4
Lagutskottets Utlåtande N:o 30,
N:o 30.
Ank. till Riksd. kansli den 18 mars 1889, kl. 1 e. m.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad
lydelse af § 39 i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.
Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom nämnda
kammare af herr N. Nilsson i Skärhus afgifven motion, n:o 13, så lydande:
»Det är allmänt kändt, att under senare åren ofta inträffat tilldragelser,
som visa behöfligheten af att granskning af allmänna räkenskaper blir verk-
stäld med tillbörlig noggrannhet. Af vigt är det derför, att vi rörande verk¬
ställandet af nämnda granskningar ega sådana lagbestämmelser, som äro icke
blott tydliga utan äfven af sådant innehåll, att revisorernas gransknings-
arbete icke deraf må på något sätt försvåras utan i stället underlättas. Med
afseende härpå har det visats vara nödigt att vidtaga ändring i nu gällande
stadganden om granskning af de respektive församlingarnas kyrko- och skol-
räkenskaper.
Visserligen föreskrifves i § 39 af kongl. förordningen den 21 mars
1862 om kyrkostämma m. m., att »räkenskaperna för så väl kyrkans som
skolans medel skola hvarje år senast den 1 mars aflemnas till de för deras
granskning utsedde revisorer» samt att »revisionsberättelsen skall senast den
1 april aflemnas till kyrkostämmans ordförande», och dessa föreskrifter hafva
af allmänheten så uppfattats, att revisorerna ega rättighet att, om de för
räkenskapernas behöriga granskning anse sådant nödigt, behålla räken¬
skaperna i sin vård från den 1 mars till samma månads slut. Onekligt är
ock, att sagda föreskrifter tyckas gifva grundad anledning till den nämnda
uppfattningen, helst som, enligt ordalydelsen i ofvannämnda §, revisorerna
obestridligen ega rätt att dröja med revisionsberättelsens aflemnande ända
Lagutskottets Utlåtande N:o 30■ 5
till deri 1 april. Ett ytterligare stöd för samma uppfattning tiar allmänheten
erhållit genom en af Kongl. Maj:t i liknande mål den 6 augusti 1864 med¬
delad resolution, medelst hvilken en kommunalstämmo-ordförande, som vägrat
att till utsedde revisorer utlemna kommunens räkenskaper, blifvit af Kongl.
Maj:t vid 25 kronors vite ålagd att emot specificeradt qvitto genast utlemna
berörda räkenskaper jemte dertill hörande handlingar, i hvilken resolution
Kongl. Maj:t derjemte såsom skäl för sitt beslut anförde, att »det uppdrag,
revisorerna erhållit att granska räkenskaperna, icke kunde annat än tillika
innefatta förtroende att omhänderhafva samma räkenskaper med dertill hö¬
rande handlingar». Men enär emellertid — efter det en ordförande i kyrko-
och skolråd nu vägrat att till utsedde revisorer utlemna församlingens kyrko-
och skolräkenskaper, men förklarat sig vilja endast å pastorsembetets lokal
för granskning tillhandahålla samma räkenskaper — Lunds domkapitel uti
derom den 2 sistlidne juni meddeladt utslag sig utlåtit, att bemälde ord¬
förande »icke kunde anses lagligen skyldig att till de utsedde revisorerna
för granskning, hvarhelst de kunde finna för godt, utlemna församlingens
kyrko- och skolräkenskaper med hvad dertill hör der, och enär Kongl. Maj:t
den 24 nästlidne augusti förklarat sig icke finna skäl att i domkapitlets
utslag göra ändring; så synes mig häraf framgå, att man uti ifrågavarande
§ 39 nödvändigt bör inrymma bland annat det stadgandet, att kyrko- och
skolräkenskaper med dertill hörande handlingar må utlemnas till revisorerna
för att af dem granskas, hvarhelst det synes dem lämpligast.
Behofvet af denna lagförändring torde af en hvar lätt inses; ty sedan
två hvarandra så motsägande prejudikat som de ofvannämnda äro gifna, äro
ju församlingarna icke vissa om, hvar och på hvad sätt deras räkenskaper
böra lagenligt granskas. Dessutom, i det fall att revisorerna, hvilka inom
somliga pastorat hafva flere mils väg att färdas till pastorsembetets lokal,
verkligen skola vara skyldiga att å sagde lokal, och under pastors uppsigt,
företaga och fullborda granskning af kyrko- och skolräkenskaper, då komma,
äfven der pastor är tillmötesgående, revisorerna i en allt för beroende ställ¬
ning, som torde mångenstädes i hög grad försvåra, ja kanske omöjliggöra
verkställandet af noggranna och fullständiga granskningar, i synnerhet der
som räkenskaperna med dertill hörande verifikationer och handlingar äro så
vidtomfattande, att granskningen behöfver fortgå mer än eu dag. Tydligt
är också, att om granskningsarbetet sålunda försvåras, och revisionen derför
somligstädes kommer att blifva ofullständig, så skall detta hafva många led¬
samma följder med sig för både församlingarna och räkenskapsförarne, och
det goda förhållandet som bör vara rådande mellan pastor och församlings¬
medlemmar, kommer att derigenom på betänkligt sätt störas.
Alltså, icke blott för att bevara församlingarnas rätt, utan jemväl för
att befrämja ett godt förhållande emellan församlingarna och deras pastorer,
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 30.
vill jag på grund af här framstälda motivering vördsamt hemställa, att Riks¬
dagen behagade besluta, det förra delen af § 39 i kongl. förordningen den
21 mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd må erhålla
denna lydelse:
39 §.
Räkenskaperna för såväl kyrkans som skolans medel skola afslutas
med kalenderår samt jemte öfriga för revisionen behöfliga handlingar senast
den 1 derpåföljande mars utlemnas till de för deras granskning utsedde re¬
visorer; egande revisorerna att icke blott verkställa granskningen, hvarhelst
det synes dem lämpligast, utan äfven, om de anse sådant nödigt, under hela
mars månad i sin vård behålla räkenskaperna med dertill hörande hand¬
lingar. — Om ordföranden i kyrkostämman önskar erhålla qvitto å till revi¬
sorerna utlemnade handlingar, uppgöre då ordföranden förteckning å de hand¬
lingar, angående hvilka qvitto äskas, samt, sedan revisorerna å denna för¬
teckning skrifvit sitt erkännande, att de emottagit derå upptagna handlingar
och med sina namns underskrift bestyrkt detsamma, behålle ordföranden
denna förteckning såsom qvitto, till dess handlingarne återlemnas.
Revisionsberättelsen skall, jemte erhållna handlingar, senast den 1
nästföljande april aflemnas till kyrkostämmans ordförande, som öfver gjorda
anmärkningar — — — (allt det följande i denna paragraf må bibehållas
oförändrad t.D
I fråga om den plats, der granskning af räkenskaper och värdehand¬
lingar bör företagas, synes det med förhållandenas natur mest öfverensstäm¬
mande vara, att sådan granskning verkställes på samma plats, der ifråga¬
varande räkenskaper och handlingar förvaras. Så torde ock vid revisions-
förrättningar allmänneligen förfaras.
Ett undantag härifrån yrkas nu af motionären beträffande församlin-
garnes kyrko- och skolräkenskaper, i det han föreslår, att revisorerna af
dessa räkenskaper skulle ega rätt att icke blott verkställa granskningen,
hvarhelst det synes dem lämpligast, utan äfven, om de ansåge sådant nödigt,
under hela mars månad i sin vård behålla räkenskaperna med dertill hörande
handlingar.
Införandet af en sådan bestämmelse synes dock vara egnadt att fram¬
kalla ganska afsevärda olägenheter och vådor. Kyrkorådets och skolrådets
ansvar för de under deras vård stälda handlingar lärer icke upphöra under
den tid, revisionen pågår. Det synes då obilligt att beröfva dessa myndighe¬
Lagutskottets Utlåtande N:o SO. 7
ter tillfälle att öfvervaka, att handlingarne under revisionen förvaras på ett
betryggande sätt.
I afseende å sättet för handlingarnes bevarande synes förslaget också
icke erbjuda nödig trygghet. Man kan nemligen icke i allmänhet förutsätta,
att revisorerna i sina bostäder eller eljest hafva att förfoga öfver sådana
förvaringsställen, att handlingarne der kunna anses på nöjaktigt sätt skyddade
mot förstöring och tillgrepp. Detta är af största betydelse beträffande värde¬
papper, men torde också icke vara utan vigt i fråga om räkenskaper och
dertill hörande verifikationer.
Med afseende härå och då de olägenheter, som af motionären åbero¬
pats såsom skäl för hans förslag, endast i jemförelsevis sällsynta fall torde
hafva förekommit och derjemte synas utskottet vara af den beskaffenhet, att
de i allmänhet kunna undvikas, om redogörare och revisorer visa hvarandra
skäligt tillmötesgående, anser sig utskottet böra hemställa,
att förevarande motion icke må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 18 mars 1889.
På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
Herr H. Andersson i Nöbbelöf har begärt få här antecknadt, att han
icke deltagit i ärendets slutliga behandling inom utskottet.