RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1889. Första Kammaren. N:o5.
Fredagen den 25 januari.
Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.
Justerades protokollet för den 18 i denna månad.
Anmäldes ocli bordlädes:
statsutskottets memorial n:o 1, med den till innevarande Riks¬
dag af fullmäktige i riksgäldskontoret afgifna berättelse; och
bankoutskottets memorial n:o 1, med öfverlemnande af full¬
mäktiges i riksbanken till utskottet afgifna berättelse.
Föredrogos ä nyo och hänvisades till lagutskottet Kongl. Maj:ts
nedannämnda, under gårdagen bordlagda nådiga propositioner till
Riksdagen:
l:o) angående skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisitioner
för krigsbehof samt att till krigsbruk afstå hästar och fordon;
2:o) med förslag till förordning om åtgärder för skyddande af
•arbetares lif och helsa i arbetet; samt
3:o) med förslag till ecklesiastik boställsordning.
_ Föredrogos å nyo och hänvisades till statsutskottet Kongl.
Maj :ts_ nedannämnda, sistlidne dag bordlagda nådiga propositioner
till Riksdagen:
l:o) angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jern-
vägsanläggningar;
2:o) angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
kyrkovaktaren Gustaf Wilhelm Lundberg;
3:o) angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
förra vaccinatrisen Magdalena Fischer från Umeå; samt
4:o) angående försäljning till Örnsköldsviks köping af krono-
hemmanet 4*/4 seland Norrlungånger n:o 1 i Yesternorrlands län.
Första Kammarens Prot. 1889. N:o 5.
1
N:o 5.
2
Fredagen den 25 Januari.
Efter föredragning af friherre Barnehows under gårdagen bord¬
lagda motion, n:o 8, angående skrifvelse till Konungen med an¬
hållan om vidtagande af åtgärder för att prest- och domareederna
måtte utbytas mot löften, beslöt Kammaren hänvisa denna motion
till behandling af ett tillfälligt utskott.
Afgåfvos följande motioner:
n:o 9, af herr Söderberg, angående förhöjning af tullen å majs-
och ris, som ej skalats;
n:o 10, af densamme, om anslag till svenska mosskulturför-
eningen;
n:o 11, af herr Andersson, Gustaf, om anslag till inlösen af
maskiner och redskap vid de nuvarande margarinfabrikerna;
n:o 12, af herr Hedlund, med förslag till ändrad lydelse af 1
kap. 1 § kyrkolagen;
n:o 13, af herr Rundbäck, angående skrifvelse till Konungen
med anhållan om förslag i fråga om bidrag från statens och skol¬
distriktens sida till pensionering af småskolelärare och biträdande
folkskolelärare;
n:o 14, af herr Öländer, angående skrifvelse till Konungen med
begäran om förslag till lag angående rätt för den, som vid domstol
företett handling i hufvudskrift, att mot vissa vilkor genast återfå
densamma; _ »
n:o 15, af densamme, med förslag till ändring i 25 kap. 9 och
15 §§ rättegångsbalken m. m.;
n:o 16, af herr Salm (Mus, angående ändring i konkurslagens,
bestämmelser om ackord; samt
n:o 17, af herr Jönsson, angående skrifvelse till Konungen med
begäran om förslag till stadgande om rätt för rust- och rotehållare-
att fritt bestämma formen för deras soldaters aflöning.
Dessa motioner blefvo, hvar för sig, på begäran bordlagda.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Fälle, Helmer,.
under fyra veckor från den 1 nästinstundande februari.
Justerades tre protokollsutdrag för detta sammanträde.
På anhållan af herr Sanne beviljades honom ledighet från riks¬
dagsgöromålen under tre veckor från den 28 i denna månad.
Kammaren åtskildes kl. 1,5 3 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Lördagen den 26 Januari.
3
tf:o
Lördagen den 26 januari.
Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.
Upplästes ett inlemnadt läkarebetyg, så lydande:
Generaldirektör Sigfrid Wieselgren lider af en »phl egna onus än¬
gsla» och kan till följd derutaf tills vidare ej deltaga uti Riksda¬
gens förhandlingar, hvilket härmed intygas.
Stockholm d. 22 jan. 1889.
Jonas Waern,
med. d:r och prof.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Olsson under
fjorton dagar från den 1 nästinstundande februari samt herr Strids¬
berg under tre veckor från den 28 innevarande månad.
Herr statsrådet Örbom aflemnade Kongl. Maj:ts nådiga propo¬
sition till Riksdagen, med förslag till lag om straff för embetsbrott
af prest och om laga domstol i sådana mål.
Denna proposition blef härefter föredragen och på begäran
bordlagd.
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet herr Söder¬
bergs nästlidne dag bordlagda motion, n:o 9, angående förhöjning
af tullen å majs och ris, som ej skalats.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet följande under går¬
dagen bordlagda motioner:
jST:o 10, af herr Söderberg, om anslag till svenska mosskultur-
föreningen; samt
N:o 11, af herr Andersson, Gustaf, om anslag till inlösen af
maskiner och redskap vid de nuvarande margarinfabrikerna.
Föredrogs och hänvisades till lagutskottet herr Hedlunds sist-
lidne dag bordlagda motion, n:o 12, med förslag till ändrad lydelse
af 1 kap. 1 § kyrkolagen.
Efter föredragning af herr Rundbäcks under gårdagen bord¬
lagda motion, n:o 13, angående skrifvelse till Konungen med an-
N:o 5.
4
Lördagen den 26 Januari.
hållan om förslag i fråga om bidrag från statens och skoldistriktens
sida till pensionering af småskolelärare och biträdande folkskole¬
lärare, beslöt Kammaren hänvisa denna motion till behandling af
ett tillfälligt utskott.
Efter föredragning af herr Öländers nästlidne dag bordlagda
motion, n:o 14, angående skrifvelse till Konungen med begäran om
förslag till lag angående rätt för den, som vid domstol företett
handling i lmfvudskrift, att mot vissa vilkor genast återfå den¬
samma, hänvisades denna motion till handläggning af ett tillfälligt
utskott.
Föredrogos och hänvisades till lagutskottet följande under går¬
dagen bordlagda motioner:
n:o 15, af herr Öländer, med förslag till ändring i 25 kap. 9
och 15 §§ rättegångsbalken m. m.; samt
n:o 16, af herr Samselius, angående ändring i konkurslagens
bestämmelser om ackord.
Efter föredragning af herr Jönssons nästlidne dag bordlagda
motion, n:o 17, angående skrifvelse till Konungen med begäran om
förslag till stadgande om rätt för rust- och rotehållare att fritt be¬
stämma formen för deras soldaters aflöning, hänvisades denna mo¬
tion till behandling af ett tillfälligt utskott.
Föredrogos och lades till handlingarna:
statsutskottets under gårdagen bordlagda memorial n:o 1, med
den till innevarande riksdag af fullmägtige i riksgäldskontor af¬
gulna berättelse; samt
bankoutskottets likaledes under gårdagen bordlagda memorial
n:o 1, med öfverlemnande af fullmägtiges i riksbanken till ut¬
skottet afgifna berättelse.
Herr von Ehrenheim väckte en motion, n:o 18, om tillägg till
25 § riksdagsordningen.
Denna motion blef på begäran bordlagd.
Herr Reuterswärd anförde:
Må hända kan den motion, jag här kommer att afgifva, anses
öfverflödig, synnerligast derför att motion i samma syfte af en an¬
nan ledamot i denna Kammare blifvit väckt, men den fråga, som i
denna motion afhandlas, anser jag vara af den stora och utom¬
ordentliga vigt, och de skäl, som föranledt mig att frambära mo¬
tionen, äro så öfvervägande, att jag ansett allt hvad sägas kan i
denna sak böra komma Riksdagen ju förr dess hellre till del.
Lördagen den 26 Januari.
N:o 5.
Härefter afgaf herr Reuterswärd ifrågavarande motion, som er¬
höll n:o 19 och öfverskriften »angående utförseltull å jernmalm».
Motionen bl ef på derom framstäld begäran bordlagd.
Afgåfvos följande motioner:
n:o 20, af herr Reuterswärd, om ställande af ett kreditiv å
5,000,000 kronor af riksbankens medel till jernkontorets förfogande
för jernhandteringens gagn;
n:o 21, af herr Manicell, om användande af en per mille-fonden
till Göteborgs försvar åt sjösidan;
n:o 22, af densamme, angående mantalspenningarnes afskaffande;
n:o 23, af herr Wallenius m. fl., angående ytterligare nedsätt¬
ning i de på viss jord hvilande grundskatter samt motsvarande
lindring i rustnings- och roteringsbesvären, m. m.;
n:o 24, af herr Sandberg, angående nedsättning i räntan å ett
Oskarshamns stad beviljadt statslån eller medgifvande af rätt för
staden att efter tre månaders uppsägning återbetala den oguldna
delen af länet;
n:o 25, af herr 'Ramm, Hugo, angående ändring i den af Kongl.
Maj:t föreslagna stat för landtbruksinstitutet vid Ultuna;
n:e 26, af densamme, angående skrifvelse till Konungen med
anhållan att skottpenningar för björn måtte upphöra att af stats¬
medel utbetalas samt att skottpenningarne för varg måtte höjas;
n:o 27, af densamme, angående skrifvelse till Konungen med
begäran om upphäfvande af de polisförordningar i riket, hvilka afse
reglementering af prostitutionen;
n:o 28, af herr Claeson, med förslag till ändrad lydelse af 49
§ i förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871;
n:o 29, af densamme, med förslag till ändrad lydelse af 11
kap. 10 § rättegångsbalken;
n:o 30, af densamme, om utbetalande i vissa fall af de till be¬
grafningshjelp afsedda innehållningar å löner till statens embets-
oeh tjensteman samt betjente;
n:o 31, af herr Ekenman, Victor, om anslag till Karlshamns
stad för utförande af hamnarbeten derstädes;
n:o 32, af herr von Strokirch, med förslag till stadgande an¬
gående den rätt, som i afseende på fideikommissfastighet tillkommer
delegare i boet efter afliden fideikommissarie;
n:o 33, af herr Ericsson, angående utförseltull å malm, som
innehåller minst 60 procent jern;
n:o 34, af herr Bergman, om anslag till svenska turistförenin¬
gen; samt
N:o 5.
6
Lördagen den 26 Januari.
Motion ang.
förskrifning
af statsobli¬
gationer utan
återbetal¬
nings skyldig¬
het.
N:o 35, af herr Cederberg, om vissa jägmästarne nu tillkom¬
mande ersättningars uteslutande från beräknade tillgångar vid löne¬
reglering för skogsstaten.
Dessa motioner blefvo, hvar för sig, på begäran bordlagda.
Herr Forssell väckte en motion, n:o 36, om inskränkning af
fullmägtiges i riksgäldskontoret befogenhet att förskrifva stats¬
obligationer utan återbetalningsskyldighet.
Friherre Akerhielm: Herr grefve och talman! Mine herrar!
Under Riksdagens förhandlingar får man visserligen vara be¬
redd på mångt och mycket, men ovanligt, ja sällspord!:,.torde vara,
att den hvarje enskild riksdagsman medgifna grundlagsenliga rätten
att väcka motion användes så, att i motiveringen till sjelfva mo¬
tionen inläggas och framställas direkta anmärkningar mot Riks¬
dagens egna valde förtroendemän, hvilkas åtgöranden ju annorledes
äro underkastade granskning och dom. I det öfverraskande, som
ligger i detta nu inträffade förhållande, lärer jag tilläfventyrs våga
hoppas finna en ursäkt, om icke besvarandet af de framstälda an-
märkningarne blir så uttömmande, som jag skulle önska.
Att jag genast nu upptager dessa anmärkningar, utan att vänta
till plenum i morgon afton, då motionen, hvilken, såsom jag för¬
modar, i dag blir bordlagd, antagligen kommer att remitteras till
statsutskottet, kommer sig deraf att det lätt kan hända, att många
af dem, som nu varit närvarande i Kammaren, icke komma till¬
städes i morgon afton och att de väl framsagda ord vi nyss hört,
då de komma från en man, hvars ord med skäl böra väga så tungt
som den ärade motionärens, om de icke genast bemötas utan få tid
att nöta fast sig, lätt kunna qvarlemna ett ofördelaktigt intryck
och komma större skada åstad än de förtjena och, jag vågar säga,
äro afsedda att göra.
Hvad först och främst angår den i motionen gjorda framställ¬
ningen om en förändring i det för riksgäldsfullmägtige utfärdade
reglementet, har jag deremot nu naturligtvis icke mycket att erinra.
Denna motion, grundlagsenligt behandlad, lärer väl komma att
blifva skärskådad icke endast inom statsutskottet af dess riksgälds-
afdelning, utan äfven att remitteras för yttrandes afgifvande till
dem, som närmast hafva med detta reglemente att skaffa och hvilka
under en lång följd af år bäst kunnat bilda sig en föreställning
om reglementets duglighet eller motsatsen. Det kan ju till och
med möjligen hända att klokheten bjuder att fråntaga Riksdagens
fullmägtige i riksgäldskontoret den till äfventyra alltför vidsträckta
fullmagt, som blifvit dem gifven.
Mig må vara medgifvet att erinra, hurusom denna fullmagt
emellertid åstadkommit icke endast att den svenska statsskulden
under senare år kunnat konverteras till billigare ränta och om¬
flyttas till de största affärshusen på Europas förnämsta marknader,
Lördagen den "26 Januari.
7
N:o 5.
-icke heller att de i riksstaten anslagne annuiteterna till riksgälds- Motion ang.
kontoret kunnat nedbringas, allt under det att det svenska jernvägs-
nätet icke obetydligt utvidgats och statsskuldens nominella slutsiffra gationer°ntan
åt Eiksdagen "ökats. Jag är dock färdig att erkänna, att i ett-7 dterbetal-
land, der man, varnad af erfarenheten på sin tid, i våra fäders da- ningsskyldig-
gar, inskränkt Konungens rätt att upptaga län, ja, öfverflyttat denna het
rättighet till Eiksdagen, der bör Eiksdagen också ega. rätt att skär- (Forts.)
skåda, huruvida dess förtroendemän varit sitt uppdrag vuxna eller
icke och, der så pröfvas skäligt, binda dem vid trängre instruktioner.
Nyss nämnde jag, att jag förvånats öfver att denna fråga före¬
kommit i en motion, men jag uttalar dermed icke något klander
öfver att så skett. Jag är tvärt om glad deråt, ty derigenom har
beredts mig tillfälle att inför lagligt forum upptaga en anmärkning,
som jag annorstädes hvarken kunnat eller ens velat bemöta.
Det är alldeles gifvet att, då en teoretiker uppställer sina teo¬
rier gent emot den praktiske mannen, hvilken endast under arbetets
fortgång och af erfarenheten inhemtat det lilla han vet, komma de
två att stå gent emot hvarandra. Så har det alltid varit och så
kommer alltid att förblifva, sa länge menniskoslägte! finnes till.
Här ligger också förklaringsgrunden till att jag i den af motio¬
nären berörda frågan hyser en alldeles motsatt åsigt mot den
man, som efter mig erhöll Konungens förtroende att öfvertaga
finansportföljen.
Sedan jag nu erkänt, att jag skärskådat frågan helt och hållet
från praktisk synpunkt, ber jag att först och främst få bemöta den
anmärkningen mot Kiksdagens fullmägtige i riksgäldskontoret, som
framstäldes i det hänseendet att de icke, såsom de förmenas hafva
bort göra, till Eiksdagens afgörande hänskjutit frågan om det ut¬
ländska, s. k. perpetuella räntelånets upptagande. Skälet härtill var
helt enkelt det, att tiden icke medgaf, att gå den långa omvägen med
anmälan till Eiksdagens statsutskott och dermed följande diskussion
i frågan uti Eiksdagens båda kamrar, enär det först var uti Eiks¬
dagens elfte timma, som det ifrägakomna laneanbudet mognade och
tog form. Det fans sålunda icke tid till ett sådant tillvägagående
och såsom ett ytterligare skäl för den praktiske mannen framstod
också, att i Eiksdagens sista timma äro många af Eiksdagens verk¬
sammaste män redan borta, upptagna som de äro af andra prak¬
tiska värf, och de få, som finnas qvar, äro redan uttröttade af riks¬
dagsår betet.
Detta är visserligen en beklaglig sanning, men eu sanning ur
den praktiska verkligheten, och som icke lärer kunna bestridas.
Under sådana förhållanden var det icke lämpligt och utförbart
att hänskjuta denna fråga till Eiksdagens afgörande, ehuru natur¬
ligtvis de, som nu fingo bära ansvaret derför, gerna velat öfver¬
lemna detta till sina principaler, till Eiksdagen. Att åter en gång
för alla absolut föreskrifva, att Eiksdagen ensam skall i hvarje
särskild! fall besluta angående dylika lånefrågor, vore också opraktiskt.
Eedan antalet af sju fullmägtige är alltför stort, för att med
framgång kunna sköta dylika låneförhandlingar. Detta vet hvarje
fi:o 5.
8
Lördagen deri 26 Januari.
Motion ang. affärsman, som drifver affärer i stor skala och till följd deraf be-
aftinMi- höfver träffa. låneaftal, och af samma anledning pläga också riks-
gationer utan gäldsfullmägtige vid dylika tillfällen utse några s. k. lånedepute-
återbetai- rade, vanligen 2 eller 3, hvilka ega att med de utländske bank-
ningsskyldig- männen föra förhandlingarne om blifvande låneaftal.
Det kan ju här anmärkas, att det skulle vara praktiskt utför-
( orts.) kart, att Riksdagen lemnar detta uppdrag till en eller flera personer
och härtill svarar jag obetingadt ja, men jag kan icke inse, hvar¬
för formen för detta uppdrag skulle behöfva bättre reglementeras
än vår grundlag och våra reglementen nu göra det eller att dessa
förtroendemän, för tillfället valde, skulle behöfva eller kunna vara
några andra än just de personer, hvilka af hvarje Riksdag insättas
i riksgäldskontorets styrelse. Hafva valen till fullmägtige i riks¬
gäldskontor utfallit dåligt eller dessa fullmägtige visat sig ur
stånd att förstå och bedöma situationens kraf, rifven då upp en
storm emot dem. Jag hoppas, att de i sä fäll skola visa sig vara
villiga att lemna sina förtroendeuppdrag i skickligare händer, om så¬
dana, såsom är att hoppas, stå att finna, men eljest icke.
Hvad nu beträffar den låneform, som kallas »den perpetuel!® fän-
tant eller »swedish consols», hvilken motionären fruktat lätt skulle
leda till ett origtigt handhafvande, nemligen ett uteblifvet af¬
betalande af den svenska statsskulden, ber jag få erinra att, då
Riksdagen beslöt att upplägga ett inhemskt, svenskt, från lån-
gifvarens sida ouppsägbart län och fullmägtige till åtlydnad deraf
utsläppte i svenska marknaden de s. k. 3 och 6 tiondedels procent
obligationerna, har jag och flera med mig icke förstått bättre än
att ett. dylikt eller liknande svenskt papper borde finnas, som egde
europeisk kurs, vore — så att säga — internationell Så tillkom
den s. k. »perpetuel^ räntan»; jag använder detta allmänt brukade
uttryck, ehuru det icke är fullt exakt. Man måste nemligen ur
klokhetssynpunkt sedt söka bringa det derhän, att man med ett
det inhemska lånet liknande papper kunde vända sig till de stora
utländska börserna, då deraf gjordes behof. Vill jag föra in det
ena papperet i svenska marknaden, lärer det väl med vårt lands
små tillgångar och brist på guldgrufvor och guld hemsändande ko¬
lonier icke finnas annan utväg än att samtidigt i den utländska
guldmarknaden släppa ut ett liknande lån. Ett inhemskt fond¬
system kan i ett guldfattigt land ej införas och grundas utan stöd
af ett utländskt som regulator.
Redan denna synpunkt gjorde det önskvärdt att upptaga ett
sådant lån som det s. k. 1888 års från långifvarnes sida ouppsäg-
bara obligationslånet.
Uppstäldt i fyra olika myntslag och på fyra olika språk af-
, slutadt med Europas säkraste finanshus, bör detta lån, så vidt jag
förstår, kunna tjenstgöra som en verklig sugsvamp — jag ber om
ursäkt för den hvardagliga liknelsen, men jag finner icke i hast
någon bättre.
Det drager nemligen in i landet utländska valutor i mån af
behof och släpper ut de svenska obligationerna på utlandets börser.
Lördagen den 26 Januari.
!)
>':o 5.
då det är nödvändigt att anskaffa utländskt guld, men kan natur- Motion ang,
ligtvis, derest inhemsk guldtillgång det medgifver, åter med fördel fSrskrifnm
uppköpas på utlandets börser och finna förvar i svenska kassor och ‘'aUmer"^'
banker, der det blir guldvaluta. Denna lånetyp möjliggör och stö-9“återbetald
der alltså Riksdagens beslut att upplägga ett inhemskt svenskt, från mngsskyldig-
långifvarnes sida ouppsägbart lån. het-
Nu kan man visserligen säga, att om hela den svenska stats- 'Fort8-)
skulden skulle förvandlas i nu omnämnda lånetyp, skulle förhål¬
landet kunna blifva för landet beklagligt, tanken' på en viss skuld-
afbetalning, en amortering, kunde derigenom förbryllas, och härom
äro också teoretikern och praktikern ense. .lag har aldrig tänkt
mig möjligheten af att öfverflytta hela statsskulden till en sådan
typ, ty detta anser också jag kunna medföra vådor.
.Bästa beviset på, att riksgäldsfullmägtige hyst en sådan åsigt,
ligger i den lilla siffran på det nya lånet, då de stannat vid ett
belopp af 20,000,000 riksmark fast och 10,000,000 riksmark i option.
Jemför man dessa siffror med hela svenska statsskulden, kan väl
ingen med skäl vilja påstå, att man tagit till för stort belopp vid
införandet af en lånetyp, som numera är känd öfver hela Europa
och der allt mer och mer tillämpas samt tillvinner sig förtroende.
Sägas kan ju, såsom jag nyss erkände, att, om hela svenska
statsskulden förvandlades i consols, skulle frestelse kunna uppstå
att icke fortfara med verkställandet af några afbetalningar.
För att undanrödja hvarje fruktan för något sådant, hafva full-
mägtige i riksgäldskontoret tillåtit sig föreslå, att äfven för det
svenska consols-lånet annuiteter borde afsättas; men att dessa an-
nuiteter skulle för hvarje ar användas, har aldrig varit deras me¬
ning utan, såsom alldeles gifvet är, böra dessa anslag, lemnade till
riksgäldsfullmägtiges förvaltning, kunna sätta dem i tillfälle att
på lämpliga tider och till billigt pris återköpa till utlandet sålda
»consols» och sålunda återvinna eller rättare njuta fördelen af den
kapitalrabatt, som lemnats vid första emissionen af 1888 års obli¬
gationer.
Fördelen af att återvinna kapitalrabatten på sådant sätt är så
tydlig, att jag alltid ansett det vara klokt att, genom att till detta
ändamål använda annuiteterna, tid efter annan, då börsnoteringarna
dertill gifva anledning och vårt inhemska guldförhållande til] ut¬
landet sådant tillåter, återköpa dylika obligationer, hv.ilka bland
rik sgäl dskontorets fonder få ligga som guldvaluta.
Ytterst blir det i alla hänseenden svenska Riksdagen, som,
skulle träffas af dylika anmärkningar om bristande tilltro till Sve¬
riges vilja och förmåga att hushålla och återbetala sin statsskuld.
Jag tror för min del, att svenska Riksdagen, sådan den är
sammansatt, nog skall veta att i tid betala sina lån, och jag håller
mycket derpå, stt svenska Riksdagen, såsom den yttersta mätaren
af Sveriges statskredit, bör hafva det förtroende till sina egna leda¬
möter, att man icke får framkasta ens den ringaste antydning om
att de skulle kunna blifva lockade till att misshushålla med statens
medel, derför att inom deras skuldsystem, i likhet med hvad i andra
N:o 5.
10
Lördagen den 26 Januari.
Motion ang. länder eger rum, rymmes en consolstyp, en regulator på hela stats-
förslmfning skulderi.
af statsobU- j par ansett det vara af vigt att redan nu anföra till kam-
^“återZtll- " nmrens protokoll livad som i detta afseende legat mig om hjerta!
ning »skyldig - att uttala, och jag anhåller vördsamt, att kammaren måtte tillåta,
het- att detta mitt yttrande måtte få medfölja motionen, då den remit-
(Forta.) teras till statsutskottet.
För närvarande inskränker jag mig att begära motionen å bordet.
Herr Forssell: Jag tror, att den ärade ordföranden för
riksgäldsfullmägtige skulle handlat rigtigare, om han uppskjutit sitt
nu hållna anförande till det sammanträde, då motionen kommer att
till vederbörligt utskott remitteras. Han skulle då helt säkert vid
ett lugnare genomläsande af densamma hafva funnit, att de på
mina äsigter i en finansie! principfråga grundade anmärkningar,
som i motionen framstälts, varit rigtade icke mot riksgäldskontorets
herrar fullmägtige, utan mot en institution, som är mycket mindre
ömtålig, än riksgäldskontor! synes vara, nemligen emot Riksdagen
sjelf, "och hvilken jag vågat påstå, att den i sina reglementariska
föreskrifter icke vederbörligen iakttagit skilnaden mellan de olika
arterna af lånevilkor; och att det således är Riksdagen sjelf, som
bär skulden för den åtgärd, som efter min åsigt icke varit lycklig.
För mig var det i sanning oväntadt, att vid detta tillfälle skulle
förekomma en framställning om 3 procent lånet i dess helhet. Jag
frikallar mig från att hafva framkallat diskussionen öfver denna
laneoperation, i hvad angår dess räntefot och öfriga vilkor; ty^det
har verkligen aldrig fallit mig in, att vid detta tillfälle något
annat kunde ifrågakomma än principfrågan om återbetalningsvilkoren.
För öfrigt är jag den ärade ordföranden tacksam derför att
han här behagat uttala en åsigt, som så fullständigt öfverensstämmer
med min egen, nemligen att den svenska staten icke bör fortgå
med den perpetuel^ räntan såsom länetyp.
Sådant är just hela syftet med min motion; lemnande jag för
öfrigt hvad som skett vid detta tillfälle å sido och är jag fullt
tillfredsstäld, om Riksdagen i tid lägger hinder i vägen för svenska
statsskuldens förvandling till perpetuel^ räntor.
Herr Hedlund: Det är endast i afseende å sjelfva klämmen
till motionen, som jag ber att nu få säga några ord, enär jag an¬
tager att det icke' blir någon debatt i morgon afton, då motionen
antagligen kommer att remitteras till statsutskottet.
Den ärade motionären har velat öfverlemna åt Riksdagen sjelf
att bestämma, då det blir fråga om förändrade lånetyper^och anser
det vara önskvärdt om derigenom omöjliggöras sådana lån, hvilka
grunda sig på den s. k. perpetuella räntan, såsom fallet var med
det sist afslutade lånet.
Så lika tänkande jag i de allra flesta hänseenden brukar vara
med den värde motionären, får jag dock såga, att jag i detta hän¬
seende hyser en alldeles motsatt mening. Såsom riksgäldsfullmäg-
Lördagen den 26 Januari. 11
tiges ordförande nyss påpekade, är det redan mycket nog, om sju
personer skola underhandla om dylika lån; i allt fall lärer det väl
ej vara skäl att gå än vidare fram på den ofta klandrade vägen
att göra oss till regerande riksdag.
Att Riksdagen under pågående låneforhandlingar skulle öfver¬
lägga om hvilken lånetyp vore den bästa, anser jag så mycket
olämpligare, som den lån gifvande kanske föredrager en viss be¬
stämd låneform och just gör denna till vilkor för lånets afslutande.
Deremot saknar jag i våra reglementen för så väl riksgälds-
kontorets som riksbankens förvaltning en föreskrift, som jag anser
vara mycket vigtigare, nemligen om Kongl. Maj:ts sanktion. Det
finnes väl icke något land med undantag af vårt, der rikets finans¬
minister icke har något att skaffa med rikets bank eller rikets gäld,
utan der en delegation af Riksdagen har att fullgöra dessa vigtiga
värf, utan att ens behöfva rådföra sig med Konungens rådgifvare.
Att riksbanken kan på samma sätt förvaltas, utan att Konungen
har dermed något det minsta att skaffa, är ett förhållande, hvithet
jag icke först nu utan sedan trettio år tillbaka betraktat såsom en
abnormitet.
I afseende å den nu i motionen klandrade lånetypen ber jag
få säga och upprepa, hvad jag på annat ställe förut yttrat, nem¬
ligen att jag lyckönskar svenska staten, att hafva fått en sa god
lånetyp som denna, hvilken med stor framgång användts i alla
länder, som tillvunnit sig så stor kredit, att de kunnat tillgodogöra
sig densamma. Då riksgäldsfullmägtiges ordförande nu sagt, att
han för sin del i afseende ä nya lån icke vill gå vidare på denna
väg, tager jag mig friheten att med honom vara af olika mening
och föreställer mig, att om vi, såsom antagligt är, behöfva nya lån,
böra vi just fortgå på den vägen. Detta hindrar icke, att vi kunna
inlösa dessa lån under tiden genom att årligen afsätta en viss summa
till amortering och inköp af statsobligationer.
Men här möter frågan, huru vida de inlösta obligationerna skola
makuleras eller icke. Skola de makuleras, äro de ur marknaden
och kunna ej tillgodogöras vid den emission, som behöfves till riks¬
bankens grundvalutor, hvartill de eljest skulle kunna användas.
Jag har inom den kommun jag tillhör ifrigt framhållit, att man
bör vara rädd om dessa inlösta obligationer, hafva dem i portföljen
och icke upptaga nya lån, hvadan något dödande af desamma ej bör
ifrågakomma.
Hvad den faran beträffar, att man skulle erkänna skuldsätt¬
ningen såsom permanent, så är det något, som helt och hållet beror
af oss sjelfva och som icke förekommes genom att lånen göras obli¬
gatoriskt amortisabla.
Om vi taga upp lån på 40 år, hypoteks- och jernvägslån, om
de nya konverteras eller förvandlas till lån på 50—60 år, så är det
en godtycklig siffra i förhållande till vare sig jern vägars eller
andra företags varaktighet. Vill man bygga ett hus, t. ex. ett
riksdagshus, afsedt att räcka i åtskilliga hundra år, så är det ett
företag, hvarför ett lån skulle kunna upptagas på mycket lång tid,
Jf:o 5.
Motion ang.
förskrifning
af statsobli¬
gationer utan
återbetal-
ningsskyldig-
het.
(Forts.)
N:o 5.
Motion ang.
förskrifning
af statsobli¬
gationer utan
återbetal-
ningsskyldig-
het.
(Forts.)
12
Lördagen den 26 Januari.
under det att lån för andra företag, af mindre varaktighet, borde
göras kortare.
Det blefve emellertid omöjligt att uppgöra lånens amorterings¬
tider efter dessa olika förhållanden, så rationelt ett sådant system
än månde vara, och då synes det mig, att man med lugn kan äfven
hos oss följa den ordning, som pröfvats i andra länder, der man
med sådana lån uppköper till och med krigsmateriel, som är af vida
mindre varaktighet och gagn än jernvägar.
Jag bär i detta ämne förut stridt med den ärade talaren, hvars
insigter jag högt aktar och hvars åsigter jag i allmänhet delar,
men i denna punkt måste jag vara af en skiljaktig mening med
honom.
Herr Forssell: Efter som herr talmannen tillåter, att en debatt
angående den af mig upplästa motionen får försiggå redan nu, ber
jag att med anledning af de anmärkningar, hvilka framstälts af de
båda föregående talarne, få tillägga några ord.
Man har sagt, att genom den af mig föreslagna reglements-
bestämmelsen skulle fullmägtiges handlingsfrihet allt för mycket
inskränkas. Det vore »opraktiskt» att åt Riksdagen uppdraga af-
görandet af någon som helst fråga angående statslånen.
Ja, mina herrar, detta ord »praktiskt» är ju särdeles beqvämt
som motsats till ordet »teoretiskt». Man tror sig hafva slagit sin
motståndare, om man blott kan få in honom under kategorien af
teoretici och ställer sig sjelf under kategorien praktisk.
Men jag tillåter mig bestrida, att detta förslag är opraktiskt
Om afsigten vore att möjliggöra och underlätta uppläggandet af
perpetuella räntor, då vore det visserligen förtjent af detta tadel.
Men förslaget åsyftar just tvärtom att sä vidt möjligt för framtiden
förhindra de perpetuella räntorna, och för detta syfte torde det icke
vara illa afpassadt. Det utgår från den tanken, att den svenska
staten skall fortfarande som förr utfärda sådana obligationer, i
hvilka finnes stadgad bestämd återbetalningsskyldighet, och det-
medgifver ett frångående af den grundsatsen endast för det enligt
min tanke otroliga fall, att man skulle lyckas öfvertala svenska
Riksdagen att uttryckligen medgifva upptagande af perpetuella räntor
i utländskt myntslag och på utländska marknader.
Sedd från den synpunkten, tror jag icke att den af mig före¬
slagna bestämmelsen kan kallas opraktisk. Vill man göra bestäm¬
melsen ännu strängare, skall jag icke hafva något deremot.
Herr Samzelius: Herr grefve och talman, mina herrar! Då den
diskussion, som i anledning af herr Forssells väckta motion här
uppstått, erhållit karakteren af en remissdebatt, och det icke är
sannolikt att denna debatt kommer att vid motionens, remitterande
till utskottet förnyas, anhåller jag att redan nu få i ämnet yttra
några ord, desto hellre som den ärade kammaren för tillfället är
ovanligt talrikt samlad och med mer än vanlig uppmärksamhet
Lördagen den 2ö Januari.
18
>:« 5.
åhört uppläsningen af den med stor talang författade motionen, Motion ang.
hvari likväl oafsigtlig! förekomma åtskilliga smärre faktiska miss- pwkrifnvng
tag, vid hvilka jag dock icke vill uppehålla mig, då de äro igationer°utan
ögonen fallande för det utskott, till hvars behandling motionenåterbetal-
kommer att öfverlemnas. ning s sky idig-
Jag vill, i likhet med en föregående högt ärad talare, till en het-
början uttrycka min tacksamhet mot motionären för det han nu (Lorta.)
ändtligen beredt mig ett önskadt tillfälle att inför behörigt forum
diskutera den vigtiga fråga, motionen afser. Han bär nemligen
först, såsom bekant är, funnit lämpligt att i en enskild aktad för¬
ening, hvaraf jag sjelf är ledamot, inleda frågan till diskussions¬
ämne och dervid sjelf föreslagit en resolution, hvars antagande
skulle, så vidt jag förstår, förvandla medlemmarne af denna för¬
ening, som har helt andra syftemål, till politiska agitatorer, ra¬
tande sin verksamhet omedelbart emot fullmägtige i riksgälds-
kontoret för att förmå dem att icke åter upprepa det misstag, de
vid det ifrågavarande lånets afsilande skulle låtit komma sig
till last.
Den ärade motionären har visserligen under diskussionen upp-
gifvit, att udden af hans motion icke varit rigtad mot fullmäg¬
tige utan mot en mindre ömtålig korporation, mot Riksdagen sjelf,
som lemnat fullmägtige den vidsträckta, ja enligt motionärens för¬
menande allt för vidsträckta fullmagten för ombesörjande af rikets
lånealfärer. Jag tillåter mig likväl härvid vördsamt erinra, att
om Riksdagen lemnat en vidsträckt fullmagt åt fullmägtige, har det
skett under förutsättning, att dessa af Riksdagen sjelf utsedda för¬
troendemän skulle af fullmagtens beskaffenhet finna sig uppfordrade
att i ännu högre grad, än om de varit bundna af småaktiga före¬
skrifter, söka vid låneaffärerna främja statens verkliga fördelar, och
att om motsatsen inträffat, om, såsom jag vill minnas att motionen
innehåller, fullmägtiges omdömesförmåga blifvit af de otydliga före¬
skrifterna fördunklad, om de af denna eller någon annan anledning
icke tillvägagått så, som reglementet fordrar, nemligen på det sätt,
som bäst befrämjar statens fördel, utan låtit locka sig till hand¬
lingar, som gifva berättigande för motionens väckande, felet icke
är Riksdagens, som trodde ett godt resultat lättare kunna vinnas
genom förtroende än genom småaktiga föreskrifter, utan felet är —
låt mig gerna tillstå det — i sådant fall uteslutande fullmägtiges,
och de äro äfven beredde på att derför bära ansvaret ensamme.
Skulle åter —• hvilket jag hoppas — fullmägtige i förevarande låne¬
fråga skött sig så, att de motsvarat det dem lemnade vidsträckta
förtroende, hvilken berättigad anledning finnes då för motionen?
Derpå är jag jäfvig att svara, men vill endast tillägga, att i samma
mån Riksdagen lemnar detaljerade och tydliga föreskrifter för upp¬
låningen för framtiden, i samma mån minskas ock fullmägtiges
ansvar, och ett sådant förfarande kan för dem icke kännas annat
än angenämt, om de icke lägga för tungt på sinnet, att de stundom
kanske ej kunna bereda staten alla de fördelar, som de eljest kunnat
åstadkomma.
N:o 5.
14
Lördagen flen "26 Januari.
Motion ang. I anledning af en högt ärad talares yttrande om teori och
a*fSstatsobU Pra,btih, såsom i viss mån motsatser till hvarandra, anhåller jag få
gationer°utan tillkännagifva, att jag långt ifrån missaktar de teoretiska studier,
återbetal- som förmenas ligga till grund för motionen; jag blott beklagar, att
ningsskyldig- dessa studier, enligt mitt förmenande, icke varit tillräckligt grund-
het- liga och vidsträckta i det ämne, som framkallat motionen. Äfven
(Forts.) jag ]iar ju något sysselsatt mig med studier i förevarande ämne
jemte det jag under de sjutton är, jag åtnjutit Riksdagens för¬
troende att vara fullmägtig i riksgäldskontoret, icke kunnat undgå
att erhålla någon praktisk insigt i statsgäldens skötande. Och på
grund af denna både teoretiskt och praktiskt vunna erfarenhet,
hvars bristfällighet jag för öfrigt gerna erkänner, har jag kommit
till den bestämda öfvertygelse, att det af motionären föreslagna sätt
att underställa Riksdagens pröfning inkomna anbud å vissa slags lån
är overkställbar! I andra länder plägar det visserligen vara vanligt,
att, då statslån skola upptagas eller konverteras, representationen
uttalar sig och beslutar om de hufvudsakliga vilkoren derför, men
verkställigheten af sj elfva lånetransaktionen och pröfningen af de
inkomna anbuden plägar öfverlåtas till vederbörande finansministerium
eller till dess föredragning inför regeringen, som deri beslutar.
Aldrig har jag funnit, att anbudens antaglighet understälts national¬
representationen, som vanligen är allt för talrik för att lämpligen
kunna i detalj handlägga och besluta i dylika frågor, der ett oför¬
dröjlig! svar ofta är vilkor för anbudets framställande. Motionären
har sjelf påpekat omöjligheten att underställa Riksdagens pröfning
dylika anbud vid de tider, då Riksdagen ej är samlad, men han
synes icke ega tillräcklig erfarenhet om svårigheten för att icke
säga omöjligheten att, äfven då Riksdag är samlad, kunna under¬
ställa gjorda låneanbud Riksdagens pröfning. Det klander, han i
motionen uttalar i anledning af fullmägtiges förmenta underlåtenhet
att underställa det senast träffade låneaftalet då församlade Riks¬
dags pröfning, skulle sannolikt uteblifvit, om han egt sådan er¬
farenhet. För min del skulle jag gerna öfverlemnat sjelfva af¬
görande! åt Riksdagen, men gällande reglemente lemnar icke något
stöd för ett sådant förfarande, hvarigenom fullmägtige skulle söka
afskudda sig allt ansvar. Dessutom var det inkomna anbudet icke
bindande för så lång tid, som erfordrats för sakens behandling hos
Riksdagen, som äfven behöft för ändamålet förlängas. Det var
derför icke, såsom mängen torde tycka, magtlystnad utan pligt¬
känsla och lydnad för gifna föreskrifter, som förestående fullmäg¬
tiges åtgärd att taga hela ansvaret på sig sjelfva för låneanbudets
antagande.
Hvad lånets form angår, så kallar motionären lånet för per¬
petuel^ räntor. Denna benämning är emellertid icke fullt exakt.
Perpetuella räntor äro till sin natur en förskrifning endast å en
ständigt utgående ränta men ej å något kapital, ehuru sådant äfven
stundom i förskrifningen omnämnes. Deri förekommer emellertid
ej något om rätt för låntagaren att efter viss uppsägningstid åter¬
betala gälden. Ett sådant förbehåll finnes åter i de af fullmägtige
Lördagen den 26 Januari.
15
N:o 5.
utfärdade obligationer, för hvilka en amorteringsfond beslutats. Motion ang.
Inom högst 79 år skola de enligt uppgjord plan åter inlösas, och
denna tidrymd, som kanske kommer att understiga amorteringstidengationer°wtan
för 1886 års lån, hvilken är bestämd till 75 år, är väl icke/ återbetal-
såsom jag tyckte det heter i motionen, oöfverskådlig, då exempelvis ningsshyldig•
de franska amorteringslånen, som upptagits för byggande af bibanor ]iet-
till jernvägarne, återbetalas, om jag icke missminner mig, på lika Torts.)
tid, eller 75 åro, ch de engelska så kallade långa annuiteterna löpa
99 år. Det senast afslutade lånet är, med hänsyn till de anord¬
ningar som träffats, snarare att betrakta såsom ett amortisabelt
uppköpslån, dock med den skilnad från vanliga uppköpslån, att
icke en viss summa behöfver för hvarje är uppköpas och amorteras,
utan får amorteringen bär ske tid efter annan, då obligationerna
kunna med största fördel återköpas.
För min del är jag visserligen icke emot utfärdandet af obli¬
gationer, ouppsägbara ä innehafvarens sida, då dessa obligationer
nemligen kunna, såsom de redan utsläppta 3,6 % obligationerna, pla¬
ceras inom landet. De äro beqväma papper, då man icke behöfver
studera utlottningslistor, och landet har för flera ändamål behof
att ega tillgäng på ett sådant papper med den otvifvelaktiga säker¬
het, en statsobligation eller statsränta måste anses innebära. Hvad
åter angår det betydliga belopp af vår statsskuld, som är placeradt
utomlands, kan jag icke frigöra mig från allvarsamma betänklig¬
heter att förändra någon väsentligare del af denna skuld till sä
kallade perpetuella räntor. Det är väl sant, att sådana kunna lika¬
som vanliga amorteringslån återgäldas, men studerandet af andra
länders finansförvaltningar har stadgat min öfvertygelse, att det
vid många tillfällen kan vara nyttigt för staten att hafva icke
blott ett moraliskt utan äfven ett juridiskt band på sig att afbetala
sina skulder och göra sig qvitt de bördor, man eljest rätt gerna
lemnar åt efterkommande. Till och med i England och Frankrike
— de perpetuella räntornas och consolslånens förlofvade länder —
har på senare tider en stark reaktion inträdt mot dessa lånetyper,
i England sä stark, att på de senaste 30 åren ej några nya consols-
lån utsläppts, utan blott konvertering egt rum af äldre. Och i
dessa länder äro dock lånen nästan uteslutande placerade inomlands.
De särskilda skäl, som hos oss, der motsatsen eger rum, förefinnas
för en skyndsammare och under alla förhållanden fortgående amor¬
tering, saknas sålunda i dessa länder.
Då jag, oaktadt dessa principiella betänkligheter, som föranleda
sig från en liflig önskan att, så snart omständigheterna sådant
medgifva, kunna befria vårt land från bördorna af den utländska
skuldsättningen, likväl med min röst biträdt afslutandet af det
senaste lånet, har det skett derför att, enligt mitt förmenande, der¬
igenom tillskyndats staten så väsentliga fördelar, att jag icke
varit berättigad att, med åsidosättande af statens bästa, derifrån
afstå. Af en till statsutskottet nyligen afläten skrifvelse i ämnet
inhemtas nemligen, att för återbetalning af, det senast afslutade
lånet på eu tid af högst 79 år erfordras en annuitet, som jemn!
N:o 5.
Motion ang.
förskrifning
af statsobli¬
gationer utan
återbetal-
ningsskyldig-
het.
(Forts.)
16 Lördagen den 26 .Januari.
motsvarar räntan efter 4 procent å det lånebelopp, som medelst
valutan för det senaste lånet konverteras. Då de äldre lånen löpa
med denna ränta, kan man säga att de amortera sig sjelfva, blott
man fortfar att betala den nu förskrifna räntan i högst 79 år.
Denna beräkning är dock gjord under det mest ogynsamma anta¬
gande, eller att samtliga de till det nya 3 procent lånet hörande
obligationer, som försålts till en kurs af 83 procent och nu noteras
till nära 88 procent, skulle behöfva återköpas till en kurs af pari,
eller med samma belopp, hvarå de lyda. Ehuru det är ganska
sannolikt, att kursen ä dessa obligationer, som under senaste half¬
året något nedgått, i framtiden kommer att stiga, är det dock icke
antagligt, att åtminstone hela beloppet skulle behöfva inlösas till
pari, då lånet är afsedt att hållas i marknaden under en jemförelse¬
vis lång tid, hvarunder fluktuationer i priset uppåt eller nedåt
ofta inträffa. När en onaturlig nedpressning af kursen vid något
tillfälle eger rum, är det af vigt att fullmägtige till sitt förfogande
ega nödiga medel, helst i sådana valutor, som lätt kunna realiseras
å verldsmarknaden, för att genom uppköp af obligationer dels be¬
reda staten eu pekuniär vinst, dels hindra ett ytterligare nedgående
1 kursen och söka förekomma de olyckor, som äro förbundna med
en sjunkande statskredit. I detta afseende har det nya lånesyste-
met ett afgjordt företräde för de äldre, med sina endast å bestämda
tider återkommande amorteringar. Skulle vinsten vid återköpen
icke blifva sä stor, utan obligationerna snart komma att närma sig
pari, så är det visserligen icke någon fördel för det senaste lånet,
hvilket derigenom blir dyrare, på samma gång amorteringstiden
utsträckes nära dess maximum af 79 år, men betraktar man de
väsentliga fördelar, som derigenom tillskyndas statsskuldsförvalt-
ningen i sin helhet, måste man lifligt önska, att kursen å dessa
obligationer så snart som möjligt närmar sig pari. Jag vill med
ett exempel visa rigtigheten af detta påstående. I England, der
man i regeln konverterar statslån utan mellangift och utan kapital¬
rabatt, har man dock, för att förbereda tillfället och minska möj¬
ligheten att konvertera den betydliga consolsskulden, som löpte
med 3 procent, emitterat nya räntor å 2 Va procent, hvarvid engels¬
männen, som äro kända för sina egennyttiga beräkningar, likväl
underkastat sig en kapitalrabatt, öfverstigande den vi för det nya
lånet fått vidkännas. Dessa nya engelska 2 1/2 procent räntor,
som, likasom vårt nya lån, utgjorde blott en jemförelsevis ringa
del af hela statsskulden, noterades är 1880 till 80 procent och år 1888
till 96 procent samt hade således under dessa år stigit i kurs med
2 procent om året i medeltal beräknadt. Engelska 3 procent con¬
sols noterades år 1880 till 97 5/s procent och år 1888 till 102 procent
samt hade följaktligen under dessa samma 8 år vunnit i kurs en¬
dast 43/8 procent, eller endast en obetydlighet mera än l/i procent
om året och således blott omkring V4 af hvad 2 b, procents rän¬
torna stigit. Efter denna kloka förberedande åtgärd lyckades det
engelska regeringen att år 1888 konvertera största delen af tre
procent räntorna på sådant sätt att, utan någon tillökning i kapital-
Lördagen flen Sfi Januari
17
N:n 5.
skulden, tre procent ränta erlägges till den 5 april 1889, 2 pro¬
cent derefter till ar 1903 samt 2 l,2 procent från denna tid till är
1923, hvarefter skulden åter kan konverteras.
Med detta exempel för ögonen bör man icke blifva tveksam
huruvida fullmägtige vid räntefotens bestämmande borde fasthålla
vid den år 1886 förskrift^ eller 3 J/2 proc. eller nedgå till 3 proc.
1886 års obligationer noterades redan vid lånets afsilande till en
kurs af nära pari. För närvarande är deras notering till 100';'.,
proc. Obligationer, som redan nätt denna kurs, hafva icke samma
benägenhet till prisstegring som de, Indika noteras långt under pari.
Kapitalrabatt från öfvergång från en högre räntefot till en lägre
är nästan oundviklig, åtminstone för en gång. Med hänsyn härtill
och för att kapitalrabatten ej må trycka för hardt är det lämpligt
att det första lånet med den lägre räntefoten icke förskrifves å för
stort belopp, men dock tillräckligt för att obligationerna må vinna
placering a de större penningbörserna och der vinna notering.
Dessa nya obligationer kunna för öfrigt betraktas såsom benbrytare,
och den nytta de medföra för statsskulden i sin helhet får icke
bedömas endast efter den etfektiva räntefoten å detta särskilda lån.
Den som lefver torde nemligen vid blifvande lånekonverteringar fa
erfara, om 1888 års fullmägtige, såsom motionären antager, handlat
med ett fördunkladt omdöme eller om de måhända haft en ganska
skarp blick för framtiden, som alltid dömer rättvisare och mera
lidelsefritt än samtiden.
Huruvida statsutskottet bör i anledning af motionen föreslå och
Riksdagen vidtaga några reglementsförändringar i syfte att närmare
begränsa fullmägtiges befogenhet i låneaffärer, derom vill jag för
närvarande icke yttra mig, då det måhända framdeles beredes full¬
mägtige tillfälle att utlåta sig öfver motionen. Redan nu vill jag
dock tillkännagifva, att då motionen — man må säga hvad man
vill om densamma — uteslutande hvilar på den förutsättning att
fullmägtige missbrukat den dem förut lemnade vidsträckta fullmagt,
det icke kan bliiva annat än sårande för fullmägtige om Riksdagen
åt denna anledning vidtager den äskade reglementsförändringen,
och att, ehuru iag icke är ömtålig för kritik, som fullmägtige all¬
tid måste underkasta sig, jag likväl, om något så graverande pröfvas
ligga fullmägtige till last, måste taga under allvarligt öfvervägande
huruvida icke i detta sakförhållande tillräcklig anledning må före¬
finnas för mig att, sjelfmant lemna ett förtroendeuppdrag, som jag
med tacksamhet så länge innehaft.
■Tåg vill emellertid hoppas att Riksdagen vid ett oveldigt och
lugnt bedömande af sakförhållandena må välvilligt finna att den
klandrade låneaffären, om den icke är den bästa man kunnat önska,
likväl icke tillkommit utan att bereda några, kanske rätt afse-
värda fördelar för staten.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande må få åtfölja motionen
till statsutskottet.
Första Kammarens Prof, 1889. N;o 5. 2
Motion ang.
förskrifning
af statsobli¬
gationer utan
återbetal¬
nings skyldig¬
het.
(Forts.)
N:o 5.
18
Söndagen den 27 Januari.
I enlighet med den derom framstälda begäran blef ifråga¬
varande motion härefter bordlagd.
Vidare väcktes nedannämnda motioner:
n:o 37, af herr Anderson, Albert, om böjande af hvitbetsocker-
tillverkningsafgiften;
n:o 38, af herr Hasselrot, med förslag till ändrad lydelse af
13 kap. 1 § strafflagen;
n:o 39, af herr Carlborg, angående upphäfvande af de i 10 kap.
handelsbalken förekommande stadganden om borgen;
n:o 40, af herr Kerfstedt, om anslag till lån åt behöfvande
fiskare för inköp af båtar eller fiskeredskap m. m.; och
n:o 41, af herr Carlborg, angående skrifvelse till Konungen
med anhållan om utredning huruvida icke gällande föreskrifter om
ställande af s. k. uppbördsborgen m. m. böra upphäfvas.
Jemväl dessa motioner blefvo, hvar för sig, på begäran bord¬
lagda.
Justerades åtta protokollsutdrag för detta sammanträde.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Hasselrot
under tre veckor från den 28 i denna månad.
Kammaren åtskildes kl. 3,os e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Söndagen den 27 januari.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Föredrogs å nyo och hänvisades till lagutskottet Kongl. Maj:ts
under gårdagen bordlagda nådiga proposition till Riksdagen, med
förslag till lag om straff för embetsbrott af prest och om laga dom¬
stol i sådana mål.
Söndagen flen 27 Januari.
1!»
N;o 5.
Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet herr von
Ehrenheims nästlidne dag bordlagda motion, n:o 18, om tillägg till
25 § riksdagsordningen.
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet herr Reuter¬
swärds under gårdagen bordlagda motion, n:o 19, angående utförsel¬
tull å jernmalm.
Föredrogs och hänvisades till banko utskottet herr Reuterswärds
sistlidne dag bordlagda motion, n:o 20, om ställande af ett kreditiv
å 5,000,000 kronor af riksbankens medel till jernkontorets för¬
fogande för jernhandteringens gagn.
Föredrogos och hänvisades till. statsutskottet följande under
gårdagen bordlagda motioner:
n:o 21, af herr Manicell, om användande af en per mille-fonden
till Göteborgs försvar åt sjösidan;
n;o 22, af densamme, angående mantalspenningarnes afskaf¬
fande ;
n:o 2b, af herr Wallenius m. fl-, angående ytterligare nedsätt¬
ning i de på viss jord hvilande grundskatter samt motsvarande
lindring i rustnings- och roteringsbesvären, m. m.;
n:o 24, af herr Sandberg, om nedsättning i räntan å ett Oscars-
hamns stad beviljadt statslån eller medgifvande af rätt för staden
att efter tre månaders uppsägning återbetala den oguldna delen
af lånet; samt
n:o 25, af herr Tamm, Hugo, angående ändring i den af Kongl.
Maj:t föreslagna stat för landtbruksinstitutet vid Ultima.
Efter föredragning af herr Tamms nästlidne dag bordlagda
motion, n:o 26, om skrifvelse till Konungen med anhållan att skott¬
penningar för björn måtte upphöra att af statsmedel utbetalas samt
att skottpenningarne för varg måtte höjas, beslöt kammaren hän¬
visa denna motion till behandling af ett tillfälligt utskott.
Efter föredragning af herr Tamms under gårdagen bordlagda
motion, n:o 27, angående skrifvelse till Konungen med begäran om
upphäfvande af de polisförordningar i riket, hvilka afse reglemen¬
tering af prostitutionen, hänvisades denna motion till handläggning
af ett tillfälligt utskott.
N:o 5.
20
Söndagen den 27 Januari.
Föredrogos och hänvisades till lagutskottet följande sistlidne
dag- bordlagda motioner:
n:o 28,_ af herr Glaeson, med förslag till ändrad lydelse af 49
§ i förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871; samt
n:o 29, af densamme, med förslag till ändrad lydelse af 11
kap. 10 § rättegångsbalken.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet nedannämnda under
gårdagen bordlagda motioner:
n:o 30, af herr Glaeson, om utbetalande i vissa fall af de till
begrafningshjelp afsedda innehållningar å löner till statens embets-
och tjensteman samt betjente; äfvensom
n:o 31, af herr Ekennian, Victor, om anslag till Karlshamns
stad för vitförande af hamnarbeten derstädes.
Föredrogs och hänvisades till lagutskottet herr von Strölafchs
nästlidne dag bordlagda motion, n:o 32, med förslag till stadgande
angående den rätt, som i afseende på fideikommissfastighet till¬
kommer delegare i boet efter afliden fideikommissarie.
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet herr Erics¬
sons under gårdagen bordlagda motion, n:o 33, angående utförsel¬
tull ä malm, som innehåller minst 60 procent jern.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet nedannämnda sist¬
lidne dag bordlagda motioner:
n:o 34, af herr Bergman, om anslag till svenska turistför¬
eningen;
n:o 35, af herr Cederberg, om vissa jägmästarne nu tillkom¬
mande ersättningars uteslutande från beräknade tillgångar vid
lönereglering för skogsstaten; samt
n:o 36, af herr Forssell, om inskränkning af fullmägtiges i
riksgäldskontoret befogenhet att förskrifva statsobligationer utan
återbetalningsskyldighet;
tillika med de i anledning af sistberörda motion under gårdagen
inom kammaren afgifna yttranden.
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet den af herr
Anderson, Albert, väckta, nästlidne dag bordlagda motion, n:o 37,
om höjande af hvitbetsockertillverkningsafgiften.
Söndagen den 27 Januari.
21
N:o o.
Föredrogos och hänvisades till lagutskottet följande under går¬
dagen bordlagda motioner:
n:o 38, af herr Hasselrot, med förslag till ändrad lydelse af
13 kap. 1 § strafflagen; samt
n:o 39, af herr Var Iborg, angående upphäfvande af de i 10
kap. handelsbalken förekommande stadganden om borgen.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den af herr Kerf-
■stedt afgifna, under gårdagen bordlagda motion, n:o 40, om anslag-
till lån åt behöfvande fiskare för inköp af båtar eller fiskered¬
skap m. m.
Etter föredragning åt herr Carlborgs sistlidne dag bordlagda
motion, n:o 41, angående skrifvelse till Konungen med anhållan om
utredning huruvida icke gällande föreskrifter om ställande af s. k.
uppbördsborgen m. in. böra upphäfvas, beslöt kammaren hänvisa
denna motion till behandling af ett tillfälligt utskott.
Afgåfvos följande motioner:
n:o 42, af herr Andersson, Jonas, om ändring i gällande be¬
stämmelser angående restitution af erlagd tull för juteväf, som
användes till emballage för trämassa;
n:o 43, af densamme, om inrättande af ett riksbankens afdel-
ningskontor i Karlstad;
n:o 44, af herr Söderberg, angående skrifvelse till Konungen
med anhållan om åtgärders vidtagande för beredande af ersättning
till nämndemän för inställelse vid urtima ting för ransakning i
brottmål;
n:o 45, af herr Wcern, om upphäfvande af 25 kap. 3 § bygg-
ningabalken samt införande i den väntade nya lagen om väghåfi-
niugsbesvärets ordnande af förbättrade bestämmelser rörande be¬
teckning af väglängder m. m.;
n:o 40, af herr IVallemus, om inrättande åt' ett riksbankens
afdelningskontor i Mariestad;
n:o 47, af herr Smith, med förslag till ändrad lydelse af 14 §
riksdagsordningen;
n:o 48, af densamme, om upphäfvande af tullen å spanmål;
n:o 49, af herr Laudeberg, med förslag till ändrad lydelse af
16 och 17 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884; samt
n:o 50, af herr Alin, om medgifvande af utsträckning i tiden
för innehafvande af docentstipendier.
N:o 5,
22 MSndagen den 28 Jannari.
Dessa motioner blefvo, livar tor sig, på begäran bordlagda.
Justerades nio protokollsutdrag för detta sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 7,3 5 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Måndagen den 28
Kammaren sammanträdde kl- 2 e. m.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Andersson,
Gustaf, under fjorton dagar från den 30 i denna månad.
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet den af herr
Andersson, Jonas, väckta, under gårdagen bordlagda motion, n:o 42,
om ändring i gällande bestämmelser angående restitution af erlagd
tull för juteväf, som användes till emballage för trämassa.
Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet den af herr An¬
dersson, Jonas, väckta, nästlidne dag bordlagda motion, n:o 43,
om inrättande af ett riksbankens afdelningskontor i Karlstad.
Efter föredragning af herr Söderbergs under gårdagen bord¬
lagda motion, n:o 44, angående skrifvelse till Konungen med an¬
hållan om åtgärders vidtagande för beredande af ersättning till
nämndemän för inställelse vid urtima ting för ransakning i brott¬
mål, beslöt kammaren hänvisa denna motion till behandling af ett
tillfälligt utskott.
Föredrogs och hänvisades till lagutskottet herr Wcerns sist-
lidne dag bordlagda motion, n:o 45, om upphäfvande af 25 kap.
3 § byggningabalk^ samt införande i den väntade nya lagen om
väghållningsbesvärets ordnande och förbättrade bestämmelser rörande
beteckning af väglängder m. m.
Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet den af herr Wal-
lenius afgifna, under gårdagen bordlagda motion, n:o 46, om inrät¬
tande af ett riksbankens afdelningskontor i Mariestad.
Måndagen den 28 .Januari.
23
N:o
Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet herr Smiths
nästlidne dag bordlagda motion,» n:o 47, med förslag till ändrad ly¬
delse af 14 § riksdagsordningen.
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet herr Smiths
under gårdagen bordlagda motion, n:o 48, om upphäfvande af tullen
å spanmål.
Föredrogs och hänvisades till lagutskottet den af herr Lunde-
herg väckta, sistlidne dag bordlagda motion, n:o 49, med förslag-
till ändrad lydelse af 10 och 17 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet herr Alins under
gårdagen bordlagda motion, n:o 50, om medgifvande af utsträckning
i tiden för innehafvande af docentstipendier.
'é
Herr grefven och talmannen yttrade, att till behandling af till¬
fälligt utskott hittills blifvit hänvisade följande motioner:
n:o 1, af herr rån Bciumgarten, angående skrifvelse till Konungen
med begäran om utredning och förslag i fråga om inköp för statens
räkning af Karlskrona—vexiö och Vexiö—Alfvestads jernvägar;
n:o 2, af densamme, angående meddelande af föreskrifter om
skyldighet för vissa näringsidkare att styrka sig ega nödig kunskap i
bokföring;
n:o 6, af herr Tham, Wilhelm, angående skrifvelse till Konungen
med begäran om åtgärders vidtagande för ökning af antalet med¬
lemmar i kyrkomötet;
n:o 8, af friherre Barnekoic, angående skrifvelse till Konungen
med anhållan om vidtagande af åtgärder för att prest- och domare¬
ederna måtte utbytas mot löften;
n:o 13, af herr Rundbäck, angående skrifvelse till Konungen med
anhållan om förslag i fråga om bidrag från statens och skoldistrik¬
tens sida till pensionering af småskolelärare och biträdande folk¬
skolelärare;
n:o 14, af herr Öländer, angående skrifvelse till Konungen med
begäran om förslag till lag angående rätt för den, som vid domstol
företett handling i hufvudskrift, att mot vissa vilkor genast återfå
densamma;
n:o 17, åt herr Jönsson, angående skrifvelse till Konungen med
begäran om förslag till stadgande om rätt för rust- och rotehållare
att fritt bestämma formen för deras soldaters aflöning;
n:o 26, af herr Tamm, Hugo, om skrifvelse till Konungen med
anhållan att skottpenningar för björn måtte upphöra att af stats¬
medel utbetalas samt att skottpemiingarne för varg måtte höjas;
n:o 27, af densamme, angående skrifvelse till Konungen med be¬
gäran om upphäfvande af de polisförordningar i riket, hvilka afse
reglementering af prostitutionen;
N:o 5.
24
Måndagen den 28 Januari.
Ang. motio¬
ner i fråga
om utförsel-
tull å jern¬
malm.
n:o 41, af herr Carlborg, angående skrifvelse till Konungen med
anhållan om utredning huruvida icke gällande föreskrifter om stäl¬
lande af s. k. uppbördsborgen m. m. böra upphäfvas; samt
n:o 44, af herr Söderberg, angående skrifvelse till Konungen med
anhållan om åtgärders vidtagande för beredande af ersättning till
nämndemän för inställelse vid urtima ting för ransakning i brottmål.
På särskilda propositioner beslöts härefter, att dessa motioner
skulle mellan tre tillfälliga utskott, hvardera bestående af fem leda¬
möter med två suppleanter, sålunda fördelas, att motionerna n:is 1,
13 och 17 skulle behandlas af tillfälliga utskottet n:o 1, motionerna
n:is 2, 26, 27 och 41 handläggas af tillfälliga utskottet n:o 2 samt
motionerna n:is 6, 8, 14 och 44 behandlas af tillfälliga utskottet
n:o 3.
Herr grefven och talmannen anförde vidare, att han, efter sam¬
råd med herr talmannen i Andra Kammaren, Unge föreslå, att val
måtte anställas:
nästa lördag af ledamöter och suppleanter i nyssnämnda tre
tillfälliga utskott; samt
onsdagen den 6 nästinstundande februari af föreskrifna revi¬
sorer och revisorssuppleanter för granskning af dels statsverkets,
riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvalt¬
ning, dels ock riksbankens afdelnihgskontors räkenskaper och för¬
valtning.
Detta förslag antogs.
Herr Hedlund erhöll på begäran ordet och yttrade:
.Tåg bär begärt ordet för att få tillfoga några ord till en i går
afton remitterad motion. Men då dertill fordras kammarens till¬
stånd, anhåller jag, att herr grefven och talmannen behagade hem¬
ställa till kammaren, huru vida det icke må tillåtas mig att af¬
gifva ett sådant yttrande, eftersom jag har förbisett, att det var
plenum i går afton.
Herr grefven cell talmannen: Da föredragningslistan nu är
genomgången och således inga ärenden återstå att behandla, står
det herr Hedlund fritt, att i enlighet med grundlagen yttra sig om
det riksdagsärende honom behagar. Men då den fråga, han ämnar
beröra, redan är remitterad till vederbörligt utskott, vid hyilket
tillfälle, enligt grundlagen, alla yttranden, som i ämnet afgifvits,
likaledes skola till utskottet remitteras, så beror det på kammarens
beslut, om ett sådant yttrande, som framkommer efteråt, må, ifall
begäran derom framställes, hänvisas till utskottet eller icke.
Herr Hedlund: Hvad jag ville yttra mig om, afser de olika
motionerna om utförseltull på malm. För min del är jag visser-
Måndagen den 28 Jannari.
25
N:o 5.
ligen ej emot en sådan tull, men detta ingalunda ur den synpunkt,
hvarifrån jag tror att åtminstone de flesta motionärer sett saken,
utan ur en helt annan.
Hvad först angår de höga tullsatser, som efter de olika för¬
slagen skulle gå dels till fullt upp hela malmpriset och dels der¬
utöfver, så kan jag icke i dessa förslag se annat än ett förstucket
utförselförbud, och under sådant förhållande skulle man komma att
ingripa i vissa, om icke fördrag, så koncessioner aftalade med främ¬
mande lands invånare på ett sätt, som i hög grad skulle kunna
sätta vårt anseende på spel. Vill man hafva utförselsförbud, då är
det rigtigare att säga det ordet rent ut än att ga den omväg, som
här är föreslagen. Huru vida sådant förbud verkligen kan med
Riksdagens rätt af Riksdagen beslutas, eller huru vida det icke sna¬
rare tillhör Kongl. Maj:ts ekonomiska lagstiftningsrätt, derom vill
jag nu icke yttra mig. Har det emellertid varit af fruktan för en
kollision i detta fall som man föreslagit tull i stället för förbud,
sä synes mig omvägen vara ännu origtigare.
Det. är en gammal fråga, denna om utförselstull på malm lika¬
som på tackjern. För något öfver trettio år sedan hade vi utförsel¬
tull på malm och tackjern, ja det gafs en tid, då vi till och med
hade utförselförbud för tackjern. Men sedermera uppstod i bergs¬
lagen, i Linde och Nora, en stark rörelse för att få tackjernstullen
nedsatt eller alternativt upphäfd. Den, som här talar, fick i upp¬
drag att uppsätta petition i ämnet till Kongl. Maj:t, hvilken peti¬
tion afgpfs på 1850-talet och undertecknades af några hundra hytt-
egare. Vid uppsättandet af denna petition tog jag mig friheten
fästa tackjernsegarnes uppmärksamhet på, att det äfven gäld?, frå¬
gan om malmen, och att, om de ville bibehålla förbudet eller den
höga tullen på malm, de vände sig till origtig person, om de ville
hafva en petition, som endast afsåg upphäfvande af utförselförbud
å tackjern. Kompromiss ingicks, om jag ej missminner mig, på det.
vilkor, att utförselsförbudet på malm skulle endast i förbigående be¬
röras,. men icke ingå i petitionens kläm. Hyttegarne eller tack-
jernstillverkarne ansågo nemligen utförseltullens å tackjern sän¬
kande så lågt som möjligt eller upphäfvande såsom ett grundvilkor
för tack]ernstillverkningens existens. Deremot uppträdde å andra
sidan stång]ernsegarne och förklarade, att upphäfvande af tackjerns¬
tullen skulle tillintetgöra stångjernstillverkningen. Men begge par¬
terna voro eniga deruti, att malmutförselns ingifvande skulle till¬
intetgöra både den ene och den andre. Emellertid hafva begge
förbuden och begge tullarna under lång tid varit upphäfda utan att
man deraf förmärkt någon olägenhet vare sig å den ena eller andra
sidan. Men ett nytt sakernas skede har inträdt derutinnan att, i
stället för att en stor tackjernsexport uppstått, som man fruktade
skulle blifva menlig för stångjernstillverkningen, en icke obetydlig
tackjernsimport egt rum. Nu hafva samma tackjernstillverkare,
som yrkade på utförselsförbudets upphäfvande, blifvit ifrige att få
införselstull på tackjern. Och dock har, såsom vi veta, allt här ut¬
vecklat sig i naturlig rörelse. Det svenska hårda tackjernet har
Första Kammarens Prot. 1889. N;o .5. 3
Ang. motio¬
ner i fråga
om utförsel-
tull å jern¬
malm.
(Forts.)
N:o 5.
26
Måndagen den 28 Januari.
Ang. motio¬
ner i fråga
om utförsel¬
tull å jern¬
malm.
(Forts.)
exporterats till utlandet för de ändamål, hvarför det påkallats, un¬
der det att det mjukare utländska tagits i utbyte för våra meka¬
niska verkstäder, aer det är af stort gagn. Sålunda har detta för
allas intressen nyttiga varuutbyte inträda som varornas olika egen¬
skaper betinga.
Sedan lång tid tillbaka har man haft förskräckelse för de
rikedomskällor, som ligga i våra lappska berg, i Gellivara, Luossa-
vaara och andra malmgångar vid gränsen mot Norge. Redan på
1850-talet, om jag icke misstager mig, petitionerade svenske bruks¬
idkare hos konung Oscar, som då var innehafvare af Gellivara, att
han för ingen del skulle låta dessa bergs malmrikedom göras till¬
gänglig, ty det skulle kunna tillintetgöra den öfriga svenska gruf-
handteringen. Det har med dessa rikedomar varit samma förhål¬
lande som med den kända historien om diamanterna i öknen. Så
dyrbara de än i och för sig voro, hade de likväl intet värde utan
transportmedel. Nu hafva vi fått sådana, hvarigenom denna malm¬
rikedoms värde kan göra sig gällande. Vi stå då inför den frågan:
skall man tilltäppa denna utväg till rikedom i vårt land på grund
af de svårigheter, som deraf möjligen kunna förorsakas andra nä¬
ringar på bergsbrukets område? En rysk författare säger på ett
ställe, att det ofta kan vara en olycka för ett land, om man der
hittat på en rikedomskälla. Ty om folket förut fatt åtnjuta förmånen
af fri import af denna vara, så skall den nu fördyras just derför att
den påträffats inom eget land. Denne ryss hörde dock till dessa
olyckliga frihandlares klass och ansåg i sjelfva verket, att ett lands
rikedomskälla icke borde vara en olycka, utan en fördel. Om vi
t. ex. i vårt land påträffade petroleumkällor, så skulle detta blifva till
men för stearintiliverkarne, hvadan vi ju borde tilltäppa petroleum¬
källorna för att icke skada stearintillverkningen! Om vi upptäckte
ännu rikare lager af koppar, så skulle vi tilltäppa dem för att
icke komma i kollision med våra gamla kopparberg. Naturligtvis
gäller här en näring af mycket större omfång, men i princip är
dock frågan densamma.
Då jag således icke kan vara med om ifrågavarande förslag ur
den synpunkten eller med hänsyn dertill, att de nuvarande nä-
ringarne skulle lida ett så stort afbräck, att man derför skulle
tilltäppa mångdubbelt större rikedomskällor, hvilken farhåga jag
tror vara mycket öfverdrifven, så vill jag likväl vara med om mo¬
tionerna ur en annan synpunkt, för så vidt nemligen tullarne blifva
måttliga,
I Sverige, likasom i andra länder, hafva en gång våra obegagnade
tillgångar i jord, skog och malmverk förklarats för regale, kronans
egendom, nemligen från den tid, då de ännu icke voro gjorda till
enskild egendom. Hade nu dessa bergverk fortfarande varit regale,
så hade också kronan haft full rätt att för deras bearbetning upp¬
taga en afgift, som engelsmännen kalla »royalty». Genom vår inmut¬
ningslag, som verkat godt för vårt land, men som ur eganderättens
synpunkt kan anses besynnerlig, har kronan åt enskilde afhändt
sig och måste afhända sig eganderätten och framför allt bruknings-
Måndagen deri 28 Januari.
27
K:o 5.
rätten till dessa egendomar. På detta sätt har kronans rättighet
att uppbära »royalty» för inmutade malmgångar upphört. Men om
hon kunde återfå denna rättighet på en annan väg, hvartill må¬
hända en billig utförseltull kunde vara tjenlig, och om kronan der¬
igenom kunde beredas inkomst, sä synes det mig, att man der¬
igenom icke öfverträdt lagen för det fria utbytet, åtminstone icke
mer än som vore fullt rättmätigt. Dä beror det dock på, huru högt
beloppet af denna »royalty» sättes. Nu hafva egarne af jern vägen
deruppe hembjudit denna åt staten till inlösen, hvarvid' man be¬
räknat att staten skulle få jernvägen för intet, då amorteringen
deraf skulle betäckas genom en afgift på malmbrytningen af 6
pence per ton. Då man tillika förklarat, att detta icke skulle hin¬
dra afsättningen, så låter det ju säga sig, att kronan icke vill låta
denna inkomst gå i främmande händer, utan förbehåller sig den
sjelf. Men allt detta heror, enligt mitt förmenande/ på en upp¬
görelse. Det är en mycket grannlaga sak, att svenska staten be¬
viljat koncession, på grund af hvilken främlingar nedlagt många
millioner kronor på en samfärdsled. som vi hoppas skall blifva till
stor nytta för hela vårt land, och för min del anser jag, att vi
hellre böra uppoffra en icke obetydlig penningesumma, än att vårt
lands heder o<#i rättrådighet skall sättas på spel. Innan jag skulle
vilja vara med om någon af de nu föreslagna utförseltullarne, an¬
ser jag således, att en öfverenskommelse bör träffas med de främ¬
lingar, som nedlagt millioner kronor på detta företag, vare sig ge¬
nom hederligt inköp af jernvägen eller på några andra vägar.
Dä jag förmodat, att möjligen en och annan icke tänkt derpå,
att denna »royalty»-princip kan återvinnas på annan väg, nemligen
genom en måttlig utförseltull, och då jag i praktiska saker icke
gerna är doktrinär utan hellre låter omständigheterna, när icke
rättsgrundsatserna kränkas, bestämma öfver den ekonomiska lag¬
stiftningen, så har jag här velat för .kammaren framställa denna
synpunkt till den kraft och verkan det kan hafva. Ville kamma¬
ren tillåta, att detta mitt yttrande finge åtfölja remissen till bevill¬
ningsutskottet, skulle det vara mig kärt.
Härefter gjorde herr grefven och talmannen proposition derpå,
huruvida kammaren tilläte, att herr Hedlunds nyss afgifna ytt¬
rande finge till bevillningsutskottet öfverlemnas; och förklarades
denna proposition vara med öfvervägande ja besvarad.
Justerades sju protokollsutdrag för detta sammanträde.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Lithander un
der fjorton dagar från morgondagen.
Ang. motio¬
ner i fråga
om utförsel¬
tull å jern¬
malm.
(Forts.)
Kammaren åtskildes kl. 2,3o e. in.
In fidem
A. von Krusenstjerna.