Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 1.
1
N:o 1.
Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1889, kl. 7 e. m.
Utlåtande, med anledning af väckt motion i fråga om inrättande
af en ny jordbrukshypotekskassa m. m.
I en till förberedande behandling af sammansatt stats- och ban¬
koutskott öfverlemnad, inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 163)
har herr A. P. Danielson föreslagit,
»att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t an¬
hålla, att Kongl. Maj:t täcktes med görligaste första låta utreda, under
hvilka vilkor bildandet af en nj hypotekskassa må komma till stånd
med rättighet att förmedla jordbruksfastighetslån på viss tid utan amor¬
tering och att utfärda och försälja räntebärande obligationer, grundade
på inteckning i svensk jord, och derefter till Riksdagen afgifva det
förslag, som med anledning af en sådan utredning kan finnas lämpligt,
samt att Riksdagen beviljar och ställer till Kongl. Maj ds förfogande
för denna utredning ett anslag af 3,000 kronor.»
Till stöd för sitt förslag har motionären — under erinran, huru¬
som de nuvarande hypoteksföreningarna fortfarande å utlemnade lån
beräknade 5 procent ränta jemte 1/i procent förvaltningsbidrag — åbe¬
ropat, att räntefoten för lån mot så beskaffad inteckningssäkerhet, som
af nämnda föreningar mottoges, varit stadd i sjunkande och nu mera
hos flere allmänna kassor gått ned ända till 4 procent; en afsevärd
räntenedsättning, af hvilken emellertid, då hypoteksbanken och hypo-
Bih. till Riksd. Prof. 1889. 4 Sami. 2 Afd. 1 Käft. 1
2
Sammansatta Stats- och Bankoiitskottets Utlåtande N:o 1.
teksföreningarna visat sig icke eg a förmåga att utlemna lån till tidsen¬
lig räntefot, föreningarnas låntagare icke kunde komma i åtnjutande.
Motionären uppställer med anledning häraf frågan, huruvida icke tiden
vore inne, att Riksdagen beslutade någon viss tid, inom hvilken hypo-
teksbanken och hypoteksföreningarna skulle upphöra med och afsluta
sin verksamhet, hvilken i stället skulle öfvertagas af andra eller åtmin¬
stone af nya afdelningar af de nuvarande, hvilka mot upptagande af
billigare lån kunde lemna sådana mot lägre ränta och att amorteras på
kortare tid, högst 20 å. 30 år. Men då det påståtts, att hypoteksban-
ken genom kongl. förordningen den 26 april 1861 och nu gällande
grunder för samma bank fått monopol att allena utgifva sådana obliga¬
tioner, som i förordningen (§ 5) närmare angifvas, anser motionären, då
något tillmötesgående från hypoteksbankens sida ej kunde vara att i
förevarande afseende påräkna, det ej vara skäl framställa något be¬
stämdt förslag i angifna syftet. Likaså finner motionären det vara för¬
gäfves att framhålla den svårighet för låntagarne, som ligger deri, att
hypoteksföreningarna qvarhålla hela den ursprungliga panten, tills lånet
är slutamorteradt, hvarigenom låntagaren betages möjligheten att å
annat håll använda den större eller mindre del deraf, som öfverstiger
hans verkliga skuld till föreningen.
Då det emellertid för jordbruksnäringens idkare vore af stor be¬
tydelse, att något åtgjordes för att bereda möjlighet att vid behof af
jordbrukslån kunna undgå hypoteksföreningarnas höga räntefot och öf-
riga rätt hårda vilkor samt erhålla lån så billigt, som nuvarande pen¬
ningförhållanden medgåfve, har motionären ansett, att så snart som
möjligt härutinnan borde göras hvad göras kunde. Enligt motionärens
mening lägga de allmänna hypoteksbanken (enligt 1861 års förordning)
tillförsäkrade rättigheter icke hinder i vägen för bildande af en ny hy-
potekskassa med uppgift att förmedla lån på viss tid utan amortering
och med rätt att utgifva samt inom eller utom landet försälja derför
nödiga obligationer, grundade på inteckning i svensk jord.
*) § 5 i nämnda förordning lyder sålunda: »Ifrån den dag, denna förordning blifvit offentligen
kungjord, må ingen, vare sig nu befintlig eller framdeles tillkommande hypoteksförening eller hvilken
annan kreditinrättning som helst, än allena den allmänna hypoteksbanken, utgifva tryckta eller graverade,
till innehafvaren strida, på viss årlig afbetalning eller på uppsägning lydande, räntebärande obligationer,
i hvilka för upplåningen säkerhet i jordegendom på landet utlofvas; härunder dock ej inbegripna obli¬
gationer till det belopp, som nu befintliga hypoteksföreningar, till följd af allaredan afskräde, bindande
lånekontrakt äro förpligtade att mot inflytande lånemedel utfärda.»
3
Sammansatta Stats- och BankoutsJcoäets Utlåtande N:o 1.
Utskottet kan icke undgå erkänna, att den motion, hvars hufvud-
sakliga innehåll nu antydts, i mer än ett afseende är förtjent af upp¬
märksamhet. Ty det lärer icke kunna förnekas, att vid nuvarande
förhållanden å penningmarknaden, då räntan synes vara i fortgående
sjunkande, de af motionären framburna klagomål från hypoteksförenin-
garnas låntagare öfver de jemförelsevis dryga räntor, de hafva att er¬
lägga för sina, mot erkändt yppersta säkerheter, hos föreningarna er¬
hållna lån samt öfver de jemväl i öfrigt betungande vilkor, som för
dylika lån faststälts, äro förklarliga. Utskottet har derför ansett sig,
så vidt det utan öfverskridande af de för utskottets kompetens grund-
lagsenligt stadgade gränser finnes kunna ske, böra i den mån det finnes
möjligt understödja det föreliggande förslaget, med de ändringar, en
närmare granskning deraf lärer påkalla.
Såsom ledning för sitt omdöme härutinnan har utskottet gjort sig
till godo den framställning i förevarande ämne, som lemnats i den
s. k. 1886 års ekonomiska komités betänkande II, hvari (sid. 33—47)
redogöres för de förhandlingar, som egt rum mellan komitén å ena och
allmänna hypoteksbankens styrelse å andra sidan. Komitén framhåller,
hurusom den föreställning allt allmännare i landet gjort sig gällande,
att en räntenedsättning, åtminstone för lån mot första klassens inteck-
ningssäkerheter, icke vore omöjlig att ernå, allenast hypoteksbanken
och hypoteksföreningarna ville dertill medverka och för ändamålet
lämpa sin lånerörelse; och komitén fann sig häraf uppfordrad att sätta
sig i förbindelse med hypoteksinrättningarna. Vid de underhandlingar,
som derpå öppnades med hypoteksbankens styrelse, hemstälde komitén:
huruvida, på hvad vilkor och vid hvilka tider, med afseende på kon-
traktsenlig rätt att konvertera upptagna lån med nya på billigare ränta
med eller utan förlängd amorterings tid, möjlighet måtte förefinnas eller
kunna beredas att nedsätta räntan för redan upptagna eller framdeles
utgående hypotekslån. Styrelsens svar å denna komiténs hemställan
var närmast afböjande, men stälde dock i utsigt, att under vissa för¬
utsättningar i en obestämd framtid räntan å hypotekslånen skulle kunna
successivt nedbringas till 4,90, 4,so samt slutligen 4,5 eller åtminstone
4,6 procent. Det hufvudsakliga hindret för en snar och allmän sådan
nedsättning läge, enligt styrelsens uppgift, i eu del bestående låneaftal,
hvilka för närvarande omöjliggjorde konvertering till lägre ränta af
åtskilliga 4x/2 procentlån. Den enda utväg styrelsen angaf för att snart
minska låntagarnes i hypoteksföreningarna årliga betalningsskyldighet
var eu nedsättning i amorteringsprocenten från 3/4 till 1/i procent; en
utväg, som styrelsen ock vore betänkt att föreslå bankens delegare.
4 Sammansatta Stats- och Bankoutslcottets Utlåtande N:o 1.
Komitén fann de af styrelsen i utsigt stälda, mer eller mindre
ovissa och till framtiden uppskjutna lindringarna icke vara egnade att
bereda omedelbart gagn eller behöflig! tillfälle för öfriga jordegare att
till en efter närvarande förhållanden lämpad billig ränta belåna fullgoda
inteckningar.
Då emellertid inom komitén den föreställning framkommit, att ut¬
väg dertill eller öfver hufvud till nedbringande af räntan å jordbrukslån
ännu skulle i en icke oväsentlig mån kunna åstadkommas, i händelse
allenast ett någorlunda betydligt kapital gjordes tillgängligt för att mot
högst 4 72 procent ränta meddela lån på 10 år mot goda inteckningar,
samt att möjligen hypoteksbanken skulle kunna dertill medverka, för¬
anlåta komitén hos hypoteksbankens styrelse hemställa om och, i så¬
dant fall, till hvilket omfång stj^relsen funne med bankens reglemente
och ställning förenligt samt i öfrig! skulle vilja med redan tillgängliga
eller i mån af behof anskaffade medel anordna en så beskaffad särskild
lånerörelse.
Men äfven på denna framställning erhölls ett afböjande svar,
hvari hypoteksbankens styrelse, under hänvisning till hypoteksinrätt-
ningarnas författningsenligt begränsade verksamhet, anförde:
hurusom den föreslagna lånerörelsen dels vore med nämnda verk¬
samhet oförenlig, dels sannolikt skulle betydligt aflägsna tidpunkten för
lindringar i lånevilkoren för föreningarnas till ett antal af omkring 60,000
uppgående delegare, för hvilka emellertid de nuvarande förhållandena
voro lika ofördelaktiga som för de utom föreningarna stående jordegare,
hvilka åtgärden afsåge att gagna; dels ock kunde, åtminstone i utlandet,
menligt inverka på bankens kredit, hvilken vore för landet allt för vär¬
defull att genom några mot bankens ändamål och ställning stridande
åtgärder äfventyras.
Då komiténs bemödande att vinna hypoteksbankens medverkan
för nedbringande af räntan å lån mot inteckning i jordegendom alltså
strandat, uppstälde och sökte komitén besvara frågan, om det åsyftade
önskningsmålet skulle kunna vinnas genom inrättandet af eu ny kredit¬
anstalt; men af anförda skäl °) ansåg sig komitén icke höra tillstyrka, att
för närvarande åtgärder vidtoges för bildandet af någon ny kreditanstalt
med rätt att utfärda obligationer mot säkerhet i jordegendom.
På grund af de invändningar, som sålunda från hypoteksbanks-
styrelsens sida gjordes mot komiténs ofvannämnda framställningar blefvo
desamma icke vidare från komiténs sida fullföljda, hvaremot komitén i
*) Sid, 41 i komitébetänkandet,
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 1. 5
stället uppstälde ett annat förslag, nemligen att inteckningar i mån af
hypotekslånens amortering skulle återställas till låntagarne. Mot sty¬
relsens häremot, under åberopandet af de i §§ 2—5 i de för hypoteks-
föreningarna faststälda grunder, framstälda invändningar har komitén
anfört, att den ifrågasatta rättigheten att återfå inteckningssäkerheter i
den män lånen amorterats, i sjelfva verket syntes både med gällande
lagstiftning och med hypoteksföreningarnas förhållanden väl förenlig °);
Och har komitén, för så vidt denna rättighet af hypoteksbanken be-
striddes, och säkerheterna, som befunnos i bankens förvar, faktiskt icke
kunde utan dess samtycke återfås, för rättighetens vinnande anvisat
den utväg, att uttrycklig föreskrift derom infördes genom nödig förän¬
dring i kongl. förordningarna den 26 april 1861 om hypoteksbanken
samt grunderna för hypoteksinrättningarnas bildande och verksamhet,
hvilket syntes komitén kunna ske utan våda för hypoteksföreningarnas
säkerhet eller vidare rubbning i deras hufvudgrunder.
Lika med komitén finner utskottet det icke emot de skäl, som
anförts, böra sättas i fråga att vid sidan af allmänna hypoteksbanken och
hypoteksföreningarna, sådana de enligt nu gällande lagstiftning blifvit
organiserade, inrätta en ny, sjelfständig hypotekskassa för bemedlande
af jordbrukslån enligt de olika grunder och på de för låntagarne för¬
delaktigare vilkor, som till följd af nu mera inträffade förhållanden i
penningmarknaden synas kunna påräknas. Motionärens förslag, i hvad
det afser en sådan ny och af nuvarande hypoteksinrättningar oberoende
hypotekskassa, kan derför icke af utskottet tillstyrkas; så mycket min¬
dre som all utredning saknas, huruvida det vore, med hänsyn till de af
hypoteksbanken och hypoteksföreningarna åtagna förpligtelser gent
emot deras långifvare, möjligt medgifva föreningarnas låntagare den
obestridliga förmånen att få, genom ökad eller påskyndad amortering,
slutbetala sina af föreningarna erhållna lån före den i skuldebrefven
eller eljest bestämda tiden. Väl vore en sådan förmån, om den kunde
beredas, egnad att synnerligen främja låntagarnes intressen, men då,
på grund af gällande aftal och lagstiftning, utväg torde saknas att nu
genomföra ett beslut i denna rigtning, finner utskottet ej anledning
närmare uppehålla sig vid denna fråga.
*) Se sid. 42—47 i komitébetänkandet.
6 Sammansatta Stats- och Bankoutsliottets Utlåtande N:o 1.
Häraf följer, att utekottet ej heller kan instämma i motionärens yr¬
kande om befogenhet för denna nya hypotekskassa att utgifva på inteck¬
ningar i svensk jord grundade obligationer, utstälda pa viss tid och för-
skrifna utan amortering. Motionären anför inga skäl för införande af
denna hos oss helt och hållet nya och oförsökta låneform, hvars be¬
gagnande derjemte med nödvändighet komme till godo endast sådana
låntagare, hvilka icke förut hos hypoteksförening belånat inteckningar
i sin jord. Antagligen torde motivet till påvisandet af denna nya låne¬
form ligga i en hos motionären förklarlig önskan att ej den nya hypo¬
tekskassa, han föreslagit, skulle komma i uppenbar kollision med det
allmänna hypoteksbanken i ofvan åberopade 5 § i kongl. förordningen
den 26 april 1861 meddelade privilegium.
Af det nu anförda framgår, att utskottet ej finner skäl förorda
den nya låneverksamhetens anordnande såsom fristående och af de nu¬
varande liypoteksinrättningarna oberoende, utan obetingadt gifver före¬
träde åt det af motionären i motiveringen alternativt ifrågasatta ordnan¬
de af denna låneverksamhet i samband med eller såsom ny afdelning
af de nuvarande liypoteksinrättningarna. Härigenom skulle äfven dels
vinnas, att vid sådant förhållande, och då den nya låneverksamheten
blefve inbegripen i och under hypoteksbankens nuvarande verksamhet,
den af motionären föreslagna nya och oförsökta lånetypen ej behöfde
anlitas, dels ytterligare den fördel ernås, att den af ofvannämnda komité
förordade reformen, i syfte att bereda hypoteksföreningarnas nuvarande
låntagare möjlighet att, i mån af verkstäld amortering å deras förbin¬
delser till föreningarna, återfå lemnade inteckningssäkerheter, kunde
bringas närmare sin lösning. Att utreda, huru denna reform skall åvä¬
gabringas, lärer näppeligen falla inom gränsen för det utskottet före¬
lagda uppdrag.
Samtliga hithörande, för frågans pröfning och lösning erforderliga
undersökningar torde, på sätt motionären äfven förutsätter, böra lem-
nas åt Kongl. Maj:t, helst härvid hänsyn måste tagas icke blott till de
billighetsskäl, hvilka synas utskottet ligga till grund för anspråken, att
hypoteksföreningarnas låntagare må beredas tillfälle att göra sig till
godo den räntenedsättning, som numera småningom gjort sig gällande
å penningmarknaden, utan äfven till nödvändigheten att i frågor sådana
som denna iakttaga varsamhet, på det att de åsyftade fördelarne, hvilka
man önskar vinna, icke må motvägas af olägenheter och rubbningar i
redan bestående förhållanden, hvilka till äfventyrs kunna beröra tredje
mans rätt.
Utskottet, som alltså icke kunnat till oförändradt bifall förorda
Sammansatta Stats- och Banlmdskottds Utlåtande N:o 1. 7
det nu behandlade förslaget, finner dock tillräckliga skäl föreligga att,
med anledning af den i ämnet väckta motionen, hemställa,
att Riksdagen ville besluta:
a) att i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes, så snart ske kan, dels låta utreda, under
hvilka vilkor och förutsättningar — bland andra möjlig¬
heten för hypoteksföreningarnas låntagare att, i mån af
verkstäld amortering af deras skulder till föreningarna,
återfå belånade inteckningssäkerheter — bildandet af
en under samma styrelse och kontroll som allmänna
hypoteksbanken stäld ny hypotekskassa må komma
till stånd med rättighet att förmedla jordbrukslån,
grundade på inteckning i svensk jord; dels ock der¬
efter till Riksdagen afgifva det förslag, som med an¬
ledning af en sådan utredning kan finnas lämpligt;
samt
b) att till Kongl. Maj:ts disposition, för åstadkom¬
mande af den i mom. a) omförmälda utredning, ställa
ett anslag på extra stat för år 1890 af 3,000 kronor.
Stockholm den 19 mars 1889.
På det sammansatta utskottets vägnar:
G. S. ÅKERHIELM.
Reservationer:
af herr Fränekel: »Då utskottet funnit sig böra tillstyrka ett mo-
difieradt bifall till herr Danielsons i detta utlåtande behandlade motion,
men de skäl, som derför åberopats, i hvilka jag till alla delar instäm-
8
Sammansatta Stats- och Bankoutslcotfets Utlåtande N:o 1.
mer, synas mig snarare bort föranleda rent afstyrkande å motionen,
har jag ansett mig böra anmäla min reservation mot utskottets beslut.
Enligt min mening borde utskottet hafva hemstält,
att herr Danielsons förevarande motion ej må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda»;
af herrar Hörnfeldt och Ljungman.
STOCKHOLM, I'. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1880.