Lagutskottets Utlåtande N:o 19.
1
N:o 19.
Ank. till Riksd. kansli den 28 febr. 1889, kl. 12 midd.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts pro¬
positioner, angående behörighet för qvinna att inväljas i skolråd
och fattigvårdsstyrelse samt med förslag till ändrad lydelse
af § 38 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm,
än äfven väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande
skolråd.
Till lagutskottets handläggning hafva båda kamrarna hänvisat
Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna propositioner, n:o 16, angående
behörighet för qvinna att inväljas i skolråd och fattigvårdsstyrelse, samt
n:o 15, med förslag till ändrad lydelse af § 38 i förordningen om
kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.
I sammanhang med dessa båda propositioner har utskottet till
behandling förehaft två särskilda, inom‘Andra Kammaren väckta och
till utskottet hänvisade motioner, n:o 71, afgifven af herr A. TV. Nilson
i Lidköping, med hvilken herr A. Gumselius instämt, om skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående rätt för qvinna att kunna inväljas till medlem
af skolråd, och n:o 156, afgifven af herr C. G. Bruse, om skrifvelse till
Kongh Maj:t med begäran om framläggande af förslag till ändring af
23 § i förordningen om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd den
21 mars 1862.
Bih. till Likså. Prof. 1889. 7 Sand. 11 Höft.
1
0
Lagutskottets Utlåtande N:ö 19.
I propositionen n:o 16 föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att antaga
följande tre särskilda författningsförslag:
l:o.
”Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse af femte stycket af § 23 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att femte stycket af § 23 i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, sådan denna
paragraf lyder enligt förordningen den 13 april 1886, skall hafva följande
ändrade lydelse:
Till ledamöter i skolrådet eger församlingen likaledes att å kyrko¬
stämma utse lämpligt antal för nit om skolväsendet kända män eller
qvinnor. Väljes qvinna till ledamot af skolrådet, eger hon att när som
helst afsåga sig uppdraget».
2:o.
”Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse af mom. 3 af § 25 i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november
1863.
Härigenom förordnas, att mom. 3 af § 25 i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november
1863 skall hafva följande ändrade lydelse:
Lagutskottets Utlåtande N:o 19.
3
Mom. 3. Till ledamöter i skolrådet eger församlingen likaledes att
i kyrkostämma utse lämpligt antal för nit om skolväsendet kända män
eller qvinnor. Väljes qvinna till ledamot af skolrådet, eger hon att
när som helst afsåga sig uppdraget».
3:o.
”Förslag
till
förordning om ändrad lydelse af § 15 i förordningen angående fattigvården
den 9 juni 1871.
Härigenom förordnas, att § 15 i förordningen angående fattig¬
vården den 9 juni 1871, sådan denna paragraf lyder enligt kungörelsen
den 11 februari 1881, skall hafva följande .ändrade lydelse:
1. Der kommunalnämnd ej utgör fångvårdsstyrelse, utser fattig-
vårdssamhälle på landet ledamöter i sådan styrelse, män eller qvinnor,
till det antal, som med hänsigt till samhällets vidd och folkmängd
erfordras, dock ej mindre än tre; och skola, då val till ledamöter an-
ställes, jemväl utses suppleanter i styrelsen till halfva antalet af leda¬
möterna, eller, om dessas antal ej är jemnt, till det antal, som är
närmast öfver hälften.
2. I stad utses ledamöter i fångvårdsstyrelse, män eller qvinnor,
till dét antal, fattigvårdssamhället finner skäligt bestämma, dock ej
mindre än fem.
3. I afseende å ledamots och suppleants tjenstgöringstid och
afgång samt rättighet att uppdraget sig afsåga, äfvensom beträffande
uteblifvande från sammanträde utan förfall, iakttages å landet hvad
om ledamot eller suppleant i kommunalnämnd, och i stad hvad om
stadsfullmägtig gäller. Qvinna, som blifvit till ledamot eller suppleant
utsedd, är likväl berättigad att när som helst afsåga sig uppdraget.
4. År fattigvårdssamhälle i rotar fördeladt, utser hvarje rote sin
fattigvårdsföreståndare äfvensom, der rote bestämt, att särskild styrelse
för dess fattigvårdsangelägenheter skall finnas, två eller flere af rotens
medlemmar att jemte fattigvårdsföreståndaren sådan styrelse utgöra».
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 19.
Genom propositionen n:o 15 föreslås antagande af följande
"Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse af § 38 i förordningen om kommunal-
styrelse i Stockholm den 23 maj 1862.
Härigenom förordnas att § 38 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862, sådan denna paragraf lyder enligt för¬
ordningen den 22 juni 1883, skall hafva följande ändrade lydelse:
§ 38.
Ledamöter och suppleanter i nämnder och afdelningar väljas för
två år i sänder. Afgående ledamot eller suppleant kan omväljas. Till
ledamöter eller suppleanter kunna väljas så väl ledamöter af stadsfull-
mägtige som ock andra stadens innebyggare, som äro till fullmägtige
valbare.
Till ledamot eller suppleant i fattigvårdsnämnden kan äfven väljas
qvinna, som är berättigad att i val af stadsfullmägtige deltaga och upp¬
nått tjugufem år. Qvinna, som blifvit till ledamot eller suppleant ut¬
sedd, är likväl berättigad att när som helst afsåga sig uppdraget.»
Af det utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden, som finnes
bilagdt sistnämnda proposition, framgår, att det deri framlagda författ-
ningsförslaget endast afser ett fullständigande af de förslag, som i pro¬
positionen n:o 16 blifvit, på chefens för ecklesiastikdepartementet hem¬
ställan, till Riksdagens pröfning öfverlemnade.
I herr A. W. Nilsons motion föreslås »att Riksdagen måtte be¬
sluta i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om sådana ändringar i gäl¬
lande kongl. förordningen om kyrkoråd och skolråd, att äfven qvinna
må, under vissa vilkor, kunna inväljas till medlem af skolråd.»
Slutligen föreslår herr Bruse »att Riksdagen måtte i underdånig
skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga och för nästkom¬
mande Riksdag framlägga sådant förslag till ändring af § 23 i Kongl.
Maj:ts nådiga förordning om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd,
att församling erhåller rättighet utse ordförande i skolråd samt att
qvinna må kunna utses till ledamot i skolråd.»
5
Lagutskottets Utlåtande N:o 19.
Kongl. Maj:ts ifrågavarande propositioner hafva föranledts af
Riksdagens den 1.8 juni 1887 aflåtna skrifvelse, n:o 19, deruti Riksdagen
anhöll, att Kongl, Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen fram¬
lägga förslag till sådan ändring i gällande lagstiftning, att hinder icke
må möta för att i kommunala angelägenheter röstberättigad qvinna må
kunna såväl i stad som på landet inväljas till ledamot af skolråd och af
fattigvårdsstyrelse, der denna å landet icke utgöres af kommunalnämnd.
Beslutet om aflåtande af denna skrifvelse fattades i båda kamrarne
efter votering, i Första Kammaren, sedan jemväl den förseglade sedeln
öppnats, med 41 röster mot 40 och i Andra Kammaren med 101 röster
mot 77.
Öfver Riksdagens berörda framställning i dess helhet hafva, enligt
hvad propositionen n:o 16 utvisar, yttranden infordrats från öfverståt-
liållareembetet och Konungens befallningshafvande i samtliga länen;
hvarjemte domkapitlen och Stockholms stads konsistorium afgifvit under¬
dåniga utlåtanden i hvad framställningen afser skolråden.
Såsom statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet i sitt
propositionen n:o 16 bilagda yttrande till statsrådsprotokollet erinrat,
hafva meningarne hos de sålunda hörda myndigheterna varit ganska
delade angående lämpligheten af den ifrågasatta lagändringen. Så har
bland Konungens befallningshafvande hufvudsakligt bifall till förslaget
förordats af tolf och detsamma med vissa modifikationer tillstyrkts af
ytterligare två länsstyrelser, under det att öfverståthållareembetet och sex
länsstyrelser helt och hållet afstyrkt förslaget och öfrige länsstyrelser
ansett detsamma endast med väsentliga förändringar böra till någon
åtgärd föranleda. I fråga om qvinnas behörighet att inväljas i skolråd
hafva sex domkapitel tillstyrkt bifall till Riksdagens framställning, hvar¬
emot de sex öfriga domkapitlen och Stockholms stads konsistorium i
hufvudsak afstyrkt densamma.
Vid granskning af de nu föreliggande förslagen i ämnet har lag¬
utskottet icke kunnat finna, att sträfvandet att bereda qvinna behörighet
att väljas till ledamot af skolråd och fattigvårdsstyrelse är framkalladt
af något verkligt, under bestående förhållanden känbart behof af en
sådan anordning. Det har visserligen framhållits, att qvinnans begåf¬
ning skulle i vissa hänseenden lämpa sig för ifrågavarande kommunala
förtroendeuppdrag; men det har icke blifvit visadt, att dessa uppdrag
blifva i någon mån mindre väl utförda, derför att möjlighet saknas att
öfverlemna dem till qvinnor. Hvad beträffar de i nämnda uppdrag in¬
gående arter af verksamhet, som i verkligheten väl lämpa sig för qvin-
nans begåfning, har, äfven med nuvarande lagstiftning, icke saknats
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 19.
utvägar att för dessa verksamhetsarter åt de kommunala myndigheterna
förvärfva qvinligt biträde, som just under denna frivillighetens form
visat sig synnerligen värdefullt. Det behöfves väl knappt att erinra om
allt det gagn, som qvinnors frivilliga biträde uträttat i fattigvårdens
tjenst; och jemväl på skolstyrelsens område lärer i åtskilliga kommuner
qvinlig hjelp hafva anlitats och beredvilligt lemnats, exempelvis för sådana
uppgifter som öfvervakande af undervisning i qvinlig slöjd. Utskottet
är öfvertygadt, att i intet af dessa afseenden den qvinliga verksamhe¬
ten skulle blifva till större nytta, derigenom att åt qvinnor bereddes
plats i fångvårdsstyrelse och skolråd.
I sammanhang härmed torde böra påpekas, att, då enligt den
kongl. propositionen endast i kommunala angelägenheter röstberättigade
qvinnor skulle erhålla ifrågavarande behörighet, den föreslagna lagändrin¬
gen synes vara till sin verkan så begränsad, att föga skulle kunna
anses med densamma vunnet, äfven ur deras synpunkt, som öfver
hufvud önska qvinnors inväljande i fattigvårdsstyrelse och skolråd.
Antalet i kommunala angelägenheter röstberättigade qvinnor torde, syn¬
nerligast på landet, vara så obetydligt, att man i de flesta kommuner
knappt lärer kunna påräkna att finna en enda, som är på eu gång-
lämplig och villig att åtaga sig ett sådant uppdrag. Lagutskottet till¬
låter sig derjemte uttala den mening, att det icke är hos dessa röst¬
berättigade qvinnor, hufvudsakligen ogifta, som man har att söka de
lör dessa uppdrags fyllande lämpligaste egenskaperna. Det torde nem¬
ligen, då qvinnans verksamhet på frivillighetens väg tagits i anspråk
för ifrågavarande ändamål, hafva visat sig, att det företrädesvis varit
af de gifta qvinnornas mera mognade och omfattande erfarenhet man
haft den bästa lijelpen.
Äfven ur en annan synpunkt måste den nu föreslagna förändrin¬
gen, huru man än i öfrigt betraktar den, förefalla ganska obetydlig,
om man nemligen tager hänsyn till det ytterst ringa antalet af de
landskommuner, der särskild fattigvårdsstyrelse finnes. Af de länssty¬
relser, som yttrat sig i ämnet, har en, Konungens befallningshafvande
i Blekinge län, upplyst, att endast en landskommun inom länet tillsatt
sådan stjnelse; och Konungens befallningshafvande i Vermlands län med¬
delar, att fattigvårdens angelägenheter inom alla landskommuner i detta
län handhafva^ af kommunalnämnden. Förhållandet torde i de flesta
andra län vara likartadt; och det synes icke sannolikt, att en ändring
i detta hänseende skulle framkallas af en, på sätt föreslaget är, ändrad
lagstiftning i ämnet.
Såsom utskottet sålunda sökt visa, kan den föreslagna lagändrin¬
Lagutskottets Utlåtande N:o 19. 7
gen icke anses vara af något praktiskt behof från det allmännas sida
påfordrad, ej heller är den, såsom den blifvit i Kongl. Maj:ts proposi¬
tioner närmare bestämd, af någon synnerlig betydenhet. Men utskottet
befarar äfven, att den i mer än ett afseende skulle medföra verkliga
olägenheter, icke minst för qvinnan sjelf.
Mot förslaget, sådant det förelåg i Riksdagens ofvan omförmälda
skrifvelse, anmärktes af nästan alla de myndigheter, som deröfver yttrat
sig, det betänkliga deruti, att qvinnan skulle kunna tvingas att mot
sin vilja mottaga ifrågavarande uppdrag. Dessa anmärkningar hafva
ock föranledt, att samtliga de af Kongl. Maj:t framlagda författnings-
förslagen innehålla uttrycklig bestämmelse derom, att qvinna eger rätt
att när som helst afsåga sig dylikt uppdrag. Den privilegierade ställ¬
ning, som sålunda i detta afseende skulle tillerkännas qvinnan, synes
emellertid icke stå i öfverensstämmelse med sunda lagstiftningsprinciper.
För öfrigt ligger redan deri, att man funnit sig nödsakad att
göra en dylik inskränkning, hvarigenom motsvarigheten mellan rättighet
och skyldighet upphäfves, en antydan, att ifrågavarande uppdrag icke
tillhöra det område, som utgör qvinnans egentliga verksamhetsfält. I
sjelfva verket är det också, enligt utskottets mening, endast en ganska
ringa del af de uppgifter, som åligga fångvårdsstyrelse och skolråd,
för hvars fyllande qvinnan är lämpad genom sin naturliga begåfning
och den uppfostran, som kommer henne till del. Båda dessa myndig¬
heter hafva åt sig uppdragen den allmänna ledningen hvar af sin gren
af den kommunala förvaltningen, hvars rätta handhafvande kräfver ej
blott insigter och god vilja utan ock en ganska mångsidig erfarenhet
i förhållanden, som, synnerligen hvad fattigvården angår, ofta äro för
qvinnan främmande. Båda dessa myndigheter hafva sig uppdragen för¬
valtning af egendom, som ofta uppgår till ganska betydligt värde och
för hvars behöriga vård ledamöterna gemensamt ansvara. Detta gäller
särskild! i fråga om godkännande af säkerhet för utlånta medel. Fat-
tigvårdsstyrelse har vidare enligt fattigvårdsförordningen att utöfva en
ganska omfattande disciplinär myndighet och nödgas ofta utföra rätts-
tvister med andra fattigvårdssamhällen. Om alla dessa vigtiga upp¬
gifter kan med bestämdhet sägas, att qvinnans begåfning icke annat
än i ytterst få undantagsfall lämpar sig för deras fyllande, och att
qvinnans befattning med desamma skulle vara lika litet för henne
sjelf som för samhället till någon båtnad, utan fastmera till skada.
Med allt erkännande af den betydelsefulla och välsignelserika
verksamhet qvinnan under frivillighetens form utöfvat och utan tvifvel
8
Lagutskottets Utlåtande N:o 19.
fortfarande kommer att utöfva på nu ifrågavarande områden, finner
lagutskottet sig, på nu anförda skål, böra hemställa, •
1) att Kongl. Maj:ts proposition, n:o 16, angående
behörighet för qvinna att inväljas i skolråd och fat-
tigvårdsstyrelse icke må af Riksdagen bifallas.
Då Kongl. Maj:ts proposition n:o 15, såsom utskottet redan erinrat,
endast afser ett fullständigande af hvad i propositionen n:o 16 före¬
slagits, får utskottet, såsom en följd af sin hemställan i nästföregående
punkt, vidare hemställa,
2) att Kongl. Maj:ts proposition, n:o 15, med för¬
slag till ändrad lydelse af § 38 i förordningen om
kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 icke
må af Riksdagen bifallas.
Hvad sedermera angår de båda af utskottet i sammanhang med
omförmälda kongl. propositioner behandlade motionerna, får utskottet,
under åberopande af hvad här ofvan i första punkten andragits, hem¬
ställa,
3) att herr Nilsons motion samt herr Bruses
motion, i hvad den afser behörighet för qvinna att
väljas till ledamot af skolråd, må af Riksdagen lemnas
utan afseende.
Beträffande den del af herr Bruses motion, som afser upphörande
af kyrkoherdes sjelfskrifvenhet till ordförandeskap i skolråd, vill utskottet
till en början erinra, att frågan härom vid många föregående tillfällen
varit inom riksdagen väckt, senast år 1885. Lagutskottet anförde vid
sistberörda tillfälle, i utlåtande n:o 4, bland annat, att, om det ock,
Lagutskottets Utlåtande N:o 19.
9
efter hvad erfarenheten visat, någon gång kunnat inträffa att kyrkoherde
till följd af ålderdom, sjuklighet, bristande nit eller annan orsak icke
varit lämplig till ordförande i skolrådet, så hade dock, på sätt folk¬
skoleinspektörernas embetsberättelse!- gåfve vid handen, folkskolans
angelägenheter i allmänhet blifvit af presterskapet omfattade med eu
nitälskan, som icke allestädes motsvarats af benägenhet å församlingar-
nes sida att underkasta sig de för skolväsendets utveckling erforderliga
uppoffringar, och många församlingar saknade bland sina medlemmar
andra personer, lämpliga och oförhindrade att utöfva ifrågavarande
mödosamma och ansvarsfulla befattning. I fall befattningen gjordes
till blott ett kommunalt uppdrag, kunde ej heller kyrkoherden gerna
tillförbindas vidsträcktare skyldighet att efter val emottaga eller inne¬
hafva detta uppdrag, än som ålåge eu hvar af församlingens öfrige
medlemmar.
Vidare yttrade utskottet: »Presterskapets hittills varande nit och
intresse för folkskolan och dess utveckling äro allmänt samt äfven af
motionären erkända, och anledning synes icke förekomma, att detta
nit och detta intresse skola för framtiden slappas, lika litet som den
åsigt torde vara stödd på verkliga grunder, att pastors sjelfskrifvenhet
skulle inom församlingen eller skolrådet i öfrigt åstadkomma likgiltighet
för folkskolesaken. För folkskolan torde det, ej minst i dess nuvarande
utvecklingsskede, vara af stor vigt, att i hvarje församling i spetsen
för densamma står någon, som har befordrandet af dess väl till sitt
embetes pligt, och staten, som i sin icke obetydliga mån bidrager till
skolans underhåll, har häruti en garanti för bidragets ändamålsenliga
användande, en garanti, som icke torde göras öfverflödig af den å statens
vägnar anordnade folkskoleinspektionen. Och äfven ur denna inspek¬
tions eller ur rent administrativ synpunkt torde kyrkoherdens sjelfskrif¬
venhet såsom ordförande i skolrådet vara förtjent af att bibehållas.
För de redogörelser och de statistiska uppgifter, som skola från skol¬
rådet ingå, torde ingen vara lämpligare att bära närmaste ansvaret än
församlingens pastor, hvilken ock torde vara bäst skickad att i öfrigt
lemna de särskilda upplysningar, som i förekommande folkskoleärenden
kunna från skolrådet begäras; och vid nuvarande förhållanden med
folkskoleinspektionen torde det icke vara utan sin stora betydelse, att
vederbörande inspektör har inom hvarje församling någon med tjenste-
mannaansvar att i förekommande fall hålla sig till. — Vid sådant för¬
hållande kan utskottet icke tillstyrka, att ifrågavarande sjelfskrifvenhet
—• som ock förefinnes i Norge och i Danmark (å landet), hvarjemte
Bill. till Likså. Prof. 1889. 7 Samt. 11 Höft. 2
10
Lagutskottets Utlåtande N:o 19.
äfven i det protestantiska' Tyskland och i Skoband pimsten i kraft af
sitt embete innehar en likartad ställning — nu skulle hos oss upphäfva^»,.
Lagutskottet hyser i hufvudsak fortfarande samma åsigter, som
uttalats i ofvan anförda utlåtande, och vill nu endast såsom ett ytter¬
ligare skäl mot det föreliggande förslaget erinra om de svårigheter,
som, derest förslaget antoges och kyrkoherde följaktligen endast under
samma vilkor som öfriga församlingsmedlemmar kunde ifrågakomma
till ordförande i skolrådet, skulle i annexförsamling, der kyrkoherde
icke vore valbar till skolrådsledamot, kunna uppstå, om bland de val¬
bara medlemmarne af eu sådan församling icke funnes någon för ifråga¬
varande uppdrag lämplig person.
Utskottet får följaktligen hemställa
4) att herr Bruses motion, i hvad den afser rätt
för församling atfc utse ordförande i skolråd, icke må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 28 februari 1889.
På lagutskottets vägnar:
Axel Bergström.
Reserv atio ner
mot utskottets hemställan i punkterna 1) och 2):
af herrar Lilienberg och II. Andersson i Nöbbelöf, hvilka ansett,
att utskottet bort tillstyrka bitall till Kongl. Majrts ifrågavarande, af
Riksdagens egen framställning föranledda propositioner; samt
Lagutskottets Utlåtande N:o 19.
11
mot utskottets hemställan i punkten 4):
af herrar Lilienherg, H. Andersson i Nöbbelöf, P. Pehrson i Törneryd
och A. Nilsson i Rinkaby.
Herrar Hasselrot och Smedberg hafva begärt få här antecknadt, att
att de icke deltagit i behandlingen inom utskottet af ifrågavarande
ärenden.