kunna påräknas genom lärjungarnes skolafgifter,
så kan ej beräknas, att de skulle komma att stiga till något bety¬
dande belopp. Endast ett fåtal af läroverkets nuvarande lärjungar
erlägga afgifter till alla läroverkets kassor. Och såsom förhållandet
nu är, att de flesta af läroverkets lärjungar utgått från mindre be¬
medlade hem, så har det varit, så långt man kan minnas tillbaka.
Antagligt är ock, att detta förhållande ej i en snar framtid kommer
att ändras. Särskildt må i afseende på lärjungarne vid härvarande
lägre allmänna läroverk förtjena att nämnas, att de till en icke ringa
del, under senaste läsåret ungefär en femtedel, äro söner till betjente
vid statens jernväg, hvilka på grund af Falköpings egenskap att
utgöra eu knutpunkt inom statens jern vägssystem till ett ganska
betydande antal här blifvit stationerade. Dessa lokomotivförare, kon¬
duktörer, eldare m. in. intaga i socialt afseende eu mellanställning,
som höjer dem öfver den vanlige arbetaren, och som gör, att de känna
sig uppfordrade att gifva sina barn en mera vårdad uppfostran. Vi
taga oss friheten att påpeka detta förhållande såsom ett skäl, som
bör i sin mån tala för, att Falköping må förunnas förmånen att ega
ett läroverk, hvars lärare fullständigt aflönas af staten. Genom att
här upprätta en kommunalskola enligt de grunder, som komiterade
föreslagit, skulle ifrågavarande af staten enligt sakens natur icke
synnerligen högt aflönade betjente, som redan under nuvarande för¬
hållanden få vidkännas ganska dryga utskylder till det samhälle,
der de fått sig anvisade sina hemvist, komma att känna sig ännu
mera betungade af den kommunalskatt, som då måste utkräfvas.
Tilläggas må, att efter all sannolikhet procenten af jernvägsbetjentes
barn, som ingå i härvarande läroverk, under de närmast följande
åren kommer att ytterligare förökas, enär jern vägspersonalen vid
Falköpings station under det senaste tiotalet beydligt förökats.
Komiterade hafva framhållit såsom eu den föreslagna kommunal¬
skolan medföljande förmån, att man i förhållande till densamma
39
skulle ega en frihet i anordnandet af undervisningen, som icke är
medgifven i förhållande till de allmänna läroverken. Yi anse dock
ej, att denna frihet bör tillerkännas någon synnerlig betydelse. Ty
säkert skall man, om samhället anser sig kunna bära de erforderliga
kostnaderna, söka att ordna undervisningen i kommunalskolan sa, att
derigenom tillgodoses det intresse, som med visshet kan förutsättas
hos enskilda målsmän för lärjungar inom kommunalskolan, att dessa
lärjungar må från skolan kunna dimitteras till allmänt läroverk.
I Falköping har man sedan flera år tillbaka varit intresserad
för erhållande af ett femklassigt läroverk. År 1876 ingingo stads-
fullmägtige med en underdånig ansökan till Lders Kongl. Maj:t, det
täcktes Eders Kongl. Maj:t till den år 1877 sammanträdande riks¬
dagen aflåta nådig proposition om härvarande enklassiga pedagogis
utvidgning och förändring till femklassigt eller, om detta da kunde
synas alltför mycket begärdt, åtminstone till treklassigt elementar¬
läroverk. Skara domkapitel förordade denna ansökan, och dåvarande
chefen för Kongl. Ecklesiastikdepartementet yttrade vid föredragning
af detta ärende i statsrådet, att vår underdåniga ansökan syntes
honom vara förtjent af nådigt afseende, ehuru han ansag, att peda-
gogiens utvidgning till treklassigt läroverk torde »åtminstone för den
närmaste framtiden kunna motsvara stadens och ortens behof». I
öfverensstämmelse härmed begärdes af riksdagen det för ett tre¬
klassigt elementarläroverk erforderliga anslagsbeloppet, hvilket äfven
af riksdagen beviljades.
Att emellertid ett treklassigt läroverk icke befunnits motsvara
stadens och ortens behof, torde framgå af det förhållandet, att sedan
år 1879 genom bidrag dels af stadskassan och dels af målsmän för
lärjungar vid detta läroverk förskjutits den erforderliga kostnaden
för undervisning äfven i en fjerde och femte klass.
Att detta oaktadt lärjungärnes antal icke uppgått till 75 —
med undantag af ett år, då antalet var 76 •— torde i väsentlig mån
kunna förklaras af det provisoriska i den anordnade undervisningen i
de nämnda klasserna, hvilken måst för hvarje år göras till föremal
för förnyade öfverläggningar och beslut inom stadsfullmägtige, och
hvarvid äfven den fordran blifvit stäld på föräldrar och malsmän för
barn i dessa klasser, att de efter förmåga skulle bidraga till bestri¬
dande af nödiga kostnader.
Yi tro oss derföre kunna med visshet antaga, att om ett af
staten underhållet femklassigt läroverk här kommer att upprättas,
lärjungärnes antal inom kort skall öfverstiga den siffra, som af komi-
40
terade föreslagits såsom minimum för ett sådant läroverk. Skulle
enligt komiterades förslag Ulricehamns pedagogi komma att indragas,
torde också den åtgärden i någon mån komma att bidraga till en
ökning af lärjungeantalet i det allmänna läroverk, som tinnes för-
lagdt till Falköping, emedan Falköping är den närmaste stad, med
hvilken Ulricehamn eger jernvägsförbindelse.
Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anse vi oss kunna
korteligen sammanfatta vårt yttrande så, att vi uttala såsom vår
öfvertygelse, att Falköpings samhälle ej mägtar vidkännas de betyd¬
ligt ökade utskylder, som en kommunalskola enligt komiterades för¬
slag skulle medföra, men att skäl förefinnas, på grund hvaraf Fal¬
köping bör kunna få sig tillerkänd förmånen af ett femklassigt all¬
mänt läroverk.
Falköping den 12 Juni 1885.
Ä stadsfullmägtiges vägnar
underdånigst:
A. P. WESTERBERG,
stadsfullmägtiges ordförande.
E. Björkegren,
sekreterare.
Utdrag af protokollet, hållet hos magistraten i Asker-
sund å rådhuset derstädes den 27 Juli 1885.
§ 97.
S. D. Stadens vid allmän rådstuga röstberättigade invånare
både genom i behörig ordning ågången kungörelse kallats till sådan
rådstuga å rådhuset härstädes denna dag klockan tio förmiddagen
för att till fortsättning behandla frågan om föreslagen ombildning
af stadens elementarläroverk; och då detta ärende nu företogs till
handläggning, tillkännagaf magistraten, att magistraten numera varit
i tillfälle taga kännedom af åtskilliga protokoll angående sagda läro¬
verks tillkomst, samt att magistraten såväl på grund af desamma
som ock med hänseende till ärendets beskaffenhet i öfrigt ville der¬
utinnan för sin del afgifva följande utlåtande:
»Såsom en hufvudgruud för föreslagen ombildning af Askersunds
stads 3-klassiga läroverk har läroverkskomitén anfört, att, jemlikt
verkstäld utredning, några laga hinder icke möta att med sagda
läroverk vidtaga de förändringar, som kunna befinnas lämpliga.
Kigtigheten häraf torde dock kunna med skäl dragas i tvifvel.
År 1812 den 1 December sammansköts, i anledning af H. K. H.
Prins Oscars namnsdag, af åtskilliga stadens invånare jemte åt¬
skilliga andra för saken och staden intresserade en summa penningar,
hvilken genom sedan tillkomna gåfvor slutligen växte till vid pass
10,000 rdr banko, med tillkännagifven afsigt att derför bereda nödig
undervisning dels för gossar, som ämnade sig till närande yrken, dels
ock för stadens unga flickor. Skolor inrättades för uppfyllande af
dessa begge syftemål, reglemente för gosskolan uppsattes, och skolan,
som fått antaga namn af Prins Oscars Elementarskola, fick, jemte
detta dess reglemente, nådig fastställelse den 7 Juni 1815. Till
en början var skolan af mera privat beskaffenhet, men småningom
närmade hon sig de öfriga publika läroverken, hvarjemte Kong!.
Maj:t, efter framställning, täcktes tillåta, att stadspedagogien vid
inträffad ledighet finge med elementarskolan förenas och pedagogen
42
blifva skolans 3:e lärare, och hvilken förändring också vann Kongl.
Maj:ts nådiga fastställelse. Skoldirektionen blef allt mer och mer
öfvertygad om nödvändigheten att få skolans tillvaro och oafbrutna
verksamhet försäkrade genom, dess förflyttande på allmän stat och
erbjöd sig förty uti skrifvelse af den 1 Oktober 1820 till den då
befintliga uppfostringskomitén att afstå ifrån vissa skolans styrelse
medgifna rättigheter och till staten öfverlemna dess tillhörande fonder
emot vilkor af skolans upptagande ibland rikets allmänna läroverk
under det höga namn, den fått sig tillagdt, samt dess ständiga bi¬
behållande i Askersund, äfvensom tillförsäkrande åt dess lärare af
lika löne- och befordringsrätt som deras vederlikar vid de allmänna
skolorna. Uppfostringskomitén föreslog äfven underdånigst, att ele¬
mentarskolan skulle förvandlas till en högre apologistskola till full
likformighet med dylika förut af staten såsom allmänna erkända
skolor, hvarjemte Kongl. Maj:t behagade i nåder genom bref af den
22 December 1831 besluta, att af det nya anslaget till läroverken
löner skulle anslås åt den till upptagning bland elementarläroverken
anmälda skolan i Askersund, dock beräknad endast för 2:ne lärare
utom kantor. Derigenom fick skolan ett stadgadt hopp, att dess
ovissa ställning skulle upphöra; men vid den derpå följande pro¬
visoriska, i nåder beslutade regleringen af läroverkens löneanslag
stadgades i konungabrefvet den 21 September 1833, att Askersunds
skola icke skulle erhålla någon del af det beviljade anslaget, utan
fortfarande åtnöja sig med sin dittills varande belägenhet enligt
Kongl. Maj:ts bref af den 5 Oktober 1825, och detta på grund af
skolrevisionens utlåtande. Då härigenom den försäkran om skolans
upptagande på allmän stat, som åberopade nådiga brefvet den 22
December 1831 innehöll, syntes rubbad och skolan åter försatt i lika
vacklande och oviss ställning som förut, afläto sommaren 1839 skolans
inspektor och direktionsledamöter underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t, innefattande förnyad anhållan om skolans uppförande på all¬
män stat vid då förestående reglering af rikets allmänna läroverk,
med begäran derjemte om bibehållande af de i första planen beräk¬
nade 3:ne lärarne eller, om detta för bristande tillgångar ej kunde
medgifvas, med bibehållande af den personal, som i Kongl. Majts
nådiga bref af den 22 December 1831 lofvades, nemligen 2:ne lärare
och en kantor, hvaremot sökandena förklarade sig beredde att till
den allmänna läroverksstyrelsen inom stiftet för Prins Oscars Ele¬
mentarskolas i Askersund räkning öfverlemna ett kapital, stort
5,000 rdr banko, samt den nämnda skola af Kongl. Maj:t förut
43
nådigst tillagda pedagogi-lönen jemte de derå ifrån början gjorda,
under konsistorii vård stående besparingar, äfvensom de 2:ne skolhus,
som då tillhörde skolan och användes till nödiga lärosalar samt
boningsrum för lärarne. Denna underdåniga framställning hade till
följd, att Kong! Maj:t, enligt nådigt bref den 5 September 1840, af
besparingarna å det för elementarläroverken å 10:e hufvudtiteln be¬
viljade anslag anvisade ett anslag af 3,000 rdr banko till förstärkande
af den vid Prins Oscars skola i Askersund befintliga fond, hvarjemte
Kongl. Maj:t i samma bref gaf nådig föreskrift om uppgörande af
förslag till lönereglering, lärarnes befordringsförmåner samt skolans
ändamålsenliga organisation för stadens och ortens behof. Sedan
ett dylikt förslag blifvit uppgjordt och för nådig fastställelse öfver-
lemnadt till Kongl. Maj:t, utfärdade Kongl. Maj:t den 8 Februari
1841 »nådigt reglemente för Prins Oscars Elementarskola i Asker¬
sund», hvari bland annat bestämmes:
i § 1, att skolan skall fortfarande benämnas Prins Oscars Ele¬
mentarskola, och att den icke får flyttas från Askersund;
i § 2, att skolan utgör ett af stiftets allmänna läroverk såsom
lägre apologistskola med 2:ne klasser och 2:ne lärare, nemligen en
rektor och eu kollega;
i §3, att skolans fond och tillgångar utgjordes af: dels de
medel, som tillkommit genom enskilda personers bidrag, 5,000 rdr
banko, dels det af Kongl. Maj:t den 5 September 1840 nådigst be¬
viljade anslag af allmänna medel, 3,000 rdr banko, dels den under
domkapitlets vård dittills stälda, så kallade besparingsfonden, 400 rdr
banko, dels ock slutligen förre stadspedagogens löneförmåner, nem¬
ligen kronotionde, stadsjord och den så kallade norra kyrkotomten;
i §5, att lärarne skulle åtnjuta fria boningsrum i södra och
norra skolhuset, hvilka båda hus staden ålåge att framgent underhålla;
i § 17, att de kontanta medel, 77 rdr 16 sk. banko, som öfver-
sköto här ofvan såsom tillgång för skolan upptagna 400 rdr samma
mynt, skulle anslås till grundläggning af den skolans enskilda kassa,
som föreskrifves i skolordningen; samt att de å forna stadspedagogi-
lönen årligen inflytande 18 rdr 20 sk. 6 rst. skulle dädanefter ingå
till skolans enskilda premie- och fattigfond.
Sådan är i korthet gången i afseende å elementarskolans upp¬
tagande bland rikets allmänna läroverk, enligt hvad magistraten af
skolans handlingar inhemtat; och må vidare tilläggas, att skolan fick
på stat en tredje lärare på 1860-talet, efter hvad magistraten fått
sig upplyst.
44
Af hvad sålunda nu meddelats, framgår, hurusom det lilla stads¬
samhället fått vidkännas betydliga uppoffringar, för att dess ifråga-
komna läroverk skulle blifva ett allmänt sådant.
Vid betraktande af hvad sålunda förekommit rörande läroverket
i fråga och den omständighet, att staten numera indragit såväl ofvan
omförmälda anslag å 3,000 rdr som ock besparingsfonden 400 rdr,
allt banko, synes det magistraten kunna med skäl ifrågasättas, om
statsmagten må ega rättighet att befria staten från kostnaderna för
skolans underhåll på sätt, läroverkskomitén härom föreslagit. Fast
hellre synes det, såsom om uti förevarande fall ett kontrakt blifvit
ingånget emellan staten och stadskommunen, äfvensom att i följd
deraf den ena kontrahenten icke skulle ega rätt att efter eget godt¬
finnande ändra eller förminska sina åtaganden och förpligtelse!-, då
den andra fullgjort sina, desto mindre som staten återtagit dess förut
angifna tillskottsbelopp, af hvilka således, om kommunalskola skulle
inrättas, staden icke finge någon nytta eller fördel. Härförutom kan
med skäl ifrågasättas, huruvida kommunen skulle varit så beredvillig
att fullgöra statsmagternas fordringar uti ifrågavarande hänseende,
om den icke ansett sig kunna fullt lita på att för framtiden få be¬
hålla ett uteslutande af statsmedel underhållet 3-klassigt allmänt
läroverk.
Beträffande härefter läroverkskomiténs förslag, att Askersunds
läroverk skulle ombildas till ett af staten understödt kommunal¬
läroverk, ordnadt efter angifna grunder, så, och ehuru magistraten
för sin del icke har några väsentliga anmärkningar emot sjelfva
ombildningen, kan dock magistraten icke godkänna det dervid fästa
vilkoret, att stadskommunen skall bekosta en tredjedel af lärarnes
minimilöner och öfriga för skolan erforderliga afgifter samt dessutom
sörja för skollokaler och fri bostad åt skolans föreståndare, dels på
de grunder för skolans tillkomst och öfvertagande af staten, som
här ofvan äro angifna, dels ock, emedan dylikt tvång ej allenast
synes magistraten icke öfverensstämma med billighet och rättvisa,
utan komme att medföra högst känbara utgifter för det lilla stads¬
samhället med dess inskränkta tillgångar, derförutom de skäl, komitén
ibland andra angifvit såsom grund för förslaget härutinnan, nemligen
att kommunalläroverken skulle blifva af hufvudsakligen lokal bety¬
delse och att något för staten vigtigt intresse af speciel art ej skulle
af dessa skolor tillgodoses, torde, enligt magistratens förmenande,
vara stödda vida mera på blott subjektiva omdömen och antaganden
än på verkliga förhållanden; och då magistraten för sin del i allo
45
gillar och biträder de åsigter, som herr rektor Borgström uti sin
reservation i detta hänseende uttalat, tillåter sig magistraten att hän¬
visa till desamma.
Om det ock må vara sant, att, såsom komitén framhåller, det
skulle vara synnerligen välgörande, om kommunalskolornas angelä¬
genheter närmast stäldes under eu lokalstyrelses ledning och kom¬
munen dymedelst finge med ganska vidsträckt befogenhet deltaga i
dess vård och styrelse, så torde likväl denna nyttiga förändring både
kunna och böra vidtagas, utan att såsom vilkor derför uppställes
skyldighet för kommunen att bidraga till skolans underhåll. De små
läroverkens hufvudsakligaste ändamål torde väl vara att, efter om¬
fånget af deras verksamhet, sprida kunskap bland de mindre bemed¬
lade och bland dem, som ej vilja eller kunna genomgå flere klasser
af de allmänna läroverken — och derigenom tillgodoses ju jemväl
ett statens intresse — och ett höjande samt utvidgande af detta in¬
tresse måste alltid blifva till fördel för staten, som således ock torde
böra sjelf vidkännas de utgifter, hvilka för vinnande deraf må anses
behöfliga.
På grund af hvad magistraten sålunda andragit och med åbe¬
ropande af de, enligt magistratens förmenande, välgrundade anmärk¬
ningar, som herr rektor Borgström uti afgifven reservation framhållit
emot komiténs förslag rörande treklassiga läroverks ombildning till
kommunalskolor på föreslagna vilkor, får magistraten förklara, det
magistraten för sin del icke kan tillstyrka ifrågasatta ombildningen
af Askersunds elementarläroverk under annat vilkor, än att detsamma
allt framgent underhålles af staten såsom hittills egt rum.»
Detta upplästes; hvarefter ärendet lemnades till diskussion, utan
att likväl någon sådan förekom, derpå stadens invånare, efter
framstäld proposition, enhälligt förklarade, att de instämde uti ma¬
gistratens ofvan intagna utlåtande, och att detsamma skulle såsom
stadens invånares underdåniga yttrande i frågan till Kongl. Maj:t
insändas.
Protokollet justerades genast samt godkändes utan anmärkning.
År och dag som ofvan.
På magistratens vägnar:
HUGO WALDENSTRÖM.
Till Konungen.
Sedan stadsfullmägtiges i Sala underdåniga yttrande öfver
läroverkskomiténs underdåniga förslag till ombildning af rikets all¬
männa läroverk blifvit infordradt, i hvad som rör Sala allmänna tre-
klassiga läroverk, få vi äran härmed i underdånighet anföra följande.
Läroverkskomitén föreslår, att Sala allmänna treklassiga läroverk
skulle ombildas till en kommunalskola med två lärare, af hvilka en
tillika är föreståndare, samt att bidrag till aflöning af dessa lärare
skulle utgå från staten med två tredjedelar (jemte ålderstillägg) samt
från kommunen med en tredjedel (jemte skollokal och bostad åt
föreståndaren).
Mot de allmänna grunder, som skulle gälla för denna nya kom¬
munalskola, vilja vi anmärka, att det torde vara ganska betänkligt
att göra ett läroverks existens beroende endast på lärjungarnes antal
samt att så skarpt fixera lärarekrafterna efter bestämda, angifna
siffror, som läroverkskomitén har gjort. Sala allmänna läroverk hade
visserligen vårterminen 1884 endast 26 lärjungar, men det egde höst¬
terminen 36, hvilket visar, huru antalet på kort tid kan vexla. Mot
sjelfva principerna för inrättandet af så kallade kommunalskolor få
vi i öfrigt anföra detsamma, som finnes meddeladt i reservation af
rektor Borgström i läroverkskomiténs förslag. Särskildt vilja vi der¬
jemte mot inrättandet af kommunalskolor i allmänhet anföra, att
om det resultat, som vinnes genom undervisningen i ett treklassigt
läroverk med rektor och två lärare, är mindre nöjaktigt, detta ännu
mer måste blifva fallet, då undervisningen omhänderhafves af endast
två lärare.
47
Hvad nu läroverkskomiténs förslag rörande Sala allmänna läro¬
verk särskild! beträffar, så få vi rörande kommunens utgifter för sitt
undervisningsväsende i allmänhet meddela, att Sala stadsförsamling
för detta ändamål uppoffrat högst betydliga summor.
Församlingen eger nemligen sju stycken folkskolehus, tillsam¬
mans värderade till...................................................... 103,500 kronor.
Härtill kommer allmänna läroverkets hus, hvartill
staden bidragit med ............................................. 20,000 »
Rektors bostad............................................................... 4,000 »
Summa 127,500 kronor.
Härjemte får staden årligen vidkännas en utgift af 7,600 kronor
för sitt folkskoleväsende, hvartill kommer, att stadsfullmägtige och
sparbanken i år beviljat ett årligt anslag af 1,750 kronor till flick¬
skola jemte ett årligt anslag af 500 kronor till materiel. — Sala
stad har således åtagit sig utgifter för sitt undervisningsväsende, som
äro så stora, att några ytterligare bidrag ej utan stora uppoffringar
kunna åstadkommas, i synnerhet som staden efter den stora branden
1880 fått vidkännas högst betydliga kostnader för inköp af tomter
och för gaturegleringar.
Läroverkskomitén anför rörande Sala, att statsverkets bidrag till
lärareaflöningar och arvoden år 1882 uppgick till 10,805 kronor 6
öre. Denna höga siffra är beroende af den egendomliga tillfällig¬
heten, att alla lärarne då voro i högsta lönegraden. Hade de i stället
varit i lägsta lönegraden, sä hade summan ej varit större än 6,805
kronor 6 öre. Denna omständighet, att alla lärarne Varit i högsta
lönegraden just vid den tid, då läroverkskomitén infordrade uppgifter
rörande läroverket, förutsätter också, att lärarne då voro till hög
ålder komna (en af dem är redan pensionerad, och en annan har
nästa år, 1886, uppnått 65 års ålder), livilket, jemte stadens ända till
1874 isolerade läge, förklarar det ringa förtroende, läroverket åtnjutit,
samt det ringa lärjungeantalet.
På grund af hvad vi således här ofvan anfört, och då staden
helt säkert ej vill eller kan underkasta sig en ny årlig utgift af
omkring 2,000 kronor för att få ett läroverk, som mindre tillfreds¬
ställer ortens behof än det nu varande; då vi derjemte hafva oss
bekant, att från de till Sala angränsande kommunerna något bidrag
till den föreslagna kommunalskolan ej är att påräkna; då slutligen
lärjungeantalet, såsom vi här ofvan visat, under sista läsåret ökats,
få vi enhälligt för vår del afstyrka läroverkskomiténs förslag, i hvad
som rörer ombildandet af Sala allmänna treklassiga läroverk till en
kommunalskola, och uttala derför i stället vår underdåniga önskan
och förhoppning, att staden och orten måtte få behålla sitt läroverk
sådant, det nu är.
Sala den 8 Juli 1885.
Underdånigst:
Thure L. Ekengren.
B. A. Sjöberg.
W. Bosenström.
J. P. Norrman.
Axel Ekelund.
AUG. FORSSMAN,
v. ordförande.
E. H. Ringdahl.
Carl Joll. Lundgren.
P. E. Walstersson.
C. G. Östman.
J. F. Jancke.
P. E. Dahlström.
C. J. A. Löfgren.
Gustaf Zethelius.
Z. Johanson.
L. Norm.
C. A. Grellstrand.
C. Herrlin.
Till Konungen.
Den del af senaste läroverkskomités underdåniga betänkande och
förslag, som kan blifva föremål för Vernamo köpings styrelses under¬
dåniga yttrande, är väl egentligen den, som handlar om indragning
och ombildning af åtskilliga läroverk.
Bland de läroverk, som föreslagits till indragning, är Vernamo
treklassiga läroverk ett, hufvudsakligast af det skäl, att under de
senaste två eller tre åren lärjungeantalet understigit 30. Härvid kan
kommunalstyrelsen ej undgå att fästa uppmärksamhet vid det god¬
tyckliga uti att, fastän lärjungeantalet under den mesta tiden, som
läroverket varit i verksamhet, öfverstigit ofvan antydda siffra, komitén
likväl föreslagit dess indragning, då ju minskningen i lärjungeantalet
Jean grunda sig på tillfälliga omständigheter, hvilka möjligen inom
kort undergå förändring. Då statsmagterna bestämde Vernamo läro¬
verk att vara först ett tvåklassigt och efter år 1874 ett treklassigt
mot vilkor, att köpingen åtog sig anskaffa lämplig skollokal och
bostad till rektor, så var detta, enligt köpingsstyrelsens åsigt, en
öfverenskommelse emellan staten och kommunen, grundad på ömse¬
sidiga förbindelser, hvilka köpingen å sin sida hittills med ej obetyd¬
liga uppoffringar fullgjort, hvarvid särskildt må nämnas, att ett dyr¬
bart skolhus blifvit uppfördt för att å Hedra botten inrymma köpin¬
gens folkskola och å den öfra det allmänna läroverket. Om nu af
en eller annan anledning läroverkets indragning skulle ifrågasättas,
skulle man minst förmoda, att staten för en jemförelsevis ringa be¬
sparings skull ville dervid taga initiativet och beröfva platsens och
ortens invånare, hvilka bo aflägse från fullständigt läroverk, den
en gång medgifna fördelen att hafva sina söner under de första studie¬
åren uti offentlig, närmare hemmet belägen undervisningsanstalt.
4
50
Hvad vidare angår den af komiterade föreslagna ombildningen
af de treklassiga läroverken till så kallade kommunalskolor, så har
köpingsstyrelsen svårt vid att inse, huru för dessa senare läroanstalter
skulle kunna uppgöras en undervisningsplan och läroänmesfördelning,
som i väsentlig mån afveke från den, som nu är bestämd för de all¬
männa läroverkens tre nedersta klasser och sålunda äfven för de tre¬
klassiga läroverken. Den rigtiga tanke, som låg till grund för de
tvåklasiga allmänna läroverkens förändring till treklassiga, var väl
också hufvudsakligen den, att den grundläggande allmänt medbor¬
gerliga bildning utöfver hvad folkskolan skäligen kan erbjuda, hvil¬
ken de treklassiga läroverken äro afsedda att bibringa, kan och bör
vara gemensam och likartad så väl för blifvande yrkesidkare som
för dem, hvilka vid fullständigt allmänt läroverk önska fortsätta sina
studier. Den föreslagna ombildningen blefve således ej en sak-
förändring utan en blott namn-förändring, åtföljd af en mindre lyck¬
ligt uttänkt förändring i dessa läroverks organisation. Det är nem¬
ligen köpingsstyrelsens bestämda öfvertygelse, att de treklassiga läro¬
verkens nuvarande organisation ej blott gifver åt undervisningens
hela gång en större fasthet och nödig likformighet, utan äfven lemna!-
bättre garantier för erhållande af fullt kompetenta och dugande
lärarekrafter, än hvad förhållandet skulle blifva vid de af komitén
föreslagna kommunalskolorna, hvilka bilda ett temligen konstladt
mellanting emellan stats- och kommunal-institutioner, och hvilkas
upprättande dessutom komme att medföra allt för dryga pekuniära
uppoffringar, så vida nemligen kommunen, utom anskaffande af lämplig
skollokal och rektorsbostad, skulle ikläda sig skyldighet att med en
tredjedel bidraga till lärarnes ordinarie aflöning.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, nödgas Vernamo kö¬
pings kommunalstyrelse uttrycka sitt ogillande af läroverkskomiténs
förslag i denna del, under den tillitsfulla förhoppning, att Yernamo
köping och närliggande område får bibehålla det här förlagda all¬
männa treklassiga läroverket med samma förpligtelse som hittills
från kommunens sida.
Underdånigst:
SVEN NILSSON,
ordförande.
P. O. Wiberg. 31. Björkman. B. Törner. A. Larsson.
C. A. Johansson. S. Mathsson. S. J. Högstedt.
Till Konungen.
U ndertecknade, kvilka erhållit uppdrag, såsom af bilagda protokoll
framgår, att å härvarande stadsfullmägtiges vägnar afgifva det ifrån
dem infordrade yttrandet i fråga om senaste läroverkskomiténs be¬
tänkande af den 25 Augusti 1884 angående organisation af rikets
allmänna läroverk, utbedja oss att i sådan afsigt få i djupaste under¬
dånighet andraga följande.
Då det måste vara sjelf klart, att stadsfullmägtige ej haft att
taga under ompröfning omförmälda betänkandes innehåll i andra
hänseenden, än för så vidt härvarande allmänna läroverks framtida
ställning deraf beröres, hafva vi också här nedan trott oss böra en¬
dast med afseende derå i underdånighet göra hemställan.
Af komiténs framställning i kap. IX sidan 349 visar sig, att
härvarande allmänna läroverk upptagits bland de läroanstalter, hvilka
nu föreslås att varda helt och hållet indragna. Hufvudsakligaste
skälet, som härvid göres gällande, är den betydliga kostnad för stats¬
verket, hvilken vållas genom fortsatt upprätthållande af offentliga
läroanstalter, der lärjungarnes ringa antal under en följd af år kan
antagas vittna om obehöfligheten af eu utöfver folkskolans verknings¬
förmåga utsträckt offentlig undervisning. Att häri ligger någon
sanning, torde svårligen kunna förnekas. Det har med allt skäl öfver-
klagats, såsom ett klandervärd! slöseri med statsmedel, att fortfarande
hålla i verksamhet ett antal läroanstalter, der den för hvarje lärjunge
i medeltal utgående kostnaden af 5 å 600 kronor, någon gång ända
upp till 8 å 900 kronor årligen, på intet sätt kunde anses väl an¬
vänd, helst i betraktande af den bristfälliga utbildning, som i allt
fall med dessa stora uppoffringar blefve vunnen. Men med erkän¬
nande häraf torde dock å andra sidan böra sorgfälligt öfvervägas,
52
huruvida ej den ställning, som på en eller annan ort hittills af dessa
läroanstalter intagits, kan, med hänsyn till den uppväxande manliga
ungdomens bildningsbehof, inom kringliggande bygd betraktas såsom
så magtpåliggande, att indragningsåtgärden blefve till påtaglig skada
ur synpunkten af det allmänna kultur-intresset.
Man behöfver dessutom ej vara särskildt förtrogen med våra
offentliga läroanstalters utvecklingsgång under senaste årtionden för
att klarligen inse, huru föga berättigad den i fråga stälda indrag¬
ningen måste vara, när densamma under hvarje förhållande bygges
på det faktum allena, att antalet lärjungar under tioårsperioden
1873—1882 visat sig på någon plats nedgående samt i medeltal
ställer sig under den siffra, som komiterade godtyckligt nog velat
bestämma såsom det begränsande vilkoret för en offentlig läroanstalts
berättigade tillvaro på platsen. Ty den successiva minskningen i lär-
jungarnes antal låter sig, på mera än ett ställe, till mycket väsentlig
del förklaras af det beklagliga missgrepp i organisatoriskt hänseende,
hvilket begicks, då exempelvis de treklassiga allmänna läroverken
för ett årtionde sedan underkastades sådan inskränkning i sin verk¬
samhet, att undervisningsplanen för dem ordnades i full öfverensstäm¬
melse med fordringarna inom de tre lägsta klasserna af det full¬
ständiga allmänna läroverket. Det borde hafva varit lätt att förutse
—■ hvad som också öppet från mera än ett håll bebådades ■— att
dessa små läroverk kunde under sådana omständigheter svårligen
komma att fylla vederbörande kommuners behof af skolbildning åt
deras ungdom, då dessa läroverks kurser blefvo faststälda blott och
bart med afseende på fortsatta studier vid högre läroverk, oaktadt
all erfarenhet ådagalagt, att flertalet af lärjungarne omedelbart ifrån
dem trädde ut i det praktiska lifvet. För mera bemedlade föräldrar
blef vid sådant förhållande ur hvarje synpunkt bättre att låta, efter
någon förberedande undervisning hemma, sönerna genast intagas i
det högre läroverk, der de vid 12 å 13 års ålder i allt fall borde
fortsätta sina studier, och för de mindre lyckligt lottade var skilnaden
i det kunskapsmått, som läroverket utöfver en väl skött folkskolas
lärokurs var i stånd att meddela, ingalunda så stor, att derigenom
kunde uppvägas de rätt betydande kostnaderna för böcker, kläder,
skolafgifter m. m., som af undervisningen i läroverket måste föran¬
ledas. Det han följaktligen ej af någon sakförståndig förnekas, att
just organisationen har till mycket väsentlig del att uppbära ansvaret
för det tillbakagående, som röjer sig genom minskadt antal lärjungar
inom flera af dessa små läroverk, synnerligast sådana, som med strän¬
53
gare laglydnad fasthållit vid föreskrifven undervisningsplan. Dock
är det nu på detta enda skäl de dömas till indragning, ett förhållande,
som utan tvifvel hör vara egnadt att göra statsmagterna synnerligen
tveksamma att lemna sitt bifall till komiterades förslag i nu berörda
hänseende. Ty om man, i stället för att vid organisationen på an¬
förda sättet strängt begränsa och undertrycka de små läroverkens
verkningsförmåga, gifvit dem frihet att, med beräkning af tillgängliga
lärarekrafter i förhållande till antalet lärjungar, få efter orternas
behof utsträcka sin undervisning, så skulle utan tvifvel äfven sam¬
hällenas benägenhet att alltmera utveckla dessa bildningsanstalt er
samt göra sig deras verksamhet till godo hafva gjort sig på helt
annat sätt gällande än nu flerstädes visat sig vara händelsen.
I hvad mån komiterade må hafva klart uppfattat den ifråga-
stälda indragningens rättsliga befogenhet gent emot de stadssam¬
hällen, som, efter erbjudande från statsmagternas sida att få sina
tvåklassiga läroverk utvidgade till treklassiga, fullgjort på bästa sätt
alla dervid uppstälda vilkor, torde här ej vara platsen att göra till
föremål för någon utförligare undersökning. Klart bör dock vara,
att för alla dessa stadskommuner utsigten att i bästa fall få sina
årliga utgifter så betydligt ökade, som genom inrättande af de före¬
slagna kommunalskolorna blefve händelsen, måste vara i hög grad
nedslående. Vid sidan af de rätt betydliga kostnader, som ett väl
ordnadt folskoleväsende pålägger dem, hafva de med största offer¬
villighet sörjt för tillräckligt rymliga och i allo ändamålsenligt in¬
rättade lokaler för läroverken, enligt de af statsmagterna dem före¬
lagda fordringar, tryggande sig vid varaktigheten af derigenom köpta
förmåner för sin bildningssökande ungdom. Att lärosalarne villigt
öppnats äfven för den kringliggande landsbygdens ungdom, som
stundom uppgått till 25 å 30 % af samtlige lärjungar, framgår af
dessa läroanstalters statistik, och det kan bestämdt icke, såsom redan
ofvan antydts, tillskrifvas samhällenas mindre pligttrogna uppfyllande
af deras åtagna skyldigheter, att icke alltjemt samma antal lärjungar
kunnat vid de mindre läroverken finna sina växande bildningsanspråk
genom det i dem senast erbjudna kunskapsmåttet tillgodosedda. När
så härtill kommer, att på många ställen en längre tillbakagående
undersökning gifver vid handen, att hvarjehanda dessa läroanstalter
tillagda förmåner, dels genom afkastning af anslagna jordar och dels
i utgående spannmål m. m., genom efter hand vidtagna organisations¬
åtgärder ingått uti deras nu faststälda underhållsstat, så vill det synas
ännu obilligare att antingen genom indragning alldeles stäcka deras
54
tillvaro eller för deras reorganiserande pålägga en mängd ekonomiskt
svagare stadssamhällen skyldighet att genom nya uppoffringar köpa
åt sin ungdom tillfälle till den allmänna medborgerliga bildning,
hvilken åt större och rikare utrustade stadskommuner skulle fortfa¬
rande gifvas till skänks på det allmännas bekostnad. Antagligen
böra betraktelser af detta slag vara väl egnade att förklara »det all¬
männa missnöje», som redan för åratal tillbaka inom riksdagen be¬
bådades varda frukten af ett förslag i sådan rigtning, som det af
komiterade nu afgifna.
Då tydligtvis emot ett i vederbörlig ordning af statsmakterna
fattadt beslut något vädjande ej finnes, huru grundade än protesterna
emot en indragning skulle kunna ur rättslig synpunkt förefalla, så
torde kunna förväntas, att billighetshänsyn måtte få göra sig gällande
vid utöfning af sådan domsrätt, enär genom afhändande af hittills
åtnjutna förmåner i fråga om utsträckt undervisning många stads¬
kommuner kunna tillskyndas en för deras framtida utveckling vida
känbarare förlust än mången annan rubbning i rent ekonomiskt
hänseende, som dels redan drabbat dem i senaste tid och dels fram¬
skymtar hotande med hänsyn till grundvalarne för deras fortsatta
tillvaro. Med allt fog borde väl derföre kunna ifrågasättas, att intet
stadssamhälle alldeles betages utvägen att, på samma vilkor som öf-
riga, få sin indragna läroanstalt ersatt med annan, organiserad enligt
de friare grunder, som nu tyckas af komiterade sjelfve erkännas lämp¬
ligare än de hittills för vara smärre läroverk faststälda, eller att åt¬
minstone må kunna på derom skeende framställning förunnas viss
öfvergångstid, med fortgående undervisning enligt ändrade organisa¬
tionsplaner och på de vilkor i öfrigt, hvilka dervid må från det all¬
männas sida kunna lämpligen uppställas.
Hvad särskild! angår härvarande treklassiga läroverk, låter det
sig ju ej förnekas, att det under senaste årtionde minskade antalet lär¬
jungar kunde berättiga till det antagandet, att läroanstalten — åt¬
minstone i dess nuvarande form och med nu utgående dryga kost¬
nader från statens sida — icke motsvarar det afsedda ändamålet.
Vanskligt torde väl äfven vara att med full bestämdhet kunna förut¬
säga, i hvad mån en ändrad organisation skulle förmå att någorlunda
snart bringa ungdomens antal åter upp till den siffra åtminstone,
hviken af komiterade föreslagits såsom vilkor för bidrag från statens
sida till ordnande af s. k. kommunalskola härstädes. Men med vid¬
hållande af hvad som här ofvan i allmänhet gjorts gällande i fråga
om de mindre stadskonnnunerna, torde särskildt om vårt samhälle
55
få påpekas, att det är omgifvet af en landsbygd, der befolknings¬
tätheten öfverträffar förhållandet på de flesta öfriga orter i vårt land,
och hvarifrån alltid — äfven då lärjungarnes antal varit som minst —
flere eller färre ynglingar intagits i läroverket. Med de åt skilda
håll alltjemt utvidgade kommunikationerna skulle mycket säkert, i
händelse en läroanstalt med utsträcktare verkningsfrihet än hittills
blefve här organiserad, ett ännu större antal med begärlighet begagna
tillfället att vinna en mera omfattande bildning, än som i vanliga
folkskolor står att erhålla. Det kan enligt vårt förmenande under
sådana förhållanden, som här på platsen äro för handen, icke vara
ur statsändamålets, den allmänna medborgerliga bildningens, synpunkt
så synnerligen väl betänkt att genom indragning af läroanstalten
tvärt stänga all möjlighet för hela den folkrika ortens ungdom att
förvärfva sig, utöfver folkskolans kurs, det högre mått af insigter,
som i våra dagar allt starkare påkallas för ett framgångsrikt arbete
i lifvets praktiska värf.
Den organisation, som lämpligast torde böra ifrågakomma för
läroanstalter med statsunderstöd inom de mindre stadssamhällena,
varder helt säkert inom riksdagen föremål för behöflig utredning,
likasom dervid ej torde lemnas ur sigte möjligheten att i flera hän¬
seenden göra besparingar äfven i anslagen åt de högre läroverken,
om emot all förmodan sparsamhetsgrundsatsen allenast eller i främsta
rummet skall vid våra skolors organisation få uppställas såsom den
ledande och bestämmande. Ty följdrigtighet och rättvisa torde på¬
kalla, att de större städerna åläggas att för undervisningen inom
det lägre stadiet lemna bidrag i samma mån, som nu i fråga om s. k.
kommunalskolorna utkräfves af de mindre och ekonomiskt svagare
stadssamhällena.
För så vidt en skilnad mellan landsbygd och städer å ena sidan
samt mellan de större och.de mindre stadskommunerna å andra sidan
skall nu göras med full rättvisa gällande i fråga om berättigandet
till en på statens bekostnad ombesörjd allmänbildning, så möter helt
visst så stor meningsskiljaktighet och en så ihållande strid mellan
ekonomiska intressen, att en slutlig lösning af denna vigtiga kultur¬
fråga svårligen kali annorlunda vinnas än derigenom, att statsverket
helt och hållet öfvertager förpligtelsen att efter faststälda grunder
sörja för lärarepersonalens aflönande både i städerna och på lands¬
bygden, såsom varande ett statsändamål, hvartill alla skattdragande
böra kännas skyldiga att efter lika grunder bidraga. Till försvar
emot de folkfiender, som heta okunnighet och osedlighet, bör nationen
56
i sin helhet lika starkt af gemensam ansvarighetskänsla manas, som
när det gäller att emot yttre angrepp med offervillighet och enig
kraft värna sin politiska frihet.
För tillfället utbedja sig undertecknade, å samhällets vägnar, att.
pa grund af det ofvan anförda få i djupaste underdånighet framhålla
orättvisan och obilligheten af härvarande allmänna läroverks i fråga
satta indragande, då från samhällets sida aldrig brutits i uppfyllande
af de vilkor, som statsmagterna sjelfva uppstält för ordnande härstädes
af en läroanstalt med af statsmedel aflönad lärarepersonal.
Sölvesborg den 30 Juni 1885.
Underdånigst:
J. TF. Dahl,
rektor, ledamot af riksdagens första kammare.
Victor Brorström,
kyrkoherde och inspector schola.
Ernst Moberg,
apotekare.
N. M. Stedt,
borgmästare.
A. TF. BalJcenhausen,
handlande och stadsfullmägtiges ordförande.
Utdrag af protokollet, hållet hos stadsfullmägtige i
Ronneby den 30 Juli 1885.
§ 5.
Föredrogs särskilde komiterades förslag till affordradt yttrande
öfver läroverkskoiniténs underdåniga förslag angående organisationen
af rikets allmänna läroverk och dermed sammanhängande frågor,
hvilket förslag lydde sålunda.
»Till herrar stadsfullmägtige i Ronneby.
Då undertecknade .vid herrar stadsfullmägtiges sammanträde den
20 sistlidne April blifvit utsedde att till fullmägtige inkomma med
utlåtande öfver läroverkskomiténs underdåniga förslag angående or¬
ganisationen af rikets allmänna läroverk och dermed sammanhängande
frågor, så få vi härmed i detta ärende anföra följande:
Något annat yttrande i omförmälda ärende, än för så vidt det
gäller här varande allmänna läroverks ombildning till s. k. kommu¬
nalskola, anse vi ej erforderligt och antaga, att äfven herrar stads¬
fullmägtige ej åsyftat något mera.
Enligt det underdåniga förslaget skall kommunalskolan ej upp¬
taga andra läroämnen än sådana, i hvilka en vanlig folkskollärare
förmår att undervisa, med undantag af ett främmande lefvande språk,
t. ex. tyska. Men då i vår tid särskilt städernas folkskolor äro för¬
sedda med dugliga lärare, som grundligt undervisa i folkskolans läro¬
ämnen, och i sammanhang med denna undervisning jemväl äro an¬
ordnade fortsättningsskolor, der godt tillfälle finnes för lärjungarnes
ytterligare utveckling och förkofran; så synes oss komniunalskolein-
rättningen åtminstone för vår egen stad vara rent af obehöflig, ty in-
hemtandet af tyska eller något annat främmande lefvande språk må
väl kunna äfven här ernås genom vida mindre komplicerade åtgärder
än inrättandet af en s. k. kommuualskola.
58
Af det underdåniga förslaget framgår vidare, att inrättandet af
en dylik skola skulle, utom bostad åt rektor eller förste läraren och
lokal för undervisningen, betinga för vår stad en årlig utgift af 1,867
eller i rundt tal 1,900 kronor, hvilken summa ej kan anses ringa för
vårt jemförelsevis ännu lilla samhälle. Men betänker man derjemte,
att medeltalet af lärjungar ifrån staden utgjort i nu varande läro¬
verket under sistförfluten tio år 16 stycken, så skulle, då säkerligen
icke heller kommunalskolan hugnades med större antal, hvarje lär¬
junge kosta vår kommun per år kontant 117 kronor, ett belopp, som
för samhället torde vara allt för högt i förhållande till den fördel,
hvilken härför skulle skördas, och från omgifvande landsbygd torde
icke kunna väntas något särskildt bidrag, emedan dess tillgångar äro
små och offervilligheten kanske ringa. Ville man åter bestämma
terminsafgiften högre för landsbygdens än för stadens barn, så skulle
säkerligen bland de förra få eller inga söka inträde i läroanstalten;
och under sådana omständigheter är det icke heller troligt, att veder¬
börande landsting skulle finnas villigt att med något nämnvärdt bi¬
drag understödja en här inrättad kommmunalskola.,
Med stöd af det anförda anse vi oss för den skull böra på det
bestämdaste afstyrka, att kommunalskola här inrättas, enär en sådan
för samhället är dels obehöflig och dels medför allt för dryga kost¬
nader. Ronneby den 23 Juli 1885.
A. Lilienberg. J. Herlöfsson.»
Efter föredragandet häraf beslöts, att förslaget skulle utgöra
städsfullmägtiges yttrande i ämnet; och blef denna paragraf af proto¬
kollet genast justerad.
Som ofvan.
Vidi
A. Lilienberg.
In fidem
Joll. Soneson.
Öfver läroverkskomiténs den 25 Augusti sistlidet år afgifna
underdåniga utlåtande och förslag angående organisationen af rikets
allmänna läroverk få Trelleborgs stadsfullmägtige, i hvad nämnda
utlåtande och förslag angår lägre allmänna läroverket i Trelleborg,
härmed underdånigst afgifva anbefaldt yttrande.
Genom Kongl. brefvet till Lunds domkapitel af den 29 Juni
1866 tillförsäkrades Trelleborgs samhälle under vissa uppgifna vilkor
ett tvåklassigt elementarläroverk med af staten aflönade rektor, en
kollega samt tvenne öfningslärare. Genom Eders Kongl. Maj:ts nå¬
diga åtgörande, hvarom hit anlände skrifvelse från Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län den 4 Juli 1874, utvid¬
gades under i denna skrifvelse uppgifna vilkor läroverket till tre-
klassigt med ytterligare en af staten aflönad kollega. De i båda
omnämnda skrifvelserna, här bifogade såsom bilaga A och B, fast-
stälda vilkofen hafva af kommunen med stora uppoffringar samvets¬
grant uppfylts, till följe hvaraf den ock är förvissad, att deraf betin¬
gade, genom Kongligt löfte tillförsäkrade förmåner allt framgent
skola förbli oqvalda. I motsats till läroverkskomitén äro alltså stads¬
fullmägtige af den öfvertygelse, att en indragning eller väsentlig
ombildning af läroverket möter rättsliga hinder. Det af läroverks¬
komitén föreslagna bidraget från kommunen till kostnaden för under¬
hållet af härvarande läroverk torde af billighetshänsyn ej heller böra
ifrågakomma, ty skulle endast ett fåtal och detta de fattigaste sam¬
hällena åläggas dylikt bidrag, men flertalet och dertill de, som äro
bäst i stånd till att bära eu sådan utgift, från samma befrias, så
torde ett sådant förfarande väl med fog kunna kallas obilligt. Be¬
lägen mellan tvenne så stora läroverk som Lunds och Malmö, torde
60
Trelleborgs skola dessutom mer än de flesta kunna försvara sin plats
och blifva af mer än lokal betydelse, i fall dit hänvisas alla de barn,
Indika ej kunna rymmas inom det lagstadgade antalet för de fem
nedre klasserna vid grannstädernas båda högre läroverk.
Mot undervisningens förändrade anordning efter tidéns kraf och
ortens omständigheter kunna fullmägtige intet hafva att invända,
blott skolan behålles vid sin tillförsäkrade rätt att få dimittera till
fjerde klassen af annat statens allmänna läroverk, ty, såsom af läro¬
verkets årsberättelse framgår, hafva af 151 lärjungar, som under åren
1874—1884 från läroverket afgått, ej mindre än 87 vid annat läro¬
verk sina studier fortsatt, under det att flertalet af de återstående
64 haft för afsigt att så göra, men af visad oförmåga härtill nödgats
egna sig åt praktiskt yrke. Då häraf tydligt framgår, att läroverket
hufvudsakligen begagnats och begagnas för att förbereda till inträde
vid annat allmänt läroverk, vore det väl ej billigt att åtminstone
med ens afskära denna verksanihet. Tvärtom skulle genom eu ut¬
sträckt, noggrant kontrollerad dimmissionsrätt skolan, enligt full-
mägtiges öfvertygelse, blifva af vida större allmänt gagn än för när¬
varande, i det att lärjungeantalet då skulle blifva betydligt större
och till följe deraf tillströmningen till motsvarande klasser vid Lunds
och Malmö läroverk något minskas.
Om öfriga af läroverkskomitén föreslagna förändringar i skolans
styrelse, dess lärares kompetens, tillsättning och löneförmåner m. m.
ega helt visst fullmägtige, efter de åsigter här ofvan uttalats, icke
att yttra sig, dock kunna vi ej underlåta att till Eders Kongl. Maj:t
frambära vår underdåniga tacksägelse, i fall åt kommunen genom af
denna utsedda ombud lemnas något inflytande på skolans styrelse.
Trelleborg den 4 Juni 1885.
Underdånigst
G. Fr. Möller Fr. Malmros.
G. F. Ilultberg. G. Smith.
Nils Henne Green.
Chr. Rosquist.
O. Cöster.
A. D. Andersson.
G. Arnéll.
Hj. Sjövan.
T. Christen. P. Lundberg.
N. W. Wulff. J. C. Petersen.
P. Nilsson. H. Helgesson.
F. Th. Nordberg. S. A. Svensson.
A. Stendahl.
Philip Slidder.
61
Bilaga A.
Utdrag af protokollet, hållet vid kommunalstämma i
Trelleborg den 23 Oktober 1866.
§ 1.
Församlingens medlemmar hade författningsenligt till denna dag
blifvit kallade för att sig yttra öfver en af domkapitlet i Lund till
Konungens Befallningshafvande i Malmöhus län aflåten skrifvelse, så
lydande:
»Sedan, enligt till domkapitlet ankommet nådigt bref den 29
sistlidne Juni, rikets senast församlade ständer, med bifall till Kongl.
Måj:ts framställning om anslag till ett tvåklassigt elementarläroverk
i Trelleborg med rektor och en kollega, beviljat ett belopp af 3,000
kronor äfvensom medgifvit, att anslag till arvode derstädes för lärare
i gymnastik, musik och sång samt i teckning må utgå i enlighet
med faststälda grunder för dessa lärares aflöning vid tvåklassiga
läroverk, och under förutsättning att kommunen sjelf bekostar så
väl byggnad och underhåll af lärohus som bostad åt rektor, så får
domkapitlet härmed anhålla, att Konungens Befallningshafvande be¬
hagade låta höra Trelleborgs kommun, huruvida den är villig att,
jemlikt det af rikets ständer faststälda vilkor för beviljandet af före-
nämnda anslag, bekosta såväl byggnad och underhåll af lärohus som
bostad åt rektor, och torde kommunens yttrande derefter få hit för¬
väntas.
Lunds domkapitel den 19 September 1866.
C. Olbers. C. W. Skärsten. A. W. Brag.
II. Tullberg. P. A. Ekdahl.
J. M. Sjögren.»
Efter delfåendet af denna skrifvelse yttrade kommunen, på af
ordföranden framstäld fråga, att byggnad till tvåklassigt elementar¬
läroverk, innehållande jemväl bostad till rektor, redan är författnings¬
enligt uppförd samt att kommunen åtager sig att samma framgent
underhålla.
62
§ 2.
Åt, herrar N. Möller och R. Smith uppdrogs att den 24 dennes
justera detta protokoll.
Som ofvan.
Joll. Kock.
Justeradt den 24 Oktober 1866.
N. Möller. Richard Smith.
Uppläst den 4 November 1866.
E. Cederschiöld.
Ur protokollet
Aug. Antonsson,
stadsfullmägtiges sekreterare.
Bilaga B.
Utdrag af protokollet, fördt vid stadsfullmägtiges sam¬
manträde i Trelleborg den 12 Augusti 1874.
N:o 47. Landshöfdingeembetets i Malmö skrifvelse så lydande:
»Till magistraten i Trelleborg.
Sedan riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts nådiga fram¬
ställning, beviljat ett belopp af 6,500 kronor för utvidgning af det
tvåklassiga elementarläroverket i Trelleborg till treklassigt, med vil¬
kor att kommunen bekostar för läroverkets utvidgning fullt ändamåls¬
enlig lokal, så anmodens I att infordra och hitsända kommunal¬
styrelsens i Trelleborg till Kongl. Maj:t stälda underdåniga yttrande,
huruvida kommunen är villig att uppfylla ofvanförmälda, för läro¬
verkets utvidgning bestämda vilkor.
Malmö landskansli den 4 Juli 1874.
Landshöfdingeembetet:
J. A. Segerstéen. Folke Hain.»
Vidimeras
ex officio
Ernst Malmstedt.
' Ofversändes till herrar stadsfullmägtige i Trelleborg med anmo¬
dan, att till magistraten skyndsamt inkomma med till Kongl. Maj:t
stål dt underdånigt yttrande.
Trelleborgs rådhus den 3 Augusti 1874.
På magistratens vägnar
Ernst Malmstedt.
63
Efter slutad öfverläggning beslöts att genom fullmägtiges ord¬
förande till Kongl. Maj:t afgifva underdånigt yttrande angående
ifrågavarande ärende.
»Stormägtigste Allernådigste Konung.
Sedan riksdagen, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts nådiga fram¬
ställning, beviljat ett belopp af tretusen femhundra kronor för ut¬
vidgning af det tvåklassiga elementarläroverket bär i staden till
treklassigt, under vilkor att kommunen bekostar för läroverkets ut¬
vidgning fullt ändamålsenlig lokal, så får jag i anledning af infor -
dradt underdånigt yttrande å stadsfullmägtiges vägnar underdånigst
tillkännagifva, att fullt ändamålsenlig lokal för treklassigt läroverk
redan finnes i härvarande elementarläroverks hus, och att staden
således är villig att uppfylla ofvan omförmälda, för läroverkets ut¬
vidgning bestämda vilkor.
Med djupaste etc. etc,
undersåte
Joll. Kock,
ordförande.
Trelleborg den 19 Augusti 1874.
Rätt afskrifvet betygar
ex officio
August Antonsson.»
Ur protokollet
August Antonsson,
stadsfullmägtiges sekreterare.
Till Konungen.
Öfver läroverkskomiténs förslag till omorganisation af allmänna
läroverken inom riket få stadsfullmägtige i underdånighet afgifva
följande yttrande.
Af läroverkskomiténs betänkande inhemtas, att för vår stad före¬
slagits läroverk med fyra lärare och tre öfningslärare, dock under
vilkor att kommunen skulle bidraga med en tredjedel af föreslagna
kostnadsbeloppet och sålunda för läroverket årligen betala 4,100
kronor.
Då staden redan haft ganska stora utgifter för jernvägar och
allmänna arbeten, bland andra uppförande af läroverkshus, taxeradt
till 38,000 kronor, samt staden i följd deraf måst upptaga obligations¬
lån, finna stadsfullmägtige staden icke kunna bära någon som helst
utgift för läroverk af ifrågasatt slag; i följd hvaraf stadsfullmägtige
anse sig böra förklara, att staden icke kan eller vill åtaga sig det af
läroverkskomitén föreslagna bidrag till läroverk.
Engelholm den 28 Augusti 1885.
Underdånigst
C. A. CARLSSON,
stadsfullmägtiges ordförande.
Till Konungen.
Öfver det af läroverkskomitén den 24 Augusti 1884 afgifna för¬
slag, rörande omorganisation af rikets allmänna läroverk och, dermed
sammanhängande frågor, få stadsfullmägtige, i hvad bemälda förslag
angår Yarbergs lägre allmänna läroverk, härmed i underdånighet
afgifva infordradt yttrande.
Enligt detta förslag skulle det 3-klassiga lägre allmänna läro¬
verket härstädes, som, med undantag af undervisningslokal samt
bostad för rektor äfvensom hyresersättning till två kolleger, hittills
uteslutande på statsverkets bekostnad underhållits, komma att indra¬
gas och i stället inrättas en s. k. kommunalskola med en rektor och
trenne lärare, af hvilka senare dock endast en behöfde ega akade¬
misk bildning, under det för de återstående tvenne folkskolelärare¬
kompetens vore tillräcklig, hvarjemte skulle finnas öfningslärare i
sång, gymnastik och teckning. Inrättandet af denna kommunalskola
skulle dock bero deraf, huruvida kommunen egde förmåga och stads¬
fullmägtige vore villige att årligen anslå ett belopp af 4,100 kronor
såsom bidrag till dessa lärares aflöning, hvilken kostnad dessutom,
derest lärjungeantalet uppginge till 75 och anställandet af ytterligare
en lärare blefve af nöden, skulle uppgå till 4,933 kronor årligen, utom
den qvarstående skyldigheten för staden att anskaffa och underhålla
härtill erforderliga skollokaler samt bostad åt rektor. Staden skulle
dock ega att af skolans lärjungar uppbära terminsafgifter inom en
viss begränsning.
Kommunalskolans administration skulle vidare vara anförtrodd
åt en styrelse, bestående af en utaf Eders Kongl. Maj:t förordnad
ordförande, skolans rektor samt tre af kommunen valde medlemmar,
hvilken styrelse i allmänhet skulle ega den eforus eller domkapitlet
5
66
hittills tillkommande befogenhet och myndighet öfver skolan. Någon
faststäld normalplan för undervisningen i kommunalskolan synes dock
ej erfordras, utan skulle styrelsen ega att efter sig företeende lokala
omständigheter ordna skolans verksamhet.
Den allmänna läroverket nu egande dimissionsrätt, eller rättig¬
heten för dess lärjungar att, efter att hafva fullständigt genomgått
dess 3:ne klasser, ovilkorligen vinna inträde vid statens högre all¬
männa läroverk, skulle i och med den nya kommunalskolan upphöra
och beviljandet af eu dylik förmån sedermera blifva på Eders Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning i hvarje fall beroende.
Hvad nu först beträffar sjelfva hufvudvilkoret för genomförandet
af detta komiterades förslag, eller att Varbergs stad skulle med 4,000
å 5,000 kronor årligen bidraga tilj. underhållet af den ifrågasatta
kommunalskolan, vill det synas stadsfullmägtige hvarken billigt eller
rättvist, att en kommun, ej större än Varbergs med sina något öfver
3,000 invånare, skulle med eu så betydande uppoffring köpa sig för¬
månen af eu läroanstalt, som vida mindre torde hafva till uppgift
att tillgodose ett lokalt intresse än att för statens allmänna behof
tillvarataga och bringa till utveckling de ovanligare anlagen eller
den rikare begåfningen, der de kunna finnas äfven bland den mindre
bemedlade befolkningen i den aflägsna landsorten. Dessutom, skall
den principen tillämpas, att kommunen bör direkt bidraga till den
elementarbildning, som staten utöfver folkskolan hittills lemnat, så
fordrar försigtiglieten att alla städer, der allmänna läroverk finnas,
likaledes direkt bestrida sin andel i omkostnaderna för åtminstone de
tre lägsta klasserna. Men ej nog härmed: då dessa statens under¬
visningsanstalter begagnas äfven af landsbygdens invånare, bör ju
för principens fullständiga genomförande äfven hvarje landstings¬
område vara pligtigt till ändamålet bidraga. Att emellertid göra en
så vigtig statsinstitution som anstalterna för ungdomens elementar¬
undervisning beroende af de olika stads- och landskommunernas mer
eller mindre derför vakna intresse eller offervillighet, våga stadsfull¬
mägtige förmena icke lärer kunna anses med statens ändamål för¬
enligt och således icke af beskaffenhet att böra vinna Eders Kongl.
Maj:ts nådiga bifall.
För att nu återkomma till de lokala förhållandena härstädes,,
skulle en dylik utgiftspost för detta samhälle, som för sina jernvägs-
förbindelser och sitt hamnväsende måst upptaga betydande lån, hvil-
kas förräntande och amortering tagit stadens skatteförmåga i ständigt
växande anspråk, alltid kännas i hög grad tryckande, och detta så
67
mycket mera som stadens inkomst af bränvinsförsäljningen genom
riksdagens nyligen fattade beslut kommer att ej obetydligt minskas,
på samma gång kommunen, derest någon högre undervisningsanstalt
än folkskolan här skall finnas, blir nödsakad att i ej ringa grad bi¬
draga till uppförande af ett nytt tidsenligt läroverkshus i stället för
det gamla, som redan länge varit af beskaffenhet att böra utdömas.
Visserligen föreslå komiterade, att staden skulle få uppbära vissa
afgifter af lärjungarne, men ifrågasättas torde, om det blir möjligt
att kunna pålägga barnens föräldrar dessa föreslagna, ingalunda obe¬
tydliga skolafgifter, samtidigt med att stadens bidrag till skolans
administration måst uttagas genom förhöjda kommunalskatter.
Vidare torde få anses högeligen tvifvelaktigt, huruvida eu läro¬
anstalt, så organiserad som den föreslagna kommunalskolan, skulle
blifva i stånd att lösa den dubbla uppgiften att på samma gång vara
en fortsättningsskola för folkskolan och en förberedande skola för
våra högre allmänna läroverk. Åtminstone synes, efter hvad af
läroverkskomiténs egen utredning framgår, resultatet i andra länder,
der den nu ifrågasatta kommunalskoleinstitutionen varit införd, ej
hafva utfallit så förmånligt, att ett experimenterande i dylik ret¬
ning skulle vara tillrådligt i vårt land, med sina många förhållanden
så väsentligt olikartade de länders, hvarifrån den ifrågavarande orga¬
nisationen skulle lånas.
På grund af det sålunda anförda och med åberopande af de
skäl i öfrigt, som komitéledamoten, herr rektorn E. L. Borgström uti
sin vid läroverkskomiténs förslag sidan 54 fogade reservation an¬
fört, få stadsfullmägtige i underdånighet afstyrka förslaget att för¬
ändra Varbergs lägre allmänna läroverk till en s. k. kommunalskola.
Då emellertid Varbergs läge på ett särdeles lyckligt sätt för¬
medlar afstånden i Hallands nordligare del och, synnerligast om
pedagogierna i Kongsbacka och Falkenberg indragas, högeligen be¬
tingar ett af staten bekostadt allmänt läroverk;
då staden befinner sig i löftesrik utveckling och snart genom
vestkustbanan blir förenad med ett vidsträckt landtområde, för hvars
kommuner ett dylikt läroverk skulle blifva af synnerligen stor nytta,
derest det vunne en tidsenlig utveckling; samt
då den uppoffring från statsverkets sida, som bibehållandet af
ett allmänt läroverk härstädes skulle kräfva, ej lärer kunna anses
oskälig i betraktande deraf, att, utom detta, provinsen endast skulle
komma att ega ytterligare ett allmänt läroverk eller det i Halmstad:
våga stadsfullmägtige hysa den grundade förhoppning, att Eders
68
Kong!. Maj:t, vid ett allsidigt bedömande af denna för staden och dess
omnejd så vigtiga fråga, skall täckas understödja det förslag, stads-
fullmägtige härmed i underdånighet frambära, eller
att statens treklassiga allmänna läroverk härstädes må
fortfarande på statsverkets bekostnad bibehållas;
att Yarbergs stad, i likhet med kommunerna i Engel-
holm, Trelleborg m. fl., må tillåtas att tillsvidare på sin be¬
kostnad anställa eu extra lärare vid läroverket, med vilkor
att detsamma blir förklaradt likstäldt med statens nu varande
femklassiga allmänna läroverk;
att då läroverket på sådant sätt hunnit utvecklas derhän,
att lärjungeantalet vuxit till 75, ett af staten ensam bekostadt
femklassigt läroverk härstädes inrättas; samt
slutligen, såsom ett önskningsmål för dessa mindre läroverks sunda
utveckling,
att den för rikets högre läroverk numera gällande be¬
stämmelse, eller att rektor för fem år i sänder af Eders
Kongl. Maj:t förordnas att förestå läroverket, äfven utsträckes
till dessa lägre läroverk, äfvensom att den direkta kontroll¬
tillsyn, som nu från ecklesiastikdepartementets sida utöfvas
öfver de högre läroverken, äfven måtte komma dessa statens
lägre läroverk till del.
Varberg den 22 Juli 1885.
Underdänigst
å stadsfullmägtiges vägnar.
A. LUNDQUIST,
ordförande.
J. Strömberg.
Till Konungen.
Genom vederbörande myndighet anmodade att till Eders Kongl.
Maj:t ingifva underdånigt yttrande med anledning af läroverkskomi-
téns utlåtande och förslag af den 25 sistlidne Augusti, angående
organisation af rikets allmänna läroverk, få stadsfullmägtige härmed,
i anledning af hvad nämnda förslag berörer Marstrands allmänna
läroverk, för sin del i underdånighet anföra:
att, hvad beträffar den föreslagna indragningen af en del lägre
läroverk, statens rätt att vidtaga en sådan indragning väl icke
kan bestridas, äfven der ifrågavarande läroverk upprättats på grund
af ömsesidiga öfverenskommelser mellan staten och enskilda kommuner,
då hvardera parten gentemot den andra iklädt sig vissa förpligtelser.
Hvad deremot beträffar den åsigt, som läroverkskomitén icke dragit
i betänkande att uttala, rörande statens indragningsrätt, synes det
fullmägtige, att om staten vill indraga ett sålunda på grund af ömse¬
sidig öfverenskommelse upprättadt läroverk, utan att andra parten,
kommunen, brustit i fullgörandet af sina åtagna förpligtelser, statens
skyldighet att gifva fullt vederlag för de utgifter, som kommunen
under förutsättning af öfverenskommelsens bestånd underkastat sig,
är så klar och obestridlig, att någon tvekan derom icke borde kunna
ifrågakomma.
Denna rättsgrundsats, att en öfverenskommelse med vissa vilkor
mellan tvenne parter icke kan af endera godtyckligt brytas utan
motsvarande vederlag, och som ju är allmänt erkänd och gällande
mellan enskilda medborgare, torde väl framför allt böra hållas i
helgd af staten.
Fullmägtige äro ock lifligt öfvertygade om, att Eders Kongl.
Maj:t, i motsats till läroverkskomitén, icke skall finna det med denna
allmänt gällande rättsgrundsats eller med statens värdighet förenligt
70
att utan vidare indraga en del läroverk och lemna vederbörande kommu¬
ner att sjelfva, bäst de gitta eller kunna, skaffa sig ersättning för hvad
de uppoffrat för anskaffandet af läroverkshus och gymnastiksalar m. m.,
och hvilka uppoffringar afsett att främja icke blott, såsom läroverks-
komitén synes förmena, ett lokalt intresse, utan ett, som framför alla
andra måste vara hela landets, nemligen dess medborgares uppfostran.
Att, såsom lärverkskomitén antager, kommunerna alltid för
något annat ändamål skola kunna finna användning för nämnda
byggnader, det våga fullmägtige betvifla, allraminst eu användning,
som står i rimligt förhållande till de på dessa byggnader nedlagda
kostnader.
Hvad särskildt Marstrands läroverksbyggnad vidkommer, känna
fullmägtige intet annat ändamål, hvartill staden skulle kunna an¬
vända densamma.
Försäljning af de obehöfliga byggnaderna med större eller min¬
dre förlust blefve väl för flere kommuner, likasom för Marstrand, den
enda utvägen.
Hvad åter. angår den föreslagna indragningen, betraktad från
billighetens synpunkt, torde det väl kunna sättas i fråga, huruvida
icke särskildt de samhällen, som i likhet med staden Marstrand
för icke längre tid tillbaka än år 1874 mot löfte att erhålla utvid¬
gade läroverk åtogo sig ökade bördor för anskaffande af lämpliga
lokaler, kunna hafva billiga anspråk på att någon hänsyn tages äfven
till den offervillighet, som dessa samhällen sålunda visat för ett all¬
mänt ändamål.
Fullmägtige anse sig icke kunna underlåta att särskildt påpeka,
det staden Marstrand sedan nämnda år, på grund af statens erbju¬
dande, för att erhålla ett treklassigt läroverk utgifvit för byggnader
åt detta omkring 36,000 kronor, ett belopp, som i förhållande till
stadens folkmängd torde vara högre, än hvad de flesta större städer
för samma ändamål hafva uppoffrat.
Genom detta faktum torde ock samhället hafva visat sig så
mycket uppskatta den undervisning, som genom läroverket meddelas,
att det borde kunna räkna på att icke utan vidare beröfvas de för¬
delar, det med de gjorda uppoffringarna sökt bereda ungdomen och
som för öfrigt äfven kommit andra orter till godo.
De skäl, läroverkskomitén anfört för ombildning eller indragning
af dertill ifrågavarande läroverk, synas ock fullmägtige till dels hvila
på origtiga förutsättningar.
Så anför komitén bland annat, att sådana läroverk, som endast
71
hafva ett mindre antal lärjungar, synas hafva en öfvervägande lokal
betydelse, och, på ett annat ställe, att vid sådana mindre läroverk,
der, efter komiténs mening, endast två lärare höra vara anstälda,
intet för staten vigtigt intresse af speciel art skall tillgodoses.
Men om något intresse skall vara ett vigtigt statens intresse, så
måste det, enligt fullmägtiges mening, väl vara det, att statens blif¬
vande medborgare i så stor utsträckning som möjligt beredas tillfälle
till god undervisning och uppfostran.
Läroverkskomitén synes hafva något förbisett, att, enligt §' 1 af
gällande läroverksstadga, de af staten bekostade allmänna läroverken
hafva till ändamål i första rummet att »utöfver omfånget för folk¬
skolans verksamhet meddela medborgerlig bildning» och först i an¬
dra rummet att ock »grundlägga de vetenskapliga insigter, hvilka
vid universitetet eller högre tillämpningsskola vidare utbildas».
Det torde väl alltså vara obestridligt, att läroverkens ändamål
icke endast är att åt staten uppfostra embetsman utan äfven och
framför allt medborgare i allmänhet.
Hvad komitén vidare anfört derom, att flertalet af de från tre-
klassiga läroverken och pedagogierna utgående lärjungar icke fort¬
sätter studierna vid annat läroverk, synes derföre fullmägtige vara
ett bevis på att dessa läroverk väl fylla sin uppgift, då alltså ge¬
nom dem ett visst mått af medborgerlig bildning meddelas åt det
flertal af blifvande medborgare, som icke kunna och icke heller
behöfva vid högre läroverk fortsätta sina studier, helst som ju nu¬
mera äfven vid de treklassiga läroverken, sedan flera år tillbaka,
afslutningskurser meddelas.
Således kunna dessa läroverk vara till gagn för alla samhälls¬
klasser, men skulle någon brist förefinnas i detta fall, är det väl
naturligare att ändra och anordna undervisningen efter det allmän¬
naste behofvet, än att alldeles indraga nämnda läroverk.
Att ett sådant undervisningens ordnande efter rådande förhål¬
landen nödvändigt skulle behöfva åtföljas af läroverksnamnens än¬
drande till vare sig borgarskolor eller kommunalskolor, anse full¬
mägtige högst tvifvelaktigt, och obilligt mot de mindre samhällena
blir det i alla hänseenden att af dem i sammanhang med en sådan
namnförändring för en mindre vidsträckt undervisnings meddelande
fordra större uppoffringar än af de samhällen, som mot jemförelsevis
ringa kostnad åtnjuta fördelen af ett större läroverks verksamhet.
Läroverkskomitén antager, att några kommuner, derföre att de
finge deltaga i styrelsen öfver de läroverk, för hvilka de skulle
72
betala mera än andra, äfven skulle komma att mera intressera sig
för desamma och synes äfven taga för gifvet, att härigenom den
öfverklagade bristen på lärjungar, som nu vid några skolor lärer före¬
finnas, skulle blifva afhjelpt.
Hvad det första af dessa antaganden beträlfar, synes det hvila
pa origtig grund; ty det är tydligt, att de i ekonomiskt och intellek-
tuelt hänseende bäst lottade målsmännen helst önska ett läroverk,
der deras barn kunna få sådan undervisning, att de utan svårighet
kunna vinna inträde vid högre läroverk, hvarföre dessa målsmäns
intresse för det ombildade läroverket skulle blifva allt annat än
varmt, och de i förenämnda hänseende mindre väl lottade måls¬
männen skulle endast med missnöje se ett läroverk, hvars tillvaro
ökade deras förut nog höga skatter. Under sådana förhållanden
blefve det och svårt att i mindre samhällen finna lämpliga personer,
som med verkligt nit deltoge i läroverkets styrelse.
Hvad åter beträffar sättet att afhjelpa bristen på lärjungar vid
de mindre läroverken, så finnes ett säkert sådant, nemligen det att
lemna äfven den qvinliga ungdomen tillfälle att vid dem få åtnjuta
undervisning.
Det lärer väl nemligen blifva en allt mera erkänd sanning,
att staten har samma skyldigheter i fråga om det qvinliga som i
fråga om det manliga slägtets uppfostran.
Genom att vid de lägre järoverken lemnades undervisning äfven
åt qvinliga lärjungar, skulle de kraf, som i vår tid ställas äfven på
qvinnans uppfostran, i betydlig mån kunna tillgodoses.
Då särskild! i de smärre städerna alltid förefinnas större svårig¬
heter än i större samhällen att för den qvinliga ungdomen erhålla
tillfredsställande undervisning, synes det fullmägtige, att en sådan
anordning vore desto lämpligare, som ju derigenom äfven lärare¬
krafterna vid de små läroverken kunde bättre tillgodogöras.
Att Barnuppfostran dessutom kunde verka sedligt förädlande, så¬
vida lärjungarne vid en tidigare ålder sammanföras, våga äfven full¬
mägtige för sin del tro, så mycket hellre som en framstående peda¬
gog, tillika ledamot af första kammaren, vid detta års riksdag ut¬
talat denna åsigt.
Fullmägtige antaga ock, att något oöfvervinneligt hinder för en
sådan gemensam undervisning icke förefinnes.
På grund af hvad stadsfullmägtige här ofvan i underdånighet
73
anfört, våga fullinägtige uttala den förhoppning, att indragning af
Marstrands treklassiga allmänna läroverk icke måtte komma att
ega rum.
Marstrand den 1 Juli 1885.
Underdånigst
på stadsfullmägtiges vägnar:
ALFRED LUNDBERG.
J. G. E. Silfversvan.
Till Konungen.
Till åtlydnad af derom i nåder lemnadt föreläggande få stads-
fullmägtige härmed afgifva följande underdåniga utlåtande öfver
Kongl. läroverkskomiténs betänkande och förslag till förändrad orga¬
nisation af allmänna läroverken i riket m. m.
Af komiténs betänkande skulle det vilja synas, som om, vid in¬
förande af ett väl behöflig! nytt system för de allmänna läroverken,
ett af hufvudändamålen skulle vara att minska statsverkets utgifter
för det högre undervisningsväsendet.
Stadsfullmägtige få deremot i underdånighet anmärka, att den
ekonomiska sidan af denna fråga, såsom komiterade sjelfva medgifva
uti ingressen till kostnadsberäkningarna, helt visst icke varit egent¬
liga anledningen till komiténs tillsättande, utan fast hellre antagas
kan, att sjelfva undervisningen ansetts böra anordnas på ett praktiskt
sätt, mera motsvarande tidens behof än det hittills följda systemet.
Till denna uppfattning föranledas stadsfullmägtige jemväl deraf,
att enligt tillgängliga officiella handlingar, af de år 1882 till 9,756,217
kronor uppgående utgifterna för folkskoleundervisningen, statens an¬
del utgjorde 3,230,905 kronor, under det att dess utgifter för de all¬
männa läroverken endast uppgingo till 2,722,568 kronor, deraf 239,252
kronor för de treklassiga läroverken och pedagogierna, hvilket belopp,
vid jemförelse mellan beskaffenheten af undervisningen i folkskolorna
och den, som meddelas i de allmänna läroverken, enligt stadsfull-
mägtiges förmening icke är så högt, att någon nödvändighet för
dess minskning föreligger, då skälig hänsyn tages till de allmänna
läroverkens ändamål.
På grund häraf kunna stadsfullmägtige icke dela komiterades
uppfattning om lämpligheten att minska lärarnes antal, hvaremot,
75
efter stadsfullmägtiges förmening, hvarje förändring torde snarare
böra hafva till hufvudändamål att bättre tillgodogöra sig de lärare¬
krafter, som finnas eller böra finnas.
Det lider intet tvifvel, att, genom sådant förfarande, undervis¬
ningsväsendet och de derför utgående kostnaderna skola lemna bättre
resultat samt den nu, beträffande åtskilliga läroverk, framstälda an¬
märkning om det ringa antalet lärjungar inom ganska kort tid
undanrödjas.
Den nu gällande regel, att ynglingar med vanlig begåfning icke
få tillbringa längre tid än tre år vid de lägre allmänna läroverken,
har varit hufvudanledningen till det ringa elevantalet, hvaremot
införandet af den grundsats, att lärjungar må få der inhemta hvad
som borde förstås med allmän medborgerlig bildning, skall öka lär-
jungarnes antal vid de nuvarande lägre allmänna läroverken och
minska det nu allt för stora antalet vid de högre.
Förslaget att en del af omkostnaden för lärares aflöning skall
utgå af kommunerna anse stadsfullmägtige icke lämpligt eller ens
rättvist, alldenstund de allmänna läroverken icke äro, eller ens med
den af komitén ifrågasatta förändring till kommunalskolor blifva
någon rent kommunal institution, utan äro afsedda att gagna ett
större territorium. Den lättnad, som vinnes af lärjungar från den
stad, der läroverket är beläget, får staden i de flesta fall dyrt betala
genom upplåtande af lokal, och läroverkens elevantal skulle vara
betydligt lägre, om de ej varit förlagda i städerna, der bostäder
kunna i tillräckligt antal få förhyras och fattiga ynglingar från an¬
dra kommuner ofta understödjas med s. k. matdagar.
Hvad särskildt angår det allmänna treklassiga läroverket i Ström¬
stad, hafva komiterade antydt lämpligheten af dess ombildning till
eu s. k. kommunalskola med 2 lärare.
I fall det om härvarande läroverk kan sägas detsamma som om
alla andra dylika, eller att de icke med dess nuvarande organisation
kunna lösa sin uppgift, som bör vara att meddela ett kunskapsmått,
tillräckligt för det medborgerliga lifvets behof, så skulle väl denna
uppgift ännu mindre kunna fullgöras, om lärarnes antal minskas och
vilkoren för deras kompetens så förändras, som förslaget innehåller.
Då den trakt, från hvilken Strömstads läroverk i första rummet
skulle emottaga läfjungar, omfattar icke mindre än 15 å 20 qvadrat-
mil och då erfarenheten visat, att lärjungar, som efter tredje klas¬
sens genomgående skolat vid annat läroverk fortsätta sina studier,
på grund af nu gällande bestämmelser om utrymme, vägrats inträde
76
i 4:de klassen vid både Göteborgs läroverk och Uddevalla, så hafva
stadsfullmägtige, med särskild anledning af stadens af komitén er¬
kända afskilda läge, redan länge varit betänkta på att hos Eders
Kongl. Maj:t i underdånighet bönfalla om läroverkets utvidgning till
femklassigt. Den nybyggnad, som för läroverkets behof nyligen af
staden uppförts, har alltså fått de dimensioner, som medgifva sådan
utvidgning, och genom uppförande af ett så stort hus, i kostnad öfver¬
stigande 28,000 .kronor, oberäknadt tomtens värde, har staden velat
ådagalägga sitt intresse för denna för hela norra Bohuslän vigtiga
fråga.
Genom en frikostig menniskovän har läroverket erhållit en nu
till 22,000 kronor uppgående stipendiefond, som genom utdelande af
kläder och böcker till obemedlade, flitiga lärjungar möjliggör för
dem att här få sitt kunskapsbegär tillfredsstäldt.
Genom tillämpning af den af komitén förordade principen, att
kommunerna finge deltaga i läroverkets styrelse, skulle det intresse,
som redan blifvit ådagalagdt, än ytterligare stegras; och stadsfullmägtige
äro öfvertygade, att det ökande af elevantalet härstädes, hvilket redan
af komitén framhållits, skulle i stigande proportioner fortgå till gagn
för hela norra Bohuslän.
På grund af hvad nu blifvit aufördt, få stadsfullmägtige i dju¬
paste underdånighet hemställa, att det allmänna läroverket härstädes,
vid blifvande omreglering eller ju förr dess hellre, måtte i nåder
tillgodoses med den af stadsfullmägtige nu i underdånighet begärda
utvidgningen i stället för den ifrågasatta förändringen till kommunal¬
skola med två lärare.
Strömstad den 10 Augusti 1885.
Underdånigst
för Strömstads stadsfullmägtige:
W. T. LUNDGREN.
M. F. von Krusenstjerna. Ax. Sihlbom. L. A. Larsson.
N. A. Ahlström. A. L. Hjulström.
Till Konungen.
Härmed få stadsfullmägtige öfverlemna utdrag af dess protokoll
den 24 nästlidne Juli, innefattande stadsfullmägtiges infordrade un¬
derdåniga yttrande rörande läroverkskomiténs den 25 Augusti 1885
afgifna underdåniga utlåtande angående organisationen af rikets all¬
männa läroverk.
Åmål den 4 Augusti 1885.
Underdånigst
å stadsfullmägtiges vägnar:
P. LARSSON.
Utdrag af protokollet, hållet vid stadsfullmägtiges sam¬
manträde å rådhuset i Åmål Fredagen den 24
Juni 1885.
§ 5.
Föredrogs till komiterade vid stadsfullmägtiges sammanträde den
15 sistlidne Maj till utredning hänskjuta ärendet om utlåtande öfver
läroverkskomiténs betänkande angående omorganisation af härvarande
lägre elementarläroverk, hvilkét utlåtande, som nu föredrogs och af
stadsfullmägtige antogs och gillades såsom deras uttalande i före¬
varande fråga, var af följande lydelse:
78
»Undertecknade, Indika af stadsfullmägtige erhållit uppdrag att
afgifva förslag till det yttrande, som affordrats stadsfullmägtige rörande
den i nåder tillsatta läroverkskomiténs underdåniga utlåtande och
förslag angående organisationen af rikets allmänna läroverk in. nr,
meddeladt den 25 Augusti 1884, hafva efter flera sammanträden för
ärendets behandling förenat sig om följande betänkande, hvilket
härmed till stadsfullmägtige öfverlemnas.
Efter de grunder, som den Kong! komitén angifvit för om¬
organisationen af de lägre allmänna läroverken, skulle Åmåls tre-
klassiga elementarläroverk komma att utbytas emot eu s. k. kom¬
munalskola, hvars lärarekrafter utgjordes af rektor och tvenne lärare.
Hufvudsakliga skilnaden emellan en sådan kommunalskola och vårt
nuvarande läroverk består deri, att för ansökning till andre lärare i
kommunalskolan erfordras endast samma kompetens som till folk¬
skollärareplatsers besättande; att andre lärarnes årslöner till följd
häraf kunnat nedsättas till 2,000 kr. för hvarje; och att kommunen
ålåge bekosta en tredjedel af samtlige lärarnes vid kommunalskolan
minimilöner, utom det att kommunen liksom hittills hade att an¬
svara för skolhus och bostad åt rektor. I betraktande deraf, att rektor
vid kommunalskola tillförsäkrades en kontant årslön af 8,000 kronor,
kornme sålunda den föreslagna kommunalskolan att kosta samhället
årligen, kostnaden för öfningslärare oberäknad, 2,333 kr. 33 öre
mera, än hvad nuvarande läroverket betingar. Vi våga nemligen
icke fästa någon afsevärd vigt vid den förespeglingen i den kongl.
komiténs förslag, att inflytande skolafgifter ej skulle, såsom vid de
högre läroverken, ingå till statskassan, utan kunna för kommunal¬
skolan disponeras, ty dels behöfvas skolafgifterna för de ändamål,
hvartill de hittills utgå, dels torde man finna nödigt att hålla dessa
afgifter ytterst lågt, för att ej råka i en alltför farlig konkurrens
med den afgiftsfria folkskolan. Å andra sidan framhåller den Kong],
komitén såsom en fördel för kommunalskolan, att vid dess organisa¬
tion stor frihet borde lenmas åt den lokalstyrelse, som om skolan
hade den hufvudsakliga tillsynen, och att skolans läroplan derigenom
kunde ordnas efter ortens behof och förhållanden.
Ehuru komiterade i likhet med den Kongl. komitén nogsamt
uppfatta, att högst genomgripande förändringar i de lägre allmänna
läroverkens nuvarande organisation äro af omständigheterna påkallade,
ej minst från ekonomisk sida sedt, kunna vi likväl icke finna, att
kommunens vidsträcktare rättighet att ingripa uti kommunalskolans
ordnande och tillämpning efter ortens förhållanden medför någon
79
anmärkningsvärd fördel under den förutsättning, att skolan ej dispo¬
nerar flere lärarekrafter än af rektor ock två lärare. Ty en sådan
skola, hvilken endast måste sysselsätta sig med barn i den första
skolåldern, kan gerna ej få annan uppgift än att meddela undervis¬
ning uti vetandets enklaste grunder, hurudana ortens förhållanden
än äro. Först efter det barnet genomgått en dylik kurs, synes oss
tillfället vara inne att gifva undervisningen den rigtning, som ortens
behof kan kräfva. Ännu mindre vilja vi medgifva,, att en dylik
kommunen tillförsäkrad rättighet motsvarar de betydliga uppoffringar,
som från kommunens sida derför ifrågasättas, särdeles som kommunal¬
skolan af rektor och två lärare för att vinna dimissionsrätt till all¬
männa läroverken finge underkasta sig särskilda bestämmelser rörande
undervisningen, hvilkas fullgörande antagligen medförde än större
kostnader. Utan att skaffa skolan dimissionsrätt, frukta vi tillika, att
kommunalskolan, hvars färg föga komme att skilja sig från folkskolan,
icke kunde vänta sig någon freqvens från landsbygden, likasom ock
det tilläfventyrs vore att befara, att stadsboar, hvilkas råd sådant
tilläte, föredroge att låta sina barn genast börja undervisningen vid
närmaste högre elementarläroverk för att befria barnen från den
för deras- ålder olämpliga examen, som de vid öfvergången från
kommunalskolan till ett högre läroverk finge genomgå.
På anförda grunder, och då dertill kommer, att stadens ekonomi
för närvarande omöjligen tillåter ifrågavarande uppoffring, måste vi
afstyrka hvarje medgifvande från stadens sida, som kan befordra ut¬
bytet af vårt nuvarande värdefullare läroverk mot en kommunal¬
skola af rektor och två lärare.
Efter den undersökning, vi anstalt i härvarande läroverks historia,,
vilja vi härjemte antaga, att vårt treklassiga läroverk tillkommit
under sådana betingelser, att detsamma ej rättvisligen kan rubbas
utan stadens samtycke. Vi lemna derhän, huru förhållandena kunna
vara vid andra med Åmåls jemförliga läroverk, och tro icke, såsom
den Kongl. komitén synes hafva hållit före, att alla dylika läroverk
hvila å enahanda rättsgrund, utan hafva vi fäst oss vid, att här
om någonstädes föreligger ett aftal, enligt hvilket staden uppfört
skolhus för ett treklassigt elementarläroverk, emot det att staten
garanterat oss läroverket. Det framgår nemligen af den utredning,
som förekommer i bilagda afskrift af Kongl. brefvet den 27 December
1833, att Åmåls samhälle utan stats- eller annat bidrag sjelft bekostat
uppförandet af nuvarande och ännu i mycket godt stånd underhållna
elementarläroverkshus för att der kunna inrymma det treklassiga.
80
läroverk, hvarom under sådant vilkor i nåder förordnats genom Kong!,
brefvet den 4 September 1829; och då staden samtidigt i fråga om
lärarnes aflöning ej åtog sig annan förpligtelse än att hålla husrum
åt rektor, synes stadens rätt till i öfrigt kostnadsfritt treklassigt
läroverk, så länge staden ej brister i åtagandet om lokal för skola
och rektor, vara otvetydigt försvarad.
På samma gång som vi fast vidhålla denna ståndpunkt, äro vi
gerna färdiga att medgifva, att Åmål är i verkligt behof af ett ut-
vidgadt läroverk. Flera förhållanden tala derför. Såsom enda staden
på Dal, enda staden vid Bergslagernas långa kommunikationslinie
emellan Falun och Göteborg, samt för öfrigt aflägsen 8 å 10 mil
från närmaste städer, bör Åmål kunna betraktas såsom centralorten
för ett betydligt skolområde, hvilket för närvarande måste anses vara
mer än vanligt vanlottad! i skolafseende, då den naturliga central¬
orten erbjuder undervisning endast vid ett treklassigt elementar¬
läroverk. Medvetandet om detta behof för staden och dess omnejd
förmådde samhället under flera år att å egen bekostnad upprätthålla
en fjerde klass vid läroverket, hvarmed staden fortfor, ända till dess
den år 1883 vägrades vederbörligt tillstånd dertill, ehuru behofvet
af läroverkets utvidgning ej minskades, utan tvärt om visade sig vara
i ständigt stigande. Oaktadt den korta tillvaron af fjerde klassen
vid läroverket, ökades lärjungeantalet ända till 58, en ökning, som
likväl icke får skattas såsom fullt proportionerlig, i betraktande deraf,
att fjerde klassen här måste inrättas i öfverensstämmelse med fjerde
klassen vid högre elementarläroverk och sålunda hvarken kunde
motsvara den afrundade lärokurs, som ett femklassigt läroverk innebär,
eller gifvas någon af ortens förhållanden betingad njutning i enlighet
med den Kongl. komiténs förutsättningar; men uppgick ändock lär¬
jungeantalet öfver det antal, som af Kongl. komitén antages vid
kommunalskola, med fyra lärare.
Åf dessa orsaker, och då vi hålla före, att en kommunalskola
med rektor och tre lärare ej blott skulle tåla jemförelse med vårt
nuvarande läroverk, utan äfven vara ett väsentligt steg framåt,
vilja vi, öfvertygade om, att skolans vidare utveckling sedermera
kommer att af omständigheterna framkallas, föreslå stadsfullmägtige
att i underdånighet hemställa, det Åmåls treklassiga läroverk vid
den omorganisation, som nu ifrågasättes, förändras till en kommunal¬
skola med rektor och tre lärare, i hvilket fall stadsfullmägtige borde
förklara sig villige att för den tredje af underlärarne ansvara för en
tredjedel af årslönen, med vilkor likväl att få för ändamålet använda,
81
utom andra tillgängliga medel, såsom terminsafgifter och s. k. »Tyska
kassans» räntemedel, så stor del af räntan från »Fondbesparade
räntemedelskassan», som derför erfordras, sedan af sagda ränta re¬
serverats nödiga medel till betäckande af kostnader, hvartill räntan
ursprungligen är afsedd.
Då vi förutsatt möjligheten att få på ofvannämnda sätt använda
räntan af skolans besparingsfond, anse vi oss här böra meddela en
utredning af berörda besparingsfonds tillkomst och föreskrifna an¬
vändande.
Sedan rikets ständer anvisat medel till aflönande af de flere
lärare, som erfordrades vid Åmåls elementarläroverk efter dess ut¬
vidgning till treklassig skola, uppkommo, innan skolan nådde den
medgifna utvidgningen, besparingar å de i allt fall utgående lärare¬
lönerna. Af dessa besparingar bildades en för Filipstads och Åmåls
skolor gemensam fond, hvilken, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga bref
åf den 11 Juni 1842, på domkapitlets i Karlstad förslag, skulle sko¬
lorna emellan lika fördelas och af domkapitlet »till hvardera stadens
innevånare öfverlemnas» för att till sina afsedda, i nådigt bref af
den 11 Augusti 1837 och 9:de punkten af Kongl. cirkuläret den 21
September 1833 uppgifna ändamål förvaltas och redovisas af en
direktion, bestående af stadens pastor, skolans kolleger och tvenne
af staden utsedde invånare.
I enlighet med högstberörda medgifvande blef äfven bespariugs-
fonden, som utgjorde omkring 7,000 rdr banko, på sätt domkapitlets
protokoll den 5 November 1842 utvisar, emellan Åmåls och Filip¬
stads skolor fördelad och till städernas invånare öfverlemnad.
Rörande fondens användande hade Kongl. Maj:t i cirkuläret den
11 September 1833 och brefvet den 11 Augusti 1837 föreskrifvit, att
minst en tredjedel årligen af räntan på besparingsfonden borde läggas
till kapitalet, intilldess detta blefve stort nog för att gifva en mot
skolans materiella behof fullt motsvarande afkastning, och att räntan
i öfrigt finge begagnas till inköp af erforderliga skolinventarier och
till bildande af skolkassor för dylika behof i framtiden.
Efter sorgfälligt iakttagande af dessa föreskrifter, men- med
isynnerhet öra omvårdnad om fondens framtida bestånd och för¬
stärkande, har fonden så lyckligt förvaltats, att densammas behållning
den 31 December 1884 utgjorde 41,772 kronor 99 öre, ett kapital,
hvars tillväxt af besparade räntor årligen är att förvänta.
Som häraf framgår, att fondens räntemedel nu äro mera än till¬
räckliga för afsedda ändamålet, våga vi i underdånighet hoppas, att
6
82
Kong].. Maj:t nådigst tillåter, att ränteöfverskotten må för, såsom
oss synes, lämpligaste målet, eller skolans utveckling, användas.
Vidkommande slutligen den s. k. »Tyska kassan», som den 31
December 1884 utgjorde 2,662 kr. 65 öre, har denna uppkommit
genom besparingar, sedan eforus den 27 September 1837 meddelat
förordnande, att de ynglingar i skolan, »som begära att läsa tyska»,
borde erlägga 2 rdr 24 sb. banko i terminen, hvilka komme att an¬
vändas till lärare efter efori skeende anordning, samt på grund deraf
ynglingar i andra klassen betalt sådana terminsafgifter, intilldess
med år 1850, enligt Kongl. cirkuläret till domkapitlen den 6 Juni
1849, en afgift af 5 rdr 6 sk. banko hvarje termin af lärjunge vid
elementarläroverk blef anbefald.
Finnande sålunda »Tyska kassan» ännu mera tillhöra skolans
fria disposition, bifoga vi åberopade dokumenterna i afskrift.»
(Undertecknadt af Sven Wigelius m. fl.)
Rätt utdraget, betyga
P. Larsson. Hugo Werner.
(Afskrift.)
CARL JOHAN etc. etc.
Vår ynnest etc. etc. Sedan det anslag af 42,000 riksdaler banco
årligen till Elementar-Läroverkens förbättring, hvilket VI, enligt
Läroverks-Comiténs uppgift, vid sista Riksdag äskat och Rikets Stän¬
der ifrån början af år 1830 beviljat, funnits otillräckligt, intill dess
vissa Lärarebeställningar eller hela Läroverk kunde indragas, att
både vid de gamla Läroverken gifva åsyftad löneförbättring åt redan
befintelige samt aflöning åt nya Lärare och att stifta nya, redan
utlofvade eller för oumbärliga ansedda Läroverk, hafva VI, på det
att ändamålet icke skulle förfelas, varit, enligt Vårt nådiga bref af
den 22 December 1831, föranlåtne bereda besparingar, dels genom
Efter nådigt öfvervägande ej mindre af de framställningar, som i
ämnet blifvit gjorda ifrån hvarje stift, dels genom de af Consistorierna
afgifna samt af Stats-Contoiret till Oss inlemmade förslag och ut¬
låtanden, dels omedelbarligen hos Oss genom öfriga vederbörande, än
83
hvad Stats-Contoiret för egen del anfört; och sedan Yl i samman¬
hang dermed låtit Oss föredragas Läroverks-Comiténs betänkande af
den 20 December 1828 och Skol-Revisionens berättelse af den 13
December 1832, i hvad de kunna röra Interimsstaten: hafre VI,
angående Elementar-Läroverken utom hufvudstaden, i nåder förordnat
följande:-----------— —-------
6:o.
Af de såmedelst uppkommande och öfriga tillgängliga besparin¬
gar lemnas till Eder och Strengnäs Consistorii förvaltning så stora
Capitalsummor, att med ränta derå å 5 procent och i orterna befint¬
liga anslag kan bestridas aflöningen för de i puncten 3 mom. e af
Vårt nådiga bref den 22 December 1831 uptagna nya skolor i Eskils¬
tuna, Ämål och Philipstad.
Dessa å gamla anslag och capitalfonder grundade samt följagte-
ligen af det till nästa Riksdag beviljade löneanslagets fortsättning
oberoende skolor inrättas enligt Skol-Revisionens förslag så, att
sportiers emottagande af lärjungarne hvarken tillätes Rector, som
derföre undfår ersättning, eller de öfriga Lärarne, för hvilka den
nya löneregleringen är företrädesvis fördelaktig, och hvilka enligt
densamma erhålla löner på stat. Således tilldelas vid dessa skolor
Rector, utom boställe, i lön............................................. 80 Tunnor
» ersättning för sportler ....................................... 10 90 »
Äldste Collegan, lön ........................................................... 50 »
Yngste » » ............................................................ 40 »
Cantor .................................................................................... 10 »
Summa 190 T:r
eller, å 6 Rdr Tunnan, 1,140 Rdr årligen till hvardera skolan.
Skulle capitalet kunna utlånas till 6 procent årlig ränta, må den
sjette procenten såsom arfvode tillfalla Edre tjensteman, som hafva
det närmaste förvaltningsbestyret.
Föreuämnde eapitalutbetalningar bör Stats-Contoiret verkställa,
vid slutet af innevarande år till Strengnäs Consistorium med fulla
beloppet, och till Eder, som erhållen den största summan, så långt
tillgångarne då medgifva. Hvad derefter möjligen brister, skall Stats-
Contoiret utbetala under loppet af år 1834. — — — — — — ___
9:o.
Lärarne vid Cathedralskolan i Lund tillsättas i den mon infly¬
tande tillgångar det medgifva, och vid de öfriga nya skolorna, efter
84
som lärjungarnes framsteg och antal sådant påkalla. De lönebesparingar,
som dessförinnan vid de senare skolorna göras, få begagnas till in¬
köp af erforderliga skolinventarier och till bildande af Skolecassor
för dylika behof i framtiden.--— —--------
25:o.
De nya skolorna i Amål och Philipstad inrättas enligt ofvan-
stående 6:te och 9:de puncter. Enär från årliga behofvet för hvar¬
dera af dessa skolor, Rdr 1,140, afdrages tillgångarne på förra stället,
191 Rdr 33 sk., och på det sednare, 188 Rdr 21 sk., erfordras för
den förra 948 Rdr 15 sk. och för den sednare 951 Rdr 27 sk.,
tillsammans 1,899 Rdr 42 sk. årligen, till hvilkas erhållande, såsom
ränta å 5 procent, behöfves ett capital af 37,997 Rdr 24 sk., hvilket
till Eder utbetalas för ätt användas till Lärares aflöning.
Som öfverstå afdelningen i Philipstads skola kommer att, enligt
Skol-Revisionens hemställan, utgöra en Technologisk class, så ägen
I till Oss inkomma med underdånigt förslag till den undervisning,
som med afseende på ortens näringar anses böra derstädes meddelas.
28:o.
I anledning af Stats-Contoirets underdåniga hemställan hafve
Yl funnit skäligt i nåder förordna, att, med innehållning och redo¬
visning af de besparingar, som i Stiften årligen göras å anslagen till
Elementar-Läroverken, skall hädanefter, jemväl vid de nya skolorna
i Lund, Eskilstuna, Åmål, Philipstad och Haparanda, sedan Lärarne
derstädes blifvit fulltalige, förhållas lika som med besparingsmedlen
å statsverkets Hufvudtitlar; i afseende hvarpå Stats-Contoiret bör
meddela vederbörande nödiga föreskrifter.
Intill dess den ständiga löneregleringen blifvit för Elementar-
Läroverken uprättad, skola dem till godo reserveras, ej mindre de
besparingar, som göras i Stiften och hvilka böra till Stats-Contoiret
insändas, än de, som hos Stats-Contoiret kunna upkomma; och på
det att behörig tillsyn öfver verkställigheten af dessa stadganden må
ega rum, skola både denna lönereglering och de deri möjligen skeende
förändringar meddelas icke blott Stats-Contoiret, utan äfven Yår och
Rikets Kammar-Rätt till vederbörandes efterrättelse vid räkenskaper¬
nas granskning. — — — — — — — —- — —-----
30:o.
Efter det Stats-Contoiret besörjt utbetalning, vid detta års slut,
af de intill samma tid för Elementar-Läroverken enligt nya Interims-
85
staten belöpande löner och löneförhöjningar samt anbefallde capital-
utbetalningar, bör Stats-Contoiret till Oss inkomma med underdånig
berättelse och upgift, huru mycket af de sednare återstår att gälda,
samt hvilka och huru stora besparingar dertill kunna påräknas.
Detta allt meddele Yl Eder till svar och efterrättelse samt be¬
hörigt iakttagande i hvad på Eder åtgärd ankommer; befallande
Eder Gud allsmägtig nådeligen.
Stockholms Slott den 21 September 1833.
CARL JOHAN.
Au g. von Hartmansdorff.
Till Consistorium i Carlstad ang:de Löne-regleringen vid Ele-
mentar-Läroverken.
Vidimeras
ex officio
Ludv. Ekström.
Rätt afskrifvet, betygar
Hugo Werner.
(Afskrift af afskrift.)
CARL JOHAN etc. etc.
Vår ynnest etc. etc. Sedan VI med anledning af vederbörandes
gjorda underdåniga hemställan och förslag till nödiga ansedda för¬
ändringar och förbättringar uti barnundervisnings- och fattigvårds-
anstalterna i Åmåls stad, under den 4:de September 1829, i nåder
besluta och förordnat:
1 ro) att, på sätt staden Åmål begärt och I föreslagit, en Ele¬
mentarskola skulle derstädes inrättas med Rector och 2:ne Colleger,
till hvilkas aflöning de åt dervarande Pedagogi anslagna allmänna
medel finge användas;
2:o) att Comministersbeställningen i berörde stad skulle skiljas
från Skollärarebefattningen, uti hvilket afseende I ägden att in¬
komma med underdånigt förslag till lönereglering emellan Kyrko¬
herden och Comministern, utan att likväl Mo församling dervid
tages i beräkning, och hvilken lönereglering, vid inträffande ledig¬
heter, borde gå i verkställighet;
86
3:o) att den af framlidne Apothekaren Rejman år 1815 ad
pios usus testamenterade summa 4,000 rdr banco skulle, för så stor
del, som lämpligen kunde behöfvas, blifva använd till inrättande af
eu Vexelundervisningsskola uti ofvanberörde stad;
4:o) att öfverskottet af ifrågavarande donation, sedan förenämnde
skola deraf till fullo erhållit sitt behöfliga anslag, skulle, jemte sta¬
dens Fattig-Cassa och öfriga dithörande inkomster, disponeras till eu
ordentlig Fattigförsörjnings- och arbetsinrättning;
5:o) att åt en, enligt Magistratens förslag, sammansatt Committée,
men uti hvilken likväl 2:ne ledamöter borde bland stadens inne¬
vånare å allmän socknestämma utses, skulle uppdragas att, tillika
med Magistraten, söka utreda förhållandet såväl med ofvanberörde
Rejmanska donatiou, som^ock med eu af Eder uppgifven, år 1775 af
Magister Stecksénius till Amåls skola testamenterad summa, hvarvid,
om något tvistigt eller ifråga om ersättning skulle uppstå, sådant
borde vid vederbörlig domstol upptagas och pröfvas; samt
6:o) att, sedan bemälte Committée derefter upprättat förslag till
Vexelundervisningsskolans samt Fattigförsörjnings- och Årbetsanstal-
tens organisation i mon af dertill befinna tillgängliga medel samt
församlingen, vid allmän socknestämma, öfver det uppgjorda förslaget
hord blifvit, detsamma borde aflemnas till Eder. och Landshöfdingen,
som då ägdeu att, jemte hvar för sig afgifvande underdånige utlå¬
tanden, förslaget Vår nådiga pröfning underställa:
så har Landshöfdingen i Elfsborgs Län, genom skrifvelse af den 23
sistlidne Oktober, underdånigst öfverlemnat en af Skol-Committéen i
Amål till Oss ställd ansökan, deruti han dels anmält, huruledes, i följd
af den försäkran Stiftets Biskopp vid ett med Committéen den 12
Augusti 1830 hållet sammanträde skulle hafva lemnat om tillräckligt
anslag af allmänna medel för fyra lärares aflöning vid elementarskolan,
blott staden uppförde skolhus, hvari hvarje läsrum kunde inrymma
omkring 30 lärjungar, samt försåge Rector med boningsrum, den nya
Skolbyggnaden derefter, så väl genom sammanskott som ock medelst
af Stadens innevånare upptagne lån, blifvit, jemlikt nu äfven företedd
ritning, uppförd af träd med skiffertak, innefattande 4 läsrum och
ett samlingsrum på nedra bottnen, jemte 3:ne rum för Collegerne i
öfre våningen, för hvilket allt kostnaden, enligt jemväl bifogadt för¬
slag, beräknats till 2,714 rdr 41 sk. 4 rst., men då öfre våningen
ännu icke vore inredd, uppgått till endast omkring 2,000 rdr banco,
och att derförutan rum skulle åt Rector hyras, intilldess Rectorshus
kunde uppföras; dels ock, enär till Committéens kunskap kommit, att
I
87
Stiftet ägde eu Byggnads-Cassa med 4,200 rdrs behållning, under¬
dånigst hemställt, det Committeen matte tillatas, att antingen a
staden Åmåls vägnar få, hos förvaltningen af nämnde Gassa, lyfta
och, såsom stadens tillhörighet, för den nya skolbyggnaden använda
så stort belopp af Cassan, att kostnaderna för berörde byggnad kunde
blifva betäckta, efter afdrag af de för ändamålet begagnade samman-
skottsmedlen och af försäljningssumman för ett a skolhusplatsen förut
befintligt hus; eller ock att staden måtte tilläggas eu tredjedel af
byggnadsfonden sådan denna, när andelen utfölle, befunnes, emedan
Åmåls stad, som förmentes icke vara genom någon författning ålagd
att sjelf bekosta skolbus, ej syntes, i fråga om rättighet till stiftets
byggnadsfond, äga i sådant hänseende någon annan medtäflare än
Philipstad, anhållande Committeen slutligen att den insända ritnin¬
gen återfå.
Derefter har Stiftets Biskopp, uti ingifvet underdånigt yttrande af
den 30:de sistlidne November, anfört: att, sedan såväl han, i egen¬
skap af Ephorus, som ock I underdånigst föreslagit, det 4 Lärare
måtte vid den i Åmål blifvande Elementarskola anställas; så hade
han, vid ofvan omförmälta sammanträde, försäkrat Committeen om
tillräckligt anslag för skolans skyndsamma organisation, men tillika
förklarat, att understöd af allmänna medel icke kunde påräknas för
skolhusets uppförande, hvarom staden borde draga försorg; att seder¬
mera och efter det Committéen vid förenämnde tillfälle betygat
största nit för saken, skolbyggnaden företagits och verksamt bedrif-
vits, utan att någon hörts yttra annat, än att den af staden be¬
kostades; att således denna åtgärd varit fullkomligen frivillig, men
likväl, enligt gammal häfd, ålegat staden såsom skyldighet, ehuru
den icke, förr än skolan blifvit faststäld, kunnat i laga ordning
yrkas; samt att för öfrigt Stiftets Byggnads-Cassa, såsom otillräcklig-
för byggnaderna vid dervarande 3:ne Läroverk, nemligen Carlstads,
Åmåls och Philipstads, syntes böra från större Capitalförminskningar
förskonas.
Uti infordradt och, den 30 sistlidne November, i ämnet afgifvet
underdånigt utlåtande, hafven I bland annat hufvudsakligen andragit:
att, sedan Yl genom ofvanberopade nådiga Bref af den 4:de Sep¬
tember 1829, förordnat, det en högre Apologist- eller lägre Lärdoms¬
skola framdeles skulle i Amål inrättas: så, och efter det, uti ytter¬
ligare nådigt Bref af den 22 December 1831 tillkännagifvits, att en
skola med trenne Lärare vore för Åmål bestämd och deras antal,
under den 21 September detta år, blifvit ökadt med en Cantor, samt
88
medel till deras aflöning anvisade; att då uti 1829 års Kongl. Bref,.
på sätt ofvanberördt är, jemväl förordnats, att åt en, inom Åmåls
stad, på föreskrifvet sätt vald Committée, skulle uppdragas att utreda
förhållandet med 2:ne till staden gifne legater, äfvensom att upp¬
rätta förslag till en vexelundervisningsantalts, samt en Fattigförsörj¬
nings- och Arbetshusinrättnings organisation: så hade samma Com¬
mittée äfven erhållit nådig anvisning att till Eder pröfning meddela
de åtgärder, hon inom sin sålunda bestämda verkningskrets vidtoge,
men icke fått något uppdrag att befatta sig med ifrågavarande Ele¬
mentarläroverk, deröfver tillsynen, enligt Skol-Ordningen, tillkomme
Biskopp och Consistorium allena; hvadan, och då Skol-Ordningens
2:dra Sections 1 Cap. 1 och 5 §§ stadgade, att endast Magistrat,
Eector, Biskopp och Consistorium hade med Lärohusens byggnad och
reparation att skalfa, I ansett staden Åmåls Skol-Committée alldeles
obehörig att .med nu förevarande ärende taga befattning, helst om
staden vore pligtig bygga Skolhus, Magistraten borde derom besörja,
men om staden vore från en dylik skyldighet fritagen, Eder ålåge
att derom draga försorg, hvadan I ansågen omförmälda ansökning
destomindre förtjena afseende, som Committéen först byggt och sedan
insändt ritningen, utan att dervid ens tillspörja Eder; att vidare,
genom flere dertill hemtade anledningar, I funnit obestridligt, att
staden Åmål, från äldre tider, bestått ej allenast bostad åt Läraren,
utan äfven skolhus, i afseende på hvilket sistnämnda, någon annan
förändring nu icke erfordrades, än tillökning af 2:ne lärosalar, hvar¬
för kostnaden vore obetydlig och mer än motsvarades af den fördel,
staden genom det nya Läroverket tillskyndades; att hvad den, enligt
Committéens anmälan, redan uppförda skolebyggnaden beträffade,
syntes den, ehuru icke i behörig ordning tillkommen, likväl för än¬
damålet användbar, så att, sedan de, genom inträffadt missförstånd
uppkomna hinder blifvit undanröjda, Elementarskolan kunde deri
inrymmas och till skyndsam fullbordan bringas; och att för öfrigt
Stiftets Byggnads-Cassa för det närvarande ägde endast ett obetyd¬
ligt öfverskott utöfver hvad Carlstads Gymnasii- och Skolhus, för
hvilket den från början varit bestämd, till sitt underhåll erfordrade;
hvarföre ock underdånigst hemställdes, att hon tills vidare måtte
endast för detta behof begagnas; anhållandes I jemväl, på grund af
hvad sålunda anfördt blifvit, att Skol-Committéens ifrågavarande an¬
sökning ej måtte, i sitt närvarande skick till nådig pröfning upp¬
tagas, eller, i motsatt fall, att Byggnads-Cassan icke finge, till någon
del, för Åmåls Skolhus användas, samt att Eder måtte lemnas öppet
89
att, enligt Skol-Ordningens föreskrift, ock utan kinder af förut möje-
ligen vidtagna åtgärder, besörga om Skolkus ock allt kvad i öfrigt
kunde erfordras för den ifrågavarande nya skolans öppnande på
lämplig tid.
Slutligen kafven I, rörande verkställigketen af föreskrifterna i
Yårt nådiga bref, af den 24 September 1829, underdånigst anmärkt
ock andragit: a) att hvad i 2:dra puncten blifvit ifrågasatt angående
Skolelärare- och Comministerstjensternas åtskiljande syntes böra tills¬
vidare hvila för att i sammanhang med skolfrågan till handläggning
företagas; b) att den så kallade Stecksénska Testamentsfondens till¬
varo vore tillräckligen bevis!, ock att dess rätta användande kunde
tillskynda den nya Elementarskolan flera fördelar; hvarföre I ock
underdånigst tillstyrkt, det Committéen måtte anbefallas, att i möj¬
ligaste måtto söka utreda förhållandet med denna Fond samt föreslå
sättet att den tjenligast ock bäst använda; c) att Committéen, en¬
ligt en till Ephorus den 18 sistlidne October aflåten skrifvelse, kade
gått i författning om Vexelundervisningsskolans öppnande ock Lärares
antagande dervid, samt måhända jemväl om Fattigförsörjnings- ock
arbetshus-anstaltens organisation, utan att I deröfver fått Eder yttra,
eller Vår nådiga stadfästelse derå blifvit meddelad; — hemställandes
I fördenskuld, att Committéen äfven måtte förständigas, att, innan
Vexelskolan ock öfriga anstalter sattes i gång, inkomma med sådana
förslag, som merberörde 1829 års Kongl. Bref föreskrefve, på det
att, jemlikt Vår nådiga befallning, icke allenast den betydliga Rej-
manska Fonden, om hvars tillstånd I ej sedan år 1828 erhållit
någon underrättelse, måtte för framtiden varda ställd under säker
förvaltning och kontroll, utan äfven de föreslagne välgörande
anstalterne bringas i behörig ordning under syftesenlig tillsyn
och vård.
Detta, med hvad mera handlingarne i målet innehålla, kåfve Yl
låtit Oss i underdånighet föredragas; Och som byggnadsfonderne för
Stiftens Elementar-Läroverk ej mindre än de Lärohus, hvilka af dit¬
hörande medel byggas och underhållas, äro, genom Yår nådiga Skol¬
ordning af den 16 December 1820, ställde under vederbörande Con-
sistoriers tillsyn och vård; alltså hafve VI funnit detta mål icke till¬
höra Vår omedelbara nådiga pröfning. Men om verkställigheten af
föreskrifterna i Vårt nådiga Bref af den 4 September 1829 vilje VI,
med anledning af Edra vid densamma gjorda anmärkningar, genom
Landshöfdingen infordra vederbörandes berättelse i sådant hänseende.
90.
Hvilket Yl Eder till nådigt svar härigenom meddele och befalle
Eder Gud allsmägtig nådeligen. Stockholms Slott den 27:de Decem¬
ber 1833.
CARL JOHAN.
Aug. von Hartmansdorff.
Consistorium i Carlstad angående Åmåls stads Sköte- och Fattig¬
vårds Committées underdåniga ansökan om kostnadsersättning för ett
derstädes uppfördt skolhus.
Vidimeras
ex officio
Ludv. Ekström.
Rätt afskrifvet, betygar
Hugo Werner.
(Afskrift af afskrift.)
CARL JOHAN etc.
Vår ynnest etc. Uti skrifvelse af den 8 sistlidne April hafveri
I underdånigst förmält, hurusom, efter det undervisningen uti de
nya skolorna i Åmål och Philipstad blifvit öpnad och nu på andra
terminen fortgått, vid uppstådd fråga om premie- och fattigpenningar
för lärjungarne därstädes, förekommit, att om, tillfölje af skolord¬
ningens föreskrift, stiftets allmänna premie- och fattigeassa skulle
äfven åt dessa sednare anlagda skolor användas, blefve det läroverket
i Carlstad hittills oafkortad! tillfallna belopp betydligen förminskadt,
samt att, då skolordningen stadgade, det hvarje skola skall njuta åt¬
skilliga bestämda inkomster till bildande af en cassa för undervisnings-
materielen, de nya skolorna likväl derutöfver hade, hvad Carlstads
skola saknade, ett särskild! anslag för detta ändamål uti nya skole-
fondens ganska betydliga öfverskottsmedel, och således ägde större
tillgångar än stiftets äldre skola. Därjämte förmäten I, att af de
uti skolordningen påräknade inkomster hade endast djäknepenningar
och besparade prostetunnor hittills tillkommit stiftets aUmänna premie-
och fattigeassa, af hvilka först nämnde, numera utgående med ett
ersättningsbelopp af statsmedel till rdr 664: 30: 9 årligen, sedan
bestämda löner för vissa lärare och Consistoriinotariens provision för
räkenskapsföring blifvit utbetaldta, endast återstode 287 rdr 19 sk.
till utdelning åt den studerande ungdomen; att cassans inkomst 2/3
91
af prostetunnemedlen vore obetydlig och att medelbeloppet däraf,
som under de sista 10 åren tillfallit ungdomen, utgjort endast 35
rdr 42 sk. 51/2 rst. Af sådan anledning hafven I underdånigst hem¬
ställt, om icke Oss skulle täckas af andra medel anslå någon viss
årlig summa för hvardera af ofvannämnda nya skolor, till det ifråga-
komna ändamålet, eller häldre någon förökning af allmänna prernie-
och fattigcassan, så att den utan förminskning till mehn för det
gamla läroverket kunde enligt skolordningen till stiftets samtlige
läroverk, efter sig företeende skäl och omständigheter, årligen för¬
delas.
Sedan Yl, under den 26 sistlidne Maji, anbefalt Eder uppgifva
beloppet af de för materielen vid Amåls och Philipstads nya skolor
samlade medel och till Oss därjämte inkomma med underdånigt ytt¬
rande öfver möjligheten att med denna tillgång bestrida äfven ifråga¬
varande utgifter; så hafven I, under den 12 sistlidne Junii, under¬
dånigst upplyst: att beloppet af besparade räntemedel å den anslagna
fonden för. Amåls och Philipstads skolor uppginge vid förstnämnde
månads slut till 4,059 rdr 30 sk. 2 rst., hvilken besparing ytter¬
ligare komme att ökas med 1,080 rdr årligen, till dess 3:dje lära¬
ren, vid båda dessa skolor, hunne att tillsättas, likväl med afdrag af
69 rdr 24 sk. årligen, i anseende till den i fonden för Ämåls skola
varande brist af 1,389 rdr 25 sk. Då vid begge skolorna 2:dre
läraren redan vore tillförordnad och en termin tjenstgjort, så trodden
I, att det ej länge skulle dröja, innan äfven den 3:dje läraren behöfde
tillsättas. Genom lönernas innestående i medlertid syntes det kunna
påräknas, att besparingsfonden borde nästa år vid Junii månads
utgång komma att uppgå öfver 5,000 rdr. Beloppet af dessa medel
ansågen I visserligen icke förslå till bildandet af tillräckliga fonder
för båda skolornas såväl enskilda cassor som premie- och fattigkassor;
men genom all möjlig sparsamhet, genom medlens förräntande nch
räntans läggande till capitalet, borde dock besparingsfonden inom
några år så tillväxa, att skolorna kunde erhålla tillräckliga fonder
för sina cassor. Med iakttagande däraf hade ej heller besparings¬
fonden ännu vidkänts någon utgift, ehuru läsningen vid båda skolorna
ett år fortgått, utan hade de nödvändiga utgifterna blifvit bestridda
genom inskrifningspenningarne. Men som de nya skolornas bespa¬
ringsfond, så länge den af Eder förvaltades, icke afkastade mer än
5 procent årligen, hemställen I, att så snart alla lärarne blifvit till¬
satta eller tillförordnade, samma fond måtte skolorna imellan jemt
fördelas och af deras Rectorer förvaltas, då troligen 6 procents ränta
92
skulle kunna påräknas, dock med föreskrift därjämte, att tillsvidare
mindst halfva afkastningen årligen lades till capitalet. Till premie-
och fattigmedel vid de nya skolorna ansågen I däremot de ringa
tillgångar, som vid ynglingarnes inskrifning inflyta, ej vara tillräck¬
liga och än mindre blifva det i den mån, lärjungarnes antal ökades,
hvadan och enär stiftets allmänna premie- och fattigcassa knappast
vore tillräcklig för läroverken i Carlstad, bland hvilka lärdoms- och
apologist-skolorna däraf erhölle endast 100 rdr årligen, I nu före¬
slagit, att af de nya skolornas besparingsfond måtte till hvardera af
dem få anvisas 30 rdr årligen att, för ingående läseår och tillsvidare,
utdelas såsom premie- och fattigpenningar till den derstädes studerande
ungdomen.
Detta, med hvad mera I härutinnan andragit, kåfve Yl uti nå¬
digt öfvervägande tagit; och då de summor, som, enligt Edert förslag,
skulle kunna för ifrågavarande ändamål användas, ännu äro nog ringa,
för att kunna medföra något särdeles gagn, och cassorna behöfva
ytterligare förstärkas: så vilje Yl låta med anslag till premie- och
fattigmedel vid de nya skolorna i Åmål och Philipstad tillsvidare
anstå samt imedlertid förordna:
l:o att den för dessa skolor gemensamt besparade fonden delas
lika mellan dem, så snart någondera blifvit försedd med det i staten
upptagna antalet af 3:ne lärare, hvarefter hvardera skolans särskilda
fond förvaltas af Rector eller den direction, som redan blifvit för
skolan i Philipstad ifrågaställd; och
2:o att mindst en tredjedel årligen af räntan på besparingsfonden
lägges till capitalet, tills detta varder nog stort för att gifva en mot
skolans materiella behof fullt svarande afkastning.
Meddelande Eder sådant till nådigt svar och underdånig efter¬
rättelse, befalle Yl Eder Gud allsmägtig nådeligen.
Stockholms Slott den 11 Augusti 1837.
CARL JOHAN.
Aug. von Hartmansdorff.
Till Consistorium i Carlstad ang:de ifrågasatt utdelning af premie-
och fattigpenningar till de nya skolorna i Åmål och Philipstad.
Yidimeras
ex officio
Ludv. Ekström.
Rätt afskrifvet, betygar
Hugo Werner.
93
(Afskrift af afskrift.)
CARL JOHAN med Guds nåde Sveriges, Norges, Götkes
och Wendes Konung.
V år ynnest och nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Troman
och Tjenare, Biskop, Ordensbiskop, Commendeur af Vår Nordstjerne¬
orden, En af de Aderton i Svenska Academien, så ock Consistoriales!
Hos oss hafva Philipstads innevånare, genom utsedde ombud, i
underdånighet anhållit, att, då dervarande nya skolinrättning nu mera
blifvit utvidgad samt indelad i 3:ne classer, hvarigenom lärjungarnes
antal i betydlig mon stigit, så att den gamla skolhusbyggnaden både
vore till utrymmet otillräcklig och i anseende till skolans förändrade
indelning olämplig, men stadens innevånare, som af sådan anledning
beslutat uppföra ett nytt skolhus, så vida dertill erforderliga medel
kunde anskaffas, icke förmådde sjelfve bekosta denna byggnad, hvar¬
till enligt upprättadt kostnadsförslag, skulle erfordras 8,000 rdr banco,
Oss måtte täckas, enär de för lärarne vid ifrågavarande skola be¬
stämda löner blifvit, innan Lärarepersonalen hunnit regleras och
skolan i dess nya skick ordnas, besparade och denna räntebesparing,
hvilken för närvarande vore stående under Eder vård och förvaltning,
syntes böra ifrågavarande schola tillgodokomma, i nåder anbefalla
Eder, att nämnde besparade räntemedel till staden utbetala, för att
till den nya skolhusbyggnaden användas.
Uti häröfver infordradt och den 23 nästlidne April afgifvet ut¬
låtande hafven I underdånigst anfört, att, sedan nu mera de i nåder
bestämda nya skolorna i Amål och Philipstad båda blifvit försedda
med det i staten upptagna antal af 3:ne lärare, ansågen I Eder böra
i underdånighet tillstyrka, att, enligt hvad VI den 11 Augusti 1837
redan i nåder stadgat, den för dessa skolor gemensamt besparade
ränte.summa, utgörande omkring 7,000 rdr banco, måtte mellan dem
få lika fördelas, och af Eder till hvardera stadens innevånare öfver-
lemnas, för att till sina afsedda, såväl i berörda nådiga Bref, som
ock i 9:de punkten af Circulairet den 21 September 1833, uppgifna
ändamål, förvaltas och redovisas af vederbörande Skol-Directioner;
men då sådana Directioner, så vidt I haden Eder bekant, på intet¬
dera stället ännu voro bildade, samt VI icke heller om deras sam¬
mansättning lemnat nådig föreskrift, föreslån I, att dessa måtte å
hvartdera stället få utgöras af Stadens Pastor, Collegii Scholastici
medlemmar och 2:ne af stadens på sockenstämma utsedde innevånare.
94
Beträffande derefter den af Philipstads innevånare gjorda hem¬
ställan att få för uppförande af ett nytt skolhus använda hela den
skolan derstädes tillfallande andel af ifrågavarande besparade ränte-
rnedel, ansågen I Eder icke kunna sådant helt och hållet i under¬
dånighet tillstyrka, enär dessa medel äro för andra ändamål i nåder
bestämda; men då stadens innevånare ådagalagt serdeles nit och
omtanka för skolans angelägenheter, och detta syntes vara förtjent
af Vår nådiga uppmuntran och understöd, hemställen I underdånigst,
att dem måtte i nåder tillåtas att, efter emottagandet af den dem
tillfallande andel af berörde besparingsfond, under fem år använda
två tredjedelar af räntan derå för det tillärnnade nya skolhusets upp¬
förande, hvaremellertid skolans öfriga behof borde såsom hittills af
andra inkomster bestridas, samt återstående tredjedelen af årliga
räntan, enligt i vårt nådiga Bref den 11 Augusti 1837 redan lemnad
föreskrift, läggas till capitalet för dess förökande till erforderligt belopp.
Detta ärende hafve VI uti nådigt öfvervägande tagit, och för
godt funnit att till hvad 1. sålunda i underdånighet tillstyrkt och
hemställt Vårt nådiga bifall lemna. Hvilket VI Eder till svar och
underdånig efterrättelse samt vederbörandes förständigande härigenom
i nåder meddele; och befalle Eder Gud Allsmäktig nådeligen.
Stockholms Slott den 11 Juni 1842.
CARL JOHAN.
S. Gruhbe.
Till Consistorium i Carlstad angående gjord hemställan i afseende
på medel för uppförande af ett nytt skolhus i Philipstad.
Rätteligen afskrifvet,. intygar
ex offieio
Rätt afskrifvet, betygar
A. F. Altahr.
Hugo Werner.
(Afskrift.)
Utdrag af protokollet, hållet i Carlstads Dom-Capitel
den 5 November 1842.
§ 19.
Sedan Kongl. Maj:t under den 11 sistlidne Junii lemnat nådigt
bifall till Dom-Capitlets i underdånighet gjorda förslag att, sedan
95
numera de i nåder bestämda nya scholorna i Åmål och Filipstad
båda blifvit försedda med det i staten upptagna antal af 3:ne lärare,
den af fonden för dessa scholor besparade räntesumma måtte få lika
emellan dem fördelas till hvardera stadens innevånare för att till
sina afsedda ändamål förvaltas och redovisas af vederbörande Skol-
Directioner, samt dessa Directioner, på sätt Kongl. Maj:t i nåder
gillat, blifvit bildade; beslöt Dom-Capitlet att till dessa Skol-Direc-
tioner öfverlemna berördä räntemedel på följande sätt:
till Skoldirektionen i Åmål:
l:o ett Skuldebref, utgifvet den 11 Julii 1839 af Contractsprosten
N. Liden i Köln, stäldt på 6 månaders uppsägning och försedt med
proprieborgen af Bönderne Yngre Per Hansson i Äs, Anders Nilsson
1 Wästby, Anders Hansson i Kortlanda och Hans Håkansson i Ham-
:nar, alla i Eda socken, å Summan 2,000 Rdr, hvarå upplupna räntan,
från den 11 sistl. Junii till den 17 dennes, utgör 39 Rdr 43 sk.
2 rst.;
2:o ett Skuldebref, utgifvet den 20, men qvitteradt den 30 Sep¬
tember 1837 af Capitainen och Lazaretts-Sysslomannen härstädes Ch.
Andersson, stäldt på 3:ne månaders uppsägning och försedt med nu
åtföljande hypothek af Lottbref N:ris 48, 49, 50, 51 och 52 för 1,000
Rdr Banco i Vermlands provincial Bank, å 800 Rdr Banco, hvarå
upplupen ränta, från den 30 sistlidne September till den 17 dennes,
uppgår till 5 Rdr 45 sk. 9 rst.;
3:o ett Skuldebref, utgifvet den 31 Januarii, men qvitteradt den
1 April 1840, af Collega Schola Elof Tegnér, stäldt på 6 månaders
uppsägning och försedt med proprieborgen af Biskopen m. in. Es.
Tegnér och Rector Schola härstädes C. Wahlund, å 600 Rdr Banco,
hvarå upplupna räntan, från den 1 sistlidne April till den 17 dennes,
uppgår till 21 Rdr 22 sk. 7 rst.;
4:o contant 272 Rdr 14 sk. 7 rst.: summa Tre Tusen Sjuhundra
Tretionio Riksdaler Tretio skillingar och ett runstycke Banco;
till Skoldirektionen i Filipstad:
l:o ett Skuldebref, utgifvet den 16 Julii 1840 af Brukspatronen
O. L. Geijer på Gunnerud, stäldt på 6 månaders uppsägning och
försedt med proprieborgen af Brukspatronerne C. E. Geijer och H.
G. Geijer, å 3,000 Rdr Banco, hvarå upplupna räntan, från den 16
sistlidne Julii till den 17 dennes, uppgår till 57 Rdr 22 sk. 10 rst.;
2:o contant 682 Rdr 7 sk. 3 rst.: summa Tretusen Sju Hundrade
Tretionio Riksdaler Tretio skillingar och ett runstycke Banco.
Emedlertid skulle dessa skuldebref, som alla voro stälda till
Dom-Capitlet, innan de aflemnades, af Dom-Capitlet transporteras på
vederbörande Schol-Direction. Och skulle remissen till hvardera
Schol-Directionen gå under öppen recommendation och åtföljas af
utdrag induplo af detta protocoll, i ändamål att ena exemplaret,
försedt med Schol-Directionens qvittens, skulle hit återgå.
In fidem
A. F. Ältahr.
Rätt afskrifvet, betygar
Hugo Werner.
Till Konungen.
Då stadsfullmägt,ige härstädes nu hafva att afgifva underdånigt
yttrande rörande det betänkande, den i nåder den 20 Oktober 1882
tillsatta läroverkskomitén afgifvit, så vidt samma betänkande rör här¬
varande lägre allmänna läroverk, tillåta sig stadsfullmägtige att un¬
derdånigst mot de allmänna grunder, hvarpå läroverkskomitén stödjer
den föreslagna omorganisationen af, bland andra, härvarande allmänna
läroverk, anföra följande.
Allt hvad läroverkskomitén i sitt underdåniga betänkande yttrat
rörande de treklassiga läroverkens uppgift, omfånget af deras verk¬
samhet, deras förhållande till folkskolan å ena sidan och de högre
klasserna af de allmänna läroverken å den andra, kompetensvilkoren
för de lärare, som skulle anställas vid de läroanstalter, som skulle
ersätta de treklassiga läroverken, statens rätt att dem indraga eller
förändra, vederbörande kommuners förmån af att de finnas, statens
intresse att dem underhålla o. s. v., kan med alldeles samma skäl sä¬
gas om motsvarande klasser af de högre allmänna läroverken. Efter
samma plan inläras samma kurser i de treklassiga läroverken som i
de tre lägsta klasserna af ett högre läroverk; de större städerna hafva
i förhållande till sin storlek samma nytta af der befintliga högre läro¬
verks tre lägsta klasser som de mindre städerna af sina treklassiga
läroverk; de tre lägsta klasserna af ett högrp läroverk stå i samma
förhållande till folkskolan som de treklassiga läroverken.
Är det sant, att många ynglingar, som genomgått ett treklassigt
läroverk, icke fortsätta sina studier vid ett högre, är det, enligt de
uppgifter, läroverkskomitén sjelf lemnat, lika sant, att många yng¬
lingar, som genomgått de lägre klasserna af ett högre läroverk, icke
fortsätta sina studier i de högre klasserna.
7
98
Kunna fordringarna i afseende på kompetens att undervisa gos¬
sar från 9 till 12 å 13 års ålder i de mindre städerna förminskas,
kan samma minskning ske, då det gäller enahanda lärareverksamhet
i de större städerna.
Detta är dels i sig sjelft så klart, att invändning fåfängt der¬
emot skulle göras, dels af sjelfva läroverkskomitén på visst sätt med-
gifvet i förslaget att meddela kommunalskolorna rätt att dimittera
till högre läroverk, en rätt, som ock skulle utgöra sjelfva lifsvilkoret
för de s. k. kommunalskolorna, för så vidt de blefve till rikets min¬
dre städer förlagda.
Är det billigt, att de mindre städerna till någon del bidraga till
aflöning af de lärare, som der äro anstälda för att undervisa ortens
gossar, är det långt mera billigt, att inbyggare i de större städerna
lemna enahanda bidrag, då ju kostnaden för anskaffande och under¬
håll af lärohus och boställsvåning för rektor icke, i följd af den större
mängd, som bär bördan, kännes på långt när så tung i ett större
samhälle, hvartill kommer den stora fördelen, att inbyggarne i det
senare slaget af samhällen äro befriade från den tunga, som inbyg¬
garen i det mindre samhället skulle tryckas af, nemligen att med
känbara kostnader bidraga till en läroanstalt i sin egen kommun och
samtidigt bekosta sina söners undervisning i en större sådan, — en
börda, som skulle kännas som den högsta grad af obillighet, i fall
kommunen derjemte, enligt hvad läroverkskomitén föreslagit, skulle
bidraga medelst höjda terminsafgifter till aflöning äfven åt de här
anstälde lärarne.
Utan att närmare inlåta sig på frågan om statens rätt att in¬
draga läroverk, vare sig högre eller lägre, kunna dock stadsfullmäg-
tige icke här underlåta att framhålla det öfvermått af lättvindighet,
hvarmed läroverkskomitén söker fritaga staten från alla förbindelser
mot de med mindre läroverk försedda kommuner.
Folkskoleinrättningen, hvars fördelar och kraf dessa kommuner
dela med alla öfriga kommuner, får här spela en roll och utgöra en
nödfallshjelp, som eljest mycket litet tages i anspråk i det underdå¬
niga betänkandet.
Medel, som i uttryckliga ordalag blifvit till läroverken testamen¬
terade, öfverflyttas, utan alla spörsmål, huruvida testators vilja deri¬
genom kränkes, till folkskolan. Med lika rätt skulle samma medel
kunna användas till hvad som helst. Att medlen blifvit skänkta till
understöd och uppmuntran åt dem, som vid den läroanstalt, till hvil¬
ken de donerats, med framgång sträfva efter ett högre mått af kun¬
99
skaper, än det de i folkskolan kunna vinna, sådant lemnar läroverks-
komitén alldeles opåaktadt.
Lika opåaktad och obesvarad lemnar läroverkskomitén denna
fråga, ehuru den nödvändigt borde framställas och efter omsorgsfull
utredning besvaras: i hvad mån göra läroverksstadens läge och be¬
folkningsförhållanden en läroanstalt af det eller det omfång nödvän¬
dig i den eller den orten?
Af det förhållandet, att ett treklassigt läroverk numera icke,
dels i följd af sitt ringa omfång, dels i följd af andra missförhållan¬
den, som det icke legat inom området för de respektive kommuner¬
nas magt och befogenhet att afhjelpa, eger synnerligen stor drag¬
ningskraft på utom sjelfva läroverksstaden boende personer, har läro¬
verkskomitén dragit slutsatser, som, praktiskt tillämpade, äro långt
mera egnade att tillskynda den enskilde skada än främja den sak,
som var afsedd att främjas, nemligen den allmänna undervisningen.
År det obilligt mot en kommun att låta straffet för den ofull¬
komlighet, som kan finnas hos dess läroanstalt, lika tungt som oför¬
skyldt drabba densamma, är det, ur statens synpunkt sedt, icke min¬
dre oklokt att ordna den allmänna undervisningen så, att vissa läro¬
anstalter, staten, kommunen och den enskilde till skada, stå tomma
i följd af misslyckade organisationsförsök, under det andra måste upp¬
sökas af ett större antal kunskapssökande, än förenligt är med möj¬
ligheten att i allo gifva dem den åsyftade omvårdnaden.
Af det anförda framgår, att stadsfullmägtige finna läroverks-
komiténs förslag ega sina icke minsta brister derutinnan, att komi-
tén icke i fråga om läroanstalternas antal, beskaffenhet och omfång
utgått från den i stadsfullmägtiges ögon' enda rigtiga principen:
allas lika rätt att utan andra hinder, än dem omsorgen om statens
ekonomi föreskrifter, komma i åtnjutande af den utöfver området
för folkskolans verksamhet i statens läroanstalter meddelade, all¬
männa medborgerliga bildning, hvaraf de skilda yrkenas represen¬
tanter hafva behof gemensamt med vetenskapernas läkare, samt, så
långt möjligt är, rättvis och billig fördelning af den tunga, ofvan-
nämnda hinder medföra.
För att lättast nå detta mål borde, som det vill synas stadsfull¬
mägtige, all undervisning i läroverkens 5 lägsta klasser vara gemen¬
sam; undervisningen i de ämnen, hvilkas studium icke pröfvas nöd¬
vändigt för sådan allmän medborgerlig bildning, borde sålunda upp¬
skjutas till någon högre klass; undervisningen i dessa 5 nedersta
klasser åtminstone borde vara fri från all annan afgift än den, som
100
nu tynger på den; med läroanstalter för allmän bildning af mindre
omfång än 5 klasser borde icke staten taga någon som helst befatt¬
ning; riket borde indelas i läroverksområden med afseende fäst sär-
skildt vid så beskaffade, allmänbildande läroanstalter; vid denna in¬
delning i läroverksområden borde hållas temligen strängt vid fråga
om anställande af extra lärare.
Nödig sparsamhet med ej blott statens utan äfven kommunens
medel jemte krafvet på rättvis fördelning af den af staten bekostade
allmänna undervisningens välsignelse peka oafvisligen på denna utväg.
Går man åter, vid skärskådandet af denna fråga, ut från det
faktum, att Sverige är ett till allra största delen glest befolkad!. land,
så följer äfven häraf nödvändigheten att, sä långt möjligt är, hålla
undervisningen tillsammans, såvida den sparsamhet, som är nödig, i
följd af att Sverige äfven är ett fattigt land, skall befordras — med¬
len må utgå ur statens eller kommunernas kassa.
De nu uttalade allmänna grundsatserna för åstadkommandet af
ett undervisningssystem, som mera än det nu rådande är egnafft att
tillfredsställa den allmänna meningen i landet, finna ock ett godt
stöd i den mening rörande samma sak, som med tillräcklig tydlig¬
het uttalades af 1880 och följande års riksdagar, synnerligast af An¬
dra kammaren.
Dessa uttalanden har läroverkskomitén egnat allt för liten upp¬
märksamhet och i stället med sitt förslag gått i en rigtning, som är
motsatt icke blott till riksdagens tydligt uttalade mening, utan ock
till den rigtning, hvari skollagstiftningen de senare åren gått.
Jemföres den undervisningsplan, som är framlagd till åtlydnad
i de nådiga cirkulären af den 6 Juni 1873 och den 12 Mars 1875 i
förening med Eders Kongl. Maj:ts förordningar, af hvilka den sista
är gifven den 29 Maj 1885, rörande läroverksområden med den un¬
dervisningsplan, som är framlagd i läroverkskomiténs förslag, så faller
det reaktionära i sistnämnda förslag så bjert i ögonen, att läsningen
deraf icke kan undgå att framkalla ungefär följande frågor:
Var det verkligen den här föreslagna organisationen af våra all¬
männa läroverk, 1880, 1881 och 1882 års riksdagar ville frammana?
Hvar i förslaget till ordnandet af den allmänna undervisningen hafva
de ledamöter af komitén, hvilka skulle representera flertalets i Andra
kammaren tänkesätt, gjort sin mening gällande eller i reservationer
uttalat den? Är icke, i stället för att vara en anvisning, hur det
allmänt uttalade behofvet af ett mera praktiskt ordnande af den all¬
männa undervisningen skall nöjaktigt tillgodoses, förslaget i allt
101
väsentligt ett troget uttryck af snart alldeles .förflutna tiders åskåd¬
ningssätt, nemligen att skolan hufvudsakligen har att förbereda lär¬
jungen för universitetsstudier, och att den lärjunge, som icke följer
med till studentexamen, icke förtjenar något afseende vid undervis-
ningsplanens ordnande?
Då icke ens flertalet af de i skolans lägsta klasser inskrifne lär-
jungarne genomgår de högsta, vill det synas stadsfullmägtige, som hade
ett sådant af komitén sjelf konstateradt förhållande bort mana till
ett allvarligare öfvervägande, huru detta flertals behof af en mera
praktiskt anlagd undervisning skall tillgodoses, än som de facto skett.
År icke komiténs förslag just i detta afseende betydligt underlägset
den nu följda undervisningsplanen med sina afslutningskurser i tredje
och femte klasserna?
Jemföres den lärokurs, ynglingen enligt nu gällande stadga ge¬
nomgår i läroverkens 5 lägsta klasser å reala linien, i afseende på
hans behof af för det praktiska lifvet gagnande insigter, med den
kurs, han på samma tid och samma linie enligt komiténs förslag
skulle genomgå, så fäller det lätt i ögonen, huru mycket sämre det
i detta afseende är af komitén sörjdt för honom.
Enligt förslaget skulle t. ex. ynglingen, som nu genom 7 tim¬
mars undervisning hvarje vecka i engelska språket i klasserna 4 och
5 vinner icke ringa färdighet, i följd af att han långt lättare lär sig
detta språk än andra, i ett af de för honom vigtigaste undervisnings¬
ämnena, utgå i lifvet efter genomgåendet af 5:te klassens reallinie
med mindre kunskaper i tyska språket, alldeles obevandrad i engel¬
ska språket, med mindre insigter i kristendom, modersmålet samt i
historia och geografi, hvaremot han skulle ega något större insigter
i naturläran samt hafva gjort en besvärlig, för honom i nämnda af¬
seende intet gagnande början att lära sig det jemförelsevis svårlärda
franska språket.
Visserligen har läroverkskomitén i stället framlagt förslag till
ett annat slag af skolor, der undervisningen skulle kunna ordnas så
praktiskt, någon önskar sig få den ordnad, men då den nödiga för¬
utsättningen för en god bildning — lärare, som sjelfva ega verklig
bildning — till största delen blifvit dessa läroanstalter förvägrad, ut¬
göra de en mycket dålig ersättning för den försämring, undervisnin¬
gen i läroverkens 5 lägsta klasser undergått.
De föreslagna kommunalskolorna äro icke heller, så vidt man af
det underdåniga betänkandet kan sluta, af läroverkskomitén tänkta
eller afsedda för annat än att utgöra den sista bedröfliga slutakten
102
af rikets pedagogier och treklassiga läroverk. Endast så kan den i
ögonen fällande bristen på allt i deras utstyrsel, som skulle kunna in¬
gifva allmänheten något förtroende för dem, förklaras. Afsigten att
— slätt säga — vid sakta eld steka dem af dessa läroanstalter, som
icke genast gerna kunna indragas, har man i allt, som föreslås och
yttra som dem, riklig anledning att antaga. Der anstälde lärare.skulle
vara i saknad af den kompetens, som i förening med duglighet på sin
plats skulle väcka deras ambition och nära deras hopp om befordran
till eu bättre plats.
Hade det varit läroverkskomiténs afsigt med de föreslagna kom¬
munalskolorna att upprätta nya, mera tidsenliga läroanstalter för de
ynglingar, som vid konfirmationsåldern skola träda ut i det prakti¬
ska lifvet med nöjaktig allmänbildning, skulle komitén helt visst dels
hafva förlagt dem till orter, der en större tillströmning af ynglingar,
som önska en sådan bildning, är att påräkna, dels förlänat dem åt¬
minstone den allra nödvändigaste förutsättningen för vinnandet af all¬
mänhetens förtroende.
Då lifvets mera praktiska värf mer och mer vinna erkännande
i förhållande till vetenskaplig sysselsättning, vill det synas mindre
välbetänkt att hänvisa den förstnämnda verksamhetsartens blifvande
idkare åt en bildningsanstalt, som ensamt på den grund blifvit in¬
rättad med mindre bildningsförmåga och såsom sådan offentligen ut¬
pekad, att den är afsedd att bilda för ett lägre kall i lifvet, under
det läroanstalter med uppgift att bibringa enahanda bildning betyd¬
ligt frikostigare utrustas ensamt derför, att deras alumner äro af-
sedda för ett mera ansedt kall i lifvet. Det vill synas, som staten
icke borde ledas af ett sådant åskådningssätt vid organiserandet af
sitt undervisningsväsen eller dervid främja särskilda klassintressen.
Ledtråden i läroverkskomiténs organisationsförsök tycks vara dels
sparsamhet, men blott så vidt det gäller den lägre undervisningen,
dels en allt för långt gången ringaktning för de borgerliga yrkena.
Hvad sparsamheten beträffar, är deremot intet att invända, blott
den icke är beräknad att ske på kommunens och den enskildes be¬
kostnad samt iakttages på rätt ställe.
I stadsfullmägtiges ögon har läroverkskomitén allt för ensidigt
rigtat sin sparsamhetsifver mot den lägre undervisningen och låtit
sig för mycket bindas af det bestående, när det gäller den högre.
Med goda skäl torde det nemligen kunna sättas i fråga, huru¬
vida ej mindre än 33 fullständiga läroverk är det minsta antal så¬
dana, som behöfs. Svaga tyckas ock de grunder vara, hvarpå deras
103
fullständighet får bero. »Det afskrida läget» är tillräckligt skäl för
bibehållandet af fullständigt läroverk i Luleå och »domkapitelinstitu¬
tionen»(!) för bibehållandet af ett dylikt i Strengnäs — en institu¬
tion, som å annat ställe i det underdåniga betänkandet upprifves,
för så långt den berör läroverken.
Tidens kraf är, såsom redan är framhållet, raka motsatsen mot
komiténs förslag.
Möjligen finnes öfverflöd på sådana, som idka universitetsstudier
i vårt land; säkert finnes brist på nöjaktig allmänbildning hos stör¬
sta delen af dem, som egna sig åt handel, bergs- och landtbruk, in¬
dustri o. s. v.
Detta allmänt kända förhållande hade bort leda till en allvarlig-
undersökning i betänkandet, huruvida icke gymnasialafdelningen af
ungefär ett tiotal af de nu fullständiga läroverken kunde indragas
och genom den så uppkomna besparingen den allmänbildning, som
är beräknad för ynglingar mellan 9 och 15 års ålder, i stället till¬
godoses.
I allt för öfrigt lifligt instämmande i rektor E. L. Borgströms
reservation, i hvad densamma rör denna fråga, och ej minst i fråga
om den ringa besparing, statskassan skulle göra i förhållande till den
för hela den fosterländska bildningen skadliga hämsko på allmän¬
bildningen, hvarpå läroverkskomiténs förslag i fråga om den lägre
elementarundervisningens ordnande går ut, vilja stadsfullmägtige, ef¬
ter framställandet af dessa allmänna anmärkningar mot ifrågavarande
förslag, nu vända sin uppmärksamhet till den frågan: hvad infly¬
tande skulle antagandet af komiténs förslag hafva på den lägre ele¬
mentarundervisningen inom Vermlands län?
Sedan Filipstads och Arvika lägre allmänna läroverk tagits bort
från de allmänna läroverkens antal, återstå för det vidsträckta Verm-
land, med en befolkning, som i rundt tal uppgår till 260,000 in¬
byggare, hvartill bör läggas ett icke ringa antal inbyggare i Elfs¬
borgs, Kopparbergs och Örebro län, för hvilka läroverken i Verm¬
lands län ligga bäst till, de båda nära hvarandra liggande läroverken
vid Venerns strand, Karlstads och Kristinehamns. Tages derjemte i
betraktande, att befolkningen i dessa landsdelar är af naturen hän¬
visad .till näringsfång, hvilkas bedrifvande klöfver en högre grad af
allmänbildning, så torde med tillräcklig klarhet framgå, huru öfver
måttan illa inbyggarnes i sydvestra delen af riket behof af läro¬
anstalter för bibringande af nödig allmänbildning blifvit tillgodosedt
104
af komité)!, under det sydöstra delarne af riket blifvit med mycken
frikostighet ihågkomma, synnerligast med högre allmänna läroverk.
Man jemföra t. ex. Karlstads och Strengnäs stift i afseende på
folkmängd och anslag för allmänbildande läroanstalter enligt komi-
téns förslag. Ensamt denna jemförelse visar tillräckligt, huru föga
läi overkskomiten tagit hänsyn till billighetens kraf vid fördelningen
af statens anslag för allmänbildning.
Beaktar man närmare, hurudant förhållandet inom Karlstads
stift skulle enligt läroverkskomiténs förslag blifva, finner man, att
detta stift med dess i rundt tal till 350,000 uppgående inbyggare¬
antal skulle fa ett fullständigt läroverk och ett å reala linien 5-
klassigt. I stället för att bibehålla de lägre läroverken i Filipstad,
Arvika och Amal, som utgjort så att säga parallelafdelningar till de
lägre klasserna af Karlstads allmänna läroverk, föreslås att göra dessa
mindre läroverks tillvaro beroende af sådana vilkor, att ett förslag
att genast indraga dem kan anses vara fullkomligt liktydigt i af¬
seende på sättet att tillgodose den kunskapssökande ungdomens be¬
hof af ett kunskapsmått, som i någon väsentlig mån går utöfver det,
som i folkskolan kan vinnas, och såsom ersättning härför anställa 5
extra lärare vid Karlstads allmänna läroverk.
Sadant förfaringssätt vittnar nu icke fördelaktigt om viljan och
förmagan att organisera undervisningsväsendet så, att det på läng¬
den blifver ens hjelpligt tillfredsställande, utan i stället om ett öfver¬
drifvet begär att, den allmänna undervisningen och ungdomens der¬
till hörande sedliga uppfostran till oberäknelig skada samt kommu¬
nerna och den enskilde till stor ekonomisk förlust, koncentrera un¬
dervisningen, hvartill kommer, att, då extra lärareantalet helt visst
med det snaraste måste fördubblas, ja, tredubblas i Karlstad, i fall
icke den stigande lusten hos stiftets ynglingar efter allmänbildning
skall med penningens i detta afseende förhatliga och föga statsklokt
begagnade magt allt för strängt dämpas, statens vinst blir ingen.
Pröfvas åter statens förpligtelser mot nämnda kommuner, torde
resultatet af en sådan undersökning lika litet utfalla till förmån för
komiténs förslag.
Da stadsfullmägtiges underdåniga yttrande öfver läroverkskomi¬
téns underdåniga betänkande antagligen i den afsigt blifvit infordradt,
att dermed skulle utrönas, i hvad mån Filipstads samhälle intresserar
sig för den allmänna undervisningens befrämjande inom sitt område,
det vill med andra ord säga, hvilka uppoffringar samhället vill göra
för att ega eu läroanstalt inom sitt område, och tillika huru samhället
105
vill hafva en sådan läroanstalt organiserad, så, under antagandet att
stadsfullmägtiges åsigter om ordnandet af den allmänna undervisnin¬
gen på dess lägre stadium eller den undervisning, som är afsedd att
meddelas i läroverkens 5 nedersta klasser, nu blifvit nog tydligt fram-
stälda, gå stadsfullmägtige att till en början lemna följande upplys¬
ningar, hvilka torde lika tydligt ådagalägga ej mindre hela kommu¬
nens än enskilda personers offervillighet, då det gäller den allmänna
undervisningens befrämjande inom härvarande bergslag.
Redan före Filipstads grundläggning 1611 tycks en pedagogi
hafva funnits vid Fernebo kyrka, der en pedagog var anstäld, hvil¬
ken åtminstone tidtals biträddes af en »paidotribes».
Den första säkra underrättelse om denna pedagogi, som kan
framletas ur bär varande handlingar, är uppgiften, att landshöfdin-
gen och superintendenten i Vermlands län den 15 Februari 1687 va¬
rit närvarande och ledt öfverläggningen, då den öfverenskommelse
träffades, att skolmästaren i Filipstad skulle för sina besvär med otte-
sångerna uppbära ett visst qvantum tackjern af hvarje hjonelag. Ef¬
ter denna tid är pedagogiens historia mera klar.
År 1707 den 15 Juni erhöll den sitt första stipendium af kansli¬
rådet Olof Hermelin, som i bref från Ranstadt tillkännagifver sin
afsigt att »i Stockholms Bank insätta 3,000 Rdr Sint för skolans räk¬
ning, hvaraf 3 pojkar få intresset att dela sig emellan».
År 1836 blef pedagogien förvandlad till en treklassig läroanstalt
och fortgår under olika namn såsom sådan, sedan den dock först med
vårterminen 1840 fått alla 3 lärarne anstälde. Dessa voro A. F.
Björlin, N. G. Kjellin och C. J. Hedberg. Dessa enskildheter må
anföras endast som eu nödig vederläggning af komiténs uppgift, att
»en högre apologistskola med en lärare inrättades här 1836, hvilken
1856 utvidgades till treklassigt läroverk». Från och med 1839, då
skolan erhöll sin andra stipendiefond i ordningen, hafva enskilda per¬
soner, korporationer och Filipstads kommun i ädel täflan uppmuntrat
läroverket med materielt understöd, så att det i närvarande stund
eger en stor och särdeles för sitt ändamål lämplig tomt med derå
uppförda byggnader, brandförsäkrade för 35,000 kronor i städernas
allmänna brandstodsbolag —• grund och sockel till hvarje hus är icke
försäkrad, ej heller dess värde här räknadt — samt en egen besparings¬
fond, som den 31 December 1884 uppgick till 18,542 kronor 35 öre
— läroverkskomiténs från vederbörande rektors skiljaktiga uppgift om
fondens storlek lärer bero på komiténs förbiseende af fondens skuld
den 31 December 1882 •—. Läroverket disponerar dessutom för när¬
106
varande räntan af en fond, uppgående till 20,000 kronor, stäld till
stadsfullmägtiges disposition för främjandet af läroverkets utvidgning-
till femklassigt, samt stipendiefonder, som tillsammans i närvarande
stund uppgå till 9,720 kronor, hvartill kommer en under vissa för¬
behåll läroverket tillfallande ränta å 1,500 kronor. Stipendiefonderna
kunna således i rundt tal beräknas till 10,000 kronor — eu summa,
som, lagd till den summa, hvartill läroverkets fastigheter äro upp¬
taxerade, icke lär ofördelaktigt vittna om ortens intresse för allmän¬
bildningen.
Med anledning af läroverkskomiténs yttrande om folkskolan
torde den upplysning böra lemnas, att Filipstads folkskola ingalunda
saknar sig särskild! tilldelade fonder, hvarifrån läroverkets stipendie¬
fonder äro i donationsbrefven strängt skilda.
Af det anförda torde nog tydligt framgå, hvilken läroanstalt
stadsfullmägtige anse orten vara i behof af, och tillika huru otillfreds¬
ställande den af läroverkskomitén föreslagna befinnes vara.
Redan 1876 och 1877 framstälde inbyggarne i härvarande bergs¬
lag eu underdånig anhållan till Eders Kongl. Maj:t om nådig pro¬
position till riksdagen rörande härvarande läroverks utvidgning till
ett omfång, som bättre än dess nuvarande motsvarade ortens behof
i detta afseende. I den nådiga proposition, Eders Kongl. Maj:t med
anledning häraf täcktes aflåta till 1878 års riksdag, finna stadsfull¬
mägtige ett glädjande bevis derpå, att Eders Kongl. Maj:t delar in-
byggarnes i denna ort åsigt om nödvändigheten af en fullständigare
läroanstalt här för meddelandet af den allmänna medborgerliga bild¬
ning, som, bland andra behof, ortens näringsfång, bergsbruket, kraf¬
vel- af sina idkare, om de skola föra denna sin näring framåt.
Det vill synas nästan öfverflödigt att här framhålla och betona
vigten deraf, att härvarande allmänbildande läroanstalt vinner den
utvidgning, att den förmår meddela bland annat det kunskapsförråd,
som är nödvändigt för inträde i härvarande bergsskola samt i tekni¬
ska skolor. Med mindre har icke ortens näringsfång ursprungligen
afsedd nytta af den af ålder i sådan afsigt här inrättade elementar-
läroanstalt.
Derjemte har orten samma trängande behof som andra orter,
hvilka redan ega åtminstone 5-klassiga läroverk, af en sådan läro¬
anstalt, der ynglingen, utan att på förhand vara bestämd för något
visst lefnadsyrke, inhemtar mera fullständiga förkunskaper än dem,
som för närvarande här kunna vinnas, under den tid han är mest i
behof af föräldrars och målsmäns närhet och omvårdnad.
107
Beräknas antalet af de gossar, som skulle begagna sig af och
åtnöjas med den bildning utöfver folkskolans område, som den af
läroverkskomitén här föreslagna kommunalskolan med ensamt en lä¬
rare, som eger någon högre bildningsgrad, skulle vara egnad att med¬
dela, blifver detta så ringa, att en sådan läroanstalt mycket snart
skulle gå under af brist på lärjungar.
Illa använda skulle sålunda de 7,900 kronor vara, om de nöd¬
vändigt skulle på det sätt, komitén föreslagit, användas. Stadsfull-
mägtige vilja härmed icke hafva förnekat, att åtskilligt godt kan
uträttas med ett årligt anslag af i rund summa 8,000 kronor i en
förståndig styrelses hand, som är fullt oberoende af de instruktioner,
komitén föreslagit, men för det behof, som faktiskt förefinnes å denna
ort, af eu läroanstalt är icke denna summa tillräcklig.
Det läroverksområde, som är af naturen anvisadt ett här beläget
5-klassigt läroverk, skulle först och främst utgöras af Filipstads stad
och dess bergslag eller Fernebo härad med i rundt tal 23,000 in¬
byggare, dernäst af Elfdals och Nyeds domsaga med dess 36,000 in¬
byggare, hvartill komma närgränsande delar af Kopparbergs och Öre¬
bro län.
Då det å ena sidan icke kan vara förenligt med statens intresse
att till en betydande del understödja en läroanstalt i Filipstad, som
icke på samma gång kan tillfredsställa de ynglingars behof af en i
läroverkens 5 nedersta klasser meddelad undervisning, hvilka tillhöra
det anvisade läroverksområdet, och det å andra sidan vore en för¬
lust att icke begagna de icke ringa tillgångar, som här finnas till
den allmänna undervisningens tjenst, ehvad man afser undervisnings¬
lokaler, boställsvåning med tillhörande jord och skog för rektor, eller
medel till understöd och uppmuntran åt medellösa lärjungar, och då
det derjemte icke kan befinnas vara med billighet och rättvisa öfver¬
ensstämmande, att Filipstad, som är länets minsta stadskommun och
i likhet med andra städer tynges af bördan att bekosta sin egen ju¬
risdiktion, polis, läkare, slöjdskola och elementarläroverk för flickor
o. s. v., under det sådana hjelpkällor som dess inkomst af sprithan¬
deln allt mer och mer utsina, i större proportion än länets öfriga stä¬
der, allra minst i den utsträckning, läroverkskomitén föreslagit, be¬
kostar icke blott sina egna söners utan ock de ynglingars, som till¬
höra läroverksområdet, allmänbildning — så finna stadsfullmägtige,
som i likhet med läroverkskomitén visserligen anse en förändring af
Filipstads läroverk önskvärd, men icke kunna tillstyrka en ändring
till ett betänkligt sämre, i allt detta goda skäl att föreslå den än¬
108
dring, att nämnda läroverk utbildas till 5-klassigt allmänt läroverk
med nämnda område till läroverksområde, med skyldighet för Fi-
lipstads kommun att, under det dess läroanstalt förblifver i oqvald
besittning af alla dess nu varande tillgångar, i den mån sådana
vilkor bestämmas för andra stadskommuner, lemna ett skäligt, i
proportion med dessa afvägdt bidrag till underhåll deraf, så vida
det icke snarare skulle täckas Eders Kongl. Maj:t, att Filipstads
kommun, med bibehållande af det nu till dess läroverk utgående
statsanslaget, 12,150 kronor årligen, och under vilkor dessutom, som
förut äro angifna, nemligen oqvaldt behållande af läroverkets nu
varande tillgångar, bekostar den undervisning, som minst motsvarar
det omfång, som i nåder kan blifva föreskrifvet för de allmänna
läroverkens 5 nedersta klasser å reala linien, med rätt att — allt
under statens kontroll —• dels dessutom lemna undervisning i an¬
dra ämnen, hvari insigter, t. ex. särskildt för ortens hufvudsakliga
näringsfång, befinnas mera nödvändiga, dels utse styrelseledamöter,
som i förening med af Eders Kongl. Maj:t utsedd ordförande bilda
den styrelse, under hvilken läroanstalten blir stöld, kommunerna i
det angifna läroverksområdet obetäget att i mån af visadt intresse
insätta en eller flere ledamöter i styrelsen, dock med förbehåll om
rätt för vid så beskaffad läroanstalt anstäld lärare att räkna den
tid, han här tjenstgör, som tjensteår vid statens allmänna läroverk.
Filipstad den 17 Juli 1885.
Underdånigst
på stadsfullmägtiges vägnar:
C. H. LUNDSTRÖM.
Till Konungen.
Det utlåtande, som affordrats Arvika köpings kommunalstyrelse
med anledning af den sist tillsatta läroverkskomiténs förslag till om¬
bildning af härvarande läroverk, får jag härmed i utdrag af kommu-
nalfullmägtiges protokoll öfversända.
Arvika den 31 Juli 1885.
Underdånigst
J. G. BORGSTRÖM,
ordförande i Arvika köpings kommunalstyrelse.
Utdrag af protokollet, hållet vid Arvika kommunalfull-
mägtiges sammanträde den 27 Juli 1885.
Sammanträdet, som utlysts i Arvika kyrka den 19 och 26 Au¬
gusti, hade att behandla följande ärenden:
3. Afgifva utlåtande med anledning af komitéförslaget till här¬
varande läroverks ombildning.
O
3 §•
Fullmägtige hade att afgifva utlåtande med anledning af läro¬
verkskomiténs förslag till ombildning af härvarande läroverk. I en¬
lighet med hemställan af för frågans behandling utsedde komiterade
beslöto fullmägtige att endast yttra sig om det lönebidrag, som eu-
no
ligt läroverkskomiténs förslag skulle från köpingen utgå. Genom
detta lönebidrag, för Arvika beräknadt till det årliga beloppet af
2,633 kronor, samt genom användandet af billigare lärarekrafter skulle
statens utgifter för härvarande läroverk undergå eu betydligare ned¬
sättning.
Då det är väl kändt, att staten i fråga om de allmänna läro¬
verken visat sig allt för frikostig, kan sparsamhet på detta område
icke helsas med annat än bifall. Emellertid befara vi mycket, att
den af komitén beträdda sparsamhetsvägen ej är den råtta. Tv gent
emot den njugghet, som visats mot de mindre kommunerna, träder
bjert den mot de större visade frikostigheten. För dessa senare har
icke ifrågasatts något lönebidrag, ehuru de af sina större läroverk
åtnjuta ojemförligt större fördelar, än de mindre kommunerna hafva
af sina, och ehuru dessa större läroverk kräfva de mest betydande
årliga uppoffringar från statens sida. Den kommun, hvars skola ko¬
star staten årligen omkring 10,000 kronor, skulle alltså vidkännas
ett lönebidrag af omkring 25 % af beloppet, under det man ej ifråga¬
sätter något sådant från kommuner, hvilkas läroverk kosta staten
årligen flera hundratusen kronor. Och komitén inskränker sig icke
till denna skonsamhet mot de större städerna: äfven mot dessas läro¬
verk har den visat prof på öfverflödande välvilja, då den för deras
lärarekårer föreslagit eu ytterligare löneförhöjning. Denna förhöj¬
ning skulle medföra för staten eu årlig utgift af 300,000 kronor,
under det att den besparing, som skulle uppkomma genom de från
24 mindre kommuner infordrade lönebidragen, allenast uppgår till
65,000 kronor. Men att på detta sätt spara i det lilla och slösa i
det stora är ett hushållningssätt, som af ålder varit utdömdt.
Under sådana omständigheter kan kommunalstyrelsen ej känna
sig manad att medgifva det äskade lönebidraget. Den skulle blott
derigenom uppmuntra till eu åtgärd, der man saknade den billighet
och rättvisa, som, önskvärda vid all mensklig verksamhet, allra minst
få saknas vid offentliga ärendens behandling.
J. G. BORGSTRÖM.
Justeradt:
A. Jacobson. L. Sundblacl.
Rätteligen utdraget, intygar
J. G. Borgström.
Till Konungen.
På grund af länsstyrelsens skrifvelse den 4 Februari detta år
få vi, dertill å allmän rådstuga den 27 sistlidne Juli utsedde, å Skel¬
lefteå stads invånares vägnar underdånigst afgifva det af staden in¬
fordrade yttrandet öfver läroverkskomiténs den 25 Augusi 1884 af-
gifna utlåtande och förslag angående organisation af rikets allmänna
läroverk och dermed sammanhängande frågor, i hvad de angå läro¬
verket här i staden.
Villigt erkännande den billighetshänsyn, som i ofvanberörda ut¬
låtande och förslag tages till Skellefteå afskilda läge, hvarigenom
dess läroverk, ehuru lärjungarnes antal vid detsamma under den period,
den af läroverkskomitén lemnade utredningen omfattar, i medeltal för
år ej stigit till fullt 30, det minimiantal, hvarförutan enligt samma
komités åsigt staten, såvida särskilda omständigheter ej föranleda
undantag, icke bör taga befattning med ett läroverk, stående öfver
folkskolan, skulle, i händelse de i komiterades betänkande framstälda
grunder komme att tillämpas, förvandlas till en kommunalskola med
två lärare, förefaller det dock, såsom här nedan i underdånighet skall
visas, som Skellefteå snarare borde ega grundad rätt att hoppas få
sitt läroverk förhöjdt, än att se det reduceradt till det minsta tänk¬
bara. Det synes nemligen påtagligt, att från hvilken numerär och
grund man vid afgörandet af dylika frågor än må utgå, de i all¬
mänhet ej borde tillämpas på Norrland och särskild! icke ,på den
öfre delen deraf, som, ehuru vanlottad hvad kommunikationer och
klimat angår, likväl visat sig vara stadt i eu utveckling och ett
framåtskridande, hvartill näppeligen någon annan del af riket kan
uppvisa motstycke. Skulle nu en af de mägtigaste häfstängerna här¬
för beröfvas vår ort, som redan förut kämpar med svårigheter af
112
mångahanda slag, så vore den än mer att beklaga. För att ådaga¬
lägga detta bedja vi underdånigst få fästa Eders Kongl. Maj:ts upp¬
märksamhet , på den olycka, som i sådant fall blefve vår lott, derest
vi nödgades skicka våra barn redan vid 10 å 11 års ålder till de på
omkring 15 mils afstånd härifrån närmast belägna högre allmänna
läroverken i Umeå eller Luleå. Föräldrar måste, såsom naturligt är,
hysa stora betänkligheter mot att sända sina barn vid en ålder, då
frestelsen måhända är störst och motståndskraften minst, till så af¬
lägset liggande läroverk, bevistade af hundratals lärjungar från vidt
skilda trakter af länen, och der de utom skolan lätt skulle, huru ni¬
tiska lärarne än vore, genom kamraters föredömen och utan uppsigt
och omvårdnad af föräldrar, från hvilka de förblefve skilda under
mer än tre fjerdedelar af året, mottaga karakterslyten, kanske för
lifvet, eller lära sig osedlighet, som mest torde förekomma, der större
läroverk äro förlagda i smärre städer, hvarest tillfälle till goda in¬
ackorderingar i stor utsträckning sällan finnes.
Ser man på lärjungeantalets tillväxt, så talar äfven detta mera
för läroverkets utvidgning än för motsatsen. Ty då medeltalet lär¬
jungar för år under 1873—1882 vid härvarande läroverk utgjorde
26,5, har det allt sedan fortfarit att stiga, tills antalet sistförflutna
vårtermin uppgick till 38. Fortsätter, såsom man bör hoppas, denna
tillväxt, torde icke lång tid förflyta, innan Skellefteå läroverk upp¬
nått samma antal lärjungar som Piteå, som enligt komiterades be¬
räkning i medeltal för år haft något öfver 50, hvarföre det ock
blifvit föreslaget att bibehållas som femklassigt, det mål, hvartill
äfven Skellefteå sträfvar.
Ökning af kassor och fonder, som vid 1882 års slut utgjorde
kr. 6,935: 20 och vid 1884 års slut hade stigit till kr. 12,196: 38,
en tillökning, hvartill intet treklassigt läroverk lär kunna uppvisa
motsvarighet; inrättandet af en fjerde och femte klass vid läroverket
på stadens och enskildas bekostnad, hvilket redan tre år fortgått och
af Eders Kongl. Maj:t i nåder medgifvits för ytterligare tre år; det
här ofvan förut påpekade lärjungeantalets betydliga tillväxt — äro allt
anmärkningsvärda förhållanden, som, isynnerhet då man betänker
stadens och än mer läroverkets ringa ålder, visa, att läroverket om¬
fattas med stor välvilja af allmänheten, eger full lifskraft, är stadt
i förhoppningsfull utveckling och utöfvar eu välsignelserik och gag¬
nande verksamhet.
Af hvad vi här i korthet underdånigst anfört, torde framgå, att
vi hafva goda skäl att anse en förändring af Skellefteå läroverk i
o cj
113
den af läroverkskomitén antydda rigtningen, såsom icke tillgodo¬
seende stadens och ortens behof, oändamålsenlig och skadlig.
Skellefteå den 4 Augusti 1885.
Underdånigst:
D. B. Marlcstedt. S. J. Gunterberg. N. A. Brännström.
Er. Lindroth. James Sandström.
8
Till Konungen.
Med anledning af från kommunalstyrelsen i Örnsköldsvik in-
fordradt underdånigt yttrande öfver läroverkskomiténs den 25 sistlidne-
Augusti afgifna underdåniga utlåtande och förslag angående orga¬
nisation af rikets allmänna läroverk och dermed sammanhängande
frågor, i hvad nämnda utlåtande och förslag angå lägre allmänna
läroverket i köpingen Örnsköldsvik, får kommunalstyrelsen, anseende
den af komiterade föreslagna ombildningen af pedagogierna och de
lägre allmänna läroverken till så kallade kommunalskolor vara den.
fråga, som närmast och väsentligast berör kommunens intressen, in¬
skränka sig till att i underdånighet anföra följande.
Då komiterade vid behandlingen af denna fråga och dermed i
sammanhang stående förhållanden låtit sitt föreliggande förslag till
dels indragning, dels ombildning af nu förefintliga pedagogier och
lägre allmänna läroverk föregås af en historik öfver dessa läroanstal¬
ters successiva uppkomst och organisation, öfver deras ställning såväl
till hvarandra inbördes som till de tvenne stora hufvudgrupper af
bildningsanstalter, som ingå i vårt skolsystem, nemligen folkskolorna
och de allmänna läroverken i allmänhet, har detta utan tvifvel skett
för att dervid kunna på samma gång framlägga de motiv, som huf-
vudsakligast skulle ligga till grund för den föreslagna ombildningen.
Hvad angår de förstnämnda af berörda läroanstalter, pedagogierna,
hafva komiterade såväl för sill del framhållit, att dessa, såsom ända
intill senaste tid saknande hvarje fast organisation och utgörande i
denna sin sväfvande ställning ett mellanting mellan folkskola och
elementarläroverk, icke hade någon speciel uppgift att fylla, som
kunde berättiga dem att utgöra föremål för något statsintresse, dels
äfven erinrat om de röster, söm vid åtskilliga af de senare årens
J15
riksdagar såväl af enskilda motionärer som af tillfälliga utskott,
Indika i hvarje särskildt fäll haft läroverkens angelägenheter till be¬
handling, med större eller mindre styrka höjts emot dessa läro¬
anstalters bibehållande, dervid exempelvis det Andra kammarens ut¬
skott, som vid 1880 års riksdag behandlat denna fråga, i sitt afgifna
betänkande kännetecknat dem icke blott såsom ett ändamålslöst mel¬
lanting mellan folkskola och elementarläroverk, utan rent ut som ett
»oting». Då komiterade hufvudsakligen af anförda skäl föreslagit
pedagogiernas och i sammanhang dermed, om ock delvis af andra
skäl, jemväl de lägre allmänna läroverkens indragning eller ombild¬
ning, och då kommunalstyrelsen för sm del i allo hyllar de principer,
som särskildt beträffande pedagogierna blifvit af komiterade fram¬
hållna, nemligen att läroanstalter, som blott utgjorde mellanting
mellan folkskola och elementarläroverk, icke vore behöfliga eller be¬
rättigade, har det icke kunnat undgå att väcka dess förvåning, att
den enligt komiterades förslag tillämnade ersättningen för de af dem
till indragning eller ombildning föreslagna läroverken utgöres af
läroaustalter, som enligt kommunalstyrelsens uppfattning just skulle
komma att ega den fullt utpreglade karakteren af slika mellanting.
Att man med fullt skäl kan såsom sådana rubricera de nu föreslagna
kommunalskolorna, derför tyckas äfven komiterade sjelfva lemna
stöd, då de på skilda ställen i sitt utlåtande beteckna dem såsom eu
öfvergångsform mellan folkskolan och det allmänna läroverket. Lika
sväfvande som nämnda läroanstalter med detta uttryck blifvit karak¬
teriserade, lika dunkel och sväfvande synes oss ock deras uppgift och
bestämmelse komma att blifva. De skulle å ena sidan icke blifva
några yrkes- eller borgarskolor, der ynglingar, som redan vid tidigare
ålder ämnade utträda i det praktiska lifvets värf, kunde erhålla någon
derför mera speciel erforderlig underbyggnad; de skulle å andra
sidan enligt komiterades eget uttalande icke heller afse att förbereda
till inträde vid allmänna läroverken, om ock en möjlighet till öfvergång
från kommunalskola till allmänt läroverk skulle genom vissa speciella
anordningar med större eller mindre svårighet kunna förberedas —
att någon icke så ringa svårighet härvid skulle komma att yppa sig,
tyckas äfven komiterade sjelfva hafva förutsatt, att döma efter det i
deras utlåtande begagnade uttrycket, att det icke torde vara »omöjligt»
för kommunalskola att, på särskild ansökan och med vilkor om nödig
kontroll, erhålla dimissionsrätt till viss klass i det allmänna läro¬
verket. De föreslagna kommunalskolorna skulle sålunda med ett ord
blifva ett obestämdt något, om hvars karakter såsom bildningsanstalter
116
kommunalstyrelsen icke kan komma till någon närmare insigt än den,
som står att vinna af komiterades redan ofvan citerade uttryck, att de
skulle utgöra en öfvergångsform mellan folkskolan och det allmänna
läroverket, något som synes kommunalstyrelsen temligen liktydigt
dermed, att de skulle komma att likt pedagogierna utgöra ett mellan¬
ting mellan dem båda, en hopgyttring af dem båda, så mycket mera
intensiv, som djeras lärarepersonal jemväl skulle komma att bestå dels
af elementarlärare, dels af folkskolelärare. För att undanrödja en
förefintlig bristfällig institution synes oss komiterade sålunda vilja
genom sitt förslag framkalla eu ny, som i ännu högre grad skulle
komma att lida af den förras förmenta brister. Hittills har nemligen
åtminstone för! de lägre allmänna läroverken funnits en för dem alla
gällande bestämd organisation, en viss systematisk plan, efter hvilken
de alla verkat, ett visst fixeradt mål, till hvilket de alla haft att
sträfva. Att i fråga om kommunalskolorna något sådant, enligt det
af komiterade framlagda förslaget till deras organisation, icke skulle std
att ernå, är lätt att inse; men kan kommunalstyrelsen deremot icke
lika lätt fatta, att, såsom komiterade förmenat, just i denna brist
på fast och systematisk anordning skulle för dessa skolor ligga en
fördel. Såsom (sådan anse nemligen komiterade den omständigheten,
att dessa läroanstalters undervisningsplan och lärokurser, de enligt
kommunalstyrelsens tanke väsentligaste och vigtigaste faktorerna i
fråga om eu skolas organisation, icke skulle vara bundna vid eu för
dem alla fast^täld plan, utan kunna lämpas efter olika orters behof
och intressen. [ Dessa kommunalskolors verksamhet och gestalt skulle
sålunda hafva icke blott möjlighet utan till och med sannolikhet för
att år efter annat antaga de mest skiftande former, olika allt efter
de vexlingar, som inom den af komitén föreslagna, af tre kommu¬
nens medlemnjar bestående lokalstyrelsen kunde komma att yppa sig
såväl i anseende till personer som tycken. Att för en så beskaffad
skola med eu så vacklande och sväfvande form påräkna ett mera
lifligt och orriedelbart intresse från kommunernas sida, finner kom-
kommunalstyrelsen vara en mycket vansklig sak; och likasom den
anser denna kommunalskolornas i nämnda afseende prekära ställning
vara i hög grad betänklig, likaså kan den icke heller inse den af
komiterade så j lifligt framhållna vigten och betydelsen deraf, att dessa
skolor kunna jfå ordnas och organiseras efter de respektive kommu¬
nernas särskilda lokala förhållanden, deras olika behof och önskningar.
För att sentera vigten af detta komiterades argument måste man
naturligen till besvarande framställa den frågan, huruvida för dessa
117
s. k. mindre stadskommuner, för kvilka kommunalskolorna närmast
vore afsedda, verkligen förefinnas så säregna, från andra större stads-
kommuners förhållanden skilda lokala intressen, att för dem ett nytt
särskildt slags undervisningsanstalter vore berättigade eller af behofvet
påkallade. Då kommunalstyrelsen finner sig föranlåten att på denna
fråga svara ett obetingadt »nej», blir deraf en naturlig följd, att den
äfven måste anse komiterades uttalande i berörda hänseende sakna
all vidare betydelse.
Då kommunalstyrelsen hufvudsakligen med dessa i underdånighet
anförda grunder, till hvilka dock ännu flera skulle kunna läggas,
anser sig hafva tillräckligt motiverat sin redan antydda åsigt derom,
att kommunalskolor i allmänhet vore en hvarken lämplig eller af
behofvet påkallad institution, återstår för densamma att närmare ut¬
veckla de skäl, hvarför den särskildt i fråga om köpingen Örnskölds¬
vik finner en sådan skola i intet fall motsvara denna orts behof och
dess derpå grundade önskningar. Kommunalstyrelsen anser sig här¬
vid böra i första rummet framhålla den omständigheten, att köpingen
Örnsköldsvik i lokalt hänseende eger den mindre gynsamma belägen¬
heten, att med undantag af Haparanda ingen mindre stadskommun
eller köping i riket med motsvarande folkmängd, kommunalstyrelsen
veterligen, är belägen på så långt afstånd från annat allmänt läro¬
verk, enär den, såsom liggande ungefär midt emellan de båda stä¬
derna Hernösand och Umeå, har till den ena staden ett afstånd af
11 Vio bill den andra af 124/10 mil. Detta faktiska förhållande
anser kommunalstyrelsen framför allt tala emot den föreslagna om¬
bildningen af härvarande allmänna läroverk till kommunalskola, en
åtgärd, hvarigenom kommunen skulle se sig beröfvad den fördel, den
i närvarande stund eger af att kunna åt dess och den kringliggande
ortens uppväxande slägte bereda tillfälle till inhemtande af åtmin¬
stone de första grunderna af den allmänna medborgerliga bildning,
som kan anses för hvarje individ önskvärd och behöflig, vare sig han
redan vid tidigare år vill egna sina krafter åt det enskilda lifvets
verksamhet, eller hans håg och anlag skulle kalla honom att efter
vid eu högre bildningsanstalt fortsatta studier söka sin framtida ut¬
komst pa det offentliga lifvets område. Att, hvad åtminstone den se¬
nare af dessa båda verksamhetsarter angår, kommunalskolan icke
skulle vara egnad att lemna det härför nödiga underlaget, utan att
fastmera för en sådan skolas blifvande alumner möjligheter till studi¬
ernas fortsättande skulle, om ej helt och hållet afskäras, dock i be¬
tydlig man försvåras, så att det fria valet af lefnadsbana derigenom
118
ej mer skulle stå dem öppet, torde genom det redan anförda vara
till fullo ådagalagdt. Då härtill kommer, att Örnsköldsviks läroverk
ingalunda hufvudsakligen rekryteras af sjelfva köpingen tillhörande
lärjungar, utan att en större kontingent i allmänhet tillföres läro¬
verket från kringliggande kommuner, af hvilka en stor del, såsom
belägna längre in i landet, befinna sig på ännu längre afstånd från
förenämnda båda städer, och då dessa kommuner enligt senaste sta¬
tistiska uppgifter representera en folkmängd, uppgående till den be¬
tydande siffran af 40,000 invånare, fördelade på en areal af 60
qvadratmil, torde det ligga i öppen dag, att saknaden af ett allmänt,
efter fast och bestämd plan organiseradt läroverk skulle äfven för
dem befinnas i hög grad känbar, och detta så mycket mera som,
enligt hvad erfarenheten visat, de lärjungar, som från dessa kom¬
muner söka inträde i läroverket, till god del utgöras af sådana,
som, såsom öfverhufvud utrustade med håg och anlag för studier,
redan från början äro bestämda för att fortgå något längre på
studiebanan.
Om det af anförda skäl bör anses påtagligt, att ett allmänt läro¬
verk är för denna ort af behofvet påkalladt, måste kommuualsty-
relsen, som för sin del till fullo delar den åsigt, som såväl i komi-
terades utlåtande som på flere andra håll gjort sig under de senare
åren mer och mer gällande, att nemligen treklassiga lägre läroverk
icke fylla den uppgift, som på ett allmänt läroverk bör kunna ställas,
såsom sin fulla öfvertygelse uttala, att ett femklassigt allmänt läro¬
verk ensamt vore den bildningsanstalt, som skulle motsvara köpingen
Örnsköldsviks och den stora och folkrika ortens behof och önskningar.
Att detta behof äfven redan gjort sig härstädes djupt kändt, bevisas
bäst deraf, att dels genom åtskilliga angränsande kommuners, dels
genom enskilda personers bidrag, dels ock hufvudsakligen genom af
köpingen Örnsköldsvik frikostigt lemnadt årligt anslag och upplåtande
af nödig lokal, under de senaste fyra åren tillfälle beredts härvarande
treklassiga läroverk att med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd utsträcka
undervisningen på ytterligare tvenne klasser. Då köpingen Örn¬
sköldsvik dessförutan underhåller tvenne folkskolor, lemnar årligt
bidrag till här förefintligt elementarläroverk för flickor äfvensom bi¬
drag till länets folkhögskola och derjemte iklädt sig vissa förbindelser
för en till nästa år härstädes tillämnad slöjdskola och sålunda visat
sig efter måttet af sina krafter icke sky några uppoffringar för den
allmänna undervisningens och bildningens främjande, anser kominu-
nalstyrelsen den äfven böra ega berättigad! anspråk derpå, att, äfven
119
om i någon mån större kostnader skulle drabba statsverket genom
ett femklassigt läroverks inrättande härstädes, denna den ekonomiska
sidan af saken vid den förestående organisationen af de allmänna
läroverken dock icke ställes i förgrunden, utan att arten och beskaf¬
fenheten af den bildningsanstalt, som motsvarar ortens verkliga behof,
i första rummet beaktas och tillgodoses. Att för komitérade i deras
algifha utlåtande och förslag den ledande grundtanken utgjorts af
den större eller mindre besparing för statsverket, som genom den
föreslagna ombildningen af de lägre läroverken till kommunalskolor
skulle stå att vinna, kan kommunalstyrelsen nogsamt inse; men då
komiterade ändock, frånseende från denna besparing, tagit särskild
hänsyn till åtminstone tvenne norrländska mindre stadskommuners
ogynsamma belägenhet och på denna grund för dem föreslagit fem-
klassiga allmänna läroverk, nemligen i Haparanda och Piteå, måste
det, vid en jemförelse af förhållandena i detta afseende i Piteå och
i Örnsköldsvik, förefalla kommunalstyrelsen besynnerligt, att ej af
samma och ännu större skäl ett femklassigt allmänt läroverk före¬
slagits jemväl för denna ort. Då nemligen Piteå ligger på omkring
sex mils afstånd från Luleå med högre allmänt läroverk försedda
stad, har Örnsköldsvik, såsom redan nämndt är, till närmaste all-
Inänna läroverk ett afstånd af 111/10 mil. Hvad åter lärjungeantalet
vidkommer, visa]1 det sig, att detta under de få år Örnsköldsviks
läroverk fått verka såsom femklassigt, trots de olägenheter, som
varit förenade dermed, att det såsom sådant ej varit på ordinarie
stat uppfördt, varit i medeltal här större än i Piteå. Om härtill
lägges, att staden Piteå, redan innan Örnsköldsviks köping börjat
finnas till, uppnått ungefärligen det. stadium af utveckling, hvarpå
den för närvarande befinner sig, under det att deremot Örnsköldsvik,
som räknar eu knappt mer än fyratioårig tillvaro, visat sig mägtigt
af en jemnt fortgående liflig utveckling, som just på de senaste fem
åren tagit ännu starkare fart, torde det icke kunna förnekas, att
behofvet af ett femklassigt allmänt läroverk för Örnsköldsvik be-
finnes ännu mera trängande än för Piteå.
Med stöd af hvad kommunalstyrelsen sålunda i underdånighet
anfört, dristar den uttala den förhoppningen, att vid den förestående
regleringen af de allmänna läroverken välvilligt afseende måtte fästas
vid dess rörande köpingen Örnsköldsvik i berörda hänseende fram-
stälda önskningar, så mycket mera som dessa icke blott utgöra ett
uttryck af den inom kommunen i denna fråga allmänt rådande
opinionen, utan desslikes hafva att stödja sig på i enahanda rigtning
120
af samtlige kringliggande kommuner på allmän kommunalstämma
gjorda uttalanden.
Örnsköldsvik den 8 Augusti 1885.
Underdånigst:
JOHN LINDQVIST,
ordförande i Örnsköldsviks kommunalnämnd.
Utdrag af protokollet, hållet inför magistraten i Hjo
den 8 Juni 1885.
§ 14.
I anledning af landshöfdiugeembetets i Skaraborgs län skrifvelse
den 4 Februari innevarande år hade allmänna rådstugan i laga tid
och ordning blifvit kallad till sammanträde inför magistraten denna
dag för att höras och meddela yttrande öfver läroverkskomiténs den
25 Augusti 1884 afgifna förslag rörande organisationen af rikets
allmänna läroverk och dermed sammanhängande frågor, i hvad nämnda,
förslag anginge tvåklassiga pedagogien här i staden.
Vid ärendets företagande å utsatt tid och sedan öfverläggningen
förklarats afslutad, enades allmänna rådstugan om följande under¬
dåniga yttrande.
Då Carl IX till upprättande och underhållande af ifrågavarande
skola anslagit kronotionde af vissa närbelägna hemman;
då konung Oscar I hos rikets ständer föreslagit skolans förvand¬
lande till treklassigt elementarläroverk;
då i anledning häraf och i förlitande på att denna Kong! Magt»
nådiga proposition förr eller senare skulle vinna riksdagens bifall
enskilda gjort donationer och staden underkastat sig uppoffringar
genom uppförande af ett dyrbart skolhus, inrymmande tre lärosalar'
jemte boställsrum åt rektor och ett särskilt rymligt gymnastikhus^
samt anläggande af trädgård å dertill upplåtna fyra hela tomter i
stadens utkant, der byggnader i annat afseende ega ett jemförelsevis
ringa värde;
då medeltalet af lärjungar utgjort trettio och den under år 1883
deri inträffade minskning desto hellre må anses tillfällig, som lär¬
jungeantalet redan påföljande år stigit och nu uppgår till sjutton; och
då kommunen, som häftar i betydlig skuld för uppförande af
ett nytt tidsenligt folskolehus, för jernvägsanläggningen till vestra
stambanan och för anbringande af vattenledning, alldeles saknar
förmåga att bära ökade skulder till upprättande af en kommunal-
122
skola och följaktligen, om pedagogien indrages, skulle komma att
sakna hvarje läroverk utöfver folkskolan;
alltså föranlåtes rådstugan i underdånighet anhålla, att den nu¬
varande tvåklassiga skolan måtte varda beståndande med två lärare,
med de qvalifikationer i afseende å kompetensvilkor och de löneför¬
måner, som stadgas för adjunkter vid statens allmänna läroverk.
Som ofvan
på magistratens vägnar:
GUSTAF I? KO DIN.
Till Konungen.
Då stadsfullmägtiges underdåniga yttrande infordrats öfver den
af Eders Kong!. Mäj:t tillsatta läroverkskomités den 25 Augusti 1884
afgifna underdåniga utlåtande och förslag angående organisation af
rikets allmänna läroverk och dermed sammanhängande frågor, i hvad
nämnda utlåtande och förslag anginge pedagogien här i staden, få
stadsfullmägtige sådant yttrande härmed i underdånighet afgifva.
Enligt de af komitén uppstälda grunder för skolornas ombild¬
ning skulle Södertelge tvåklassiga pedagogi komma att förvandlas
till en s. k. kommunalskola med två lärare, hvilkas aflöning skulle
till eu tredjedel bestridas af kommunen, som derjemte skulle hålla
lokal för skolan och bostad för dess föreståndare. En skola af denna
ringa omfattning skulle betingas deraf, att medeltalet lärjungar under
de tio år, som lagts till grund för komiténs beräkningar, icke för
härvarande pedagogi uppgår till 45. Men då under den derefter för¬
flutna tiden antalet lärjungar härstädes betydligt ökats, så att det
under sista läsåret utgjort för höstterminen 43 och för vårterminen
45, samt på grund af stadens alltjemt stigande folkmängd och ut¬
veckling i öfrigt med skäl kan antagas, att lärjungeantalet skall allt¬
mer tillväxa, vill det synas, såsom om en skola med större lärare¬
antal än två här vore behöflig. Att sådant länge här insetts,, fram¬
går äfven deraf, att staden under de sista åtta åren, dels genom bi¬
drag ur stadskassan och dels genom teckning af enskilde för skolan
nitälskande personer, lemnat anslag till aflöning åt eu extra lärare,
hvarigenom skolan under samma tid kunnat arbeta på tre klasser.
Behofvet af skolans utvidgning föranledde ock stadsfullmägtige att
under år 1878 ingå till Eders Kongl. Maj:t med underdånig ansök¬
ning i detta syfte, ehuru Eders Kongl. Maj:t då icke fann skäl att
124
framställa nådig proposition i ämnet, af anledning, såsom stadsfull-
mägtige våga antaga, att frågan om en allmän omreglering af ele¬
mentarläroverken då stod på dagordningen.
Såsom skäl för en utvidgad skola härstädes tala dessutom stadens
sunda luft och goda kommunikationer, hvilka förmåner efter all
sannolikhet skulle tillföra skolan alumner äfven från andra håll och
kanske ock från hufvudstaden, derifrån mången i fysiskt afseende
svagt utrustad yngling här skulle kunna finna gynsammare vilkor
för sin utveckling, utan att derföre vara nämnvärdt allägsnad från
föräldrars eller målsmans tillsyn. fordran på ett mera omfattande
läroverk härstädes än vår tvåklassiga pedagogi synes ej heller vara
obillig, då ingen enda i afseende å folkmängd med Södertelge jem¬
förlig stad i riket — med undantag af Sala — har mindre än fem-
klassigt läroverk och många städer med mindre invånareantal än
Södertelge njuta fördelen af fullständigt läroverk.
Att läroverkskomitén sjelf funnit undantagsförhållanden böra
medföra rubbning i de af komitén uppstälda grunder för skolornas
indelning, synes också deraf, att Varbergs treklassiga läroverk, ehuru
medeltalet lärjungar under läsåren 1873—1882 utgjorde endast 40,5,
i följd deraf att antalet under vår- och höstterminen 1883 ökades
till 56 och 55, föreslås till kommunalskola med 4 lärare, samt Söder¬
hamns läroverk, trots ett medeltal lärjungar af endast 61, med af¬
seende å stadens växande betydenhet af komitén anses böra bibehållas
såsom femklassigt.
För ytterligare jemförelse äfven under den tid, som förflutit efter
år 1883, med hvilket år komiténs beräkningar sluta, hafva stadsfull-
mägtige förskaffat sig uppgifter från en del mindre läroverk och
deraf inhemtat, att Södertelge pedagogi vårterminen 1885 hade
större lärjungeantal än de treklassiga läroverken i Åmål, Filipstad
och Arvika, hvilka föreslås till kommunalskolor med 3 lärare, samt
till och med. större än läroverken i Engelholm och Varberg, som
föreslås till kommunalskolor med 4 lärare.
Beträffande förslaget att de städer, der kommunalskolor inrättas,
skola med eu tredjedel bidraga till lärarnes aflöning, är emot denna
fordran i och för sig icke något att erinra, men förslaget förekommer
obilligt, då det sammanställes dermed, att i de större och rikare stä¬
derna, der allmänna läroverk inrättas, staten ensam bekostar lärarnes
aflöning. Visserligen hafva dessa rikare städer eu ökad kostnad för
uppförande af större skolhus än de mindre städerna, men denna för¬
ökade kostnad nppväges till fullo af den med ett högre läroverk för¬
125
enade fördel, och slutsatsen blir således, att på de mindre städerna
ställas jemförelsevis högre fordran på penningeuppoffring än på de större
med mera utvecklade bildningsanstalter. Denna olikhet anse stads-
fullmägtige böra antingen häfvas derigenom, att staten ensam be¬
kostar hela all bni ngen äfven åt kommunalskolornas lärare, eller åt¬
minstone mildras derigenom, att det af städerna fordrade bidrag till
aflöningen nedsättes.
Den af komitén uppstäda rätten för kommunalskolor att för¬
skaffa sig s. k. dimissionsrätt finna stadsfullmägtige slutligen i hög,
grad önskvärd, och behörigt af en sådan rätt är, särskildt hvad Söder-
telge beträffar, synnerligen framträdande, då man finner, att under
åren 1882—1884 af 32 afgående lärjungar 14 intogos i allmänt läro¬
verk och af 8 under sistlidne vårtermin afgångne (7 ur o:e och 1 ur
2:a klassen) ej mindre än 6 vid nästa hösttermins början ämna vid
allmänt läroverk söka inträde.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, våga stadsfullmägtige
hoppas, att vid ombildningen af härvarande pedagogi här måtte in¬
rättas ett femklassigt läroverk eller, der så icke kan ske, eu kom¬
munalskola med 5 lärare, med den i det föregående omnämnda rätt
att dimittera lärjungar till allmänt läroverk.
Södertelge den 10 Augusti 1885.
Underdånigst:
Gust. Ekdahl. Otto Ekenberg.
Carl Uhrberg. J. L. Hallström.
Joll. Elcenberg. Eric Holmberg.
Gustaf Liunggren. N. O. Elmroth.
Svante Kullman. C. A. Burström.
C. Aug. Tempelman.
Eric Lilius.
Justus Johanson.
S. G. Samuelsson.
F. A. Björkman.
A. J. B. Danielsson.
J. B. Holmberg.
N. Larsson.
Gust. Luthman.
Hugo von Sydoiv.
Till Konungen.
Sedan stadsfullmägtiges underdåniga utlåtande blfvit infordradt
öfver läroverkskoniiténs betänkande af den 25 Augusti 1884, i hvad
detsamma — i sammanhang med innehållet af förslagets 9:de kapitel —
angår lägre allmänna läroverket i Köping, få stadsfuilmägtige an¬
föra följande.
Hvad först vidkommer frågan om statens rätt att utan kommu¬
nernas medgifvande indraga deras allmänna läroverk, oaktadt dessa
egt bestånd under flera hundra år på statens bekostnad och äfven på
grund af denna sin anordning blifvit försedda med donationer utaf
enskilda gifvare, måste stadsfuilmägtige inlägga sin bestämda gen¬
saga emot hvad komitén yttrat om denna förmenta rätt liksom äfven
mot pluralitetens bland komiterade åsigt derom, att dessa skolors
tillvaro borde göras beroende af bidragen af kommunerna till lärarnes
aflöning. Alldenstund den stora orättvisan och obilligheten uti ett
sådant förfarande emot rikets mindre städer blifvit med tydligaste
skäl och bevis framhållna uti den af rektorn E. L. Borgström emot
förslaget afgifna reservationen, vilja stadsfuilmägtige till alla delar
instämma uti reservationen i denna punkt.
Skulle, till äfventyrs detta oaktadt ett sådant tvång komma att
göras gällande emot de mindre städerna i riket, att, förutom stats¬
bidraget, anslag till lärarnes aflöning komme att utkräfvas från annat
håll, synes detta bidrag med större skäl böra utgöras af landstinget,
för att icke ensamt drabba den stadskommun, i hvilken ett läroverk
är beläget, helst detta läroverket i följd af sin natur är öppet för
lärjungar från hvilken ort som helst, och äfven det närvarande för¬
hållandet utvisar, att nu såsom i alla tider en icke obetydlig de! af
de mindre stadsskolornas lärjungar hafva sina hem i kommuner på
landsbygden.
127
Stadsfullmägtige, som för sin del afstyrka bifall till den del af
komiterades förslag, som innefattas i kap. 9, få slutligen inlägga sin
protest emot den i förslaget innehållna hotelsen att göra statsanslaget
till Köpings pedagogi beroende af bidrag af kommunen med en
tredjedel af lärarnes minimilöner; utan yrka i stället stadsfullmägtige
att fortfarande få behålla sitt nuvarande allmänna läroverk med ett
fullt tillräckligt, efter lärjungeantalet afpassadt antal lärare, hvilka
helt och hållet förblifva aflönade utaf allmänna medel, i likhet med
hvad hittills varit staden genom beslut af regeringen och riksdagen
förunnadt och tillförsäkradt.
Köping den 21 Juli 1885.
På stadsfullmägtiges vägnar
underdånigst:
AND. ARHUSI ANDER.
J. E. Ostman.
Utdrag af protokollet, hållet hos magistraten i Nora å
stadshuset den 17 Augusti 1885,
S. D. Genom vederbörligt anslag' och i stadens tidning 2:ne
gånger införd kungörelse voro stadens röstberättigade invånare kal¬
lade att — sedan å allmän rådstuga den 13 sistlidne April utsedde
komiterade till magistraten inkommit med förslag till underdånigt
yttrande öfver läroverkskomiténs utlåtande och förslag angående orga¬
nisationen af rikets allmänna läroverk och dermed sammanhängande
frågor, i hvad detsamma rörde stadspedagogien härstädes — denna
dag klockan 11 förmiddagen sammanträda till allmän rådstuga inför
magistraten å stadshuset för att af komiterades förenämnda förslag
taga del och i frågan afgifva underdånigt yttrande.
I närvaro af åtskilliga stadens röstberättigade invånare börja¬
des allmänna rådstugan å den utsatta tiden, hvarvid upplästes komi¬
terades ofvanberörda förslag, hvilket lydde sålunda:
»Till allmänna rådstugan i Nora.
Sedan allmänna rådstugan uppdragit åt oss att, efter tagen
kännedom af läroverkskomiténs utlåtande och förslag angående orga¬
nisationen af rikets allmänna läroverk och dermed sammanhängande
frågor, i hvad detsamma rör stadspedagogien härstädes, inkomma
med förslag till det underdåniga yttrande i denna sak, som allmänna
rådstugan har att afgifva, få vi härmed föreslå allmänna rådstugan
att affatta sitt yttrande på följande sätt.
Då det väl är eu af stadens mest magtpåliggande uppgifter att
sörja för sina medborgares undervisning, och då i våra dagar allt
större och större kraf ställas på denna undervisning, synes det icke
kunna vara med denna statens uppgift förenligt att indraga läroverk,
som under en lång följd af år visat sig framgångsrikt verka till den¬
sammas främjande. Att detta varit fallet med en stor del af de s.
k. stadspedagogierna och särskildt med den i Nora, som nu räknar
sin tillvaro sedan mer än 200 år tillbaka, framgår redan af den i
läroverkskomiténs utlåtande lemnade redogörelse.
129
Lärjungeantalet vid denna pedagogi bär städse varit rätt betyd¬
ligt, och i allmänhet bar icke mer än bälften af detsamma rekryte¬
rats från Nora stad, under det att de öfrige lärjungarne kommit dels
från de omliggande landskommunerna, dels ock från andra mera af¬
lägsna orter. Under sådana förhållanden synas de skäl, som i rektor
Borgströms inom komitén afgifna reservation anföras för att staten
fortfarande bör uppehålla äfven dessa lägre allmänna läroverk, vara
särskildt tillämpliga på pedagogien härstädes, hvadan allmänna råd¬
stugan inskränker sig till att i detta hänseende åberopa nämnda
reservation.
Skola nödvändigt pedagogierna och en del af de lägre elementar¬
läroverken förvandlas till af staten understödda kommunalskolor, vill
det synas allmänna rådstugan mera ändamålsenligt och rättvist, att,
såsom samme reservant föreslår, vederbörande landsting och icke
vissa städer anskaffa de medel, som utöfver statens bidrag blifva för
skolorna erforderliga; och särskildt för Örebro län förefaller detta så
mycket lämpligare, som länets tre mindre städer i detta fall äro i
alldeles samma läge och, enligt komiterades förslag, skulle erhålla
lika anordnade skolor, afsedda ej blott för städernas egen ungdom,
utan ock för en ganska vidsträckt landsbygds. För städerna sjelfva
blefve det alltför betungande att ikläda sig de af komitén ifrågasatta
uppoffringar, utöfver hvad de redan nu måste utgöra, och bidrag från
angränsande landskommuner torde helt visst icke i någon afsevärd
mån vara att påräkna.
Huru än statsmagternas beslut i afseende på läroverkens anord¬
ning må komma att utfalla, bör det dock vara att vänta, att det för
de kommuner, som nu ega mindre läroverk af ett eller annat slag,
må lemnas öppet att framgent, om än med åtagande af vissa ökade
uppoffringar, derest de se sig i stånd till sådana, bibehålla dessa
läroverk i den förändrade form, som kan komma att bestämmas.
Skulle dervid dessa skolor kunna göras tillgängliga äfven för flickor,
för hvilkas undervisning under nu varande förhållanden kommuner
och enskilde få åtaga sig ganska betydliga kostnader, skulle det utan
tvifvel befinnas mycket lättare för kommunerna att i någon mån
bidraga till skolornas upprätthållande, på samma gång som dessas
verksamhet derigenom komme att bereda ett i betydlig mån ökadt gagn.
Nora den 8 Augusti 1885.
P. E. Billmanson.
Oskar Bohm. G. A. Sandberg. A. A. Jansson. Alb. Forsell»;
9
130
och föredrogs derjemte de delar af läroverkskomiténs utlåtande,
som berörde förevarande frågan.
Häruppå förklarade allmänna rådstugan, utan diskussion, sig
godkänna komiterades ofvan omförmälda förslag till underdånigt ytt¬
rande och, efter framstäld proposition, antog detsamma till alla delar
såsom sitt eget underdåniga yttrande.
Upplästes och justerades genast.
År och dag som ofvan.
På magistratens vägnar:
C. J. WATZ.
Till Konungen.
Stadsfullmägtige, som lemnats tillfälle att yttra sig med anled¬
ning af läroverkskomiténs underdåniga utlåtande och förslag angående
organisation af rikets allmänna läroverk och dermed sammanhän-
hängande frågor, afgifvet den 25 Augusti 1884, anhålla att härmed
— hvad särskildt rörer pedagogien i Hedemora — i underdånighet
få anföra följande.
Enligt hvad af läroverkskomiténs betänkande synes framgå, har
nu ifrågavarande läroverk, hvilket allt sedan år 1589 funnits till,
städse af statsmyndigheterna omfattats med ett för orten synnerligen
glädjande intresse. Särskildt vid vissa tillfällen har detta på ett
mera märkbart sätt framträdt. Så förtjenar t. ex omnämnas, att
läroverket hade 2 lärare ända till år 1827, då visserligen kollega-
tjensten indrogs, men erhölls åter genom Kongl. brefvet af den 12
November 1858, — .hvilket särskildt motiverats af det förhållandet,
att undervisningen vunnit en vitsordad »högre grad af utveckling».
Att behofvet af detta läroverk äfven sedan befunnits i stigande,
torde få slutas deraf, att det ej var längre tillbaka i tiden än år
1861, då läroverket förvandlades från ett- till tvåklassigt enligt Kongl.
brefvet af den 22 November sagda år. Att det icke heller på senaste
tiden förfelat sin bestämmelse, synes framgå ur läroverkskomiténs
egen uppgift, att lärokurserna vid detta tvåklassiga läroverk i allmän¬
het motsvarat 4:de klassens vid de högre läroverken. Antagligt synes
icke heller vara, att de förhållanden, som kraftigast bruka betinga
upprättandet af undervisningsanstalter, sådana som det nu ifråga¬
varande läroverket, skulle nu ställa sig ofördelaktigare än förr, då
orten genom tillkomsten af förbättrade kommunikationer befinner sig
i oafbrutet framåtgående, hvad välmåga och utveckling beträffar. Det
132
ringa lärjungeantalet, som synes hafva varit bestämmande för läro-
verkskomiténs förslag att indraga pedagogien i Hedemora, torde gent
emot nyss anförda förhållanden kunna betraktas såsom ett skäl af
mera tillfällig och öfvergående natur.
Att lifaktigheten inom Hedemora stadskommun för erhållandet
och egandet af läroverket med den organisationsform, det nn har,
varit stor och beaktansvärd, torde bäst bevisas deraf, att, förutom
donationer till detsamma, staden låtit uppföra ett efter dess förhal¬
landen dyrbart skolhus i två våningar, som uppgått till eu kostnad
af inemot 14,000 kronor.
Utan att ingå i något yttrande om fördelen af de föreslagna
kommunalskolorna, helst kommunen icke satts i fråga att erhålla en
sådan i stället för den till indragning föreslagna pedagogien, så
tillåta sig stadsfullmägtige dock fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga
uppmärksamhet på den i ganska känbar grad förändrade ställning,
hvari staden i afseende på dess undervisningsväsende genom ett så¬
dant utbyte skulle komma, särskild! till följd af bestämmelsen om
bidragandet med Vs af lärarnes aflöning. Tillämpningen häraf skulle
tillskynda samhället en ökad utgift af 1,800 kronor pr år och gör
saken derför här omöjlig, åtminstone för den närmaste framtiden.
Under de förhållanden, vi här tillåtit oss i underdånighet an¬
draga, våga stadsfullmägtige såsom sin mening uttala den önskan
och förhoppning att framgent såsom hittills få vara i åtnjutande af
den läroanstalt, som nu här finnes, nemligen dess tvåklassiga peda¬
gogi, allt naturligtvis under den förutsättning, att lärjungeantalet
framdeles kommer att ökas. Men skulle nådigt afseende vid denna
vår framställning ej kunna fästas, våga vi underdånigst tillförse oss
att dels få fritt disponera den staden tillhöriga skolgården och dels
till ytterligare och tidsenlig utveckling af vårt undervisningsväsende
fortfarande få förblifva i oqvald besittning af de förmåner, pedagogien
hittills af allmänna medel åtnjutit såsom kronotionde till något mer
än 26 t:r spanmål, förutom till läroverket nu hörande donationer,
kassor och boställsjordar m. m.
• Hedemora den 28 Augusti 1885.
Underdånigst
på stadsfullmägtiges vägnar:
C. F. TOLL,
ordförande.
Till Konungen.
Öfver läroverkskomiténs den 25 Augusti 1884 afgifna under¬
dåniga utlåtande och förslag angående organisationen af rikets all¬
männa läroverk och dermed sammanhängande frågor få stadsfullmägtige
härmedelst i underdånighet afgifva yttrande, i hvad nämnda utlåtande
och förslag angå tvåklassiga pedagogien härstädes.
Jemte flera andra mindre läroverk har pedagogien i Grenna af
komitén föreslagits till indragning, och har man som skäl härförhland
annat andragit dels det ringa antalet lärjungar och på grund deraf
för staten allt för dryga omkostnader för skolans upprätthållande,
dels att den undervisning, som vid pedagogien meddelas, icke skulle
uppfylla sitt ändamål, då ett stort antal af lärjungarne icke vid annat
läroverk fortsätter sina studier.
Hvad nu förstnämnda skäl angår, så kunna stadsfullmägtige ej
finna det vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande att in¬
draga alla de mindre läroverk, der lärjungeantalet understiger 30, i
synnerhet om, såsom förhållandet är med pedagogien här i staden,
lärjungarnes antal, ehuru i ringare grad, ökats under de senare åren,
och all anledning är för handen att antaga, att denna ökning skall
fortfara, samt lärjungeantalet under de tio sist förflutna åren i medel¬
tal öfverstiger 20. På grund af det ringare antalet lärjungar har
också undervisning vid pedagogien härstädes kunnat meddelas och
meddelas fortfarande till ett omfång, motsvarande minst tredje klas¬
sens kurser vid ett allmänt läroverk. Denna vidsträcktare under¬
visning får väl i någon mån anses uppväga kostnaden, och vill det
dessutom synas stadsfullmägtige, som skulle den jemförelsevis obe¬
tydliga besparing, hvilken genom pedagogiens indragning uppstode
för statsverket, ej kunna på långt när motsvara den skada, som deri¬
genom tillskyndas samhället.
134
Den omständigheten, att en jemförelsevis stor del af lärjungarne
från pedagogierna utgår till borgerliga yrken, torde icke utgöra giltigt
skäl för en sådan på hela samhället djupt ingripande kraftåtgärd
som den föreslagna, desto mindre som de kunskaper, hvilka fordras
af en yngling i den ålder, som innehafves af lärjungar vid en två¬
bladig pedagogi, väl väsentligen böra vara desamma, antingen yng¬
lingen utgår i det praktiska lifvet eller fortsätter sina studier vid
ett allmänt läroverk. Och torde från ett högre allmänt läroverk ett
lika stort' eller kanske större procentantal lärjungar lemna andra och
tredje klasserna för att ej bättre förberedda ingå i yrken, hvarföre
äfven af detta skäl ej borde kunna hemtas någon rättmätig anledning4
för indragning af Grenna pedagogi, hvilken den år 1870'för revision
af läroverksstadgan tillsatta komitén jemväl föreslagit att bibehållas.
I likhet med komitén kunna stadsfullmägtige ej heller finna det vara
rättvist och billigt att upphäfva en redan befintlig bildningsanstalt,
der ej särdeles påtagliga skäl dertill föranleda, hvilket icke torde
vara händelsen beträffande Grenna pedagogi. — Genom den ifråga¬
satta åtgärden skulle dessutom ett allmänt och efter stadsfullmägtiges
förmenande berättigadt missnöje uppstå såväl inom samhället som
angränsande orter, ett missnöje, som torde kunna anses desto mera
befogadt, alldenstund, utom andra olägenheter, verkliga svårigheter
att erhålla undervisning för barnen skulle uppstå icke blott inom
staden utan äfven på landsbygden deromkring samt tvinga de för¬
äldrar, hvilka hafva barn i skolåldern, att antingen med stora eko¬
nomiska uppoffringar anskaffa privatlärare för sina barn, hvartill flere
samhällsmedlemmar funno sig nödsakade, inuan pedagogien grundades,
eller ock att till annat läroverk bortsända barnen i en ålder, då de
framför allt behöfva en om och omsorgsfull föräldravård.
Enär härvarande pedagogi blifvit inrättad och erhållit sin nu¬
varande utveckling mot å stadens sida åtagna förpligtelser, bland
hvilka stadsfullmägtige våga påpeka den att hålla boställsvåning åt
rektor samt med ett, om än mindre, belopp bidraga till aflöning åt
kollegan vid skolan, hemställa stadsfullmägtige underdånigt, om det
kan anses rättvist att med ett enda penndrag beröfva kommunen den
sålunda köpta förmånen och om icke fast hellre billighetshänsyn
borde förbjuda den ifrågasatta indragningen af pedagogien, hvilken
derjemte eger eget skolhus, som, om läroverket indroges, skulle för
staden blifva af ringa värde.
Sedan riksdrotsen grefve Per Brahe år 1636 å Visingsö inrättat
en skola, som sedan förvandlades till gymnasium, grundläde han år
135
1652 Grenna stad och stiftade dervid en pedagogi. När detta gym¬
nasium, som så rikt donerats, att det innehade ett jordagods af 42x/4
mantal, år 1815 upplöstes, delades läroverkets alla rika tillgångar
mellan gymnasierna i Jönköping, Yexjö och Skara, utan att Grenna
pedagogi, fastän närmare belägen och för hvilken bildningsanstalt
grefve Brahe visat stort intresse, blef på ringaste sätt ihågkommen,
och helt visst äfven saknat förmåga att göra sina rättmätiga anspråk
på andel i donationsmedlen gällande.
På grund af hvad stadsfullmägtige här ofvan i underdånighet
andragit och under åberopande af hvad som å stadens sida förut an¬
förts rörande pedagogien uti underdånigst bifogade magistratsprotokoll,
våga stadsfullmägtige hysa den förhoppningen, att Eders Kongl. Maj:t
skall i nåder finna det vara med både rättvisa och billighet öfverens¬
stämmande, att pedagogien i staden Grenna må fortfarande få bibe¬
hållas och icke indragas, hvarom stadsfullmägtige härmedelst i dju¬
paste underdånighet anhålla.
Grenna den 27 Mars 1885
Underdånigst
P. OHLIN.
B. Wahlfelt.
L. L. Löfgren.
G. J. Lindgren.
M. Pettersson.
J. Grönberg.
H. von Krusenstjerna.
C. Lindberg.
C. N. Mellin.
Gust. Andersson.
G. G. Allard.
N. Ahlström.
A. B. Bosén.
A. U. Hjertstedt.
J. Berglund.
S. L. Prag.
A. H. Brauer.
A. Jönsson.
Utdrag af protokollet, hållet hos magistraten i Grenna
den 16 November 1846.
S. D. Sedan å allmän rådstufva stadens äldste och öfrige in¬
nevånare hästädes den*) sistlidet år med magistraten beslutat att
genom underdånig ansökning till Kongl. Maj:t, undertecknad af
stadens magistrat och äldste, söka att få stadens allmänna läroanstalt,
för närvarande af pedagogisk beskaffenhet, upphjelpt och utvidgad på
statens bekostnad; så hade magistratens ordförande författat följande,
nu inför magistraten och stadens äldste föredragna förslag til den
underdåniga ansökningen.
•) Datum saknas i originalet.
136
»Stormäktigste, allernådigste Konung.
Undertecknade, Grenna stads magistrat och äldste, våga i dju¬
paste underdånighet inför Eders Kongl. Maj:t framställa deras behof
och önskningar, med hänseende till en fråga af högsta vigt och lika
maktpåliggande för staden som för den kringliggande folkrika lands-
byggden.
Riksdrotset grefve Pehr Brahe, som år 1636 inrättade gymnasium
och skola å Yisingsö, grundläde år 1652 Grenna stad och stiftade
dervid en pedagogi, som ännu består och har i löneanslag endast
10y2 tunnor kronotionde och 8 riksdaler banco så kallade djekne¬
penningar; hvarförutan Grenna städs- och landsförsamling på 1700-
talet uppbyggt skolhus med någre rum för läraren å en mindre träd¬
gårdstomt, som han dessutom får begagna. Med all sannolikhet bör
dock kunna antagas, att fundator, som i öfrigt vid anläggningen visat
sig så frikostig mot staden, der inrättat en mera utvidgad läroanstalt
än pegagogien, med så ringa löneförmåner, derest icke skolan å den
från Grenna en knapp sjömil belägna Yisingsö gjort sådant både för
staden och orten deromkring öfverflödigt.
År 1815 upplöstes Yisingsö läroverk, både gymnasium och skolan,
och fordna skolefonden, så vidt den för då närvarande var disponibel,
användes till förbättring och utvidgning af trivialskolan i Jönköping
m. m., utan att likväl Grenna, till upphjelpande af dess ifrågavarande
enda allmänna löroanstalt, då eller sedermera erhållit det ringaste,
fastän billighet och rättvisa tyckes, vid delningen af skolefonden, så
högeligen hafva påkallat något vederlag åt staden för den honom
och kringliggande folkrika ort, hvaraf, att icke nämna folknummern
i öfrige angränsande socknar, endast Grenna stads- och landsförsamling
har omkring 4,000 personer, genom Yisingsborgs skolestats förflyttning
frångångna dyrbara förmånen att i granskapet ega en högre lärdoms¬
anstalt. Då nu härtill kommer, att få städer i riket lära finnas, der
undervisningen icke är vidare besörjd än med en pedagogi, torde
Eders Kongl. Maj:t nådigst upptaga, billig finna och bifalla vår här¬
med inför tronen framburna underdåniga anhållan, att, vid den snart
förestående regleringen af läroverken i riket, den otillräckligt lönta
och undervisningsbehofvet i orten icke motsvarande pedagogien i
Grenna måtte till högsta fromma för staden och landsbygden der¬
omkring på statens bekostnad förvandlas och utvidgas till en så
kallad »lägre lärdomsskola» med en rector och en collega, så mycket
helldre som, efter hvad allmänt kändt är, stadens läge är ovanligt
sundt och lefnadskostnaden, jemförelsevis med den vid stiftets öfrige
137
läroverk i Jönköping och Vexiö, ganska billig, så att den föreslagna
läroanstalten härstädes, efter all sannolikhet, skulle komma att talrikt
besökas.
Till ett ytterligare stöd för denna vår underdåniga supplik torde
slutligen nådigst tillåtas magistraten och stadens äldste att ur M. Y.
Consistorii i Yexiö den 18 Januari 1815 afgifna underdåniga aflönings-
och kostnadsförslag till den på grund af Visingsborgs skolestats flytt¬
ning utvidgade och förbättrade trivialskolan i Jönköping få införa
följande, denna fråga rörande, Consistorii yttrande:
15:o. »Pedagogien i Grenna är äfven en Brahesk inrättning. Att
genom en liten del af Visingsö fordna skolefond förbättra denna
undervisningsanstalt, vore att uppresa ett för ortens undervisnings-
behof väl afpassadt monument åt den Braheska frikostigheten. Grenna
stad är af grefve Brahe anlagd, och sannolikt hade den af honom der¬
städes stiftade pedagogien blifvit rikare begåfvad och utvidgad, om ej
skolan på Yisingsö, som ligger en liten sjömil derifrån, gjort slikt onö¬
digt. Nu då Visingsö läroverk upplöses och tilloppet till Grenna
blir större, hvilket ock redan inträffat i den grad, att flera skötebarn
måst afvisas, så tyckes det både i allmänhet vara för den orten nödigt
och med den odödlige gifvarens afsigt öfverensstämmande, att någon
obetydlig anpart af Visingsö afflyttade skolefond kommer Grenna
stad till godo. Få städer torde i riket gifvas, der icke den allmänna
uppfostringen är vidare besörjd än med en pedagogi. Härtill kom¬
mer, att uti 1675 års stat för Visingsborgs skola äro äfven åt Grenna
pedagogi af den donerade skolefonden 4 tunnor anslagna.»
Härvid bör upplysas, att nyssnämnde 4 tunnor af skolefonden
enligt 1675 års stat lära aldrig kommit Grenna pedagogi till godo,
samt vidare att Kumlaby herrgård, 1 mantal på Yisingsö, hörande
till fordna Braheska skoleinrättningen, för närvarande icke är till
någon lön anslagen; och då magistraten och stadens äldste nu i
underdånighet öfverlemna denna för vår stad och orten deromkring
maktpåliggande fråga till Eders Kongl. Maj:ts nådiga och hulda till¬
görande, vågar samhället så mycket heldre hoppas att få emotse en
önskad utgång, som Yexiö stift lärer vara ett bland de med allmänna
läroverk minst begåfvade.
Öfver de underdåniga utlåtanden i denna fråga, som Eders Kongl.
138
Maj:t tilläfventyrs infordrar, anhålla underdånigst magistraten och
stadens äldste att få afgifva underdåniga påminnelser.
Framhärda med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit
Stormäktigste, Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåter
CARL JOH. WENNBERG.
L. Malmberg. L. Wahlström. C. P. Moberg. A. Apelgren.
S. Lindberg. 8. J. Lagergren. J. Wetterholm. 8. Hesse.
E. Österberg. J. Grönberg. N. P. Lindqvist. S. Mogren.
Th. Andrée. J. L. Ljunggren. C. G. Tolft.»
Hvilket förslag, sådant detsamma ord för ord lyder, oförändradt an¬
togs och sålunda blef af magistraten och stadens äldste underteck-
nadt för att med nästa post till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet insändas, med anhållan att herr landshöfdingen ville samma
underdåniga ansökan till Kongl. Maj:t ofördröjligen misivera, åtföljd
af herr landshöfdingens benägna förord till nådigt bifall af deri
gjorda framställning.
På magistratens vägnar:
CARL JOH. WENNBERG.
Ur protokollet rätteligen afskrifvet, betygar
på borgmästare-embetets vägnar:
Victor Egnell.
Utdrag af protokollet, hållet hos magistraten i Grenna
den 10 Juni 1858.
S. D. Pastor i församlingen, herr prosten och ordensledamoten
J. Ekstrand, hade den 4 i denna månad genom stadsvaktmästaren
Ström, med anhållan om ärendets skyndsamma behandling, låtit till
ordföranden aflemna följande till herr prosten ankomna skrifvelse:
»Till prosten och kyrkoherden, ledamoten af Kongl. Nordstjerne¬
orden, herr magister J. Ekstrand.
Som bland de af herr prosten och ordensledamoten under den
17 nästlidne Maj insända uppgifter saknas meddelande, huruvida
139
Grenna stads innevånare anse utvidgning af pedagogien derstädes
vara af behofvet påkallad, och. i sådant fall finnas villiga att under¬
kasta sig de vilkor härför och för pedagogiens upptagande i elementar¬
läroverkens stat, som i Kong!. Maj:ts nådiga cirkulärbref af den 20
nästlidne Mars äro föreskrifna, nemligen att åt rektor vid det ut¬
vidgade läroverket tillhandahålla boställsgård eller hushyresmedel,
så får consistorium anmoda herr prosten att i detta afseende med
möjligen forsta inhemta vederbörandes utlåtande och dermed till
consistorium inkomma.
Yexiö den 26 Maj 1858.
A domkapitlets vägnar:
C. J. HEURLIN.
S. Gr. Wiberg.»
Hvarvid var fogadt ett så lydande
»Transumt af Kongl Maj:ts nådiga cirkulärbref af den
20 Mars 1858.
OSCAR, med Guds nåde, Sveriges, Göthes och Wendes
Konung.
Yår ynnest och nådiga bevågenhet med Gud allsmäktig etc.
Yidare hafva rikets ständer, med anledning af i nåder gjord
framställning om nödigt anslag för beredande af stadspedagogiernas
upptagande å elementarläroverkens stat, funnit böra såsom vilkor för
dylikt upptagande stadgas, att hvad till pedagogierna i anslag från
staden utgår utöfver de belopp, som varit för stadens folkskola af-
sedde, skall inberäknas i statens anslag för det nya elementarläro¬
verket och således detta anslag dermed minskas, äfvensom att staden
är skyldig att, oberoende af statsanslaget, hålla sin folkskola och att
åt rektor vid det nya läroverket, enligt gällande föreskrifter, till¬
handahålla boställsgård eller hushyresmedel, äfvensom rikets ständer
för hvartdera af åren 1858, 1859 och 1860 anvisat ett reservations¬
anslag af 30,000 rdr rmt, att, ställdt till vår nådiga disposition, an¬
vändas till löneförbättring åt lärare vid samt till utvidgning af så-
dane stadspedagogier, uti hvilka undervisningen vunnit en högre
grad af utveckling.
Yid underdånig föredragning häraf hafva Yi till hvad rikets
ständer sålunda för deras del beslutat och i underdånighet hemställt
lernnat Yårt nådiga bifall, och hafva Vi alltså funnit godt i nåder
förordna: — — — — — — — — — — — — —
140
att, beträffande stadspedagogierna, der sådana finnas, lemna alla
de upplysningar angående undervisningens beskaffenhet, lärarnes och
lärjungarnes antal, lärokursen, till dessa läroanstalter anslagna medel
m. m., som icke på grund af nådiga cirkuläret af den 12 sistlidne
Februari blifvit afgifne; börande I derjemte inkomma med under¬
dånigt utlåtande rörande behofvet af löneförbättring för lärare vid
samt utvidgning af sådane stadspedagogier, der undervisningen vunnit
en högre grad af utveckling.
Stockholms slott den 20 Mars 1858.
Under Hans Maj:ts
min allernådigste Konungs och Herres sjukdom.
CARL.
L. A. Anjou.
Rätteligen transummeradt, intygar
ex officio
S. Gulberg.»
Och hade i följd häraf, genom kungörelse från kyrkans predik¬
stol sistlidne söndag samt särskild kallelse å stadens äldste, såväl
desse, som öfrige respektive innevånare blifvit till i dag å allmän
rådstuga kallade och voro talrikt tillstädes, likasom herr prosten och
ordensledainoten Ekstrand sig infann.
Efter någon diskussion rörande frågan, och sedan magistratens
ordförande upplyst, att densamma tillförene tvenne gånger utgjort
ämne för behandling inför magistraten, på sätt följande skrifvelse
närmare upplyser:
»Till högvördiga domkapitlet i Vexiö!
Sedan magistraten, i följd af skrifvelsen den 12 sistlidne Sep¬
tember, å allmän rådstufva hört stadens borgerskap och öfrige respecr
tive innevånare derom, huruvida någon utvidgning eller förändring
af pedagogien härstädes anses för staden eller orten behöflig, samt
man dervid allmänneligen funnit och uttalat nödvändigheten af en
förbättring och utvidgning af denna läroanstalt, så att den helst
blefve lika med lärdomsskolan i Eksjö, eller åtminstone sådan, som
den uti underdånig ansökning af den 16 November 1846 af magi¬
straten och stadens äldste föreslogs, så får magistraten, med anmälan
härom, till vidare svar och upplysning i denna fråga, vördsamt i af¬
skrift bifoga förberörde underdåniga ansökning, hvilken, till Kongl.
141
Maj:t genom Konungens Befallningshafvande i länet under samma
år uppsänd, upptager de skäl, som tala för rättvisan deruti, att
Grenna stads nuvarande pedagogi på lämpligaste sätt och allmän
bekostnad utvidgas och förbättras. Grenna den 19 November 1849.
Carl Joh. Wennberg.
L. Wahlström. C. F. Moberg. Th. Andrée»,
förklarade alla enhälligt, att behofvet i närvarande stund, likasom
tillförene, högeligen påkallar en utvidgning och förbättring af den
härvarande pedagogien, så att densamma för framtiden, på statens
bekostnad, så ordnas, att härifrån afgående lärjungar, hvilket tyvärr
hittills icke varit fallet, må kunna intagas uti någon af högre klasser
i annat högre läroverk, och icke, som nu måste inträffa, föräldrar för¬
anlåtas från hemmet sända sina barn till annan ort, vid en ålder,
då de framför allt äro i behof af en om och sedlig föräldravård.
Skälen härför äro många och för sig talande, hvaribland man
ville framdraga: l:o) att staden i senare åren tilltagit i folkmängd,
och allmogens barn mera än förr begagna sig af tillfälle till en större
bildning, som visar sig bäst deraf, att, i brist af tjenlig allmän lär¬
domsanstalt här, privatlärare inom samhället i senare åren måst
uppstå, som, åtminstone till eu del, sökt afhjelpa ett trängande be¬
hof för kommunen; 2:o) att stället här, som man af erfarenheten
känner, i allmänhet är utmärkt sundt och lefnadskostnaden i alla
afseenden billigare än annorstädes i trakten; 3:o) att Grenna stad
och kringliggande ort, då gymnasium och skola å Visingsö, som man
vill minnas, år 1815 indrogos, tillskyndades stor skada och förlust
af en förmån, som stadens fundator, riksdrotzet grefve Pehr Brahe
d. y., genom samma läroanstalters bildande afsåg, hvarföre ock hög-
vördiga domkapitlet i Vexiö, vid merberörde läroanstalters upplös¬
ning samma år eller deromkring, i kraftiga ordalag, uti afgifvet
underdånigt utlåtande, yttrade sig för rättmätigheten deraf, att Grenna
framför annan ort inom stiftet skulle vara berättigad att erhålla
någon del af den så kallade Visingsö-skolefonden till utvidgning och
förbättring af härvarande pedagogi, som ock af grefve Pehr Brahe
stiftats, fastän af skäl, som man icke rätt kan inse, den hittills gått
miste derom. Högvördiga domkapitlet torde bäst vara i tillfälle in¬
hemta kännedom såväl härom, som hvad i öfrigt det åberopade un¬
derdåniga utlåtandet i frågan innehåller.
Sedan sålunda den af högvördiga domkapitlet framställda första
frågan blifvit besvarad, förklarade stadens äldste och öfrige när¬
varande, att, till afsedda ändamålet, staden villigt underkastade sig
142
att åt eu blifvande rektor vid det, som man hoppas genom statens
mellankomst, framdeles utvidgade läroverket, tillhandahålla tjenlig
boställsgård eller tillräckliga husbyresmedel, på sätt nådiga cirkulär-
brefvet af den 20 sistlidne Mars föreskrifver.
Öfver hvad sålunda förekommit skulle, på begäran, herr prosten
och ordensledamoten Ekstrand meddelas utdrag af detta protokoll,
som genast justerades och godkändes.
På magistratens vägnar:
CARL JOH. WENNBERG.
Ur protokollet rätteligen afskrifvet, betygar
på borgmästare-embetets vägnar:
Victor Egnell.
Transumt af protokollet, hållet hos magistraten i Kungelf
den 17 Augusti 1885.
§ 54. Stadens röstberättigade innevånare hade genom kun¬
görelse, som den 2 i denna månad blifvit från predikstolen i stadens
kyrka offentliggjord, kallats till allmän rådstuga i dag klockan 10
förmiddagen för att höras och besluta angående följande allmänna
ärenden:
l:o) Att afgifva underdånigt yttrande angående läroverkskomiténs
till Kongl. Maj:t den 25 Augusti 1884 afgifna underdåniga utlåtande
och förslag angående organisationen af rikets allmänna läroverk, i
hvad nämnda utlåtande och förslag röra pedagogien i Kungelf.
Ärendena handlades sålunda:
a) Föredrogs ett till magistraten ifrån dertill utsedde komiterade
inkommet förslag till underdånigt yttrande i fråga om pedagogiens
indragning,, så lydande:
»Till allmänna rådstugan i Kungelf!
Sedan allmänna rådstugan åt en komité uppdragit att upprätta
och till magistraten inkomma med förslag till underdånigt yttrande
öfver läroverkskomiténs till Kongl. Maj:t den 25 Augusti 1884 af-
I gifna underdåniga utlåtande och förslag angående organisationen af
rikets allmänna läroverk, i hvad nämnda utlåtande och förslag röra
pedagogien i Kungelf, få komiterade härmed, till fullgörande af detta
uppdrag, föreslå, att allmänna rådstugan måtte i saken afgifva föl¬
jande underdåniga yttrande.
Läroverkskomitén yttrar sig i sitt underdåniga utlåtande och
förslag angående tvåklassiga pedagogien här i staden på följande sätt:
'Med afseende åter på Kungelfs pedagogi, vid hvilken lärjunge-
antalet på senaste tiden varit jemförelsevis betydande, kan fram¬
hållas, att stadens nära belägenhet till och lätta förbindelse med
Göteborg göra behofvet af ett offentligt läroverk derstädes mindre
känbart; någon fara för Göteborgsläroverkens öfverbefolkning på
grund af indragningen af de små läroverken i kringliggande städer
144
torde ej förefinnas, särdeles ej om förhöjning af terminsafgifterna
införes och derigenom antalet lärjungar vid skolorna, såsom sannolikt
är, något minskas.’
Af detta yttrande framgår, att läroverkskomitén sjelf tvekat,
huruvida pedagogien härstädes torde föreslås till indragning eller icke.
Allmänna rådstugan måste också för sin del på det bestämdaste be¬
strida lämpligheten af föreslagna indragningen. Såsom skäl för detta
bestridande vågar allmänna rådstugan åberopa det af hvar och en
här i orten kända förhållande, att Göteborgsläroverken verkligen äro
öfverbefolkade. Det vore sålunda otillbörligt att i denna tätt be¬
folkade ort indraga ett läroverk, som tjenar till att minska öfver-
befolkningen vid Göteborgsläroverken. Båttre vore, enligt allmänna
rådstugans åsigt, om det blefve obligatoriskt, att lärjungar inom ett
visst bestämdt distrikt skulle i undervisningshänseende tillhöra läro¬
verket härstädes, samt om läroverket här i staden finge dimissionsrätt
till tredje eller fjerde klassen vid högre läroverk. Genom ett dylikt
förfarande skulle helt visst allmänheten blifva bättre tillgodosedd än
genom ett fortsatt ökande af lärarekrafterna vid Göteborgsläroverken.
Någon ombildning af pedagogien till kommunalskola anser sig
allmänna rådstugan icke kunna föreslå, enär eu liten stads tillgångar
icke medgifva de dermed förenade dryga och årligen återkommande
kostnader. Då likväl kostnaderna för pedagogiens bibehållande icke
kunna blifva större än hvad som motsvaras af omkostnaderna vid
Göteborgsläroverken, i händelse af pedagogiens indragning, samt här¬
till kommer, att allmänheten helt visst skulle göra en obestridlig
vinst af pedagogiens bibehållande, vågar allmänna rådstugan tillförse
sig, att den omständigheten, att ombildning till kommunalskola icke
föreslås, ingalunda bör utgöra något hinder för pedagogiens bibehål¬
lande såsom läroverk, om äfven under annan benämning och möj¬
ligen, såsom önskligt vore, med ett högre klassantal.
Kungelf den 17 Augusti 1885. Komiterade»;
efter uppläsande hvaraf allmänna rådstugan beslutade att såsom sitt
eget underdåniga yttrande i frågan antaga hvad komiterade föreslagit.
Protokollet justerades strax och lemnades utan anmärkning.
(Besvärshänvisning meddelad.)
Som ofvan.
På magistratens vägnar:
JOHN PETERSSON.
Till Konungen.
Sedan stadsfullm ägtig e i Kungsbacka i remiss från Konungens
befallningshafvande i Hallands län genom härvarande magistrat blif¬
va anmodade att afgifva underdånigt yttrande öfver läroverkskomiténs
den 25 Augusti 1884 afgifna underdåniga utlåtande och förslag an¬
gående organisationen af rikets allmänna läroverk och dermed sam¬
manhängande frågor, i hvad nämnda utlåtande och förslag angå
Kungsbacka stadspedagogi, så få stadsfullmägtige till efterkommande
häraf nu i underdånighet anföra följande.
Vid granskningen af ifrågavarande utlåtande och förslag hafva
stadsfullmägtige med bekymmer funnit, att härvarande pedagogi
skulle komma att helt och hållet indragas, utan att någon som helst
motsvarande bildningsanstalt af ett eller annat slag skulle sättas i
dess ställe. Denna indragning få nu stadsfullmägtige för sin del i
djupaste underdånighet på det allvarligaste både afstyrka och be¬
strida samt såsom skäl för detta sitt yrkande anföra:
l:o) Genom den ifrågavarande indragningen skulle Kungsbacka
stadssamhälle blifva föga bättre tillgodosedt än till och med de sämst
lottade landsförsamlingar, ty dessa hafva väl ock en småskola och
en folkskola, och mera skulle nämnda stadssamhälle icke heller få
åtnjuta, sedan pedagogien blifvit borttagen. Men fördelarne af att*
vara invånare i en stad, der ej minsta tillstymmelse till högre
bildningsanstalt finnes, kunna icke vara synnerligen stora för hvar
och en, som vill förskaffa sina barn en någorlunda tidsenlig allmän¬
bildning. Skall samma pedagogi åter indragas, så kommer denna
grundläggning att för många föräldrar och målsmän i staden och
kringliggande orter blifva förenad med betydliga kostnader, då den
måste förskaffas genom privat undervisning eller genom att sända
10
146
de gossar, som vilja inhemta något större kunskaps- och bildnings-
mått, än folkskolan förmår lemna, till någon annan stads, vanligen
det dyra Göteborgs, läroanstalter. Får pedagogien fortvara, så kunna
ock dess lärjungars anhörige under skoltiden derstädes få i hemmen
egna dem den noggrannare tillsyn och omvårdnad, som särskild!
under de år, då de flesta bevista pedagogien, torde väl behöfvas. Skall
den återigen indragas, så måste äfven de gossar, som skola genomgå
lista och 2:dra klassen af allmänt läroverk, bortskickas och anförtros
åt lejda omsorger. Pedagogiens indragning skulle derför medföra
mångens saknad och kanske äfven icke så litet missnöje.
2:o) Att Göteborg endast är 3 mil aflägset från Kungsbacka,
torde icke kunna vara något giltigt skäl att beröfva denna senare
stad dess gamla pedagogi, ty så snart afståndet är större, än att
barnen under vanliga omständigheter kunna om aftnarne gå till
hemmen, gör det ungefär detsamma, om afståndet är 3 eller 10 mil;
de äro i dessa båda fall vid 9 å 10 års ålder skilda från föräldra-
vården.
3:o) Folkskolorna såväl här i staden som i omkringliggande
landsbygd hafva ej ännu nått den utveckling, att de kunna ersätta
pedagogien. I denna inhemtas öfver hufvud taget samma kurser som
i lista och 2:dra klassen af de allmänna läroverken, stundom också
något deröfver, sällan mindre. Läroverkskomitén har, såsom stads-
fullmägtige anse på fullt giltigt skäl, afstyrkt lista klassens indrag¬
ning vid de allmänna läroverken och dervid äfven på slående sätt
visat de flesta folkskolors oförmåga att utan betydligt tillökta läro-
lirafter jemte annan förbättring kunna ersätta ens denna, långt
mindre då den 2:dra klassen af det allmänna läroverket. Några
större städers folkskolor kunna måhända åstadkomma detta; men de
mindre städernas och de köpingars, der pedagogier äro förlagda,
kunna det nog i regeln icke. Tyska språket kan och får icke ingå
i folkskolornas läroämnen, men de män, som grundat den nu gäl¬
lande ordningen i afseende på läroämnen vid våra allmänna läro¬
verk, hafva nog icke utan stora och vigtiga orsaker låtit undervis¬
ningen i tyskan inträda redan i lista klassen af desamma, samt åt
samma ämne anvisat ett så stort antal lärotimmar i båda de lägsta
klasserna.
Äfven om man frånser, att undervisningen i tyskan helt och
hållet måste bortfalla, qvarstår dock dessutom det faktum, att folk¬
skolorna i regeln äro oförmögna att äfven i öfrigt ersätta 2-klassiga
pedagogier och liknande läroanstalter, vore läraren än så bildad,
147
än så duglig. Ty i folkskolorna måste, såsom bär och väl öfverallt
i kringliggande orter är fallet, en och samme lärare undervisa i 4
klasser på en gång, eller åtminstone hafva allt för många barn på
olika utvecklingsgrad att samtidigt undervisa. Detta gör, att han i
de många läroämnen, hvarmed folkskolan för närvarande är öfver-
lastad, svårligen hinner meddela flertalet mer än minimum af det
kunskapsmått, som i folkskolestadgan föreskrifves, och äfven detta
långt senare många gånger, än en lärjunge skulle genomgått läro¬
verkens eller pedagogiens lista och 2:dra klasser och sålunda hafva
inhemtat icke endast detta, utan äfven de första grunderna för vidare
studier. I teorien går det nog för sig att säga, det folkskolan mycket
väl kan ersätta pedagogien, men i praktiken kommer nog saken
esomoftast att ställa sig helt annorlunda.
4:o) Icke heller torde härvarande pedagogi böra indragas på
grund af det mindre antal lärjungar, som der ibland varit inskrifvet
och åtnjutit undervisning. Detta har nemligen tidtals berott på om¬
ständigheter, som dess bättre varit tillfälliga och öfvergående, samt
efterföljts af en så pass gynsam förändring, som nu under flera år
fortfarit. Stadsfullmägtige måste derföre nu för sin del på det var¬
maste önska och anhålla om pedagogiens fortvara och verksamhet i
samma omfång som hittills, eller i ännu större och vidsträcktare, till
dess densamma torde kunna upphöjas till 3- eller 5-klassigt allmänt
läroverk. Tilloppet af lärjungar har väl under de senare åren icke
varit så stort, men icke heller så ringa, att ju icke, relativt till folk¬
mängden, denna pedagogi kan, hvad lärjungeantalet i motsvarande
klasser beträffar, mäta sig med både ett och annat fullständigt all¬
mänt läroverk. För närvarande är ock förslag, hvilket torde krönas
med framgång, å bane att i väsentlig mån utvidga stadens område.
Lyckas detta, så blir inom kort stadens folkmängd fördubblad, ja,
kanske tredubblad, och torde då freqvensen af härvarande pedagogi
blifva snarare för stor än för liten, så att ny skollokal måste an¬
skaffas, då den gamla skulle komma att blifva allt för inskränkt.
Vidare torde om några år jernväg komma att gå från staden dels
till Göteborg och Varberg, dels till andra orter inåt landet, och
troligen skall denna omständighet, som vi med visshet hoppas blifva,
en verklighet, komma att tillföra pedagogien än ytterligare antal
lärjungar, så att densamma snart kan erhålla det lärjungeantal, som
behöfves för att i dess ställe få ett allmänt läroverk enligt läroverks-
komiténs förslag. Under afvaktan härpå våga stadsfullmägtige under¬
dånigst anhålla, att härvarande pedagogi ej måtte under tiden indragas.
148
5:o) Ett ytterligare skäl för pedagogiens bibehållande äro de
till densamma gjorda donationerna, Indika, om skolan indrages, tör-
hända hvarken medelbart eller omedelbart skulle komma statens
skolväsen tillgodo, utan troligen komma att återkräfvas af mer eller
mindre aflägsna slägtingar till testatorema.
På grund af ofvanstående få stadsfullmägtige på det varmaste
tillstyrka pedagogiens bibehållande, tills ett fullständigare läroverk
här kan blifva inrättadt, och följaktligen i djupaste underdånighet
anhålla, att läroverkskomiténs förslag, i hvad det rör Kungsbacka
pedagogi, icke måtte vinna Eders Kongl. Majestäts bifall.
Kungsbacka den 31 Juli 1885.
Underdånigst
å stadsfullmägtiges vägnar:
P. J. EKMAN,
ordförande.
Till Konungen.
Från stadsfullmägtige infordradt utlåtande öfver läroverkskomi-
téns underdåniga förslag af. den 25 Augusti 1884, rörande ombild¬
ning af Borgholms pedagogi, får jag å stadsfullmägtiges vägnar,
genom bifogadt utdrag ur deras protokoll af den 30 April 1885, här¬
med i underdånighet öfverlemna.
Borgholm den 18 Maj 1885.
Underdånigst
E. L. EKMAN,
stadsfullmägtiges ordförande.
Utdrag af protokollet, hållet hos stadsfullmägtige i Borg¬
holm den 30 April 1885.
§ 6.
Sedan stadsfullmägtige genom stadsstyrelsen anmodats inkomma
med underdånigt utlåtande angående föreslagen ombildning af sta¬
dens pedagogi, beslöto stadsfullmägtige godkänna följande, af utsedde
komiterade uppgjorda förslag till underdånigt utlåtande.
Enär underdånigt utlåtande öfver läroverkskomiténs underdåniga
förslag, i hvad det rör ombildningen af Borgholms pedagogi till
kommunalskola, affordrats stadsfällmägtige, hade fullmägtige genom
rektorn E. L. Ekman, kyrkoherden J. M. Lindstedt och kantorn G.
Petersson tagit kännedom om berörda förslag; och beslöts på grund
150
deraf, att underdånigst instämma i l:a, 2:a, 3:e och 5:e punkterna
af E. L. Borgströms till förslaget fogade reservation; att anföra, det
staden för tio år tillbaka uppfört en tidsenlig skollokal för 20,000
kronor och anskaffat rektor bostad; att stadens såväl som kringlig¬
gande landsbygds förmögenhetsvilkor äro ringa, så att inga upp¬
offringar för skolan kunna göras, hvarken i form af anslag eller
terminsafgifter, till någon betydenhet; att likväl en högre bildnings¬
anstalt än folkskolan är för staden och orten behöflig och skulle med
ny undervisningsplan, lämpad för det praktiska lifvet och stäld under
lokalstyrelse, kunna påräkna större lärjungeantal än det nuvarande;
att staden är villig underkasta sig något större uppoffring än hittills
för läroanstalten endast i det fallet, att tillträde lemnas äfven för
qvinliga lärjungar.
Som ofvan.
E. L. EKMAN,
ordförande.
A. G. Ringberg.
Justeradt och offentligen uppläst Onsdagen den 6 Maj 1885.
E. L. Ekman. E. G. Areen. G. Petersson.
Rätt utdraget, betygar
ex officio
A. G. Ringberg.
Utdrag af protokollet, hållet vid allmän rådstuga inför
magistraten i Öregrund å rådhuset den 6 Juli 1885.
S. D. Sedan Konungens befallningshafvande i länet i skrifvelse
den 5 sistlidne Februari anmodat magistraten att före den 15 näst¬
kommande Augusti insända underdånigt yttrande af allmänna råd¬
stugan i Öregrund öfver läroverkskomiténs den 25 Augusti 1884 af-
gilna underdåniga utlåtande och förslag angående organisationen af
rikets allmänna läroverk och dermed sammanhängande frågor, i hvad
nämnda utlåtande och förslag angå pedagogien i Öregrund, så hade
stadens invånare blifvit till denna dag i behörig ordning kallade
att sammanträda till allmän rådstuga, dervid ordföranden i korthet
redogjorde för ifrågavarande utlåtande och förslag, hvad stadens
pedagogi beträffade.
Efter det kyrkoherden K. Strömbäck upplyst, att nuvarande
pedagogen på grund af sjuklighet varit tjenstledig allt sedan år 1874
och att under donna tid fyra olika personer vikarierat för honom,
äfvensom att lärjungeantalet under vår- och höstterminen 1884 ut¬
gjort 14 och vårterminen 1885 12, anförde ordföranden, borgmästaren
J. Wahlund, att det efter hans åsigt vore för samhället och om-
gifvande ort högst beklagligt, om stadens pedagogi skulle indragas:
afståndet ifrån staden till närmaste allmänna läroverk vore rätt be¬
tydligt, enär dylika läroverk ej funnes närmare än Gefle på 11 mils
afstånd samt Upsala eller Norrtelge, derest läroverket på senare stället
finge fortfara, på hvardera 9 mils afstånd, och stadens befolkning
så obemedlad, att knappast någon hade medel att bekosta sina barns
uppfostran på så aflägsna platser; att den uppväxande manliga be¬
folkningen nästan uteslutande egnade sig åt sjömansyrket och i all¬
mänhet gjort sig känd för sin duglighet och oförskräckthet på sjön
samt att för dess utveckling varit af ej ringa gagn den undervis¬
ning, den i sin barndom erhållit i Öregrunds lilla pedagogi, der, just
till följd af det obetydliga antalet elever, det varit möjligt att bi¬
bringa dessa någon elementarunderbyggnad uti lefvande språk och
152
matematik, eller de hufvudämnen, de för sill vidare utveckling behöft
och som varit dem en god hjelp vid deras senare aflagda styrmans-
eller sjökaptensexamen; att det obetydliga bidrag, staten lemnade
till pedagogien, således bure rika frukter för framtiden såväl för
staden som dess omnejd, helst det skulle visa sig, huru svårt det
blefve för ynglingarne att i framtiden taga sig upp, om de ej i barn¬
domen åtnjutit annan underbyggnad än den, folkskolan lemnade; att
staden vore för ringa att ensam bekosta ett motsvarande läroverk,
livilket äfven skulle vara obilligt, då staden derigenom finge ensam
påkosta ett läroverk, hvaraf omgifvande landsbygd hade samma gagn
utan att dertill bidraga; samt att, efter ordförandens åsigt, orsaken
till det ringa antalet elever under det sista decenniet varit den, att
under ordinarie lärarens sjuklighet den ene vikarien efterträdt den
andre och att, då lärarens i allt fall ringa aflöning måst delas
emellan honom och vikarier, desse senares löneinkomster varit så
obetydliga, att det varit allt för mycket begärdt, att personer skolat
egna sig åt läroverket med den kraft, som varit behöflig för att
hålla läroverket i sådant anseende, att större antal lärjungar lockats
dit; men att detta olyckliga förhållande, hvartill staden icke vore
vållande, ej kunde utgöra tillräckligt skäl för läroverkets indragning,
enär det vore temligen säkert, att med en duglig ordinarie lärare
lärjungeantalet äfven skulle stiga.
Kyrkoherden K. Strömbäck instämde i den del af rektor E. L.
Borgströms reservation, som afsåge, att det vore hårdt för små städer
att till sina läroverk bidraga med belopp, som för dem vore rätt
betydliga, ehuru de för större samhällen kunde vara obetydliga, och
att just de små städerna med sina obemedlade invånare skulle bekosta
mera för sina barns uppfostran än de, som bodde i de större städerna
och lättare kunde göra en dylik påkostnad; hvarföre kyrkoherden
afstyrkte de föreslagna kommunalskolorna och förordade bibehållandet
af pedagogien, hvilken med allt skäl kunde anses såsom eu för¬
beredande navigationsskola, för hvilken den Kungliga donationen
borde bibehållas, helst Oregrunds sjömän gjort sig kända och väl
kända öfver hela jorden.
Postmästaren P. Ekström fäste uppmärksamheten på den rik¬
liga materiel, som funnes vid pedagogien och som visade, att staden
vore intresserad af densamma, samt hemstälde, om ej landstinget
kunde förmås lemna bidrag till skolan, om staten indroge sitt anslag.
Kyrkoherden Strömbäck ansåg bidrag af landstinget ovisst och vid¬
höll sin hemställan om pedagogiens bibehållande i sin närvarande form.
153
Sedan diskussionen härpå slutat, förklarade stadens invånare,
talrikt samlade, att de önskade skolans bibehållande såsom hittills,
och detta på de skäl, som under diskussionen andragits, och skulle
protokollet, såsom underdånigt yttrande i frågan, till Konungens
befallningshafvande insändas.
Justering af protokollet utsattes att förekomma Måndagen den
3 nästkommande Augusti klockan 11 förmiddagen.
Ben 3 Augusti.
S. D. Blef det vid allmänna rådstugan den 6 sistlidne Juli
förda protokollet justeradt och godkändt.
År och dag som ofvan.
På magistratens vägnar:
J. WAHLUND.
På grand af Konungens befallningshafvandes i Elfsborgs län
skrifvelse till Ulricehamns magistrat af den 5 Februari innevarande
år och enligt stadsfullmägtiges i Ulricehamn den 3 dennes fattade
beslut, få vi å stadsfullmägtiges vägnar till Eders Maj:t i djupaste
underdånighet ingifva följande yttrande rörande läroverkskomiténs
den 25 sistlidne Augusti afgifna underdåniga utlåtande och förslag,
angående organisationen af rikets allmänna läroverk och dermed
sammanhängande frågor, i hvad nämnda utlåtande och förslag angå
pedagogien i Ulricehamn,
Angående indragningen och ombildningen af åtskilliga läroverk
har komitén yttrat sig och deråt egnat eu vidlyftig och omfattande
utredning. Pedagogierna hafva, såsom deri omnämnts, af ålder
intagit eu egendomlig ställning. Oaktadt denna obestämda karakter
kunna de dock anses vara ett prof på den från uråldriga tider af
svenska staten visade välviljan och omsorgen för undervisningsanstal¬
terna, en omsorg, som, redan under medeltiden framträdande, under
den store Gustaf II Adolf antagit sin mest storartade form. Denna
omsorg om undervisningsväsendet, som, om den ock kanske ej lyckats
gifva åt dess anstalter den för dem yppersta och mest genomtänkta
form eller anordning, har dock i en tid, full af uppoffringar för
landets bästa, synnerligast i afseende på krigsväsendet, lemuat kom¬
mande slägten, som skola anordna i denna sak, ett godt föredöme.
Den visar nemligen hvad svenska folket kan, om det verkligen vill
och är med kärlek fäst vid de män, som gå i spetsen för det¬
samma, såsom förande dess talan. Då nu förslag väckes om ett
bättre anordnande af dessa undervisningsanstalter, måste den nog¬
granna undersökning, som göres för dessa skolors förvandling till
155
mera ändamålsenliga, på det högsta berömmas, men en indragning
på vissa ställen, af pedagogiema, helt och hållet på grund af mindre
lärjungeantal, strider mot rättvisa och den berömvärda frikostighet,
staten förut visat om undervisningen, och mot förra århundradens
åsyftade mening med medels anslående dertill. Fullmägtige måste
derför i underdånighet protestera mot den föreslagna indragningen
af pedagogien i Ulricehamn, men vilja ej motsätta sig en bättre an¬
ordning af de medel, som dertill äro anslagna eller komma att an¬
slås. En kommunalskola, om ock i något mindre form, än hvad
komiterade tänkt sig i öfriga småstäder, der pedagogier förut funnits,
är säkerligen den för Ulricehamn lämpligaste form för skola. En
tvåklassig skola var den af Karl IX förut stiftade undervisnings¬
anstalten i Ulricehamn, som dock sedermera sönderfallit i pedagogi
och folkskola, hvilka båda haft anslag af såväl staten som staden.
En tvåklassig kommunalskola, omfattande såväl folkskolans som peda¬
gogisk undervisning, vore, på samma gång den närmast motsvarade
den af pedagogiens stiftare åsyftade skolan, den, som bäst motsvarade
nutidens behof af undervisning. Den rivalitet, som alltid måste
uppstå mellan tvenne lägre, olika undervisning lemnande läroverk,
skulle försvinna, i det de båda lärarne, folkskolläraren och pedagogen,
gåfve undervisning i samma skola, om ock ett naturligt subordinations-
förhållande dem emellan måste förefinnas. Kompetensfordringarna
på den förste läraren, som på samma gång, enligt komiterades för¬
slag, vore rektor, torde i Ulricehamn ej böra ställas högre än mo¬
genhetsexamen med något prof på akademisk bildning, som dock ej
nödvändigt behöfde vara en aflagd examen, samt antingen adjunkts-
prof eller aflagd folkskollärareexamen, och af den andre endast folk¬
skollärareexamen.
Lönevilkoren torde, med de mindre fordringar skolan ställer på
sin förste lärare, inskränkas till 2,000 kronor, med 500 kronors löne¬
tillägg hvart 5:te år till uppnådda 3,000 kronor. Den andre läraren
deremot 1,000 kronor, med 250 kronors förhöjning hvart 5:te år till
uppnådda 1,500 kronor.
Komiténs förslag om ett tillskott af 1/3 af staden, och 2/:s af
staten anse fullmägtige lämpligt och vilja för stadens räkning ingå
på ett sådant tillskott för skolans bibehållande i staden.
Af hvad sålunda härofvan af oss framstälts, få vi å stads-
fullmägtiges i Ulricehamn vägnar i djupaste underdånighet anhålla,
det pedagogien ej blifver på annat sätt indragen, än att den på af
oss föreslaget sätt tillsammans med folkskolan omändras till eu kom¬
156
mun alskola enligt komiterades utlåtande, med den inskränkning, som
det mindre antalet lärjungar betingar och vi i underdånighet pro¬
jekterat, emedan eljest en stor olägenhet skulle drabba stadens in¬
vånare, som, derför att staden är liten och i öfrigt hardt betungad,
ej böra genom eu indragning af pedagogien påläggas ytterligare en
större börda än andra, som bo i större och lyckligare lottade städer.
I djupaste underdånighet anhållande att Eders Maj:t måtte be¬
hjerta dessa förhållanden i afseende på pedagogien i vårt samhälle,
framhärda vi,
på Ulricehamns stadsfullmägtiges vägnar
underdånigst:
0. M. WÄSTFELT.
Ulricehamn den 17 Juli 1885.
Ag. Stårck.
Emot läroverkskomiténs förslag att indraga pedagogien i Marie¬
fred, utan att sätta något annat läroverk i stället, får allmänna råd¬
stugan underdånigst tillstyrka, att staden må få behålla detta eller
liknande läroverk, af anledning, dels att läroverket är för staden
mycket beliöfligt, såsom bibringande undervisning åt bland andra
dem, som utgå i praktiska yrken, såsom ock erfarenheten visat, dels
att läroverkets lärjungar, hvilka under senare tiden endast uppgått
till 10, likväl derförut varit omkring 20, dels ock, att om jernväg
kommer till stånd, hvilket väl icke lärer dröja länge, antagligen
lärjungeantalet både från staden och orten kommer att förökas, dels
ock derföre, att läroverket är till gagn och nytta för staden och
orten, enär lärjungar der meddelats undervisning till stor fördel för
deras framtid, hvilken undervisning säkerligen eljest för dem ute-
blifvit, derföre att deras föräldrar icke haft råd att skicka dem i
skola på annat håll.
Till följd häraf och då staden är villig att för framtiden upp¬
låta icke allenast lokal för skolan, utan äfven bostad åt läraren,
vågar staden underdånigst anhålla, att härvarande pedagogi eller
deremot svarande läroverk måtte få härstädes bibehållas.
Underdånigst
för Mariefreds stad
å magistratens vägnar:
C. R. NORSTRÖM.
Mariefred den 18 Maj 1885.
Till Konungen.
Anmodade att till Eders Kongl. Maj:t afgifva underdånigt ytt¬
rande öfver läroverkskomiténs underdåniga utlåtande och förslag
angående organisation af rikets allmänna läroverk, hvaruti föreslagits,
att pedagogien i Lindesberg skulle förvandlas till kommunalskola,
få stadsfullmägtige i underdånighet anföra följande.
Ehuru stadsfullmägtige väl inse, att en stor fördel skulle i många
afseenden vinnas genom pedagogiens förvandling till kommunalskola,
finna stadsfullmägtige dock de årliga utgifter, hvarmed staden för
sådan skolas inrättande skulle komma att betungas, vara allt för stora
och kanske större, än staden utan allt för stor uppoffring för¬
mådde bära.
Den nuvarande pedagogien, uti hvilken i allmänhet meddelats
undervisning motsvarande den, som lemnas i 2:dra och 3:dje klasserna
af de allmänna läroverken, så att lärjungar från pedagogien admit-
terats till 4:de klassen vid högre allmänt läroverk, har för orten varit
till stor nytta. För denna pedagogi jemte andra skolinrättningar
har staden uppfört ett dyrbart hus och i detsamma inredt jemväl
rum för föreståndaren i pedagogien; men någon årlig utgift för
pedagogien har staden icke haft, och den utgift, som staten för pe¬
dagogien fått vidkännas, har åren 1878—1880, då en af staten af-
lönad extra lärare der tjenstgjorde, uppgått till blott ungefär 58
kronor årligen för hvarje lärjunge och således betydligt mindre än
kostnaden' för undervisningen vid flere af de allmänna läroverken.
Genom pedagogiens förvandling till kommunalskola skulle deremot
kommunen, förutom skyldighet att tillhandahålla lokal för skolan
och fri bostad åt skolans föreståndare samt öfriga för skolan erforder¬
liga utgifter, ådragas en årlig utgift af minst 1,666 kronor 67 öre;
159
men denna utgift kunde, derest antalet lärjungar blefve större än 44,
lätt ökas, om vid skolan i sådant fall måste anställas tre lärare, till
kronor 2,333 och 34 öre, och, om vid skolan måste anställas fyra
lärare, till 3,000 kronor o. s. v., äfvensom tillbyggnad af skolhuset
då nog torde blifva nödig. Med all offervillighet från stadens sida,
anse dock stadsfullmägtige, att dessa dryga utgifter icke stå i för¬
hållande till de inskränkta tillgångar, hvaröfver staden kan förfoga.
Härtill kommer, att då, enligt det underdåniga förslaget, under¬
visningen i kommunalskolan skulle komma att begagnas icke blott
af stadens barn, utan äfven af angränsande landskommuner, det tyckes
vara obilligt, att dessa kommuner icke lemna något bidrag till före-
nämnda utgift, utan att staden, i olikhet med hvad som eger rum i
afseende å de allmänna läroverken, skall ådragas kostnad för den
skolgång, hvarutaf landskommunernas barn begagna sig.
Vid pedagogien har åren 1878—1880 så stort antal som omkring
24 af hela lärjungeantalet tillhört barn utom staden, och ganska
troligt är, att derest kommunalskola här inrättades, landsbygdens
barn än mera skulle begagna sig af undervisningen vid sådan skola,
ja, det vore ganska sannolikt, att antalet af barn från landet skulle
i skolan komma att öfverstiga antalet af de barn, som från staden
begagnade sig af undervisningen. Vid dessa förhållanden torde det
väl sålunda uppenbarligen vara obilligt, ja, orättvist, om staden en¬
sam, men landskommunen icke till någon del, skulle upplåta skol¬
lokal och fri bostad för skolans föreståndare samt betala hela det
föreslagna bidraget till lärarnes löner och andra utgifter.
Väl finnes i det underdåniga förslaget omnämndt, att staden
skulle ega rätt att, med nödig inskränkning, uttaga skolafgifter,
öfver hvilka staden finge disponera och hvilka finge vara högre för
de lärjungar, som bodde utom staden än för dem, som bodde inom
densamma, såvida icke genom öfverenskommelse mellan kommunerna
eller landstinget andra bestämmelser kunde träffas; men då det der¬
jemte i underdånighet föreslagits, att dessa afgifter icke finge åläg¬
gas till högre belopp än vid de allmänna läroverken, torde det bi¬
drag, som staden genom sådana afgifter skulle kunna erhålla, icke i
någon nämnvärd mån minska de förut omnämnda utgifternas belopp,
helst med dessa afgifter torde afses att bekosta utgifterna för skol¬
materiel och dylikt, hvilka utgifter vid nuvarande pedagogi lärjungarne
sjelfve bekosta. .
Om det deremot kunde så anordnas, att, hvad som, med anled¬
ning af hvad ofvan omnämndt blifvit, synes vara med billighet öfverens-
160
stämmande, landstinget, hvari staden tager del, tillsköte det bidrag
till lärarnes aflöning, som staden föreslagits lemna, skulle stads-
fullmägtige finna det vara särdeles fördelaktigt, om pedagogien kunde
utbytas emot en kommunalskola.
Att — hvad heller icke blifvit i underdånighet föreslaget — all¬
deles indraga pedagogien, derest densamma icke skulle kunna på för
staden mindre betungande vilkor utbytas mot en kommunalskola,
vore väl obilligt och en allt för stor förlust ej mindre för staden
än äfven för kringliggande landskommuner, enär, såsom nämndt
blifvit, pedagogien varit ej mindre staden än landskommunerna till
stor nytta och det synes billigt, att då statens kostnad för densamma
högst betydligt understiger kostnaden vid flera af de allmänna läro¬
verken, staten fortfarande utan bidrag från staden uppehåller peda¬
gogien härstädes, helst pedagogien dessutom eger donationer och
stipendiefonder, hvilka torde utgöra hinder för pedagogiens indrag¬
ning, derest den icke ersättes med en likartad läroanstalt.
På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, fä
stadsfullmägtige, som instämma i den af rektor E. L. Borgström at-
gifna, vid läroverkskomiténs underdåniga utlåtande fogade reservation,
i underdånighet hemställa, att nuvarande pedagogi i Lindesberg
måtte bibehållas, såvida icke en kommunalskola kan åstadkommas
utan annan kostnad för staden än för behöfliga lärorum och för
bostad för skolans föreståndare.
Lindesberg den 9 Juni 1885.
Underdånigst
på stadsfuilmägtiges vägnar:
AUG. THEOPH. BLOMBERG.
Oriel Blomberg.
Utdrag af protokoll, hållet inför magistraten i Säter föl¬
jande dagar år 1885.
Den 23 Februari.
S. D. Beslöt allmänna rådstugan enhälligt att åt den komité,
bestående af borgmästaren C. A. Änderstedt, pastor E. Kjersén, apo¬
tekaren Hj. Julin samt rådmännen J. E. Bennerström och F. E. Hed-
löf, som å allmänna rådstugan den 12 sistlidne Januari • tillsatts dels
för afgifvande af förslag till allmänna rådstugan om användande på
annat sätt än hittills af afkastningen utaf den s. k. Breggrothska
fonden och dels för åstadkommande af utredning och afgifvande af
förslag, huruvida icke staden måtte kunna i afseende på sitt skol¬
väsende skiljas från socknen och bilda eget skoldistrikt, uppdraga
att jemväl utarbeta och till allmänna rådstugan inkomma med skrift¬
ligt förslag till infordradt underdånigt yttrande till Kongl. Maj:t
öfver läroverkskomiténs den 25 sistlidne Augusti afgifua underdåniga
utlåtande och förslag angående organisationen af rikets allmänna
läroverk och dermed sammanhängande frågor, i hvad nämnda utlå¬
tande och förslag angå pedagogien härstädes; och skulle komitén ega
rätt att, derest så syntes komitén erforderligt, komplettera sig sjelf
med den eller de personer, komitén kunde i och för frågans utred¬
ning anse lämpligt att bland sig invälja.
Den 24 Augusti.
S. D. Föredrogs följande af utsedde komiterade utarbetade för¬
slag till infordradt underdånigt yttrande öfver läroverkskomiténs den
25 Augusti sistförflutna år afgifna underdåniga utlåtande och förslag
angående organisationen af rikets allmänna läroverk och dermed
sammanhängande frågor, i hvad nämnda utlåtande och förslag angå
pedagogien härstädes:
»Till allmänna rådstugan i Säter.
Komiterade, som den 23 sistlidne Februari erhöllo af allmänna
rådstugan i uppdrag att utarbeta och till allmänna rådstugan in¬
162
I
komma med förslag till infordradt underdånigt yttrande öfver läro-
verkskomiténs den 25 Augusti sistförflutna år afgifna underdåniga
utlåtande och förslag angående organisationen af rikets allmänna läro¬
verk och dermed sammanhang egande frågor, i hvad nämnda utlå¬
tande och förslag angå pedagogien härstädes, få härmed, efter tagen
kännedom af berörda utlåtande och förslag samt motiven dertill, till¬
kännagifva, att komiterade icke ansett sig ega fog att mot den före¬
slagna indragningen af härvarande pedagogi göra någon invändning,
under förutsättning att till pedagogien hörande kassor, fonder och
materiel måtte få användas för utveckling af stadens folkskoleväsen,
på sätt för staden kan komma att synas lämpligast, hvadan komite¬
rade föreslå, det allmänna rådstugan för sin del måtte förklara sig
vilja under ofvan angifna förutsättning i underdånighet instämma i
läroverkskomiténs ofvanberörda utlåtande och förslag, i hvad samma
utlåtande och förslag angå Säters stads pedagogi. Säter den 17 Au¬
gusti 1885. C. A. Anderstedt. Justeradt och godkändt, betygar E.
Kjersén, Hjalmar Julin, F. E. Hedlöf, J. E. Bennerström»;
efter uppläsande hvaraf allmänna rådstugan med godkännande
deraf enhälligt förklarade sig vilja antaga samma förslag såsom sitt
i saken infordrade underdåniga yttrande.
§ 2.
S. D. Detta protokoll tillkännagafs skola Måndagen den 31 i
denna månad kl. Va12 f. m. offentligen justeras.
Den 31 Augusti.
S. D. Justerades det vid allmänna rådstugan den 24 i denna
månad hållna protokoll och lemnades på tillfrågan utan anmärkning.
År och dagar som ofvan.
På magistratens vägnar:
C. A. ANDERSTEDT.
i
Utdrag af protokollet, hållet inför magistraten i Simris¬
hamn nedannämnda dagar år 1885.
Den 5 Augusti.
N:o 64. Genom offentligt anslag och kungörelse i stadens tid¬
ning hade stadens samtlige röstberättigade invånare blifvit kallade
till allmän rådstuga inför magistraten denna dag för handläggning
af nedanupptagna ärenden; och instälde sig dervid borgmästaren och
riddaren af Kongl. Vasaorden Joll. Sellander, grosshandlaren och
riddaren af Kongl. Vasaorden J. D. Björkegren, vice konsuln J. F.
Sjögren, patron C. J. Nisbeth, postmästaren J. W. Trotzig, lasaretts-
läkaren L. Sjödahl, kyrkoherden Chr. Dahlberg, handlandena L. C.
Lundström, A. J. Samuelsson, S. A. Bengtson, Adolf Thulin, H.
Malmgren, A. Ekman, Fr. Sjögren j:or, Axel Pettersson, Adolf Lund-
gien, Dust. Svensson, S. Stenkilsson och J. P. Lundgren, fabrikörerna
Jonas Ehrnberg och J. T. Östberg, stadsfiskalen P. Tornée, hamn¬
kassören N. Rosenberg, fanjunkarne C. Rosenqvist och J. Ekelund,
källarmästarne J. Johansson och W. Fredriksson samt urmakaren Al¬
fred Rasmusen jemte en stor del andra af stadens invånare.
Sedan längden öfver stadens röstegande medlemmar och det på
en hvar af dem belöpande röstetal på framstäld proposition blifvit
godkänd, företogos ärendena i följande ordning; och voro stadens in¬
vånare kallade för att:
2:o) Afgifva underdånigt yttrande öfver läroverkskomiténs den
25 Augusti sistlidet år afgifna underdåniga utlåtande och förslag
angående organisationen af rikets allmänna läroverk, såvidt angår
pedagogien i Simrishamn.
Magistratens ordförande anförde, att från Kongl. Maj ds befall¬
ningshafvande i länet hade inkommit skrifvelse med anmodan att in¬
fordra och öfversända underdånigt yttrande af allmänna rådstugan
härstädes öfver läroverkskomiténs den 25 Augusti sistlidet år afgifna
underdåniga utlåtande och förslag angående organisationen af rikets
164
allmänna läroverk och dermed sammanhängande frågor, i hvad namnda
utlåtande och förslag anginge pedagogi i Simrishamn; äfvensom
att magistraten, vid förberedandet af frågan, funnit, att det så val
för staden som för kringliggande landsbygd vore af vigt att pedago¬
gi bibehölles och, om så ske kunde, utvidgades; att, om så erfor¬
drades, staden villigt borde underkasta sig de utgifter, som för sko¬
lans utvidgande blefve nödiga; samt att magistraten i anledning
häraf ansett sig böra föreslå allmänna rådstugan att såsom allmänna
rådstugans underdåniga utlåtande i frågan anföra:
att allmänna rådstugan för sin del antoge och gillade
läroverkskomiténs underdåniga utlåtande och förslag angående
organisationen af rikets allmänna läroverk, savidt anginge
pedagogien här i staden, och vore villig underkasta sig de
med organisationen förenade utgifter.
Sedan härefter ur läroverkskomiténs betänkande de till frågan
hörande punkter blifvit föredragna samt under öfverläggningen i
ärendet större delen af de närvarande talat för bifall till magistra¬
tens förslag och diskussionen slutats, framstälde ordföranden denna
proposition:
»Antager allmänna rådstugan såsom sitt underdåniga yttrande i
frågan magistratens ofvanintagna förslag?»
Propositionen blef enhälligt med ja besvarad och beslutet med
klubbslag fäst. . ■
Då vidare nu ej förekom, upplöstes sammanträdet med tillsägelse,
att detta protokoll komme att inför magistraten offentligen justeras
här å rådhuset Måndagen den 10 i denna månad klockan 12 på dagen.
De» 10 Augusti.
N:o 66. Jemlikt magistratens beslut den 10 i denna månad,
antecknadt under N:o 64 här ofvan i protokollet, skulle det vid da
hållna allmänna rådstugan förda protokoll denna dag inför magistra¬
ten offentligen justeras; och då justeringen nu företogs, tillstädes-
kommo borgmästaren och riddaren af Kongl. Vasaorden Joll. Sellan-
der, stadsfiskalen P. Tornée och hamnkassören N. Rosenberg, hvilka,
sedan protokollet blifvit uppläst, vitsordade rigtigheten af detsamma.
Som ofvan.
På magistratens vägnar:
E. SWENTZER.
Till Konungen.
Stadsfullmägtige i Falkenberg få härmed afgifva infordradt ut¬
låtande rörande läroverkskomiténs förslag angående organisation af
rikets allmänna läroverk, för såvidt detta förslag rörer Falkenbergs
pedagogi och samhälle.
Läroverkskomitén har föreslagit att sådana enklassiga pedago-
gier, hvars lärjungeantal på senare åren uppgått till minst 30, måtte
omgestaltas till s. k. kommunalskolor, med minst tvenne lärare, af
hvilka föreståndaren skulle hafva vanlig adjunktskompetens, men till
den eller de andra platserna äfven skulle kunna antagas lärare med
vanlig folkskollärarekompetens. Minimilönen för rektor skulle vara
3,000 kronor jemte fri bostad, af hvilka förmåner kommunen borde
anskaffa bostad och en tredjedel af lönen samt hålla skollokal. An¬
dre lärarens lön skulle utgöra en minimisumma af 2,000 kronor,
hvaraf äfven en tredjedel skulle erläggas af kommunen. Sådana pe-
dagogier åter, hvars lärjungeantal under senare åren ej uppgått till
30, har komitén ansett böra helt och hållet indragas. På grund
häraf föreslår läroverkskomitén, att pedagogien i Falkenberg måtte
indragas.
Med anledning häraf få stadsfullmägtige framhålla det efter
deras mening olämpliga, att en viss minimisumma af lärjungar under
de senare åren får utgöra det bestämmande för, om en läroanstalt
skall för framtiden bibehållas och utvidgas eller indragas. Lärjunge-
antalet vid en läroanstalt kan ökas eller minskas till följd af helt
andra orsaker, än huruvida behof af undervisning förefinnes på orten
eller ej. Så till exempel har lärjungeantalet i härvarande pedagogi
för ej så många år sedan ej blott uppnått utan äfven öfverstigit den
af komitén föreslagna minimisumman, och detta på en tid, då såväl
stadens som ortens befolkningsnumerär var betydligt mindre, än hvad
nu är förhållandet. Att lärjungeantalet i härvarande pedagogi un¬
der sista åren varit så ringa, torde till en del bero derpå, att an¬
språken på undervisningens beskaffenhet på senare tiden betydligt
stigit och att det för en ensam lärare faller sig mycket svårt att
kunna motsvara dessa anspråk, då han, till följd af lärjungarnes olika
166
framsteg, måste dela sin tid och sina krafter åt flera lexlag. Stads-
fullmägtige äro äfven för sin del öfvertygade om, att om skolan för-
seddes med tvenne nitiske lärare och för öfrigt på lämpligt sätt ord¬
nades, lärjungarnes antal skulle blifva ganska betydligt. Stadsfull-
mägtige vilja dock ej härmed hafva uttalat någon önskan att få här¬
varande pedagogi ombildad till hvad komitén menår med kommunal¬
skola, ty — att förtiga, det kompetensvilkoren vid eu sådan skola för
rektor äro sådana, att de af nuvarande pedagogen i Falkenberg ej
blifvit uppfylda, och det ej rimligtvis kan ifrågasättas, att han vid en
sådan skola skulle ingå som andre lärare — förutsätter äfven komiténs
förslag sådana uppoffringar från resp. kommuners sida, att dessa upp¬
offringar för Falkenbergs samhälle, som förut fått vidkännas stora
uppoffringar för sitt folkskoleväsende, skulle blifva allt för betun¬
gande, och något bidrag från kringliggande kommuners sida är ej
att förvänta, ehuruväl de i minst lika hög grad som Falkenberg
skulle hafva nytta af skolan.
Billigheten torde väl ock fordra, att då större och rikare sam¬
hällen af staten erhålla full aflöning för sin läroverkspersonal, lika¬
dan förmån äfven måtte komma sådana orter till godo, der behofvet
af undervisning måhända är lika stort, men der förmågan att bära
ytterligare bördor är mindre. Skälet hvarför de större samhällena
blifvit mera gynnade, kan ej vara något annat än det, att de äro
folkrikare — ett skäl, som visserligen bör vara det vigtigaste vid
bestämmande af huruvida ett läroverk är behöflig! — men just detta
skäl talar äfven för att en läroverksanstalt bör finnas här i staden.
Falkenberg utgör nemligen, ehuru sjelf ett mindre samhälle, dock
en centralpunkt för den omliggande tätt befolkade landsbygden,
hvarför ett tidsenligt läroverk här skulle vara af stor betydelse.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, vilja stadsfullmägtige
derför vördsamt föreslå, att härvarande pedagogi bibehålies samt för¬
ses med ytterligare en lärare och för öfrigt organiseras, såsom veder¬
börande anse lämpligast, men att Falkenbergs samhälle ej ytterligare
betungas i och för skolan, än att det hädanefter såsom hittills håller
skolan med lokal och dess föreståndare med bostad.
Falkenberg den 25 Juni 1885.
Underdånigst
på stadsfullmägtiges vägnar:
AND. G. HELLMAN,
ordförande.
Utdrag af protokollet, hållet vid stadsfullmägtiges i
Laholm sammanträde den 31 IVIars 1885.
§ 2. Jemte skrifvelse bär magistraten öfverlemnat läroverks-
komiténs den 25 sistlidne Augusti afgifna utlåtande och förslag samt
deröfver infordrat stadsfullmägtiges underdåniga yttrande, i hvad de
röra stadens pedagogi; och beslöto stadsfullmägtige, efter ärendets
föredragning, att för dettas behöriga utredande och för att erhålla
Förslag till det underdåniga yttrandet öfverlemna nämnda utlåtande
och förslag till en komité af fem personer, hvartill utsågos borg¬
mästaren F. F. Lundeberg, doktor Oskar Frölich, pastor S. Dahl,
handlanden H. Henriksson och ordföranden.
Ex officio
G. L. Åkerberg.
Utdrag af protokollet, hållet vid stadsfullmägtiges i
Laholm sammanträde den 16 Juli 1885.
§ 2. Komiterades utredning, bil. litt. C, af läroverkskomiténs
utlåtande och förslag samt deröfver infordradt stadsfullmägtiges ytt¬
rande i hvad de röra stadens pedagogi upplästes, hvarefter stads¬
fullmägtige beslöto, att denna utredning skulle intagas i detta pro¬
tokoll och en afskrift deraf, som skulle utgöra stadsfullmägtiges ytt¬
rande i frågan, tillställas magistraten. .
Ex officio
Herm. Bådberg.
168
(Afskrift.)
Med anledning af det utaf Kongl. Maj:t genom landshöfdinge-
embetet infordrade utlåtande öfver den del af läroverkskomiténs för¬
slag, som rörer pedagogien i Laholm och, hvad som dermed står i
sammanhang, få stadsfullmägtige underdånigst aflemna följande ytt¬
rande.
I förhoppning att allt framgent få behålla en af staten aflönad
lärare vid härvarande pedagogi, uppförde Laholms stad för tolf år
sedan ett ganska dyrbart skolhus med särskild gymnastiklokal. Det
är derför med stor ledsnad, som stadsfullmägtige se Laholms peda¬
gogi vara eu bland dem till indragning föreslagna. Stadsfullmägtige
kunna heller icke finna något enda skäl vara af läroverkskomitén
anfördt, som tillräckligt talar för en sådan indragning.
Läroverkskomitén anser af sparsamhetsskäl, att alla de pedago¬
gi böra indragas, i hvilka lärjungeantalet i medeltal under åren
1873—1882 ej uppgått till 30. Detta har visserligen varit förhållan¬
det vid Laholms pedagogi, der lärjungeantalet under dessa år i me¬
deltal uppgått till 26,5. Stadsfullmägtige kunna dock upplysa der¬
om, att lärjungeantalet de föregående åren, då staten aflönade två
lärare härstädes, uppgick ända till 44, och att äfven de sist gångna
åren ett lika stort, ja, än större antal lärjungar skulle begagnat sig
af undervisningen härstädes, om denna fortfarande fått besörjas af
två lärare. Nu har undervisningen bestridts af blott en lärare, och
det har med bästa vilja dock icke varit honom möjligt, till följd af
den olika ståndpunkt, som lärjungarne, fördelade i tre klasser, inne¬
haft, att mottaga ett större antal lärjungar än högst 28, hvilket an¬
tal sista terminen begagnade skolan, och hvilket antal dessutom är
det högsta, som kan undervisas i hvardera af skolans lärosalar. Om
man nu jemför statens utgift för undervisningen af 28 lärjungar vid
Laholms pedagogi med utgiften för undervisning af lärjungar vid
andra, ej till indragning föreslagna läroverk, t. ex. Halmstad, der
lärjungarnes antal sista terminen var 250 och lärarnes 14 (eller un¬
gefär en lärare på 18 lärjungar), så tyckes det vara orättvist, att
dessa 28 lärjungar i Laholm skola vara mindre dyrt aktade i läro¬
verkskomiténs ögon än t. ex. 18 Halmstadsbor, eller att icke dem
skulle vederfaras samma rätt i åtnjutande af fri undervisning. Väl
kan med sken af rättvisa den anmärkning af läroverkskomitén göras,
att de ynglingar, som erhålla undervisning vid en pedagogi, endast
till ett fåtal fortsätta sina studier och egna sig åt den egentliga
169
embetsmannabana!! och att derför staten icke skulle hafva lika stor
skyldighet att bekosta undervisningen vid pedagogierna som vid de
fullständiga läroverken, men månne det icke lika mycket bör vara
ett statens intresse att sprida kunskap bland dem, som ej vilja eller
kunna egna sig åt tjenstemaniiabanan; månne det icke är en vigtig
angelägenhet för staten att meddela äfven hvarje medborgare den
undervisning, som är oumbärlig för honom inom hans verksamhets¬
krets och hvarigenom han just i sin mån kan gagna staten? Det
tyckes då vara i högsta grad orättvist, att de stora och folkrika stä¬
derna, som hafva fullständiga elementarläroverk och för hvilka del¬
tagande i kostnaden för dessa skulle blifva en obetydlighet, likväl få
fri undervisning 'af staten, under det att de små och vanligen fatti¬
gare städerna skulle deltaga i kostnaden för sina pedagogier. Ännu
orättvisare förefaller detta vara, då man betänker, att de stadskom-
inuner, i hvilka för närvarande pedagogier finnas, skulle nödgas bi¬
draga till kostnaden för lärjungar, som ej äro deras egna, då, såsom
af läroverkskomiténs förslag tyckes framgå, utom staden boende yng¬
lingar skulle hafva samma rättighet att der söka inträde som vid
statens allmänna läroverk, utan att den främmandes kommun på nå¬
got sätt deltoge i kostnaden för undervisningen. Skulle åter de utom
stadskommunen boende ynglingarne genom förhöjda inskrifnings- och
terminsafgifter i sin mån bidraga till kostnaden för undervisningen,
så skulle detta säkert blifva ett hinder för mången obemedlad yng¬
ling att komma i en dylik skola.
Äfven om Laholms pedagogi hade funnit den nåd för läroverks¬
komiténs ögon, att den blifvit föreslagen att ändras till kommunal¬
skola, kunna stadsfullmägtige icke inse, att en sådan ändring är nöd¬
vändig af det utaf läroverkskomitén anförda skälet, eller »ait en bättre
undervisningsmetod i kommunalskolorna skulle införas». Ty gifves
någon sådan, så bör den ju införas i alla statens läroverk och icke
blott i de till kommunalskolor ändrade pedagogierna. Man må för
öfrigt gifva denna, skola hvad namn som helst, pedagogi, kommunal¬
skola, borgareskola, realskola eller annat dylikt — den är dock och
blir likstäld med alla andra statens läroverk deri, att de första grun¬
derna eller elementen till de olika vetenskaperna här först måste
meddelas, alldenstund lärjungar, som mottagas för undervisning, blott
innehafva folkskolans bildningsståndpunkt, och skall undervisningen
icke blifva allt för ytlig i de olika brancherna, så får man i hvarje
branche börja ifrån början så väl vid en kommunalskola som vid
andra läroverk. På grund häraf kunna stadsfullmägtige heller icke
170
inse, hvari den af vederbörande angifna vinsten för en kommunal¬
skola, »att få ordna undervisningen efter lokala förhållanden», skulle
bestå, ty då eu kommunalskola naturligtvis icke kan blifva en högre
teknisk läroanstalt, utan, som sagdt, blott meddela den första under¬
visningen i vissa brancher, tyckas lokala förhållanden ej inverka på
den undervisning, som skall meddelas, utan lärer denna nog blifva
ungefär densamma både i Skellefteå och Trelleborg, i Vernamo och
Laholm. Skulle man åter tänka sig ynglingarne vid en blifvande
kommunalskola redan hafva inhemtat vetenskapernas element och,
byggande på lagd vetenskaplig grundval, utbildas för de olika gre-
narne af praktiska lifvet, så undras mycket, hvar man möjligen skulle
finna en lärare, qvalificerad att inom så olika grenar som t. ex. åker¬
bruk, handel, industri, sjöfart m. m. kunna utbilda lärjungarne till¬
räckligt för deras praktiska lif, utan att dessa sedan behöfde anlita
specialskolor inom nämnda grenar.
Äfven om stadsfullmägtige för sin del i allmänhet kunnat gilla
den af läroverkskomitén föreslagna omregleringen af pedagogierna
(hvilket ju nu ej är fallet), så möter dock, hvad den ekonomiska frå¬
gan beträffar, för Laholm ett oöfverstigligt hinder, ty nämnda lilla
kommun, som redan är ansenligt högt beskattad, skulle icke kunna
tåla en ytterligare börda, som ökade utgifterna med ännu en gång
bevillningen, hvithet det af läroverkskomitén föreslagna deltagandet
i omkostnaderna för en kommunalskola skulle göra.
Mycket vore att tillägga om de många minst sagdt tvetydiga
skäl, som af vederbörande blifvit anförda för förändring af pedago¬
gierna till kommunalskolor, men stadsfullmägtige vilja endast i för¬
bigående vidröra ännu tvenne. Det heter i läroverkskomiténs betän¬
kande, pag. 329: »visserligen komme en del stadskommuner» (genom
nämnda förändring) »att få vidkännas minskning i det dem förut
tilldelade statsanslaget, men de skulle i stället vinna följande förde¬
lar» — — ----— — — — — — — —• — — — — — — —
»att den egentliga folkskolan finge en organisk utveckling uppåt».
Således är hela vårt närvarande undervisningssystem förfeladt, då
folkskolan för närvarande ej har någon organisk utveckling uppåt
(kanhända nedåt!) och ej får detta, förr än kommunalskolorna komma
i sång! Vidare anföres såsom en blifvande vinst af kommunal-
skolorna, »att tillfälle kunde öppnas till undervisning äfven åt qvin-
liga lärjungar». Skall detta verkligen vara en vinst, att qvinnan
bildas för att inom praktiska lifvet uttränga mannen, så, hvad hin¬
drar, att icke qvinnan må åtnjuta undervisning äfven vid en peda¬
171
gogi? Dertill fordras ju blott vederbörandes medgifvande, att så får
ske. Och härför behöfves således icke den föreslagna förändringen.
Beklagande den stora förlust, vårt samhälle skulle göra, om, en¬
ligt läroverkskomiténs förslag, Laholms pedagogi komme att indra¬
gas, och inseende de stora svårigheter, som skulle uppstå för kom¬
munens barn att erhålla någon annan undervisning än folkskolans,
samt tacksamt erkännande den gagnande verksamhet, som pedagogien
inom vårt samhälle utvecklat, få stadsfullmägtige slutligen underdå¬
nigst anhålla, att Laholms pedagogi genom statsmedel allt fortfarande
som hittills måtte uppehållas, och att om möjligt lärarekrafterna der¬
vid än ytterligare måtte ökas på så sätt, att Laholm måtte ånyo
komma i åtnjutande af den gamla förmånen, som eger hundraårig
häfd, att två lärare vid pedagogien af statsmedel aflönas.
Laholm den 13 Juli 1885.
F. F. Lundeberg. Sam. Dahl. Oskar Frölich.
H. Henriksson. Axel J. Bock.
Med originalet lika, bestyrker
ex officio
G. L. Åkerberg.
Utdrag af protokollet, hållet vid extra kommunalstämma
med Mönsterås köping den 6 Mars 1885.
Beträffande från Kongl. Maj:ts befallningshafvande infordradt
yttrande öfver läroverkskomiténs underdåniga utlåtande och förslag
angående organisation af rikets allmänna läroverk, i hvad detsamma
angår.pedagogien i Mönsterås, voro de närvarande af olika meningar:
antingen pedagogien borde upphöra först vid den nu varande lära¬
rens afgång eller dessförinnan. Sedan frågan en stund lifligt disku¬
terats, proponerade ordföranden, att de, som önskade pedagogiens snara
upphörande, skulle rösta ja, men att de, som önskade få behålla den¬
samma, till dess den nuvarande läraren afgått, skulle rösta nej. Der¬
efter skreds till votering, hvarvid den sistnämnda meningen segrade
med 253 nej mot 234 ja; och skulle detta protokollsutdrag utgöra
det infordrade yttrandet i frågan.
Som ofvan.
§ 1-
ENOCH CREUTZ,
stämmans ordförande.
Justeradt af
G. E. Cedergren.
Uppläst i Mönsterås kyrka Söndagen den 8
P. Schmid.
Mars 1885 af
C. Strömberg.
Rätt utdraget, betygar
ex officio
Enoch Greuts.
Utdrag af protokollet, hållet hos magistraten vid allmän
rådstuga i Enköping den 30 Juli 1885.
§ 56.
S. D. På vanligt sätt hade magistraten kallat stadens röst¬
berättigade invånare att sammanträda å rådhuset denna dag kl. 5
e. in. till allmän rådstuga, hvarvid skulle till behandling förekomma:
3:o) Besluts fattande i anledning af ett utaf utsedde komiterade
uppgjordt förslag till underdånigt utlåtande öfver läroverkskomiténs
den 25 Augusti 1884 afgifna underdåniga utlåtande och förslag an¬
gående organisation af rikets allmänna läroverk och dermed sam¬
manhängande frågor, i hvad nämnda utlåtande och förslag angå lägre
allmänna läroverket i Enköping.
I sammanhang hvarmed kungjorts, att den upprättade röstläng¬
den hölles tillgänglig för granskning å rådhuset från och med den
18 till och med den 24 i denna månad kl. 12—1 på dagen.
Med anledning häraf hade å utsatt tid ett ringa antal röst¬
berättigade inför magistraten tillstädeskommit; och sedan röstlängden,
på derom framstäld fråga, lemnats utan anmärkning, företogos och
behandlades ärendena på sätt och i den ordning här nedan förmäles.
Härefter antog allmänna rådstugan enhälligt ett af kyrkoherden
doktor C. T. Hjerpe, kollegan P. W. Åmark och grosshandlaren
J. J. Björnvall på grund af dem lemnadt uppdrag uppgjordt förslag
till underdånigt utlåtande öfver läroverkskomiténs den 25 Augusti
1884 afgifna underdåniga utlåtande och förslag angående organisation
af rikets allmänna läroverk och dermed sammanhängande frågor, i
hvad nämnda utlåtande och förslag anginge lägre allmänna läro¬
verket härstädes; varande först berörda förslag, som nu upplästes,
af följande lydelse:
174
»Staden Enköping, hvars folkmängd i medlet af 1860-talet, då
dess läroverk ombildades till femklassigt, utgjorde 1,700, räknade vid
1884 års slut 2,862 personer. Denna ökning — öfver 59 procent —
faller hufvudsakligen på de 10 senaste åren, hvarunder äfven stadens
industri, handel och kommunikationsväsende ej obetydligt utvecklats.
En tätt befolkad, förmögen landsbygd omgifver staden och står med
densamma i liflig affärsförbindelse. Att denna landsbygd ock till
stadens allmänna läroverk sändt och sänder sina söner, styrkes af det
förhållandet, att under åren 1873—1883 mer än 70 procent af lär-
jungarne tillhört landsbygden. År 1884 var dock detta procenttal
endast 66.
Ett sorgligt faktum är, att totalsumman af allmänna läroverkets
lärjungar, som 1879 uppgick till 76, sedan dess betydligt nedgått;
men att tillfälliga omständigheter varit vållande till denna minsk¬
ning, derom känner sig allmänna rådstugan lika förvissad, som att,
då dessa tillfälliga orsaker ej mer äro för handen, lärjungeantalet
åter skall betydligt ökas. Bland dessa orsaker må framför andra
nämnas de genom ordinarie .lärares tjenstledighet nödvändig vordna
många vikariaten. Så har en af kollegerna under många år åtnjutit
tjenstledighet till följd af sjuklighet; en annan likaså flere år för
fullgörande af honom gifvet offentligt uppdrag; döden bortryckte
under sistlidna år två af kollegiets ledamöter, och rektor, hvars helsa
sedan 1881 varit bruten, var till följd af en allvarsam sjukdom, som
sistlidne 1 Juni slutade med döden, under höstterminen 1884 och vår¬
terminen 1885 helt och hållet urståndsatt att fullgöra sin undervis-
ningsskyldighet; ja, ställningen var i detta afseende så exceptionelt
svår, att mot slutet af förra läsåret — utom musikläraren — endast
en af ordinarie lärarne var i full tjenstgöring. Men redan näst¬
kommande termin blir detta på lärjungefreqvensen i hög grad in¬
verkande missförhållande väsentligen rättadt genom att dels två nya
ordinarie!' då tillträda sina befattningar, dels de flesta äldre ordi-
narierna då komma att inträda i tjenstgöring. — En menlig inverkan
på tilloppet af lärjungar, särskild! från landsbygden, har ock otvifvel¬
aktigt utöfvats af de ihärdiga bemödanden, som på senare åren gjorts
af den hittills i Enköping utgifna, men härefter i Stockholm utkom¬
mande »Sveriges (f. d. Enköpings) Tidning», att af enskild hämd¬
lystnad svärta läroverkets lärare, särskild! dess rektor, och derigenom
hos allmänheten bringa läroverket i misskredit. —■ Den omständig¬
heten, att under senare åren ett ovanligt ringa antal i skolåldern
varande gossar funnits i sådana stadens familjer, hvarur enligt gängse
175
erfarenhet allmänna läroverkets alumner hufvudsakligen rekryterats,
kan man icke heller vid denna frågas bedömande frånkänna sin
stora betydelse.
Att under sådana förhållanden, blott till följd af något minskadt
lärjungeantal, beröfva staden och kringliggande landsbygd dess enda
högre bildningsanstalt för gossar, synes allmänna rådstugan vara en
orättvis och opåkallad åtgärd, som skulle kännas för samhället så
mycket hårdare, som detta underkastat sig känbara uppoffringar
för sitt femklassiga läroverk. Staden har nemligen för betydande
kostnad uppfört ett läroverkshus, för hvilket den ända tills i år
häftat i en skuld, till hvars gäldande samhällets ekonomiska krafter
starkt tagits i anspråk. Och säkert är, att då skolhusbyggnadeu
ifrågasattes, denna offervillighet inom samhället ej skulle förefunnits,
om man ej ansett sig kunna lita på att för framtiden, åtminstone
så länge förhållandena ej väsentligen förändrats, få behålla den af
statsmagterna medgifna, länge väntade och ifrigt eftersträfvade för¬
månen af ett utaf statsmedel' uteslutande underhållet allmänt läro¬
verk i staden.
Att Enköpings allmänna läroverk är det enda lägre allmänna
läroverk i Upsala län, synes ock utgöra ett ej ovigtigt skäl för dess
bibehållande, ett skäl, hvars betydelse ännu klarare inses, om man
erinrar sig, att lärjungeantalet vid Upsala högre allmänna läroverk
nu blifvit begränsad! till ett bestämdt maximum, hvarigenom t. o. m.
fall inträffat, att i Upsala bosatta föräldrar måst för sina söner söka
inträde vid Enköpings allmänna läroverk.
Läroverkskomitén har nu visserligen icke ifrågasatt, att Enkö¬
ping, i händelse allmänna läroverket derstädes indrages, skulle all¬
deles sakna högre bildningsanstalt. Den har för denna stad, såsom
för eu mängd andra, föreslagit inrättande af en s. k. kommunalskola,
organiserad efter helt andra grunder än de nuvarande allmänna
läroverken och med en lärarepersonal, ailönad till två tredjedelar af
staten och en tredjedel af staden, som ock skulle ikläda sig alla
öfriga utgifter för skolan, utom lärarnes ålderstillägg. Allmänna
rådstugan, som för sin del icke mägtar inse det berättigade uti läro-
verkskomiténs påstående, att »ett för staten vigtigt intresse af speciel
art» skulle vara att tillgodose endast i det fall, att lärjungeantalet
på en plats uppginge till minst 30 och att betydelsen af ett läroverk
skulle vara »öfvervägande lokal», om lärjungeantalet utgjorde t. o. m.
74, men deremot särskilda intressen för staten förefinnas, om 75 eller
flere lärjungar vore att tillgå, och ej heller kan annat än som en
176
orättvisa stämpla ett förslag, som afser att pålägga de mindre, i
ekonomiskt afseende vanligen sämre stälda stadssamhällena en börda,
som icke skulle kräfvas af de större, dristar, beträffande denna nu
till införande i vårt land föreslagna skolform, uttala såsom sin all¬
männa åsigt, att den, särskildt med hänsyn till folkskolans bestäm¬
melse och i synnerhet i städerna fortgående starka utveckling, icke
torde vara utaf den vigt och nytta, att den förtjenade de för planens
realiserande så väl från statens som enskilda kommuners sida ifråga¬
satta uppoffringar; och vill särskildt med afseende på Enköping be¬
tona, att då staden, utom genom småskolor och ökadt lärareantal
vid folkskolorna, genom fortsättnings- och slöjdskolor för gossar och
flickor sökt med ständigt växande kostnader tillgodose befolkningens
kraf, en skola med den uppgift, som läroverkskomiténs betänkande
uppställer såsom den för en s. k. kommunalskola hufvudsakliga,. icke
är för staden behöflig; och att, äfven om så vore, hon dock skulle
fordra större ekonomiska uppoffringar, än att staden skulle våga
åtaga sig desamma. Ty äfven om de i komitébetänkandet föreslagna
skolafgifterna tagas i betraktande, torde kostnaderna för lärarelöner,
rektorsbostad, skolrum och öfriga vid en med 4 lärare försedd kom-
munalskola ifrågakommande utgifter antagligen icke kunna för kom¬
munen ställa sig lägre än i genomsnitt åtminstone 4,000 kronor om
året, ett allt för stort plus i stadens redan nog stora årliga budget.
På grund af ofvan anförda förhållanden får allmänna rådstugan
uttala sill bestämda protest mot den af läroverkskomitén föreslagna
indragningen af stadens femklassiga allmänna läroverk och tillika
förklara, att hon icke anser en s. k. kommunalskola fylla något i
staden kändt behof, och att, äfven om så vore, staden icke skulle
förmå bära de med densamma förenade kostnader.»
Slutligen tillkännagafs, att det härvid förda protokoll komme
att inför magistraten offentligen justeras Måndagen den 3 nästkom¬
mande Augusti klockan tolf på dagen; hvarefter allmänna rådstugan
upplöstes.
År och dag som ofvan.
På magistratens vägnar:
JOHAN KINANDER.