Riksdagens Skrifvelse N:o So.
1
N:o 35.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 april 1889.
— — — —- Andra Kammaren den 20 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående bevillning saf gifter
för särskilda förmåner och rättigheter.
(Bevillningsutskottets betänkande n:o 7 samt memorial n:is 8 och 9.)
Till Konungen.
Sedan Riksdagen öfversett och granskat gällande stadganden an¬
gående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter, får
Riksdagen härmed i underdånighet anmäla de beslut, som i ämnet
blifvit fattade.
För närvarande är föreskrifvetv att utländing eller i utlandet bo¬
satt, här i riket icke mantals- och skattskrifven svensk undersåte, som
reser omkring i landet och för egen eller, såsom utskickad, för annans
räkning till inledande af handel med eller utan varuprof bjuder ut eller
slutar handel om utländska varor att framdeles från utlandet levereras,
skall, vid ankomsten till riket, till närmaste kronouppbördsman i stad
aflemna skriftlig uppgift, huru länge han ämnar här qvarstanna, samt
dervid erlägga etthundra kronor för rättigheten att under en tid af
högst tre månader idka dylik handel; åliggande det honom att, derest
han efter nämnda tid vill samma rättighet utöfva, förskottsvis betala
ytterligare fyratio kronor i månaden, hvilken afgift skall antingen för längre
tid på eu gång eller för minst eu månad om sänder, men alltid för full
Bih. till Riksd. Prof. 1889. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. S Höft. 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 35.
månad, inbetalas till kronans uppbördsman i stad inom det län, der
han vid betalningstiden sig uppehåller. Och finnes härjemte stadgadt,
att den utländing eller med utländing, enligt hvad här ofvan är sagdt,
likstälde svenske undersåte, som, utan att hafva den stadgade afgiften
behörigen erlagt, beträdes med att bjuda ut eller sluta handel om ut¬
ländska varor, skall, jemte afgiftens erläggande, bota från och med
etthundra till och med femhundra kronor.
Då Riksdagen erfarit, att i utlandet bosatta svenska undersåtar,
hvilka låtit mantals- och skattskrifva sig här i riket, hvarigenom de
blifva befriade från ofvannämnda bevillningsafgift, ofta resa omkring
i Sverige samt bjuda ut och försälja utländska varor, utan att derför
erlägga någon som helst bevillningsafgift, emedan de, såsom bosatte
i utlandet, icke kunna af myndigheterna anträffas, har Riksdagen fun¬
nit den föreskrift lämpligare, att endast den i utlandet bosatte sven¬
ske undersåte, som för det år, hvarför uppbörd af bevillning till sven¬
ska staten senast egt rum, erlagt allmän bevillning, skall vara befriad
från särskild afgift för rättigheten att här i landet resa omkring samt
utbjuda och försälja utländska varor.
Hvad sjelfva afgiften för denna rättighet beträffar, har Riksdagen,
som, med afseende derå att ifrågavarande form för affärers inledande
och afsilande under senare tider vunnit betydande utveckling och ofta
antaga proportioner, hvilka ej stå i rimligt förhållande till de derför
stadgade utgifter, ansett bevillningsbeloppet böra bestämmas till ett¬
hundra kronor för hvarje månad och beräknas efter kalendermånad.
Enligt nu gällande föreskrifter äro handelsresande af ifrågava¬
rande kategori ej skyldige att hos myndigheten å den ort, der han¬
del slutas, förete intyg derom, att de erlagt den stadgade afgiften.
Till följd häraf och då någon skyldighet naturligen ej förefinnes för
vederbörande myndighet att affordra alla handelsresande, som passera
orten, sådant intyg, lärer det ofta inträffa, att dylika handelsresande,
som ej erlagt nämnda afgift, kunna idka sin rörelse utan att något
åtal derå följt. Riksdagen har ansett nödvändigt, att detta missför¬
hållande undanrödjes, hvilket Riksdagen funnit lämpligast ske derige¬
nom, att handelsresande skall, innan handel å någon ort inledes, för
vederbörande polismyndighet styrka, att han erlagt den stadgade af¬
giften, samt att bevis derom skall på begäran af myndigheten med¬
delas.
På grund häraf har Riksdagen bestutit, att § 6 i nådiga förord¬
ningen angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättig¬
heter den 16 maj 1884 skall i nedan nämnda delar erhålla följande
förändrade lydelse;
Riksdagens Skrifvelse N:o 35. 3
E) Bevillningsafgift af vissa handlande och handelsexpedit^'.
§ 6.
Utländing eller i utlandet bosatt svensk undersåte, som icke för
det år, hvarför uppbörd af bevillning till svenska staten senast egt
rum, allmän bevillning erlagt, skall, då han reser omkring i landet
och för egen eller, såsom utskickad, för annans räkning till inledande
af handel, med eller utan varuprof, bjuder ut eller slutar handel om
utländska varor att framdeles från utlandet levereras, vid ankomsten
till riket till närmaste kronouppbördsman i stad aflemna skriftlig upp¬
gift huru länge han ämnar här qvarstanna samt dervid för rättigheten
att idka dylik handel förskottsvis för hvarje kalendermånad, ehvad han
vill under hela månaden eller blott eu del deraf begagna sig af rättig¬
heten, erlägga etthundra kronor, hvilken afgift skall antingen för längre
tid på en gång eller för minst en månad i sänder, inbetalas till kro¬
nans uppbördsman i stad inom det län, der han vid betalningstiden
sig uppehåller; skolande qvittenset å den erlagda afgiften vara med-
deladt å tryckta blanketter, som, efter vederbörliga reqvisitioner, böra
af statskontoret Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillsändas, för att
kronans uppbördsmän i städerna tillhandahållas, och hvilka blanketter,
som skola lyda å etthundra kronor hvardera, böra innehålla erinran
om behörigt iakttagande af hvad gällande författningar i afseende å
dylik handel stadga.
Den utländing eller med utländing, enligt hvad här ofvan är
sagdt, likstälde svenske undersåte, som utbjuder eller slutar handel
om utländska varor, skall, innan handel å någon ort inledes, för veder¬
börande polismyndighet derstädes styrka, att han behörigen erlagt den
stadgade afgiften, och skall bevis om sådan anmälan af myndigheten
på begäran meddelas. Beträdes någon, som antingen ej erlagt afgiften
eller ock underlåtit att hos vederbörande polismyndighet förete bevis
om afgiftens erläggande, med att idka dylik handel, böte från och
med etthundra till och med femhundra kronor, och vare han derjemte
i förstnämnda fall skyldig utgifva afgift för den tid, hvarunder den
olofliga handeln utöfvats. Förbrytelser häremot upptagas af polis¬
kammare, der sådan finnes, och eljest af allmän domstol; och fördelas
de ådömda böterna lika mellan åklagaren och den kommun, hvarest
förbrytelsen blifvit begången.
De sålunda uppburna bevillningsmedlen åligger det uppbörds-
männen att, under titel: »Bevillning af vissa handlande och handelsexpe-
4 Riksdagens Skrifvelse N:o 35.
diten, såsom andra kronomedel i behörig ordning uti länets ränteri
leverera»; — — —
För Riksdagen liar blifvit framhållet, att den afgift, hvilken en¬
ligt § 7 i förberörda nådiga förordning, erlägges af utländsk man eller
qvinna, som med vederbörligt tillstånd, mot inträdesafgift, för egen
räkning gifver konsert eller annan musikalisk tillställning, uppförer
skådespel, förevisar konstridning, lindansning, mekaniska eller andra
konster, kosmoramor, panoramor och andra optiska konststycken, vax¬
kabinetter, samlingar af djur och naturalier m. in., i Stockholm och
Göteborg tre kronor och å annan ort inom riket en krona femtio öre,
icke står i något rimligt förhållande till den vinst, som i vissa af de
angifna fallen göres, synnerligast i de större städerna. Medgifvas
måste emellertid, att genom afgiftens bestämmande till ett visst, oför¬
änderligt belopp uppbörden och redovisningen af densamma underlät¬
tas, men å andra sidan torde, så länge denna afgift, såsom nu, odelad
ingår till statens kassa, stora svårigheter möta att uppställa sådana
regler, att afgiften blifver afpassad efter den högst olika inkomst, som
uppstår af omförmälda, delvis med hvarandra icke jemförliga produk¬
tioner. Riksdagen har likväl ansett afgiften fortfarande böra, åtmin¬
stone till någon större del, komma statsverket till godo.
Enligt gällande bestämmelser är utländings skyldighet att er¬
lägga ifrågavarande bevillningsafgift inskränkt till de fall, då föreställ¬
ningen gifves mot inträdesafgift samt för egen räkning. Dessa in¬
skränkningar skulle dock lämpligen kunna borttagas, så att någon af¬
gift äfven drabbar utländing, som mot engagement uppträder vare sig
å lokal, hvartill inträde är belagdt med afgift, eller å schweitzerier
och andra dylika ställen, der ingen inträdesafgift erlägges.
För vinnande af en tillfredsställande lösning af frågan, huru
denna beskattning samt erforderlig kontroll lämpligast bör ega rum,
torde det vara af vigt att ega kännedom om, huru samma angelägen¬
het i andra länder är anordnad. Då Riksdagen icke varit i tillfälle
att förskaffa sig fullständig kännedom härom, får Riksdagen i underdå¬
nighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta samt för
nästa Riksdag framlägga förslag till sådana förändrade bestämmelser
rörande bevillningsafgifter af utländingar för konserter eller dramati¬
ska och andra föreställningar, att dessa afgifter komma att utgå med
ett i förhållande till deri inkomst, föreställningarna gifva, skäligt belopp.
Stockholm den 20 april 1889.
Med undersåtlig vördnad.