Statsutskottets Utlåtande N:o
\
N;o 73.
Ant. till Kiksdagens kansli den 4 maj 1889, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utredning angående utgifvande
af en statstidning för legala till,kännagifv anden m. in.
samt om beviljande af ett extra anslag ä 1,500 kronor
för utredningens verkställande.
(2:a U. A.)
Under åberopande af de skäl, som anförts i en af motionären vid
sistlidna riksdag väckt motion äfvensom i Andra Kammarens fjerde
tillfälliga utskotts deröfver afgifna tillstyrkande utlåtande, har herr
A. P. Danielson, i motion n:o 84 inom Andra Kammaren, föreslagit,
att Riksdagen ville besluta att hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes föranstalta om utredning derom, att, sedan det med ut-
gifvaren af Post- och Inrikes tidningar under den 30 april 1886 af
regeringen upprättade eller nu gällande kontrakt blifvit med första
möjliga i vederbörlig ordning uppsagdt och upphört att gälla, en tid¬
ning, afsedd att upptaga vissa meddelanden från regeringen och alla
legala tillkännagifvanden så väl af embetsmyndigheter som enskilde i
de fall, då sådana enligt lag och författningar måste sålunda offentlig¬
göras jemte andra kungörelser och annonser, kunde under statsmyndig¬
hets kontroll utgifvas och utdelas till embetsverk, myndigheter och
Bih. till Riksd. Prat. 1889. 4 Samt. 1 A/d. 45 Haft.
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
rikets kommuner och jemväl finnas att tillgå genom prenumeration och
försäljning, samt så ordnad, att deri upptagna tillkännagifvanden och
annonser med lätthet kunde i sina olika grupper igenfinnas, äfvensom
till. nästa riksdag afgifva proposition i ämnet, och att ställa till Kongl.
Maj:ts förfogande för förenämnda utredning ett anslag af 1,500 kronor.
I den af motionären åberopade, vid senaste riksdag i ämnet väckta
motionen, n:o 171 inom Andra Kammaren, hemstälde motionären, att
Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
föranstalta om utredning i syfte att alla legala tillkännagifvanden, så¬
väl af embetsmyndigheter som enskilde, i de fall, då sådana offentliga
tillkännagifvanden vore enligt lag och författningar dem ålagda, måtte
införas i en statstidning, afsedd uteslutande för dylika tillkännagifvan¬
den och för meddelanden från regeringen och Riksdagen i vissa ären¬
den, utgifven under statsmyndighets kontroll samt så ordnad, att be¬
rörda tillkännagifvanden med lätthet kunde i sina olika grupper igen¬
finnas och medförde minsta möjliga kostnad för vederbörande, hvilken
utredning äfven borde omfatta frågan i hvad män och på hvilket sätt
samma statstidning borde kostnadsfritt utdelas, samt till nästa riksdag-
inkomma med förslag i ämnet.
Till stöd för denna sin framställning anförde motionären, att den
annonsering, som funnes i lag anbefald och som upptoges i Post- och
Inrikes tidningar, vore till följd af annonsernas dyrhet en tunga för
den stora allmänheten och särskildt för den fattigare befolkningen
mycket tryckande; att, då svenska akademien, som på grund af er¬
hållet privilegium af den 20 december 1791 vore såsom utgifvare af
nämnda tidning ensam berättigad att få tidningen erkänd som den enda
med laga vitsord att upptaga den i lag anbefalda annonseringen i all¬
männa tidningarne, icke, på sätt i tryckfrihetsförordningen stadgades,
förnyat det uppgifna privilegiet, utan på 1830-talet låtit det förfalla,
hinder ej kunde deraf möta att ordna den lagtvungna annonseringen
mera tidsenligt och på annat sätt än nu; att man borde tillse att denna
lagtvungna skatt icke utginge med större belopp, än behofvet kräfde,
och att den ej godtyckligt bestämdes af en enskild person eller af
svenska akademien; att, ehuru Post- och Inrikes tidningar utginge i
en upplaga af icke så betydligt antal exemplar och egde en mycket
begränsad läsekrets mot en del andra tidningar, den ändock gåfve
svenska akademien betydlig inkomst genom tidningens bortarrenderande
till enskild person; att, för att få en skattejemkning för den stora all¬
mänheten och på samma gång ett mera allmänt och verkligt gagn af
den lagtvungna annonseringen, Riksdagen borde vidtaga åtgärder i den
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
antydda rigtningen; att. den föreslagna statstidningen skulle utgifva^
under statens kontroll och utdelas till embetsverk och myndigheter
samt rikets kommuner äfvensom finnas att tillgå genom prenumeration
och försäljning; att tryckningen af tidningen horde ske genom aftal
lör viss tid med enskildt tryckeri i hufvudstaden eller såsom i vanliga
fall tillginge för tryckning af de så kallade länskungörelserna; samt
att annonspriset för legala annonser beräknades så lågt som möjligt
och så, att endast kostnaden för tidningens utgifvande blefve i medeltal
ersatt.
Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskott, till hvars behandling
motionen, på sätt motionären nu jemväl erinrat, hänvisades, egnado
frågan en utförlig utredning, dervid utskottet i likhet med motionären
korn till det resultat, att svenska akademiens ifrågavarande privilegium,
såsom icke förnyadt, ej lade hinder i vägen för Kongl. Maj:t att, efter
uppsägning af den med Posttidningens nuvarande utgifvare afslutade
öfverenskommelse, meddela förordnande, hvarigenom officiella och legala
kungörelser komme att i första hand införas i annan tidning, men
utskottet framhöll tillika, att inkomsten af Posttidningen vore akade¬
miens förnämsta inkomstkälla och snart sagdt. ett lifsvilkor, för att
akademien skulle kunna fortsätta sin ädla och gagnande verksamhet
och fullborda det synnerligen dyrbara arbetet med utgifvandet af en
svensk ordbok, i följd hvaraf utskottet fann åtgärd, hvarigenom aka¬
demien gånge miste om sin inkomst utaf Posttidningen, icke böra vid¬
tagas utan i sammanhang med anordning, ledande dertill, att ersättning-
bereddes akademien för hvad hon derigenom förlorade.
Det tillfälliga utskottet medgaf vidare, att för den fattigare befolk¬
ningen, som dock väl ej företrädesvis betalade annonserna i Post¬
tidningen, tidningens annonspris 12i öre per rad kunde kännas
tryckande, men, enär berörda pris understege de flesta andras, ansåg
utskottet all skälig anledning till klagan öfver annonsernas dyrhet vara
undanröjd, om annonspriset kunde nedsättas till 10 öre per rad, hvar¬
emot utskottet fäste mera vigt dervid, att de allmänna kungörelsernas
innehåll blefve i högsta möjliga mån spridt i hela landet, blefve kändt
och beaktadt af den stora allmänheten, samt, då Posttidningen nu hade
det i jemförelse med åtskilliga andra stockholmstidningar ringa prenu¬
merantantalet 1,012, fann det ådagalagdt, att tidningen i sitt nuvarande
skick icke lämpade sig för upptagande af officiella och legala kungö¬
relser, och instämde med motionären deri, att en ändring i detta af¬
seende påkallades af omsorg om allmänhetens välförstådda intresse.
Erkännande rigtigheten af motionärens åsigt, att denna vigtiga
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
angelägenhets ordnande icke kunde ske utan en föregående, af Kong!.
Maj:t ombesörjd utredning, ansåg dock bemälda utskott sig böla, om
ock blott antydningsvis, beröra frågan om grunderna för de ny a an-
ordningarne samt framstälde det förslag, att det ifrågavarande bladet,
som lämpligen kunde benämnas Sveriges Allmänna Tidningar och måste
utkomma hvarje belgfri dag, borde upptaga förutom de meddelanden
från regeringen, hvarom i det med nuvarande utgifvaren af Posttid¬
ningen utaf regeringen upprättade kontrakt förmäldes, endast annonser,
nemligen dels alla officiella och legala kungörelser, deribland ock riks-
gäldskontorets, dels ock andra annonser af alla slag med undantag af
sådana, hvilkas innehåll vore i något afseende olagligt eller opassande,
att annonspriset ej skulle sättas högre än 10 öre för petitrad, att
prenumerationspriset, liksom priset å lösa nummer, skulle hållas syn¬
nerligen billigt och gratisutdelning till embetsverk, myndigheter och
kommuner samt tidningens framläggande å lämpliga offentliga lokaler,
efter föredömet i Norge, införas, att tidningens utgifvande torde böra
ske under civildepartementets eller möjligen justitiedepartementets
öfverinseende af en särskilt för ändamålet anstäld person, hvars aflö¬
ning kunde hållas mycket måttlig, då någon litterär eller politisk
kompetens ej erfordrades, och hvilken borde eg a erforderliga, helst
qvinliga biträden.
Med förmälan att en dylik tidning, rätt skött, sannolikt skulle in¬
bringa medel, tillräckliga att betäcka ej allenast alla statsverkets ut¬
gifter för företaget utan ock den ersättning, som borde svenska aka¬
demien tillkomma, hemstälde utskottet slutligen, att Riksdagen ville
besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl.
Maj:t dels låta utreda, huru vida ej, sedan det med utgifvaren af Post-
och Inrikes tidningar under den 30 april 1886 af regeringen upprättade
kontrakt blifvit i vederbörlig ordning uppsagdt och upphört att gälla,
en tidning, afsedd att upptaga vissa meddelanden från regeringen
äfvensom officiella och legala kungörelser samt andra annonser, kunde
under statsmyndighets kontroll utgifvas och spridas på sätt utskottet
antydt, dervid ersättning borde beredas svenska akademien för den
minskning i inkomst, akademien, i -följd af upphäfvande af Post- och
Inrikes tidningars officiella egenskap, kunde visa sig komma att få
vidkännas; och dels, om möjligt till nästa Riksdag, afgifva proposition
i ämnet.
Sedan denna det tillfälliga utskottets hemställan af Andra Kam¬
maren bifallits, undergick den väckta frågan inom Första Kammaren
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.3.
5
förberedande behandling af kammarens andra tillfälliga utskott, hvil-
ket af anförda skäl fann sig icke kunna i vidsträcktare mån under¬
stödja motionens syfte, än att utskottet hemstälde, att Riksdagen ville
besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t, täck¬
tes låta utreda, om och hvilka åtgärder borde vidtagas för att de kun¬
görelser, hvilka enligt lag och författningar skulle i allmänna tidnin-
garne införas, måtte vinna större spridning och medföra mindre kostnad
än nu vore fallet. Denna hemställan blef emellertid af kammaren
utslagen.
Utskottet hyser i den nu föreliggande frågan väsentligen samma
uppfattning, som förlidet år uttalades af Andra Kammarens fjerde
tillfälliga utskott, och då det anslag, motionären ansett böra ställas
till Kongl. Maj:ts förfogande för utredningens verkställande, synes
utskottet vara till beloppet väl afvägdt, får utskottet alltså, med
anledning af den nu föreliggande motionen, hemställa,
att Riksdagen må ställa till Kongl. Maj:ts för¬
fogande ett extra anslag af 1,500 kronor till utred¬
nings verkställande, dels huruvida icke, sedan det med
utgifvare!! af Post- och Inrikes tidningar nu gällande
kontrakt blifvit i vederbörlig ordning uppsagdt och
upphört att gälla, en tidning, afsedd att upptaga vissa
meddelanden från regeringen äfvensom officiella och
legala kungörelser samt andra annonser, kunde under
statsmyndighets kontroll utgifvas och utdelas till
embetsverk, myndigheter och rikets kommuner och
jemväl finnas att tillgå genom prenumeration och för¬
säljning, hvilken tidning borde vara så inrättad, att
deri upptagna tillkännagifvanden och annonser med
lätthet kunde i sina olika grupper igenfinnas, dels ock
om och i hvad mån, med anledning af den minsk¬
ning i svenska akademiens inkomster, som häraf
kunde föranledas, understöd borde beredas akademien
till fullbordande af det nu pågående arbetet med ut-
gifvandet af en svensk ordbok, äfvensom hos Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville, om möjligt till
nästa Riksdag, afgifva proposition i ämnet.
Stockholm den 4 maj 1889.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7d.
Reservation:
Af herrar grefve G. Sparre, H. P. P. Tamm, F. Boström, E. V. It- L.
Kornigsfslät, P. J. von Elirenheirn, R. G. von Hedenberg och C. Ti7. von
Schulzenheim, hvilka ansett att utskottets yttrande och förslag i denna
fråga bort, efter den i utlåtandet gjorda redogörelse för Andra Kam¬
marens fjerde tillfälliga utskotts vid 1888 års riksdag hemställan, hafva
följande lydelse:
»Denna det tillfälliga utskottets hemställan bifölls af Andra Kam¬
maren; hvarefter den väckta frågan inom Första Kammaren hänvisades
till förberedande behandling af kammarens andra tillfälliga utskott. I
det utlåtande, sistnämnda utskott med anledning deraf afgaf, förklarade
utskottet, att det för sin del icke kunde tillstyrka kammaren att bi¬
träda medkammarens beslut. Utskottet hölle nemligen före, att, äfven
om svenska akademiens omtalade privilegium på 1830-talet genom den
formella försummelsen af underlätet förnyande finge anses hafva gått
förloradt, det vore Riksdagen föga värdigt att likväl, sedan under mer
än 50 år derefter nämnda privilegium fortlefvat, påkalla åtgärder, som
skulle tillintetgöra privilegiet.
Utom berörda skäl, som förlorade en del af sin betydelse genom
bifall till Andra Kammarens hemställan, att ersättning bereddes akade¬
mien för den minskning i inkomst i följd af upphäfvande af Posttid¬
ningens officiella egenskap, akademien kunde visa sig komma att vid¬
kännas, hyste utskottet äfven ur klokhetssynpunkt betänkligheter mot
den ifrågasatta statstidningen. Det öfverensstämde så litet med de i
allmänhet hos oss gällande grundsatser, att staten skulle för egen del
inlåta sig på företaget att utgifva en tidning, hvilken skulle redigeras
af en statens embetsman såsom sådan och öfver hvilken en af rege¬
ringens egna medlemmar skulle hafva öfverinseende, att utskottet redan
derför ej ville tillstyrka något dylikt, men ännu mindre funne utskottet
det tillrådljgt, att under sådana förhållanden låta tidningen hafva till
uppgift att delvis försörja sig med alla de enskilda annonser, personer
önskade deri införa.
Med skäl kunde nemligen enligt utskottets förmenande sättas i
fråga, om det vore rätt tillständligt för staten att sålunda inlåta sig på
eu för enskilda tidningar förlustbringande täflan på ett för tidningars
existens så vigtig! område som annonseringen, och då man visste, att
personer på ett försåtligt och vid annonsernas emottagande ej alltid
lätt skönjbart sätt begagnade annonser såsom ett medel till ärekränk¬
7
Statsutskottets Utlåtande N-.o 73.
ningar, hvilka kunde ådraga tidningsutgifvaren ansvar ocli ersättnings¬
skyldighet, vore det ej rätt af staten att utsätta en sin embetsman,
för att ej tala om den öfvervakande regeringsledamoten, för slika
obehagligheter, och om åter de enskilda annonserna uteslötes samt
tidningen skulle i en ofantlig mängd exemplar gratis utdelas samt
hafva lågt försäljningspris och lågt annonspris, kunde det vara tvifvel¬
aktigt, om den förmådde väl bära utgifterna och tillika lemna svenska
akademien full ersättning för dess förlust.
Lika med Andra Kammarens utskott ansåge dock utskottet det
högligen önskligt, att dessa legala kungörelser, af hvilka dock en stor
del äfven genom andra tidningar spredos till allmänheten, erliölle vid¬
sträcktare spridning än nu vore händelsen, hvithet hufvudsakligen
kunde ske dels genom utdelande till myndigheter och korporationer,
på sätt hemstäldt blifvit, af den i fråga om annonsering officiella tid¬
ningen, dels4* genom att medelst lägre prenumerationspris och mera
lockande innehåll vid sidan om annonsera^ förvärfva tidningen ökadt
antal prenumeranter.
Äfven funne utskottet det beaktansvärdt, om till äfventyrs något
kunde åstadkommas till minskning i kostnaden för den lagtvungna
annonseringen vare sig genom lägre annonspris eller den lagändring,
att kungörelser behöfde blott införas två gånger i sådana fall, der nu
deras införande tre gånger vore föreskrifvet.
Då utskottet emellertid ej ville uttala sig, om något eller några
af dessa sätt under närvarande förhållanden kunde och borde användas,
utan ansåge detta bero på den påkallade utredningen af Kongl. Maj:t
och hyste den mening, att denna utredning borde i så litet bindande
ordalag som möjligt öfverlemnas åt Kongl. Maj:t, funne utskottet sig
icke kunna i vidsträcktare mån understödja motionens syfte än att ut¬
skottet hemstälde, att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, om och hvilka åt¬
gärder borde vidtagas, för att de kungörelser, hvilka enligt lag och
författningar skulle i allmänna tidningarne införas, måtte vinna större
spridning och medföra mindre kostnad än nu vore fallet.
Denna tillfälliga utskottets hemställan blef emellertid af Första
Kammaren utslagen.
Enligt utskottets förmenande kunna mot motionärens nu förelig¬
gande förslag med fog rigtas samma anmärkningar, som Första Kam¬
marens omförmälda tillfälliga utskott förlidet år framstälde mot det af
Andra Kammaren då godkända förslaget; och motionärens förslag synes
utskottet i sjelfva verket vara ännu mindre tilltalande än det sistnämnda
8
Statsutskottets Utlåt an le N:o 73.
i det afseendet, att det icke innehåller något direkt uttalande derom,
att ersättning borde beredas svenska akademien för den minskning i
inkomst, akademien i följd af upphäfvande af Post- och Inrikes tid¬
ningars officiella egenskap kunde komma att få vidkännas. Utskottet
anser sig för den skull icke kunna tillstyrka Riksdagen att bifalla motio¬
nen, sådan densamma nu föreligger.
Deremot håller utskottet, i öfverensstämmelse med den uppfattning
Första Kammarens andra tillfälliga utskott förlidet år utalade, före, att
det skulle vara högeligen önskligt, om de legala kungörelser, Indika
nu skola i allmänna tidningarne införas, kunde erhålla en allmännare
spridning än för närvarande är förhållandet. För sin del föreställer
sig utskottet, att detta kunde åstadkommas derigenom, att den del af
ifrågavarande tidning, som innehåller de legala annonserna, i särskild!:
aftryck tillhandahölles kommunerna emot ett pris, som endast motsva¬
rade den verkliga kostnaden för en sådan upplagas utgifvande och
som således borde kunna ^ställa sig högst betydligt lägre än det nu¬
varande prenumerationspriset å tidningen.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, som
icke anser särskildt anslag för vinnande af det af utskottet afsedda
ändamålet erfordras, med anledning af herr A. P. Danielsons motion
hemställa,
att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till
Kongl. Magt anhålla, det Ivongl. Maj:t täcktes låta
utreda,hvilka åtgärder böra vidtagas för att de kun¬
görelser, hvilka enligt lag och författningar, skola i
allmänna tidningarne införas, må kunna på lämpligare
sätt och för mindre kostnad än nu är fallet, blifva
för kommunerna i riket tillgängliga.»
Herrar C. E. Casparsson, C. Ifvarsson, J. Anderson och A. Peterson
hafva begärt få antecknadt att de ej deltagit i förestående ärendes be¬
handling inom utskottet.
Stockholm, K. L. Beckman, 1889.