8
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N o 13.
N:o 13.
Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlå¬
tande (n:o 5), i fråga om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående helgonskyldens uppkörande i vissa fall.
Andra Kammaren har den 13 sistlidne mars biiallit sitt första till¬
fälliga utskotts betänkande n:o 4, afgifvet i anledning al en utaf herr L.
Pålsson i Hemmesdynge väckt motion n:o 6, i hvilket utlåtande utskottet
hemstält,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande,
huru vida den i Lunds stift och Halland utgående helgon¬
skyld, som icke användes till presterskapets aflöning,
må utan olägenhet kunna upphöra att utgå.
Detta Andra Kammarens beslut har, jemlikt 63 § 3 mom. riksdags¬
ordningen, genom utdrag af protokollet delgifvits Första Kammaren, som
hänvisat ärendet till sitt första tillfälliga utskott.
Andra Kammarens tillfälliga utskott har först beträffande denna
frågas föregående behandling inom Riksdagen meddelat följande,
Frågan om helgonskyldens upphörande hade för helt kort tid sedan
varit föremål för Riksdagens uppmärksamhet. Vid 1887 års senare riks¬
dag väcktes nemligen inom Andra Kammaren motion derom, att Riksdagen
måtte besluta att hos Kongl. Maj:t anhålla, att helgonskylden inom Lunds
stift och Halland finge uttaxeras å församlingarnas medlemmar efter de
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande JS:o 13.
It
grunder, som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet vore stadgade,
äfven när helgonskylden skulle användas till kyrkotjenstens eller till folk¬
undervisningens behof. Samma kammares dåvarande första tillfälliga ut¬
skott, som hade att öfver motionen sig yttra, anförde i sitt den 17 juni
nämnda år afgifna utlåtande, bland annat, att helgonskyld vore en från
äldre tider inom Lunds stift och Halland till presterskapets och klockarnes
aflöning utgående, på jorden hvilande afgäld, som i Skåne genom 1561)
års Lunds stifts landebok och 1671 års jordrefningsprotolcoll och i Halland
genom 1569 års landebok blifvit bestämd till visst belopp i spanmål eller
andra naturapersedlar för hvarje hemman eller gård; att den del af helgon¬
skylden, som ursprungligen utgått till klockare, sedermera blifvit inom
åtskilliga församlingar dragen från sin egentliga bestämmelse, i det att vid
olika tider en del af denna helgonskyld af Kongl. Maj:t anvisats till un¬
derhåll af skolor i städer, belägna inom ifrågavarande provinser; att emel¬
lertid, sedan andra medel anslagits till stadsskolornas underhåll, församlin¬
garna genom kongl. bref den 27 juli 1840 och den 17 september 1856
berättigats att behålla den från dem utgående helgonskyld samt använda
densamma för sina egna behof, vare sig till aflöning af klockare eller till
folkundervisningen; att helgonskylden derför under senare tider varit an¬
vänd för dessa begge ändamål inom de församlingar, som genom nämnda
kongl. bref återfått den under en tid dem beröfvade andel af helgonskyl¬
den, hvilken skatt dock allt fortfarande, så väl inom dessa som inom öfriga
församlingar, utgått med samma belopp och med samma fördelning mellan
hemmanen, som ursprungligen varit fallet; att utskottet af anförda skäl
icke ansåge sig* kunna tillstyrka bifall till motionärens förslag i den form,
hvari det blifvit framstäldt, men att, enär af samma förslag tydligt fram-
ginge, att motionären åsyftat, att helgonskyld, för så vidt den icke ut¬
gjordes till presterskapet, skulle helt och hållet upphöra att utgå, vare sig
att den användes till klockares aflöning eller för kyrkotj enstens eller folk ¬
undervisningens behof, och att medel för dessa ändamål hädanefter måtte
uteslutande anskaffas genom uttaxering inom församlingarna efter de grun¬
der, som i allmänhet vore stadgade för kommunalutskylder, utskottet an¬
såge sig ega anledning att behandla frågan i denna vidsträcktare omfatt¬
ning, dervid utskottet förklarat, att helgonskylden dåmera, sedan nya grunder
för de kommunala och kyrkliga behofvens tillgodoseende blifvit stadgade
och i alla öfriga delar af landet utan inskränkning tillämpade, icke vidare
kunde anses behöflig och utan skada för vare sig kyrkan eller skolan
kunde upphöra samt dessutom vore en beskattningsform, som icke öfverens-
Bih. till Riksä. Prof. 1889. 8 Samt. 2 Afä. 1 Band. 9 Höft. 2
10
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande 3J:o 13.
stämde med de grundsatser, som vunnit allmänt erkännande, och derför
måste anses obillig och orättvis, i följd hvaraf utskottet äfven hyste den
mening, att helgonskylden borde, så snart ske kunde, upphäfvas. Något
annat hinder ansåg utskottet derför ej förefinnas, än att eu del af klockarne
vore tillförsäkrad att utbekomma helgonskylden in natura, hvarför den
helgonskyld, som sålunda utginge, borde bibehållas till dess reglering af
sådan klockarelön vunnit tillämpning. Då emellertid utskottet icke ansåg
sig ega befogenhet att framlägga förslag till stadganden i sådan liggning,
hemstälde utskottet, att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kong!,
Maj:t ville taga i öfvervägande, om icke den inom Lunds stift och Halland
utgående helgonskylden kunde upphöra att utgå.
Sedan Andra Kammaren bifallit detta utskottets förslag, hade För¬
sta Kammarens första tillfälliga utskott, dit ärendet remitterats, i afgifvet
utlåtande ansett den utredning, som vid ifrågavarande riksdag kunnat åt
frågan lemnas, icke vara tillfyllestgörande att föranleda Riksdagens bifall
till den omförmälda skrifvelsen. I enlighet med sitt utskotts hemställan
förklarade äfven Första Kammaren sig icke kunna biträda Andra Kamma¬
rens beslut i frågan.
och derefter anfört:
Beträffande den närmare utredning af frågan, hvilken Första Kam¬
maren ansett böra föregå en framställning till Kongl. Maj:t, syntes det ut¬
skottet, som om dermed hufvudsakligen afsetts eu undersökning af helgon-
skyidens belopp inom de särskilda församlingarna och i sin helhet äfven¬
som eu uträkning, huru stor andel helgonskylden utginge af de kommunala
skatternas sammanlagda belopp.
Fn fullständig utredning häraf vore icke för utskottet möjligt att
åstadkomma. Visserligen funnes i kammarkollegium tillgängliga 1569 års
landeböcker för Lunds stift och Halland och 1671 års jordrefningsprotokoll
för Lunds stift, hvarigenom helgonskylden bestämts till visst belopp i
spanmål eller naturapersedlar för hvarje hemman eller gård, men utskottet
hade i anseende till dessa urkunders vidlyftighet och beskaffenhet icke
kunnat ur desamma hemta erforderliga upplysningar. Genom ofvannämnda
kongl. bref den 17 september 1856, hvarigenom i anledning af ett rikets
ständers beslut vid 1854 års riksdag förordnats, att den till vissa stads-
skolor i Lunds stift och Halland utgående helgonskyld skulle derifrån skil¬
jas och återställas till församlingarna för att till deras egna behof använ¬
das, kunde upplysningar vinnas endast rörande den helgonskyld,, som från
några, på visst afstånd från berörda städer belägna församlingar varit an¬
11
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.
slagna till dessa städers skolor. Då ej heller, enligt hvad utskottet in-
hemtat, hos domkapitlen i Lund och Göteborg funnes några uppgifter om
helgonskyIdens belopp, syntes det utskottet, som om en fullständig och
fullt säker kännedom derom endast kunde vinnas genom direkta uppgifter
härom från församlingarna.
I tanke, att de statistiska redogörelser, som af kyrkostämmornas
ordförande årligen afgifvas till statistiska centralbyrån, skulle kunna inne¬
hålla uppgifter uti ifrågavarande hänseende, hade utskottet låtit genomgå
dessa redogörelser för år 1887. De uppgifter, som derur kunnat hemtas,
vore visserligen mycket ofullständiga, i det helgonskylden sär&kildt redo¬
visats bland inkomsterna i Kristianstads län för endast 28 församlingar af
144, i Malmöhus län för endast 66 församlingar af 241 och i Halland
för endast 5 församlingar af 21, eller inalles 99 församlingar, hvarjemte
1 redogörelserna för Blekinge helgonskylden alls icke funnes omförmäld,
men genom dessa uppgifter kunde man dock i någon mån bilda sig ett
omdöme om helgonskyldens betydelse. Genom att sammanställa helgon-
skyldens belopp med den i senast utgifna kommunalstatistik angifna sum¬
man utskylder och bidrag (för år 1886) — hvarvid borde anmärkas, att i
denna summa inginge icke blott egentliga kommunalutskylder, utan äfven
avgifter till presterskapet — kornme man till följande resultat. Inom
Kristianstads län utgjorde helgonskylden i procent af utskylderna i 15
församlingar 1 % eller derunder, i 9 församlingar från 1 % till och med
2 %, i 2 församlingar 2,7 %y i en församling 3,3 % och i eu församling
4,4 %, i medeltal 1,1 %. Inom Malmöhus län utgjorde helgonskylden i
procent af utskylderna i 19 församlingar 1 % eller derunder, i 28 för¬
samlingar från 1 % till och med 2 %, i 16 församlingar från 2 till och
med 3 %, i 2 församlingar mellan 3 % och 4 % och i 1 församling 41/2 %,
i medeltal 1,5 %. Inom Halland utgjorde helgonskylden i procent af ut¬
skylderna i 3 församlingar under 1 % och i 2 församlingar något öfver
1 %, i medeltal 0,7 %. Helgonskylden uppginge i dessa 99 församlingar
tillsammans till kronor 10,379: 89 eller i medeltal för hvarje kronor
104: 85; i 55 församlingar understege den 100 kronor, i 34 församlingar
utgjorde den mellan 100 och 200 kronor, i 9 församlingar mellan 200
och 300 kronor, och i 1 församling uppginge den till kronor 378: 15,
utgörande 3 % af utskyldernas belopp.
Af dessa visserligen mycket ofullständiga upplysningar ansåges lik¬
väl framgå, att helgonskylden icke utgjorde eu så stor andel af utskyl¬
derna i deras helhet, att dess upphörande skxille komma att medföra nå¬
12 Första Kammar ms Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.
gon mera betydande förändring i fördelningen af de kommunala bidragen
mellan de skattskyldige.
Då helgonskyldens omsättning i penningar på grund af det årliga
markegångspriset på de i densamma ingående naturapersedlar äfvensom
uttaxeringen ock uppbörden deraf måste förorsaka ej obetydligt besvär,
syntes det utskottet ej underligt, att önskningar framstälts om dess upp¬
hörande. Utskottet kunde ej heller för sin del finna något giltigt skäl
för bibehållande af denna skatteform, som icke stode i öfverensstämmelse
med de grunder, hvarefter kommunalutskylder i allmänhet borde utgå,
och ansåge sig derför böra tillstyrka bifall till motionärens yrkande.
Utskottet finner den utredning, Andra Kammarens tillfälliga utskott
nu sökt åstadkomma, lika litet som de upplysningar, hvilka vid 1887 års
riksdag i ämnet förekommo, vara af beskaffenhet att derpå kan grundas något
omdöme om lämpligheten af helgonskyldens bibehållande eller afskaffande; i
följd hvaraf, och då det icke heller varit utskottet möjligt att i detta hänse¬
ende åvägabringa vidare utredning än den af Andra Kammarens utskott
meddelade, utskottet, som anser att, vid sådant förhållande, skrifvelse i
det föreslagna syftet icke kan förordas, hemställer,
att Första Kammaren icke måtte biträda Andra
Kammarens beslut.
Stockholm den 11 April 1889.
På utskottets vägnar:
L. W. Lothigius.
Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri-Aktiebolag, 1889.