Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
1
N:o 7.
Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1890, kl. 3 e. m.
Betänkande, angående tullbevillningen.
De till utskottet hänvisade motioner, som röra tullbevillningen, äro
följande:
inom Första Kammaren väckta:
n:o 1, af friherre Klinckowström, angående förhöjd tull på åtskilliga
lyxartiklar m. m.;
n:o 18, af herr Adelsköld, angående förhöjd tullrestitution vid utförsel
af punsch, som inom riket tillverkats af utländska råämnen;
n:o 23, af herr Ekdahl, angående förändrad tullbehandling af tomma
säckar;
n:o 32, af herr Kockum, om borttagande af tull på kli och majs; och
n:o 43, af grefve Ström/elt, angående ändrad lydelse af § 8 i tulltaxe-
underrättelserna;
inom Andra Kammaren väckta:
n:o 24, af herr 0. A. Brodin, om afskaffande af tullen å materialier
för byggande eller reparation af fartyg;
n:o 25, af herr 0. A. Brodin, om afskaffande af tullen å fartyg;
n:o 27, af herr J. P. Dahlberg, om ändring i tulltaxans bestämmelser
rörande artikeln fläsk;
n:o 35, af herr L. F. Odell, om åsättande af tull å ägg;
n:o 77, af herr G. von Heijne Lillienberg, om upphäfvande af tullen
å kaffe;
n:o 148, af herr N. Jönsson i Gammalstorp, om förhöjning i tullen på
majs; samt
Bih. till Biksd. Frot. 1890. 5 Sami. 1 Afd. 7 Raft.
1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
n:o 184, af herr F. G. Björck, om nedsättning i tullen å socker in. m.
Härjemte har Kong!. Maj:t för den åtgärd, hvartill utskottet knnde
finna desamma föranleda, till utskottet låtit öfverlemna tullkomiténs under¬
dåniga förslag till förändrad lydelse af § 9 mom. 5 i tulltaxeunderrättelserna
m. in. jemte kong!, kommerskollegii och kong!, generaltullstyrelsens deröfver
afgifna underdåniga utlåtande.
Friherre Klinckowström föreslår i 2:dra punkten af sin berörda motion,
hvars öfriga delar hlifvit behandlade i utskottets betänkande n:o 1,
att följande artiklar, tillhörande yppighets- och öfverflödsvaror, måtte
af Riksdagen åsättas nedannämnda förhöjda införselstullafgifter, nemligen:
|
Qvantitet för
tullberäk-
ningen.
|
Nu fö
slage
införsels
afgif
Kronor.
|
re-
n
tull-
t.
öre.
|
Albums.................................................................................
|
1 kilo
|
2
|
75
|
Apelsiner.................................................................................
|
»
|
—
|
25
|
Band, silkessammet,?- och siden-.......................................
|
»
|
10
|
57
|
» halfsiden.....................................................................
|
»
|
7
|
05
|
i Broderade arbeten, alla slag: färdiga eller påbörjade
|
|
|
|
draga en tull af...............................................................
|
30 proc. af varans värde
|
Bijouterivaror af annat ämne än guld och silfver,
enkla eller sammansatta, såsom armband, bröst¬
nålar, kedjor, kors, ringar, sigiller, spännen, ur-
|
|
|
|
hakar in. in......................................................................
|
1 kilo
|
2
|
35
|
Blommor, konstgjorda .........................................................
|
»
|
52
|
—
|
Bränvin och sprit alla slag: på fastager .....................
|
1 liter
|
1
|
It
|
på buteljer ....................
|
»
|
1
|
70
|
Fikon ................................................
|
1 kilo
|
--
|
35
|
Frukter och bär samt grönsaker, ej specificerade:
inlagda i bränvin eller ättika, kärlens vigt in-
|
|
|
70
|
beräknad ... ..........................................................
|
»
|
|
torkade eller saltade ......................................................
|
|
|
35
|
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
3
|
Qvantitet för
tullberäk-
ningeu.
|
Nu före¬
slagen
införselstull-
afgift.
|
|
|
Kronor.
|
öre.
|
Galanterivaror och etuis, ej specificerade, af samman¬
satta eller såsom arbetade, ej specificerade ämnen
Glas, fönster- och spegel-: slipade, polerade och ofo-
lierade, af mindre dimensioner t. o. in. V2 qvadrat-
mcters vta ...............................................................
|
1 kilo
|
2
|
76
23
|
af större dimensioner ................................................
|
»
|
|
35
|
folierade .................................................................
|
»
|
|
47
|
Guld, arbetadt, äfven med infattade juveler, perlor
X)X ixi ................................................................
|
»
|
117
|
50
|
1
Gulddrag ar earbet en: aiguiletter, kantilj er, paljetter,
galoner, gramaner, snören och andra ej specifice-
1 rarlp äkta noll oäkta ....................................................
|
»
|
18
|
80
|
|
»
|
7
|
|
Hattar, färdiga eller halffärdig^, af siden eller half¬
siden, felbhattar inberäknade, äfvensom med blom¬
mor, plymer eller spetsar monterade fruntimmers¬
hatt ar alla släp' .....................................................
|
1 stycke
1 kilo
|
9
|
|
Tfnwel Vanp.lknnnn eller cassia, lisnea............................
|
1
|
40
|
Tunnvis- kärlens vip't inberäkna,d ...................................
|
»
|
|
80
|
Kläder, niga, gång- eller delar deraf, samt nya, färdig-
sydda duktyg, handdukar, lakan, örngott med flera
dylika persedlar, äfven då sådana klädes- eller
lmshållspersedlar eller delar deraf äro märkta eller
försedda med broderier, galoner, fransar, spetsar
eller blonder ......................................................
|
30 proc. af va
1 kilo
|
ransvä
|
rde
94
|
! Kaniif/iirar ...................................................................
|
Konserver, i hermetiskt tillslutna eller lufttäta kärl
förvarade ätbara varor, kärlens vigt inberäknad:
sardiner och anjovis inlagda i olja, i lödda
dosor .............................................................
|
»
|
1
|
|
andra slag..................................................................
|
|
1
|
25
|
4
Bevillningsutshottds Betänkande N:o 7.
Nu före-
Leksaker af trä eller sammansatta ämnen, med eller
utan betsning, målning eller lackering .....................
Likör................................................................................
|
Qvantitet för
tullberäk-
ningen,
|
slage
införsels
afgif
Kronor.
|
n
tull-
t.
öre.
|
1 kilo
|
3
0
|
50
|
Nötter, hassel-, val- och dylika .......................................
|
1 kilo
|
|
35
|
Oliver: kärlens vigt inberäknad.......................................
|
»
|
—
|
40
|
Paraplyer och parasoller:
|
|
|
|
af siden eller halfsiden...................................................
|
1 stycke
|
7
|
—
|
andra slag ........................................................................
|
»
|
2
|
35
|
Parfymer, ej specificerade:
|
|
|
|
flaskors och omslags vigt inberäknade .....................
|
1 kilo
|
4
|
— i
|
I Pomada, burkarnes vigt inberäknad ..............................
|
»
|
2
|
35
|
Plymer och strutsfjädrar m. m. d..................................
|
|
35
|
|
Porslin, oäkta:
|
|
|
|
hvitt eller enfärgad!, men omåladt ............
|
|
—
|
23
|
måladt eller tryckt..........................................
|
|
—
|
50
|
äkta:
|
|
|
|
hvitt eller enfärgad! .......................................
|
|
—
|
70
|
förgyldt, försilfradt eller måladt..................
|
»
|
—
|
94
|
Russin ....................................................................................
|
|
|
33
|
Silfver, arbetadt, äfven förgyldt och med infattade
|
|
|
perlor, stenar m. m.......................................................
|
|
16
|
—
|
Snörmakarearbeten, såsom fransar, galoner, gramaner,
|
|
|
|
aiguiletter, snodder, snören, m. fl., ej specificerade:
|
|
|
i
|
af siden eller halfsiden .............................
|
|
9
|
_J
|
andra slag.....................................................................
|
»
|
3
|
50
|
Soja och såser, kärlens vigt inberäknad........................
|
»
|
—
|
80
|
Solfjädrar .........................................................................
|
»
|
7
|
|
Speglar och spegellampetter................................................
|
|
|
70
|
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
5
Qvantitet för
tullberäk¬
ningen.
|
Nu före¬
slagen
införselstull-
afgift.
1
Kronor. | öre.
|
1 kilo
|
_
|
90
|
»
|
14
|
_
|
»
|
4
|
70
|
|
2
|
—
|
T>
|
—
|
70
|
»
|
5
|
—
|
»
|
—
|
10
|
»
|
—
|
40
|
»
|
-—
|
75
|
25 proc. a
|
f värd
|
et
|
45 proc. af värdet
|
1 kilo
|
1
|
17
|
1 stycke
|
30
|
—
|
»
|
40
|
—
|
|
100
|
—
|
|
150
|
—
|
1 kilo
|
35
|
—
|
|
10
|
50
|
|
2
|
35
|
Perlor, oäkta, glas- ............................................................
Spetsar, uddar och blonder:
silkes-, med eller utan blandning af annat ämne ...
andra slag.....................................................................
Té.............................................................................................
Svampar, ätbara, såsom champignon!1, murklor och
tryffel, kärlens vigt inberäknad....................................
Tobak, cigarrer och cigaretter ..........................................
Snickare- och stolmakarearbeten:
af furu eller gran, med betsning, målning eller
lackering..................................................................
af alm, ask, björk, bok, ek och andra inhemska,
ej specificerade träslag, massiva eller dermed
fanerade ..................................................................
af päron och valnöt samt af mahogny, jakaranda
och andra utländska träslag, massiva eller der¬
med fanerade, äfvensom arbeten försedda med
äkta eller oäkta förgyllning .............................
Möbler: försedda med stoppning med eller utan
öfvertyg.......................................................................
försedda med stoppning och öfvertyg..............
Tvål, parfymerad...........................................................
Vagnar och åkdon:
tvåhjuliga och slädar...............................................
fyrhjuliga, trillor .....................................................
halftäckta, mindre.....................................................
andra slag .................................................................
Vanilj................................................................................
Vantar, hel- och halfsiden-.........................................
andra slag..............................................................
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
Vin, alla slag: af t. o. m. 15 proc. alkoholhalt.........
af mer än 15 proc. t. o. m. 25 proc. alkoholhalt:
på fat, större eller mindre.......................................
på andra kärl...............................................................
Vinår ufvor..............................................................................
Visitkort och adresskort......................................................
V(ifunder, helsiden: felb och plys....................................
andra slag, guld- och silfvertyg derunder
inbegripna ................................................
halfsiden, alla slag..........................................
bomulls-, gaze, linon, musslin........................
tyll..................................................................
linne och hampa i batist, tior, kammarduk;
Mattor, väfda.........................................................................
Musslor, ätbara:
fuska .................................[kärlens vigt inberäknad 1
syltade eller saltade ......J ° |
Strumpor och andra på strumpstol eller genom stick¬
ning tillverkade arbeten, ej specificerade: af hel-
och halfsiden.....................................................................
Qvantitet för
tullberäk-
ningen.
|
Nu före¬
slagen
införselstnll-
afgift.
|
|
Kronor.
|
öre.
|
1 liter
|
—
|
33
|
1 kilo
|
__
|
66
|
1 liter
|
1
|
30
|
1 kilo
|
—
|
47
|
»
|
—
|
58
|
2>
|
3
|
52
|
|
10
|
57
|
|
7
|
05
|
|
2
|
35
|
»
|
5
|
30
|
»
|
5
|
05
|
»
|
—
|
80
|
»
|
_
|
15
|
»
|
--
|
20
|
»
|
10
|
50
|
Utskottet anser i likhet med motionären, att lyx och öfverflödsvaror
böra draga en högre tull än den nu gällande. Då emellertid den af Kongl.
Maj: t den 18 juni 1888 tillsatta tullkomité för närvarande är sysselsatt med
en genomgående revision af vår tullagsstiftning, synes man höra afvakta
resultaten af denna komités arbeten, innan man vidtager en så vidtomfattande
reform, som den motionären föreslagit. Som härtill kommer, att de flesta
af de tullsatser, hvilkas förhöjning motionären ansett önskvärd, icke kunna
af Sverige ensidigt höjas, så länge handelstraktaterna med Frankrike och
Spanien ännu äro gällande, hemställer utskottet,
l:o) att förevarande del af friherre Klinckowströms
motion icke måtte af Riksdagen bifallas.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 7
Enligt gällande tulltaxa äro fartyg och båtar med tillbehör af jern
äfvensom ångfartyg af trä belagda med tull motsvarande 10 procent af värdet,
hvaremot andra slag, hvartill enligt kongl. generaltullstyrelsens beslut den
27 september 1889 jemväl hänföras segelfartyg af trä på jernspat, få tull¬
fritt införas.
Herr 0. A Brodin föreslår i sin ofvanberörda motion, n:o 25, att
tullen å fartyg måtte upphäfvas, samt att tillämpningen af detta beslut måtte
fortast möjligt träda i kraft.
Till stöd härför anför motionären:
»Under 1888 års riksdag beslöts, att fartyg och båtar af jern äfven¬
som ångfartyg af trä, med tillbehör, skulle åsättas en tull åt 10 procent
af värdet. Denna tull antogs med anledning af den införda tullen på
jernplåt in. fl. materialier för skeppsbyggnad, »på det att icke de svenska
verkstäderna måtte komma att intaga eu sämre ställning än förut i kon¬
kurrensen med utländska fartygsbyggare.» Sedan denna tull nu varit
gällande i nära trenne år, hafva verkningarne deraf erfarits. Skepps¬
redare, som önskat köpa fartyg, hafva, då träfartygen varit tullfria,
hufvudsakligast köpt gamla sådana från utlandet. Af dessa hafva manga
antagligen varit af ganska dålig beskaffenhet, kanske så underordnad,
att de ej, på grund af lagstiftningen, vidare fått begagnas i sitt hemland.
Härigenom har visserligen Sveriges handelsflotta förökats i tontal, men denna
förökning af gamla otidsenliga fartyg torde icke vara någon vinst för landet,
De jernfartyg, som inköpts, hafva nästan uteslutande varit gamla ångfartyg,
hvilka kunnat inköpas för mycket låga pris, derför att tullen ej skulle stiga
till för höga belopp. Då dessa fartyg, i anledning af deras sämre beskaf¬
fenhet och deras maskiner af äldre konstruktion med stor kolförbrukning,
sålts till de låga prisen, så har icke heller i detta fall landet haft någon
fördel häraf, enär de antagligen ofta blifvit förlustbringande för rederierna.
Nya tidsenliga ångfartyg, som vore fördelaktigast för rederier att ega, hafva
ej, på grund af den höga tullen, kunnat inköpas. Dylika ångfartyg hafva
ej heller kunnat byggas inom landet, då tullarne på alla behöfliga materialier,
som till stor del måste importeras, fördyrat desamma och sålunda hindrat,
att fartygsbyggnader kunnat utföras till antagligt pris. Sålunda hafva de
inhemska nybyggnaderna i detta hänseende nästan uteslutande omfattat fartyg
för inhemsk kust- eller östersjöfart. På senaste tiden hafva äfven de största
valsverken varit så upptagna af beställningar för andra behof, att de ej
kunnat åtaga sig leveranser inom tider, som erfordrats för att fartygsbyggare
skulle kunna åtaga sig leveranser inom fordrad tid.
Under senast förflutna 1 V2 år hafva frakterna stått högre än under
flera föregående år, och detta, så väl som svårigheten att fördelaktigt placera
Fartyg.
8
Bevillningsutshottets Betänkande N:o 7.
penningar, har föranleda att många rederier velat inköpa eller kontraktera
om tidsenliga ångfartyg, men tullen å fartyg och här ofvan relaterade för¬
hållanden hafva hindrat utförandet häraf.
Rederihandteringen är en naturlig och vigtig industri för Sverige, men
dess handhafvande fordrar lång och dyrköpt erfarenhet för att blifva inkomst¬
bringande, och är det derför af största vigt, att de få, som egna sig deråt
och förvärfvat denna erfarenhet, må kunna utveckla sin affär.
Då tullen på fartyg införts i afsigt att gagna landet genom att be¬
fordra den inhemska tillverkningen af fartyg, men den visat sig vara hinderlig
för skeppsrederihandteringens tidsenliga utveckling, och då de inhemska
skeppsbyggerierna äro helt och hållet beroende af att rederihandteringen
tinnes, sä har tullen på fartyg alltså icke uppfyllt det afsedda ändamålet.
Det är sålunda nödigt, att erforderliga förändringsr i lagstiftningen göras,
så att rederihandteringen må kunna på ett tidsenligt sätt utvecklas, ty endast
derigenom är det möjligt för de inhemska fartygsbyggarne att kunna på¬
räkna beställningar.»
Den mörka skildring, motionären lemnat af fartygstullens inflytande
på rederihandteringen, finner utskottet icke vara berättigad. Hvad först
beträffar antalet och beskaffenheten af inköpta fartyg, får utskottet hänvisa
till nedanstående tabell, som utvisar antalet af de under åren 1887—-1889
af kong! kommerskollegium utfärdade fribref, samt beskaffenheten af de
fartyg, för hvilka dessa fribref utfärdats:
År.
|
Antal utfärdade fribref.
|
Deraf första gången
utfärdade för
|
Deraf från utlandet
|
inköpta
|
Fartyg af jern äfvensom
ångfartyg af trä
|
Fartyg: andra slag
|
Antal
fartyg. |
|
Fartygens
ton tal.
|
Antal.
|
Tontal.
|
Antal.
|
Tontal.
|
1887
|
218
|
58 !
|
16,115
|
4
|
1,507
|
31
|
10,505
|
1888
|
282
|
83
|
24,497
|
8
|
5,941
|
47
|
14,153
|
1889
|
296
|
103
|
23,674
|
7
|
5,174
|
48
|
10,010
|
Anm.: Något ångfartyg af trä har icke under åren 1887—1889 från utlandets inköpts.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
9
Dessa siffror gifva icke stöd åt motionärens påstående, att efter far-
tygstnllens införande hufvudsakligen tullfria träfartyg från utlandet inköpts.
Tvärt om visa sig de tullpligtiga jernfartygen år 1889 utgöra en större pro¬
cent af samtliga från utlandet inköpta fartyg än år 1887. Ej heller kan
utskottet gifva motionären rätt i hans påstående, det efter införandet af far-
tygstullen hufvudsakligen gamla fartyg af dålig beskaffenhet till landet in¬
förts. Detta påstående, hvars rigtighet icke blifvit i någon mån bestyrkt,
öfverensstämmer nemligen icke med de uppgifter, som kommit utskottet till¬
handa.
Långt ifrån att sjöfartsnäringen under de sista åren visat någon ten¬
dens att gå tillbaka, synes densamma genom gynsammare fraktkonjunkturer,
hafva bragts i ett väsentligen förbättradt läge. Att vid sådant förhållande
beröfva våra svenska skeppsbyggerier och verkstäder det mer än väl be-
höfliga skydd, som blifvit dem beredt genom fartygstullen, synes hvarken
klokt eller med billigheten öfverensstämmande. Den af motionären öfver-
klagade svårigheten för våra valsverk att medhinna de leveranser, som er¬
fordras för ett utveckladt inhemskt skeppsbyggeri, torde inom en icke af¬
lägsen framtid blifva afhjelpt, då dessa verkstäder just genom fartygstullen
och den deraf följande stigande efterfrågan på deras tillverkningar hädanefter
torde kunna drifvas med fördel och följaktligen efter all sannolikhet komma
att hastigt utvecklas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfört hemställer utskottet,
2:o) att herr Brodins ifrågavarande motion icke måtte
vinna Riksdagens bifall.
Rubriken fläsk är i gällande tulltaxa af följande lydelse:
Fläsk'. Kr. öre.
rökt 1 kilogram ............................................................ —: 25
andra slag 1 kilogram ............................................................ —: 20
Herr Dahlberg föreslår i sin ofvannämnda motion, i hvilken herrar
J. Carlsson i Nysäter, J. Nydahl, S. J. Kardel! M. Tysk och 0. II. Ström
instämt, »att gällande tulltaxa må erhålla följande förändrade lydelse:
Fläsk, rökt, per kilo ............................‘.................................. 25 öre,
andra slag ..................................................................... fria.»
Till stöd härför anför motionären följande:
»Af de lifsmedelstullar, hvarmed 1888 års Riksdag lyckliggjorde oss, är
det särskild!, en, nemligen den å fläsk, som inom vidsträckta delar af landet
Bill. till Riksd. Prof. 1890. 5 Sand. 1 Afd. 7 Höft. 2
Fläsk
10
Bevillningsutskottets 'Betänkande N:o 7.
framkallat ett mycket stort och — det medgifves äfven af många i öfrigt
ifriga tullvänner — berättigadt missnöje; orsaken dertill framgår tydligt
nog, om man erinrar sig att den indirekta beskattningen, som utgår i form
af fläsktull, nästan uteslutande drabbar en stor del af de djupa samhällslagren,
då lifsmedelstullarne i allmänhet deremot hafva den negativa förtjensten att
tynga flertalet af samhällsklasser. Den orättvisa, som fläsktullen medfört, di¬
sa mycket större och missnöjet desto mera berättigadt, vid det kända för¬
hållandet att denna tull känbarast drabbar den arbetande befolkningen inom
de trakter af landet, der lifsmedel stullarne i ifrigt, efter hvad nu allmänt
medgifves, trycka hårdast, nemligen Norrland och de öfriga dela]- af landet,
der den arbetande befolkningen i allmänhet har sin utkomst af skogs- och
bergsbruk.
Det erinrades redan före tullens åsättande, att det importerade ameri¬
kanska fläskets kemiska sammansättning är sådan, att det svårligen kan i
allo ersättas af den inom landet producerade varan, och jag vill härom endast
tillåta mig hänvisa till de utförliga och sakrika anföranden, som, när frågan
behandlades vid 1888 års riksdag, afgåfvos i Första Kammaren af herr
Alrnén och i den Andra af herr Hyfling, af hvilken senares yttrande äfven
med all önskvärd tydlighet framgår, huru betungande denna beskattning-
måste blifva — och följaktligen nu är — särskilt för den norrländska ar-
betarebefol kningen.
Det lärer för öfrigt med skäl kunna ifrågasättas, om det med tullen
afsedda skenbara ändamålet vunnits eller ens kan ernås, enär erfarenheten
redan lärer bekräftat, hvad de sakkunnige förut visste, att en ökad fläsk¬
produktion inom landet medfört ökad export af denna vara; den svenska
produkten torde nemligen i allmänhet bättre lämpa sig för mera välbergade
konsumenters behof och smak, hvarför den äfven, glädjande att omtala, be¬
tingar jemförelsevis högt pris, hvaremot, som här ofvan antydts, egenska¬
perna hos det amerikanska fläsket göra detta företrädesvis till en behofs-
artikel för i synnerhet de arbetare, hvilka äro sysselsatta med mycket tungt
och ansträngande arbete.
Vid debatten om denna tull i Andra Kammaren år 1888 höjdes äfven
inom tullvännernas led allvarliga och varnande röster emot denna oformliga
och orimliga beskattning', en helt naturlig sak, då ju en ogrumlad rätts¬
känsla måste erkänna dess alldeles särskilda tunga för en särskild klass af
medborgare, hvilka icke kunna undvara detta födoämne, hvartill kommer att
med fullt skäl kan sägas, att den åsätta tullen måste anses vara ovanligt
hög, då den, åtminstone för närvarande, utgör omkring 40 procent af det
importpris, som är gällande».
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
11
Införseln af fläsk, andra slag än rökt, utgjorde:
År 1888, senare halfåret....................................................’..... 90,823 kilogram.
» 1889 ....................................................................................... 4,790,482
Före denna tid är fläsk af alla slag i de statistiska uppgifterna sam-
manfördt under gemensam rubrik; och utgjorde denna införsel:
År 1883 .................................................................................... 9,724,737 kilogram.
» 1884 .................................................................................... 5,922,438
» 1885 .................................................................................... 10,182,299
* 1886 ..................................... 9,536,802
» 1887 .................................................................................... 8,032,025
» 1888, förra halfåret......................................................... 5,352,962 »
Utförseln af fläsk alla slag uppgick till:
År 1883 .................................................................................... 152,708 kilogram.
» 1884 .................................................................................... 323,236
» 1885 .................................................................................... 1,242,168
> 1886 .................................................................................... 1,588,346
» 1887 .................................................................................... 3,125,192
» 1888 .................................................................................... 4,734,635
Från och med 1889 finnes särskild statistisk uppgift på fläsk andra
slag än rökt; och utgjorde exporten af denna vara nämnda år 7,440,627
kilogram.
För att emellertid få en fullständig föreställning om den svenska svin¬
skötselns omfattning, måste hänsyn jemväl tagas till importen och exporten
af lefvande svin. Denna utgjorde:
År
|
1883 ...............................................
|
.................. kilogram
|
Import.
664,451
|
Export.
2,976,862
|
»
|
1884................................................
|
|
488,884
|
5,316,568
|
»
|
1885................................................
|
.................. »
|
748,479
|
3,414,737
|
»
|
1886................................................
|
»
|
932,173
|
3,387,676
|
»
|
1887 ................................................
|
»
|
1,383,562
|
3,936,590
|
»
|
1888, l:sta halfåret....................
|
»
|
181,836
|
18,126
|
»
|
1888, 2:dra » .....................
|
»
|
30,776
|
630
|
»
|
1889................................................
|
»
|
87,051
|
237,121
|
Afskaffandet af tullen å fläsk skulle enligt utskottets förmenande allt
för känbar! beröra en af de inom vårt land vigtigaste binäringarne till jord¬
bruket. Såsom sådan måste nemligen svinskötseln betraktas. Särskild! för
våra mindre hemmansegare och jordtorpare erbjuder densamma en ej föraktlig
och ej så lätt ersatt förvärfskälla, och genom den användning, som derigenom
Kaffe.
12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
beredes åt eljest värdelöst affall, är svinskötseln af den största betydelse för
vår mejerihandtering.
Härtill kommer, att efter fläsktullens införande flerstädes inom landet
uppstått svinslagterier, ofta med ganska vidtomfattande affärsverksamhet.
Dessa slagterier skulle genom afskaffande! af ifrågavarande tull utsättas för
synnerliga svårigheter.
Vid sidan af dessa skäl för bibehållandet af tull å fläsk synes ej allt
för stor vigt böra tillmätas hvad motionären anför till stöd för sitt yrkande
om ifrågavarande tulls borttagande. Särskild! kan utskottet icke instämma
i motionärens påstående, att det amerikanska fläsket skulle i högre grad än
det svenska lämpa sig såsom födoämne för kroppsarbetarne. Utskottet har
sig nemligen bekant, att arbetarebefolkningen på åtskilliga orter, såväl inom
Sverige som utomlands, vida föredrager fläsksorter med mindre späck framför
det amerikanska fläsket. Att särskilt de norrländska skogsarbetarne härifrån
bilda ett undantag, torde mera bero af vanans magt än af något verkligt
behof. I samma mån som våra svinslagterier nå ökad utveckling, och allt
mera anlägga sin verksamhet på export, kommer dessutom efter all sanno¬
likhet, att vid sidan af det bättre fläsket, skinkorna, hvilket exporteras, allt
större qvantiteter att erhållas af ett sidfläsk, som med afseende på beskaffen¬
het torde komma att stå det amerikanska fläsket ganska nära och dertill
kommer att säljas billigare än detta, som redan nu ofta betingat högre
pris än det svenska fläsket.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,
3:o) att herr Dahlbergs förevarande motion icke måtte
af Riksdagen bifallas.
Kaffe är enligt gällande tulltaxa åsatt eu tull af 12 öre per kilogram.
Rörande denna artikel yttrar herr von Heijne Lillienberg i sin ofvan-
näinnda motion: »Då genom mångårigt bruk och inrotad vana artikeln kaffe
i vårt land blifvit en nödvändighetsvara, som konsumeras af alla samhälls¬
klasser; då det — enligt min uppfattning, till landets nytta och lycka —
införda skyddstullsystemet gifvit och tillfört statskassan betydligt större in¬
komster, än sistlidne Riksdag ansåg sig med klok försigtighet kunna beräkna;
då slutligen, som mig synes, det strider mot skyddstullsystemets princip att
hafva införselstull å en nödvändighetsvara, som ej inom landet kan produceras,
så får jag härmed vördsammast hemställa,
att Riksdagen ville besluta, att artikeln kaffe måtte ifrån den 1 januari
1891 få tullfritt införas.»
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
13
Införseln af kaffe utgjorde:
År 1885 .............................................
» 1886 ............................................
» 1887 ............................................
» 1888 ............................................
» 1889 omkring.............................
15,460,586 kilogram.
16,189,492
11,542,052
12,312,007
16,548,000
Borttagande af tullen å kaffe skulle sålunda med afseende på eu
import motsvarande den, som egt rum år 1889, förorsakat eu minskning i
tullinkomsterna af i det närmaste två millioner kronor.
Att afstå från en så betydlig och säkert påräknelig inkomst som denna
tull synes utskottet icke välbetänkt, helst tillräcklig erfarenhet ännu saknas
om det sätt, hvarpå de år 1888 införda nya eller förhöjda tullarne komma
att verka. Visserligen är det sant, att dessa tullar för närvarande tillföra
statsverket betydliga inkomster, men derest desamma komma att fylla sin
uppgift såsom skyddstullar och sålunda utveckla produktionen inom landet
på importens bekostnad, ligger det i sakens natur, att de inkomster staten
kan påräkna af ifrågavarande tullar komma att väsentligen minskas.
Utskottet, som sålunda icke kan förorda afskaffandet af tullen å kaffe,
finner sig ej heller böra tillstyrka någon nedsättning deri. Äfven om en
obetydligare dylik nedsättning skulle kunna genomföras utan väsentligt men
för statskassan, finge nemligen efter all sannolikhet den stora allmänheten
icke erfara något nämnvärdt prisfall å denna vara.
Då härtill kommer, att nedsättning i kaffetullen egt rum så nyligen
som år 1888, då den samma minskades från 26 till 12 öre per kilogram,
hemställer utskottet,
4: o) att herr von Heijne Lillienbergs ifrågavarande motion
icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Tullen ä kli, alla slag, utgör för närvarande 30 öre för 100 kilogram.
Herr Kockum föreslår, att denna tull måtte borttagas, och anför till
stöd härför, att, dä våra qvaimar ej på långt när producera den mängd kli,
som behöfves till utfodring i våra ladugårdar, så måste stora qvantiteter
importeras, men till följd af tullen på denna artikel, så står kli i ett vida
högre pris här än t. ex. i vårt grannland Danmark, hvarför vi också
svårare kunna bestå i täflingen på verldsmarknaden med denna vår starkaste
konkurrent.
EU.
Bevillning sutskottets Betänkande N:o 7.
Införseln och utförseln af kli utgjorde
År 1886............................................................
» 1887..................................................................
* 1888...................................................................
» 1889.......................................
Införsel Utförsel
kilogram. kilogram.
7,445,759 4,821,433
9,726,666 3,009,763
7,136,171 2,742,252
15,228,650 2,252,023.
Den hufvudsakligaste anledningen till klitullens äsättande torde vara
att söka i sträfvan att få tullen å mjöl fullt effektiv. Om nemligen kli
vore tullfritt och sålunda vid införseln icke underkastades den noggrannare
granskning, som egnas en tullpligtig vara, komme säkerligen att inträffa,
det mjöl i större qvantiteter infördes i landet hopblandadt med och under
namn af kli. Detta skäl för fastställandet af tull å kli synes utskottet fort¬
farande ega full giltighet.
Härtill kommer, att tullen å kli utgår med ett så obetydligt belopp,
att den icke kan anses i nämnvärd mån fördyra varan. Detta framgår,
bland annat deraf, att, i motsats mot hvad motionären påstått, prisnoteringen
å rågkli under den senaste tiden varit lägre i Malmö än i Köpenhamn,
oaktadt kli är tullfritt i Danmark. Enligt utskottet tillhandakomna upp¬
gifter vexlade nemligen priset å 100 kilogram rågkli under tiden från juni
månad 1889 till och med februari månad innevarande år i Malmö från 8
kronor 40 öre till 10 kronor 30 öre och i Köpenhamn från 9 kronor 50 öre
till 10 kronor 70 öre.
Priset å hvetekli åter varierade under tiden från och med oktober
månad sistlidet år till och med februari månad innevarande år i Malmö från
9 kronor 40 öre till 10 kronor 50 öre och i Köpenhamn från 9 kronor 20
öre till 10 kronor 50 öre.
Den ovanligt stora import af kli, som egde rum under sistlidet år,
berodde hufvudsakligen på den ringare vårsädesskörd, som till följd af sär¬
skilt ogynsamma skördeförhållanden nämnda år erhölls i Sverige, och får
således icke betraktas såsom någon exponent af landets normala behof af
utländskt kli.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,
5:o) att herr Kockums förevarande yrkande icke måtte
af Riksdagen bifallas.
Majs, omalen, drager enligt gällande tulltaxa en tull af 2 kronor 50
öre för 100 kilogram.
Majs.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
15
Herr Kockum föreslår, att denna tull måtte upphäfvas, hvaremot herr
Nils Jönsson, med hvilken herrar Oscar Erickson, C. J. Jakobson och Oscar
Tjur sson instämt, hemställer, att Riksdagen ville besluta en förhöjning i tullen
på majs från 2 kronor 50 öre till 3 kronor 50 öre per 100 kilogram.
Herr Kockum yttrar: »Den i och för en lönande mejerihandtering
nödvändiga svinskötseln hindras väsentligen af det genom tullen förorsakade
höga priset å majs, hvarigenom fläskproduktionen onödigtvis fördyras. Det
är mig väl bekant, att då till bränvinsbränning tidtals här i landet användes
majs, så har man trott det en fri införsel af denna artikel skulle för mycket
sänka priset på potatisen, men detta skäl bortfaller helt och hållet, då man
något studerar de statistiska tabellerna, hvaraf framgår, att då i Sverige
under senare åren potatisskörden uppgått till omkring 12,000,000 å 15,000,000
tunnor, så hafva häraf till bränvinsbränning endast blifvit använda omkring
900,000 tunnor, d. v. s. omkring 6 procent å 7 procent af hela skörden,
och således öfver 90 procent till menniskoföda, kreatursfoder och utsäde.
Då kan väl svårligen den fria majsimporten sägas inverka på potatispriset i
allmänhet, och äfven om detta skulle vara fallet i en eller annan landsort,
så är frågan ändock, om ej detta snarare vore lyckligt, ty derigenom skulle
eu del jordbrukare tvingas in på ladugårdsskötseln och ej som nu genom
potatisförsäljningen äfven sälja musten ifrån sin egendom utan att skaffa
någon ersättning i stället. Och dessutom får man väl också erkänna att.
fläskproduktionen är en lika vigtig och fosterländsk handtering som bränvins-
bränningen.
Då majs är ett lika värderikt foder för svin som för arbetshästar, så
skulle efter nuvarande pris på hafre en stor vinst uppstå för så väl jord¬
brukaren, köpmannen och skeppsredaren, då majs kan importeras, exclusive
tullen, för ett pris af ungefär 70 procent af hafrens, hvarigenom ett större
öfverskott af hafre kunde exporteras.
Någon orsak till fruktan för att majs skall alldeles uttränga hafren
finnes ej, ty då platsen för lönande hafreodling är inskränkt till vissa bredd¬
grader, och då de sig ständigt ökande arméernas ofantliga hästantal äro
hänvisade till hafren, så kommer nog detta sädesslag såsom hittills att hålla
sig i pris.»
Herr Nils Jönsson åter anför: »Oaktadt nuvarande tullen å majs
hafva större partier häraf under sistlidne bränningsår importerats för använ¬
dande till bränvinsbränning till skada för landets jordbrukare samt ökande
af bränvinsfloden, hvilken ökning haft till följd hvad jag vid sistlidne riks¬
dag förutsade, nemligen att vid en god potatisskörd potatispriset, såsom under
förliden höst egde rum, skulle komma att nedgå till 1 krona per hektoliter.
Hade tullen å majs vid riksdagen 1888 höjts till 3,50 å 4 kronor i stället
16
Bevillning sut skottets Betänkande N:o 7.
för 2,50 per 100 kilogram, hade säkerligen ingen majs för bränvinsbränning
sistlidet bränningsår importerats. Yi hade då varit qvitt det öfverskott af
bränvin, som af den importerade majsen tillverkats (cirka 4,000,000 liter 50
procent), hvilket förorsakat det oerhörda prisfall, som skett å så väl bränvin
som potatis. Då majs i vårt land icke odlas och jag anser vårt lands jord¬
brukare böra åtnjuta förmånen af att få producera råvaran till det bränvin,
som åtgår i landet (till fördel äfven för landets arbetarbefolkning), kan jag
icke såsom sann fosterlandsvän med likgiltighet åse, huru bränvin onödigt i
form af majs importeras i landet till men för potatisodlaren, hvilken inom
det härad, jag representerar, der potatisen till följd af jordmånens dåliga be¬
skaffenhet utgör ett hufvudsäde, utgöres af alla jordbrukare såväl torpare
som bönder, hvars lmfvudsakligaste afsalu är potatis. Att det af mig nu
omnämnda förhållandet är rådande äfven på andra orter inom landet, är
icke obekant.»
Införseln af majs utgjorde
År 1886 .................................................................................... 11,215,140 kilogram.
» 1887 .................................................................................... 4,564,515
» 1888 .................................................................................... 172,400
» 1889 .................................................................................... 9,336,049
Såsom motionärerna antydt, har orsaken till majstullens införande
hufvudsakligen varit fruktan, att majsen skulle komma att uttränga den
inhemska potatisen från dess användning såsom råämne vid våra bränvins-
brännerier. Att tullen i detta afseende verkat fördelaktigt, framgår, om
man jemför de qvantiteter rotfrukter och majs, som användts vid bränvins-
tillverkningen under tillverkningsåret 1886—1887, då majs ännu var tull¬
fritt, med dem, som ingått i tillverkningen under året 1887—1888.
Vid brännerierna användes nemligen:
1886-1887 1887-1888
hektoliter. hektoliter.
Majs.......................................................................................... 138,780 30,331
Rotfrukter .............................................................................. 1,511,911 1,649,819.
Utskottet kan icke undgå att från ifrågavarande synpunkt finna tullen
å majs behöflig. Då emellertid hänsyn jemväl måste tagas till majsens egen¬
skap af lämpligt foderämne, kan utskottet icke tillstyrka någon höjning i
tullen utöfver dess nuvarande belopp, hvadan utskottet, som just i den om¬
ständighet, att beträffande denna tull så olika yrkanden framkommit, ser ett
bevis på att densamma blifvit väl och lämpligt afvägd, hemställer
17
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
6:o) a) att herr Kockums ifrågavarande yrkande icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt
b) att ej heller herr Nils Jönssons förenämnda motion
måtte vinna Riksdagens bifall.
Angående tullbehandlingen af socker innehåller tulltaxan följande be¬
stämmelser :
|
|
Qvantitet för
|
|
.......!
|
|
|
|
tullberäk-
|
Tullsats.
|
|
|
|
ningen.
|
|
|
|
|
|
|
Kronor
|
öre
|
|
Socker:
|
|
|
|
|
520.
|
raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi-
|
|
|
|
|
|
och käle- samt krossadt eller pulveri-
seradt socker................................................
|
1
|
kilogram
|
|
33
|
|
oraffineradt:
|
|
521.
|
a) till färgen icke mörkare än n:o 18
|
|
|
|
|
1
I
|
af den i verldshandeln gällande hol¬
ländska standard, hvarå normalprof
genom generaltullstyrelsens försorg
hållas vederbörande tullkammare till
|
|
|
|
|
|
hända ......................................................
|
1
|
kilogram
|
_
|
33
|
522.
|
b) till färgen mörkare än nämnda
|
|
|
standardnummer, äfven om varan
inkommer i upplöst eller flytande
tillstånd...................................................
|
1
|
kilogram
|
|
23,5
|
|
Anm. Derest ett ocli samma kolly innehåller särskilda
|
|
|
1
|
sockerslag, underkastade olika tullafgifter, tillämpas
den högre tullsatsen för hela innehållet.
|
|
|
|
|
I sin inom Andra Kammaren afgifna motion, n:o 184, föreslår herr
F. G. Björck, jemte borttagandet af accisen å hvitbetssocker, hvartill ut¬
skottet framdeles återkommer, att tullen å råsocker nedsättes till 16 öre
samt tullen å raffinad till 22,r> öre pr kilo.
Motionären yttrar i sin motion, bland annat följande:
»Under förra riksdagen motionerades om nedsättning af sockertullen på
råsocker till 14 öre pr kilo och å raffinad till 20 öre samt om borttagandet
af all accis å hvitbetssocker. Olyckligtvis tyckes äfven här den franska trak¬
taten varit till hinders, då den icke medgifver högre tull på raffinad än
-f 42 procent af råsockertullen, hvarjemte motionen icke lyckades vinna
Bih. till Biksd. Prot. 1890. 5 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 3
18
Bevillningsutskottets Betänkande N;o 7.
bifall på den grund, att man fruktade, att staten ej skulle kunna afvara
denna inkomst, emedan det ansågs, att årets ökade tullinkomster ej skulle
komma att fortfarande stå vid sig. Undertecknad vill dock uti år upptaga
detta yrkande, med den förändring, att tullen å råsocker sättes till 16 öre
och tullen å raffinad till 22,5 öre, hvilket lemnar 6\2 öres skydd på
hvarje kilo till kolonialsockerraffinadörerna. Det har nemligen visat
sig, att ofvannämnda fruktan varit ogrundad, då tullarne fortfarande
stigit och intet skäl finnes för, att de för närmaste framtiden skola
sjunka, hvadan detta skäl för afslag bortfallit. Så har t. ex. för 1889
rågtullen belöpt sig till 3,520,100 kronor och rågmjölstullen till 715,649
kronor, summa kronor 4,235,749, och hvad framtiden beträffar skola vi
visserligen hoppas, att inkomsterna af rägtullarne minskas, sedan jord¬
bruket mera hunnit återgå till att odla råg i stället för den jordsugande
hafren. Derefter beror det på oss sjelfva att, sedan handelstraktaterna blifvit
uppsagda, revidera dem uti den rigtning, att tullbeskattningen kommer att
drabba lyxartiklar, så att icke t. ex. marabufjädrar, nipper, champagne och
rödviner m. in. draga lägre tullskatt än nödvändighetsvaror. Ej kan det
derför synas obilligt att äska nedsättning i beskattningen å en nödvändighets¬
vara, som förbrukas af hela folket, och kan jag af egen erfarenhet försäkra,
att så väl stads- som landtarbetaren gerna vill hafva sin sockerbit till kaffe¬
tåren — ja äfven, om, som det ofta händer, kaffet blott består af cikoria
eller brända rågknallar, så att nog är sockerförbrukningen lika mycket om
ej mera utbredd än kaffet. Enligt kompetente läkare skall kaffe äfven vara
mindre skadligt, om det förtäres med socker och mjölk än svart. Dessutom
är det ett omtyckt njutningsmedel, på samma gång närande och oskadlig!,
I England, der socker i minut säljes till 16—18 öre skålpundet, ingår det
äfven till stor del i arbetarnes dagliga föda ända till 1 skålpund i veckan
och mer. För de arbetare, hvilka afsagd sig bruket af spirituösa, utgör
sockerhaltiga läskedrycker ett omtyckt njutnings- och förfriskningsmedel,
hvars förbrukning bör uppmuntras.»
Importen af socker utgjorde
År 1888.
Baffineradt........................ 9,270,849 kilogram,
Or af finer aät:
till färgen icke mörkare
än n:o 18 af gällande
holländska standard... 17,687 »
till färgen märkare än
nämnda standardnum-
29,124,925
År 1889.
omkring 10,754,000 kilogram,
omkring 27,594,000
mer
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
19
Derest de af motionären föreslagna tullindringarne tillämpats på in¬
förseln ofvannämnda år, skulle den deraf förorsakade minskningen i tull¬
inkomster utgjort i jemna tusental kronor
År 1888 ................................................................................t...... 3,161,000 kronor,
» 1889 ....................................................................................... 8,198,000
Då en nedsättning i sockertullen icke torde kunna vidtagas utan en
motsvarande sänkning i tullen å sirap, lärer deraf en ytterligare minskning
af omkring 300,000 kronor vara att motse. Borttages derjemte hvitbets-
sockertillverkningsafgiften på sätt motionären äfven föreslagit, minskas statens
inkomster med ytterligare omkring 600,000 kronor, till hvilket belopp nämnda
afgift under år 1889 uppgått.
Af samma skäl, som utskottet bär ofvan med afseende på föreslaget
borttagande af tullen å kaffe anfört, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka
eu åtgärd, hvaraf en så betydlig minskning i statens inkomster skulle blifva
eu följd. Då särskild^ enligt Kong!. Maj:ts proposition angående stats¬
verkets tillstånd och behof, statens inkomster af tullmedlen för nästkommande
statsregleringsperiod beräknats under förutsättning af sockertullens oförändrade
bibehållande, torde en väsentlig rubbning i den för samma period uppgjorda
finansplan blifva eu följd af ett bifall till föreliggande motion. Särskild!
vill utskottet erinra, att möjligheten af att bestrida kostnaderna för den
norrländska stambanan af tillgängliga medel, i stället för att för detta ända¬
mål verkställa upplåning, i ganska väsentlig grad torde vara beroende af att
statens tullinkomster bibehållas vid sitt nuvarande belopp.
Utskottet hemställer för den skull,
7:o) att herr Björcks förevarande motion, i hvad den
angår tullen å socker, icke måtte af Riksdagen bifallas.
Rubriken säckar är i gällande tulltaxa af följande lydelse:
Säckar:
nya, tomma; tullbehandlas lika med den väfnad, hvaraf de bestå,
med tillägg af 10 procent
synbart brukade — — — fria.
1 sin förenämnda motion yttrar herr G. Ekdahl, att föreskriften om
säckars tullbehandling gifver »ett allt för stort spelrum till tullfritt införande
af snart sagd! hvilka qvantiteter som helst. Uppfinningsförmågan är i sanning
beundransvärd, då det gäller att söka kringgå författningar, och hvad den nu
Säckar.
20
Bevillningsutslcottets Betänkande N:o 7.
ifrågavarande handelsartikeln vidkommer, så är det ju en förhållandevis lätt
sak att få en äfven ny säck att se synbart brukad ut. Dertill behöfves ju
endast att låta den komma i beröring med litet mjölaffall, kli, fodermjöl
eller andra ingredienser, att smutsa ner eller tillskrynkla den, då den visser¬
ligen kan få utseende af att vara begagnad, men efter rengöring blir lika
god som ny.
Konsumtionen af säckar i vårt land torde för närvarande kunna upp¬
skattas till omkring 3 millioner stycken per år, hvaraf framgår, att denna
artikel ingalunda spelar någon liten rol i jutefabrikationen. Om nu med
temlig visshet kan antagas, att ungefär hälften häraf införes tullfritt, så
inses lätt hvad förfång detta åstadkommer, icke allenast för staten utan
äfven för den industri, som varit afsedd att skyddas.
I Tyskland, Frankrike, Kyssland och andra stora konsumtionsländer,
hvarest tull å säckar existerar, voro begagnade sådana till eu början äfven¬
ledes tullfria, men det visade sig snart att den allra största delen af im¬
porten skedde tullfritt, hvilket hade till följd, att dessa länder snart åsatte
samma tull på brukade säckar som på nya. Hvad erfarenheten från sådana
länder lärer oss böra vi begagna oss af i den inhemska industriens intresse.»
På grund häraf hemställer herr Ekdahl, att ordalydelsen i gällande
tulltaxa i fråga om tullbestämmelsen för säckar måtte förändras sålunda:
Säckar, tomma: tullbehandlas lika med den väfnad, hvaraf de bestå,
med tillägg af 10 procent.
Införseln af brukade säckar uppgick till ett värde af:
År 1886 ............................................................................................. 102,962 kronor.
» 1887 ............................................................................................. 116,061
» 1888 ............................................................................................. 97,357
» 1889 ............................................................................................. 275,750
Samtidigt utgjorde värdet af importerade nya säckar:
År 1886 ............................................................................................. 743,098 kronor.
» 1887 ............................................................................................. 649,218 »
» 1888 ............................................................................................. 828,689
» 1889 ............................................................................................. 911,972
• Den stora import af brukade säckar, som särskilt sistlidet år egt
rum, gifver anledning till misstanken, att, såsom motionären antydt, bland
dessa säckar jemväl åtskilliga partier nya säckar i riket inkommit. Brukade
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
21
säckar uppköpas hufvudsakligast af fabriker för konstgjorda gödningsämnen,
men dessa fabrikers behof af dylik emballage torde icke hafva stigit sä, att
det kan anses hafva gifvit upphof åt en så stor import af brukade säckar, som
de statistiska uppgifterna utvisa för år 1889.
Af hänsyn till sistnämnda fabriker kan utskottet visserligen icke till¬
styrka, att verkligen brukade säckar tullbehandlas såsom nya, men då ett
förtydligande af uttrycket »synbart brukade» synes utskottet önskvärdt i
syfte att förekomma det underslef motionären antydt, hemställer utskottet,
8:o) att under tulltaxans rubrik: »Säckar» orden »syn¬
bart brukade» måtte utbytas mot orden »tydligen brukade
och slitna».
Ägg få för närvarande tullfritt införas.
Herr Odell yttrar rörande denna artikel i sin ofvannämnda motion
följande:
»En af landthushållningens mera framstående binäringar är otvifvel¬
aktigt hönsskötseln. I synnerhet hos den mindre jordbrukaren bör den
kunna intaga ett afsevärdt rum inom ekonomien. Rätt och efter rationella
grunder bedrifven, lemnar den ock icke obetydliga inkomster för så väl ut-
öfvaren af denna binäring som äfven derigenom för ett helt land. I flera
länder har erfarenheten visat detta resultat.
Äfven inom vårt land har denna gren af husdjursskötseln, på initiativ
af föreningar och enskilda personer, börjat höja sig ur den lägervall, hvari
den sedan urminnes tider varit försänkt. Redan nu intager hönsskötseln
också ett rum, som skulle lofva godt för framtiden, om icke denna närings¬
gren nu, och detta just i sin utveckling, hade att utstå ett densamma häm¬
mande inflytande genom den utländska importen af dess produkter. Den i
vårt land förnämsta produkten af hönsskötseln är äggen. Men under större
delen af året beherskas den svenska äggmarknaden åt importen från Ryss¬
land — till vinning endast och allenast för ett fåtal importörer bland köp¬
männen, men till uppenbar skada och hinder för hönsskötselns vidare utveck¬
ling i Sverige. Huru vida denna import kan vara till någon fördel för dem,
hvilka inom vårt land förbruka ägg eller deraf beredda varor, derom torde
allmänheten sjelf vara den bäste domaren.
Visserligen afslog föregående Riksdag den då föreslagna, af bevillnings¬
utskottet tillstyrkta tullen å från utlandet införda ägg, men den ringa öfver-
vigten af den majoritet, man lyckats härför vinna, styrker mig ytterligare i
22
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
min åsigt, att ett skydd för hönsskötselns uppblomstring anses af behofvet
påkalladt samt att eu införselstull på ägg måste innebära icke allenast ett
medel till åstadkommande af en välbehöflig förvärfskälla för landets mindre
bemedlade jordbruksidkande invånare, utan äfven medföra det gagn, att
utifrån införda ägg derigenom måste lemnas af fullgod beskaffenhet, något som
nu icke är händelsen. Om, hvithet jag likväl betvifla!’, det dervid skulle
visa sig att den utländska varan blefve af ännu bättre qvalitet, än hvad vår
hönsskötsel för närvarande lyckas frambringa, så blefve ju detta för denna
närings fortsatta utveckling en sporre, som endast kunde mana till ytter¬
ligare ansträngningar inom denna industri.»
På grund häraf och ytterligare framhållande, att i allmänhet höns¬
skötselns förnämste kikare ej äro att söka bland stora godsegare och mera
kapitalstarka bolag och dylikt, utan bland de mindre jordbrukare, hvilka
således genom denna tull skulle kunna beredas eu beaktansvärd förvärfskälla,
hemställer motionären,
att Riksdagen för sin del ville besluta, att en tull af 20 öre per
kilogram åsättes från utlandet importerade ägg.
In- och utförseln af ägg har utgjort:
„ Införsel. Utförsel.
År 1885 ................................................... 1,533,130 stycken 4,707,770 stycken.
» 1886 ................................................... 1,967,240 » 5,394,990
» 1887 ...................;............................... 2,467,650 » 6,082,400
» 1888 ................................................... 4,475,840 » 7,555,910
» 1889 ................................................... 4,349,100 » 10,154,410
Då icke några nya skäl blifvit anförda för åsättande af tull å ägg
och da de skäl motionären åberopat blifvit tvenne gånger så väl 1888 som
1889 för Riksdagen framlagda och pröfvade utan att kunna vinna Riks¬
dagens bifall, saknar utskottet anledning att nu föreslå motionens antagande.
På grund häraf hemställer utskottet,
9:o) att herr Odells ifrågavarande yrkande icke mätte
vinna Riksdagens bifall.
Herr Brodins motion, n:o 24, inom Andra Kammaren, är af följande
lydelse:
»Under förlid et års riksdag väcktes af undertecknad en motion, n:o
23
Bevillning sutskottets Betänkande N:o 7.
136, till hvilken jag anhåller få hänvisa och af innehåll, att Riksdagen
måtte besluta, att, då fartyg byggas eller repareras i Sverige för utländsk
räkning eller för svensk redare, då fartyget skall användas i utländsk frakt¬
fart, restitution af tull eller en restitution, beräknad att motsvara tullen å
materialier och utredningspersedlar, som användas till fartyget, skulle ut¬
betalas af svenska statsverket.
Riksdagen beslöt äfven och anhöll hos Kongl. Maj:t, i Riksdagens
skrifvelse n:o 72, att § 8 i vid tulltaxan fogade underrättelser skulle erhålla
en förändrad lydelse i sagda syfte.
Kongl. Maj:t remitterade denna Riksdagens skrifvelse till kongl. kom¬
merskollegium och generaltullstyrelsen för afgifvande åt gemensamt utlåtande.
Kongl. kommerskollegium infordrade utlåtande af handels- och sjöfartsnämnden
samt skeppsredare och skeppsbyggare. Handels- och sjöfartsnämnderna och
enskilde, som afgåfvo utlåtande, vitsordade behöfligheten af att den ifråga¬
satta restitutionen beviljades.
Kongl. kommerskollegium och generaltullstyrelsen tillstyrkte äfven, att
restitution skulle beviljas. Tullkomitén, till hvilken frågan äfven hänsköts,
förordade äfven densamma, men har nu regeringen beslutat, att en komité af
sakkunnige skulle tillsättas för att taga frågan under ompröfning i samman¬
hang med sjöfartsnäringens tillstånd i allmänhet.
Denna vigtiga fråga angående beviljande af restitution för tull å mate¬
rialier och utredningspersedlar vid fartygsbyggnad, hvilken i princip varit
medgifven i Sverige omkring 50 år, har sålunda hlifvit undanskjuten till en
oviss framtid.
Behofvet af några åtgärders vidtagande i sagda syfte qvarstår emellertid
och har, under tiden frågan varit under utredning, betydligt förökats. Så¬
lunda har, genom den ökade verldshandel!! och den derigenom förorsakade
större efterfrågan på industrialster, prisen å råvaror samt förädlade varor
betydligt stigit, hvilket åter framkallat spekulation, som förorsakat ytterligare
stegring. Särskilt är detta förhållandet med fartyg och materialier för
fartygsbyggnad, såsom stål, jern m. m. Genom de införda tullarne har in¬
försel af stål och jern m. m. snart sagdt omöjliggjorts. För tillfredsställande
af industriens behof kan sålunda icke nu som förr importeras det för vissa
behof användbara billigare utländska jernet, utan måste allt tagas inom landet.
Efterfrågan har härigenom så ökats, att de större valsverken icke kunna
emottaga en större order till utförande på flera månader, icke ens på hälft
år, hvarförutom prisen stigit betydligt.
Genom de införda tullarne har det blifvit omöjligt för far tygsbyggare
att, såsom förut, då behöfliga materialier kunde köpas och importeras till i
utlandet gängse pris, bygga fartyg för utländsk räkning. Äfven tillverkning
24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
af fartyg för inhemska redare har försvårats, ty behöfliga materiali er kunna
ej för tullens skull importeras. Den större efterfrågan inom landet har för¬
orsakat en betydlig prisstegring, hvarförutom det blifvit nära nog omöjligt
att få behöflig materiel levererad inom så kort tid, som erfordras för att
kunna utföra beställningar inom fordrad leveranstid. Tullarne, som tillkomma
för att skydda och uppmuntra den inhemska tillverkningen, hafva sålunda
visat sig verka raka motsatsen, hvad fartygsbyggnader beträffar.
Då skeppsbyggeriet är en af Sveriges naturligaste industrier, då det¬
samma varit en ganska vigtig sådan och då det kunde vara en af våra
största industrier, är det nödvändigt, att sådana förändringar vidtagas i lag¬
stiftningen, att det kan fortfara och utvecklas och ej omöjliggöres.
Antagligen blifver den undanskjutna restitutionsfrågan ej snart afgjord,
men nödvändighetens kraf fordrar, att snabba och kraftiga åtgärder vidtagas
för att möjliggöra skeppsbyggerinäringens drifvande. Jag tager mig derför
friheten vördsamt hemställa,
att Riksdagen måtte besluta, att materialier och utredningspersedlar,
som äro afsedda för byggande eller reparation af fartyg, må tullfritt införas
och att Riksdagen hos Kongl. Maj:t anhåller, att detta beslut må genast
tillämpas.»
Utskottet, som anser det önskvärdt, att åt skeppsbyggerihandteringen
beredas lättnader, kan dock icke godkänna den af motionären föreslagna
åtgärden i nämnda syfte. Att, såsom motionären synes afse, medgifva tull¬
frihet för de slags varor, som pläga användas såsom materialier vid
fartygsbyggnad eller såsom utredningspersedlar endast i de fall, då dessa varor
verkligen i sådant syfte införas, skulle medföra oöfverstigliga praktiska svårig¬
heter, särskilt med afseende på omöjligheten att kontrollera, det de sålunda
tullfritt införda varorna sedermera användes för det ändamål, som utgjort
förutsättningen för deras tullfrihet. Att åter helt och hållet afskaffa tullen
å dylika varor skulle, äfven om det gagnade skeppsbyggerinäringen, verka
till skada för flere andra vigtiga industrier, Indika äro i behof af tullskydd
just å dessa artiklar. Dertill kommer, att, med afseende på reparation eller
förbyggnad af fartyg, det mål, hvartill motionären syftar, är i hufvudsak
uppnådt genom de vid sistlidne års riksdag beslutade bestämmelser om restitu¬
tion i vissa fall af för fartygsmaterialier erlagda tullafgifter.
På grund häraf och under hänvisande till hvad utskottet under punkt
11 här nedan till sjöfarts- och skeppsbyggerinäringarnes uppmuntrande före¬
slagit, hemställer utskottet,
25
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
10:o) att herr frödins ifrågavarande motion icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
8 § i underrättelserna till gällande tulltaxa är af följande lydelse: Tuiitaxe-
underrättel-
1. Vid reparation eller förbyggnad af utländska fartyg eller af in¬
hemska ångfartyg om minst 500 tons bruttodrägtighet eller segelfartyg om
minst 300 tons bruttodrägtighet erhålles, sedan inför generaltullstyrelsen
blifvit styrkt, att reparationen eller förbyggnaden afslutats, restitution af
erlagd införselstull för de materialier och skeppsförnödenheter, icke hänförliga
till husgerådssaker eller proviant, dem innehafvare af skeppsvarf eller verk¬
stad genom behöriga intyg visat hafva varit till fartygets reparation eller
förbyggnad använda och för sådant ändamål från utlandet införda.
2. De skeppsförnödenheter, hvarmed ett svenskt från utrikes ort åter¬
vändande fartyg under resan blifvit försedt, äro icke underkastade tull, så
länge de förblifva i samma fartygs bruk.
I den inom Första Kammaren väckta motionen n:o 43 hemställer
grefve Strömfélt,
.att Riksdagen behagade besluta, att ifrågavarande paragraf må erhålla
följande lydelse: *
§ 8.
Mom. 1. Innehafvare af svenskt skeppsvarf eller verkstad, der fartyg
byggas, erhåller vid nybyggnad af ångfartyg om minst 500 tons bruttodräg¬
tighet samt af segelfartyg om minst 300 tons bruttodrägtighet, sedan inför
generaltullstyi elsen styrkt blifvit, att fartyget kommit i fullfärdig! skick, eu
godtgörelse för hvarje ton af fartygets bruttodrägtighet, nemligen:
för fartyg af jern och stål.................................... 16 kronor
» * med träbordläggning på spant af jern
eller stål, s. k. kompost..................... 10 »
» » af trä...................................................... 3 »
Dä fartyg bygges för utländsk räkning eller såsom nytt sälj es till ut¬
landet, lemnas dylik godtgörelse utan afseende på fartygets storlek.
Vid reparation eller förbyggnad af utländska fartyg eller af inhemska
fartyg af ofvan nämnda storlekar erhållas, sedan inför generaltullstyrelsen
blifvit styrkt — • — — — — (oförändradt) — — — — införda.
Bill. till Ttiksd. Prof. 5 Sami. 1 Afd. 7 Höft.
4
26
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
Mom. 2. De skeppsförnödenheter — — — —--(oförändradt.) —
— —- — — bruk.
Under den 8 nästlidne januari har Kongl. Maj:t tillsatt en komité
med uppdrag att efter utredning af svenska sjöfartsnäringens tillstånd och
alla för dess förkofran nödiga och nyttiga betingelser inkomma med förslag-
till åtgärder för befrämjande af näringens utveckling. Vid sådant förhållande
kunde det synas, som om denna komités utlåtande borde afvaktas, innan
man företager några partiella åtgärder till sjöfartsnäringens understödjande.
Då emellertid grefve Strömfelts motion berör en fråga af så trängande vigt,
att densamma icke utan olägenheter torde kunna undanskjutas, samt denna
fråga, som dessutom mera berör andra näringar än sjöfartsnäringen, redan
genomgått en grundlig utredning, i det att densamma varit föremål för be¬
handling af så väl tullkomitén som kongl. kommerskollegium och kongl. ge¬
neraltullstyrelsen samt dessutom underkastats pröfning af Konungens befall¬
ningshafvande i flere län samt af rikets handels- och sjöfartsnämnder jemte
öfriga för frågan intresserade, anser sig utskottet böra förorda, att denna
fråga redan nu företages till afgörande. Dertill kommer att ett steg i den
rigtning motionären föreslagit redan tagits, i det att vid sistlidne riksdag
restitution i vissa fall beviljats vid reparation eller förbyggnad af fartyg.
Förr än dylika fördelar medgifvits äfven vid nybyggnad af fartyg, förefinnes
emellertid en lucka i vår lagstiftning.
Det förslag motionären framställ, är till alla delar lika lydande med det
förslag, som tullkomitén under den 9 april 1889 efter särskild! uppdrag afgifvit
i anledning af väckta förslag att genom tullrestitutioner bereda lättnader åt
sjöfarten. Detta utlåtande, hvartill motionären i sin motion hänvisar, återfinnes
i sin helhet såsom bilaga till nämnda motion. Utskottet vill med afseende
härpå till eu början erinra, att de bestämmelser angående tullrestitutioner i
vissa fall vid reparation eller förbyggnad af fartyg, som tullkomitén före¬
slagit, redan blifvit antagna af sistlidne års riksdag och införda i förevarande,
paragraf, hvadan grefve Strömfelts motion afser ändring i gällande bestäm¬
melser endast för så vidt angår nybyggnad af fartyg.
Körande denna fråga anför tullkomitén i sitt berörda utlåtande efter
en redogörelse för den äldre lagstiftningen i ämnet, äfvensom för de åt¬
gärder, åtskilliga främmande nationer vidtagit till sjöfartsnäringens främjande,
samt för de önskningar och omdömen tillkallade sakkunnige i ämnet uttalat,
huru som ej blott billigheten utan ock omtanken om den svenska sjöfarts¬
näringen syntes fordra, att en godtgörelse i en eller annan form bereddes
densamma för de genom tullarne ökade prisen å byggnadsmaterialier. Af de
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. '27
medel ätt upphjelpa sjöfartsnäringen, som föreslagits, syntes komitén intet
vara lämpligare och verksammare än en sådan godtgörelse. Nedsättning uti
hamn- samt fyr- och båkafgifter äfvensom lastpenningar, som från vissa håll
förordats, skulle i lika mån komma äfven utlandets fartyg till del samt
åtföljdes dessutom genast, såsom erfarenheten visat, af sjunkande frakt¬
satser, hvadan eu sådan åtgärd icke skulle lända de svenska rederierna till
verkligt gagn. Restitution af tullumgälder vid fartygs byggnad och repara¬
tion in. in. komme dessutom icke endast sjöfartsnäringen utan äfven den för
vårt land så naturliga skeppsbyggnadsindustrien till godo och syntes alltså i
dubbelt afseende beaktansvärd.
Beträffande omfattningen af den restitution, som borde beviljas, ansåge
komitén restitution icke, såsom påyrkats, böra ifrågakomma för proviante-
ringsartiklar, dels emedan omkostnaderna för proviantering i svensk hamn
af ett fartyg, stadt i utländsk fraktfart, vore i jemförelse med öfriga om¬
kostnader, som kunde föranleda restitution, mycket små, dels ock emedan
restitution i detta fall skulle medföra stora svårigheter för upprätthållande
af nödig kontroll, dels enär slutligen det stode hvarje dylikt fartyg fritt att
från nederlag eller frilager, der sådant funnes, uttaga proviant utan erläg¬
gande åt tull. Vidare ansåge komitén, att restitution icke lämpligen borde
ifrågakomma beträffande fartyg, afsedda för den inhemska sjöfarten. På
dessas konkurrensförmåga inverkade nemligen ej den förhöjning i anskaffnings¬
kostnaden, som tullarne möjligen framkallade, enär denna förhöjning drabbade
* alla fartyg proportionsvis lika, och dessa derigenom blefve uti den inbördes
tätlingen likstälda. Vid byggandet af fartyg för inrikes sjöfart vore ej heller
af skäl, som de tillkallade fackmännen framhållit, någon konkurrens från
utlandet att befara, helst sedan vid 1888 års riksdag tull åsatts fartyg.
Endast för fartyg, som gånge i utländsk fraktfart eller som skulle till ut
landet försäljas, blefve de genom tullen å materialier m. m. ökade kost¬
naderna till men. Bästa sättet att betrygga den ofvan nämnda bestämmel¬
sens genomförande vore att fastställa ett visst minimitontal för de fartyg,
vid hvilkas byggande för svensk räkning restitution beviljades. Erfaren¬
heten visade nemligen, att de fartyg, som besörjde den inrikes sjöfarten, i
allmänhet icke öfverstege en viss storlek. Genom att alltså fastställa en
gräns beträffande fartygens drägtighet, under hvilken restitution icke med-
gåfves, vunnes, fastän på indirekt sätt, det afsedda ändamålet eller restitu-
tionens inskränkande i fråga om svenska fartyg till hufvudsakligen sådana,
som gånge i utländsk fraktfart.
Vid bestämmande af svenska fartygs behörighet att komma i åtnjutande
af ifrågavarande restitution syntes för öfrigt böra läggas till grund fartygens
bruttodrägtighet, som vida närmare än nettodrägtigheten angåfve fartygens
28
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
verkliga storlek samt följaktligen äfven materialåtgången till desamma, och
både i Frankrike och Italien, hvarest ersättning gåfves för nybyggda fartyg,
ut gånge denna efter bruttodrägtigheten.
Hvad deremot vidkomme gränsen, der rätt till restitution borde inträda,
hade komitén ansett, att densamma för ångfartyg borde sättas vid 500 torn
Med denna bestämning blefve ej samtliga mellan inrikes orter gående ångare
uteslutna; men gränsen torde ej heller lämpligen böra sättas högre för att
ej utesluta flertalet af de lastångare, som plägade gå mellan Östersjö- och
Nordsjöhamnar. Fartyg af den storlek, att de kunde passera våra kanaler
och slussar, komme dock samtliga under denna gräns.
Hvad åter segelfartyg beträffade, hade det uppgifvits, att segelfartyg
af 300 tons drägtighet och deröfver icke utom i sällsynta undantagsfall an¬
vändes i den inhemska fraktfarten. Det kunde då ej vara lämpligt att be¬
stämma gränsen så, att den förmån, man önskade bereda äfven dessa fartyg,
blefve mindre än den för ångfartygen, med Indika de dertill hade att bestå
eu svår konkurrens, utan hade komitén ansett sig böra föreslå, att gränsen
för segelfartyg bestämdes till 300 tons bruttodrägtighet.
Beträffande frågan om den form, som ersättningen för åsätta tullar å
skeppsmaterialier och inventarier borde erhålla, ansåge komitén, att vid
fartygs nybyggnad den ifrågavarande godtgörelsen borde beviljas med eu viss
summa per ton af bruttodrägtigheten, utan redovisningsskyldighet för dertill
använda materialier. Att i detta fäll bevilja restitution på förut vanligt
sätt medförde stora praktiska olägenheter. Skeppsbyggaren vore då skyldig
under edlig förpligtelse angifva, huru mycket af utländska materialier blifvit
användt. Då man betänkte, hvilken mängd olika materialier, som till byg¬
gande af ett fartyg erfordrades, och hvilken svårighet det skulle vara att
noggrant öfvervaka användandet af dessa vid de många olika slags arbeten,
som vid våra mekaniska verkstäder förekomme, en svårighet, som under ett
fartygs byggande ofta förstorades deraf, att samtidigt fartyg inkomme för att
repareras, hvarvid ofta alla krafter behöfde tagas i anspråk, så torde det
vara gifvet, att det äfven med den mest noggranna bokföring skulle vara
svårt att lemna exakta uppgifter. Redan af detta skäl vore ifrågavarande
form för restitutions erhållande önskvärd. Men ett annat skäl af än mera
afgörande beskaffenhet vore, att endast på det nu föreslagna sättet använ¬
dandet åt svenskt material befordrades. Gåfves restitution på vanligt sätt,
kunde följden blifva, att utifrån infördt material och utländska utrednings-
artiklar komme att till stor del uttränga bruket af svenska sådana. I stället
för att bidraga till utvecklingen inom landet af de näringar, hvilkas alster
användes af skeppsbyggnadsindustrien, skulle beviljande af restitution i vanlig
ordning försvaga det med senast åsätta tullar för dem afsedda skydd, hvar
Bevillningsutskottets Betänkande N;o 7. 29
emot en restitution, gifven på sådant sätt, att den bidroge till användande
af svenska materialier, måste på samma gång gagna ej blott skeppsbyggnads-
industrien utan oek de nämnda näringarne.
Vidkommande till sist de utgifter, som statsverket för den sålunda
föreslagna godtgörelsen vid fartygs nybyggnad kunde komma att vidkännas,
hade komitén för att kunna göra en förslagsberäkning från de vigtigaste af de
svenska mekaniska verkstäderna infordrat upplysningar om tontalet å så väl
för svensk som utländsk räkning byggda fartyg år 1882, det år, då fartygs-
byggandet vid dessa verkstäder på senare tider varit lifligast, äfvensom
uppgift om det tonnage, som vid desamma ansåges kunna på ett år nybyggas.
År 1882 byggdes å dessa verkstäder fartyg om 19,911 tons bruttodrägtig-
het, hvaraf fartyg med antagligen högst 12,000 tons drägtighet skulle efter
förslaget varit berättigade till godtgörelse. Samtliga de nämnda verkstädernas
nybyggnadsförmåga hade uppgifvits till ,30,000 bruttoton, men då vissa upp¬
gifter lemnats under förutsättning, att arbetet vid nedlagda varf åter upp-
toges, och att hela verksamheten koncentrerades på far tygsbyggnad med
åsidosättande af annan tillverkning, samt i förenämnda tontal inginge fartyg
af alla slag, äfven sådana, som ej föreslagits till erhållande af godtgörelse,
så framginge häraf, att, utan fara för allt för låg beräkning, det till godt¬
görelse berättigade tontalet torde kunna till hälften nedsättas, äfven med
^beräkning af de fartyg, som på andra varf kunde byggas. Denna uppgift
afsåge dock endast fartyg af jern eller stål; s. k. komposite- samt träfartyg
torde ej komma att byggas i någon afsevärd mån. Detta antagande be¬
styrktes deraf, att enligt uppgift i Lloyds register, hvilket upptoge endast
fartyg af 100 tons bruttodrägtighet och deröfver, byggdes i hela verlden år
1887 jern- och stålfartyg om 528,027 tons drägtighet, men komposite- och
träfartyg af endast 51,752 tons. Komitén ansåge sig derför kunna antaga,
att utgifterna för godtgörelser till komposite- och träfartyg ej komme att
blifva nämnvärda,
Öfver tullkomiténs förslag infordrades utlåtande af kong!, kommers¬
kollegium och kong!, generaltullstyrelsen. Förstnämnda embetsverk anmodade
i cirkulärskrifvelse öfverståthållareembetet och Kong! Maj:ts befallnings¬
hafvande i samtliga länen, med undantag åt Kronobergs, Kopparbergs och
Jemtlands län, att ej mindre från vederbörande handels- och sjöfartsnämnder
infordra yttrande i ämnet än äfven på lämpligt sätt lemna enskilda fartygs-
byggare och skeppsredare inom de särskilda länen tillfälle att deri sig yttra,
samt att med samtliga afgifna yttranden, äfvensom, derest anledning dertill
ansåges vara för handen, med eget anförande i ämnet inkomma.
30
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
Af den redogörelse embetsverk^! afgifvit rörande innehållet af de
yttranden, som i anledning häraf inkommit, framgår hufvudsakligen
att det af Jcomitén framstälda förslag oförändradt omfattats af
dels nedannämnda handels och sjöfartsnämnder, nemligen:
i Nyköping, i Norrköping, hvars mening äfven biträdts af Kong!.
Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län, i Kristianstad, i Hudiksvall,
i Sundsvall, i Piteå, hvars åsigt jemväl delats af Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Norrbottens län, samt i Karlskrona, hvilken dock förklarat sig
icke anse komiténs förslag i någon nämnvärd mån bereda gagn åt sjöfarts¬
näringen, utan fastmer åt skeppsbyggerierna och jerntillverkarne; och
dels Motala mekaniska verkstads aktiebolag;
att samma förslag i hufvudsak, men dock med förbehåll af vissa än¬
dringar, blifvit tillstyrkt af nedan uppräknade handels- och sjöfartsnämnder,
nemligen:
i Södertelge, som förmenat, att förslaget om rättighet till godtgörelse,
hvilken rättighet komitén för svenske redares fartyg velat göra beroende af
viss minimidrägtighet, under det att sådana fartyg, som bestäldes eller så¬
som nya inköptes af utländing, skulle åtnjuta samma rättighet utan afseende
å deras storlek, hellre bort gä i motsatt rigtning eller till fördel för de sven¬
ska rederierna, samt hemstält att, derest något visst minimitontal ansåges böra
stadgas såsom vilkor för godtgörelses åtnjutande, detta måtte bestämmas till
100 bruttoregistertons, lika för ång- och segelfartyg;
i Gefle, hvilken framstält såsom ett önskningsmål, att restitution måtte
beredas äfven för proviantartiklar, samt föreslagit dels att den gräns, der i
allmänhet rättighet till restitution för svenska fartyg borde inträda, måtte
bestämmas för ångfartyg till minst 400 och för segelfartyg till minst 300
bruttoton, dels att rätt till godtgörelse måtte tillerkännas äfven sådana sven¬
ska fartyg af mindre drägtighet, Indika under minst två års tid varit an¬
vända uteslutande i utländsk fraktfart, då detta förhållande styrktes genom
bevis från vederbörande svenska konsuler och dels att beloppet afgodtgörel-
sen vid nybyggnad måtte bestämmas
för jern- och stålfartyg till ................................................ 20 kronor,
» kompositefartyg till......................................................... 14 » , och
» träfartyg till..................................................................... 4 » , allt
per bruttoton;
i Vestervik, hvilken ansett att, ehuru lämpligast torde hafva varit, om
vid nybyggnad för svensk läkning godtgörelse lemnades för alla fartyg utan
afseende å deras storlek, i likhet med hvad som föreslagits beträffande så¬
dana fartyg, som byggas för utländsk räkning eller såsom nya säljas till ut¬
landet, det afsedda ändamålet att bereda lättnader åt sjöfartsnäringen likväl
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 31
i någon män kunde vinnas, om godtgörelsen utginge vid nybyggnad för ång¬
fartyg af minst 300 och för segelfartyg af minst 200 tons bruttodrägtighet,
och för träfartyg med 5 kronor i stället för af komitén föreslagna 3 kronor
per bruttoton;
i Oscarshamn, hvilken ansett att, då en mängd fartyg af mindre dräg¬
tighet än den af komitén för godtgörelsens åtnjutande bestämda under vissa
förhållanden vore nödvändiga och inom vårt land byggdes för sysselsättning
i den utländska fraktfarten, för sådana mindre fartyg dylik godtgörelse äf¬
ven borde åtnjutas; samt
i Umeå, hvilken ej funnit de af komitén föreslagna lättnader i någon
afsevärd mån komma sjöfartsnäringen tillgodo, och som ansett, att den före¬
slagna godtgörelsen medelst tullrestitution å införda utländska materialier
borde tillkomma innehafvare af svenskt skeppsvarf eller verkstad, der fartyg-
nybyggas, för alla så väl ångfartyg som segelfartyg utan afseende å deras
storlek, i likhet med livad som föreslagits beträffande utländska fartyg, samt
att restitution vid reparation eller förbyggnad äfven måtte medgifvas för
svenska fartyg af alla storlekar;
att ett af två reservanter inom tullkomitén framstäldt förslag att vid ny¬
byggnad ^af sådana fartyg, för hvilka enligt tullkomiténs åsigt godtgörelse
borde ifrågakomma, i stället restitution måtte medgifvas af de tullumgälder,
som verkligen blifvit erlagda för till fartygets byggande och utredning an¬
vända utländska materialier och skeppsförnödenheter, dels oförändradt dels med
vissa ändringar förordats af handels- och sjöfartsnämnderna i Göteborg, Malmö,
Halmstad, Luleå, Jönköping och Visby samt Konungens befallningshafvande
i Kristianstads län äfvensom handelsföreningen i Visby och skeppsbyggaren
A. Brodin i Gefle; samt
att handels- och sjöfartsnämnden i Stockholm visserligen gifvit före¬
trädet åt reservanternas förslag med vissa ändringar i de för restitutionens
erhållande föreslagna vilkor, men, derest dessa vilkor dock befunnes nödvän¬
diga, alternativt förordat godtgörelse per bruttoton med 20 kronor för jern-
och stålfartyg samt med mindre belopp i förhållande dertill för öfriga slags
fartyg, äfvensom att denna godtgörelse måtte utgå jemväl för sådana sven¬
ska fartyg, som kunde antagas idka uteslutande inhemsk fraktfart.
Uti sitt i frågan gemensamt afgifna utlåtande anförde kong! kom¬
merskollegium och kongl- generaltullstyrelsen, bland annat, hurusom den af
tullkomitén föreslagna godtgörelsen skulle kunna komma att utgöra en, om
också dold, premie från tullmedlen för tillgodogörandet af svenska materialier,
materialier för hvilka i verkligheten motsvarande tullafgift icke kommit tull¬
kassan tillgodo. Med fäst afseende på oegentligheten af en sådan för vår
tullagstiftning främmande premiering, hvilken också näppeligen skulle komma
32
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
att i någon afsevärd män gagna den näring, för hvars understödjande den
dock egentligen skulle hringas till stånd, utan fast hellre hufvudsakligast
komma varfven eller verkstäderna samt andra näringar tillgodo, dessa sist-
berörda näringar dock endast för så vidt vederbörande varfs- eller verkstads-
egare icke funne med sin fördel förenligt att vid fartygsbyggnaden hellre an¬
vända utländska än svenska materialier; samt med hänsyn derjemte dels till
den af reservanterna mot detta förslag påvisade faran deraf, att genom ett
dylikt prejudikat antagligen skulle framkallas anspråk från åtskilliga andra
näringar på liknande understöd och dels till hvad samma reservanter i öfrigt
deremot anfört, ansäge sig embetsverken icke kunna tillstyrka bifall till
hvad flertalet inom komitén i detta hänseende föreslagit utan hemstälde, att
godtgörelsen för tullafgifterna å de vid fartygs nybyggnad använda materia¬
lier icke måtte utgå i annan form än den hittills hos oss tillämpade, nemli¬
gen såsom restitution i vanlig ordning af för materialierna bevisligen erlagda
sådana umgälder.
Vidkommande omfattningen af den ifrågastälda restitutionen hade em¬
betsverken för sin del icke heller kunnat Unna de till stöd för den beträf¬
fande svenska fartyg föreslagna inskränkningen andragna skäl ega giltighet.
Då nemligen alla utländska fartyg, af hvilken storlek eller beskaffenhet som
helst, egde rätt till fri konkurrens med svenska fartyg i fraktfarten till och
från Sverige, under det att derjemte vissa främmande länders fartyg på
grund af traktater med dessa länder egde rätt till samma konkurrens beträf¬
fande fraktfarten inrikes orter emellan, hvilken sistnämnda rättighet, enligt
hvad de från vederbörande tullförvaltningar till generaltullstyrelsen ingångna
journaler utvisade, äfven begagnats af sådana fartyg med en drägtighet af
öfver 40 ton till ett antal af 37, kunde näppeligen anses, att tullrestitutio-
nen med den inskränkning tullkomitén föreslagit och hvarigenom densamma
skulle komma att lända till gagn endast för ett mindre antal svenska han¬
delsfartyg, nemligen för dem, hvilka innehade den bestämda bruttodrägtig-
heten, utgjorde ett tillräckligt understödjande af den svenska sjöfartsnärin¬
gen, då ju fortfarande det ojemförligt största antalet fartyg i svenska han¬
delsflottan, af hvilka äfven många i utländsk fraktfart, skulle varda uteslu¬
tet från sagda förmåns åtnjutande.
Huru än förhållandena härvid för närvarande eller i framtiden kunde
ställa sig, torde i allt fall omtanken om den svenska sjöfartsnäringen kräfva
full likställighet emellan svenska och utländska fartyg i fråga om tullresti-
tution vid så väl nybyggnad som reparation, om än anledning skulle förefin¬
nas dertill, att en viss drägtighetsgräns, lika för svenska och utländska far¬
tyg, bestämdes, under hvilken dylik restitution icke finge åtnjutas. Ett
stadgande i det af komitén föreslagna syftet skulle också, enligt embetsverk
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 33
kens förmenande, åtminstone vid fartygs nybyggnad lätteligen kunna komma
att innebära ,en frestelse till försök att genom skenköp eller andra överens¬
kommelser kringgå detsamma för vinnande af den bestämda godtgörelsen äf¬
ven för sådana fartyg, för hvilka den icke varit afsedd; och någon tillfreds¬
ställande kontroll från tullverkets sida till förhindrande af dylika transak¬
tioner kunde svårligen åvägabringas. På grund häraf föreslogo embetsverken,
att restitution af erlagd tull för materialier och förnödenheter till fartygs
nybyggnad, förbyggnad eller reparation, med undantag för husgerådssaker
och proviant, måtte åtnjutas endast för sådana, så väl svenska som utländ¬
ska fartyg, hvilka innehade en afgiftspligtig drägtighet af öfver 40 ton.
Det af tullkomitén och motionären föreslagna sättet att uppmuntra
skeppsbyggerihandteringen synes utskottet vara värdt all uppmärksamhet.
Framför ett medgifvande åt allenast restitution för erlagda tullafgifter å
fartygsmaterialier innebär det föreslagna nya systemet väsentliga fördelar,
dels genom dess enkelhet vid tillämpningen dels ock genom den ökade
användning inom skeppsbyggeriet af svenska materialier, detsamma är
egnadt att framkalla. Då de skeppsbyggnadsmaterialier Sverige producerar,
särskild! plåt och jern, genom sin utmärkta beskaffenhet mestadels vida
öfverträffa det material, som utomlands användes för fartygsbyggnad,
synes en skeppsbyggeri handtering, grundad på användning af svenska dy¬
lika materialier vara en industri, som har särskild utsigt att kunna göra sig
gällande i konkurrensen med utlandet och allt mera arbeta sig fram på
verldsmarknaden. Från denna synpunkt och med fäst afseende på förde¬
len för ett land att få exportera sina produkter i ett högt förädladt skick,
är det inhemska skeppsbyggeriet särskild! i behof af det slags uppmuntran,
det föreslagna nya systemet innebär.
De anmärkningar emot detta system, som blifvit framstälda, synas ut¬
skottet icke vara af någon afgörande vigt. Hvad först beträffar invändnin¬
gen, att den föreslagna godtgörelsen hufvudsakligen skulle lända skeppsbyg-
gerierna och de näringar, som till dessa leverera byggnadsmaterialier, till
godo, vill utskottet gerna medgifva, att så ofta torde blifva förhållandet.
Med den vexelverkan, hvari skeppsbyggeriet och sjöfartsnäringen stå till
hvarandra, torde dock hvad som gagnar den ena af dessa näringar icke
underlåta att äfven på den andra utöfva ett välgörande inflytande, och under
vissa konjunkturer kan sjöfartsnäringen jemväl på ett mera direkt sätt
komma att draga fördel af den föreslagna åtgärden. Denna kommer nem¬
ligen att verka såsom en minskning i tillverkningskostnaden och följaktligen
lända producenten eller konsumenten till godo, allteftersom efterfrågan på
Bill. till Riksd. Prot. 1890. 5 Sami. 1 Afd. 7 Käft. 5
34
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
fartyg är mer eller mindre liflig. Under tider, då behofvet af fartyg är
stort, ocli varf och verkstäder hafva fullt upp med arbete, kommer så¬
lunda godtgörelsen att vara till gagn hufvudsakligen för skeppsbyggerierna.
Under motsatta konjunkturer åter, då skeppbyggerierna nödgas underbjuda
hvarandra för att få arbete, kommer densamma att hafva till följd, det prisen
på fartyg kunna sänkas lägre, än eljest varit möjligt, och i så fall stannar
vinsten till större delen på färtygsköparnes, d. v. s. rederiernas sida.
Man har vidare anmärkt, att tullkomitén satt gränsen för de för in¬
hemsk räkning byggda fartyg, Indika skulle vara berättigade till godtgörelse,
allt för högt och att någon anledning icke förefunnes, hvarför inhemska fartyg-
skulle i förevarande hänseende vara sämre stälda än de fartyg, som byggdes
för utländsk räkning eller såsom nya till utlandet försåldes. Då emellertid
någon tillförlitlig beräkning öfver de kostnader, det föreslagna systemet kom¬
mer att för statskassan medföra, icke på förhand kan uppgöras, synes det
försigtigast att icke med ens gifva detta system en allt för stor .omfattning.
I första rummet torde derför från erhållande af godtgörelse böra uteslutas de
fartyg, livilka användas i fraktfarten inrikes orter emellan, då nemligen
denna fraktfart utan tvifvel är den gren af sjöfartsnäringen, som är utsatt
för den jemförelsevis minsta konkurrensen med utländsk rederihandtering.
Äfven om vissa utländska nationers fartyg icke äro betagna rättighet till
fraktfart emellan svenska hamnar, lärer nemligen likväl någon dylik fraktfart
icke i någon afsevärd omfattning hittills hafva förekommit eller för framtiden
kunna befaras.
Om utskottet sålunda beträffande inhemska ångfartyg icke har något
att erinra mot den af tullkomitén föreskrifna minimidrägtighet af 500 brutto¬
ton, finner utskottet emellertid, att den drägtighet af 300 bruttoton, som
tullkomitén i enahanda afseende bestämt för segelfartyg, icke står rätt väl
tillsammans med den grund, hvarpå komiténs förslag härutinnan hvilar, eller
att endast de fartyg, som gå i fraktfart allenast inrikes orter emellan, skulle
vara från denna förmån uteslutna. De fartyg, som ombesörja den utrikes
fraktfarten på östersjö- och närmaste nordsjöhamnar, utgöras nemligen huf¬
vudsakligen af segelfartyg, livilka i allmänhet icke uppnå 300 tons brutto-
drägtighet. Med fäst afseende å denna icke ovigtiga gren af den utrikes
sjöfarten anser utskottet följaktligen, att den föreslagna minimidrägtigheten
för inhemska segelfartyg bör sänkas till 200 bruttoton.
Af samma anledning torde jemväl för de inhemska segelfartyg, för
livilka enligt gällande stadganden vid reparation eller förbyggnad restitution
skall utgå, drägtigheten böra nedsättas från 300 till 200 ton.
Vidare har från flera håll påståtts, att den af tullkomitén föreslagna
godtgörelsen bestämts till ett så lågt belopp pr ton, att densamma icke kom¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
35
mer att lemna tillräcklig ersättning för den tull, som erlagts för de vid ett
fartygs byggnad använda materialier. Utskottet, som beredts tillfälle att
taga kännedom om de beräkningar, som legat till grund för tullkomiténs för¬
slag härutinnan, tillåter sig att i korthet redogöra för dessa. Sedan k om i
törn erhållit uppgifter angående qvantiterna af de olika materialier, som in¬
gått i åtskilliga jernfartyg, uträknades den tull, som för hvarje särskild!
fartyg skulle erlagts, derest de i fartyget ingående qvantiteter jern, plåt
och nagel blifvit från utlandet införda. Den summa, som sålunda erhölls,
visar ett medeltal pr bruttoton af 16 kronor. En något större summa erhålles
visserligen, om man tager i betraktande den tull, som kunnat erläggas jemväl för
tågvirke och tapetserarematerialier till inredning m. m., men då denna icke kan
med bestämdhet uträknas, och väl sällan något fartyg bygges uteslutande af
utländska materialier samt särskilt vissa delar af fartyget i de flesta fall
förfärdigas af svenskt jern, som för dessa ändamål är vida öfverlägset det
utländska, torde den af tullkomitén föreslagna godtgörelsen af 16 kr. pr ton
för jernfartyg närmast motsvara det belopp, hvarmed en blott restitution af
verkligen erlagd tullafgift skulle komma att utgå. Hvad godtgörelsen för
Övriga slag af fartyg angår, finner utskottet denna stå i ett rigtigt förhållande
till den för jernfartyg sålunda föreslagna ersättningen och har mot den¬
samma intet att erinra.
Hvad slutligen kostnaden för en tillämpning af det föreslagna systemet
angår, utgjorde år 1882, det år då fartygsbyggandet på senare tider varit
lifligast, tontalet af byggda fartyg 19,911 ton. Af detta tontal antogs inom
tullkomitén 12,000 tons belöpa sig på fartyg af den storlek, att de enligt
det föreslagna systemet skulle vara berättigade till godtgörelse. Under förut¬
sättning af att samtliga dessa fartyg varit jernfartyg, skulle kostnaden för
den föreslagna godtgörelsen under år 1882 utgjort 192,000 kronor. Af
beräkningar som återfinnas på sid. 29 i detta betänkande framgår, att tull¬
komitén ansett, det fartyg af ifrågavarande storlekar icke skulle kunna
från vara nu befintliga verkstäder årligen levereras till ett större sammanlagdt
tontal än 15,000 ton. Efter denna beräkning skulle det nya systemet med- <
fora eu kostnad af omkring 240,000 kronor. Till något nämnvärdt större
belopp lärer under närmaste tid kostnaden för den nu ifrågasatta åtgärden
icke komma att uppgå.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, samt tullkomitén i öfrigt an¬
draga, hemställer utskottet,
11:o) att 8 § 1 mom. i underrättelserna till tull¬
taxan måtte erhålla följande förändrade lydelse:
36
Bevillningsutsliottets Betänkande N:o 7.
1. Innehafvare af svenskt skeppsvarf eller verkstad, der fartyg byggas,
erhåller vid nybyggnad af ångfartyg om 500 tons bruttodrägtighet eller der¬
utöfver samt af segelfartyg om 200 tons bruttodrägtighet eller derutöfver,
sedan inför generaltullstyrelsen styrkt blifvit, att fartyget kommit i fullfärdigt
skick, en godtgörelse för hvarje ton af fartygets bruttodrägtighet, nemligen:
för fartyg af jern och stål..................................................................... 16 kronor
» » med träbordläggning på spant af jern eller stål, s. k.
kompost.............................................................................. 10 »
» » af trä ....................................................................................... 3 »
Då fartyg bygges för utländsk räkning eller såsom nytt säljes till
utlandet, lemnas dylik godtgörelse utan afseende på fartygets storlek.
Vid reparation eller förbyggnad af utländska fartyg af hvilken storlek
som helst eller af inhemska fartyg af ofvannämnda storlekar erhålles, sedan
inför generaltullstyrelsen styrkt blifvit, att fartygets förbyggnad eller reparation
blifvit afslutad, restitution af erlagd införselstull för de materialier och skepps-
förnödenheter, icke hänförliga till husgerådssaker eller proviant, dem inne¬
hafvare af skeppsvarf eller verkstad genom behöriga intyg visat hafva varit
till fartygets reparation eller förbyggnad använda och för sådant ändamål
från utlandet införda.
Mom. 1 och 5 af 9 § i underrättelserna till tulltaxan lyda sålunda:
§ 9.
1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande, utaf utländskt
råämne inrikes tillverkade varor beviljas restitutionsvis af tullmedlen:
för 1 kilogram raffineradt socker, topp-, kandi- och- kak-.................. 28,2 öre
» 1 dito chokolad, konfityrer eller blandad chokolad och
konfityrer........................................................................ 30 »
» 1 liter punsch .......................................................................................... 30 »
» 1 kilogram tobak, arbetad:
cigarrer och cigarretter................................. 1 krona — »
spunnen, hopvriden eller pressad, äfvensom i stänger 70 »
malen eller snus ............................................................... 48 »
andra slag........................................................................... 55 »
» 1 kilogram s. k. flamgarn, . färgadt eller tryckt af bomull ......... 15 »
» 1 dito s. k. flamgarn, färgadt eller tryckt af ull.................. 20 »
» 1 dito bomullsväfnad ..................................................................... 15 »
» 1 dito linneväfnad........................................................................... 20 »
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
37
för 1 kilogram maskinsydda bomulls-och linneartiklar,såsom skjortor,
kragar, manchett,er med flera, under vilkor att.
de icke hufvudsakligen bestå af lägre till [beskaffad
väfnad än oblekt bomullsväfnad.............................. 50 öre
hvarvid för öfrigt iakttages:
a) att af de i vigt här upptagna varor minst 50 kilogram af hvardera,
men af blandadt chokolad och konfityrer 50 kilogram tillhopa och af punsch
minst 50 liter skola till export angifvas och på en gång afsändas; kommande
dock denna bestämmelse icke att ega tillämpning, då den vara, för hvilken
tullrestitution sökes, utföres för proviantering af fartyg i Öresund under
enahanda förhållanden med dem, då utländska, på frilager upplagda varor
skulle vid dylik proviantering åtnjuta tullfrihet;
b) att vid angifningsinlagan alltid skall bifogas tillverkarens, under
edlig förpligtelse afgifna och med två vittnen bestyrkta försäkran, att varan
är svensk tillverkning och åt utländskt råämne, för hvilket full införselstull
blifvit erlagd, eller, beträffande tiamgarn och väfnader, att de äro inom
landet tillverkade af utrikes spunnet och behörigen förtulladt garn, och i
fråga om maskinsydda bomulls- och linneartiklar, att de äro inom landet
tillverkade af utrikes ifrån införda, behörigen förtullade väfnader; och kom¬
mer nu nämnda bevis att biläggas tullkammarjournalen å den tullplats, hvar
ifrån varan utföres; och
c) att utförseln verificeras genom intyg af vederbörande embetsmyn¬
dighet ä lossningsorten, det varan derstädes blifvit lossad, hvilket intyg bör
vara af svensk konsul eller vice konsul, derest sådan å berörda ort finnes
anstäld, behörigen legaliseradt; dock att, derest utförseln skett i fartyg af
30 tons drägtighet eller derutöfver, och fartyget, utklareradt direkte till
utrikes ort, blifvit af tullbetjening bevakadt till öppen sjö samt den till
utförsel angifna vara, för hvilken tullrestitution äskas, tillika blifvit af tull¬
kammare vid utklareringen antecknad å fartygets utgående sjöpass, något
bevis om varans ankomst till den utländska lossningsorten ej må för restitu-
tionens beviljande erfordras. — — — — — — — — — — — — —
5. Vill någon införa tull underkastade varor i ändamål att desamma
i annorlunda bearbetadt eller förädladt skick, än här ofvan säges, land- eller
sjövägen äter utföra och den vid införseln erlagda tullafgiften tillika åter¬
bekomma, må sådant vara tillåtet under vilkor, att eu dylik afsigt med in¬
förseln redan i sammanhang dermed vid varans angifning till tullbehandling
skriftligen anmäles, samt att varuegaren i öfrigt ställer sig till efterrättelse
de föreskrifter, hvilka generaltullstyrelsen egen meddela till förekommande
af missbruk utaf en sålunda medgifven förmån; skolande derjemte, för till-
38 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
godonjutande af denna förman, återutförseln hafva egt rum och sådant be¬
hörigen styrkas inom natt och år efter det införseln skedde.
Derest utländskt råbränvin endast för förädling till export under tull¬
verkets kontroll införes och förädlas i derför särskild! inrättad fabrik, må
restitution af belöpande tullafgift beviljas ej mindre för den myckenhet för-
ädladt bränvin, som, på sätt här ofvan sägs, behörigen styrkes hafva från
fabriken blifvit utförd, än äfven för den qvantitet bränvin, hvilken efter
verkstäld inventering tillförlitligen utrönes hafva genom förädlingen gatt för¬
lorad, dock icke för denna förlust i något fall med mera än eu procent af
den utförda myckenheten normalliter.
På sätt ofvan nämnts, har utskottet frän Kongl. Maj:t fått emottaga,
till deri åtgärd utskottet kunde finna detsamma föranleda, ett af tullkomitén
afgifvet utlåtande med förslag till förändrad lydelse af 5 mom. i förevarande
paragraf m. m. Detta tullkomiténs utlåtande, som, enär detsamma icke förut
vant till trycket befordran, ansetts böra i sin helhet här inflyta, är af
följande lydelse:
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 13 september J888 har Eders Kong!. Maj:t
— med öfverlemnande af handlingarne i mål rörande en af svenska marmelad-
aktiebolaget i Norrköping gjord underdånig ansökning om rätt till drawback
för två särskilda, af bolaget exporterade partier konfityrer, bestående, enligt
hvad upplyst blifvit, af, jemte utländska förtullade råämnen, svensk frukt —
uppdragit åt tullkomitén att utreda, huru vida och i sådant fall till hvithet
belopp och under hvilka vilkor restitution af erlagd tull kunde böra medgifvas
i de fall, der en exportvara utgjordes af både utländska förtullade och in¬
hemska ämnen.
Vid den utredning, komitén i anledning deraf verkstält, har komitén
jemväl tagit i öfvervägande de under den 1 mars och den 28 juni inneva¬
rande år för sådant ändamål till komitén nådigst remitterade handlingar i
mål rörande underdåniga ansökningar af Gunnebo bruks aktiebolag samt
Göteborgs kexfabriks aktiebolag om tullrestitution. Af dessa begge ansök¬
ningar är visserligen endast den sistnämnda, afseende till utförsel ämnad
»kex», vid hvars beredning så väl svenskt som utländskt råmateriel användts,
af enahanda beskaffenhet med den underdåniga ansökning, som föranledt
ofvan omförmälda komité lemnade uppdrag, men då i den af Gunnebo bruks
BevillningsutsTiottets Betänkande N:o 7.
39
aktiebolag gjorda ansökning hemställes om rätt till tnllrestitntion jemväl för
den del af vid exportvaras framställning användt råämne, som under föräd¬
lingen gått förlorad, samt frågan om en sådan förmåns beviljande — hvilken
sammanhänger med frågan om beloppet af restitution i allmänhet — lärer
böra skärskådas icke endast med afseende å tillverkningar af uteslutande ut
ländskt råämne utan jemväl med hänsyn till exportvara af blandad!, svenskt
och utländskt ursprung, har komitén ansett äfven handlingarne i sistberörda
mål böra i detta sammanhang komma under öfvervägande.
Slutligen har vid behandlingen af detta ämne komitén också tagit
kännedom om de från enskilda personer till komitén ingifna framställningar,
Indika framhålla önskvärdheten af bestämmelser, hvarigenom vederbörande
näringsidkare tillerkändes likartade förmåner med de i ofvanberörda under¬
dåniga ansökningar afsedda.
Komitén har vid fullgörande af ifrågavarande nådiga uppdrag till en
början undersökt innebörden af nu gällande bestämmelse]' om tnllrestitntion.
Den särskilda restitution af tnllafgift, som, på grund af § 8 i underrättelserna
till gällande tulltaxa, medgifves vid reparation eller förbyggande af fartyg,
har utgjort föremål för af komitén förut afgifvet underdånigt utlåtande,
hvarför komitén nu inskränkt sig till att granska innehållet af nästföljande
§ 9 i nämnda underrättelser.
Enligt mom. 1 af samma § beviljas under vissa vilkor vid utförsel
sjöledes från stapelstad af särskild t uppräknade, af utländska råämnen inrikes
tillverkade varor restitution af tullmedlen med bestämd,t angifvet belopp för
hvarje vigt eller rymdenhet af exportvaran. Detta belopp, afsedt att mot¬
svara belöpande tull å de i varan ingående råämnen, är bestämdt af lagstif¬
taren och gäller sålunda för hvarje vara af det ifrågavarande slaget, obero¬
ende af vexlande proportion emellan råämnena. Någon särskild anmälan hos
tullmyndighet om den tillämnade återutförseln i ändamål af kontrollåtgärders
vidtagande från statsverkets sida erfordras icke vid råämnenas införsel. Der¬
emot fordras, enligt hvad ordalydelsen oförtydbart gifven vid handen, att
samtliga vid exportvarans framställning använda råmaterialier äro utländska
varor, för hvilka full införselstull blifvit erlagd. Restitution medgifves sålunda
icke för det fall, att något af berörda råämnen är af svenskt ursprung, och
antagligen icke heller om i exportvaran ingår utländskt råämne af beskaffenhet
att icke vara införselstull underkastadt. Stadgandena under mom. 2 och 3
rörande tullrestitution för utländsk juteväfnad, som användes till emballage,
samt för vissa qvarnindustriens produkter, äro af alldeles speciel beskaffenhet
och sakna på grund häraf betydelse för förevarande fråga samt torde derför
icke påkalla någon närmare redogörelse.
Af helt annan beskaffenhet än den i mom. 1 omförmälda, är den
40
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
restitution, hvarom i mom. 5 stadgas. Ordalydelsen af detta lagrum synes
icke med nödvändighet kräfva, att exportvaran skall hafva framställa af ute¬
slutande utländska råmaterialier, för hvilka full införselstull erlagts, och be¬
stämmelsen har, enligt komitén meddelade upplysningar, icke heller blifvit af
generaltullstyrelsen så tillämpad. Den här beviljade förmån af restitution
åtnjutes icke omedelbart på grund af lagens stadgande, utan grundas närmast
på af generaltullstyrelsen efter ansökning meddelad resolution, hvarigenom
den ifrågavarande förmånen under särskilda vilkor medgifves. Restitutions-
beloppet är icke heller såsom i mom. 1 bestämdt af lagstiftaren, utan utrönes
i enlighet med de föreskrifter, hvilka för sådant ändamål af generaltullsty¬
relsen meddelas. Vid sådant förhållande och då styrelsen på grund af den
utredning, som föregår resolutionens utfärdande, i de flesta fäll sättes i stånd
att med tillräcklig grad af visshet bedöma den ifrågavarande tillverkningens
beskaffenhet eller proportionen emellan deri ingående råämnen, är det natur¬
ligen af ingen vigt, om något af dessa ämnen är af inhemskt ursprung, enär
restitutionen i allt fall icke kommer att utgå för mera än som anses mot¬
svara den införtullade råvaran. Ett bestämdt uttalande af lagstiftaren derom,
att den i detta moment medgifna restitutionsförmån må åtnjutas jemväl för
exportvara af blandadt inhemskt och utländskt ursprung, torde dock få anses
önskvärdt.
Om äfven genom nu omförmälda bestämmelser möjlighet beredts den
inhemske näringsidkaren att i allmänhet vinna restitution af tnllafgiften för
de utländska råämnen, hvilka han användt vid framställning af produkter,
afsedda för konsumtion utomlands, kan ifrågasättas, huru vida icke en viss
grupp af tillverkningar, nemligen de, som finnas uppräknade under mom. 1,
för så vidt till deras framställning användts, jemte införtullade råämnen, in¬
hemska eller tullfria utländska sådana, bilda undantag. Såsom ofvan är
närnndt, kan för vara, tillhörande sistberörda kategori, drawback enligt mom.
1 icke beviljas. Deremot borde visserligen enligt sakens natur icke något
hinder möta mot beviljande af restitution enligt mom. 5 för sådana till¬
verkningar lika väl som för andra exportvaror af blandadt svenskt och ut¬
ländskt ursprung; men med ett strängt fasthållande af ordalydelsen i sist¬
nämnda lagrum, der det nemligen heter: »Vill någon införa tull underkastade
varor i ändamål att desamma i annorlunda bearbetadt eller förädladt. skick
än här ofvan sägs, — — — åter utföra och den vid införseln erlagda tull-
afgiften tillika återbekomma» etc., lära nog samma tillverkningar kunna
anses falla utanför momentets bestämmelser. Af de till komitén remitterade
handlingar i ofvanberörda mål rörande svenska marmeladaktiebolagets under¬
dåniga ansökning vill det åtminstone synas, som om generaltullstyrelsen
hyllade denna uppfattning, ity att styrelsen i afgifvet utlåtande öfver bolagets
Bevillning sutskottets Betänkande N:o 7.
41
underdåniga ansökning icke antydt möjlighet för exportören att i liknande
fall begagna sig af den i inom. 5 anvisade utväg utan hemstält till Eders
Kongl. Maj:t om åtgärder för en möjligen erforderlig förändring af lag¬
stiftningen i ämnet.
Då, såsom nyss antydt blifvit, komitén icke kunnat finna någon an
ledning, hvarför en förmån, som i allmänhet medgifves för exportvaror, fram-
stälda af delvis inhemska råämnen, skulle förvägras, derest varan utgöres af
tillverkning, som under mom. 1 omförmäles, helst tillverkningar af sistnämnda
slag, då de bestå af uteslutande utländska råämnen, med afseende å rätten till
tullrestitution intaga en särskildt gynnad ställning, har komitén ansett nu
gällande bestämmelser, sådana de vid tillämpningen tolkats, innebära en
oegentlighet, för hvars undanrödjande erfordras eu förändring af lagstift¬
ningen i ämnet. Öfvertygad om vigten af ändamålsenliga bestämmelser på
tullagstiftningens område i syfte af de svenska näringsidkarnes understöd¬
jande i konkurrensen på den utländska marknaden samt derom, att restitution
af erlagd tullafgift för de vid en exportvaras framställning använda råma-
terialier — i den mån erforderlig kontroll mot missbruk af en sådan för¬
mån kan utan exportören allt för mycket betungande föreskrifter åstadkom¬
mas — icke är utan betydelse för sagda ändamål, äfvensom att billigheten
fordrar, att införselstull icke uttages för andra varor än dem, som inom landet
konsumeras, har komitén funnit den ifrågasatta lagändringen icke böra gå
i rigtning af inskränkning i hittills medgifven rätt till restitution. Hvad
särskildt angår sådan tillverkning, hvarom nu är fråga, eller exportvara af
blandadt inhemskt och utländskt ursprung, har komitén ansett den omstän¬
dighet icke böra lemnas obeaktad, att vägran af tullrestitution för det ut¬
ländska råämnet ensamt på den grund, att jemväl inhemskt ämne i varan
ingår, ofta skall hafva till följd, att den inhemska näringsidkaren, för att
icke gå miste om förmånen af restitution, komme att använda uteslutande
utländskt råämne, äfven om inhemskt af lika god eller bättre beskaffen¬
het och till lika billigt pris stode honom till buds. I öfverensstämmelse med
denna uppfattning har komitén ansett rätta sättet för det anmärkta miss¬
förhållandets undanrödjande vara att meddela uttrycklig föreskrift derom, att
tullrestitution må åtnjutas för sådana tillverkningar, som i mom. 1 omför-
mälas, jemväl då i dem utländska tullpligtiga ämnen ingå blandade med in¬
hemska eller utländska, icke tullpligtiga.
Vid behandlingen af frågan, huru vida denna restitution borde, i likhet
med hvad i mom. 1 stadgas, utgå med ett visst af lagstiftaren för hvarje
varuslag bestämdt belopp eller ock, på sätt enligt mom. 5 eger rum, med be¬
lopp, som finge bero på varans sammansättning i särskilda fall, har komitén,
som visserligen icke förbisett, att de i mom. 1 föreskrifna, för vederbörande
Bill. till Riksd. Prof. 181)0. 5 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 6
42
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
näringsidkare jemförelsevis föga betungande vilkor för restitutionens tillgodo¬
njutande måste af dem föredragas framför de mera omständliga bestämmelser,
hvilkas iakttagande erfordras för restitution enligt mom. 5, och att sålunda
restitution enligt förstnämnda moment måste från näringsidkarens sida vara
mest önskvärd, tillika öfvervägt, huru vida antalet af de i mom. 1 specifice¬
rade tillverkningar skulle kunna ökas. I detta hänseende har komitén, på
grund åt den synnerligen vexlande beskaffenhet, som icke allenast särskilda
varuslag utan äfven olika tillverkningar af samma slags vara kunde förete,
funnit en utvidgning af området för lista momentets tillämplighet förenad!
med afsevärd fara för missbruk af rätten till restitution och förty ansett
icke blott, att antalet af i mom. 1 uppräknade varuslag icke borde ökas,
utan äfven att tullrestitution för exportvara af sistberörda slag, framstäld af
delvis inhemska eller icke tullpligtiga utländska ämnen, bör utgå endast på
sätt och under vilkor, som äro eller varda föreskrifna för exportvara af annat
slag än de under mom. 1 uppräknade.
I fråga om berörda vilkor kan sägas, att de å ena sidan, så vida
syftet med restitutionen skall kunna uppnås, icke få vara alltför stränga. Å
andra sidan måste de med hänsyn till statsverkets säkerhet vara sådana, att
de bereda nödig trygghet mot missbruk. 1 samma mån som en tillverknings
beskaffenhet medför fara i nyssnämnda hänseende, måste äfven kontrollföre¬
skrifterna skärpas. Åt' det anförda framgår, att vilkoren för restitution
måste blifva olika för olika tillverkningar. Lagstiftaren kan således be¬
stämma endast de allmännaste vilkoren, och generaltullstyrelsen måste, hädan¬
efter såsom hittills, ega att meddela de särskilda föreskrifter, som i hvarje
fall finnas för kontroll erforderliga. Af allmänna vilkors bestämmelser upp¬
tager mom. 5 i sin nuvarande lydelse endast två, nemligen: att afsigten med
varans införsel skall i sammanhang dermed vid varans angifning till tull¬
behandling skriftligen anmälas, samt att återutförseln skall hafva egt rum
och sådant behörigen styrkas inom natt och år efter det införseln skedde.
Den förstnämnda af dessa bestämmelser har ansetts böra oförändrad bibe¬
hållas. Deremot synes förebringande af bevisning angående utförseln skäligen
böra varuegaren medgifvas, så länge restitutionsansökningen ännu icke blifvit
slutligen pröfvad; och torde för den skull stadgandet om tid af »natt och
är» för sådan bevisnings företeende lämpligen böra utbytas mot föreskrift
derom, att restitutionsansökningen skall vara inom samma tid till general¬
tullstyrelsen ingifven. Beträffande de särskilda vilkor, hvilka hittills plägat
af generaltullstyrelsen bestämmas för rätt till restitution enligt mom. 5, har
komitén, som af desamma tagit del, funnit åtskilliga af dem, såsom i hvarje
fall af styrelsen till iakttagande föreskrifna, vara af samma allmänna natur,
som förenämnda två i mom. 5 för närvarande intagna, i anledning hvaraf
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
43
och med hänsyn till allmänhetens berättigade anspråk att, så vidt möjligt är,
genom allmänneligen kungjord författning erhålla kännedom om hvad för
restitutions åtnjutande är att iakttaga, komitén, på sätt här nedan intagna
förslag till förändrad lydelse af mom. 5 utvisar, ansett desamma böra i tull-
taxeunderrättelserna inflyta.
Sista punkten af mom. 5 i dess nuvarande lydelse innehåller till för¬
män för förädling af utländskt råbränvin ett medgifvande af tullrestitution
jemväl med afseende å råämne, som vid exportvaras framställande gått för¬
loradt. Genom Gunnebo bruks aktiebolags ofvan omförmälda underdåniga
ansökning har fråga blifvit väckt om utsträckning af berörda förmån äfven
till annan förädlingsverksamhet. I gemensamt underdånigt utlåtande hafva
kommerskollegium och generaltullstyrelsen derom anfört, att samma skäl, som
föranledt stadgandet, att vid återutförsel af förädladt utländskt råbränvin må
åtnjutas restitution af tullafgiften jemväl för det bränvin, som under föräd¬
lingen gått förloradt, borde få göra sig gällande äfven till förmån för idkarne
af den näring, som af bolaget bedrifves, d. v. s. jernförädlingsindustrien. I
princip torde icke vara något att häremot erinra lika litet som emot ifråga¬
varande förmåns beviljande åt idkarne af hvarje annan inhemsk näring, för
så vidt nemligen förlustens storlek kan med tillräcklig grad af visshet utrönas
och för öfrig! missbruk af en sådan förmån förebyggas. Derest, på sätt i
fråga om den af embetsverken åberopade bränvinsförädling år såsom vilkor
föi' den ifrågavarande restitutionens åtnjutande föreskrifvet, råvaran införes
och förädlas under tullverkets kontroll i derför särskilt inrättad fabrik, borde
i berörda afseende icke några betänkligheter möta. För att vederbörande
näringsidkare skulle kunna åtaga sig de med en sådan kontroll förenade kostnader,
erfordrades dock förvisso, att den inhemska industriens alster i utlandet vunne
en vida större afsättning än något af dem — med undantag af bränvinet —
för närvarande eger eller under den närmaste framtiden kan antagas erhålla.
Ifrågavarande förmåns medgifvande åt annan näring på samma vilkor i fråga
om kontroll som de för bränvinsförädlingen nu gällande kan sålunda icke
ifrågasättas. Återstår att tillse, .huru vida icke samma förmån skulle kunna
medgifvas under sådana vilkor, att näringsidkaren kunde utan allt för stora
olägenheter underkasta sig densamma. Hvad då närmast angår jernförädlings¬
industrien, inhemtas af remisshandlingarne rörande ofta berörda underdåniga
ansökning, att professoren i metallurgi och hyttkonst vid tekniska högskolan
m. m. K. Åkerman, som affatta! det från nämnda högskola infordrade under¬
dåniga utlåtande i ärendet, jemte bestämmande i den af kommerskollegium
och generaltullstyrelsen uttalade åsigt, att bevis om den genom förädlingen
inträdda vigtförlusten icke lärer kunna förebringas för hvarje gång tull¬
restitution sökes, vidare med afseende å berörda förlust anfört, huru som densamma
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
44
vid jemn)a Huta kturenlig kunde variera emellan 1 och 40 procent af vigten
samt huru som vid sådant förhållande tullrestitution, beräknad, på sätt embets-
verken ifrågasatt, för minimiförlusten af råvaran, saknade all praktisk bety¬
delse. Samma förhållande torde ega rum i fråga om alstren af flera andra
industrier. Men häraf synes likväl ingen annan slutsats kunna med fog-
dragas än att för större grupper af tillverkningar inom samma industri,
råämnesförlusten är i hög grad vexlande. För vissa jemförelsevis likartade
industrialster, framstälda af icke alltför olika materiel, torde deremot berörda
förlust variera inom icke allt för vidsträckta gränser. För utrönande af huru
i detta afseende förhåller sig med en tillverkning erfordras en omsorgsfull
och noggrann utredning, grundad på, af tillverkaren lemnade och behörigen
styrkta uppgifter om den ifrågavarande tillverkningens beskaffenhet, sättet
för dess framställning, huru vida den del af råämnet, som icke ingår i den
färdiga produkten helt och hållet gått förlorad eller förefinnes i någon er¬
hållen biprodukt o. s. v. Visar sig vid eu sådan undersökning ett någor¬
lunda konstant förhållande i fråga om råämnesförlusten, torde ett bestäm¬
mande på förhand af det belopp, hvartill denna förlust för tillverkningar af
samma slag skäligen må kunna beräknas, icke möta oöfverstigliga svårig¬
heter. Kan sedermera exportören vid restitutionsansökningen tillförlitligen
styrka, att den exportvara, för hvilken restitutionen sökes, varit af enahanda
beskaffenhet med den, som i hans förut gjorda anmälan afsetts och med af¬
seende å hvilken råämnesförlustens storlek blifvit på nyssberörda sätt bestämd,
lärer tullrestitution kunna utan synnerlig fara för missbruk beviljas jemväl
för råämnesförlusten. Emellertid blifver det otvifvelaktigt i fråga om ganska
många tillverkningar omöjligt att, på förhand bestämma nämnda förlust,
hvarför ett allmänt medgifvande af den ifrågavarande förmånen icke kan
ifrågasättas. Afgörandet i särskilda fall af frågan, huru vida tullrestitution
må med nödig säkerhet för statsverkets rätt kunna medgifvas jemväl med
afseende å ofta berörda förlust samt huru denna förlust må beräknas, bör
deremot uppenbarligen af samma skäl, som ofvan anförts för generaltull¬
styrelsens pröfningsrätt i fråga om tullrestitution för exportvara af blandad!
inhemskt och utländskt ursprung, kunna öfverlemnas åt bemälda myndighet.
Komitén anser derför, att, i mom. 5 borde med afseende å de fäll, der den
vid en exportvaras framställning inträdda förlust af införtullad råvara kan
med tillförlitlighet utrönas, intagas ett bemyndigande för generaltullstyrelsen
att bevilja restitution jemväl af den tull, som å berörda del af råvaran
belöper.
Komitén har slutligen, med beaktande af svårigheten att, äfven med
de mest detaljerade och strängast tillämpade kontrollföreskrifter i ämnet,
skydda statsverket mot missbruk af restitutionsförmånen och dertill föranledd
Bevillningsutsliottets Betänkande N:o 7. 45
af liknande bestämmelser i åtskilliga utländska lagstiftningar, funnit sig böra
göra hemställan om inrymmande i tulltaxeunderrättelserna af ett stadgande
i syfte, att den, som för vinnande af tullrestitution, lemnat origtiga uppgifter,
måtte kunna förlora rätten att vidare komma i åtnjutande af sådan resti-
tutionsförmån. Ett dylikt stadgande torde böra afse restitution enligt § 9 i
sin helhet och för den skull upptagas i ett särskilt mom. 6.
För åvägabringande af det förtydligande af eller de ändringar i och
tillägg till nu gällande bestämmelser om tullrestitution, som komitén, enligt
hvad nu anfördt blifvit, funnit vara af behofvet påkallade, hemställer komitén
dels att mom. 5 af § 9 tulltaxeunderrättelserna måtte erhålla följande
ändrade lydelse:
5. Vill någon införa tull underkastade varor i ändamål att desamma
åter utföra, antingen bearbetade i förening med inhemskt eller icke tull
pligtigt utländskt råämne till produkt, som i mom. 1 omförmäles, eller ock
bearbetade, med eller utan tillsats af sådant råämne, till annan produkt, än
förut i denna sagdt är, ma vid införseln erlagd tullafgift kunna återfås
under iakttagande af följande vilkor:
a) att den, som vill af sådan förmån komma i åtnjutande, skall derom
hos generaltullstyrelsen göra skriftlig anmälan med uppgift om den varas
beskaffenhet, som för vidare bearbetning skall till riket införas, samt om
bearbetningens art äfvensom om den tullkammare, vid hvilken införseln skall
ske; hvarefter generaltullstyrelsen bestämmer så väl den grund, etter hvilken
restitution må åtnjutas, dervid hänsyn jemväl må tagas till vid exportvaras
framställning oundviklig råämnesförlust, som ock den minsta qvantitet, hvilken
får till utförsel angifvas;
b) att i hvarje förtullningsinlaga afsigten med införseln angifves;
c) att utförseln sker vid samma tullkammare, der införseln egt ruin,
sä vida icke generaltullstyrelsen i särskildt fall annorlunda medgifvit;
d) att vid utförseln angifningsinlagan skall vara åtföljd af tillverkarens
under edlig förpligtelse afgifna och af två trovärdige män till rigtigheten
bestyrkta försäkran, att exportvaran blifvit inom landet tillverkad och att
till dess framställning användts en viss uppgifven mängd af för sådant ända¬
mål från utlandet af tillverkaren införda, anmälda och förtullade varor;
e) att de, i enlighet med hvad ofvan föreskrifvits, vid utförseln lein-
nade uppgifter, så vidt möjligt är, af tullförvaltningen kontrolleras, för hvilket
ändamål tullförvaltningen eger, om så anses nödigt, låta tekniskt undersöka
varan;
f) att utförseln verificeras på sätt förut i denna § sagdt är;
g) att återutförseln eger rum och restitutionen sökes inom ett år från
46
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7,
varans införsel, skolande restitutionsansökningen innehålla uppgift om tiden,
dä råvaran blifvit införd, och lägenheten, med hvilken införseln skett; samt
h) att varuegaren ställer sig till efterrättelse de ytterligare före¬
skrifter, indika generaltullstyrelsen må ega meddela till förekommande af
missbruk utaf en sålunda medgifven förmån, samt godtgör alla de särskilda
kostnader, som för vinnande af i detta afseende nödig kontroll kunna upp¬
komma.
Derest utländskt bränvin etc. — — — — —----—---
myckenhet normalliter.
dels ock att efter förestående moment måtte under samma § införas
ett nytt moment så lydande:
6. Befinnes någon hafva för erhållande al' tullrestitution enligt be¬
stämmelserna i denna paragraf lemna! uppgift, som med verkliga förhållandet
icke öfverensstämmer, kan generaltullstyrelsen förvägra honom rätt att
vidare erhålla sådan restitution.
Underdånigst
Mot detta betänkande har afgifvits följande reservation af öfverdirek-
tören Styffe.
»Då jag anser eu så oinskränkt rätt, som komitén förordat, att vid
export af varor, hvilka helt och hållet eller delvis blifvit utaf utländska,
här tullpligtiga råämnen framstälda, erhålla s. k. tullrestitution, kunna med¬
föra för statsverket förluster, och för vissa grenar af vår inhemska industri
väsentliga olägenheter, finner jag mig ock emot komiténs förslag i detta hän¬
seende böra afgifva min reservation.
Tullrestitution bör, enligt min åsigt, aldrig beviljas för varor, i hvilka
det, hvarken genom undersökning af desamma i färdigt tillstånd eller genom
att öfvervaka deras tillverkning, praktiskt taladt, är möjligt att kontrollera
arten och mängden af de till deras framställning använda utländska råämnen.
Äfven när de använda råämnena helt och hållet, eller till hufvudsaklig del,
ingå i en färdig vara, är det ofta ej möjligt, att genom undersökning utröna
arten och mängden af desamma, och inom den kemiska industrien förekomma
många fall, då den färdiga varan icke innehåller ett spår af de berednings-
ämnen, som för dess framställning blifvit använda. Om en vara blifvit till¬
verkad af likartade inhemska och utländska råämnen i blandning, är det ock
Bevillning stil'skof tets Betänkande N:o 7. 47
uppenbart, att man icke genom varans undersökning kan utröna mängden af
de senare.
Genom tillsyn vid tillverkningen är visserligen i många fäll möjligt,
att med behörig tillförlitlighet kontrollera beskaffenheten och mängden af de
ämnen, som blifvit använda till framställning af en viss mängd, t. ex. 1 kg.,
af den färdiga varan; men i andra fall är sådant förenad! med så stora
svårigheter, att, det måste anses såsom praktiskt outförbar^ och kontrollen
blir i allmänhet desto vanskligare, ju långvarigare tillverkningsprocessen är,
och ju flera olika produkter inom samma fabrik samtidigt framställas. I hög-
grad svår, eller rent af omöjlig, blir ock kontrollen, om jemte de utländska
råämnen, för hvilka tulirestitution önskas, med dem likartade inhemska för
tillverkningen användas. Huru svårt skulle det ej t. ex. blifva, att vid ett
ölbryggeri tillförlitligen kontrollera den mängd af utländskt och inhemskt
malt, eller af utländsk och inhemsk humle, som åtgår till beredning af 1
hektoliter sådant Öl, som derifrån exporteras, helst om flera andra ölsorter
der samtidigt tillverkas.
För varor, tillverkade af utländska och inhemska materialier i blandning,
torde såsom regel böra gälla, att tulirestitution icke bör beviljas för de förra,
om de äro af samma art som de senare. Deremot synes intet hinder böra
möta, att medgifva tulirestitution t. ex. för utländskt ullgarn, som ingår i
eu väfnad tillsammans med inhemskt bomullsgarn, eller för utländskt socker,
som tillsättes här framstäld kondenserad mjölk, eller af svensk frukt beredd
marmelad o. s. v.
Fall kunna vidare förekomma, då en utaf utländskt råämne framstäld
exportvara är af den art, att dess införsel på den utländska marknaden
skulle der nedsätta andra liknande svenska exportvarors värde, samt derför
för vårt, lands industri i sin helhet kunna blifva skadlig. Om någon t. ex.
skulle företaga sig att hit införa engelska eller tyska jerngöten, för att här
utvalsa dem till stångjern, samt utföra detta såsom svenskt stångjern, lider
intet tvifvel, att eu sådan, för vårt land onaturlig, industri, som i regeln
endast kunde blifva lönande derigenom, att de utländska köparne föranleddes
tro, att det stångjern de köpte vore svenskt träkolsjern, och derför betalade
detsamma högre, skulle på vår öfriga jernexport inverka menligt. Detsamma
gäller i viss mån äfven om andra mera förädlade jern- och stålvaror, såsom
jerntråd, spik, hästskosöm in. fl., hvilka här blifvit, af utländskt material
framstälde. Äfven inom andra industrigrenar kunna liknande fall finnas.
Skulle någon hit införa sämre, flnskt smör, för att här omarbeta och om¬
packa det och derefter till England utföra detsamma, försedt med något,
märke, som antydde att det, vore svenskt, är det, väl ock antagligt, att detta
skulle, för afsättningen af verkligt, svenskt smör, kunna verka skadligt. Något,
48 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
skäl att genom en undantagsförmån befordra sådana, mer eller mindre oärliga
industrigrenar synes ej kunna finnas.
Ifrågavarande förmån af tullrestitution synes mig derför icke böra
meddelas i andra fall, än der en fullt betryggande kontroll emot dess miss¬
bruk är utförbar, samt densamma icke kan lända annan svensk industri till
väsentlig olägenhet, och pröfningsrätten i begge dessa hänseenden torde i
första hand böra tillerkännas generaltullstyrelsen. Om någon skulle söka få
tullrestitution för flera i eu exportvara ingående utländska ämnen, bland
hvilka endast ett kan till sin myckenhet i varan behörigen kontrolleras, anse]1
jag, att generaltullstyrelsen jemväl bör kunna medgifva tullrestitution för detta
ämne, men vägra sådan för de öfriga.
I åtskilliga främmande länder, såsom Frankrike, Tyskland, Italien och
Danmark m. fl., medgifves visserligen i många fall antingen tullfrihet vid
införsel af varor, som efter förädling åter utföras, eller ock tullrestitution
(drawback) vid varornas utförsel, men en sådan förmån beviljas der i all¬
mänhet endast för vissa bestämda varuslag, och jag känner intet land, der
den är utsträckt till alla varor, som kunna blifva föremål för export, på sätt
komitén nu föreslagit. I Italien, der finansministern eljest har ett vidsträckt
bemyndigande att, efter industri- och handelsrådets hörande, bevilja frihet
från införseltull för varor, som skola inom landet förädlas för att inom kort
föreskrifven tid åter utföras, är uttryckligen stadgadt, att en dylik förmån
icke må medgifvas i andra fall, än der en fullt betryggande kontroll emot
missbruk är möjlig, samt man egen visshet derom, att ej andra vigtiga in¬
hemska industrier genom densamma skadas.
Beträffande åter storleken af den tullrestitution, som för här förädlade
utländska varor må vid deras utförsel kunna beviljas, så är det alldeles
omöjligt att derför uppställa någon annan regel, än att restitutionen, så
mycket utan äfventyr för statsverket ske kan, bör närma sig det tullbelopp,
som blifvit erlagdt för de till exportvarans framställning använda utländska
materialierna, men aldrig öfverstiga detta. Då utbytet af färdig vara kan
vexla, bör restitutionen derför alltid bestämmas med hänsyn till det högsta
procentiska utbytet, som kan erhållas, enär emot detta naturligtvis svarar
det minsta tullbeloppet för använda materialier. Om en tillverkning är af den
art, att en afsevärd del af materialierna ovilkorligen måste dervid gå för¬
lorad, finnes ingen anledning att ej medgifva restitution jemväl för denna
del. Storleken af den tullrestitution, som bör beviljas, måste följaktligen
alltid särskildt för hvarje olika varuslag bestämmas, och afgörandet i detta
hänseende torde jemväl i första hand böra åt generaltullstyrelsen öfverlåtas.
Restitutionen kan af nämnda styrelse antingen bestämmas till ett visst belopp
pr kg. eller annan enhet af den vara, som utföres, såsom förhållandet nn är
49
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
med raffinera dt socker, mjöl m. m., eller ock göras beroende af exportvarans
halt åt det eller de ämnen, för livilka restitution bör åtnjutas. Det senare
synes mig vara lämpligast för sådana varor som kondenserad mjölk och frukt¬
marmelad m. fl., för hvilka restitutionen endast bör vara beroende af den
mängd rörsocker, som till dem under behörig kontroll blifvit satt eller, vid
undersökning af den färdiga varan, visar sig i densamma ingå.
Hufvudsakligen på grund af hvad nu blifvit anfördt, får jag hem¬
ställa, att mom. 5 af § 9 i tulltaxeunderrättelserna måtte erhålla följande
följande lydelse:
5:o. Förutom i de fall, som här ofvan blifvit om för malda, må tull-
restitution jemväl medgifvas för utländska, tull underkastade, varor, som in¬
föras, för att, med eller utan inblandning af annat inhemskt, eller icke tull-
pligtigt, utländskt ämne, här i riket bearbetas, och derefter åter utföras, sä
framt generaltullstyrelsen finner sådant, utan fara för missbruk, och utan
förfång för annan inhemsk industri, kunna ske, samt i öfrigt följande
iakttages:
a) att den, som af sådan förmån vill komma i åtnjutande, derom hos
generaltullstyrelsen gör skriftyg ansökan, och dervid tillika uppgifver ej mindre
arten af den vara, som skall exporteras, och af de utländska, till dennas
framställande behöfliga råämnen, för hvilka tullrestitution ästundas, än ock,
så vidt ske kan, den myckenhet af hvar och en bland dessa, som till en
kilogram af exportvaran, eller annan antagen enhet deraf, allraminst er¬
fordras, samt den tullplats, vid hvilken desamma skola införas, hvarefter, i
fall ansökningen bifalles, generaltullstyrelsen bestämmer, dels den grund, efter
hvilken restitutionens storlek skall beräknas, dervid hänsyn jemväl må tagas
till oundviklig råämnesforlust, om vid exportvarans framställande någon afse-
värd sådan städse egen rum, dels ock den minsta mängd af exportvaran, som
på en gång skall utföras, om tullrestitution må åtnjutas, samt dessutom med¬
delar de särskilda föreskrifter, som styrelsen, till vinnande af behörig kon¬
troll, kan finna nödiga;
b) att hvarje gång införsel sker af varor, för hvilka efter förädling
tullrestitution vid utförseln åstundas, afsigten med införseln i förtullnings-
inlagan tydligen angifves;
c) att utförseln sker vid samma tullplats, der införseln egt rum, så
framt icke generaltullstyrelsen i särskild! fall annorlunda medgifvit;
d) att vid utförseln angifningsinlagan, så vidt generaltullstyrelsen ej
annorlunda föreskrifvit, alltid skall vara åtföljd af tillverkarens under eds¬
förpligtelse afgifna och af två trovärdige män bestyrkta försäkran, att, för
framställning af den till utförsel anmälda varan, blifvit använda för sådant
Bih. till Biksd. Prat. 1890. 5 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 7
50 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
ändamål från utlandet införda, anmälda och förtullade varor, samt att den
myckenhet af hvar och en bland dessa, som åtgått till en kilogram, eller
annan antagen enhet af exportvaran, icke understigit vissa uppgifna belopp;
e) att förenämnda vid utförseln lemnade uppgifter, så vidt möjligt är,
af tullförvaltningen kontrolleras, för hvilket ändamål denna, om den så anser
nödigt, egen låta, på egarens bekostnad, tekniskt undersöka varan;
f) att utförseln verificeras, på sätt förut i denna § sagdt är;
g) att utförseln egen rum och behörigen styrkes inom ett år från det
införseln skedde af de varor, för hvilka tullrestitution åstundas, skolande
restitutionslagen alltid innehålla uppgift om tiden, då nämnda varor blifvit
införda, samt den lägenhet, med hvilken införseln skett;
h) att varuegaren ställer sig till efterrättelse alla till vinnande af
nödig kontroll meddelade föreskrifter och bestrider de kostnader, som deraf
föranledas.
Derest utländskt råbränvin etc. — — — — — — — —---
— — — — — — — — — — — — — — — •—--myckenheten
normalliter.» »
Rörande tullkomiténs ifrågavarande förslag hafva kongl. kommers¬
kollegium och kongl. generaltullstyrelsen i gemensamt afgifvet utlåtande
anfört följande:
»Vid affattande! af sitt förslag till förändrad lydelse af ifrågava¬
rande lagrum, hvarigenom vida mera omfattande rätt till tullrestitution vid
export af varor, till hvilkas framställning användts utländskt råämne, än
enligt samma lagrums nuvarande lydelse skulle få af vederbörande industri¬
idkare under iakttagande af vissa dels i förslaget formulerade, mera all¬
männa, dels af generaltullstyrelsen särskild! för hvarje fall meddelade kon¬
trollföreskrifter, men utan något förbehåll i öfrigt, åtnjutas, synes komitén
hafva utgått från den förutsättningen, att en för statsverket fullt betryg¬
gande kontroll beträffande de uti exportvaran ingående råämnenas art och
mängd skulle kunna under alla förhållanden åstadkommas, om icke på annat
sätt, dock derigenom att fabrikationen af varan stäldes under tullmyndighets
särskilda uppsigt. De af reservanten emot eu sådan uppfattning anförda och
genom exempel åskådliggjorda invändningar visa emellertid, att denna komi-
téns förutsättning icke alltid egen full giltighet. Också har reservanten, så¬
som ofvan nämnts, på grund deraf föreslagit, det generaltullstyrelsen måtte
erhålla bemyndigande att vägra förmån af tullrestitution i fall, då styl •elsen
ansåge fullt betryggande kontroll mot missbruk af samma förmån icke kunna
åstadkommas. Och derest stadgande om rätt till tullrestitution i den vid¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
51
sträckta omfattning, som komitén föreslagit, skulle varda gällande, anse
följaktligen äfven embetsverken bestämmelse om en sådan inskränkning af
samma rättighet, som med ett åt generaltullstyrelsen gifvet bemyndigande
i ofvanberörda syfte afses, böra i momentet intagas.
Beträffande deremot eu af reservanten ytterligare föreslagen inskränk¬
ning af ifrågavarande rättighet, hvilken inskränkning icke heller blifvit af
komiténs flertal upptagen, nemligen att vägran af sökt restitutionsförmän
skulle kunna och böra af generaltullstyrelsen grundas äfven på den omstän¬
dighet, att exportvarans införande på den utländska marknaden skulle ned¬
sätta andra liknande svenska exportvarors värde och sålunda för vårt lands
industri i dess helhet blifva skadlig, anse embetsverken ett tillvaratagande
af de svenska näringarnas intresse i detta hänseende falla helt och hållet
utom ämnet för förevarande lagstiftning och i allt fall icke ankomma på
generaltullstyrelsen eller kunna af bemälda myndighet utöfvas.
Så väl af komiténs som af reservantens motivering framgår tydligen,
att båda ansett det böra bero på generaltullstyrelsens pröfning och afgörande,
huru vida och när i sammanhang med tullrestitutionen ersättning må åt
exportör af inom riket förarbetad utländsk vara medgifvas för den i och
genom bearbetningen uppkomna råämnesförlust. Ett förtydligande i berörda
syfte af det i komiténs förslag' under lit. a) förekommande stadgande härom
torde dock enligt embetsverkens åsigt vara behöfligt, ehuruväl en sådan
generaltullstyrelsen tillerkänd rättighet synes med nödvändighet följa af det
åt styrelsen föreslagna bemyndigande att under vissa förhållanden vägra all
restitution.
Den i komiténs förslag under lit. h) intagna bestämmelse om varu-
egares skyldighet att ersätta uppkommande kostnader, hvilket stadgandes
ordalydelse i det sammanhang, hvaruti det genom orden »i detta afseende»
blifvit stäldt till föreskriften i samma punkt angående varuegares pligt att
ställa sig till efterrättelse de »ytterligare» kontrollföreskrifter, generaltull
styrelsen skulle ega till missbruks förekommande meddela, torde kunna gifva
anledning till det antagande, att vederbörande varuegare icke vore pligtig
ersätta andra kostnader än sådana som härflöte af generaltullstyrelsens sär¬
skild! meddelade »ytterligare föreskrifter» och således bland annat icke heller
kostnaderna för den möjligen ifrågakommande tekniska undersökning, hvarom
nämnes i litt. e), anse embetsverken likaledes böra förtydligas derhän, att
varuegaren förklaras skyldig godtgöra alla de i och för restitutionsförmånens
åtnjutande uppkommande kostnader.
Mot komiténs förslag, med hvilket reservantens i andra hänseenden, än
här ofvan anförts, synes i allt väsentligt öfverensstämma, hafva embetsverken
i öfrig! icke något att erinra.»
52
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
Tullkomiténs förslag skiljer sig från reservantens hufvudsakligen derut
innan, att den sistnämnde ansett, att åt generaltullstyrelsen bör inrymmas
rätt att, med hänsyn till dels om vid en varas tillverkning betryg¬
gande kontroll kan åstadkommas, dels ock om restitution icke kan lända
annan svensk industri till väsentlig olägenhet, bestämma om i ett föreliggande
fall restitution enligt förevarande 5 mom. bör medgifvas för en vara eller
icke, då deremot tullkomitén, under medgifvande af allmän rätt till restitution,
allenast uppdragit åt generaltullstyrelsen att bestämma de kontrollåtgärder,
som vid varans tillverkning kunde finnas nödiga för att lemna trygghet mot
obehörig restitution.
Utskottet, som tinner eu ändring af förevarande lagrum behöflig, anser
sig i valet emellan de båda sålunda framstälda förslagen böra förorda det,
som framlagts af tullkomiténs majoritet. Att åt generaltullstyrelsen uppdraga
rätt att vägra restitution af den grund, att behörig kontroll ej skulle kunna
åstadkommas, skulle för denna myndighet helt visst medföra obehag af flera
slag. Stadgandet skulle vara svårt att med konseqvens och jemnhet tillämpa,
och kunde lätteligen föranleda klagomål från de restitutionssökandes sida
öfver förment orättvis behandling. Dertill kommer, att om tullkomiténs för¬
slag antages, ett korrektiv mot framställningar om restitution för varor,
hvilkas tillverkning är särskild! svår att kontrollera, redan ligger deruti, att
kostnaderna för den kontroll generaltullstyrelsen måste finna sig nödsakad att
i ett sådant fall föreskrifva, blifva så stora, att de öfverstiga fördelen af
restitution. Att åter lemna generaltullstyrelsen rätt att vägra restitution,
om i ett visst fall restitution komme att lända annan industri till förfång,
vore, såsom embetsverken anmärkt, att gifva denna myndighet befattning
med ett ämne, som helt och hållet bör ligga utom dess befogenhet.
Utskottet finner sig sålunda i hufvudsak böra biträda tullkomiténs
förslag. Hvad angår de redaktionsändringar embetsverken föreslagit, finner
utskottet, att det äskade förtydligandet af stadgandet under lätt. a), angående
restitution af tullen äfven för den del af importerad råvara, som vid export¬
varas framställning gått förlorad, icke är af behofvet påkalladt, hvaremot
utskottet, med godkännande af embetsverkens anmärkning mot punkten litt. h)
föreslår, att de i denna punkt förekommande orden »alla de särskilda kost¬
nader, som för vinnande af i detta afseende nödig kontroll kunna upp¬
komma» utbytas mot orden »alla de i och för restitutionsförmånens åtnjutande
uppkommande kostnader.»
På grund häraf och med åberopande af de skäl tullkomitén i öfrigt anfört,
hemställer utskottet,
12:o a) att 9 § 5 mom. i underrättelserna till tull¬
taxan måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Bevillningsutskottets Betänkande N;o 7. 33
Vill någon införa tull underkastade varor i ändamål
att desamma åter utföra, antingen bearbetade i förening
med inhemskt eller icke tullpligtigt utländskt råämne
till produkt, som i mom. 1 omförmäles, eller ock bearbetade,
med eller utan tillsats af sådant råämne, till annan pro¬
dukt, än förut i denna § sagdt är, må vid införseln erlagd
tullafgift kunna återfås under iakttagande af följande
vilkor:
a) att den, som vill af sådan förmån komma i åtnjutande,
skall derom lios generaltullstyrelsen göra skriftlig anmälan
med uppgift om den varas beskaffenhet, som för vidare
bearbetning skall till riket införas, samt om bearbetningens
art äfvensom om den tullkammare, vid hvilken införseln
skall ske; hvarefter generaltullstyrelsen bestämmer så väl
den grund, efter, hvilken restitution må åtnjutas, dervid
hänsyn jemväl må tagas till vid exportvaras framställning
oundviklig råämnesförlust, som ock den minsta qvantitet,
hvilken får till utförsel angifvas;
b) att i hvarje förtullningsinlaga afsigten med införseln
angifves;
c) , att utförseln sker vid samma tullkammare, der in¬
förseln egt rum, så vida icke generaltullstyrelsen i särskild!
fall annorlunda medgifvit;
d) att vid utförseln angifningsinlagan skall vara åtföljd
af tillverkarens under edlig förpligtelse afgifna och af
tvä trovärdige män till rigtigheten bestyrkta försäkran,
att exportvaran blifvit inom landet tillverkad och att till
dess framställning användts en viss uppgifven mängd af
för sådant ändamål från utlandet af tillverkaren införda,
anmälda och förtullade varor;
e) att de, i enlighet med hvad ofvan föreskrifvits, vid
utförseln lemnade uppgifter, så vidt möjligt är, af tull¬
förvaltningen kontrolleras, för hvilket ändamål tullför¬
valtningen eger, om så anses nödigt, låta tekniskt under¬
söka varan;
f) att utförseln verificeras på sätt förut i denna §
sagdt är;
g) att återutförseln eger rum och restitutionen sökes
inom ett år från varans införsel, skolande restitutions-
54
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
ansökningen innehålla uppgift om tiden, då råvaran blifvit
införd, och lägenheten, med hvilken införseln skett; samt
h) att varuegaren ställer sig till efterrättelse de ytter¬
ligare föreskrifter, livilka generaltullstyrelsen må ega
meddela till förekommande af missbruk utaf eu sålunda
medgifven förmån, samt godtgör alla de i och för restitu-
tionsförmånens åtnjutande uppkommande kostnader.
Derest utländskt bränvin etc.--(oförändradt)---
myckenhet normalliter.
b) att efter förestående moment måtte under samma
§ införas ett nytt moment så lydande:
6. Betinnes någon hafva för erhållande af tullresti-
tution enligt bestämmelserna i denna paragraf lemna! upp¬
gift, som med verkliga förhållandet icke öfverensstämmer,
kan generaltullstyrelsen förvägra honom rätt att vidare
erhålla sådan restitution.
Förenämnda § 9 i tulltaxeunderrättelserna beröres jemväl af den af
herr Adelsköld inom Första Kammaren afgifna motion, n:o 18, hvilken lyder
sålunda:
»Sedan 1888 års Riksdag höjt den dittills för arrack och rum med
60 öre per liter af 50 procent alkoholhalt vid + 15" C. utgående tullen till
75 öre per liter af samma styrka, ingingo åtskilliga punschtillverkare till
Kong!. Maj:t med eu underdånig framställning om motsvarande höjning af
det belopp, som vid utförsel af inom landet af utländska råämnen tillverkad
punsch restitutionsvis beviljas af tullmedlen. Detta restitutionsbelopp, som
med 60 öres tull för litern arrack eller rum blifvit bestämd till 30 öre
för hvarje liter punsch, borde, enligt en af tillverkande gjord beräkning,
rättvisligen höjas till 37 öre.
Öfver berörda framställning infordrade Kong! Maj:t generaltullstyrel¬
sens utlåtande, i anledning hvaraf styrelsen lät anställa en noggrann och
uttömmande utredning af frågan. Härvid visade det sig, att det af till¬
verkande förordade restitutionsbeloppet, 37 öre per liter, understeg det
belopp, soda eddades i tull för de utländska råämnena. Generaltullstyrelsen
fann sig derför icke kunna göra någon erinran emot den gjorda framställ¬
ningen, hvilken, jemte styrelsens utlåtande, af Kong! Maj:t öfveidemnades
till 1889 års Riksdags bevillningsutskott för den åtgärd, hvartill utskottet
kunde finna densamma föranleda.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
55
Utskottet fann framställningen, oaktadt generaltullstyrelsens tillstyrkande,
icke böra till någon åtgärd föranleda, till följd hvaraf frågan icke blef dragen
under Riksdagens pröfning.
Då emellertid ett bibehållande af det vid en betydligt lägre tullsats
för ett af råämnena bestämda restitutionsbeloppet för punsch skulle vålla en
obehörig minskning i den rätt till restitution, tillverkarne förut åtnjutit,
finner jag mig föranlåten att såsom med billighet och rättvisa öfverens¬
stämmande yrka,
att Riksdagen måtte besluta, att det belopp, som, enligt de i tulltaxe-
underrättelserna meddelade bestämmelser, vid utförsel af inom landet af
utländska råämnen tillverkad punsch restitutionsvis beviljas af tullmedlen,
måtte från sitt nuvarande belopp, 30 öre, höjas till 37 öre per liter.»
Bestämmelserna om restitution för punsch återfinnas i I mom. af
tulltaxeunderrättelsernas 9 §. Detta lagrum medgifver restitution endast
i det fall, att den vara, för hvilken restitution sökes, är tillverkad ute¬
slutande af utländskt råämne. Efter de upplysningar, utskottet erhållit,
tillverkas emellertid den svenska punschen icke blott af importerade ut¬
ländska spritvaror, utan äfven med användande af svensk sprit i större eller
mindre qvantiteter. Då derjemte det till punschen använda sockret lika ofta torde
vara af svensk som af utländsk tillverkning, inses lätt, att, med nu bestämda
vilkor, restitution af punsch icke alltid kan ifrågakomma. Vid detta för¬
hållande synes det utskottet vara lämpligast och med punschexportörernas
egen fördel mest öfverensstämmande, att stadgandet om restitution borttages
ur 9 §:s ifrågavarande 1 mom. Om så sker, kommer restitution för punsch
att kunna erhållas enligt de allmänna restitutionsbestämmelserna i samma
§:s 5 mom. och dervid ernås den fördelen, att, såsom motionären önskat,
restitutionsbeloppet mera korrekt kommer att motsvara den tull, som erlagts
för det i varan ingående utländska råämnet.
På grund häraf hemställer utskottet,
13:o) att ur § 9 mom. 1 i tulltaxeunderrättelserna utgå
orden »1 liter punsch 30 öre».
Då slutligen det är af stor vigt, att de under punkterna 8:o, ll:o,
12:o och 13:o här ofvan föreslagna lagförändringarne träda i kraft fortast
möjligt, hemställer utskottet,
56
Be.mUnmgsutshotte.ts Betmkmde N:o7.
14:o) att för den händelse hvad utskottet under punk¬
terna 8:o, ll:o, 12:o och 13:o här ofvan föreslagit vinner
Riksdagens bifall, Riksdagen väte i skrifvelse till Kong!.
Maj:t, jemte öfverlemnande af sina sålunda fattade beslut,
anhålla, det Kong!. Maj:t täcktes, så fort ske kunde, för¬
ordna om beslutens trädande i verkställighet.
Stockholm den 18 april 1890.
På utskottets vägnar:
ER. DUST. BOSTRÖM.
Reservationer:
Vid punkt 9:o af herr A. E. Petersson, hvilken ansett att den tull
å ägg, som af herr Odell föreslagits med 20 öre pr kilogram, bort af ut¬
skottet tillstyrkas med 1-0 öre per kilogram.
Vid punkt J Bo af herr Cederschiold, med hvilken herrar Bengtsson
och Eliasson instämt: »Då Kong! Maj:t, efter Riksdagens i ämnet gjorda
begäran, nyligen tillsatt en särskild komité med uppdrag att efter utredning
af svenska sjöfartsnäringens tillstånd och alla för dess förkofran nödiga och
nyttiga betingelser inkomma med förslag till åtgärder för befrämjande af
näringens jutveckling, anser jag, att denna komités betänkande, hvilket, med
afseende å de af Kong! Maj:t meddelade föreskrifter, kan antagas vara att
förvänta redan före nästkommande riksdag, bör afvaktas, innan det af tull-
komitén framstälda genomgripande förslag om införande i vårt land af pre-
miering vid fartygs nybyggnad till slutligt afgörande företages, helst, i be¬
traktande af de gynsammare förhållanden, hvilka under senare tiden varit
radande för sjöfartsnäringen, någon afsevärd olägenhet icke lärer kunna
vållas af ett års uppskof med frågans afgörande. Enligt mitt förmenande
hade utskottet derför på grund af nu i korthet angifna omständigheter bort,
Bevillningsutslcottets Betänkande B:o 7.
57
utan att ingå i pröfning' af det föreslagna premieringssystemet, hemställa, att
grefve Strömfelts i ämnet väckta motion icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.»
Vid punkt 12:o åt herrar Bengtsson och Cederschiöld, hvilka anse
att, på grund af hvad anförts, dels i den vid tullkomiténs betänkande an¬
gående förändrad lydelse af § 9 mom. 5 i tulltaxeunderrättelserna in. in.
fogade af herr öfverdirektören in. in. K. Styffe afgifna reservation och dels
i kong!, konnnerskollegii och kong!, generaltullstyrelsens öfver samma be¬
tänkande gemensamt afgifna underdåniga utlåtande, utskottets hemställan i
denna punkt, i hvad samma hemställan afsåge förändrad lydelse af nämnda
författningsrum, bort på följande sätt affattas:
»Vill någon införa tull underkastade varor i ändamål att desamma
äter utföra, antingen bearbetade i förening med inhemskt eller icke tull-
pligtigt utländskt råämne till produkt, som i inom. 1 omförmäles, eller ock
bearbetade, med eller utan tillsats af sådant råämne, till annan produkt, än
förut i denna § sagdt är, må, så framt generaltullstyrelsen finner sådant,
utan fara för missbruk, kunna ske, vid införseln erlagd tullafgift kunna åter¬
fås under iakttagande af följande vilkor:
(I öfrigt lika med utskottets förslag).»
Vid punkt 11 :o och 12 :o af herr Styffe, som åberopat sina inom tull-
komitén i förevarande frågor afgifna reservationer.
Friherre Barnekow har anhållit att få anteeknadt, det han varit
förhindrad att deltaga i behandlingen af punkterna 12:o — 14:o i detta
betänkande.
Bill. till liiksd. Frat. 1S90. 5 Samt. 1 Afd. 7 Häjl,
8