Riksdagens Skrifvelse N:o 48,
48.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 maj 1889.
— — — — Andra Kammaren den 8 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående böter för svarande-
parts uteblifvande från underrätt i vissa brottmål.
(Lagutskottets utlåtande n:o 44 och memorial trio 51.)
Till Konungen.
Vid lagstiftningens nuvarande skick egen, på sätt äfven högsta dom¬
stolen i särskilda mål förklarat, underrätt icke att döma svarandepart i
brottmål till böter för uteblifvande, äfven om målet är så ringa, att deri
genom laga ombudsman svaras må. Genom svarandeparts tredska att i
sådant brottmål till svars komma ä den dag, målet första gången till
handläggning förekommer, tvingas rätten att till annan tid uppskjuta må¬
let, så framt icke den uteblifne kan samma dag till rätten hemtas. Detta
medel att framtvinga svarandens inställelse måste nemligen, om än det¬
samma mycket sällan kan komma till användning, likväl, enär den all¬
männa bestämmelsen i 11 kap. 10 § rättegångsbalken om heintning i
brottmål icke blifvit upphäfd, fortfarande stå rätten till buds. Men just
derför att underrätts omförmälda befogenhet att omedelbart låta hemta
uteblifven svarande så sällan kan utöfvas, anser Riksdagen lämpligt och
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 48.
behöflig*, att i vår lagstiftning införes ett stadgande, att svarandepart i
brottmål, hvaruti genom laga ombudsman svaras må, skall för uteblif¬
vande dömas till böter. Ett sådant stadgande torde dock böra meddelas
endast med afseende å svarandeparts uteblifvande å den dag, målet för¬
sta gången till handläggning förekommer. Genom föreläggande af lämp¬
ligt vite lärer rätten nog kunna tillhålla eu tredskande svarande att å
tid, hvartill målets fortsatta handläggning varder uppskjuten, iakttaga in¬
ställelse.
De nya lagbestämmelser, Indika Riksdagen, med föranledande af gjord
framställning i ämnet, ansett böra meddelas, torde lämpligen kunna gifva?
i särskild lag, såsom i fråga om böter för svarandeparts uteblifvande i
tvistemål skedde genom förordningen den 6 oktober 1882. Hvad i den
förordningen finnes stadgadt om uttagande och om återgång i visst fall af
böter, hvartill någon enligt samma förordning blifvit fäld, lärer ock böra
få tillämpning å böter, som ådöma? svarande, hvilken, då brottmål af
ifrågavarande beskaffenhet första gången vid underrätt till handläggning
förekommer, är förfallolöst borta.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen för sin del
antagit följande
Lag
angående böter för svarandeparts uteblifvande från underrätt i vissa
brottmål.
Med upphäfvande af hvad allmän lag innehåller stridande mot denna
lag stadgas som följer:
Kommer i brottmål, hvari genom laga ombudsman svaras må, kä¬
randen tillstädes å den dag målet första gången förekommer till hand¬
läggning och visar, att den som käres till fått laga kallelse att till svars
komma; men är denne borta utan att framte laga förfall; dömes, der han
icke å den dag varder efter heintning för rätten instäld, att för uteblif¬
vande höta fem kronor eller mera, högst etthundra kronor.
Hvad i förordningen angående böter för svarandeparts uteblifvande
från underrätt den 6 oktober 1882 linnes stadgadt om uttagande och om
återgång i visst fall af böter, hvartill någon enligt samma förordning
blifvit fäld, skall jemväl ega tillämpning å böter, som enligt denna lag
ådömas.
Riksdagens Skrifvelse N:o 49. 7
I sammanhang med anmälan härom får Riksdagen anhålla att be¬
stämmelserna i kongl. kungörelsen huru i vissa fall skall förfaras med
böter, som ådöints svarandepart för uteblifvande från underrätt, den 8
december 1882 måtte förklaras ega tillämpning äfven å böter, ådömda
enligt förestående lag.
Stockholm den 8 maj 1889.
Med undersåtlig vördnad.
BT:o 40.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 maj 1889.
— — — — Andra Kammaren den 8 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående behörighet för svensk
domstol att upptaga vissa mål -mot utländsk man.
(Lagutskottets utlåtande u:o 52.)
Till Konungen.
I 10 kap. 1 § rättegångsbalken stadgas, att utländsk man må sökas
i ort inom riket, der han anträffas. Vid den lifliga samfärdsel, som nu¬
mera eger rum med utlandet och som medfört, att främmande masters
undersåtar till stort antal för obestämd tid vistas i riket, kunna ju rätts-