Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Riksd. kansli den 4 februari 1889, kl. 12 midd.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kong1. M.aj:ts proposition
med förslag till lag om straff för embetsbrott af prest och
om laga domstol i sådana mål.
Kong], Maj:t har den 31 december sistlidna år till Riksdagen aflåta
eu så lydande proposition (n:o 3):
»Sedan Kyrkomötet i underdånig skrifvelse den 28 september 1883
hemstält, att sådana åtgärder måtte vidtagas, genom hvilka kraft af lag
snarast möjligt bereddes ett i skrifvelsen intaget förslag till'lag angående
förbrytelser af prest samt om laga domstol i sådana mål,
samt Kongl. Maj:t, efter inhemtande af Högsta Domstolens utlåtande
öfver berörda förslag, funnit förslaget icke kunna i oförändradt skick god¬
kännas, men till senast församlade Kyrkomöte framstäf ett i vissa delar om-
arbetadt förslag till lag om straff för embetsbrott af prest och om laga dom¬
stol i sådana mål,
har Kyrkomötet i underdånig skrifvelse den 6 sistlidne oktober an¬
mält sitt godkännande af sistnämnda förslag med en i vissa delar förändrad
lydelse.
Kongl. Maj:t, som ytterligare hört Högsta Domstolen öfver det i öfver¬
ensstämmelse med senast församlade Kyrkomötets mening affattade förslag,
har funnit sig kunna godkänna de af Kyrkomötet vidtagna ändringar och
vill för den skull, med bifogande af Högsta Domstolens och Statsrådets proto¬
koll samt Kyrkomötets skrifvelse den 6 sistlidne oktober, jemlikt 87 § re¬
geringsformen föreslå Riksdagen att antaga närlagda förslag till lag om straff
för embetsbrott af prest och om laga domstol i sådana mål.»
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 7 Samt. 2 Höft.
1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
Det propositionen bifogade lagförslaget är af följande lydelse:
Förslag-
till
Lag om straff för embetsbref^ af prest och om laga domstol i sådana mål.
Med upphäfvande ej mindre af alla i kyrkolagen af ar 1686 och andra
till kyrkolag hänförliga författningar gifna straffbestämmelser för embetsbref!
af prest, än äfven af hvad förordningen emot fylleri och dryckenskap den 16
november 1841 innehåller om straff för prest, som är af starka diyckei
öfverlastad, så ock med ändring af hvad lag och författningar i öfrig! inne¬
hålla mot denna lag stridande, förordnas som följer:
1 §•
Finnes prest offentligen förkunna eller annorledes utsprida lärosats,
som är stridande mot svenska kyrkans lära; dömes till varning eller mist¬
ning af embetet på viss tid. Har han förut blifvit straffad för sådan för¬
brytelse eller äro omständigheterna eljest synnerligen försvårande; må till
afsättning dömas.
2 §•
Röjer prest om hemligt skriftermål hvad honom enligt kyrkolagen icke
är tillåtet att uppenbara; varde afsatt.
3 §•
År prest i embetsutöfning så öfverlastad af starka drycker, att af hans
åtbörder eller orediga sinnesförfattning synbarligen kan märkas, att lian är
drucken; dömes till mistning af embetet på viss tid eller afsättning.
4 §•
Prest, som lyser till äktenskap eller förrättar vigsel då laga hinder
möter, eller i afseende å honom åliggande anteckningar i kyrkobok angående
borgerliga förhållanden eller meddelande af embetsbevis derom gör sig skyldig
Lagutskottets Utlåtande N:o 2. B
till fel eller försummelse, som kan medföra kränkning af allmän eller enskild
rätt, eller begår fel eller försummelse i vården och förvaltningen af egen¬
dom, som han i kraft af sitt embete har om händer, eller, der han är leda¬
mot af domkapitel, i denna sin egenskap sig förbryter, dömes såsom i allmän
strafflag om brott af embetsman är stadgadt.
Begär prest i sitt embete annan förbrytelse, den der i allmän strafflag
eller annan till kyrkolag icke hänförlig författning är uttryckligen och sär¬
skilt nämnd såsom brott af embetsman; straffes såsom i den lag eller för¬
fattning för hvarje fall sägs.
5 §•
Prest, som på annat sätt än förut är sagdt bryter uppsåtligen mot
sin embetspligt eller visar vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskick¬
lighet i sitt embete, dömes till varning, mistning af embetet på viss tid
eller afsättning.
6 §-
Har prest utan lof eller tillkännagifvet förfall afhållit sig från tjenst¬
göring och ej kunnat med kallelse träffas eller inställas: kommer han ej inom
tre månader sedan kallelse i allmänna tidningarne ågått; varde afsatt.
7 §•
Begår prest brott, derför han dömes till förlust af medborgerligt för¬
troende eller till straffarbete eller till dödsstraff; varde tillika dömd till af¬
sättning, ändå att brottet är begånget utom embetet,
8 §•
Har prest för brott, hvarom i 4 § sägs, eller för brott utom embetet
blifvit genom laga kraft egande utslag dömd till böter eller fängelse, och är
brottet sådant, att hans presterliga anseende derigenom fläckas eller spilles;
varde särskild! dömd till varning, mistning af embetet på viss tid eller afsättning.
Lag samma vare, om prest blifvit utom riket straffad för brott, hvar¬
igenom hans presterliga anseende fläckas eller spilles.
9 §•
Inlåter sig prest med handtering eller köpslagan, som icke anstår hans
embete, eller befattar han sig såsom sakförare med utförande af rättegångar,
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
som icke röra honom eller hans embete, eller ligger han genom eget för¬
vållande i kif och osämja med embetsbroder eller åhörare, eller åstadkommer
han eljest uppenbar förargelse genom sitt lefverne eller någon sin gerning,
utan att brott är begånget, hvarå straff efter allmän strafflag eller särskild
författning bör följa; dömes till varning, mistning af embetet på viss tid
eller afsättning.
Lag samma vare, der prest, i ändamål att vinna befordran till presterlig
tjenst, obehörigen ingår aftal om blifvande löneförmåner vid tjensten eller
eljest för nämnda ändamål gifver eller utfäster vedergällning, utan att der¬
igenom göra sig skyldig till brott, som i allmän strafflag eller särskild för¬
fattning är belagdt med straff.
10 §.
Varder prest under en lagföring förvunnen att hafva gjort sig skyldig-
till straff efter denna lag för flera förbrytelser: är straffet å endera förbry¬
telsen svårare än å annan; då skall det svåraste straffet ådömas; är hvar¬
dera förbrytelsen belagd med samma straff; varde det straff ådömdt. I båda
dessa fall skall förbrytelse, för hvilken särskildt straff' icke ådömes, betraktas
såsom försvårande omständighet.
Har prest blifvit för en eller flera förbrytelser dömd till straff efter
denna lag, och varder han sedermera, innan straffet blifvit till fullo verk-
stäldt, öfvertygad om annan förbrytelse, som bör straffas efter denna lag;
då skall, utan hinder af förra utslaget, straff för förbrytelserna samfäld!;
ådömas enligt de grunder, som förut i denna § äro stadgade.
11 §•
Straff enligt 1, 3, 5 eller 9 § vare förfallet, om ej åtal skett inom
fem år från den dag, då förbrytelsen begicks.
Varning, mistning af embetet på viss tid eller afsättning såsom påföljd
af brott i fäll, som i 8 § sägs, må ej ådömas, der ej fråga derom hos dom¬
kapitlet väckes inom ett år frän den dag, då utslag, hvarigenom straff för
brottet blifvit inom riket ådömdt, vann laga kraft, eller straff, som utom
riket ådömts, blifvit verkstäldt.
År prest genom laga kraft egande utslag dömd till varning, och verk¬
ställes ej straffet inom fem år från den dag, då utslaget gafs; vare straffet
förfallet.
Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
5
12 §.
Afsättning innebär för prest förlust af prestembetet och den särskilda
tjenst han inom kyrkan innehar.
Mistning af embetet på viss tid innebär för prest, som dertill döines,
under den tid obehörighet att utöfva prestembetet samt förlust af de rättig¬
heter och förmåner, som äro förenade med den tjenst han inom kyrkan
innehar.
Mistning af embetet på viss tid må ej efter denna lag ådömas för
kortare tid än en månad eller längre tid än ett år.
13 §.
1. Om förbrytelse, som i 1, 2, 3, 5, 6 eller 9 § sägs, skall dom¬
kapitlet döma. Innefattar förbrytelsen tillika brott, hvarför straff bör ådömas
af verldslig rätt och som kan åtalas af annan än målseganden; dä må dom¬
kapitlet om förbrytelsen ej döma, innan särskilt om det brott blifvit af
verldslig rätt genom laga kraft egande utslag slutligen dömdt.
2. Varning, mistning af embetet på viss tid eller afsättning i fall,
som i 8 § sägs, skall ådömas af domkapitlet.
3. Åtal mot prest för förbrytelse, som i 4 § sägs, skall upptagas af
verldslig rätt.
4. Afsättning' i fall, som i 7 § sägs, skall ådömas af samma domstol,
som ådömer det straff, med hvilket embetets förlust bör följa.
14 §.
Affaller prest från svenska kyrkans lära; varde af domkapitlet skild
från prestembetet och den särskilda tjenst han inom kyrkan innehar.
15 §.
1. Har prest blifvit dömd till afsättning eller enligt 14 § skild från
embete och tjenst, men laga kraft ej kommit å beslutet, eller har han blifvit
tilltalad för brott, hvarå förlust af medborgerligt förtroende eller straffarbete
eller dödsstraff enligt lag kan följa, men dom öfver honom ej fallit; må dom¬
kapitlet, när omständigheterna dertill föranleda, besluta, att han skall afhålla
sig från embetets utöfning till dess annorlunda varder förordnadt; och gånge
det beslut utan hinder af klagan genast i verkställighet.
2. Prest, som jemlikt 1 mom. afhålles från embetsutöfning, ege, om
han innehar ordinarie tjenst i församling, under tiden åtnjuta de med tjensten
6 Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
förenade löneförmåner, dock med afdrag af hvad bör tillkomma den, som
förrättar tjensten.
16 §.
1. Öfver biskop utöfve hofrätt omedelbart den domsrätt, hvilken i
fråga om annan prest, enligt 13 § 1 och 2 mom. samt 14 och 15 §§, till¬
kommer domkapitlet.
2. Åtal mot biskop för förbrytelse, som i 4 § sägs, eller mot annan
prest, som är ledamot af domkapitel, för förbrytelse, som han i denna sin
egenskap begår, skall ock af hofrätt omedelbart upptagas, der ej målet, efter
ty särskildt är stadgadt, hörer under kammarrätten.
17 §.
1. Denna lag skall gälla till efterrättelse från och med den 1
januari 1890.
2. Förbrytelse, som före nämnde dag är af prest begången men för
hvilken dessförinnan straff ej är bestämdt genom utslag, som vunnit laga
kraft eller ej öfverklagadt varder, skall efter den nya lagen straffas, om det
straff, som efter samma lag bör ådömas, är lindrigare än det, som i äldre
lag eller författning varit för förbrytelsen stadgadt.
3. De i 11 § här ofvan gifna bestämmelser skola tillämpas äfven i
afseende på förbrytelsér, som äro begångna innan denna lag blef gällande.
4. Mål, som före nämnde dag är hos domstol anhängiggjordt, skall af
samma domstol, utan hinder af hvad i denna lag stadgas, fortfarande hand¬
läggas och afgöras, i den mån sådant enligt äldre lag eller författning dom¬
stolen tillkom.
Ifrågavarande proposition har af båda kamrarne hänvisats till lag¬
utskottet; och får utskottet, som icke funnit något att erinra mot det fram¬
lagda lagförslaget, hemställa,
att propositionen må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 4 februari 1889.
På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.